Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

I

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. ''/2 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
begränsning av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 154, har herr Björnberg hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning, att fr. o. m. 1926 nya årsklasser
icke tilldelas s. k. motböcker med rätt till obligatoriskt inköp av spritdrycker».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Det av motionären omnämnda »Umeåsystemet», vilket genomförts med stöd
av den i 17 § förordningen angående försäljning av rusdrycker innefattade
bestämmelsen om att Konungens befallningshavande skall föreskriva de inskränkningar
med hänsyn till rusdrycksförsäljningsrörelsens bedrivande, som
av stadsfullmäktige föreslagits, innebär bl. a., att minimiåldersgränsen för
erhållande av motbok i Umeå höjts, år 1923 från förutvarande 25 år till
26 år och år 1924 till 27 år samt att densamma avses att för varje kommande
år höjas med ytterligare ett år. Ett likartat system har ansetts kunna
jämlikt nyssnämnda stadgande redan nu genomföras i varje kommun, varest
majoritet därför finnes inom stadsfullmäktige eller kommunalstämma. Då
ifrågavarande »Umeåsystem» icke kommit till genomförande på annat håll
inom landet, synes detta giva vid handen, att den av motionären anvisade
vägen icke mera allmänt ansetts lämplig. Oavsett huru nämnda försök
utfallit för ett lokalt begränsat områdes vidkommande — varom meningarna
synas vara delade — anser sig utskottet därför icke kunna tillråda ett dylikt
systems lagfästande för landet i dess helhet.

Den av motionären föreslagna ändringen i rusdryckslörsäljningsförordningen
åsyftar uppenbarligen ett gradvis skeende införande av totalt rusdrycksförbud

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1

Utskottet.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

i landet, ehuru densamma, som lämnar t. ex. bestämmelserna om utskärning
orubbade, är i sådant avseende ofullständig och endast utgör en etapp på vägen till
målet. Även om motionen tagit direkt sikte på rusdrycksförbudet, hade emellertid
utskottet givetvis icke kunnat intaga annan ståndpunkt gentemot densamma
än den utskottet intagit till den av herr Bodén i andra kammaren
väckta motionen, nr 85, om införande av allmänt rusdrycksförbud. Utskottet
— som i sitt nyss avgivna betänkande nr 3 avstyrkt berörda motion
under hänvisning till att enligt dess mening en lagstiftning om permanent
rusdrycksförbud icke bör antagas utan att densamma befunnits hava stöd hos
en klar majoritet bland folket — måste givetvis ställa sig avvisande jämväl
mot det förslag, som innefattas i nu föreliggande motion.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 154 av herr Björnberg, om begränsning
av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: Herrar Röing, Wohlin, Boman, Pers, Bärg, Boren, Johan Bergman, Jönsson
i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Heyman, Johansson i Homsberg,
Alexis Björkman, Wahlmark, Björklund, Olsson i Gävle och Elof Ljunggren.

Reservationer:

av herrar Pers och Olsson i Gävle, vilka ansett, att utskottets motivering
bort hava följande lydelse:

»Uet av motionären — — — — stadsfiÄlmäktige eller kommunalstämma.

Oavsett hur det förhåller sig med utfallet av försöket i Umeå, torde det
vara för nykterhetssaken förmånligt, att det ifrågavarande förfaringssättet får
ytterligare prövas såväl i Umeå som, i den mån det kan göra sig gällande,
på andra håll i landet. Därmed vinnes en värdefull erfarenhet, som blir vägledande
för sakens vidare bedömande och framförande till vidsträcktare praktisk
tillämpning. Tiden för dess genomförande för landet i dess helhet måste
i varje fall anstå, till dess denna vidsträcktare erfarenhet vunnits.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4. •*

av herrar Berg inuti, Johansson i Hornsberg, Alexis Björkman och Klöf
Ljunggren, vilka anfört följande:

»Såsom av motionen framgår, är dess syfte, att de framväxande geneiationerna
skulle bättre än hittills skyddas från indragande i dryckesseden.
Genom eu lagstiftning i det syfte motionären avser skulle åt nya årsklasser
ej längre tilldelas motböcker för inköp av spritdrycker utminuteringsvis. (Det
förutsättes, att motionären i stället för det i sammanhanget formellt oriktiga
uttrycket ''obligatoriskt’ åsyftar ''lagligt''.)

