liankoutskottets utlåtande Nr 43.
I
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning om
uppflyttning i högre lönegrad av sekreterarbefattningen
vid justitieombudsmansexpeditionen.
I en till bankoutskottet ställd, den 18 nästlidna mars dagtecknad skrivelse
har riksdagens justitieombudsman gjort framställning, att utskottet
ville föreslå riksdagen besluta, att sekreterarbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen
måtte från och med den 1 juli 1925 uppflyttas
till 16:e lönegraden enligt gällande avlöningsreglemente.
Till stöd för detta förslag har justitieombudsmannen anfört följande:
»Uti de avlöningsstater, som vid utgången av år 1921 voro gällande för
statsdepartementen och flertalet centrala ämbetsverk, frånsett kommunikationsverkens
styrelser, funnos upptagna ett antal befattningar med avlöning
enligt den s. k. andra normalgraden. Avlöningen utgjorde 5,800
kronor, därav lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och
ortstillägg 400 kronor, vartill kunde komma två ålderstillägg å lönen, vart
och ett å 500 kronor. Härjämte åtnjöte befattningshavarna i nämnda grad,
förutom dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor.
I det förslag till ny definitiv lönereglering för statsdepartement och centrala
ämbetsverk, som innefattades i det av 1902 års löneregleringskommitté
den 3 november 1920 avgivna betänkandet, föreslog kommittén i vad
angick frågan om placering i det nya avlöningssystemet av tjänster, tillhörande
den s. k. andra normalgraden, att en uppdelning av dessa tjänster
skulle ske sålunda, att flertalet befattningshavare inom ifrågavarande grad
— sekreterargraden — hänfördes till den nya 15 :e lönegraden (med begynnelseavlöning
i ortsgrupp G, till vilken ortsgrupp Stockholm är hänförd, av
7,668 kronor och med slutavlöning av 9,060 kronor), medan förste kanslisekreterartjänsterna
jämte ett fåtal andra befattningar placerades i 16:e
lönegraden (med begynnelseavlöning i ortsgrupp G av 8,580 kronor och
med slutavlöning av 10,020 kronor).
Sedan kommittén fall efter fall angivit, vilka tjänster enligt dess mening
borde tillhöra sistnämnda lönegrad, anförde kommittén i sitt i ämnet avgivna
betänkande, att förutom de av kommittén särskilt nämnda tjänsterna
en eller annan befattning inom de centrala verken, tillhörande andra normalgraden,
måhända kunde påvisas, beträffande vilken befattning det
kunde ifrågasättas att likställa densamma med de tjänster, som av kommittén
hänförts till 16:e lönegraden. För utrönande av befogenheten av en
dylik uppflyttning skulle emellertid erfordras en vida mera ingående jämförande
undersökning av de särskilda tjänstemännens arbetsuppgifter
samt de kvalifikationer och krav i övrigt, som måste ställas på tjänsternas
Bihang till riksdagens orotokoll 1925. S samt 32 haft. (Nr Mi.) 1
Justitieom
budsmannen.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
innehavare, än vad kommittén varit i tillfälle att företaga. Det syntes
kommittén fördenskull få bero på ytterligare utredning, huruvida några
tjänster utöver de av kommittén föreslagna skulle hänföras till 16:e lönegraden.
