Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1925 kl. */» 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
upphävande av spannmålstullarna.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 2, har herr Herou m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta
upphäva tullsatserna för samtliga de varuslag, som falla under rubrikerna
74—79 b i gällande tulltaxa».
I en likaledes inom andra kammaren väckt och till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 157, hava herrar Månsson i Hagaström och Lövgren
i Nyborg hemställt,
»att riksdagen måtte
a) besluta upphäva tullsatserna å spannmål, omalen och malen, till följd
varav rubrikerna 74—79 i tulltaxan skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
Spannmål:
Omalen:
74, råg, vete och korn, ävensom ärter och bönor, tjänliga till människoföda,
fria.
75, havre, ävensom vicker, sojahönor samt andra ärter'' och bönor, ej
till nästföregående rubrik hänförliga, fria.
76, malt, även krossat, fritt.
77, majs, fri.
78, andra slag, fria.
Malen:
79 a, gryn av havre, fria.
79 b, gryn, andra slag, mjöl, alla slag, ävensom mjöl av arrowrot
och andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänförliga, fria.
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de under tulltaxans rubriker
74—79 b upptagna tullarna å omalen och malen spannmål måtte
även för tiden från och med den 1 juli 1925 till innevarande års
slut upphävas».
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sand. 5 höft. (Nr 5—8.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa yrkanden, torde utskottet
få hänvisa till motionerna.
En ledande grundtanke vid uppbyggandet av det hos oss gällande tullsystemet
har varit den inbördes avvägningen av å ena sidan jordbrukstullarna
och å den andra industritullarna, en avvägning, som är påkallad
bland annat därav, att jordbruket och dess binäringar äro förbrukare i stor
utsträckning av den tullskyddade inhemska industriens produkter. Bevillningsutskottet
har under senare år upprepade gånger avstyrkt framkomna
förslag om upphävande av spannmålstullarna och därvid i flera fall stött
sitt avstyrkande på ovan berörda förhållande. Vad utskottet sålunda hemställt
har vunnit riksdagens bifall.
Numera har genom tull- och traktatkommitténs utredningar, vilka omfatta
tiden intill världskrigets utbrott, en jämförande belysning givits åt frågan
om det gällande tullsystemets verkningar och betydelse för jordbruket och
för industrien. Av vad kommittén i berörda hänseende förebragt (betänkande
angående tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget, del I) må här
omnämnas följande. I fråga om tullsystemets inverkan på jordbrukarnas
ekonomi har kommittén (sid. 104 o. följ.) sökt uträkna dels jordbruksproduktionens
belastning genom tullarna å maskiner och förnödenheter, använda
vid jordbruksdriften, samt å byggnadsmaterial, dels tullbelastningen å jordbrukarnas
konsumtionsvaror samt dels värdet av den jordbrukarna tillflytande
inkomsten till följd av tullarna å brödsäd. Med stöd av sålunda utförda
beräkningar har kommittén funnit sig kunna antaga (sid. 108, 109), att tullsystemet
medfört fördelar för brukare av större och medelstora jordbruk i Sydsverige
(med gårdar ned till 30 hektar) och för brukare av större jordbruk i
Mellansverige (med gårdar över 100 hektar), medan för samtliga övriga jordbrukare
bördan av tullsystemet övervägt fördelarna och detta i starkt växande
progression, ju mindre brukningsdelarna varit. För brukare av de minsta
brukningsdelarna, 1—2 hektar, beräknas tullbördan ha uppgått till närmare
70 kronor per hektar i genomsnitt. En beräkning av totalbeloppet av nettotullbördan
för landets jordbrukare i deras förenade egenskap av producenter
och konsumenter har givit ett årligt belopp av omkring 36 miljoner kronor.
Beträffande tullsystemets inverkan på industrien har kommittén (sid. 109 o.
följ.) visserligen ansett en sådan beräkning som den rörande jordbruket utförda
icke kunna åstadkommas, men på grund av verkställda kalkyler har kommittén
dock funnit sig kunna framlägga siffror, vilka betecknats såsom ägnade att giva
en fingervisning rörande storleken av de belopp, med vilka man i nu ifrågavarande
hänseende hade att räkna. Sålunda har kommittén ansett den inkomst,
som industritullarna bereda industrien, kunna uppskattas till, för år, mera
än 100 miljoner kronor eller, närmare bestämt, till något belopp mellan 100
och 125 miljoner kronor samt beräknat industriens tullbelastning, härrörande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
3
från den fördyring av anläggningar, maskiner och arbetskraft, som tullarna
"medföra, till 33.2 miljoner kronor årligen. Om de sålunda framkomna siffrorna,
jämförda med det förut anförda beloppet, 36 miljoner kronor, för nettobelastningen
å jordbrukarna, har kommittén uttalat, att desamma, bur osäkra
kalkylerna än kunde vara, gåve vid handen, att, vid jämförelse mellan tullsystemets
betydelse för jordbruket och för industrien i dess helhet, en avgjord
övervikt borde falla på den senare.
Det resultat, till vilket kommittén i nu berörda ämne kommit, giver otvetydigt
vid handen, att den åsyftade jämvikten mellan tullskyddet för jordbruket
och tullskyddet för industrien icke blivit förverkligad i det gällande
tullsystemet, utan att detta fastmera skänker industrien en utpräglad företrädesställning.
Härmed har ett starkt ytterligare skäl tillkommit för den
ståndpunkt, som bevillningsutskottet och riksdagen, såsom ovan erinrats,
tidigare intagit till förslag om upphävande av spannmålstullarna. I överensstämmelse
härmed hyser utskottet alltjämt den uppfattningen, att förslag
härom eller överhuvud någon fråga om avsevärd och bestående minskning
av det tullskydd, jordbruket åtnjuter, icke bör upptagas till övervägande utan
samband med frågan om revision av det tullskydd, som tillkommer industrien.
Av sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,
att motionerna II: 2 av herr Herou in. 11. och II: 157
av herrar Månsson i Hagaström och Lövgren i Nyborg,
om upphävande av spannmålstullarna, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Boman, Pers, Bärg,
Borell*, Johan Bergman Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta,
Johansson i Kullersta, Olsson i Golwasta, Bengtsson i Kullen *, Lövgren i Nyborg,
Björnsson, Alexis Björkman*, Olsson i Gävle och Johansson i Krogstorp.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Utskottets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Reservationer:
av herrar Månsson i Hagaström, Lövgren i Nyborg och Olsson i Gävle,
vilka yrkat,
att riksdagen måtte
besluta att från och med 1 juli 1925 upphäva tullsatserna å spannmål,
omalen och malen, till följd varav rubrikerna 74—79 i tulltaxan
skulle erhålla följande ändrade lydelse:
Spannmål:
Omalen:
74, råg, vete och korn, ävensom ärter och bönor, tjänliga till människoföda,
fria.
75, havre, ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och bönor, ej
till nästföregående rubrik hänförliga, fria.
76, malt, även krossat, fritt.
77, majs, fri.
78, andra slag, fria.
Malen:
79 a, gryn av havre, fria.
79 b, gryn, andra slag, mjöl alla slag, ävensom mjöl av arrowrot
och andra vegetabilier, ej till annan rubrik hänförliga, fria;
av herrar Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Borell, Jönsson
i Boa, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen och Johansson i Krogstorp,
mot utskottets motivering; samt
av herr Bärg, mot viss del av motiveringen.