Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

11

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1925 kl. ‘/i3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
med förslag till förordning angående utförselbevis för råg
och vete.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 115 i
första kammaren av lierr Alexander Nilsson m. fl. och nr 155 i andra
kammaren av herr Westman m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
antaga såsom bilaga till motionerna fogat förslag till förordning angående
utförselbevis för råg och vete av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av
tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och
med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför sammanlagt
eller av någotdera slaget minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda
varan skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla
bevis om utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp, som
skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

Utförsel till svensk frihamn berättigar icke till erhållande av utförselbevis.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från
det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller
omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt
tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

eller, i den män för varor, som nu sagts, inom förenämnda tid av sex
månader influtna tullavgifter, efter avdrag av] två procent, därtill lämna
tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag pv
två procent.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis
samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1925 och gäller till och
med den 31 juli 1927.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan om utförselbevis för råg och vete har senast, varit föremål för
riksdagens prövning år 1924, då Kungl. Maj:t genom proposition nr 56 för
riksdagen framlade ett förslag, som utom i fråga om bestämmelsernas giltighetstid
hade enahanda innehåll som det ovan intagna förslaget. Kungl.
Maj ds nämnda proposition avsåg en permanent anordning med utförselbevis,
under det att det nu föreliggande förslaget avser en provisorisk dylik anordning
för tiden 1 augusti 1925—31 juli 1927.

1924 års bevillningsutskott hemställde i sitt i anledning av propositionen
avgivna betänkande, nr 23, att propositionen icke måtte föranleda någon
liksdagens åtgärd, vilken hemställan bifölls av båda kamrarna. Ett reservationsvis
framställt yrkande om en provisorisk anordning med utförselbevis,
gällande två år, vann icke heller riksdagens bifall. Ur den av utskottet
anförda utförliga motiveringen må här erinras om följande.

Utskottet framhöll till en början, att förslaget om utförselbevis för råg
och vete i främsta rummet avsåge att få till stånd konkurrens med kvarnarna
om den svenska brödsäden och att därigenom höja priserna på densamma.

Vidare anförde utskottet, att utförselbevisen skulle, i den mån de kunde
komma till användning, få karaktär av exportpremier, samt framhöll åtskilliga
stora brister, med vilka deras tillämpning måste vara förenad.
Utförselbevisen vore sålunda ägnade att i främsta rummet gynna de trakter
av landet, där spannmålspriserna redan utan utförselbevis vore högst, samt
ett relativt fåtal av landets jordbrukare. Utförselbevisen skulle vidare
verka fördyrande på de enklare och billigare vetemjölssorterna samt på
allt rågmjöl utan att höja priserna på de högsta kvaliteterna vetemjöl,
varigenom utförselbevisen skulle befrämja den rådande tendensen att an -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 13

vända det dyrare amerikanska vetemjölet i stället för det i näringsvärde
likställda, av svenskt vete framställda mjölet. Huvudparten av utskottets
utredning gick emellertid ut på att påvisa, att utförselbevisen i själva
verket icke skulle vara i stånd att skapa den konkurrens med kvarnarna
som åsyftats.

Utskottet yttrade sig jämväl om utförselbevisens berättigande ur
nationalekonomisk synpunkt samt framhöll därvid, att i Tyska riket, där
ett system med utförselbevis tillämpats, dessa varit av geografiska skäl
motiverade, men att sådana skäl för Sveriges vidkommande icke förefunnes.
Då den export, som utförselbevisen vore avsedda att framkalla,
icke heller eljest syntes hava några särskilda nationalekonomiska skäl för
sig, framstode det för utskottet såsom en, nationalekonomiskt sett, oklok
åtgärd att exportera en nödvändighetsvara, som landet producerade i otillräcklig
mängd för eget behov, allrahelst som det pris de exporterade varorna
betingade, skulle minskas med transportkostnaderna samtidigt som
importvarornas pris skulle ökas med motsvarande kostnader.

Under åberopande av vad bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag sålunda
och i övrigt anfört i detta ämne samt då, sedan nämnda riksdag
intagit ställning till frågan, några nya skäl för införande av utförselbevis
för råg och vete icke tillkommit, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:115 av herr Alexander
Nilsson m. fl. och II: 155 av herr Westman m. fl., med
förslag till förordning angående utförselbevis för råg
och vete, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Pers, Bärg, Boren*,
Johan Bergman, Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson
i Kullersta, Lithander, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen*, Lövgren i
Nyborg, Björnsson, Johansson i Hornsberg*, Alexis Björkman* och Björklund*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

Reservationer:

av herrar Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Borell, Jönsson
i Boa, Lithander, Olsson i Golvvasta och Bengtsson i Kullen, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till de i ämnet avgivna motionerna; samt

av herr Olsson i Ramsta, som anfört:

»Då jag biträtt det beslut, till vilket utskottet kommit, har det icke varit
av principiella betänkligheter mot antagandet av förordning angående utförselbevis
för råg och vete, utan därför att jag för närvarande anser en
sådan åtgärd ej vara erforderlig.

Man bör enligt mitt förmenande först avvakta resultatet av lagen om
belåning av spannmål för att se, vad inverkan detta belåningsinstitut kan
hava på prisbildningen på den svenska spannmålsmarknaden, innan man
ånyo upptager frågan om utförselbevis för råg och vete.»