Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1

Ni* 29.

• Ankom till riksdagens kansli den 2(> mars 11)20 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och
understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd.

l:o.

I en inom första kammaren av herr Bärg väckt motion nr 62 har Ang.
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tillsyningsmannen ar}1^

stöd åt till vid

Katrineholms posthus H. A. Sjögren ett årligt understöd av 864 kronor syningsatt
utgå från och med den dag då Sjögren avgår ur postverkets tjänst.» marinen vid

Katrineholms

I motionen har anförts, bland annat, följande: posthus n. a.

»Tillsyningsmannen vid postverkets hus i Katrineholm, H. A. Sjögren, som N(,9,enden
17 sistlidne december fyllde 67 år, ämnar till följd av ålder och nedsatt
hälsa att den 1 september i år, då mellan postverket och Sjögren upprättat
kontrakt utlöper, avgå från sin tjänst. Sjögren som innehaft tjänst vid Kalmar
regemente under tiden 1/9 1876—le/5 1893, varav de sista tio åren som underofficer,
erhöll på egen begäran avsked, enär för en sergeant då utgående löneförmåner
icke möjliggjorde familjens försörjande. Under tiden 1/9 1895—

-8/8 1906 innehade Sjögren polistjänst i Nässjö, av vilken tid Sjögren under
året 1904—1905 erhöll Konungens befallningshavandes i Jönköpings län förordnande
som t. f. länsman för ordningens upprätthållande bland arbetarna
vid Vetlanda —Målilla järnvägs byggnad. Den 16 december 1906 tillträdde
Sjögren plats som tillsyningsman vid posthuset i Katrineholm, vilken tjänst
ännu innehaves. Sjögrens sammanlagda tjänstetid utgör således vid det
tänkta avskedstagandet över 46 år varav i statens tjänst 35 år, d. v. s. som
militär i 16 år och 8 månader och som tillsyningsman vid postverket i nära
19 år. Under hela sin tjänstetid har Sjögren vitsord om plikttrohet och nit».

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen har anfört följande: oeneralpos

»Sjögren, som är född den 17 december 1857 och således över 67 år gammal, styrelsen.
har alltsedan den 16 december 1906 varit medelst kontrakt anställd såsom
tillsyningsman vid Katrineholms posthus. Det med honom senast avslutade

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 22 h ii fl. (Nr 29.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 2it.

kontraktet upphör att gälla med utgången av september 1925 (och icke, såsom
i motionen angivits, den 1 september 1925).

Då han numera är sjuklig, anser han sig icke efter den 1 oktober längre
kunna kvarstå i sin nuvarande befattning.

Såsom tillsyningsman åligger det Sjögren att, med tillhjälp av det eller
de av honom avlönade biträden, som för göromålens utförande kunna krävas,
inom posthuset i Katrineholm utföra bland annat följande bestyr, nämligen
eldning av ångpannan, värmeapparaternas skötsel, tillsyn över belysning,
städning och rengöring inom de i sagda posthus befintliga överliggningslokalerna,
förstugorna, korridorerna, trapporna och toalettrummen, bäddning
av sängarna i överliggningsrummen, borstning av den därstädes överliggande
postpersonalens skodon, rengöring av fönster samt uttagning och insättning
av innanfönster, renhållning och snöskottning å posthusets gård och angränsande
gatudelar, planteringens vid posthuset vård och skötsel, tändning och
släckning av belysningsapparaterna inom posthuset ävensom av de posthuset
tillhörande yttre belysningsapparaterna, förvaring av och tillsyn över det för
överliggningslokalerna avsedda linneförrådet, sängkläder med mera. Sjögren
har vidare att själv vidkännas kostnaderna för tvättning och mangling av
det för överliggningslokalerna avsedda linneförrådet samt för anskaffning av
materialier för den städning och rengöring, Sjögren enligt ovanstående har
att ombesörja.

I ersättning för ifrågavarande bestyr har Sjögren uppburit följande belopp
för helt år räknat, nämligen under tiden

30/

7„

1906—a%
1908—3%
1917—31/10
1919-

<9

1919—3%

7„

1920-

1924-

9
30/
l 9
30/

lo

1908

1917

1918

1919

1920

1924

1925

kronor 2,496
» 2,820

.............................. » 3,060

.............................. » 3,500

.............................. » 4,200

.............................. » 3,300 samt

.............................. » 3,000.

Härförutom har Sjögren under hela den tid, han tjänstgjort vid postverket,
hyresfritt disponerat en bostadslägenhet om 2 rum och kök i posthuset.
Lyse och bränsle för sagda lägenhet bekostas av postverket.

Sina åligganden har Sjögren utfört på ett förtjänstfullt sätt. Enligt vad
styrelsen inhämtat, är Sjögrens ekonomiska ställning mindre god. Han åtnjuter
icke pension eller understöd av något slag. Hans hustru, som är
sjuklig, kan ej genom arbete utom familjen bidraga till dess underhåll; och
makarna Sjögrens barn äro icke i den ekonomiska ställning, att de kunna
lämna föräldrarna nämnvärd hjälp.

Ehuru Sjögren vid sin avgång den 1 nästkommande oktober ej kan räkna
mer än omkring 19 tjänstår i postverket, anser generalpoststyrelsen dock
föreliggande orriständigh ®er tala för, att han av postmedel erhåller något
bidrag till sin försörjning på ålderdomen.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, vilka åligga Sjögren,
torde, enligt generalpoststyrelsens åsikt, intet vara att erinra mot att,
såsom i ovan angivna motion föreslagits, den av Sjögren innehavda befattningen
jämställes med en befattning i andra lönegraden i den för kommunikationsverkens
tjänstemän nu gällande löneplanen. Pensionen för en tjänsteman
i sagda lönegrad utgör för närvarande 1,716 kronor för år. Med användande
av denna beräkningsgrund skulle — på sätt i motionen närmare
angivits — därest hänsyn tages till att Sjögren innehar allenast omkring
19 tjänstår samt vederbörligt avdrag göres på grund därav, att han icke

Bunkoutskottéts utlåtande Nr 29.

3

erlagt några pensionsavgifter till staten, Sjögren kunna tilldelas ett årligt
understöd av 858 kronor eller, vid avrundning uppåt till närmast högre tal,
som är delbart med tolv, 864 kronor.»

