Bmkoutskottets utlåtande Nr 42.

5

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i
förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

I en till riksdagen avlåten, den 20 nästlidna mars dagtecknad proposition,
nr 185, som hänvisats till banko utskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924
(nr 378) .angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående
postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50 kronor................................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor........................... 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det
belopp, som skall utbetalas, dock att utbetalning till kontoinnehavare från
dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till
kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men
som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i huvudsak följande.

Genom beslut av statsmakterna år 1924 liar i Sverige från och med innevarande
år införts postgirorörelse och har förordning om postgirorörelse utfärdats
den 11 juli 1924 (Sv. förf.-saml. nr 378). Enligt 6 § i berörda förordning
äger postverket i postgirorörelsen uppbära för varje inbetalning 10
öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst respektive överstiger 50
kronor, och för varje utbetalning en grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift
av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall
utbetalas. Medan avgiften för eu inbetalning sålunda är högst 20 öre, är
densamma vid en utbetalning obegränsad.

arTöoSraiifa 1 skrivelse den 10 februari 1925 har kooperativa förbundet hemställt bland
förbundet, annat om sådan ändring av gällande bestämmelser om postgirorörelsen, att
utbetalningsavgift icke skall utgå i fråga om belopp, som från postgirokonto
utbetalas till kontoinnehavaren själv. Till stöd härför har förbundet anfört:

Den nu gällande bestämmelsen angående avgifterna för utbetalning från
postgirokonto hade under den tid, som förflutit, sedan postgirorörelsen
igångsattes, visat sig vara mindre lämplig. Då stora belopp inbetalades
a ett girokonto, måste innehavaren tid efter annan girera betydande
summor till sin banks postgirokonto. Banken kunde i allmänhet icke
låta tillgodohavandet på sitt konto kvarstå hos postverket, utan nödgades
uttaga detsamma i kontanter. Vid uttagandet av exempelvis 100 000
kf0Jf°r uPPginge uttagningsavgiften till 20 kronor 5 öre. Det vore självklart,
.banken icke ville erlägga denna avgift utan ansåge, att den borde belasta
insätta!ens konto. Pa detta sätt komme insättning i bank genom formedling
av postgirorörelsen att bliva belagd med ett slags beskattning, som insattaren
icke behövde erlägga, om samma transaktion förmedlades av en
bank. Dör varje belopp, som samlats på ett postgirokonto genom insättningar
tran olika hall på kontot, hade för övrigt redan erlagts inbetalningsavgifter
enligt förordningen om postgirorörelse.

Den förnämsta olägenheten av gällande bestämmelser skulle kunna avlägsnas,
om riksbanken, bankerna och övriga penninginrättningar bereddes
^-löjlighet att utan erläggande av utbetalningsavgift från sina postgirokonton
uttaga medel. Emellertid syntes den största konsekvensen ernås, om avgiftsfrihet
_ stadgades för varje belopp, som från postgirokonto utbetalades
till kontoinnehavaren själv. Vad beträffade kontant utbetalning till andra
personer, torde däremot ingen anledning finnas till avgiftsbefrielse.

Generalpost- I utlåtande häröver den 16 mars 1925 har generalpoststyrelsen anfört

styrelsen, följande:

»Då viss, om också begränsad, erfarenhet rörande postgirorörelsen redan
vunnits, synes det ej strida mot frågans föregående behandling att redan nu
tillse, huruvida icke den av kooperativa förbundet gjorda hemställan i fråmi
om avgifterna har fog för sig. En sådan undersökning torde även vara påkallad
av den anledningen att ett flertal andra kontoinnehavare med stor
omsättning redan beklagat sig över att dessa avgifter äro allt för betungande.
Givet är ock, att postgirorörelsen ej skulle kunna vinna någon vidare fram4)0)4''
däiest densamma icke kunde påräkna anslutning jämväl från större
affärsföretag, organisationer och sammanslutningar.