Kungl. Maj:t frångick emellertid pa förevarande punkt löneregleringskommitténs
förslag. Enligt 1921 års statsverksproposition, som i denna del
anslöt sig till ett inom kommittén reservationsvis framfört yrkande, hänfördes
nämligen samtliga andragradstjänster till 16 :e lönegraden, varvid
dock, såsom framgår av föredragande departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet, förutsattes, att en dylik åtgärd endast vore att betrakta
såsom en anordning tillsvidare, i det att departementschefen tänkte
sig, att det skulle få bliva en uppgift för den då föreslagna lönenämnden
eller annan särskild beredning att efter närmare prövning föreslå den omreglering,
d. v. s. den nedlyftning av vissa tjänster till den 15 :e och uppflyttning
av vissa tjänster till den 17 :e lönegraden, som kunde finnas vara
av förhållandena påkallad.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag blev icke av riksdagen bifallet, utan
fann sig riksdagen i stället böra lägga löneregleringskommitténs förslagtill
grund för sitt beslut. Efter att hava angivit kommitténs och departementschefens
ståndpunkter i fragan anförde riksdagen i sin skrivelse i ämnet,
nr 55 år 1921, härom följande:
^Riksdagen kan för sin del icke dela den av departementschefen angivna
ståndpunkten. Att nu företaga en samfälld uppflyttning av samtliga ifrågavarande
befattningar till den 16:e lönegraden och, under åberopande av
att en dylik anordning endast är att betrakta som ett provisorium, sedermera
eventuellt företaga en nedlyftning av vissa tjänster till den 15 :e
lönegraden, torde ej lämpligen låta sig göra. Men själva utgångspunkten
för departementschefens uppfattning, nämligen att man borde utgå från
den 16:e lönegraden som den normala, kan riksdagen ej heller dela. Den
nuvarande s. k. andra normalgraden tjänar som bekant till förebild för ett
flertal olika lönetyper inom skilda grenar av statsförvaltningen. En placering
av denna grad i den 16:e lönegraden skulle alltså medföra vittgåenda
ekonomiska konsekvenser, på samma gång motsvarande krav skulle
resas från kommunikationsverkens sida och, därest de bifölles, vålla en
rubbning av det för dessa verk nyligen beslutade lönesystemet. Riksdagen
har därför ansett sig böra i förevarande punkt lägga löneregleringskommitténs
förslag till grund för sitt beslut.’
I den tjänsteförteckning, som finnes bifogad avlöningsreglementet den
22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, hava de dittills varande
andragradstjänstemännen placerats i lönegrad i enlighet med riksdagens
berörda beslut.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 30 september 1921 av vissa framställningar
rörande dåvarande andragradstjänsters placering å den nya
löneskalan erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet om vad som
sålunda i ämnet förekommit samt uttalade, att nämnda spörsmål syntes
höra underkastas förnyad utredning, vilken lämpligen borde uppdragas åt
allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t
åt lönenämnden att till utredning upptaga, bland annat, berörda fråga
samt till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Bankoutxkottets utlåtande Nr 43.
3
I det utlåtande, lönenämnden i anledning- av Kungl. Maj:te berörda uppdrag
don 9 november 1923 avgivit, har nämnden till en början angivit sin
uppfattning rörande den närmare innebörden av det nämnden givna uppdraget,
och har nämnden i fråga därom anfört, att nämnden ansett det
samma icke avse andra tjänster än sådana, som omedelbart före de nya
avlöningsbestämmelsernas tillämpning å vederbörande tjänst tillhörde
andra normalgraden. Till följd härav har lönenämnden funnit sig icke
böra i detta sammanhang närmare sysselsätta sig med sådana befattningar,
särskilt vid lokalstater, vilka visserligen vid den nya löneregleringen placerats
i enahanda lönegrad som tjänst, tillhörande förutvarande andra
normalgraden, men dock icke tidigare ansetts tillhöra nämnda grad. Vidare
har nämnden med hänsyn till riksdagens nyligen fattade beslut i ämnet
funnit sig icke böra ingå på någon allmän utredning av frågan om
vilken lönegrad i det nya lönesystemet bör anses i stort sett motsvara den
förutvarande andra normalgraden eller huruvida den vid kommunikationsverken
förekommande högre sekreterargraden (IT:e lönegraden) bör
anses hava sin motsvarighet bland de tidigare andragradstjänstema.
Lönenämnden har sålunda funnit sitt uppdrag böra huvudsakligen avse
den av 1902 års löneregleringskommitté förutsatta ytterligare undersökning,
huruvida till äventyrs några förutvarande andragradstjänster finnas,
som, ehuru de vid den senaste löneregleringen hänförts till 15 :e lönegraden,
likväl skäligen böra uppflyttas till närmast högre lönegrad. T
några enstaka fall har emellertid lönenämnden, på grund av föreliggande
omständigheter, funnit sig böra förorda uppflyttning till än högre lönegrad
av vissa tjänster liksom i ett par fall sänkning eller indragning av
tjänster. Vidare har lönenämnden inskränkt sin undersökning till att omfatta
allenast i tjänsteförteckningen upptagna tjänster av nu ifrågavarande
slag, d. v. s. ordinarie sådana. Beträffande tjänster på extra stat
eller andra icke-ordinarie befattningar har lönenämnden ansett kunna förutsättas,
att uppflyttning till högre lönegrad endast undantagsvis borde
ifrågakomma.
