6
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
pensionering av befattningshavare hos svenska betes- och
vallföreningen.
I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 31, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att —
under förutsättning att Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition gjorda
framställning angående anslag till svenska betes- och vallföreningen i
huvudsak vinner riksdagens bifall — bemyndiga Kungl. Maj:t att till
reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. göra sådant tillägg, att de rättigheter och skyldigheter,
vilka jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) angående tilllägg
till samma reglemente tillkomma befattningshavare hos hushållningssällskap
m. fl., må i tillämpliga delar tillkomma jämväl befattningshavare
hos svenska betes- och vallföreningen.
I berörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen erinrat,
att Kungl. Maj:t såsom bidrag till uppehållande av den 1916 bildade svenska
betes- och vallföreningen från och med år 1919 anvisat medel från anslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar, samt att
Kungl. Maj:t, som den 31 december 1924 fastställt av föreningen antagna
förändrade stadgar, under punkt 87 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
föreslagit riksdagen att för uppehållande av föreningens verksamhet
i budgetåret 1925—1926 bevilja ett särskilt extra anslag av 46,800
kronor; och har departementschefen framhållit, att, därest denna framställning
av riksdagen bifölles, betes- och vallföreningens verksamhet komme
att i viss mån förstatligas.
I propositionen har vidare omnämnts, att föreningens styrelse i samband
med anslagsäskandet för instundande budgetår hemställt, att föreningens fast
anställda befattningshavare måtte beredas pensionsrätt i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.
I avseende härå har departementschefen erinrat, att Kungl. Maj:t i
överensstämmelse med av riksdagen år 1920 givet bemyndigande genom
kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380) förordnat, att till reglementet den 31
december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
Banlcoutskottels utlåtande Nr 40.
7
in. fl. skulle fogas ett särskilt kapitel, VII, med särskilda bestämmelser
angående befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl., varigenom under
nämnda reglemente inordnats, bland andra, befattningshavare hos hushållningssällskap
och dem underlydande institutioner samt skogsvårdsstyrelserna,
Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska
anstalten i Norrbottens län ävensom vissa befattningshavare vid
lantbruksakademien.
I utlåtande över betes- och vallföreningens ovanberörda framställning har
lantbruksstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot, att föreningens
tjänstemän bereddes rätt att vinna inträde i omförmälda pensionsanstalt.
För befattningshavarna i fråga borde, framhåller lantbruksstyrelsen,
gälla de särskilda bestämmelser ävensom övergångsstadganden, vilka för
befattningshavare vid hushållningssällskap m. fl. stadgats genom berörda
kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380), övergångsstadgandena under förutsättning
att ifrågakommande befattning anmäldes för beredande av pensionsrätt
före den 1 januari 1926.
Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. har i
avgivet utlåtande i ärendet anfört, bland annat, att, därest föreningens verksamhet
förstatligades på sätt ifrågasatts, intet syntes vara att erinra mot
att därstädes fast anställda funktionärer erhölle inträde i pensionsanstalten.
Denna pensionsrätt borde lämpligen anordnas i överensstämmelse med den
pensionsrätt, som redan beretts befattningshavare hos svenska mosskulturföreningen,
med vilken förevarande förening erbjöde vissa jämförelsepunkter.
Med avseende å bestridandet av engångsavgifter för retroaktiv tillämpning
av reglementet för ifrågavarande befattningshavare har lantbruksstyrelsen,
såsom ovan antytts, ansett, att övergångsstadgandena till kap. VII av pensionsanstaltens
reglemente borde vinna tillämpning i fråga om befattning,
som anmäldes till inträde i anstalten före den 1 januari 1926. Pensionsanstaltens
styrelse har i detta ämne anfört, bland annat, följande:
Anstalten ville, gent emot vad lantbruksstyrelsen därutinnan föreslagit,
ifrågasätta, huruvida det kunde anses lämpligt och behövligt att i förevarande
hänseende meddela några särskilda föreskrifter, innebärande att staten skulle
i större eller mindre utsträckning bidraga till gäldande av engångsavgifter
i sådana fall, där befattning före viss tidpunkt anmäldes till inträde i pensionsanstalten.
Att så skedde, då till exempel hushållningssällskapens m. 11.
institutioners befattningshavare erhöllo pensionsrätt enligt kap. VII i reglementet,
torde väsentligen hava berott därpå, att denna pensionsrättsfråga
längre tid varit föremål för utredning och att staten ansågs böra genom
bidrag till retroaktiv- eller engångsavgifterna hålla vederbörande skadeslösa
för dröjsmålet med pensionsfrågans ordnande. Sådana skäl torde icke kunna
i detta fall åberopas.