Avgifterna i postgirorörelsen hava av 1917 års postkommitté föreslagits
att utgå med sådana belopp, att de i första hand skulle täcka skillnaden

Bankoutskottcta utlåtande Nr i2.

mellan för postgirorörelsen beräknade utgifter och det räntebelopp, som
kunde antagas tillgodokomma rörelsen genom räntebärande placering av de
i rörelsen innestående medlen. Därjämte skulle avgifterna giva postgnorörelsen
den ekonomiska säkerhetsmarginal, som ansetts önskvärd.

Vid utförande av de undersökningar, som lågo till grund för kommitténs
förslag till avgiftsberäkning, synes man huvudsakligen hava tagit hänsyn tu
postgirorörelsens ekonomiska resultat under endast de forsta eller de naimaste
åren efter rörelsens införande. Vid beräkning av kostnaderna tor
rörelsen utgick kommittén helt naturligt från den sedermera övergivna organisationsformen
med till en början fyra postclieckkontor. Enligt kommitténs
beräkningssätt och föreslagna — d. v. s. nu gällande — avgiftsskala skulle
redan under postgirorörelsens första tid erhållas en vinst a rörelsen av omkring
93,000 kronor. , , ... . .. i

En av generalpoststyrelsen under år 1920 verkställd undersökning roran
det sannolika ekonomiska resultatet för postverket av postcheckrorelsens införande
i Sverige, vilken utredning byggt på de av postclieckkommitten föreslagna
avgifterna och beräknade direkta kostnader, har bekräfta!; kommitténs
antagande, att rörelsen borde komma att icke blott bara sig utan aven
lämna visst överskott. Med bortseende från eventuella indirekta kostnader
på grund av antagen minskning av viss annan posttrafik eller ior visst a
postanstalterna utfört arbete i postclieckrörelsen — en faktor, till vilken
postcheckkommittén icke tog hänsyn i sina ekonomiska beräkningar — skulle

enligt omhandlade undersökning postgirororelsen under de forsta tio åren

efter sitt genomförande lämna ett årligt överskott, varierande från omkring
350,000 kronor det första året till i runt tal 5 l/2 miljon kronor det tionde

året.»

Generalpoststyrelsen framhåller, att medan nyssberörda beräkningar av
postgirorörelsens sannolika ekonomiska resultat utgått från att nämnda röielse
skulle organiseras med till eu början fyra, sedermera sannolikt flera postgirokontor,
i enlighet med statsmakternas beslut för närvarande funnes endast
ett dylikt kontor, förlagt till styrelsens postsparbanksbyrå under omedelbar
ledning av chefen för samma byrå. Styrelsen erinrar vidare, att departementschefen
i förberörda proposition, nr 209, till nästlidet års riksdag anförde,
att med nyssnämnda förenklingar i postgirorörelsens organisation den
tidigare beräknade utgiftssiffran syntes kunna väsentligen reduceras. Att
verkställa en ny sannolikhetsberäkning angående rörelsens bärighet syntes
departementschefen icke heller nödvändigt, då rörelsen med den föreslagna
enklare organisationsformen kornme att ingå i postverket på samma satt
som andra postala rörelsegrenar, såsom exempelvis paket- och postanvisningsrörelserna.
Departementschefen hade därför ansett sig med utgångspunkt
från de av postcheckkommittén verkställda beräkningarna kunna räkna med
en avsevärt större vinstmarginal än den av kommittén förslagsvis angivna,
93,000 kronor, samt uttalade, att postgirorörelsen i allt fall kunde antagas

bliva en god affär för postverket.

Härom anför nu generalpoststyrelsen ytterligare: .