Uti den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Maj:t föreslagit uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden, därvid särskilda förslag om ändringar
i vederbörande ämbetsverks tjänsteförteckningar, som därav föranledas,
framlagts i samband med förslag till fastställande av dessa verks
stater för budgetåret 1925—1926. I anslutning härtill har Kungl. Maj:t,
med åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december
1924, under rubrik ''För liera huvudtitlar gemensamma frågor’ (avd.
II) föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som må påkallas av blivande beslut i nämnda frågor.
Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, har Kungl. Maj:t vid framläggandet
av förslag till uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden, vilket förslag icke omfattar andra tjäll- •
sfer än de, allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjort till föremål för
sin utredning, ansett sig böra uppställa de fordringar i skilda hänseenden,
lönenämnden för uppflyttning till högre lönegrad funnit böra vara vägledande.
Vad nämnda fordringar beträffar, har lönenämnden vid verkställandet
enligt det angivna programmet av den åt nämnden uppdragna undersökningen
ansett vissa allmänna synpunkter böra följas. Efter att hava erinrat
om behandlingen av frågan om sekreterarbefattningarnas vid kom
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
munikationsverken placering i lönegrad har lönenämnden sålunda anfört,
att man icke utan vidare finge utgå därifrån, att varje befattning, som
uppfyllde de utav kommunikationsverkens lönekommitté uppställda fordringarna
i fråga om innehavarens teoretiska utbildning — högre examen
på det juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens
— och ställning såsom byråchefs närmaste man, borde uppflyttas i lönegrad.
. För att en dylik åtgärd skulle äga rum, syntes utöver nämnda kvalifikationer
i avseende å tjänstens innehavare böra fordras, att de uppgifter,
vilka vore förenade med befattningen, i viss mån närmade sig dem, som
eljest tillkomme en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra
fästas vid det förhållandet, huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet
med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelse.
Förekomme en dylik skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden
av mera krävande art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet
att böra hänföras till den högre lönegraden. Enahanda syntes ock vara
förhållandet i fråga om tjänst, med vilken vore förenad föreståndarskap
direkt under verkschefen för en mera betydande avdelning av verket, dock
under förutsättning tillika, att för tjänstens behöriga skötande måste fordras
högre teoretisk utbildning, i allmänhet grundad på specialstudier.
En dylik högre tjänsteställning syntes även undantagsvis kunna anses befogad
för vissa tjänster, vilka visserligen icke kunde hänföras till någon
av nyss antydda kategorier men dock med hänsyn till särskilda kvalifikationer
och krävande arbetsuppgifter vore att anse såsom fullt jämförliga
med sådana tjänster, som förut nämnts.
Statsutskottet har i avgivet utlåtande (nr 13) behandlat förslaget om bemyndigande
för Kung!. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser, som
kunde påkallas av blivande beslut rörande uppflyttning i lönegrad av vissa
tjänster, vilka tillhört förutvarande andra normalgraden, ävensom en i
ämnet väckt motion. I nämnda utlåtande har utskottet angivit sin principiella
ställning till de allmänna synpunkter, Kungl. Maj:t funnit sig
böra lägga å förevarande fråga. Utskottet har därvid tillkännagivit, att
utskottet, i likhet med Kungl. Maj:t, ej haft något att erinra mot de av
lönenämnden angivna fordringarna för uppflyttning, dock att utskottet
ansett, att hänsyn jämväl borde tagas till, huruvida oavvisligt behov för
vederbörande ämbetsverk kunde anses föreligga, att tjänsteman, varom
fråga vore, bereddes förbättrad löneställning.
