Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den (> lebrnari 11)25 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
utsträckning av tiden för återutförsel och ansökan om tulU
restitution vid återutförsel av vissa varor m. m.

(l:a avd.)

I eu inom andra kammaren väckt motion, nr 221, har herr Lithander
hemställt, »att riksdagen ville besluta, att tiden såväl för återutförsel som
för ansökan om tullrestitution vid återutförsel av varor, införtullade med
rätt till restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen samt införtullade under
och efter år 1918, utsträckes sålunda: a) för gods, infört under åren 1918-—1920, intill 31/12 1925, b) för under åren 1921—1922 infört gods inom
fem år från införseldagen,

att gods, som returnerats till utlandet från och med 1 december 1920 och
senare och som vid reexporten vederbörligen identifierats av tulltjänsteman,
måtte restitutionsberättigas,

att kungl. generaltullstyrelsen i sådant fall måtte bemyndigas avgöra.,
huruvida godset vid återutförseln tillfyllest identifierats,

att gods, infört med tullrestitutionsrätt under åren 1918—1921, i den
mån det blir möjligt sälja det inom landet för nybyggnader, förbyggnader
eller reparationer av fartyg, skeppsdocker etc., måtte restitutionsberättigas
under 10 år, alltså ytterligare fem år efter införseldagen utöver de i § 12r
tulltaxeförordningen stadgade».

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor Utskottet,
kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation Gällande bsav
fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt oc/^Tuifäiiiga
eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äga eller äro avsedda utvidgningar
att omedelbart erhålla utländsk nationalitet, få för därvid använda, från av de’sa''
utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullavgiften eller i det fall, att tullavgiften,
med stöd av särskilt meddelad rätt till anstånd, icke blivit erlagd,
utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta befrielse från dess gäldande
under villkor, bland andra, att det fartyg, till vilket artiklarna användas,
inom fem år från dagen för deras angivning till förtullning, styrkes
vara i fullfärdigt skick. Enahanda förmån tillkommer även den, som här
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sand. 2 höft. (Nr 2.) 1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation av skeppsdocka,
dockport, ponton eller slip.

Tillfälliga utvidgningar av den i nyssberörda författningsrum omförmälda
rätt till tullrestitution eller befrielse från gäldande av tullavgift har medgivits
genom särskilda förordningar den 19 augusti 1921 (nr 504) och den
21 april 1922 (nr 157).

Rörande tillkomsten och innebörden av nämnda utvidgningar må följande
erinras.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet
visade det sig, att betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,
importerade för ovan angivna ändamål, icke kunde användas för de
ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan måste lagras. På grund av den
sedermera inträdande depressionen måste ett flertal rederier annullera gjorda
fartygsbeställningar. Härigenom ställdes varven eller rederierna inför utsikten
att icke kunna få användning för sina i lager liggande materialier
av ifrågavarande slag. För undvikande av alltför stora förluster genom
lagring under lång tid framåt blev det för flera ägare nödvändigt att söka
avyttra materialierna till utlandet, då det inhemska behovet var synnerligen
ringa. Sådan försäljning till utlandet kunde emellertid icke i avsevärd
omfattning komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande
hänsyn måste tagas till ovan återgivna bestämmelser i § 12 tulltaxeförordningen,
enligt vilka bestämmelser såsom villkor för tullrestitution gäller,
att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i paragrafen avses.
Av sålunda angivet skäl framkom vid 1921 års riksdag, genom i ämnet
väckta motioner, förslag om utvidgad möjlighet att erhålla sådan restitution,
som avses i nämnda paragraf. Bevillningsutskottet, som i anledning av
motionerna inhämtade yttrande av generaltullstyrelsen, framlade förslag i
motionernas syfte (betänkande nr 53), vilket förslag antogs av riksdagen.

Genom den i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade förordningen
av år 1921 stadgades, att restitution av eller befrielse från tullavgift
finge av generaltullstyrelsen under vissa villkor medgivas för i § 12 tulltaxeförordningen
omförmälda materialier och förnödenheter, utan hinder
därav att de icke blivit för avsett ändamål använda. Nämnda villkor innefattade
bland annat, att dylikt medgivande finge avse endast varor, som
angivits till förtullning efter ingången av år 1918 och vederbörligen tullbehandlats
före utgången av år 1921, samt att återutförseln iigde rum och
restitutionen eller befrielsen söktes före utgången av år 1921.

