Riksdagens skrivelse Nr 329
1
Nr 329.
Godkänd av första kammaren den 7 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.
(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1.)
Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets memorial nr 2.)
Till Konungen.
Genom en den 9 maj 1924 dagtecknad proposition, nr 223, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin;
2) lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om
straff för olovlig varuinförsel; samt
3) lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Med hänvisning till vad som anförts i riksdagens sammansatta bevillnings-
och första lagutskotts utlåtande nr 1 och samma utskotts memorial
nr 2, av vilka tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen härmed tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin del antagit följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 329. 1
o
Riksdagens skrivelse Nr 329
l:o) Förslag
till
lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap.
Om olovlig införsel av spritdrycker och vin, så ock om olovlig befattning
med spritdrycker och vin, som olovligen införts.
Olovlig införsel till riket.
1 §•
1 mom. Var, som utan behörig tullangivning till riket inför spritdrycker
eller vin, straffes för olovlig varuinförsel med böter till belopp motsvarande
lägst åtta, högst tjugu kronor för liter av de olovligen införda
dryckerna, dock minst trettio kronor, eller med fängelse i högst ett år.
Ändå att enligt förestående beräkningsgrund högsta bötesbeloppet i visst
fall icke uppgår till femhundra kronor, må böterna höjas till nämnda
belopp.
Sker den olovliga införseln i större omfattning eller yrkesmässigt, må
till straffarbete i högst ett år dömas.
2 mom. Vad i 1 § 2—5 mom. i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff
för olovlig varuinförsel finnes stadgat skall i tillämpliga delar äga giltighet
beträffande brott, som avses här ovan i 1 mom.
3 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.
Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall gälla vad
som finnes stadgat i 7 § första stycket i lagen om straff för olovlig varuinförsel.
4 mom. Förövas olovlig införsel av spritdrycker eller vin av den, som
en eller flera gånger fällts till straff för enahanda brott, skall till fängelse
eller till straffarbete i högst två år dömas. Har införseln skett i allenast
ringa omfattning och äro omständigheterna synnerligen mildrande, må, där
ej föreligger fall, som avses i 1 § 3 mom. i lagen om straff för olovlig
varuinförsel, dömas till böter efter vad i 1 mom. här ovan stadgas.
Förövas olovlig införsel av spritdrycker eller vin av den, som två eller flera
gånger undergått straff för olovlig införsel av andra varor än spritdrycker
och vin, skall dömas till böter efter vad i 1 mom. stadgas eller till fängelse
eller till straffarbete i högst två år; dock må ej i fall, som avses i 1 § 3
mom. i lagen om straff för olovlig varuinförsel, till böter dömas.
Riksdagens skrivelse Nr 329.
3
Olovlig införsel till svenskt territorialvatten.
2 §.
1 mom. Spritdrycker och vin må icke med farkost av mindre nettodräktighet
än tvåhundrafemtio ton införas från internationellt eller utländskt
område till svenskt territorialvatten.
Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må Konungen beträffande
farkoster av större nettodräktighet, än nu sagts, meddela motsvarande förbud
att gälla i fråga om införsel till visst område av svenskt territorialvatten.
2 mom. Förbud, som i 1 mom. avses, skall icke utgöra hinder för införsel
till svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin:
a) då dryckerna äro att hänföra till skeppsproviant för den farkost, med
vilken de forslas, eller tillhöra med farkosten följande resande eller ombord
å densamma anställda personer, allt i den mån dryckerna prövas icke överstiga
behovet under resan eller dryckerna eljest enligt gällande stadgande
må av den resande för eget bruk till riket införas; samt
b) vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo
rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt område till annat
sådant område; dock att vattenområde inom en halv kilometer från svenska
landet icke må befaras.
3 mom. Generaltullstyrelsen må för särskilda fall medgiva undantag från
förbud, som avses i denna paragraf.
3 §.
1 mom. Bryter ^ någon mot förbud, som avses i 2 §, straffes såsom för
olovlig införsel till riket.
Framgår uppenbarligen av omständigheterna, att avsikten icke varit att
olovligen införa dryckerna till riket, må dock dömas allenast till böter, högst
femhundra kronor.
Visas, att den farkost, med vilken dryckerna forslats, på grund äv verklig
sjönöd icke kunnat undgå att inkomma till svenskt territorialvatten och
att där förbliva, vare den tilltalade från ansvar fri.