Generalpoststyrelsen har alltså för sin del ansett sig höra tillstyrka, att
Sjögren från den tidpunkt, han frånträder sin befattning såsom tillsyningsman
vid posthuset i Katrineholm, måtte under sin återstående livstid tillerkännas
understöd av postmedel till belopp av 864 kronor för helt år räknat.

Statskontoret har för egen del i sitt utlåtande yttrat:

»Statskontoret har för sin del icke något att erinra mot att på sätt generalpoststyrelsen
tillstyrkt understöd till belopp av 864 kronor beviljas Sjögren
att av postmedel utgå från den tidpunkt, då han frånträder sin befattning
såsom tillsyningsman. Då det föreslagna understödet avpassats i visst förhållande
till ett nyreglerat pensionsunderlag, skulle det visserligen kunna
ifrågasättas, att detta understöd i avseende å rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg
och pensionstillägg jämställes med nyreglerad pension samt alltså i
händelse att ett nyligen av 1921 års pensionskommitté framlagt förslag om
förhöjning av pensioner av äldre typ vinner beaktande, undantages från sådan
förhöjning; och i sådant fall torde ett uttryckligt stadgande härom vid beviljande
av understödet vara erforderligt. Emellertid har vid avpassande av
det föreslagna understödsbeloppet icke tagits någon hänsyn till att Sjögren,
innan han blev tillsyningsman vid posthuset i Katrineholm, innehaft anställning
vid armén under en tid av över 16 år; och vid sådant förhållande
kan det måhända anses skäligt, att understödsbeloppet betraktas såsom oreglerat
ifråga om rätt till dyrtidstillägg och pensionstillägg samt alltså — därest
kommitténs berörda förslag skulle vid prövning godtagas — må förhöjas på
sätt kommitténs förslag innebär.»

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande Sjögrens verksamhet
i postverkets tjänst har utskottet i likhet med generalpoststyrelsen funnit sig
böra förorda, att ett årligt understöd av postmedel beredes honom efter hans
avgång från tjänsten. Mot det belopp, 864 kronor, som i sådant avseende
föreslagits, har utskottet för sin del ej funnit anledning till erinran. Då
enligt utskottets mening vid pensionens bestämmande samma avseende ej bör
fästas vid den tid, Sjögren innehaft anställning vid armén, som vid hans
tjänstgöringstid hos postverket, har utskottet ansett sig böra föreslå, att
pensionsbeloppet, vilket beräknats efter nyreglerat pensionsunderlag, jämställes
med s. k. nyreglerad pension, så att pensiontillägg därå ej må utgå
och dyrtidstillägg å pensionen åtnjutas efter de grunder, som gälla för nyreglerade
pensioner.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 62,
må medgiva, att tillsyningsmannen vid posthuset i Katrineholm
Herman August Sjögren må från och med dagen
näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, under
sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt

Statskontoret.

Utskottet.

Ang.

understöd åt
två postförare.

Motioner:
1:120.

II: 92.

Generalpost styrelsen.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

understöd av åttahundrasextiofyra kronor, med iakttagande
likväl, att pensionstillägg ej må av Sjögren åtnjutas
samt att dyrtidstillägg å understödsbeloppet skall
utgå efter de grunder, som i sådant avseende gälla för
s. k. nyreglerade pensioner.

2:o.

a) I en inom första kammaren av herr Rosén väckt motion nr 120
har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre postföraren Jonas Vilhelm
Grubbström i Forsmark, Stensele socken, ett årligt understöd av
postverkets medel å 250 kronor, att utgå från och med 1 januari 1925».

b) Vidaie har i en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion
nr 92 hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna postföraren Per Nilsson
Tilly ett årligt understöd av 600 kronor».

Beträffande motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna med därvid fogade bilagor.

Öv er ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av generalpoststyrelsen, som till en början lämnat följande
redogörelse beträffande ovanbemälda befattningshavares anställningsförhållanden
m. m.:

»Förre postföraren Jonas Vilhelm Grubbström.

Grubbström, som är född den 23 juli 1857, bär i egenskap av postföringsentreprenör,
enligt kontrakt med postverket fortskaffat posten å den 22
kilometer långt! linjen Slussfors—-Forsmurk från och med. den 1 december
1905 till och med den 30 november 1922.

I ersättning för postföringen bär Grubbström under de senare åren uppburit
följande belopp för helt år räknat, nämligen under tiden

Vs 1917—3I/i2 1918 ................................ kronor 480: 4 8

Vi 1919—so/u 1919 ................................ » 1,601: eo

Vi2 1919—"ö,, 1920 ................................ » 2,402:4 0

7u 1920 —;jl/io 1921 ................................ » 2,059:20

7n 1921-8V, 1922 ................................ » 1,731: eo

Va 1922—30/u 1922 ................................ » 1,014: -

Postföringen bär av Grubbström fullgjorts med
en tur i veckan, fram och åter, under tiden 1905—S1/j 1912,

två turer » » » » » » » i/ä 1912—3%l 1919, samt

tre » » » » » » » » y,2 1919—30/n 1922.

Förre postföraren Per Nilsson Tilly.

Tilly bär jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt gangpostföring å
den 11 kilometer långa linjen Vittsjö—Verum under en tid av 25 år eller
från och med den 1 januari 1900 till och med den 31 december 1924, vid
vilken sistnämnda tidpunkt han frånträdde sin befattning på grund av
hög ålder och nedsatta kroppskrafter. Tilly är född den 22 april 1849
och var sålunda redan vid anställandet såsom postförare över 50 år
gammal.

linnkoutskottets utlutande Nr 29.

Ersättningen från postverket för sagda postföring, vilken under hela
tiden utgjorts med 4 turer i veckan fram och åter, har under de senare
åren uppgått till följande belopp, för helt år räknat, nämligen för tiden

’/, 1909—3%t 1917................................... kronor 364: —

’/,8 1917—31 12 1917................................... » 468:

1/1 1918—31/i2 1918................................... » Ö82: 40

Vj 1919—30/0 1922 ................................... » 780:— samt

V, 1922—31/J3 1924 .................................... » 624:—.»

Beträffande frågan om beredande av understöd i förevarande fall har
styrelsen därefter yttrat följande:

»Enligt de av Kung!. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni
1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för tilldelande av understöd
gäller, att dylika understöd till belopp motsvarande högst 7» av senast utgående
ersättning kunna tilldelas poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket minst 25 år eller,
i undantagsfall, under kortare tid, och vilka befinnas vara i behov av
understöd. Dessa grunder, som fastställts efter riksdagens hörande, medgiva
icke tilldelandet av understöd åt sådana postförare, vilka — utan
att hava verkställt lantbrevbäring — allenast forslat post direkt mellan
två eller flera postanstalter.