Till följd av sålunda uppställda villkor kunde industrien allenast i ringa
omfattning beredas avsedd lättnad, varför en enskild firma hos Kung!.
Maj:t gjorde framställning om vidtagande av åtgärder till beredande av
möjlighet för vederbörande myndighet att jämväl efter utgången av år 1921
lämna medgivande av omförmälda slag.

Efter det Kungl. Maj:t inhämtat generaltullstyrelsens utlåtande över sistberörda
framställning, föreläde Kungl. Maj:t 1922 års riksdag, genom pro -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 3

position ur 221, förslag om utsträckt tillämpning av förberörda bestämmelser
i 1921 års förordning, vilket förslag i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan antogs av riksdagen.

Genom den i följd härav utfärdade, ovanberörda förordningen av år 1922
fingo bestämmelserna i 1921 års förordning jämväl tillämpning i fråga om
sådana i sistnämnda förordning avsedda varor, vilka ur riket återutförts
under dels viss kortare tid före ikraftträdandet av 1921 års förordning, dels
ock under tiden från och med den 1 januari 1922 till och med den 31 mars
1923, därvid dock beträffande artiklar, som angivits till förtullning undertiden
från och med den 1 januari till och med den 30 mars 1918, återutförseln
i varje fall skulle hava ägt rum inom fem ar från dagen för angivningen
till förtullning. Därjämte skulle, utan hinder av vad i 1921 års
förordning därom stadgades, restitution eller befrielse få i fråga om samtliga
de varor, varå förordningen ägde tillämpning, sökas intill den 1 april 1923.

I den föreliggande motionen har anförts, att i åtskilliga fall artiklar, som införts
i sådant ändamål, som avses i § 12 tulltaxeförordningen, på grund av det tryckta
affärsläget icke kunnat inom författningsenligt bestämda tider vare sig användas
för dylikt ändamål eller jämlikt 1921 och 1922 års ovannämnda förordningar
åter utföras samt att importörerna i dylika fall skulle komma att vidkännas
avsevärda förluster. I följd härav har motionären framlagt förslag dels
om ytterligare utvidgning av den ifrågavarande rätten till tullrestitution
eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier
och skeppsförnödenlieter, dels och om beredande av möjlighet till restitutionsrätt
enligt § 12 tulltaxeförordningen under ytterligare vissa år framåt
för sådana under åren 1918—1921 införda fartygsmaterialier och skeppsförnödenlieter,
vilka komme att begagnas till byggande eller reparation av
fartyg, genom utsträckning från 5 till 10 år av den såsom villkor för restitutionsrätt
enligt sagda författningsrum föreskrivna tidsfristen för styrkande,
att det fartyg, till vilket artiklarna användas, är i fullfärdigt skick.

Utskottet har under motionens förberedande behandling utverkat Kungl.
Maj-.ts befallning till generaltullstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande
i anledning av motionen samt att därvid överlämna förslag till de bestämmelser,
som styrelsen kunde finna vara ägnade att tillgodose det i motionen
framförda intresset; och har generaltullstyrelsen i anledning härav den 2
februari 1925 avgivit såsom bilaga vid detta betänkande fogat utlåtande
med föi-slag.

I två till utskottets ordförande ställda skrifter från Nya varvsaktiebolaget
Öresund i Landskrona och rederiaktiebolaget Svenska Lloyd i Göteborg har
meddelats, att underhandlingar påginge mellan bolagen angående byggande
av ett ångfartyg med anlitande av material, som av sistnämnda bolag för något
mera än fem år sedan importerats och upplagts i Oskarshamn, samt att ett

Motionen.

Generaltullstyrelseni

utlåtande.

Nya varviaktiebolaget

Öresund och.
Rederiaktiebolaget
Svenska
Lloyd.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