»Det har sålunda redan vid postgirorörelsens införande förutsatts, att
kostnadsbeloppet för rörelsen skulle bliva väsentligt mindre an det ursprungligen
beräknade. Att så måste bliva fallet framgår for övrigt ännu tydligare
vid beaktande av att postcheckkommitterade (vilkas utlåtande avgavs under

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

L SiiZÄ1?‘ SiS *“ "m‘ °Ch “*» V''»****. än

Man synes därför vara berättigad antaga, att utbetalningsavgifterna kunna

stvrkes1 attu r0rels8n? bäri8het äventyras, avsevärt molifieSf Detta be!
styikes järn val av en inom postgirokontoret verkställd utredning angående
postgirororelsens omfattning under 1925 års två första månader & &

Inkomsterna i postgirororelsen äro av två slag, dels ränteinkomst av i
lord sen innestående medel, dels inkomster av avgifter. Hittillsvarande
successiva ökning av antalet konton och beloppet av därå innestående be fft

rd , han<leu’ att ränteinkomsten torde bliva väl så stor med
‘ 1 .sannolikhet större an föregående undersökningar visat Inkomsten av

redning hfrVstori:alet transaktioner och dessas belopp. Förenämnda ut.
ning nar i stort sett givit samma resultat som föregående undersök
lungar Men med beaktande av att antalet postgirokonton med största
sannolikhet kommer att redan under år 192o bliva minst ett eller annat
tusental större an vad på sm tid av såväl postcheckkommittén som general
tmfsfälff beraknados (0,000), kunna emellertid avgifterna - om hänsyn
fest *+U d i,an.dlade penningvärdet — väntas bliva större, än vad förut
beraknats. 1917 ars postcheckkommitté beräknade 408,000 kronor 1920 års
PosAvAT 1f°m gen.eralPoststyrelsen gav till resultat 542,000 kronor

kronS till t6V1! gJ01ida "hedning ger ett belopp av omkring 500,000
* för forsta verksamhetsaret räknat. I detta senare belonn in™
utbMalnm^vgiftema med i runt tal eu femtedel eller cirka 100,000 kronor.
Jiur osakra _an de slutsatser må vara, som kunna dragas av nu cd ord a
ndersoknmg pa ett område där man har mycket liten erfarenhet att stödja

som tidffff nJ A da u^?dn“? kunua tlllmätas minst samma vitsord

ll gI.n ™ rRar’ -Vdba ?ck® Fundat sig på någon som helst er
laieniiet Man kan för ovngt bortse från skiljaktigheten i belopp och endast

Miwinb „ U S1f1 ,undersåkningen blott bekräftat resultaten av föregående
'' saint dessutom visat, att det finnes anledning att med en viss

optimism motse postgirororelsens framtida utveckling. Vid bedömande av
postgirororelsens bärighet får man givetvis icke heller räkna endast med

lång sikAagt företag rÖ1’elseD säs°m ett 1 stor stil P&

Generaipoststyrelsen har icke nu haft tillfälle att närmare granska de

söknin tf de UVen V tf1® Öri S01U Sorts vid styrelsens tidigare underatt
det, 1 T"1 -fk- Ee.dan 1 det föregående har emellertid framhållits
att denna undersökning raknat med en synnerligen rask ökning av nostriroroielsens
driftöverskott. Yad inkomsterna beträffar, skulle dessa efter 10 år
överstiga 6 miljoner kronor, och redan efter tre år skulle eSbart intenkomsten
av i postgirorörelsen innestående medel vara tillräcklig för täck
mng av de direkta omkostnaderna. Härav följer, att eu modifiering av S''

1>0S‘S“''°rärel““ k“ «•» •» rörelseus Vighet

uvJffUf P.os5eheckkommitté gj°rd jämförelse mellan de utbetalnings a^gittei

i postgirororelsen, som upptagas i Sverige, och dem som 3

avritf10 '' « G1- lkljande verksamhet i främmande länder, visar att dessa

Övriga länder 1DettT "r "''tf f ’l°PP~ f ° ej 0Täsentligt högre än i flertalet
vis G v v u5etta ; ,fatt ,!a anmärkningsvart. Förhållandet borde givetmåste
Jäk^mA fftSatt/1’ da svenska postgirororelsen helt naturligt alltid
i u landet , L ^ \ S''’enge ~ * motsats till vad förhållandet är
magmedel- p0stremissvaxeln ha™ ett billigt och relativt bekvämt betal Av