I justitieombudsmansexpeditionen fanns före ikraftträdandet den 1 januari
1922 av det nya avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk den 18 juni 1921 en sekreterarbefattning, motsvarande andra
normalgraden. Vid löneregleringen placerades denna tjänst i likhet med
motsvarande befattningar inom de centrala ämbetsverken i 15:e lönegraden.
Då nu fråga uppkommit om uppflyttning av ett flertal av sistnämnda
befattningar, har jag funnit mig böra väcka förslag om uppflyttning jämväl
av sekreterartjänsten vid justitieombudsmansexpeditionen.
De göromål, som åligga sekreteraren, på vilken givetvis ställes fordran
att hava förvaltat domarämbete, äro bland annat att för justitieombudsmannen
anmäla inkomna klagomål och andra ärenden samt, efter vederbörlig
beredning, föredraga dem för justitieombudsmannen, att uppsätta
de skrivelser, varom justitieombudsmannen giver anmodan, att på begäran
meddela klagande och andra vederbörande upplysningar om ärendenas
Bankoutskottets utlåtande År 4.''i. 5
Käng samt att, efter anmodan av justitieombudsmannen, medfölja honom
å inspektionsresoma och därunder biträda vid handläggningen av förekommande
ärenden.
Härutöver finner jag mig böra framhålla, att sekreterare)] vid första
granskningen föredrager alla inkommande ärenden, icke blott de lättare.
De lina uppgift är icke inskränkt till ärendenas första behandling såsom
nyinkomna utan omfattar även beredning och föredragning av samma
ärenden, sedan infordrade yttranden inkommit och ärendena efter påminnelsetidens
utgång föreligga i skick att kunna företagas till avgörande.
Denna föredragning, som skall ligga till grund för bestämmande, huruvida
klagomålen äro av beskaffenhet att ej kunna föranleda vidare åtgärd
från justitieombudsmannens sida eller skola göras till föremål för ytterligare
behandling, är i många fall av vidlyftig natur och kräver en synnerligen
noggrann beredning beträffande såväl handlingarnas innehåll som de
lagbestämmelser, vilka kunna vara tillämpliga med avseende på de i
klagomålen anmärkta förhållanden. Härtill kommer, att det synes mig,
ur arbetsbesparande synpunkt och för arbetets jämna gång å expeditionen,
vara mycket önskvärt, att sekreterarens befattning med ärendena icke
regelmässigt upphör i alla sådana fall, då den senast berörda föredragningen
resulterar i att ytterligare åtgärder kunna ifrågasättas. I vissa
fall bör det kunna anförtros åt sekreteraren att, i den mån hans övriga
göromål det tillåta, uppsätta förslag till skrivelser. Härigenom vinnes,
förutom undvikande av dubbla arbetskrafter för samma sak, jämväl den
fördelen att sekreteraren, som vid förfall för byråchefen hör äga förutsättningar
att upprätthålla dennes befattning, erhåller den därför erforderliga
övningen.
I sitt ovanberörda utlåtande, som i denna del gillats av såväl Kungl.
Maj:t som statsutskottet, har lönenämnden förklarat sig anse, att särskilt
avseende borde fästas vid det förhållandet, huruvida med en befattning
vore förenad föredragningsskyldighet med ledamots ansvar i vederbörande
verksstyrelse. Om en dylik skyldighet förekomme i större omfattning och
beträffande ärenden av mera krävande art, syntes i allmänhet tjänsten
vara av beskaffenhet att böra hänföras till den högre lönegraden. Det anförda
torde otvivelaktigt giva vid handen, att sekreterarbefattningen vid
justitieombudsmansexpeditionen helt uppfyller de fordringar, som ansetts
höra ställas på de förutvarande andragradstjänsterna för uppflyttning i
16:e lönegraden. Att sekreterarens vid justitieombudsmansexpeditionen
föredragningsskyldighet icke sker med ledamots ansvar torde här sakna
betydelse, då ju detta förhållande beror på justitieombudsmansämbetets
alldeles säregna art. En jämförelse mellan denne sekreterares åligganden,
vilka för att kunna rätt fyllas förutsätta en ganska vidsträckt författningskännedom,
och de göromål, som åligga innehavarna av de av Kungl.