villkor för beställningen vore, att — trots att tiden, inom vilken restitution
av den för omförmälda material erlagda tullen kunde enligt gällande bestämmelser
begäras, nyligen gått till ända — sådan restitution kunde erhållas.
Dessutom har upplysts, att, om sagda villkor ej inom den närmaste
tiden kunde uppfyllas, beställningen skulle gå till en utländsk firma, från
vilken anbud förelåge.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda
den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd i dess konkurrens med utländsk
skeppsbyggnadsindustri. Det var i överensstämmelse med denna grundtanke,
som riksdagen, då inträdda oförutsedda förhållanden i avsevärd utsträckning
hindrade de svenska varven och rederierna att tillgodogöra sig
den förmån, som ifrågavarande restitutionsrätt var avsedd att bereda dem,
utvidgade densamma att, på sätt ovan erinrats, kunna gälla även materialier
och förnödenheter, som icke blivit för avsett ändamål använda. Även vad
i den förevarande motionen föreslagits synes utskottet stå i god överensstämmelse
med berörda grundtanke, varför utskottet ansett sig böra framlägga
förslag i motionens syfte. Då utskottet, för förslagets avfattning, i grundlagsenlig
ordning begärt generaltullstyrelsens medverkan, har utskottet med
hänsyn till angelägenheten att frågan kommer till avgörande i riksdagen så
snart, att ovan omnämnda fartygsbeställning kan stanna inom landet, begränsat
det uppdrag, som givits generaltullstyrelsen, så att detsamma icke
innefattat frågan om den lämpliga utsträckningen av de tidsfrister, som
motionärens förslag berör. I nu nämnda hänseende har generaltullstyrelsen
sålunda inskränkt sig till att i sitt förslag upptaga vad motionären ifrågasatt.
Utskottet, som ansett önskvärt att åt bestämmelserna, vilka ju avse att
avveckla vissa kristidsföreteelser inom skeppsbyggnadsindustrien, gives så
kort giltighetstid som möjligt, har icke funnit tillräckliga skäl nu vara
förebragta för eu så lång utsträckning av tidsfristerna, som i motionen
avses. Enligt det förslag, som utskottet framlägger, äro de av motionären
ifrågasatta tidsfristerna å respektive 5 och 10 år ersatta med föreskrift
om utgången av år 1927 såsom den tidpunkt, före vilken såväl återutförsel
skall hava ägt rum och restitution eller befrielse skall hava sökts
som ock fartyg skall hava styrkts vara i fallfärdigt skick, allt för att tullrestitution
eller befrielse från tullavgift skall få åtnjutas. Därjämte har
utskottet, på yrkande av motionären, i momentet 1 medtagit året 1923 bland
de år, under vilka sådan förtullning må hava ägt rum, som kan berättiga
till tullrestitution före utgången av år 1927.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot de av generaltullstyrelsen
föreslagna bestämmelserna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 221 av herr
Lithander, måtte antaga följande bestämmelser:

■Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

5

1. Utan hinder av bestämmelserna i §11 tulltaxeförordningen
må åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk
verkstad, vilken från utrikes ort infört och under något
av åren 1918—1923 till förtullning angivit tullpliktiga
materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att här i
riket, såsom i § 12 tillitaxeförordniugen förmäles, användas
till nybyggnad, förbyggnad eller reparation av
fartyg, medgivas restitution av erlagd tullavgift för sådana,
icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som
på i sagda författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara
införda för ovannämnda ändamål men, utan att hava
för detta ändamål använts, blivit efter utgången av november
månad 1920 återutförda till utlandet, under villkor
att återutförseln ägt rum och restitutionen eller befrielsen
blivit sökt, i fråga om varor, som angivits till
förtullning under något av åren 1918, 1919 och 1920, före
utgången av år 1925 och i fråga om varor, som angivits
till förtullning under något av åren 1921,1922 och 1923,
före utgången av år 1927. I det fall att enligt medgivande,
som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit
erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, må
under ovan angivna förhållanden i stället medgivas befrielse
från tullavgiftens gäldande.

Medgivande av tullrestitution eller befrielse från tullavgift
enligt dessa bestämmelser för varor, som utföras
efter det bestämmelserna trätt i kraft, ankommer på prövning
av generaltullstyrelsen; och gälla för sådant medgivande
i övrigt följande villkor, nämligen:

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen
ägt ram, såvida ej generaltullstyrelsen för
särskilt fall finner restitution eller befrielse kunna medgivas,
oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten
att för de till utförsel angivna artiklarna erhålla
restitution eller befrielse enligt dessa bestämmelser, om
varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet
samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma
vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer
i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig
förpliktelse avgivna och av två hans biträden till
riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa artiklar äro
av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för
ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen
godkänd säkerhet för densamma ställd,
samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits till
förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning
skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn
eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,
med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna
icke efter införseln undergått någon bearbetning eller
förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning
meddelar attest angående densammas myckenhet
och beskaffenhet ävensom angående kollinas plombering
och bevakning under transporten till och inlastning
i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation
jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas
tullkammarens utgående tulljournal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen
finnes stadgat beträffande varor, för
vilka tullrestitution är därstädes medgiven,

På prövning av Konungen i varje särskilt fall ankommer,
huruvida återutförsel före dessa bestämmelsers
ikraftträdande skett under sådana omständigheter, att
tullrestitution eller befrielse från tullavgift må kunna
medgivas.