eu jämförelse med utländska taxeförliållanden framgår dessutom, att

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

man i vissa länder använder två avgiftsskalor, av vilka den billigare tillämpas
i fråga om utbetalningar till kontoinnehavare själv (Frankrike, Italien), eller
sådana utbetalningar, som ske direkt vid girokontor (Schweiz, Danmark).
Det senare systemet torde i praktiken giva delvis samma resultat som det
förra — billigare avgifter för kontoinnehavare — enär flertalet utbetalningar
direkt från postgirokontor lärer ske till kontoinnehavare. Sistnämnda
system skulle emellertid i Sverige verka ojämnt, enär utom Stockholm
bosatt kontoinnehavare i regel icke kunde utkvittera medlen å postgirokontoret.
Det franska systemet synes däremot principiellt svara mot det
önskemål, som framförts av kooperativa förbundet. För bedömande av
kostnaden för ett liknande system (billigare eller inga avgifter vid utbetalningar
till kontoinnehavare från dessas egna konton) i Sverige är av vikt
att veta, med vilken andel avgifterna för sådana utbetalningar bidraga till
totala inkomsten av utbetalningsavgifterna. En undersökning på grundval
av förhållandena härutinnan under tiden januari—februari i år ger vid handen,
att medan antalet ifrågavarande utbetalningar kan uppskattas till att utgöra
endast några få'' procent av hela antalet utbetalningar, utgöra avgifterna för
de förra mellan 40 och 50 procent av den sammanlagda avgiftsinkomsten.
Detta förhållande får sin förklaring därav, att utbetalning till kontoinnehavare
sker först, när behållningen å kontot uppnått en viss storlek. Antalet sådana
utbetalningar blir därför obetydligt, medan de för varje gång utbetalta beloppen
bliva avsevärt stora (ofta mellan 100,000 och 200,000 kronor) och
därmed också avgifterna särdeles höga (för 100,000 kronor med fördelning
på 20 utbetalningskort icke mindre än 21 kronor).

Då utbetalningsavgifterna äro den mindre delen av postgirorörelsens inkomster
av avgifter (de hava förut beräknats komma att för första året uppgå
till omkring 100,000 kronor), skulle införandet av avgiftsfrihet för utbetalningar
till kontoinnehavare undandraga postgirorörelsen ett relativt obetydligt
belopp, första året 40- ä 50,000 kronor.

I likhet med vad postclieckkommittén på sin tid anfört, finner generalpoststyrelsen
det vara önskvärt, att avgifterna i postgirorörelsen hållas så
låga som det med hänsyn till rörelsens bärighet är möjligt. Och då styrelsen
håller före, att eu befrielse från erläggande av avgifter vid utbetalning till
kontoinnehavare av belopp från dennes eget konto kan medgivas med hänsyn
till postgirorörelsens ekonomiska resultat och måste genomföras, därest postgirorörelsen
skall på avsett sätt utvecklas, anser sig generalpoststyrelsen böra
tillstyrka, att sådan avgiftsfrihet genomföres.»

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen om sådan ändring
av 6 § i förordningen angående postgirorörelse, att utbetalning till kontoinnehavare
från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

Byråchefen Boss har ansett, att den föreslagna författningsändringen borde
givas retroaktiv verkan från innevarande års början. Byråchefen Lager har
på anförda skäl ansett, att styrelsen icke nu bort uttala sig för utbetalningsavgifternas
borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget
konto, utan att i stället frågan framdeles, exempelvis efter utgången av innevarande
år, borde underkastas en grundligare utredning än som nu varit
möjligt att åvägabringa.

B spår t em en t sch eje n har för egen del anfört följande:

Ehuru det naturligen måste möta svårigheter att vid införandet av en •
helt ny rörelsegren inom postverket från början på ett ur alla synpunkter
tillfredsställande sätt avväga de avgifter, som skola utgå inom sagda rörelse -

Reservationer.

