4

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1925 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående avlöningsförmåner
m. m. åt vissa kronojägare i Villingsbergs
revir, i vad angår pensionsväsendet.

I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,

dels att i propositionen omnämnda sju, förut såsom skogvaktare hos
Villingsbergs och Vargöns aktiebolag, numera såsom extra kronojägare i
Villingsbergs revir anställda personer må vid anställning såsom ordinarie
kronojägare för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas den tid
utöver tre år, under vilken de innehaft stadigvarande (ordinarie) anställning
såsom skogvaktare hos nämnda bolag;

dels att nämnda personer må såsom tjänstår för erhållande av egen
pension tillgodoräknas hela den tid, de innehaft stadigvarande (ordinarie)
anställning såsom skogvaktare hos berörda bolag;

dels ock att de befordringsavgifter, som ifrågavarande personer vid
anställning såsom ordinarie kronojägare hava att erlägga för inträde i
civilstatens änke- och pupillkassa, må till den del, desamma överstiga
vad vederbörande haft att erlägga, därest hans ålder vid anställningen
såsom ordinarie kronojägare uppgått till 35 år, gäldas av domänverkets
medel.

Denna proposition har hänvisats till bankoutskottet, i vad den rör
pensionsväsendet, samt i övrigt till jordbruksutskottet; och torde bankoutskottet
sålunda hava att uttala sig beträffande dels förslaget om tillgodoräknande
av tjänstår för egen pension, dels ock frågan om bestridande
av befordringsavgifter för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa.

Av utredningen framgår, att Kungl. Maj:t den 11 april 1924 bemyndigat
länsstyrelsen i Örebro län att för kronans räkning av Vargöns aktiebolag
inköpa de så kallade Villingsbergs-egendomarna i Örebro och Värmlands län
— vilka fastigheter från 1898 ägts av Villingsbergs aktiebolag och efter
detta bolags likvidation 1917 övergått i Vargöns aktiebolags ägo — för en
köpeskilling av 4,050,000 kronor och under vissa av domänstyrelsen och
nämnda bolag uppställda villkor i övrigt. Bland de senare ingick, att vid

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. •>

utgången av år 1923 hos bolaget anställda, å ifrågavarande egendomar tjänstgörande
skogvaktare skulle tillförsäkras fortsatt anställning i köparens,
d. v. s. statens tjänst.

Beträffande ordnandet av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden
har kommunikationsvcrkcns löncnämnd i avgivet utlåtande anfört
följande:

Beträffande pensionsförhållandena kunde erinras därom, att i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension — vilken
lag i huvudsak vore gällande för ordinarie tjänsteman vid domänverket —-saknades motsvarighet till bestämmelsen i 20 § 1 mom. andra stycket uti
lagen den 1 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid kommunikationsverken. Enligt sistnämnda författningsrum finge,
i det fall att enskilt företag övertagits av staten, där ej Konungen annorledes
bestämde, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått till statstjänst,
såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter prövning av
verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning
vid nämnda företag.

De befattningshavare, om vilka i förevarande ärende vore fråga, syntes, i
analogi med vad i berörda författningsrum stadgats beträffande tjänstemän
vid kommunikationsverken, skäligen böra tillerkännas rätt att såsom tjänstår
för erhållande av pension enligt de för domänverkets tjänstemän gällande
bestämmelserna tillgodoräkna jämväl den tid, varunder de innehaft fast
(ordinarie) anställning vid det enskilda bolaget.

Med avseende å befattningshavarnas familjepensionering har statskontoret
yttrat huvudsakligen följande:

Statskontoret finge erinra, att riksdagen år 1913, under förutsättning att
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
vunne tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk och att i följd
därav tjänstemän vid nämnda verk bleve förpliktade till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, medgivit, att de tilläggsavgifter, vilka enligt
§ 16 i reglementet för nämnda kassa, ävensom de befordringsavgifter, som
jämlikt § 14 i samma reglemente skulle till kassan utgivas av förmän,
maskinskötare och vakter, vilka före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte
kanalverk, finge utbetalas av vederbörande verks medel. År 1921 både vidare
riksdagen medgivit, att såsom bidrag till beredande av delaktighet i telegrafverkets
änke- och pupillkassa för den från aktiebolaget Stockholmstelefon
av telegrafverket övertagna personal, vilken erhållit ordinarie tjänst vid
nämnda verk, finge av telegrafmedel till berörda kassa utbetalas ett belopp
av 81,912 kronor.

Statskontoret finge ytterligare erinra, att riksdagen -— i samband med den
vid 1918 års riksdag beslutade reglering av avlöningsförhållandena m. m.
för personal vid statens hospital och asyler — såsom bidrag till befordringsavgifter,
vilka befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid dessa anstalter, hade att, därest de från och med år 1919 tillträdde
befattning å ordinarie stat enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa, erlägga, beviljat ett anslag av 230,000 kronor.

De extra kronojägare, om vilka i ärendet vore fråga, syntes böra beredas
samma förmån, som under liknande förhållanden medgivits ett flertal andra
befattningshavare. Då medelåldern för befordran till ordinarie kronojägare
för närvarande, enligt vad statskontoret inhämtat, kunde anses utgöra 34 år,

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

skulle nu ifrågavarande extra kronojägare, även om de förut varit anställda
i statens tjänst, fått vid befordran till ordinarie vidkännas befordringsavgifter
till avsevärda belopp. Det borde dock icke ifrågakomma, att dessa extra
kronojägare i förevarande avseende bereddes större förmåner än domänstyrelsens
egen extra personal. De extra kronojägare, som vid blivande inträde
i änke- och pupillkassa icke fyllt 35 år, syntes därför själva böra vidkännas
hela befordringsavgiften, och de, som vid nämnda tidpunkt fyllt 35 år, torde
även själva böra vidkännas befordringsavgifter till belopp, som de skolat
erlägga, därest de vunnit inträde i kassan vid 35 års ålder, medan återstående
befordringsavgifter torde böra utgå av domänverkets medel.

Styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa har bland annat lämnat
följande uppgift för en var av ifrågavarande personer angående dels befordringsavgiftens
storlek under förutsättning att delaktigheten började med juli
månad 1925, dels även den del av nämnda avgift, som enligt statskontorets
förslag skulle erläggas av vederbörande tjänstinnehavare själv, ävensom den
del, som enligt samma förslag skulle utgå av domänverkets medel:

I-

Delaktigheten börjar den 1 /7 1925

Namn

Född

Befordrings-

avgift

1 Kronor

Tjänstinneh.

andel

Kronor

Domän-verkets bidrag
Kronor

7/''xo 1874

8 Ilo 1887
S1/e 1894
12/i0 1890

*1 io 1886

17/« 1892

!5/12 1886

1,499: 40
703: so
295: so
520: 20
765: —
418: 20
754: so

540: so
540: 6 0
295: so
520: 20
540: oo
418: 20
540: co

958: so
163: 20 I

- 1

224: 40 i

214: 20

Hellström, Oskar Edvard ..................

Persson, Per Emanuel .....................

Karlsson, Erik Einar ........................

Johansson, Karl Viktor .....................

Summa kronor

— !; 4,957: 20

3,396: 6 0

1,560: eo !

Departementschefen har för egen del i nu förevarande hänseenden anfört:

»I pensionsfrågan torde jag få erinra, hurusom Kungl. Maj:t och riksdagen
vid upprepade tillfällen medgivit, att kronojägare, som uppnått pensionsålder
och tidigare varit anställd såsom skogvaktare i enskild tjänst men
vid den enskilda skogens försäljning till kronan åtföljt densamma och vunnit
anställning som kronojägare vid skogsstaten, fått för pensionsbeloppets bestämmande
räkna sig till godo den tid, vederbörande varit anställd såsom
skogvaktare å samma skog även i enskild tjänst, (se prop. nr 12/1921,
35/1922, 18/1923 och 34/1924; R. skr. nr 67/1921, 303/1922, 318/1923 och
81/1924). Det torde emellertid, såsom kommunikationsverkens lönenämnd
ovan framhållit, vara synnerligen lämpligt att redan från början ordna
ifrågavarande befattningshavares pensionsfråga. Jag torde i detta sammanhang
jämväl få erinra om att 1921 års pensionskommitté i sitt betänkande
med förslag till civil tjänstepensionslag (st. off. utr. 1924: 56 sid. 59) framhållit,
att då det ej sällan torde vara förenat med avsevärda svårigheter att
först vid den tidpunkt, då befattningshavaren avginge från tjänsten, bedöma
i vad mån han borde såsom tjänstår få tillgodoräkna sig tid, varunder han
utom statens tjänst utfört arbete, det syntes kommittén önskligt att, där så
utan olägenhet kunde ske, denna fråga upptoges till prövning redan vid befattningshavarens
anställande i statstjänst. Jag tillstyrker således, att ifrågavarande
befattningshavare redan nu böra tillförsäkras rätt att såsom tjänstår

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

7

för egen pension tillgodoräkna sig hela den tid, de innehaft stadigvarande
anställning såsom skogvaktare hos ovannämnda bolag.

Vad slutligen angår befattningshavarnas ställning i avseende å familjepensioneringen,
fmner jag i likhet med statskontoret, att de av ifrågavarande
befattningshavare, som vid blivande inträde i civilstatens änke- och
pupillkassa icke fyllt 35 år, själva höra vidkännas hela befordringsavgiften,
och att de, som vid nämnda tidpunkt fyllt 35 år, själva höra vidkännas
befordringsavgifter till belopp, som de skolat erlägga, därest de vunnit inträde
i kassan vid 35 års ålder, medan återstående befordringsavgifter torde
höra utgå av domänverkets medel. Då jag, såsom ovan nämnts, förutsätter,
att befattningshavarna från och med den 1 juli 1925 utnämnas till ordinarie
kronojägare, skulle alltså kostnaderna komma att fördelas på sätt angives
i ovanstående, av styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa uppgjorda
tabell.»

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vad Kungl. Maj:t i skilda hänseenden föreslagit beträffande pensionsförhållandena
för här ifrågavarande befattningshavare står i överensstämmelse
med vad riksdagen tidigare i åtskilliga fall medgivit och har icke givit
utskottet anledning till erinran. Utskottet har på grund härav ansett sig
höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och får alltså
hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, såvitt densamma nu är föremål för
prövning, må medgiva,

dels att ifrågavarande sju, förut såsom skogvaktare
hos Villingbergs och Vargöns aktiebolag, numera såsom
extra kronojägare i Villingsbergs revir anställda personer
må såsom tjänstår för erhållande av egen pension tillgodoräknas
hela den tid, de innehaft stadigvarande (ordinarie)
anställning såsom skogvaktare hos berörda bolag;

dels oek att de befordringsavgifter, som ifrågavarande
personer vid anställning såsom ordinarie kronojägare
hava att erlägga för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa,
må till den del, desamma överstiga vad vederbörande
haft att erlägga, därest hans ålder vid anställningen
såsom ordinarie kronojägare uppgått till 35 år,
gäldas av domänverkets medel.

Stockholm den 28 april 1925.

På hankoutskottets vägnar:

Utskottet.

K. J. GUSTAFSSON.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av törsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Vindahl, Dalberg, Berge, Andersson
i Hägelåkra, Bondeson, Bodin och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg, Rgberg, Kloo,
Johansson i Edsbyn och Paulsen,

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.