Visserligen äro såväl lantbrevbä rare som vanliga postförare anställda
allenast medelst kontrakt, i vilka överenskommits om viss ersättning förde
prestationer, som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets
räkning, men det föreligger en väsentlig skillnad mellan de åtaganden,
som i de olika fallen gjorts. Lantbrevbärare tillhandagå direkt den korresponderande
allmänheten med postgöromål medelst mottagande och utdelande
under sina turer av postförsändelser utav skilda slag, mottagande
av tidningsabonnemang, tillhandahållande av frankotecken m. m. Det arbete
åter, som åligger vanliga postförare, inskränker sig huvudsakligen
till att transportera slutna poster från en postanstalt till en annan.

Riksdagen har emellertid i enstaka tidigare fall på grund av avlåtna
propositioner eller med anledning av väckta motioner beviljat vissa postförare
årligt understöd, nämligen:

1909 åt Anders Johan Johansson, Furusund, till belopp av

1911 » Anders Johan Eriksson, Grinstad, » » »

1913 » Olof Johansson Ferm, Bua, örn, » » »

1918 » Adolf Fredrik Lundberg, Katan, » » »

1918 » Jonas Lilja, Dädesjö, » » »

1922 » Mikael Mikaelsson, Yttervik, Tärna

socken, '' » » »

1923 » Johan Petter Siikavuopio, Kareusando, » » »

1924 » Per Bengtsson, Visseltofta, » » »

Dessutom har riksdagen år 1919 beviljat årligt understöd av 300 kronor
åt f. d. entreprenören av posttransporterna i Jönköping Carl Gustaf
Johansson.

Generalpoststyrelsen tillåter sig erinra, hurusom beträffande dessa fall
följande särskilda på frågan om understöd inverkande omständigheter
föreligga. Eriksson hade under sin tjänstutövning ådragit sig allvarlig
skada medförande sådan nedsättning av arbetsförmågan, att, därest lagen

kronor 300
» 120
» 300

» 200
» 200

» 250

» 400

» 250.

(i

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

(^ olycksfall i arbete varit tillämplig på honom, han skulle hava varit
berättigad till en årlig livränta av 120 kronor, eller samma belopp, som
riksdagen tillerkände honom i understöd. Posttransportören Johansson i
Jönköping, som ombesörjt posttransporterna därstädes under 35 år, hade
varit utsatt för olycksfall vid skötandet av sin vid posttransporterna använda
häst, därvid Johansson skadat sig i ena benet i sådan grad, att han
därigenom senare blev oförmögen att ägna sig åt sitt förra yrke. Av de
övriga hade några under en lång följd av år — A. J. Johansson under 38
år, Ferm under nära 33 år, Lundberg under 43 V2 år samt Lilja under
36 år — fullgjort postföring och varit medelst personliga kontrakt anställda
i postverkets tjänst. Johansson och Ferm hade dessutom fullgjort
postföring under svåra och krävande förhållanden, varjämte båda levde
i svårt ekonomiskt betryck. Lilja hade dessutom jämväl tjänstgjort såsom
lantbrevbärare under 4 år 10 månader. Siikavuopio hade haft att
framföra posten på Sveriges nordligaste postföringslinje, den 37 mil långa
sträckan Karesuando—Skibotn, en postföring, som fullgjorts genom väglös
ödemark och på grund därav varit av särdeles påfrestande natur.

Uti nu föreliggande motion angående understöd åt förre postföraren
G rubbström har, bland annat, åberopats, att 1922 års riksdag beviljat understöd
åt förenämnda postförare Mikaelsson i Yttervik, vilken under
enahanda förhållanden skulle hava utfört samma slags arbete åt postverket
som Grubbström. Uti sitt utlåtande (nr 22/1922) över motioner om
understöd åt vissa postförare anförde bankoutskottet beträffande bland
annat förbemälde Mikaelsson att, på sätt generalpoststyrelsen framhållit,
postförare, vilka i egenskap av postföringsentreprenörer haft att fortskaffa
slutna poster från en postanstalt till en annan, icke vore berättigad
till pension eller understöd. Bankoutskottet framhöll vidare, att riksdagen
tidigare i enstaka fall beviljat årliga understöd till postförare, men
att i dessa fall hade emellertid förelegat särskilda omständigheter, vilka
ansetts böra föranleda undantag från gällande bestämmelser, såsom skada
genom olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid
under sällsynt svåra och krävande förhållanden in. in. Enligt
utskottets mening förelåge dock icke beträffande Mikaelsson dylika särskilda
omständigheter. Utskottet erinrade vidare om det störa antalet
vid postverket anställda postförare samt framhöll, att, enligt utskottets
mening, en pensionering av dessa befattningshavare icke borde ifrågakomma,
innan en utredning blivit verkställd angående de grunder, som
därvid borde tillämpas. Utskottet fann sig alltså böra avstyrka bifall
till den väckta motionen om understöd åt Mikaelsson. Denna utskottets
mening synes icke hava delats av riksdagen, som vid behandlingen av
motionen om understöd åt Mikaelsson biträdde motionen — efter vad debatten
giver vid handen — huvudsakligen på den grund att Mikaelssons
arbetsförhållanden vid postföringens fullgörande funnos hava varit av
synnerligen ansträngande art. Samtidigt avslogos motioner om understöd
åt ej mindre än fyra andra postförare i fall, då nu nämnda förhållanden
påtagligen syntes riksdagen icke i samma grad motivera beslut
om understöd.