Departements chefen.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Gcncralpost direktören.

gren, synes man dock icke utan någon tids erfarenhet böra vidtaga ändringar
i de sålunda fastställda avgifterna utan att särskilda skäl därtill föreligga.
Såsom av det föregående framgår, hava emellertid redan några månader
från postgirorörelsens början påvisats vissa olägenheter, som bliva en
följd av de nu stadgade avgifterna, såvitt de avse utbetalning till kontoinnehavare
från dennes eget postgirokonto. Då en dylik omständighet synes
ägnad att försvåra den allt större anslutning till postgirorörelsen, som är
önskvärd, för att densamma skall fylla sitt ändamål att underlätta betalningsrörelsen,
torde en jämkning av bestämmelserna i denna del få anses motiverad
under förutsättning dock, att postgirorörelsens ekonomi tillåter en
sådan åtgärd. Av den utredning, generalpoststyrelsen i sådant hänseende
förebragt, vill det synas, som om bärigheten av postgirorörelsen icke skulle
äventyras genom att, på sätt föreslagits, avgiften nu borttoges vid utbetalning
till kontoinnehavare från dennes eget postgirokonto. Med hänsyn härtill
anser jag mig icke böra motsätta mig, att den av generalpoststyrelsen
förordade ändringen beträffande utbetalningsavgiften nu genomföres, och
torde berörda ändring lämpligen böra träda i tillämpning snarast möjligt
efter det frågan varit föremål för riksdagens prövning.

Till utskottet har från vederbörande departement under hand överlämnats
en av generalpostdirektören utarbetad, den 30 nästlidna mars dagtecknad
promemoria, däri generalpostdirektören — med förmälan att han på grund
av tjänsteresa varit förhindrad att deltaga i behandlingen av nu ifrågavarande
ärende — på anförda skäl meddelat, att han icke kunnat biträda styrelsens
beslut i ärendet utan instämt i det av byråchefen Lager avgivna särskilda
yttrandet.

Generalpostdirektören framhåller, att han hyste de största betänkligheter
för att borttaga utbetalningsavgiften vid utbetalning till kontoinnehavaren.
Borttoges denna avgift, kunde det leda till, att en mycket stor
del kontoinnehavare för varje dag uttoge å vederbörande konton influtna
medel. På detta sätt bleve emellertid postgirorörelsen i själva verket ej
annat än en ny slags postanvisningsrörelse, vilken emellertid komme att
skilja sig från den vanliga postanvisningsrörelsen därigenom, att i denna
senare avgifterna vore så avsevärt mycket högre än i postgirorörelsen.

Förutsättningen för att postgirorörelsen, trots de inom denna avsevärt
lägre avgifterna än inom postanvisningsrörelsen, icke skulle åsamka statsverket
någon inkomstminskning, vore ju, att medel skulle komma att innestå
å kontona, vilka medel, då de ej disponerades omedelbart, av postgirorörelsen
skulle kunna givas placering, som tillförsäkrade rörelsen ränteinkomst.
Utebleve nu av ovan nämnda orsaker denna ränteinkomst, vore
ju tydligt, att postgirorörelsen för sin penningebefordran komme att uppbära
vid försändning till ett konto endast inbetalningsavgiften samt vid försändning
från kontot endast utbetalningsavgiften, d. v. s. avgifter, vilka var
för sig i genomsnitt icke torde komma att uppgå till mer än hälften av den
ovannämnda genomsnittsavgiften för eu postanvisning.

Överflyttades penningeförsändandet i någon större omfattning från post,
anvisnings- till postgirorörelsen och komme de å vederbörande konton influtna
medlen därvid omedelbart att uttagas — vilket vore antagligt, om
utbetalningsavgiften slopades — bleve således följden, att statsverket till -

Bankoutskottets utlåtande Nr 12. 11

skyndades eu inkomstminskning, som kunde komma att uppgå till betydande
belopp.