Maj :t till uppflyttning föreslagna andragradstjänsterna, torde även giva
vid handen, att den förres åligganden i vissa fall äro av mera kvalificerad
art än de senares.
På grund härav får jag vördsamt hemställa, att utskottet med begagnande
av sin initiativrätt ville föreslå riksdagen besluta, att sekreterarbefattningen
vid justitieombudsmansexpeditionen skall från och med den
1 juli 1925 hänföras till 16:e lönegraden, avd. A, i det för befattningshavare
vid riksdagens verk gällande avlöningsreglemente.
I sammanhang härmed vill jag ytterligare andraga följande. Enligt
kung], förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen utgår
Löne
nämnden.
K Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
för avskrifter av till justitieombudsmannen ingivna handlingar m. in.
ävensom för diariebevis viss expeditionslösen. Inkomsten härav tillfaller
för närvarande sekreteraren, som därvid emellertid har att svara för de
med avskrifternas verkställande förenade kostnaderna. Denna sekreterarens
löneinkomst torde kunna beräknas till omkring 400 kronor om året.
Därest sekreterarbefattningen bleve uppflyttad i 16:e lönegraden, synes
berörda expeditionslösen lämpligen krama indragas till statsverket i likhet
med vad som beträffande befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen, å vilka avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 äger tillämpning, skett genom kungl. kungörelserna
den 22 december 1922 (nr 594) angående redovisning till statsverket
av viss expeditionslösen och den 1 juni 1923 (nr 178) i enahanda ämne.»
Över justitieombudsmannens ifrågavarande framställning bär utskottet
inhämtat yttrande från lönenämnden för riksdagens verk, som i skrivelse
den 17 innevarande april anfört följande:
I framställningen an föres, hurusom Kungl. Maj:t uti den till innevarande
års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslagit uppflyttning
i högre lönegrad av vissa tjänster tilihörande förutvarande andra normal -graden, därvid Kungl. Maj:t ansett sig böra uppställa de fordringar för
sådan uppflyttning, som civilförvaltningens lönenämnd funnit böra vara
vägledande.
I avseende härpå har lönenämnden i huvudsak anfört, att man icke utan
vidare finge utgå därifrån, att varje befattning, som uppfyllde de utav
kommunikationsverkens lönekommitté uppställda fordringarna i fråga om
innehavarens teoretiska utbildning — högre examen på det juridiska administrativa
området eller därmed jämförlig kompetens — och ställning
såsom byråchefs närmaste man borde uppflyttas i lönegrad.
För att en dylik åtgärd skulle äga rum syntes utöver nämnda kvalifikationer
i avseende å tjänstens innehavare böra fordras, att de uppgifter,
vilka vore förenade med befattningen, i viss man närmade sig dem, som
eljest tillkomme en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra
fästas.vid det förhållandet, huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet
med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelso.
Förekomma en dylik skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden
av mera krävande art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet
att böra hänföras till den högre lönegraden.
Mot de sålunda angivna fordringarna för uppflyttning i lönegrad har
riksdagen, i sammanhang med sitt beslut om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser, som för ifrågavarande uppflyttning
kunde påkallas, tillkännagivit sig icke hava något att erinra,
dock att riksdagen ansett, att hänsyn jämväl borde tagas till, huruvida
oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kunde anses föreligga, att
tjänsteman, varom vore fråga, bereddes förbättrad löneställning.
Vid granskning av den redogörelse justitieombudsmannen lämnat för de
göromål, som åvila sekreteraren å justitieombudsmansexpeditionen, vilken
redogörelse i huvudsak överensstämmer med vad 1902 års löneregleringskommitté
angivit för befattningen i fråga i sitt år 1921 avgivna betänkande
om reglering av löneförhållandena vid riksdagens verk, har
lönenämnden funnit, att sekreterarens arbetsuppgifter enligt nämndens
mening måste anses uppfylla de angivna fordringarna för uppflyttning i
Bankoutskottets utlåtande Nr 43. 7
lönegrad. Den omständigheten, att sekreterarens föredragningsskyldighet
icke åker med ledamots ansvar, finner lönenämnden — i likhet med vad
justitieombudsmannen också framhåller — i detta fall sakna l>etydelse.