I anledning av den nu väckta motionen om understöd åt förre postföraren
Tilly vill det synas generalpoststyrelsen som om ett måhända
likartat fall varit föremål för behandling vid 1924 års riksdag, nämligen
frågan om understöd åt här förut omnämnde postföraren Per Bengtsson
i Visseltofta. Uti infordrat yttrande i anledning av den inom andra kam -

Iiankoutskottets utlåtande Nr 2i). 7

maren väckta motionen (nr 64/1924) angående understöd åt sistnämnda
postförare anfördo generalpoststyrelsen, bland annat, att i samtliga de*
fall, riksdagen tidigare beviljat dylikt understöd, detta torde vara att tillskriva
sådana särskilda omständigheter, som av bankoutskottet berörts
i dess utlåtande nr 22 vid 1922 års riksdag. Då några så beskaffade omständigheter
icke syntes föreligga beträffande Bengtsson, saknade generalpoststyrelsen
anledning tillstyrka bifall till motionen. Bankoutskottet
erinrade i sitt utlåtande (nr 41 år 1924) därom, att Bengtsson icke
tjänstgjort såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör
befordra slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson
vore sålunda icke författningsenligt berättigad att genom generalpoststyrelsens
försorg komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd. På sätt i
generalpoststyrelsens yttrande erinrats, hade riksdagen dittills endast i
vissa undantagsfall beviljat understöd av allmänna medel åt f. d.
postförare, såsom vid fall av olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen
lång anställningstid under sällsynt svåra och krävande förhållanden
m. in. Dylika omständigheter kunde icke åberopas i förevarande
fall. Emellertid både Bengtsson, som uppnått 73 års ålder, under en tid
av omkring 29 år med utmärkt vitsord tjänstgjort såsom postförare och
därvid fullgjort till en början fyra, men under senaste åren fem turer i
veckan, varje tur "krävande omkring 7 V2 timmar. Ifrågavarande tjänstgöring
vore sålunda att anse såsom Bengtssons huvudsakliga sysselsättning.
Vid sådant förhållande fann sig utskottet böra tillstyrka, att ett
årligt understöd av 250 kronor bereddes Bengtsson. Denna utskottets
hemställan bifölls av riksdagen.

Vidkommande de nu väckta motioner om understöd åt postförarna
Grubbström och Tilly torde i fråga om Grubbström föreligga så till vida
särskilda omständigheter, som den av honom verkställda post föringen
fullgjorts i en avlägsen bygd och tillika torde få anses hava varit av förhållandevis
påfrestande natur.

Beträffande Tilly förefinnas däremot, såvitt generalpoststyrelsen kan
finna, inga så beskaffade omständigheter. I varje fall synes det av motionären
åt Tilly föreslagna understödsbeloppet, 600 kronor per år, för högt.
Mer än två tredjedelar av den till vederbörande senast utgående ersättningen
torde under inga förhållanden böra ifrågakomma.

Därest det skulle anses lämpligt, att förenämnda Grubbström och Tilly
tilldelades årliga understöd, är från generalpoststyrelsens sida ej något
att erinra mot att understöden utgå av postmedel.»

Såsom av utredningen framgår hava ifrågavarande två befattningshavare
icke tjänstgjort såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap
av entreprenörer befordra slutna poster mellan två postanstalter. De
äro sålunda icke berättigade att genom generalpoststyrelsens försorg
komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd enligt därom gällande, här
ovan återgivna bestämmelser.

Beträffande postföraren Grubbström synas emellertid föreligga omständigheter
liknande dem, vilka föranlett 1922 års riksdag att bevilja understöd
till belopp av 250 kronor åt postföraren Mikael Mikaelsson, vilken
haft att fullgöra en postföring av synnerligen ansträngande art. Utskottet
har fördenskull, i anslutning till nyssberörda riksdagsbeslut, funnit sig

Utskottet.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

böra tillstyrka, att ett ärligt understöd till samma belopp eller 250 kronor
må beredas Grubbström under hans återstående livstid. Understödet torde,
på sätt i motionen föreslagits, böra beviljas att utgå av postmedel från och
med den 1 januari 1925.

Vad härefter angår post-föraren Tilly föreligga visserligen beträffande
denne icke några särskilda omständigheter av nyss angiven art. Emellertid
har Tilly, som nu uppnått en ålder av i det närmaste 76 år, under
25 års tid varit anställd såsom postförare. Under sådana förhållanden och
med hänsyn till det av generalpoststyrelsen omnämnda beslutet vid 1924
års riksdag om understöd åt postföraren Per Bengtsson har utskottet, om
ock med någon tvekan, funnit sig böra förorda, att ett mindre årligt
understöd beviljas Tilly under hans återstående livstid. Beloppet av
detta understöd torde emellertid med hänsyn till Tillys kortare tjänstetid
och vad i övrigt förekommit skäligen böra begränsas till 150 kronor.
Understödet torde böra från och med ingången av år 1925 utgå av postmedel.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må

a) med bifall till förevarande motion 1:120 medgiva,
att förre postföraren Jonas Vilhelm Grubbström, Forsmark,
Stensele, må från och med den 1 januari 1925
under sin återstående livstid av postmedel uppbära
ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor; samt

b) i anledning av ovanberörda motion II: 92 medgiva,
att förre postföraren Per Nilsson Tilly, Tågarp, Verum,
må från och med den 1 januari 1925 under sin återstående
livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd
av etthundrafemtio kronor.

3:o.

understöd åt 1 “ tiU riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad propostaderskan
s^ion nr 64 har Kungl. Maj:t med åberopande av propositionen bilagt utdrag
K- Feterss°n- av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, under
punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan Karna Petersson
må, räknat från och med den 1 januari 1925, under sin återstående livstid
uppbära ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå av postmedel.

I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till
förenämnda statsrådsprotokoll.

utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet, att städerskan Petersson,
vilken numera uppnått en ålder av 70 år och omkring 30 år tjänstgjort
såsom städerska vid postkontoret i Malmö, för sin återstående livstid bör

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. !»

beredas ett årligt understöd av statsmedel. Mot det av Kungl. Majd i sådant,
avseende föreslagna beloppet 200 kronor har utskottet icke funnit anledning
till^erinran och vill utskottet för den skull hemställa,

att Kungl. Mai ds förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

4:o.

I ’ punkt 2:o) av förenämnda proposition nr 04 har Kungl. Majd föreslagit
riksdagen medgiva, att till följande personer må av trafikmedel utbetalas
pensioner med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre konduktören
Anders Gustaf Anderssons änka Anna Sofia Andersson, född Aman,
med 180 kronor, till förre lokomotivföraren Per August Rundqvists änka
Anna Lovisa Rundqvist, född Bratt, med 200 kronor, till förre konduktören
Anders Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson, född Schyberg, med
165 kronor, till förre pumparen Sven Erik Petterssons änka Maria Sofia
Pettersson, född Larsson, med 140 kronor, till förre lokomotivföiaren Pei
Bernhard Mattsson Elions änka Edla Johanna Elion, född Öberg, med 230
kronor, till förre kolvakten Anders Gustaf Skölds änka Anna Maria Sköld,
född Nilsson, med 140 kronor samt till stationsmästaren Jöns Nilsson Holms
änka Edla Maria Holm, född Pettersson, med 180 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1925 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av
gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

På de skäl, som anförts i propositionen, har utskottet funnit sig böra
tillstyrka bifall till Kungl. Majds förslag och hemställer förty,

att Kungl. Maj ds förevarande framställning må av
riksdagen Jnfallas.