2 mom. Åtal för förbrytelse, som avses i 1 mom., må ej äga rum, med
mindre generaltullstyrelsen giver lov därtill.
4 §•
Tulltjänsteman äger, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder,
å farkost företaga den visitation, som oundgängligen erfordras för utrönande,
huruvida mot förbud, som avses i 2 §, spritdrycker eller vin medföras
å farkosten.
4
Riksdagens skrivelse Nr 329
Olovlig befattning med spritdrycker och vin, som olovligen införts, m. m.
5 §.
1 mom. Var som, utan att kunna såsom gärningsman eller delaktig
fällas till ansvar för brott, som i 1 § sägs, för egen eller annans räkning
förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller vin, skall, där
det är uppenbart, att dryckerna hava olovligen införts, straffas med böter
till belopp motsvarande lägst fem, högst femton kronor för liter av de
drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock minst tjugu
och högst femtusen kronor, eller med fängelse i högst ett år. Angående
höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom. andra
stycket stadgas.
Kan den tilltalade göra sannolikt, att han vid tiden för gärningens begående
icke ägt kännedom om eller anledning misstänka, att dryckerna olovligen
införts, vare han från ansvar fri.
2 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.
Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall vad i 7 §
första stycket första och andra punkterna i lagen om straff för olovlig varuinförsel
finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.
6 §.
1 mom. Finnas å fartyg eller tåg spritdrycker eller vin så förstuckna
eller undandolda, att olovlig införsel därav till riket uppenbarligen är
tillämnad, skall fartygets eller tågets befälhavare, där ej på grund av annan
bestämmelse i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom, för bristande
tillsyn över fartyget eller tåget straffas med böter till belopp
motsvarande högst fyra kronor för liter av dryckerna, dock lägst tio kronor.
Till ansvar, som nu sagts, må dock icke dömas i det fall, att å passagerarfartyg
eller tåg spritdrycker eller vin anträffas förstuckna eller
undandolda på plats, vilken är upplåten till medföljande resandes personliga
Ijegagnande, eller då befälhavaren gjort vad på honom ankommit
för att förhindra dryckernas olovliga införande.
Föreligger skälig anledning antaga, att fartygets eller tågets befälhavare
haft kännedom om åtgörande, som i första stycket sägs, straffes såsom
för olovlig införsel av dryckerna.
2 mom. Hava å fartyg i trafik mellan inrikes orter spritdrycker eller
vin, vilka uppenbarligen blivit till riket olovligen införda, påträffats under
sådana omständigheter, att olovlig forsling därav måste anses vara tillämnad
eller hava ägt rum, och finnes befälhavaren skäligen hava bort
misstänka detta, skall befälhavaren, där han det oaktat underlåtit att vidtaga
på honom ankommande åtgärder för att förhindra eller avbryta
dryckernas forslande med fartyget, för bristande tillsyn över fartyget
straffas med böter till belopp motsvarande högst tre kronor för liter av
dryckerna, dock lägst tio kronor.
Riksdagens skrivelse AV 329.
5
Föreligger skälig anledning antaga, att befälhavaren ägt kännedom om
förhållande, som i första stycket avses, skall befälhavaren, där ej enligt
annan bestämmelse i denna lag strängare påföljd skall ådömas honom,
straffas såsom för olovlig forsling av dryckerna.
3 mom. Vad i 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket stadgas
angående ansvar i vissa fall för befälhavare å fartyg skall äga motsvarande
tillämpning beträffande annan å fartyg anställd person av befälsgrad.
Förverkande m. m.
7 §.
Påträffas spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen hava olovligen införts,
skola dryckerna vara förverkade, evad någon fälles till ansvar för olovlig
befattning därmed eller ej; dock att sådan påföljd icke skall inträda, där
av omständigheterna uppenbarligen framgår, att drycker, som införts till
svenskt territorialvatten, icke varit avsedda att olovligen införas till riket.
Där enligt vad sålunda stadgats drycker skola vara förverkade, skola
tillika kärl och emballage, vari de förvaras, vara förverkade.
8 *.
1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall,
än i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig
forsling, som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet än
tvåhundrafemtio ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,
skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara förverkat,
därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen
införda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet
nyttjats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga
olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.
