BankOutshottels utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. Va 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om beredande av högre pensioner
åt vissa kommunalt eller f. d. kommunalt anställda
* barnmorskor.
I en inom andra kammaren av herrar Jeppsson och Holmgren väckt motion nr
100, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har hemställts,
"att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning angående möjlighet att bereda högre pension åt sådana kommunalt
anställda barnmorskor, vilka ej vunnit inträde i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., samt åt sådana f. d. kommunalt anställda barnmorskor,
som på grund av ålder redan avgått från sin tjänst, och för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.”
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
På utskottets begäran har statskontoret anbefallts att avgiva utlåtande över
ifrågavarande motion; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat yttranden
av medicinalstyrelsen samt styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.
Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört följande:
Dén pension, som ifrågavarande barnmorskor erhölle från barnmorskornas
pensionskassa, syntes ofta vara rätt obetydlig. Även sådana fall funnes, då
■dylik barnmorska icke alls uppbure någon pension från nämnda kassa. Mången
gång erhölle barnmorskorna, trots mycket lång anställning hos kommun,
ingen eller högst obetydlig pension från densamma. Den pension, som enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring tillkomme dessa barnmorskor, syntes på
grund av deras i regel relativt höga ålder vid lagens ikraftträdande vara
ganska liten. Många av ifrågavarande barnmorskor syntes därför vara i verkligt
behov av ekonomisk hjälp, för så vitt de icke skulle falla fattigvården
till last. Även ett ganska ringa bidrag skulle säkerligen i hög grad lätta
barnmorskornas ekonomiska svårigheter.
Medicinalstyrelsen funne sålunda den väckta motionen synnerligen beakta
nsvärd och ville för den skull tillstyrka, att beslut måtte fattas om verkställande
av den av motionärerna begärda utredningen. Tillika ville styrelsen
förklara sig beredd att deltaga i en dylik utredning.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 20 käft. (Nr 27.)
Medicinal
styrelsen.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
In aV s*yre^sen ^ör statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
stat*för avgivna yttrandet är av följande lydelse:
a« folkskol- Motionen torde få anses avse sådana kommunalt anställda barnmorskor,
lärare in fl. e^er vunnet inträde i barnmorskornas pensionsanstalt, antingen numera
på grund av ålder avgått ur tjänsten med pension eller också fortfarande
kvarstå i tjänst med pensionsrätt enligt sagda anstalts reglementen.
Nämnda anstalt trädde i verksamhet med år 1905 enligt nådigt reglemente
den ol december 1904. För tillgodoseende av äldre barnmorskors pens.
onering från anstalten utlardades särskilda bestämmelser genom kungörelse
den 18 september 1908, vari sedermera genom kungörelse den 13 juni
1913 gjordes vissa ändringar och tillägg. Nytt reglemente för anstalten utfärdades
den 30 december 1910. Vid inrättandet av statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., vars reglemente är utfärdat den 31 december
1919, indrogs barnmorskornas pensionsanstalt i sagda statsanstalt. Från statsanstaltens
trädande i verksamhet med år 1920 har barnmorskornas pensionsanstalt
således upphört, men de barnmorskor, som den 31 december 1919 voro
delägare i barnmorskornas pensionsanstalt och som icke erhålla befattning,
som medför pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna i statsanstaltens reglemente,
bibehålla sina rättigheter och skyldigheter enligt bestämmelserna för
barnmorskornas pensionsanstalt.
Till belysande av förevarande frågas omfattning lämnas här nedan en del''
ungefärliga uppgifter om förevarande barnmorskor. Den knappa tid, som stått
till buds för remissens besvarande, har ej givit tillfälle till någon grundligare
undersökning, och någon dylik torde ej heller för närvarande erfordras, eftersom
motionen blott asyftar en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning.
Då barnmorskornas pensionsanstalt indrogs i statsanstalten, utgjorde antalet
delaktiga barnmorskor omkring 2,100. Genom, bland annat, dödsfall, pensionering,
övergång å reglerade tjänster med pensionsrätt i statsanstalten och framför allt
övergång till distriktsbarnmorsketjänster med enahanda pensionsrätt, har antalet
numera nedgått till omkring 470, varav omkring 115 äro enskilt praktiserande.
De övriga äro kommunalt anställda. Nu kunna visserligen kommunerna
efter särskild reglering av befattningarna vinna pensionsrätt för sina
barnmorskor enligt statsanstaltens reglemente. Men då enligt detta reglemente
en barnmorska ej far kvarsta i tjänst efter fyllda 60 år, är en sådan åtgärd
ändamålslös i fråga om de barnmorskor, som redan nått sagda ålder. Deras
antal är omkring 140. Och åtgärden vore på det hela förfelad även i fråga
om de omkring 60 barnmorskor, som befinna sig i åldrar mellan 55 och 60 år,
tv om dessa skulle hava något gagn av inträde i statsanstalten. skulle härför
erfordras erläggandet av engångs- eller retroaktivavgifter med så dryga belopp,
att kommunerna i regel torde ställa sig avvisande härutinnan. Härtill
kommer en grupp av omkring 15 så kallade äldre barnmorskor med pensionsrätt
enligt 1908 års kungörelse, vilka på grund av sin ålder ej heller kunna
vinna inträde i statsanstalten. hör dessa sistnämnda tro grupper av barnmorskor,
tillhopa omkring 215, måste således särskilda åtgärder vidtagas, om
dem skall kunna beredas bättre pension än den, som står dem till buds enligt barnmorskornas
pensionsanstalts reglementen eller 1908 års kungörelse. Att denna
pension genomgående är låg skall i det följande belysas.