5:o.

I punkt 3:o) av ovan omförmälda proposition nr 64 hemställes, att
riksdagen må medgiva, att till följande personer må av trafikmedel utbetalas
pension med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre banmästaren
Carl Magnus Nilssons änka Hilda Kristina Nilsson, född Andersson, med
145 kronor, till förre banmästaren Erik Adolf Nylins änka Anna Matilda
Nylin, född Karlsson, med 155 kronor, till förre banvakten Karl Johan
Evenséns änka Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, med 130 kronor,
till förre överkonduktören Karl August Lönnqvists änka Fredrique Lönnqvist,
född Östergren, med 200 kronor, till förre banvakten Klas Herman An -

Ang.
pension
åt f. konduktören
A. G.
Anderssons
änka A. S.
Andersson.
född Åman,
in. ft.

Utskottet.

Ang.
pension
åt förre
banmästaren
C. M. Nilssons
änka II. K.
Nilsson, född
Andersson,
in. fl.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

Ang.
pension
åt förre
kontorsbiträdet
C. A.
Löwencrantz’
änka E. S.

Löwencrantz1
född
Carlsson.

Utskottet.

derssons änka Karolina Dorotea Andersson, född Dahl, med 130 kronor,
till förre banvakten Anders Daniel Molanders änka Maria Johannesdotter
Molander, men 130 kronor, till förre banvakten Lars Anderssons Flodins
änka Elsa Flodin, född Olsson, med 130 kronor, samt till förre banvakten
Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina Magnusson-Fagerlund, med
130 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1925 i enlighet med do
grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i
nämnda kassa.

I avseende å utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får alltså
hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

6:o.

I punkt 4:o) av förevarande proposition nr 64 bär Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att till förre kontorsbiträdet vid statens järnvägsbyggnader
Carl August Löwencrantz’ änka Emma Sofia Löwencrantz, född
Carlsson, må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 240
kronor, att utgå från och med den 1 december 1923 i enlighet med de
grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i
nämnda kassa.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Löwencrantz varit
anställd vid statens järnvägsbyggnader under en tid av sammanlagt omkring
36 år. Då han icke tillhörde statens järnvägars ordinarie personal, hade han
ej kunnat bliva delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, vadan
hans änka icke kunde därifrån påräkna någon pension. Änkan Löwencrantz
vore född den 6 maj 1864 och hade i sitt äktenskap nio till myndig ålder
komna barn, vilka endast nödtorftigt kunde försörja sig själva. Hon vore
för sin bärgning i stort behov av understöd.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänvisning till Löwencrantz’ långvariga anställning i statens tjänst
och under åberopande av att riksdagen tidigare i ett flertal fall beviljat
pensioner åt änkor efter personer, som innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Jiankoutékotlets utlåtande Nr 29.

11

7:o.

1 punkt 5:o av förenämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t vidare und^nJ/jd &t
föreslagit riksdagen medgiva, att årliga understöd må, räknat från och med f stationsden
1 januari 1924, av Kävlinge—Sjöbo järnvägs medel utgå till förre
stationsföreståndaren vid sagda järnväg Axel Nilsson under hans återstående
livstid med 718 kronor och till hans dotter Greta intill dess hon uppnått
15 års ålder med 60 kronor, dock att å ifrågavarande belopp ej må utgå
dyrtidstillägg, pensionstillägg eller annat tillägg.

Utredningen i ärendet återfinnes i åberopade statsrådsprotokollet, vartill
utskottet anhåller få hänvisa.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet blivit anfört till stöd för ifråga- utskottet.
varande förslag har utskottet ansett sig böra förorda bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

8:o.

I punkt 6:o) av ovannämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att till extra biträdande ingenjören vid Trollhätte
kraftverk Axel Norbergs änka, Elin Aurora Norberg, född Andersson,
må från och med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av statens vattenfallsverks medel utbetalas pension med ett årligt
belopp av 500 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat, att Norberg varit anställd
i statens vattensfallsverks tjänst sammanlagt omkring 13 år 3 månader.
Hans änka vore född den 27 december 1875, saknade tillgångar till sitt
uppehälle och vore enligt läkarintyg oförmögen att försörja sig genom eget
arbete. Norberg hade icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av
staten understödd anstalt bereda underhåll åt sina efterlevande.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Ang.

pension åt
e. biträdande
ingenjlrenvid
Ti ollhätte
kraftverk
A. Norbergs
änka E. A.
Norberg, född
Andersson.

Såsom departementschefen framhåller, har änkan Norberg visserligen icke utskottet.
uppnått högre ålder än omkring 50 år. Men enligt avgivet läkarintyg är
hon på grund av nervsvaghet och höggradig allmän klenhet ur stånd att
själv förvärva sitt uppehälle, varjämte hon saknar tillgångar. Utskottet
har under sådana förhållanden icke något att erinra mot att understöd från
statens sida beredes henne. Beträffande beloppet av detta har utskottet

Ang.

årligt under
stöd åt f. rf.
extra
bromsaren
•). Svensson
Dahl.

Järnvägs styrelsen.

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

emellertid med hänsyn till mannens jämförelsevis korta tjänstetid ansett
detsamma böra begränsas till 350 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att till extra biträdande
ingenjören vid Trollhätte kraftverk Axel Norbergs änka
Elin Aurora Norberg, född Andersson, må från och
med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, av statens vattenfallsverks medel
utbetalas pension med ett årligt belopp av trehundrafemtio
kronor.

9:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 60 har herr Per Gustafsson
hemställt, »att riksdagen må besluta att tilldela f. d. extra bromsaren J.
Svensson Dahl ett årligt understöd av 300 kronor räknat från 1 januari
1922 och att sedermera utgå under hans återstående livstid.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört bland annat följande:

>>F-... d- ,extra kromsaren J. Svensson Däld, född 1845, erhöll anställning
som järnvägsarbetare vid södra stambanan 1875, men övergick på grund av
en i arbetet ådragen skada till extra bromsare 1880 och har som sådan tjänstgjort
dels å statens järnvägar och dels å den av statens järnvägar delvis
trafikerade Växjö—Alvesta järnväg ända till år 1915. På grund av de
säregna förhållanden, som varit rådande å sistnämnda järnväg i trafikhänseende,
har Dahl kommit i eu ogynnsam ställning i fråga om pension eller
understöd, då han ej kunnat erhålla sådant från något håll.»