Rörande kostnaderna för retroaktiv tjänstårsberäkning för vissa nu hos
betes- och vallföreningen anställda befattningshavare vid inträde i pensionsanstalten
i överensstämmelse med anstaltsstyrelsens förslag — det vill säga
delaktighet enligt samma grunder som för befattningshavarna vid svenska
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
mosskulturföreningen, dock utan sådan lindring i engångsavgifterna, som
omförmäles i övergångsstadgandena till kap. VII — har i propositionen
meddelats följande sammanställning:
Retro- aktiv |
Tjänste- pen- |
Familje- pen- |
Engångsavgift |
Befattningshavarens |
||||
Namn |
Född |
tjänst- årsräkn. från |
sions- underlag Kr. |
sions- underlag Kr. |
för tjänste-pensionen |
för familje-pensionen |
för tjänste-pensionen |
för familje-pensionen Kr. |
Borg, J. E. V. ... |
•j8/8 1889 |
28/al921 |
3,800 |
1,060 |
1,995 |
453 |
593 |
453 |
Wallio, B. L....... |
5/n> 1885 |
741920 |
3,800 |
1,060 |
2,812 |
594 |
836 |
594 |
I.öfvenmark, 0. H. Forsgren, K. H.... Karlsson, F. V.... |
9/a 1883 |
Vo 1920 25/21919 |
3,660 2,200 2,200 |
1,032 740 740 |
2,635 /Engångsai |
549 gift ej erfor- 508 |
805 587 |
549 - 508 |
Departementschefen har i samband härmed erinrat, att, såsom i ovan omförmälda
punkt av årets statsverksproposition omförmälts, det vore avsett, att
nuvarande innehavaren av statskonsulentbefattningen i fröodling A. Elofson,
vilken i egenskap av sekreterare hos betes- och vallföreningen handhaft ledningen
av föreningen, skulle med frånträdande av sin statskonsulentbefattning
helt övergå till föreningen i egenskap av föreståndare för densamma. Engångsavgiften
för Elofson, som är född den 25 juni 1873, skulle, under enahanda
förutsättningar som beträffande i ovanstående tablå angivna befattningshavare
och med retroaktiv tjänstårsberäkning från den 25 juni 1905, utgöra för
tjänstepensionen 9,995 kronor och för familjepensionen 3,210 kronor. Genom
löneavdrag hos Elofson skulle av huvudmannen komma att uttagas 2,975
kronor såsom bidrag till engångsavgiften för tjänstepensionen samt hela engångsavgiften
för familjepensionen.
För egen del har departementschefen beträffande engångsavgifternas bestridande
yttrat följande:
»I fråga om engångsavgifternas beräknande vill jag ansluta mig till lantbruksstyrelsens
åsikt, att de i mom. 1 i övergångsstadgandena till nämnda
kapitel angivna föreskrifter böra vinna tillämpning. Som skäl härför fårjag
först och främst åberopa dels den mellan nu ifrågavarande förening och
svenska mosskulturföreningen i flera avseenden rådande likställigheten, dels
ock att, enligt vad av det ovan anförda framgår, föreningen otvivelaktigt
skulle komma att i högst kännbar grad betungas av de relativt stora engångsavgifter,
den såsom huvudman komme att erlägga. Jämväl med hänsyn
till den erkända betydelsen av föreningens hela landet omfattande
verksamhet synes det mig naturligt, att denna förening även i förevarande
avseende likställes med de statsunderstödda föreningar, vilkas befattningshavare
1920 bereddes delaktighet i pensionsanstalten. Jag har under hand
inhämtat, att pensionsanstalten, sedan utredning rörande kostnaderna för
tjänstårsberäkning för befattningshavarna i fråga numera verkställts, icke
ställer sig avvisande mot mitt förslag. Det finnes ock, enligt vad jag erfarit,
grundad anledning antaga, att, därest staten övertager jämväl den del av
engångsavgiften, som motsvarar föreningens andel av den årliga försäkringsavgiften
för tjänstepension, föreningen kommer att efterskänka den del,
densamma skulle äga rätt uttaga av befattningshavarna medelst löneavdrag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
9
Ytterligare må framhållas, att då, såsom ovan nämnts, nuvarande statskonsulenten
i fröodling antages skola övergå till att bliva föreningens föreståndare,
denne befattningshavare kommer att utträda ur civilstatens pensionskassa.
En anordning, som den jag här föreslagit, skulle medföra, att
hans övergång till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
torde komma att ske utan särskild kostnad för honom, vilket måste anses
så mycket mera rättvist, som han ej äger återfå de avgifter, han för egen
pensionering erlagt i sin statskonsulentbefattning.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet vill erinra, att riksdagen numera, på förslag av jordbruksutskottet,
bifallit ovanberörda av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag till svenska betes- och vallföreningen.
Då denna förening, såsom i propositionen framhållits, härigenom synes
komma att i viss mån erhålla en statlig karaktär, finner utskottet för sin
del intet att erinra mot att föreningens tjänstemän beredas delaktighet i
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.; och torde detta
höra ske i huvudsak på de villkor, som genom förenämnda beslut av 1920
års riksdag medgivits för bland andra befattningshavare hos svenska mosskulturföreningen
och Sveriges utsädesförening. I fråga om bestridandet
av engångsavgifter för retroaktiv tillämpning i förekommande fall av berörda
pensionsanstalts reglemente har utskottet visserligen hyst tvekan,
huruvida staten borde, på sätt av Kungl. Maj:t föreslagits, deltaga i gäldandet
av dessa avgifter. Med hänsyn till de upplysningar, som lämnats
dels angående föreningens ställning och betydelse för det svenska jordbruket,
dels ock rörande dess ekonomiska förhållanden, har utskottet
emellertid ansett sig böra förorda, att föreningen även i förevarande hänseende
likställes med mosskulturföreningen och utsädesföreningen. På
grund härav har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
i dess helhet; och får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, må bemyndiga Kungl. Maj:t att
till reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
göra sådant tillägg, att de rättigheter och skyldigheter,
vilka jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380)
angående tillägg till samma reglemente tillkomma befattningshavare
hos hushållningssällskap m. fl., må i
tillämpliga delar tillkomma jämväl befattningshavare
hos svenska betes- och vallföreningen.
Stockholm den 30 april 1925.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Utskottet.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 30 höft. (Nr 39—1/0.)
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Dalberg, Berga, Bondeson,
Lindgren, Bodin och Abrahamsson; samt
av andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcktund, Olsson i Berg, Kloo, Svensson
i Betingetorp, Höglund och Paulsen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.