Av de övriga kommunalt anställda barnmorskorna med pensionsrätt enligt
barnmorskornas pensionsanstalts reglementen befinna sig omkring 70 i åldrar
mellan 45 och 55 år och ungefär lika många i åldrar under 45 år. För dessa
Bankoutshottets utlåtande Nr 27. 3
eller åtminstone flertalet av dem, i den mån de icke bliva distriktsbarnmorskor
och sålunda obligatoriskt bliva delägare i statsanstalten, borde respektive
kommuner kunna söka inträde i anstalten och sålunda bereda dem högre
pensioner.
Antalet av de f. d. barnmorskor, som åtnjuta pension enligt barnmorskornas
pensionsanstalts reglementen eller 1908 års kungörelse, utgjorde vid 1920 års
ingång omkring 160 och uppgår nu till omkring 240. Åtminstone de allra
flesta av dessa hava avgått på grund av ålder. Pensionerna enligt nämnda
kungörelse utgå med fixa belopp, 100 kronor eller 150 kronor, till respektive
omkring 75 och 60 pensionstagare. De återstående omkring 100 barnmorskornas
pensioner växla mellan 30 kronor och 500 kronor men äro i allmänhet
låga. Genomsnittliga pensionen för dem är omkring 150 kronor.
Att pensionerna från barnmorskornas pensionsanstalt således genomgående
äro låga beror tydligen därpå, att anstalten anordnats som en ren livränteanetalt
med låga minimiårsavgifter ävensom därpå, att anstalten ej varit i verksamhet
så lång tid, att ännu någon barnmorska kunnat tillhöra densamma
under hel normal tjänstetid, som torde få anses vara omkring 30 år eller åtminstone
25 år.
En förbättring av ifrågavarande redan pensionerade eller ännu tjänstgörande
barnmorskors pensionsförhållanden synes obestridligen i och för sig
behövlig. De gynnsammare pensioner, som numera beretts distriktsbarnmorskor
och andra kommunalt anställda barnmorskor å reglerade tjänster, kunna
utan tvivel åberopas såsom ett skäl för särskilda åtgärder i syfte att bereda
högre pensioner även för ifrågavarande barnmorskor. Dessa fullgöra
eller hava fullgjort i det hela samma åligganden som barnmorskor å reglerade
tjänster eller distriktsbarnmorskor, och kommunerna hava i lag ålagts att
anställa dem. Då, såsom i motionen uttalas, det ej torde kunna förväntas, att
respektive kommuner äro i stånd att åstadkomma den behövliga pensionsförhöjningen,
synes det billigt, att staten träder hjälpande emellan. Ovan lämnade
approximativa uppgifter giva vid handen, att även en avsevärd pensionsförhöjning
skulle kunna åvägabringas utan alltför stor kostnad för
statsverket.”
För egen del har statskontoret anfört, att de av styrelsen för pensionsanstalten
meddelade upplysningarna syntes giva vid handen, att pensionsförhållandena för
de barnmorskor, som icke fått eller finge pensionen avpassad efter nu gällande
reglemente för anstalten, behövde förbättras; och det kunde ifrågasättas, huruvida
icke detta mål skulle lämpligast nås genom att upptaga dem bland sådana
pensionärer, vilka, ehuru de icke varit i statens tjänst anställda, dock blivit enligt
§ 3 i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa
f d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer berättigade till sådant
pensionstillägg. Emellertid avsåge motionärernas förslag endast åstadkommande
av en utredning av spörsmålet; och statskontoret föreställde sig, att däremot
icke vore något att erinra.
Av vad i ärendet förekommit torde framgå, att pensionerna för de barnmorskor,
vilka äro berättigade till pension från barnmorskornas pensionsanstalt
och icke erhållit eller kunna erhålla inträde i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., måste betraktas såsom otillfredsställande.
Stats
kontoret.
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
Det synes därför påkallat, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en
förbättring av pensionsförhållandena för ifrågavarande barnmorskor, och
ehuru dessa icke varit i statens tjänst utan haft anställning hos vederbörande
kommuner, lärer enligt utskottets förmenande staten likväl icke böra
undandraga sig att lämna kommunerna sin medverkan härvid. Utskottet har
på grund härav ansett sig böra tillstyrka, att en utredning i det av motionärerna
angivna syftet kommer till stånd. Huruvida den avsedda förbättringen
bör sökas på den av statskontoret i ovan intagna utlåtande antydda vägen
att bereda ifrågavarande barnmorskor pensionstillägg enligt de av 1922 års
riksdag antagna bestämmelserna beträffande sådana tillägg eller på annat
sätt åstadkommas, torde böra göras beroende av den blivande utredningen
i ämnet.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:100, må
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning angående förbättrade pensionsförhållanden
för sådana kommunalt anställda barnmorskor, vilka efter vunnet
inträde i barnmorskornas pensionsanstalt på grund av ålder
avgått ur tjänsten med pension eller fortfarande kvarstå i tjänst
med pensionsrätt enligt nämnda anstalts reglementen, ävensom
därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 20 mars 1925.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Johansson i
Friggerfiker, Dalberg, Berga, Andersson i Hägel&kra och Bondeson; samt
av andra kammaren: herrar Eriks lön i Grängesberg, Winkler, Borggren, Backlund,
Ryberg, Svensson i Betiugetorp, Höglund och Johansson i Edsbyn.
Stockholm 1925. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.