I fråga om de bilagor, som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till
densamma.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

»Däld har såväl år 1919 som — sedan hans då gjorda framställning avslagits
— år 1921 hos styrelsen ansökt om årligt understöd.

Vid behandlingen av Dahls första ansökan utreddes, att Dahl under åren
1880—1898 utfört 4,454 dagsverken vid statens järnvägars trafikavdelning
eller, med andra ord, under denna tid tjänstgjort 12 år 2 månader 14 dagar,
att Dahl därefter tjänstgjort vid statens järnvägar allenast sporadiskt, och
sålunda år 1899 fullgjort 40, år 1900 1, år 1903 V., år 1904 >/„, är 1905 2 */
år 1906 5 x/4, år 1907 6 %äv 1908 1 V2, år 1909 3/4, år 1910 2, år 1911 3L,
åy 1912 y., dagsverken vid trafikavdelningen, samt att Dahl före år 1880
tjänstgjort omkring 11/3 år vid statens järnvägars banavdelning. Då Dahls
tjänstgöring vid statens järnvägar sålunda allenast utgjort sammanlagt ej
fullt 13 a/4 år, under det att enligt stadgad praxis, som sedan vunnit bekräftelse
genom kungl. brev den 16 december 1921, för understöd (gratifikation)
kräves minst 20 års tjänstgöring vid statens järnvägar, fann styrelsen

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. 13

sig förliiudrad bifalla hans framställning, så mycket mera som hans tjänstgöring
vid statens järnvägar praktiskt taget upphört redan år 1898 eller över
‘20 år före det framställningen om understöd gjordes.

Av samma skäl fann sig styrelsen förhindrad tillmötesgå Dahls förnyade
framställning i saken år 1921. Visserligen åberopade Dahl i denna framställning,
att han under tiden 1886—1915 haft daglig tjänstgöring som
bromsa re å tågen mellan Alvesta och Växjö, men ansåg sig styrelsen ej
kunna taga någon hänsyn till tjänstgöring, som Dahl kunde hava haft å den
enskilda banans tåg, utan allenast till tjänstgöring å av statens järnvägar
bemannat tåg.

Den ståndpunkt, styrelsen sålunda intagit, saknar styrelsen anledning frånträda.
Därest Dahl verkligen haft så omfattande tjänstgöring hos privatbanan,
som han uppgivit — något som styrelsen ej varit i tillfälle kontrollera
— synes det styrelsen närmast böra ankomma å denna bana att bereda honom
understöd på ålderdomen; och skulle det givetvis vara ägnat att medföra
allvarliga konsekvenser om underlåtenhet härutinnan skulle anses kunna
motivera understöd från statens sida. I varje fall håller styrelsen före, att
understöd under inga förhållanden bör utgå av statens järnvägars medel.

Med hänsyn till det anförda får styrelsen för sin del avstyrka bifall till
motionen ävensom hemställa, att, därest densamma ändock skulle bifallas,
understödet måtte bestämmas att utgå av andra medel än statens järnvägars.»

Såsom av det ovan anförda framgår, har Dahl endast omkring 13 år,
huvudsakligen före år 1898, arbetat i statens järnvägars tjänst. Under sådana
förhållanden har utskottet ansett sig i förevarande fall icke kunna tillstyrka
understöd av statsmedel. På grund härav och under hänvisning i övrigt till
vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 60 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

10:o.

I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 53 har
hemställts, att »riksdagen må medgiva att tågmästaren August Karlssons efterlämnade
änka Maria Adolfina Karlsson må från och med den 1 januari
1925 åtnjuta ett årligt understöd av 300 kronor att utgå av trafikmedel
under hennes återstående livstid så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Med anledning av förevarande motion har utskottet införskaffat vissa upplysningar
från direktionen över statens järnvägars änke- och pupillkassa, som
meddelat följande:

»Tågmästaren August Karlsson, vilken är född den 8 oktober 1857, blev
den 1 juli 1877 anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Sedan han
blivit änkling och enär han icke hade barn under 18 år, utträdde han den

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt tågmästaren

A. Karlssons
änka.

Direktionen
över statens
järnvägars
änke- och
pupillkassa.

Järnvägsstyrelsen
.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1 april 1914 ur statens järnvägars änke- och pupillkassa. Han ingick nytt äktenskap
den 1 april 1917 men återinträdde icke i kassan. Han erhöll avsked ur
statens järnvägars tjänst den 1 november 1920 och avled den 2 oktober 1922.

ti^n 1 juli 1877 31 mars 1914 har Karlsson till kassan inbetalt
avgifter med tillhopa 1,441 kronor 40 öre.

I händelse Karlsson efter sitt den 1 april 1917 ingångna äktenskap återinträtt
i kassan, skulle han hava haft att erlägga tilläggsavgift en gång för
alla 149 kronor 36 öre samt oguldna årsavgifter jämte ränta, utgörande för
tiden till och med oktober 1920 645 kronor 14 öre eller sålunda tillhopa
794 kronor 50 öre. Hade han inträtt i kassan omedelbart efter det senare
äktenskapets ingående,, hade det medgivits honom att verkställa betalningen
av då förfallna årsavgifter genom månatliga avbetalningar.

Därest Karlsson vid sitt frånfälle varit delägare i kassan, skulle hans änka
varit berättigad till pension, vilken enligt nu gällande grunder utgör 796
kronor om året, dyrtidstillägg oberäknat.»

