Bankoutskottets utlåtande nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med
förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923
om sparbanker.
I en till riksdagen den 20 nästlidna mars avlåten proposition nr 184, som
hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att
antaga nedan intagna
Förslag
till
lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.
Härigenom förordnas, att i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skall
införas en ny paragraf med beteckning 29a) av följande lydelse:
29 a §.
Utan särskilt tillstånd av Konungens befallningskavande äger sparbank
ej mottaga värdehandlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd till sådan
verksamhet må ej meddelas, med mindre förvaring och förvaltning av värdehandlingar
prövas, med hänsyn till sparbankens organisation och förvaringsanordningar
samt fonder, kunna med trygghet anförtros åt sparbanken.
Konungens befallningshavande äger föreskriva de villkor för verksamhetens
utövande eller de inskränkningar däri, som kunna anses erforderliga. Tillstånd
må återkallas, då förutsättningarna för tillståndets meddelande finnas
icke vidare föreligga; återkallas tillståndet, vare sparbanken pliktig att, så
snart ske kan, avveckla nämnda verksamhet.
Närmare bestämmelser om prövning för meddelande av tillstånd, som nu
sagts, må utfärdas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Har sparbank i enlighet med
föreskrift i reglemente, varå stadfästelse erhållits, senast den 1 april 1925
böijat verksamhet, varom i lagen förmäles, må dock verksamheten utan särskilt
tillstånd fortsättas till och med den 31 december 1925.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 31 käft. (Nr 41—42.) 890 25
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 41.
Av utredningen i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.
Enligt den vid 1924 års riksdag genomförda förmynderskapslagstiftningen,
vilken trätt i kraft med detta års ingång, har bankernas medverkan i stor
utsträckning anlitats för genomförandet av eu förbättrad kontroll över förmyndares
förvaltning av omyndigs icke blott kapitaltillgångar utan jämväl
värdehandlingar.
I gällande bestämmelser i förmynder,skapslagen avses med bank sådan
bankinrättning, som äger i sin firma eller eljest vid beteckning av sin rörelse
använda ordet bank. Med hänsyn till de bestämmelser, som för närvarande
gälla i fråga om sparbanks rörelse, äger sparbank icke mottaga
värdehandlingar till förvaltning.
I samband med antagandet av ny förmynderskapslagstiftning anhöll 1924
års riksdag om utredning, huruvida genom ändring i lagen om sparbanker
möjlighet kunde beredas för förmyndare och gode män att i sparbank verkställa
sådan nedsättning av värdehandlingar, som enligt förslaget till lag
om förmynderskap skulle ske i riksbanken eller annan bank, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Över riksdagens skrivelse hava svenska sparbanksföreningen, svenska
bankföreningen, bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i Sveriges riksbank
avgivit yttranden.
Lagrådet har i utlåtande över förslaget anfört följande:
»Lagrådet finner visserligen några större fördelar av den nu föreslagna
lagstiftningen knappast vara att förvänta, men då åtminstone på vissa håll
någon lättnad av den börda, den nya förmynderskapslagstiftningen lagt på
förmyndare, härigenom skulle kunna vinnas, har lagrådet, som utgår ifrån,
att tillstånd enligt lagen endast med största varsamhet kommer att meddelas,
ansett sig ej böra avstyrka förslaget.»
Departementschefen har för egen del erinrat, hurusom sparbankerna i vårt
land hittills icke drivit verksamhet, avseende förvaring och förvaltning av
värdehandlingar. Den nya sparbankslagen syntes icke hava åsyftat en utvidgning
av sparbankernas uppgift till att omfatta jämväl sådan rörelse.
Genom införande i 1924 års förmynderskapslagstiftning av skyldighet för
förmyndare att i öppet förvar hos bank nedsätta omyndigs värdehandlingar
hade emellertid frågan om sparbanks rätt att för omförmälda ändamål mottaga
värdehandlingar erhållit särskild betydelse. Sålunda hade en dylik rätt
ansetts böra tillerkännas sparbankerna, dels ur förmyndarsynpunkt för att
åstadkomma viss lättnad i förmyndarens på grund av nedsättningstvånget
ökade börda, och dels från sparbanksliåll för att förhindra befarad konkurrens
mellan bankbolagen och sparbankerna om de omyndigas medel. Även om
frågans vikt i det stora hela kunde anses liava i någon mån överskattats,
syntes dock anledning icke föreligga att utesluta sparbankerna från varje
möjlighet att upptaga ifrågavarande verksamhetsform, och detta vare sig det
gällde omyndigs eller annans värdehandlingar. Principiellt sett borde hinder
icke möta mot en dylik utvidgning; med sparbanks egentliga uppgift
att till befordrande av sparsamheten mottaga sparmedel låter sig enligt departementschefens
mening väl förena en efter verksamhetens omfattning och
syfte begränsad förvarings- och förvaltningsrörelse.