2. Utan hinder av stadgandet i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,
sådant detta författningsrum lyder enligt
förordningar den 19 juni 1917 (nr 372) och den 11 april
1924 (nr 67), må i avseende å från utrikes ort införda
tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, som angivits
till förtullning under något av åren 1918—1921,
rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift jämlikt
sagda paragraf åtnjutas även i de fall, då det fartyg
eller den skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, vartill
artiklarna använts, styrkts vara i fullfärdigt skick före
utgången av år 1927.

Stockholm den 6 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

7

Närvarande: herrar Höflig, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Örne, Karg, Boren, Johan
Bergman, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Golvvasta, Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Johansson i Hornsberg,
Svensson i Grindstorp, Björklund, Nyländer och Olsson i Gävle.

8''

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Bilaga.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Sedan av Eder i skrivelse den 29 nästlidne januari till herr statsrådet
K. S. Levinson framställts anhållan om befallning för kungl. generaltullstyrelsen
att avgiva yttrande och förslag i anledning av en i riksdagens
andra kammare av herr E. Lithander väckt motion, nr 221, om utsträckning
av tiden för återut försel och ansökan om tullrestitution vid återutförsel
av vissa varor m. m., har Kungl. Maj:t den 30 i samma månad»
med översändande av Eder berörda skrivelse jämte bilagor, anbefallt
styrelsen att avgiva och senast den 4 dennes till Eder överlämna det
yttrande och förslag, varom i Eder skrivelse framställts begäran.

Till åtlydnad av denna befallning liar generaltullstyrelsen äran anföra
följande.

Motionärens förslag äro anknutna till de genom kungl. förordningar den
19 augusti 1921 (nr 504) och den 21 april 1922 (nr 157) meddelade bestämmelserna
angående tillfällig utvidgning av den rätt till tullrestitution eller
befrielse från tullavgift för fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter,
som omförmäles i § 12 i kungl. förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med
tulltaxa för inkommande varor (tulltaxeförordningen).

Beträffande tillkomsten av dessa bestämmelser anser sig styrelsen böra
här först göra några, huvudsakligen ur riksdagshandlingar hämtade erinringar.

Enligt sistnämnda författningsrum — vari ändringar skett genom kungl.
förordningar den 19 juni 1917 (nr 372) och den 11 april 1924 (nr 67) —
äger den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation
av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sigsvenskt
eller utländskt, eller av järnfartyg av mer än 5, men icke över
40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket är avsett att omedelbart erhålla
eller äger utländsk nationalitet, att, under vissa villkor, för därvid använda,
från utrikes ort införda tnllpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,
däribland inbegripna sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker,
vilka antingen icke kunna med bibehållen användbarhet därifrån
skiljas eller ock genom särskild, varaktig beteckning äro tydligen
utmärkta såsom för fartyget uteslutande avsedda, restitution,svis återbekomma
den erlagda tullavgiften eller i det fall, att enligt medgivande
tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts»
njuta befrielse från dess gäldande.

Bestämmelserna angående den ovan omförmälda tillfälliga utvidgningen
av denna restitutionsförmån, vilka avse beredande av restitutionsrätt
i vissa fall, även då de införda varorna återutförts till utlandet utan
att hava använts till byggande eller reparation av fartyg, tillkomma första
gången på grund av de motioner vid 1921 års riksdag, som åberopas i
herr Lithanders motion. De härvid anförda skälen återgåvos i bevillningsutskottets
betänkande nr 53 år 1921, i följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet
hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,
importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de ur -

lievill niny sutskottets betänkande Nr 2. 0

sprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av
den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens
sjöfart både ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst annullera
under senaste åren gjorda lartygsbeställningar, på grund varav varven
eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning
för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För undvikande
av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt
hade det för liera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma till
utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan försäljning
till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning kunnat
komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande hänsyn
måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,
enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution gäller
att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i momentet
avses.

Motionärerna hade på grund av vad de sålunda anfört hemställt om
riksdagens medverkan för att få ornförmälda hinder för tullrestitutions
medgivande i de i motionerna berörda fall undanröjt.