Vidare har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen
av järnvägsstyrelsen, som yttrat bland annat följande:

»Det måste givetvis — såsom riksdagen uti skrivelse ur 81 till Kungl.
Maj:t den 4 april 1924 angående understöd åt änkan Tyra Sofia Ferm jämväl
påpekat — vara ägnat att ingiva stora betänkligheter att av statsmedel
hålla efterlevande mer eller mindre skadelösa för vad de kommit att bliva
lidande därigenom att anhöriga underlåtit till buds stående och av staten
själv anvisade åtgärder till deras tryggande; och synes det styrelsen uppenbart,
att i fall av nu föreliggande karaktär, som ju i motsats till de fall,
”, vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan, kunna befaras
ständigt återkomma, alldeles särskilda skäl måste — jämte trängande behov
— krävas för att staten skall äga fog för att träda hjälpande emellan och
sålunda bortse från den risk, som föreligger härutinnan att den i tjänst
varande personalen genom en dylik åtgärd kan bliva mindre benägen att på
ovan angivna sätt sörja för sina efterlevande. Styrelsen anser alltså att en
om än aldrig så lång . tjänstetid icke i och för sig kan betraktas som tillfyllest,
ehuru den givetvis är ett oundgängligt villkor för att understöd skall
kunna ifrågakomma.

Visserhgeu har styrelsen uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 december
1J24 hemställt om proposition till riksdagen om årliga understöd åt ett antal
änkor, vilka i sä måtto intaga samma ställning som änkan Karlsson, att
deras män, som vid fyllda 50 år eller därefter, så snart de upphört att''äga
pensionsberättigade anhöriga, utträtt ur änke- och pupillkassan, ingått äktenskap
med dem efter det de uppnått 50 års ålder utan att vidtaga åtgärder
för tillförsäkrande åt dem av delägarrätt i kassan, men förelågo i dessa fall
alldeles särskilda skäl, som kunde antagas neutralisera ovanberörda skadliga
verkningar för den i tjänst varande personalens vidkommande, nämligen
dels att de befattningshavare, vars änkor det här gällde, haft sin tjänstetid
förlagd till tider, då den respektive personalkategori tillkommande avlöningen
varit så låg, att denna omständighet kunde antagas hava utgjort åtminstone
en bidragande orsak till mannens underlåtenhet att trygga sina efterlevande,
dels ock att tilläggsavgifterna för förvärvande av förnyad delägarrätt i änkeoch
pupillkassan skulle för dessa befattningshavare uppgått till vida högre
belopp än som för närvarande tillämpas.

För änkan Karlssons vidkommande föreligga emellertid inga dylika skäl.

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

15

Hennes man har fått vara med om de senare tidernas för den lägre statsbanepersQnalen
i lönehiinseende gynnsamma konjunkturerna, och det belopp,
han behövt utgiva för hustruns tryggande genom delägarskap i änke- och
pupillkassan, är — såsom av direktionens ovanberörda yttrande framgår —
så obetydligt att det icke bort bereda honom några svårigheter att uppbringa
detsamma, särskilt som, på sätt direktionen meddelat, särskilda lättnader
pläga medgivas för beloppets betalande.

Med hänsyn till det anförda finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka bifall
till motionen.»

Av utredningen i ärendet framgår, att tågmästaren Karlsson, som var född
den 8 oktober 1857 och den 1 juli 1877 anställdes i ordinarie tjänst vid
statens järnvägar, den 1 november 1920 lämnat sin tjänst samt den 2 oktober
1922 avlidit, efterlämnande änka. Enligt gällande bestämmelser i reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa utträdde han den 1 april 1914
ur nämnda kassa, då lian blivit änkling och icke hade barn under 18 år.
Den 1 april 1917 ingick han nytt äktenskap men begagnade sig icke av
honom tillkommande rätt att återinträda i kassan. I sådant fall skulle, enligt
vad direktionen för kassan meddelat, Karlsson hava haft att erlägga en
tilläggsavgift en gång för alla av 149 kronor 36 öre, vartill komme oguldna
årsavgifter, vilka för tiden till hans avgång ur tjänsten jämte ränta beräknats
till 645 kronor 14 öre och vilka han kunnat erlägga genom månatliga
avbetalningar.

Såsom tidigare vid behandling av liknande framställningar framhållits,
måste det innebära betänkligheter att av statsmedel pensionera efterlevande
till en befattningshavare, vilken ägt rätt att mot erläggande av stadgade
avgifter själv bereda änkepension men underlåtit att begagna denna rätt.
Riksdagen har visserligen det oaktat medgivit understöd av allmänna medel
i enstaka dylika fall. Därvid har emellertid hänsyn tagits till att de tillläggsavgifter,
som vederbörande haft att erlägga, uppgått till avsevärda belopp,
vilka med hänsyn till befattningshavarnas tjänsteställning måst bliva
synnerligen betungande. Detta förhållande föreligger emellertid icke här,
vartill kommer, att änkan Karlsson, som är född 1869, icke har minderåriga
barn att försörja. Ej heller i övrigt har utskottet funnit särskilda
omständigheter föreligga, vilka synas böra föranleda till beviljande av understöd.
Utskottet har alltså ansett sig böra avstyrka bifall till den väckta
motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 53 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utekotlet.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

11 :o.

.\ng. I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion

"färre nr ^ har hemställts, »att riksdagen beslutar, att ett årligt understöd å
kompressor- 800 kronor må från och med den 1 juli 1925 utgå till f. d. kompressor*kJoTan>°n.
Götaren Otto Valfrid Johansson från Trollhättan under hans återstående
levnad».

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts bland annat följande:

»Vid ombyggnad av Trollhätte kanal blev statsverket nödsakat att i stor
utsträckning inlösa den mark, som berörde kanalledens framdragande. Så var
även fallet med en landremsa nedanför den nuvarande slusslinjen i Trollhättan,
där ett tegelbruk var beläget, benämnt Holmens Tegelbruk, ägare ett för
ändamålet bildat aktiebolag. Detta tegelbruk nedlades alltså, och de vid
företaget anställda fingo söka sig en annan sysselsättning. Bland arbetarna
fanns då (år 1910) en Otto Valfrid Johansson, som genom olyckshändelse i
tegelbrukets tjänst förlorat sin ena arm.

Som denna olyckshändelse inträffade före lagstiftningsåtgärder i detta avseende
vidtagits, ordnades saken så, att bolaget tillförsäkrade Johansson för
all framtid en lämplig sysselsättning i bolagets tjänst. Då staten genom
vattenfallsstyrelsen köpt bruket, kommo parterna, enligt uppgift, muntligt
överens om att denna skyldighet gent emot Johansson överflyttades, ocli
staten blev också genast genom vattenfallstyrelsen Johanssons arbetsgivare.