Till justitieombudsmannen hänskjutas ärenden av de mest skilda slag
och berörande så gott som alla grenar av förvaltningen. På sekreteraren
ä justitieombudsmansexpeditionen måste därför, enligt lönenämndens mening,
ställas krav på ingående och mångsidig författaingskännedom samt
god omdömesförmåga. Lönenämnden vill ock framhålla det önskvärda i
att löneförmånerna tillmätas så, att en dugande jurist finner med sin fördel
förenligt att under en längre tid stanna på befattningen och ställa den
erfarenhet, han därunder samlar, till förfogande.
Lönenämnden förordar alltså, att sekreterarbefattningen hos justitieombudsmannen
uppflyttas till l(i:e lönegraden i nu gällande eller motsvarande
lönegrad i den föreslagna nya löneplanen för befattningshavare
vid riksdagens verk; och torde därvid höra föreskrivas, att, såsom justitieombudsmannen^
föreslagit, den expeditionslösen, — beräknad till omkring
400 kronor om året — som nu tillkommer sekreteraren, indrages till statsverket.
Vid eventuellt beslut om uppflyttning av ifrågavarande befattning till
högre lönegrad torde samtidigt böra föreskrivas, att för nuvarande tjänstinnehavaren
utfärdat konstitutorial skall gälla även för den till högre
lönegrad uppflyttade tjänsten ävensom att det så skall anses, som om
tjänsten redan vid nuvarande innehavarens tillträde till densamma tillhört
den högre lönegraden.
Utskottet har vid granskning av föreliggande förslag kommit till
den uppfattningen, att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åligga
sekreteraren å justitieombudsmansexpeditionen, sekreterarbefattningen bör
uppflyttas till 16:de lönegraden eller motsvarande lönegrad i blivande ny
löneplan för befattningshavare vid riksdagens verk. Utskottet har därför
ansett sig böra tillstyrka bifall till justitieombudsmannens framställning.
Såsom justitieombudsmannen föreslagit och lönenämnden förordat, torde
den expeditionslösen, som nu tillkommer sekreteraren, böra indragas till
statsverket i överensstämmelse med vad som föreskrivits beträffande befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk enligt kungl.
kungörelserna den 22 december 1922 (ur 594) angående redovisning till statsverket
av viss expeditionslösen och den 1 juli 1923 (nr 178) i enahanda ämne.
Vad beträffar lönenämndens förslag, att för nuvarande tjänstinnehavaren
utfärdat konstitutorial skall gälla även för den till högre lönegrad uppflyttade
tjänsten, ävensom att det så skall anses, som om tjänsten redan
vid nuvarande innehavarens tillträde till densamma tillhört den högre lönegraden,
har utskottet icke haft något att däremot erinra, då förslaget står
i överensstämmelse med vad riksdagen medgivit i motsvarande fall beträffande
tjänster inom den civila statsförvaltningen.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
att riksdagen må
dels besluta, att sekreterarbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen
skall från och med den 1 juli
1925 hänföras till 16:e lönegraden, Avd. A, av den i
gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid
riksdagens verk intagna löneplan; skolande för nuvarande
tjänstinnehavaren utfärdat konstitutorial gälla
även för den till högre lönegrad uppflyttade tjänsten,
därvid jämväl skall så anses, som om tjänsten redan
vid nuvarande innehavarens tillträde till densamma
tillhört den högre lönegraden;
dels ock, vid bifall härtill, besluta, att den expeditionslösen,
som nu tillkommer innehavaren av ifrågavarande
befattning, skall från och med den 1 juli 1925 indragas
till statsverket.
Stockholm den 30 april 1925.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av törsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Vindahl, Dalberg, Berge, Andersson
i Hägelåkra, Bondeson, Bodin och Östergren; samt
av andra kammaren: herrar Borggren, Backlund, Olsson i Berg, Loven, Rgberg, Kloo,
Svensson i Betingetorp och Johansson i Edsbyn.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.