Då riksdagen i skrivelse den 20 juni 1921, nr 413, anmälde, att den antagit
vissa bestämmelser angående tillfällig utvidgning av den i § 12
tulltaxeförordningen ornförmälda rätt, anfördes såsom skäl härför bland
annat följande.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda
den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den
utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda
partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunna komma
till användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av
fartyg, och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom
åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna
säljas till utlandet, så har riksdagen funnit det stå i full överensstämmelse
med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om för fall
av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas, vilket
ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava blivit fördel
avsedda ändamålet använda.

I ovanberörda, i anledning av denna anmälan utfärdade kungl. förordning
den 19 augusti 1921 stadgades, att utan hinder av bestämmelserna
i § 11 tulltaxeförordningen finge åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk
verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpiiktiga materialier
och skeppsförnödenlieter, avsedda att här i riket, såsom i § 12 tulltaxeförordningen
förmäles, användas till nybyggnad, förbyggnad eller reparation
av fartyg, av generaltullstyrelsen på angivet sätt medgivas restitution
av erlagd tullavgift för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga
artiklar, som på i sagda författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara införda
för ovannämnda ända null, men, utan att hava för detta ändamål använts,
blivit återutförda till utlandet, ävensom att i det fall att enligt medgivande,
som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit
erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, generaltullstyrelsen
finge under ovan angivna förhållanden i stället medgiva befrielse från
tullavgiftens gäldande.

Sådana medgivanden finge dock enligt förordningens ordalydelse endast
avse varor, som angivits till förtullning efter ingången av år 191 &
och vederbörligen tullbehandlats före utgången av år 1921; och hade så Bihang

till riksdagens protokoll 1925. i sand. 2 höft. (Nr 2.) -

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

sorti villkor föreskrivits, bland annat, att återutförseln ägde ram och
restitutionen eller befrielsen söktes före utgången av år 1921.

Dessa inskränkningar i de meddelade bestämmelserna föranledde emellertid
snart anspråk på utsträckt tillämpning av desamma. Styrelsen för
Svenska Lloyds verkstads aktiebolag inkom till Kungl. Maj:t med underdånig
anhållan om vidtagande av åtgärder för beredande av möjlighet
för vederbörande myndighet att jämväl efter utgången av år 1921 lämna
medgivanden av ifrågavarande slag. Till stöd för denna anhållan —
som föranledde kungl. proposition till riksdagen den 14 mars 1922, nr 221 —
hade enligt propositionen anförts följande:

I praktiken hade det visat sig, att den tidsbegränsning, som i förordningen
stadgats, varit alltför snäv. Det hade i regel varit omöjligt att
placera de artiklar, om vilka fråga vore, hos andra än ATederbörande
tillverkare, och jämväl dessa hade visat sig synnerligen obenägna att
ens mot skälig gottgöreise återtaga dem. På grund härav funnes ännu
ett stort antal av dessa artiklar — huvudsakligen fartygsplåt och profiler
— kvarliggande här i landet. Att här finna avsättning för dem läte
sig under rådande ekonomiska förhållanden icke göra, enär de svenska
varven för närvarande funne sig nödsakade att inskränka sin verksamhet
till utförande av redan inneliggande beställningar, för vilka dessa in a
terialier icke kunde vinna användning. Trots tillverkarnas nyss omtalade
obenägenhet att återtaga varorna torde det emellertid ännu finnas
utsikter att kunna förmå dem att återtaga åtminstone ännu en del av
desamma. En förutsättning för att detta skulle kunna genomföras vore
dock, att medgivanden av det slag, författningen avsåge, ännu någon tid
kunde lämnas; och föresloges såsom lämplig termin för den ifrågasatta
utsträckningen tiden till den 1 april 1923.

Sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts i sagda proposition framlagda
förslag i ämnet, utfärdades ovannämnda kungl. förordning den 21 april
1922, varigenom förordnats, att bestämmelserna i 1921 års ifrågavarande
förordning skola äga tillämpning jämväl i fråga om sådana i förordningen
avsedda varor, vilka ur riket återutförts under tiden dels från
och med den 20 juni till och med den 24 augusti 1921, dels ock från
och med den 1 januari 1922 till och med den 31 mars 1923; skolande dock
beträffande artiklar, som angivits till förtullning under tiden från och
med den 1 januari till och med den 30 mars 1918, återutförseln i varje
fall hava ägt rum inom fem år från dagen för angivningen till förtullning;
samt att, utan hinder av vad i förordningen den 19 augusti 1921 därom
stadgas, restitution eller befrielse må i fråga om samtliga de varor,
varå förordningen sålunda äger tillämpning, sökas intill den 1 april 1923’.