Ett bifall till förslaget skulle dessutom medföra, att pennin gförsändningar
i assurerade brev skulle i stor utsträckning överflyttas till girorörelsen,
varigenom likaledes en inkomstminskning för statsverket bleve följden.

vad vidare anginge själva postgirorörelsens ekonomi, så syntes det vara
uteslutet, att denna rörelse nu skulle kunna bära sig, om utbetalningsavgiften
komme att slopas vid utbetalning från postgirokonto till kontoinnehavaren
själv.

Generalpostdirektören anför vidare, att den ifrågasatta ändringen komme
att hava den ekonomiskt mest kännbara inverkan på girorörelsens ränteinkomster.
Slopades utbetalningsavgiften för kontoinnehavarens egna uttagningar,
komme denne, såsom ock redan börjat visa sig, helt säkert att, så
snart några medel influtit på hans konto, skynda sig att uttaga dessa för
att placera dem i bankinrättning mot högre ränta än i postgirorörelsen. På
så sätt komme denna rörelse att i en mycket stor utsträckning berövas den
inkomstkälla, på vilken girorörelsens ekonomi i väsentlig grad skulle grundas.

Det syntes vara av vikt, att man på detta sätt gjorde sig reda för de
ekonomiska konsekvenserna för statsverket, innan man vidtoge den nu ifrågasatta
avgiftsreformen, vilken ingalunda, som man velat göra gällande, endast
avsåge en mindre jämkning av de nyligen fastställda avgifterna, utan i
själva verket kunde komma att innebära en genomgripande förändring av
hela girorörelsens natur. Att nu endast tre månader efter sedan girorörelsen
börjat sin verksamhet göra eu ändring i rörelsens avgiftssystem, som
måste förorsaka statsverket en inkomstminskning av mycket betydande belopp,
syntes synnerligen opåkallat, då inga som helst vägande skäl för eu
dylik förändring kunnat åvägabringas.

Den vid förlidet års riksdag antagna förordningen om postgirorörelse
trädde i kraft den 1 januari innevarande år. Såsom redan omnämnts, äger
postverket enligt § 6 i förordningen i postgirorörelsen uppbära för varje
inbetalning 10 öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst resp.
överstiger 50 kronor, och för varje utbetalning en grundavgift av 5 öre samt
en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,
som skall utbetalas. Avgiften för inbetalning är sålunda fastställd till högst
20 öre, varemot vid utbetalning densamma är obegränsad.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har i början av sistlidna
februari månad framställning gjorts därom, att utbetalningsavgift icke
skulle vidare utgå beträffande belopp, som från postgirokonto utbetalades
till kontoinnehavaren själv. Generalpoststyrelsen har för sin de! tillstyrkt
den föreslagna ändringen och därvid åberopat en inom postgirokontoret
verkställd utredning angående postgirorörelsens omfattning under årets två
första månader. Styrelsen har emellertid icke varit enhällig, i det att ledamoten
av styrelsen byråchefen Lager ansett, att styrelsen icke nu bort uttala
sig för den ifrågavarande avgiftens borttagande, utan att frågan i stället
framdeles, exempelvis efter 1925 års utgång, bort underkastas en grundligare
utredning än som nu varit möjlig. Generalpostdirektören, som varit förhindrad
att deltaga i ärendets handläggning inom styrelsen, har sedermera
förklarat sig instämma i byråchefen Lagers yttrande.

Utskottet.

12

Bankoutskottets utlåtande Kr 42.

Även utskottet anser, att frågan om borttagande av den nu föreskrivna
avgiften vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto bör
göras till föremål för en grundligare utredning än den, som varit möjlig efter
den korta tid förordningen tillämpats. Såsom generalpostdirektören framhållit,
torde avgiftens borttagande komma att medföra en betydande inkomstminskning
för postverket, och lärer det under sådana förhållanden för frågans
bedömande vara nödvändigt att erhålla noggranna och tillförlitliga uppgifter
rörande de ekonomiska konsekvenserna av förslagets genomförande. Då utskottet
alltså anser en något längre tids erfarenhet böra avvaktas, har utskottet
icke för närvarande velat tillstyrka bifall till Eungl. Majrts förslag
utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 icke må av
riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Dalberg,
Berge, Bondeson, Lindgren och Bodin; samt

av andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg,
Lovén, Kloo, Svensson i Betingetorp och Höglund.

