Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1925 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner eller understöd
åt visso i riksdagens tjänst anställda befattningshavare
samt änkor efter sådana befattningshavare.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade motioner angående pensioner eller understöd åt vissa
hos riksdagen anställda befattningshavare samt änkor efter sådana befattningshavare.
l:o.
I en inom första kammaren av herr Clason jämte tre av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 67 har hemställts, »att riksdagen må besluta,
att till en var av notarierna i första kammarens kansli A. Göransson
och friherre O. T. Hermelin må från och med månaden efter den, då han
upphör att uppbära arvode i riksdagens tjänst, få såsom årlig pension
under hans återstående livstid utgå från riksgäldskontoret ett belopp av
1,800 kronor, att påföras förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus».
Till stöd för detta förslag har i motionen erinrats, att riksdagen tidigare
i vissa fall beviljat pensioner åt befattningshavare, som under en lång
följd av år varit anställda hos riksdagen.
Härefter anföra motionärerna följande:
»Nu föreligga åter fall, då riksdagen synes böra tilldela pension åt två
befattningshavare, som under en mycket lång följd av år troget tjänat densamma.
Det gäller denna gång två notarier i första kammarens kansli.
Den ene, f. d. sekreteraren i arméförvaltningen Axel Göransson, som är
född den 14 januari 1854 och alltså fyllt 71 år, antogs till kanslist hos första
kammaren 1886 och blev notarie (stenograf) därstädes 1887 samt har alltsedan
dess tjänstgjort såsom sådan. Med innevarande riksdag har han varit
i riksdagens tjänst under fyrtio år och under 47 lagtima eller urtima riksdagar.
Han åtnjuter sedan 1921 pension från statskontoret å 4,600 kronor
jämte dyrtidstillägg.
Den andre, kanslisekreteraren friherre Olof Tryggve Hermelin, som är
född den 3 augusti 1856 och således i år fyller 69 år, blev kanslist hos
första kammaren 1883 och notarie (stenograf) 1885 samt tjänstgör alltjämt
såsom sådan. Hans tjänstår uppgå alltså, med innevarande riksdag, till
fyrtiotre, riksdagarnas antal till femtio. Vid 1922 års riksdag erhöll han
såsom amanuens i försvarsdepartementet pension av 1,350 kronor jämte dyrtidstillägg.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. S samt. 14 höft. iNr 19 20.) 1
Ang.
pensioner åt
stenograf erna
friherre O. T.
Hermelin och
A. Göransson.
Utskottet.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Den tjänstgöring kamrarnas stenografer hava att fullgöra är, som bekant,
både fysiskt och psykiskt i hög grad krävande och ansträngande. Båda ha
utfört den med plikttrohet, skicklighet och noggrannhet. Att ett arbete av
denna art vid den ålder de numera uppnått hotar att bliva för ansträngande,
är emellertid självfallet. Likasom i de föregående ovan relaterade fallen
synes oss erkänsla och billighet kräva, att de få i form av pension mottaga
ett uttryck av riksdagens uppskattning av deras långvariga och plikttrogna
arbete.
Notariearvodet i kamrarna är dagarvode, vars slutsumma för riksdag
alltså i någon mån betingas av riksdagens längd. Det har under de tre
senaste riksdagarna uppgått för vardera till i medeltal 2,736 kronor per år,
dyrtidstillägg oberäknat. Om pensionsbeloppet sättes till två tredjedelar av
arvodet, skulle det uppå till 1,800 per år. Vi finna ett sådant belopp skäligt,
och vilja alltså föreslå detta. Tillika synes det oss lämpligt, att det
får för var och en av dem utgå såsom årlig pension från och med månaden
näst efter den, under vilken han upphör att uppbära arvode i riksdagens
tjänst.»