De ifrågavarande två författningarna beredde sålunda möjlighet till
restitution för varor, som angivits till förtullning efter ingången av år
1918 och vederbörligen tullbehandla!* före utgången av år 1921 samt återutförts
under tiden från och med den 20 juni 1921 till och med den 31
mars 1923 — med viss inskränkning för varor, som angivits till förtullning
under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 mars
1918 — under de i övrigt för restitutionsrättens åtnjutande angivna villkoren,
bland andra att restitutionen skulle sökas före den 1 april 1923. I

I nu förevarande motion an föres, att i åtskilliga fall artiklar, som införts
i sådant ändamål, som avses i § 12 tulltaxeförordningen, av olika
anledningar, säkerligen på grund tv det tryckta affärsläget, icke kunnat

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

inom författningsenligt bestämda tider vare sig användas för dylikt ändamål
eller jämlikt ovanberörda förordningar den 1!) augusti 1921 och den
21 april 1922 återutföras, och att importörerna, då under sådana förhållanden
restitution av eller befrielse från tull icke finge åtnjutas, skulle
komma att vidkännas betydande förluster. På grund härav hemställes
ej mindre om ytterligare utvidgning av den ifrågavarande rätten till tullrestitution
eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa far
tygsmaterialier och skeppsförnödenheter än även om beredande av möjlighet
till restitutionsrätt enligt § 12 tulltaxeförordningen under ytterligare
vissa år framåt för sådana under åren 1918—1921 införda fartygsmaterialier
och skeppsfömödenheter, vilka komme att begagnas till
byggande eller reparation av fartyg, genom utsträckning från 5 till 10
är av den såsom villkor för restitutionsrätt enligt sagda författningsrum
föreskrivna tidsfristen för styrkande, att det fartyg, till vilket artiklarna
användas, är i fullfärdig! skick.

Den korta tid, som stått styrelsen till förfogande för avgivande av del
infordrade yttrandet, har icke lämnat tillfälle till någon fullständigare
utredning rörande de förhållanden, som åberopats till stöd för motionen.
I anledning av den i motionen lämnade uppgiften, att restitutionsansökningar,
avseende tillhopa ett visst angivet belopp, blivit avslagna,, far styrelsen
emellertid överlämna dels styrkt avskrift av den förteckning övei
av styrelsen handlagda ärenden angående restitution av eller befrielse
från tullavgift jämlikt förordningen den 19 augusti 1921, vilken styrelsen
bifogat sitt i förenämnda proposition den 14 mars 1922, nr 221, i huvudsak
återgivna yttrande av den 9 februari 1922, dels och en nu upprättad
förteckning över av styrelsen handlagda ärenden angående motsvarande
restitutionsförmån jämlikt förordningen den 21 april 1922.1

De enda kompletterande upplysningar angående de i dessa förteckningar
upptagna ärenden, som styrelsen för närvarande är i tillfälle att
lämna, äro, att befrielse från gäldande av det i förstnämnda förteckning
först upptagna beloppet 352 kronor 80 öre sedermera medgivits enligt ett
av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den 24 februari 1922 meddelat beslut;
att beträffande en del av det under tredje punkten i samma förteckning
upptagna beloppet 23,789 kronor 57 öre ny ansökning ingivits, upptagen
under femte punkten i 1925 års förteckning, men att denna ansökning icke
kunnat upptagas till prövning, enär den icke inkommit till generaltullstyrelsen
förr än efter den 1 april 1923; samt att befrielse från gäldande
av det i femte punkten av 1922 års förteckning upptagna beloppet 2,338
kronor 43 öre på grund av det i anmärkningskolumnen angivna ändamål,
för vilket artiklarna använts, icke lärer kunna beviljas, även om motionärens
förslag bifalles.

Huruvida i övrigt bestämmelser, avfattade i överensstämmelse med motionärens
förslag, i verkligheten komma att bereda tullrestitution eller befrielse
från tullavgift i de fall, som i motiveringen till motionen åsyftas,
därom kan styrelsen, i saknad av kännedom om de närmare omständigheterna
i de särskilda fallen, givetvis icke fälla något omdöme.