Reservation

av herrar Lindley, Dalberg, Borggren, Lovén, Berge, Bondeson och Höglund,
vilka anfört följande:

»Undertecknade anse, att utskottet bort förorda bifall till föreliggande
proposition och få såsom motivering härför anföra följande.

De i postgirorörelsen utgående utbetalningsavgifterna — för att endast
beröra de avgifter, varom nu är fråga — hava fastställts efter förslag av 1917
års postcheckkommitté. Det faller av sig självt, att kommitténs avgiftsförslag
grundade sig på det då rådande låga penningvärdet. Man hade kunnat förvänta,
att, då frågan om postgirorörelses införande i Sverige förelädes 1924
års riksdag och penningvärdet då var helt annorlunda än när postcheckkommitténs
beräkningar gjordes, frågan om storleken av nu berörda avgifter
underkastats en omsorgsfull utredning. Hade en sådan utredning kommit
till stånd, skulle resultatet härav säkerligen hava blivit en kraftig reducering
av de föreslagna utbetalningsavgifterna. Ett dylikt antagande vinner desto
mera i styrka, om man betänker, att motsvarande avgifter i de flesta främmande
länder med postgirorörelse i genomsnitt icke äro ens hälften så höga

Bankoutakotteta utlåtande Nr 42.

13

som i Sverige. När fråga är om utbetalning till kontoinnehavare från dennes
eget konto, utgår i Frankrike och Italien en så låg avgift, att man kan säga;
att dylik utbetalning praktiskt taget är avgiftsfri. Dessa omständigheter
måste, enligt vårt förmenande, ovillkorligen beaktas, enär de äro ett talande
bevis för att utbetalningsavgifterna i den svenska postgirorörelsen äro mycket
för höga, särskilt när det gäller utbetalning till kontoinnehavare från dennes
eget konto. Med vårt utbredda postremissväxelsystem — vartill motstycke
eke finnes någonstädes i utlandet — hade man kunnat förvänta, att utbetalningsavgifterna
i Sverige skulle hava satts betydligt lägre än motsvarande
avgifter i utlandet. Postverkets största inkomst av postgirorörelsen blir
säkerligen ränteinkomsten å sådana i rörelsen innestående medel, som kunna
göras räntebärande genom placering i bank eller på annat sätt. Vid sådant
förhållande torde det vara av synnerligen std!'' vikt, att postgirorörelsen även
har stora kunder, som tillföra rörelsen något mera avsevärt kapital. Visserligen
lära val de många mindre kunderna också bliva postgirorörelsen till
gagn, men rörelsen kan säkerligen icke undvara det större kapitalet, om
rörelsen skall kunna bära sig, vilket vi förutsätta är villkoret för rörelsens
fortbestånd. Det kan icke vara rimligt att begära, att en firma, som låtit
behållningen å sitt postgirokonto stiga till 100,000 kronor, skall betala en
avgift av 21 kronor för att utfå dessa pengar.

För vår del äro vi av den uppfattningen, att ett bifall till propositionen
skulle i hög grad jämna vägen för postgirorörelsens fortsatta utveckling,
men att ett avslag skulle tillfoga rörelsen ett avsevärt avbräck. När nu
postgirorörelse en gång införts, synes det oss, som om riksdagen icke borde
undandraga sig att medverka till ändring av en detaljbestämmelse, som hotar
att lamslå hela postgirorörelsen. Det är visserligen sant, att rörelsen under
de gångna månaderna utvecklat sig normalt, men det finnes skäl antaga,
att, då de större kontoinnehavarna anslutit sig, de utgått från att den av
Kungl. Maj:t ifrågasatta ändringen skulle komma till stånd. Men avslår nu
riksdagen propositionen, torde resultatet härav komma till synes ganska
snart. Och det vore verkligen att beklaga, om postgirorörelsen skulle förlora
de stora affärsföretag samt sociala föreningar och sammanslutningar av
skilda slag, som, enligt hittills vunnen erfarenhet, tillföra postgirorörelsen
ett avsevärt kapitaltillskott.

