6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1925 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående beredande av möjlighet
för obotligt sjuk prästman att före 65-årsåldern komma
i åtnjutande av emeritilön.

I en inom andra kammaren väckt till bankoutskottets förberedande behandling
hänvisad motion nr 228 hava herrar Hallén och Pehrsson i Göteborg
hemställt, »att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta verkställa utredning rörande möjligheten för obotligt sjuk
prästman att före 65-årsåldern komma i åtnjutande av emeritilön och för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Till stöd för detta förslag hava motionärerna anfört följande:

»Lag om emeritilön för präster 9 december 1910 § 4 stadgar: ''Ordinarie
präst vare pliktig att, mot åtnjutande av emeritilön, från tjänsten avgå: när
han fyllt 75 år; när han fyllt 65 år och under mer än tre av de senast förflutna
fem åren varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet urståndsatt
att själv fullgöra sina tjänsteåligganden och av sådan anledning
åtnjutit tjänstledighet. Extra ordinarie präst må erhålla emeritilön, när han
uppnått 60 års ålder’.

Pensionsålderns sänkande till 70 år har genom riksdagens skrivelse nr 104
år 1923 till Konungen dragits under Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om huru extra ordinarie prästman, som genom sjukdom blir oförmögen
att uppehålla prästerlig tjänst, må kunna erhålla nödigt uppehälle
genom tillskott ur kyrkofonden eller på annat sätt, har i annan ordning
bragts inför Kungl. Maj:ts prövning.

Det finnes dock ett annat ärende, som ligger i samma linje som ovan påpekade,
som borde tagas under omprövning. Det förekommer, om också endast i
enstaka fall, att yngre ordinarie eller extra ordinarie prästman råkar ut för
obotlig sjukdom, som gör honom till framtida tjänstgöring oförmögen. Extra
ordinarie under 60 års ålder lämnas utan annat understöd än vad stiftens
enskilda understödskassor eventuellt kunna lämna. Ordinarie nödgas av
ekonomiska skäl kvarstå i tjänsten, trots de svårigheter, som därigenom
beredas församlingen. Följden blir nämligen i regel, att tjänsten under kanske
flera tiotal av år kommer att uppehållas av ständigt nya tillförordnade eller
genom hjälp av ordinarie präster i samma eller angränsande pastorat. Klagomål
ha vid upprepade tillfällen framställts från församlingars sida över
sådana förhållanden. Här föreligger uppenbarligen en lucka i lagen. Det
synes, som borde möjlighet beredas till tidigare pensionering än vid 65 års
ålder, t. ex. efter fem års oavbruten tjänstledighet för sjukdom, som av
läkare förklarats icke lämna utsikt till så varaktig förbättring, att tjänstgöringen
skulle kunna återupptagas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 7

Denna emeritilön bör dock icke vara understigande stadgat minimum
för emeritilön för att kunna trygga familjens existens. Vid lagens ikraftträdande
redan utnämnd tjänstinnehavare må ej mot sitt bestridande vara
skyldig att mot emeritilön avgå från sin befattning.»

Enligt lagen om emeritilöner för präster den 9 december 1910, 1 §, må
sådana löner under de villkor och bestämmelser, som i lagen stadgas, från
kyrkofonden utgå till vissa ordinarie och extra ordinarie präster. Med iakttagande
därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i främsta
rummet bestridas, samt att icke något år mer än 500,000 kronor må användas
till emeritilöner, bestämmer Konungen, enligt 3 § samma lag, huru
tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner. Jämligt 4 § i lagen är
ordinarie präst pliktig att, mot åtnjutande av emeritilön, från tjänsten avgå,
när han fyllt 75 år, eller när han fyllt 65 år samt under mer än 3 av
de senast förflutna 5 åren varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet
urståndsatt att själv fullgöra sina tjänsteåligganden och av sådan
anledning åtnjutit tjänstledighet. Extra ordinarie präst må erhålla emeritilön,
när han uppnått 60 års ålder.

Beträffande emeritilöns storlek är i 2 § av lagen stadgat, att för ordinarie
tjänstinnehavare emeritilönen skall motsvara åttio procent av hans
lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,
fastställd på grund av lagen om reglering av prästerskapets avlöning,
eller om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren icke vunnit
tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets änkeoch
pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön understiga 3,200
kronor för kyrkoherde och 2,000 kronor för komminister, ej heller överstiga
4,500 kronor. För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra 1,500
kronor.