Den hos riksdagen, dess kamrar och utskott samt kansli anlitade personalen
innehar såsom bekant icke fast anställning utan antages i mån av
behov tillfälligt för varje riksdag. I stor utsträckning bestrides ifrågavarande
arbete av statstjänstemän, vilka vid sidan av och med tillfällig
ledighet från sin statstjänst åtaga sig anställningen hos riksdagen mot
en ersättning, som i allmänhet torde överstiga avlöningen vid innehavande
statsbefattning. Att en även under längre tid innehavd anställning i
riksdagens tjänst i och för sig skulle kunna anses berättiga till erhållande
av särskild pensionsförmån bör under sådana förhållanden av principiella
skäl icke ifrågakomma. Utskottet måste därför ställa sig i hög
grad betänksamt mot varje förslag, som kan vara ägnat att medföra prejudicerande
verkan i sådan riktning. I de enstaka fall, då riksdagen
tidigare beviljat pensioner åt befattningshavare, som under lång tid innehaft
anställning hos riksdagen, torde anledningen därtill enligt utskottets
förmenande närmast vara att söka antingen i att befattningshavarens
verksamhet ansetts hava varit av särskild betydelse för riksdagens arbete
eller att befattningshavaren funnits vara i behov av något understöd.
Då utskottet haft att från de utgångspunkter, som här antytts, bedöma
det i förevarande motion väckta förslaget, har utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka, att särskild pension på grund av riksdagstjänstgöringen
skulle beredas notarien Göransson, vilken, såsom i motionen uppgivits, i
egenskap av f. d. sekreterare i arméförvaltningen uppbär pension från
statsverket till belopp av 4,600 kronor årligen förutom dyrtidstillägg.
Vidkommande härefter förslaget om pension åt notarien friherre Hermelin
åtnjuter denne, såsom i motionen antytts, i egenskap av f. d. amanuens
i försvarsdepartementet enligt medgivande av 1922 års riksdag en årlig
pension av 1,350 kronor förutom pensions- och dyrtidstillägg. Med hänsyn
till den jämförelsevis ringa pensionsförmån, som sålunda tillkommer
friherre Hermelin, har utskottet funnit sig böra förorda, att denne på
Bankoutskottets utlåtande Nr 19. 3
grund av sin långvariga anställning hos riksdagen tillerkännes ett årligt
understöd under sin återstående livstid. Detta understöd synes skäligen
böra bestämmas till 1,400 kronor eller samma belopp, som av 1923 års
riksdag beviljats f. d. registratorn i första kammarens kansli W. Geete.
Understödet torde, i anslutning till vad tidigare i liknande fall ägt rum,
böra anvisas från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt
kostnader för riksdagens hus och utgå från och med kalenderåret näst
efter det, varunder friherre Hermelin sista gången tjänstgör hos riksdagen.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 67, må medgiva, att till notarien i första kammarens
kansli, kanslisekreteraren friherre Olof Tryggve Hermelin
må från och med kalenderåret näst efter det, varunder
han sista gången tjänstgör hos riksdagen, under
hans återstående livstid av förslagsanslaget till riksdagsoch
revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus
utgå ett årligt understöd av ettusen fyrahundra kronor;
samt
b) att förenämnda motion I: 67 i övrigt icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
2:o.
I en inom första kammaren väckt motion nr 1 har herr von Geijer hemställt,
»att riksdagen måtte bevilja kanslirådet O. E. Paulis änka Hilma
Vilhelmina Pauli ett understöd av 600 kronor årligen att från riksgäldskontoret
utgå under hennes återstående livstid».
I motiveringen har anförts, bland annat, följande:
»Kanslirådet Pauli, som avled i januari 1910, hade under en mycket lång
tid innehaft anställning vid riksdagens tryckeriexpedition. Han tjänstgjorde
nämligen därstädes år 1867 såsom motläsare och under aren 1868 1880 så
som
korrekturläsare. Efter ett uppehåll av fem år (1881—188a), varunder
Pauli ej innehade någon anställning vid tryckeriexpeditionen, antogs han år
1886 till exDeditionens föreståndare och innehade sedermera denna befattning
till slutet av 1909 års riksdag. Sammanlagt har Pauli således tjänstgjort
hos riksdagen under en tid av ej mindre än 38 år. ^ Den avlöning,
han senast åtnjöt i egenskap av tryckeriexpeditionens föreståndare, uppgick
till 15 kronor om dagen eller omkring 450 kronor för månad.
Bouppteckningen efter kanslirådet Pauli utvisade en behållning av 2,730
kronor. Den pension, änkefru Pauli uppbär efter honom, uppgår till 720
kronor årligen jämte dyrtidstillägg därå, vilket för år 1923 utgjorde 440 kronor.