Då generaltullstyrelsen den 16 mars 1921 till nämnda års riksda gs bevil b
ningsutskott avgav yttrande — se bilaga till utskottets betänkande den 7
juni 1921, nr 53 — angående de motioner, som sedermera föranledde ovan 1

1 Nämnda avskrift och förteckning äro här icke avtryckta.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

omhandlade förordning den 19 augusti 1921, förklarade styrelsen sig icke
vara i tillfälle gorå något uttalande därom, huruvida i princip ett sådant
medgiv ande, som då ifrågasatts, lämpligen borde ifrågakomma, oavsett
bland annat den inverkan detsamma kunde komma att utöva på avsättningen
i utlandet av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag,

Lika litet torde det ankomma på styrelsen att nu avgiva något yttrande,
huruvida den utsträckta restitutionsförmån, som i föreliggande motion
ifrågasattes, tilläventyrs skulle kunna lända till förfång för svenska intressen
—- industriella eller andra —• vilka icke kunna hänföras till dem,
som skulle tillgodoses genom motionen.

Från synpunkten av de till styrelsens verksamhetsområde hörande uppgifter
har styrelsen icke funnit något annat att erinra mot bestämmelser i
(len föreslagna riktningen, än att givetvis den styrelsen åliggande kontrollen
öv er det restitutionsberättigade förfarandet liksom ock restitutionsansökningarnas
granskning med hänsyn till befintligheten av de förutsättningar,
å vilka desamma grundas, måste medföra betydligt ökade svårigheter,
ju längre tid tillbaka denna granskning skall omfatta, ej minst på grund
av det synnerligen omfattande räkenskapsmaterial, som, i den mån sådant
later sig1 göra, bör hållas tillgängligt för verkställande av sådan granskning.

Da emellertid i Eder ovanberörda skrivelse såsom riktlinjer för det begärda
förslaget angivits, att bestämmelserna däri skulle av styrelsen finnas
vala ägnade att tillgodose det i motionen framförda intresset, får styrelsen
till behandling var för sig upptaga do två syftemålen i motionen.

Vad då först angår utsträckt restitutionsförmån för återutförda artiklar,
är att märka, att säkerligen i åtskilliga av de i motionen avsedda
fall, där återutförsel ägt rum, innan 1921 års ifrågavarande förordning
trätt i kraft, icke iakttagits de villkor för restitutionsrätten, som däri föreskrivits.
Uteslutet är emellertid icke, att tillgänglig bevisning om utförseln
och om befintligheten i princip av förutsättningar för restitutionsrätt
kan vara tillfredsställande, ehuru den icke är för handen under de föreskrivna
formerna. Motionären bär också föreslagit, att generaltullstyrelsen
måtte bemyndigas avgöra, huruvida godset vid återutförseln tillfyllest
identifierats. Den fria bevisprövning, som i sådant fall skulle förekomma,
synes emellertid icke böra tillkomma styrelsen utan överlämnas
åt Kungl. Maj:t, som emellertid före sådant ärendes avgörande torde
komma att från styrelsen inhämta det yttrande och de upplysningar, styrelsen
efter vederbörande tullförvaltnings hörande kan lämna. Dylik fri
bevisprövning torde för beredande av största möjliga utsikt, att de blivande
bestämmelserna komma att i verkligheten medföra den åsyftade förmånen,
utsträckas att omfatta all utförsel, som ägt rum innan bestämmelserna
träda i tillämpning.

För utförsel efter denna tidpunkt torde emellertid fordran på uppfyllande
av bestämda villkor böra uppställas; och lära dessa villkor böra göras
överensstämmande med dem i 1921 års förordning.

I enlighet med vad ovan anförts synas bestämmelserna kunna givas förslagsvis
följande lydelse:

Utan hinder av bestämmelserna i § 11 tulltaxeförordningen må åt innehavare
av skeppsvarv eller mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört
och under något av åren 1918—1922 till förtullning angivit tullpliktiga
materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att bär i riket, såsom

Ilcvillninysutskottets betänkande Nr 2.

i § 12 tulltaxeförordningen iörmiiles, användas till nybyggnad, förbyggnad
eller reparation av fartyg, medgivas restitution av erlagd tullavgift
för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda
författningsrum föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda
ändamål men, utan att hava för detta ändamål använts, blivit efter utgången
av november månad 1920 återutförda till utlandet, under villkor att
återutförseln ägt rum och restitutionen eller befrielsen blivit sökt, i fråga
om varor, som angivits till förtullning under något av åren 1918, 1919 och
1920, före utgången av år 1925, och i fråga om varor, som angivits till
förtullning under något av åren 1921 och 1922, inom fem år från dagen
för angivningen till förtullning. 1 det fall att enligt medgivande, som i
§12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast
vsäkerhet för densamma ställts, må under ovan angivna förhållanden i
stället medgivas befrielse från tullavgiftens gäldande.