En förutsättning för att sparbank borde få upptaga förvarings- och förvaltningsrörelse
synes vara, ej mindre att sparbanken kunde bereda värdehandlingarna
en bankmässig förvaring och förvaltning, än även att spar
-
Banlou! skottets ullålande Nr 41. 3
bankens fonder vore av den storlek, att de kunde förväntas giva skälig
täckning — förutom för inlåningen in. in. — för en efter de nedsatta handlingarnas
värde och art normal förvarings- och förvaltningsrisk. Det borde
ankomma på prövning i värjo särskilt fall, huruvida förvaring och förvaltning
av värdehandlingar, med hänsyn till organisation, förvaringsanordningar
och fonder, kunde med trygghet anförtros åt sparbanken. Prövningen syntes
lämpligen böra överlämnas åt vederbörande länsstyrelse. För vinnande av
största möjliga enhetlighet i tillämpningen borde Kungl. Maj:t kunna meddela
närmare bestämmelser rörande dylik prövning. Därvid syntes kunna
uppställas vissa allmänna villkor för tillstånds erhållande, såsom i fråga om
organisation, förvaringsanordningar och fonder.
Ett av bank- och fondinspektionen föreslaget villkor, att sparbank för erhållande
av tillstånd skulle hava egna fonder uppgående till minst eu miljon
kronor, har departementschefen ansett sig icke kunna förorda. Härigenom
skiille bland annat endast ett fåtal sparbanker beredas möjlighet att utöva
den avsedda verksamheten och det särskilt ur förmyndarsynpunkt framhållna
villkoret om ändring i lagstiftningen näppeligen bliva tillgodosett.
Vid tillstånds meddelande borde länsstyrelsen kunna föreskriva särskilda
villkor för utövande av den på tillståndet grundade rätten. Sådana villkor
syntes i huvudsak komma att hänföra sig till förvaringSsäkerlieten, de nedsatta
handlingarnas bokföring, kontrollen med avseende å handlingarna och
dylikt. Men därjämte borde länsstyrelsen vara oförhindrad att lämna tillstånd
av nu förevarande slag med vissa inskränkningar.
Tillstånd borde även kunna återkallas av länsstyrelsen, då förutsättningarna
för tillstånds erhållande funnes icke vidare föreligga. Återkallades tillståndet,
borde sparbanken vara pliktig att så snart ske kunde avveckla den ifrågavarande
rörelsen.
I övrigt får utskottet hänvisa till innehållet i propositionen.
Såsom departementschefen erinrar, hava sparbankerna i vårt land hittills
icke drivit verksamhet, avseende förvaring och förvaltning av värdehandlingar.
Icke heller har genom den nya sparbankslagen åsyftats en utvidgning
av sparbankernas rörelse i nyss angivna avseende. Sedan emellertid
genom antagandet av ny förmynderskapslagstiftning förmyndare fått sig
ålagd bland annat skyldighet att i öppet förvar hos bank nedsätta omyndigs
värdehandlingar, har frågan om sparbanks rätt att för omförmälda
ändamål mottaga värdehandlingar erhållit särskild betydelse. Vid behandlingen
förlidet år av förslaget till ny lag om förmynderskap ansåg riksdagen
sig böra ifrågasätta, huruvida icke möjligen den börda, som den
nya lagstiftningen onekligen lade på förmyndaren genom här ovan angivna
skyldighet, skulle i viss mån kunna minskas, om nedsättning finge ske
jämväl i sparbank; och anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
den utredning i ärendet, som tidigare omnämnts, samt därefter för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda,
Enligt utskottets mening synes rent principiellt sett icke något vara att
erinra mot den utvidgning av sparbankernas verksamhet, varom här är fråga.
Med sparbanks egentliga uppgift att till befordrande av sparsamheten mottaga
sparmedel torde nämligen väl låta förena sig viss efter verksamhetens
omfattning och syfte begränsad förvarings- och förvaltningsrörelse. Enligt
det föreliggande förslaget har anförtrotts åt Kungl. Maj:ts befallnings
-
TJtskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 41.
havande, vilken myndighet jämlikt sparbankslagen utövar tillsynen över
sparbank, att meddela tillstånd till verksamhet, som här avses; och har
Kungl. Maj:ts befallningshavande därvid att i varje särskilt fall pröva, huruvida
förvaring och förvaltning av värdehandlingar, med hänsyn till organisation,
förvaringsanordningar och fonder, kan med trygghet anförtros åt
sparbanken. Därjämte äger Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskriva de
villkor för verksamhetens utövande eller de inskränkningar däri, som kunna
anses erforderliga. Även om, såsom lagrådet framhåller, några större fördelar
av den föreslagna lagstiftningen näppeligen torde vara att förvänta,
lärer åtminstone på vissa håll någon lättnad av den börda, den nya för
mynderskapslagstiftningen lagt på förmyndaren, kunna vinnas. Under sådana
förhållanden och då man torde kunna utgå ifrån, att vid tillstånds meddelande
vederbörande tillsynsmyndighet iakttager nödig försiktighet, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 184 må vinna
riksdagens bifall.
Stockholm den 30 april 1925.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Vid detta ärendets slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Pettersson
i Olovstorp, Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra och Bodin; samt
av andra kammaren: herrar Borggren, Olsson i Berg, Byberg, Kloo, Svens
son
i Betingetorp, Höglund, Johansson i Edsbyn och Paulsen.