Därjämte har hon några gånger erhållit ett tillfälligt understöd av
200 kronor från Frimurareorden; detta har dock ej utgått regelbundet för
varje år. Utöver de nu angivna beloppen har fru Pauli, som uppnått en
ålder av 75 år, ej någon inkomst eller utsikt att från annat håll erhålla
sådan. I sitt äktenskap hade makarna Pauli en son, som för närvarande
Ang.
årligt understöd
åt
hav stil adel
O. E Paulis
änka.
Utskottet.
Ang.
ärligt understöd
å vaktmästaren
J.
A. Alanieltes
änka.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
tjänstgör såsom korrekturläsare vid riksdagens tryckeriexpedition men eljest
icke har någon stadigvarande anställning. Sonens ekonomiska ställning är
sådan, att han ej kan bidraga till moderns uppehälle. Ej heller kan dylikt
bidrag påräknas från andra anhöriga till henne.»
Beträffande vissa vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
densamma.
Då kanslirådet Paulis anställning hos riksdagen icke varit av den art, att
den skulle hava för honom själv kunnat grunda rätt till pension, och i betraktande
av den långa tid — omkring 16 år — som förflutit, sedan han
lämnat denna anställning, har utskottet funnit sig icke böra förorda, att på
grund av berörda anställning pension eller understöd skulle tilldelas hans
änka, vilken för övrigt, på sätt i motionen omnämnts, åtnjuter henne författningsenligt
tillkommande pension i anledning av mannens statstjänst.
Utskottet anser sig alltså böra avstyrka bifall till motionärens förslag och
hemställer,
att förevarande motion 1:1 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
3:o.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 29 av herrar von Geijer och Rune och den andra inom andra kammaren
under nr 30 av herrar af Ekenstam och Hagman, har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, »att till J. A. Maniettes änka Emma Matilda
Maniette, född Olsson, måtte från och med den 1 februari 1925 under
hennes återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, utgå ett årligt
understöd av 500 kronor».
I motionen anföres bland annat:
»Den 6 januari innevarande år avled vaktmästaren J. A. Maniette. Maniette
har allt sedan 1882 eller sammanlagt 43 år haft anställning vid riksdagens
tryckeriexpedition som vaktmästare samt under de tider riksdagen eller kyrkomöte
icke varit samlade bestritt ordinarie tjänst dels som vaktmästare och
förste vaktmästare i civildepartementet, dels, efter departementalreformens
genomförande, som förste expeditionsvakt i socialdepartementet. Från sistnämnda
befattning erhöll han den 1 mars 1923 efter uppnådd pensionsålder
avsked med pension.
. Efterlevande äro hustrun Emma Matilda Maniette, född Olsson, samt en
till myndig ålder kommen son.
Hustrun, som är född den 4 november 1860, är berättigad till en årlig
pension från civilstatens änke- och pupillkassa av 200 kronor. Sonen kar
haft anställning vid statens järnvägsbyggnader i Norrland och vid Tomteboda,
men är för närvarande utan fast arbete.
Enligt inhämtade upplysningar finnes ingen nämnvärd behållning i boet.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
5
Att riksdagen på grund av den anställning av tillfällig natur, som
vaktmästaren Maniotte — låt vara under en lång följd av år — vid sidan
av sin ordinarie statstjänst innehaft i riksdagens tryckeriexpedition, skulle
boreda särskild pensionsförmån åt hans änka, anser sig utskottet av principiella
skäl icke kunna tillstyrka. Emellertid har utskottet funnit sig
höra förorda, att änkan Maniette i betraktande av hennes svaga ekonomiska
ställning och med anledning av mannens långvariga anställning
i riksdagens tjänst må, i likhet med vad under senare år i några fall medgivits
beträffande änkor efter avlidna vaktmästare i riksdagens tjänst,
tilldelas en gratifikation en gång för alla; och synes denna gratifikation
höra bestämmas till samma belopp, som beviljats i nyssnämnda fall eller
1,000 kronor, att utgå från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
1:29 och II: 30, må åt vaktmästaren hos riksdagens
tryckeriexpedition J. A. Maniettes änka Emma Matilda
Maniette, född Olsson, såsom gratifikation anvisa ett
belopp av ettusen kronor, att utgå av förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader
för riksdagens hus.
Stockholm den 3 mars 1925.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Johansson i Friggeråker, Pettersson i Olovstorp,
Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra och Lindgren; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg. Backlund, Olsson i Berg. Lavin,
Rgberg, Kloo, Johansson i Kdsbyn och Ernfors.
Utskottet.