Yi medgiva gärna, att förslaget till ändring kommer snart efter postgirorörelsens
start, men detta räkna vi snarare som en förtjänst än som ett fel.
Ty om man i ett ekonomiskt företag inser, att eu bestämmelse är sådan, att
den försvårar företagets utveckling, måste det anses klokt att snarast möjligt
vidtaga nödig förändring.

Ett avslag å propositionen skulle helt visst för de enskilda bankerna leda
till för dem rätt så obehagliga konsekvenser. På denna fråga anse vi oss
emellertid icke för närvarande böra närmare ingå.

I behandlingen inom generalpoststyrelsen av den framställning, varpå
Kungl. Maj:ts proposition grundar sig, deltogo, enligt vad vi erfarit, jämväl
samtliga tre postsparbanksfullmäktige, direktören K. Eriksson, bankofull -

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

mäktigen Norberg och häradshövding Kinander. Och då jämväl dessa tre
postsparbanksfullmäktige deltogo i generalpoststyrelsens beslut att förorda
utbetalningsavgifternas borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från
dennes eget konto, kan man vara övertygad om att reformen är nödvändig.
Och enligt vår uppfattning bör förändringen vidtagas snarast möjligt. Ty
riksdagen, som en gång medverkat till rörelsens införande, lärer icke hava
anledning att låta stora stötestenar ligga i vägen för rörelsens utveckling.

På grund av det ovan anförda hemställa vi,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 må av riksdagen
bifallas.»

Bilaga till reservationen.

Tabell över ntbetalningsargifter i postgirorörelsen i Sverige och vissa

främmande länder.

Belopp

Belgien

Danmark

Frank-

rike

Italien

Sverige

Schweiz

i respek-

vid utbe-

vid utbe-

vid utbe-

vid utbe-

tive

talning

talning

talning

talning

länders

genom

genom

genom

genom

mynt

giro-

post-

giro-

post-

(fr., kr.
etc.)

kontoret

anstalt

kontor

anstalt

fr.

fr.

kr.

kr.

lire

kr.

fr.

1 . ''Ö

i ^

O fr fl

fl * m

g *? bo

10

50

100

O.n

0.11

0.11

O.n

0.11

0.11

0.1 G

0.16

0.16

.2 ® c

Sfi |

ö » 0

O

M o ^

fl bC

.-3 fl fl iS

P fl O ■>"

bo bo
bo-ö o t

S bo .Afl
O .2 > c

"S « .•

O cä 2 0.0

■* « ö g>

£ o •—> ®

« g O O-ti

3 fl? fl

bo''g

0.25

0.40

0.60

0.07

J3.07

0.07

0.05

0.05

0.05

0.15

0.16

0.16

500

0.13

0.15

0.20

''3 ► § &

fl w fl

1: —

0.15

Om

0.20

fl o‘> .2

| O ®

1,000

0.15

0.20

0.25

® ?:cj
fl O -O

■P Kl M 71

S ** o

å|t-.5g

1:50

0.25

O.i o

0.20

5,000

0.35

0.60

0.65

__ eu 3

» g 3

s -g j=]f s

g

1:05

O.so

0.4 0

10,000

0.60

1.10

1.15

3 a 4s

® fl

.01 .§ 8.0

2: 10

0.55

0.65

100,000

6:-

10: 50

10: 75

"fl o
» b 2
« fl -

o | so 3-

21:-

5:05

5:15

500,000

30:-

52:50

53: 75

iO fl c
~ A fl

S 1 :o

^ fl? fr

105: -

25; 05

25:15

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.