I likhet med motionären måste man med beklagande konstatera, att det
nuvarande nykterhetstillståndet ingalunda är tillfredsställande. Missbruk av
motbokssystemet synes jämte smuggling och olaga tillverkning av lusdryckei
bidraga till missförhållandena, som kunna avläsas bl. a. i stigande konsumtions-
och fyllerisiffror. Överlåtelse av motböcker eller på dem inköpta alkoholvaror
synes ofta förekomma, och särskilt synas personer, som för egen del
icke anse sig behöva utnyttja hela den inköpsrätt lagen medgiver dem, vala
föremål för bearbetning av andra, som direkt eller indirekt förhjälpas till
spritdrycker genom deras hjälp. Ur denna synpunkt torde det anmärkningsvärt
ökade, på fem år fördubblade antalet motböcker för kvinnor böra betraktas,
då det icke torde vara anledning antaga, att alkoholbegäret i motsvarande
grad tilltagit hos kvinnorna själva, vilka säkerligen i regeln alltjämt
hedra sig genom mycket måttligare vanor än männen. Men många kvinnor
påverkas säkerligen, kanske ofta mot sin innersta vilja, av män, som kunna
öva inflytande på dem och som vilja utnyttja deras motböcker.

Om än skiljaktiga meningar råda i fråga om totalförbudssystemet, toide
däremot, praktiskt taget, ingen meningsskiljaktighet göra sig gällande därom,
att brännvin och därmed jämförliga drycker till förtäring för friska människor
måste anses lika onödiga som onyttiga. Samhällets genom motbokssystemet
visade tolerans i detta avseende har sin grund i den hänsyn man ansett sig
böra taga till en äldre generations redan förvärvade vanor. Men ingen lär
väl på allvar vilja bestrida, att det vore i högsta grad önskvärt, att de unga
icke förvärvade samma vanor. Genom motbokssystemet, sådant det nu är
och i allmänhet tillämpas, inbjudas ju dock i själva verket de nya årsklasserna
att gå i de gamlas fotspår. Det nuvarande motbokssystemet populariserar
dryckesseden i stället för att motverka den.

Det s. k. Umeåsystemet är ett konsekvent och logiskt följdriktigt fullföljande
av den grundtanke, som angavs ligga till grund för motbokssystemet,
när det infördes, och som förvärvade åt detta system det stöd från nykterhetsvänligt
håll, varförutan det aldrig kunnat genomföras. Denna grundtanke var,
att folket i möjligaste mån borde avvänjas från spritdrycker. Med denna
tanke stämmer det mycket illa, att nya generationer alltjämt få tillvänjas.
Den starka stegring av antalet motböcker, som ägt rum under senaste tiden
är oroväckande. Medan antalet vid 1928 års slut med 5,685 översteg siffran
vid 1922 års utgång, hade antalet redan den 30 september 1924 stegrats med

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

16,055 utöver antalet den 31 december 1923, och utgjorde i sin helhet
1,033,416.

Mot den ofta anförda farhågan, att bristande tillgång till ''laglig’ sprit,
skulle medföra stegring i den olagliga åtkomsten, må först och främst framhållas,
att sprit är sprit, vare sig den är laglig eller olaglig, och att det icke
kan vara något samhällsintresse att insöva medborgarne i säkerhet gent emot
spritförtäringens risker genom att underlätta deras tillgång till alkoholvaror,
som anses mer eller mindre renade och utgivas såsom mindre farliga. Och
för det andra kan och bör den olagliga alkoholtrafiken med största energi bekämpas,
erfarenheten visar, att förbättrade anordningar i detta avseende redan
burit goda frukter och ytterligare förbättringar äro säkerligen möjliga. Det
är samhället föga värdigt att kapitulera för en dålig smak genom att konkurrera
med laglösheten i tillhandahållande av spritvaror för ungdomen.

Med hänsyn till den ganska komplicerade lagstiftning, som i vårt land reglerar
försäljningen av rusdrycker, torde det emellertid knappast vara möjligt
att utan närmare utredning bestämma sig för en i hast formulerad lagtext,
vadan hemställes,

att riksdagen med anledning av herr Björnbergs motion, nr
154 i andra kammaren, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära utredning och förslag till lagstiftning i det syfte,
motionen avser.»

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1925.