Från den 20 juni 3 910 intill den 3 januari 1923 har också Johansson
innehaft anställning hos vattenfallsstyrelsen såsom nattvakt och kompressorskötare.
Men sedan den 3 januari 1923 har han trots hänvändelse till
vattenfallsstyrelsen icke kunnat få arbete, och styrelsen förklarade i skrivelse,
daterad den 18 december 1923, att styrelsen icke kan bereda honom sysselsättning.
»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Otto Valfrid Johansson, som infödd
den 16 april 1875 samt har hustru och eu son, född den 30 december
1912, varit anställd vid Holmens tegelbruk 1890—18 juni 1910 och därefter
i vattenfallsverkets tjänst den 20 juni 1910—3 februari 1923.

*1 attenfallssitjrelsen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av vattenfallsstyrelsen, som anfört följande:

»Kompressorskötaren Johansson har varit anställd vid statens vattenfallsverks
byggnadsföretag i Trollhättan från och med den 20 juni 1910 till
och med 3 februari 1923, då han avgick från arbetet till följd av arbetsbrist.
Med anledning av hemställan från Johansson om förnyad anställning
har verkställd undersökning givit vid handen, att arbetstillfälle ej för närvarande
kan beredas honom vid någon av statens vattenfallsverks avdelningar
vid Trollhättan.

Huruvida, såsom i motionen uppgives, hans föregående arbetsgivare, Holmens
Tegelbruk, haft möjlighet att bereda honom arbete för livstiden, kan vattenfallsstyrelsen
icke bedöma.

Rörande den i motionen omnämnda överenskommelsen om Johanssons

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

17

sysselsättning i statens vattenfallsverks tjänst förhåller det sig sålunda, att
det vid inköpet av tegelbruket muntligen utlovades, att Johansson skulle erhålla
arbete vid statens vattenfallsverks arbeten endast så länge sådant kunde
beredas honom.

Johansson kan ej beredas pension jämlikt de bestämmelser, som för hans del
skulle kunna ifrågakomma, nämligen kungörelsen den 8 november 1918 angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, alldenstund han varken
innehar föreskrivet minimiantal tjänstår, som är 25 år, eller uppnått stadgad
lägsta pensionsålder, 55 år, och sålunda ej uppfyller i nämnda kungörelse
föreskrivna villkor för erhållande av pension.

Styrelsen anser det dock önskvärt, att Johansson, som är en aktningsvärd
och skötsam man, av riksdagen kunde tilldelas något årligt understöd från
ll:te huvudtiteln.»

Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson, som är 50 år gammal,
varit anställd dels under omkring 20 år hos ett enskilt företag, dels ock,
sedan staten inköpt berörda företag, i statens tjänst omkring 13 år. Johansson
är visserligen icke berättigad till pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,
enär han icke innehar härför stadgat antal levnads- och tjänstår. Då han
emellertid, på sätt av utredningen framgår, under sin anställning hos det
enskilda företag, vilket staten sedermera övertagit, ådragit sig kroppsskada,
som väsentligt nedsatt hans arbetsförmåga och för vilken han icke är berättigad
till livränta, har utskottet ansett det vara billigt, att Johansson
från statens sida tillerkännes ett årligt understöd. Detta understöd synes
skäligen böra bestämmas till 450 kronor och lärer böra utgå från statens
vattenfallsverks medel från och med ingången av nästkommande budgetår.
Då det icke torde vara uteslutet, att Johansson i framtiden kan beredas
arbete vid vattenfallsverket, synes lämpligen böra föreskrivas, att beträffande
understödets åtnjutande skola tillämpas föreskrifterna i § 5 av ovanberörda
kungörelse den 8 november 1918, vari bestämmelser meddelas angående
minskning i eller upphörande av pension i vissa fall under anställning i
statstjänst.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 19,
må medgiva, att förre kompressorskötaren Otto Valfrid
Johansson, Trollhättan, må från och med den 1 juli
1925 under sin återstående livstid av statens vattenfallsverks
medel uppbära ett årligt understöd av fyrahundrafemtio
kronor, att utgå i enlighet med föreskrifterna i
§ 5 av kungörelsen den 8 november 1918 angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt 22 höft. (Nr 29.) 2

Utskotlet.

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Ang.

pension åt
f. e. o. kr o nojägaren
A.
Skicklig.

TJtskoltet.

Ang.
fyllnadspension
åt
kronojägaren
F. Nilsson.

Utskottet.

12:o.

I en till riksdagen den 6 februari 1925 avlåten proposition nr 40 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jord bni ksärenden för samma dag, i punkt l:o föreslagit
riksdagen medgiva, att förre extra ordinarie kronojägaren i Norra Piteå revir
Albert Skicklig må från och med den 1 juni 1924 under sin återstående
livstid från statens domäners fond uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet, inhämtas, att Skicklig, som är född den 13
juni 1858, från och med år 1888 antagits till extra bevakare vid skogsstaten
samt den 22 maj 1906 förordnats till extra kronojägare och från och
med den 1 januari 1921 till extra ordinarie kronojägare i Norra Piteå
revir ävensom att han vid sitt entledigande med utgången av maj 1924
från sistnämnda förordnande innehade mera än 36 tjänstår.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll.

Även utskottet anser det vara skäligt, att Skicklig efter avgången från
sin befattning såsom e. o. kronojägare beredes ett årligt understöd under sin
återstående livstid; och har utskottet icke något att erinra mot det av Kungl.
Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet,

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

13:o.

I förenämnda proposition nr 40 har Kungl. Maj:t vidare i punkt 2:o
föreslagit riksdagen medgiva, att kronojägaren i Skarhults bevakningstrakt
av Södra Skånes revir Fredrik Nilsson må från och med dagen näst efter
den, då avsked från tjänsten beviljas honom, under sin återstående livstid
från statens domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en årlig fyllnadspension till sådant belopp, att båda
pensionsbeloppen tillsammans uppgå till, för år räknat, 1,516 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Nilsson, vilken är född den 14 december
1849, samt den 6 augusti 1904 antagits till skogvaktare å Skarhults bevakningstrakt
av Södra Skånes revir och den 21 december 1905 förordnats till
extra kronojägare och den 22 februari 1906 till kronojägare, för pensions
erhållande skulle få räkna sig till godo den tid från och med den 1 augusti

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1!)

1898, varunder han tjänstgjort såsom skogvaktare å Skarhults egendom, vars
skogar år 1904 inköpts av kronan. Mot detta förslag, som står i överensstämmelse
med tidigare av riksdagen i liknande fall lämnade medgivanden,
■har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Stockholm den 26 mars 1925.

På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.