På sätt i motionen omnämnts var frågan om en sänkning av den allmänna
pensionsåldern för präster föremål för behandling av 1923 års riksdag.
I anledning av en inom riksdagen väckt motion, vari hemställts om
sådan ändring av 4 § i lagen om emeritilöner för präster, att det måtte
bliva ordinarie präst medgivet att mot åtnjutande av emeritilön från
tjänsten avgå efter uppnådda 70 år, anförde bankoutskottet i avgivet utlåtande
(nr 23) huvudsakligen följande:

Utskottet, som behjärtade motionens syfte att för präster i åldern 70—74
år bereda möjlighet till avgång från tjänsten mot åtnjutande av emeritilön
även i de fall, där vederbörande tjänstinnehavare icke under viss längre tid
varit på grund av sjukdom eller ålderdomssvaghet otjänstbar ansåge emellertid,
att vid en eventuell ändring av gällande bestämmelser i dylik riktning
jämväl för präst, som uppnått 70 men icke 75 års ålder, borde stadgas
skyldighet att mot åtnjutande av emeritilön avgå från tjänsten. Såsom
kyrkofondskommittén i avgivet yttrande framhållit, hade emellertid emeritilöner
ännu icke kunnat utdelas ens i den utsträckning, som med nuvarande
bestämmelser avsåges. Det syntes därför icke vara möjligt att företaga någon

Utskottet.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

invigning av området för lagens tillämpning, innan det för ifrågavarande
ändamål fastställda årliga maximibeloppet av 500,000 kronor blivit i erforderlig
grad utökat. En höjning av berörda belopp syntes emellertid med hänsyn
till vad i kyrkofondskommitténs yttrande anförts beträffande kyrkofondens
ekonomiska ställning för det dåvarande icke kunna förordas.

På grund av vad sålunda anförts hade utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte, varför utskottet hemställde, att
motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I enlighet med ett vid överläggningen inom kamrarna framställt yrkande
beslöt emellertid riksdagen att i anledning av motionen hos Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj;t ville låta verkställa utredning rörande möjligheten
av sådan ändring av ifrågavarande lag, att det måtte bliva för
ordinarie prästman möjligt att vid fyllda 70 år mot åtnjutande av emeritilön
avgå från tjänsten, även om de i 4 § av lagen angivna förutsättningar
icke vore för handen, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

Såsom vidare i motionen antytts, har i fråga om rätt för extra ordinarie
präst att vid sjukdomsfall tillerkännas hela eller viss del av avlöningen
gjorts särskild framställning hos Kungl. Maj:t. Enligt vad utskottet inhämtat,
hava yttranden över denna framställning avgivits av åtskilliga
myndigheter, varefter förslag till bestämmelser i ämnet framlagts av
kammarkollegium och statskontoret. Detta förslag är för närvarande beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

Den nu väckta motionen avser åtgärder för att möjliggöra förtidspensionering
av präster i sådana fall, då vederbörande tjänstinnehavare på grund
av obotlig sjukdom är urståndsatt att bestrida sin befattning. Pensionering
i dylika fall är, såsom av det förut anförda framgår, beträffande ordinarie
prästman för närvarande möjlig endast efter uppnådda G5 levnadsår, och
ifråga om extra ordinarie präst är någon pensionering över huvudtaget
icke medgiven före 60 års ålder.

Vad i motionen anförts till stöd för åtgärder i angiven riktning finner
utskottet vara beaktansvärt. Ur församlingarnas synpunkt måste det
givetvis vara till avsevärd olägenhet att prästman, som till följd av varaktig
sjukdom är oförmögen att uppehålla sin tjänst, kan under lång tid
kvarstå vid densamma. Det vill därför synas, som om goda skäl talade
för vidtagande av åtgärder i syfte att råda bot på nu förefintliga missförhållanden
i förevarande hänseende. På sätt i motionen ifrågasatts, synes
det böra övervägas, huruvida icke, i anslutning till vad i motsvarande
fall gäller för civila tjänstinnehavare, ordinarie prästman må oavsett
levnadsåldern förpliktas att mot emeritilön från tjänsten avgå, om han,
efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden
oförmögen till tjänstgöring. I samband därmed synes måhända ock böra övervägas,
huruvida möjlighet må kunna beredas för obotligt sjuk extra ordinarie

Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 9

prästman att i vissa fall före uppnådda 60 levnadsår komma i åtnjutande
av emeritilön.

I olikhet med vad i motionen gjorts gällande vill utskottet emellertid
för sin del ifrågasätta, huruvida icke vid förtidspensionering av nu nämnd
anledning någon reduktion av eljest stadgade emeritilönebelopp skäligen
bör äga rum; och vill utskottet härvid erinra, att för civila befattningshavare,
som i motsvarande fall förtidspensioneras utan att hava uppnått
för hel pension stadgat antal tjänstår, viss avkortning av pensionsbeloppen
är föreskriven.

Utskottet förbiser ingalunda, att möjligheten att genomföra ett förslag
i här antytt syfte givetvis är beroende av kyrkofondens förmåga att påtaga
sig de ökade utgifter, som kunna bliva förenade med en förtidspensionering
av angiven art. Utskottet har emellertid ansett fragan vara
av den vikt, att en utredning av densamma bör påkallas, och har på
grund härav funnit sig böra tillstyrka, att en skrivelse i ämnet avlates
till Kungl. Maj:t.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:228, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande
möjlighet för prästman, som till följd av varaktig
'' sjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen till tjänstgöring,
att före nu stadgad ålder komma i åtnjutande
av emeritilön samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 3 mars 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av törsta kammaren: herrar Vindahl, ''Johansson i b riggeraker, Pettersson i Olovstorp,
Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra och Lindgren; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Bäcklund, Olsson i Berg, Loven,
Höglund, Johansson i Edsbyn, I.aurin och Uddenberg i Varberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. ti samt. Ii höft. (Nr 19 20.)

2