Medgivande av tullrestitution eller befrielse från tullavgift enligt denna
förordning för varor, som utföras, efter det förordningen trätt i kraft, ankommer
på prövning av generaltullstyrelsen, och gälla för sådant medgivande
i övrigt följande villkor, nämligen:

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt rum,
såvida ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution eller befrielse
kunna medgivas, oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de
till utförsel angivna artiklarna erhålla restitution eller befrielse enligt
denna förordning, om varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet
samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma vid införseln
blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande statistiska varu förteckning; att

nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna
och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran, att
dessa artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för
ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för
dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet
för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits till
förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag,
från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall
jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna
ieke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring; att

vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar
attest angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom angående
kollinas plombering och bevakning under transporten till och inlastning
i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation
jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas tullkammarens utgående
tull journal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 tulltaxeförordningen finnes
stadgat beträffande varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

På prövning av Konungen i varje särskilt fall ankommer, huruvida återutförsel
före förordningens ikraftträdande skett under sådana omständigheter,
att tullrestitution eller befrielse från tullavgift må kunna medgivas.

Angående härefter frågan om utsträckt tidsfrist i vissa fall för eljest
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sawl. 2 höft. (Nr 2.) 3

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

normal restitutionsrätt enligt § 12 tulltaxeförordningen linnés ett nära
liggande preeedensfall. De svårigheter inom skepps byggnadsindustrien,
som föranlett krav på här ovan omhandlade extra-ordinära restitutionsbestammelser,
hava tydligen sin grund i den till följd av världskriget inträdda
depressionen. Samma omständigheter hava för innehavare av restitutionsiätt
enligt § 13 mom. o tulltaxeförordningen (s. k. industrirestitution)
kringskurit möjligheten att utnyttja denna rätt och givit anledningtill
utfärdande vid upprepade tillfällen av bestämmelser angående motsvarande
förlängning av tidsfristen för restitutionsrättens utnyttjande.
Sålunda har i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 269 år 1920 riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva utsträckning
av sagda tidsfrist (se bilagt exemplar av tullverkets författningssamling
nr 225 år 19201). Dylik utsträckning har sedermera medgivits jämväl genom
kungl. förordningar den 21 april 1922 (nr 156), den 28 mars 1923 (nr
41) och den 28 mars 1924 (nr 54), sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts i
ämnet avlåtna propositioner, nr 222 år 1922, in* 54 år 1923 och nr 49 år 1924.
-^■tti ^essa medgivandet icke lämnats generellt utan gjorts beroende
på Kungl. Maj:ts provning, synes bero därpå, att meddelande av restitutionsrätt
enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen för varje särskilt fall
ankommer på Kungl. Maj:ts prövning. Då den nu ifrågavarande tullrestitutionsrätten
för materialier, använda till fartygsbyggnad, är generellt
medgiven, synes ej vara anledning till föreskrift, att tillstånd att begagna
sig av utsträckt tidsfrist göres beroende pa Kungl. Maj :ts prövning.

Bestämmelserna kunna förslagsvis givas följande lydelse:

Utan hinder av stadgandet i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen, sådant
detta författningsrum lyder enligt förordningar den 19 juni 1917 (nr 372)
och den 11 april 1924 (nr 67), må i avseende å från utrikes ort införda tullpliktiga
materialier och skeppsförnödenheter, som angivits till förtullning
under något av åren 1918—1921, rätt till tullrestitution eller befrielse från
tullavgift jämlikt sagda paragraf åtnjutas även i de fall, då det fartyg
eller den skeppsdocka, dockport, ponton eller slip, vartill artiklarna anvants,
styrkts vara i fallfärdigt skick inom tio år från dagen för deras angivning
till förtullning.

Stockholm den 2 februari 1925.

Kungl. Generaltullstyrelsen
A. E. M. ERICSSON.

Urban ÅhUn.

1 Har icke avtryckt.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag,'' i92