Påföljd av förverkande, varom nu sagts, skall dock icke inträda:
a) där det göres sannolikt, att varken forslingsredskapets ägare eller
dess brukare eller förare haft kännedom om eller anledning misstänka redskapets
användande vid olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller
vin; eller
b) då äganderätten till forslingsredskapet, efter dess användande för den
olovliga införseln eller forslingen men innan beslag skett, genom överlåtelse
övergått till annan och det göres sannolikt, att den nye ägaren icke
vid tiden för förvärvet ägt kännedom om eller anledning misstänka redskapets
olovliga användande; eller
c) där forslingsredskapets förverkande eljest finnes uppenbart oskäligt
med hänsyn till särskilda omständigheter, såsom bristande möjlighet för
ägaren eller, då annan ägt i ägarens ställe förfoga över forslingsredskapet,
för denne att förebygga redskapets olovliga användande.
2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet än fyrtio ton, vilken uppe -
6
Riksdagens skrivelse Nr 329.
håller förbindelse mellan land och där utanför beläget fartyg, skall, såvida
fartygets resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främja olovlig
införsel av spritdrycker eller vin och farkostens färd skäligen får antagas
hava avsett befordrande av sådant syfte, vara förverkad, ändå att farkostens
ägare, brukare eller förare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel
eller forsling av dylika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket
stadgas angående undantag från påföljd av förverkande äga motsvarande
tillämpning.
3 mom. Besväras farkost, vilken enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas
skall vara förverkad, av inteckning, som sökts efter det denna lag trätt
i kraft, och framgår av omständigheterna, att innehavaren av inteckningen
ägt kännedom om eller anledning misstänka farkostens användande vid
olovlig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin eller vid olovligt
uppehållande av förbindelse mellan fartyg och land, skall domstolen förklara,
att panträtten i farkosten skall upphöra, där ej sådant med hänsyn
till särskilda omständigheter finnes uppenbart oskäligt.
Beträffande påföljd, som nu sagts, skall vad i lagen den 10 maj 1901
(nr 26) om inteckning i fartyg är i 20 § stadgat angående dödande av
inteckning, så ock vad i samma lag stadgas i 29 § första stycket och
31 § äga motsvarande tillämpning. Bet åligger domstol, som ådömer
sådan påföljd, att därom översända bevis till inteckningsdomstolen.
4 mom. Där enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas forslingsredskap skall
vara förverkat, skola tillika därtill hörande och å forslingsredskapet anträffade
inventarier och utrustningsföremål vara förverkade, så ock eljest
redskap och vapen, då de anträffas å forslingsredskapet och uppenbarligen
använts vid eller medförts i syfte att användas vid olovlig införsel eller
forsling av spritdrycker eller vin eller vid olovligt uppehållande av förbindelse
mellan fartyg och land; och skall vad i denna lag stadgas om
förverkat forslingsredskap äga motsvarande tillämpning beträffande nu
avsedd egendom.
9 $.
Vad i 1 § 10 inom., 4, 5 och 8 §>§, 11—14 §§> samt 18 § i lagen om
straff för olovlig varuinförsel stadgas skall äga motsvarande tillämpning,
då fråga är om brott, som avses i detta kapitel, eller om egendom, som på
grund av stadgande i detta kapitel skall vara förverkad.
2 kap.
Om olovlig befattning med spritdrycker och vin, som icke avses i 1 kap.
10 §.
1 mom. Var som, utan att kunna fällas till ansvar för olovlig tillverkning
av spritdrycker och vin eller delaktighet i sådant brott, för egen eller
annans räkning förvärvar, forslar, döljer eller förvarar spritdrycker eller
7
Riksdagens skrivelse Nr 329.
vin, skall, där det är uppenbart, att dryekerna liava olovligen tillverkats,
straffas med böter till belopp motsvarande lägst fem, högst femton kronor
för liter av de drycker, med vilka han tagit sådan olovlig befattning, dock
minst tjugu och högst femtusen kronor, eller med fängelse i högst ett år.
Angående höjning i visst fall av böternas belopp gäller vad i 1 § 1 mom.
andra stycket stadgas.
Kan den tilltalade göra sannolikt, att han vid tiden för gärningens begående
icke ägt kännedom om eller anledning misstänka, att dryckerna
olovligen tillverkats, vare han från ansvar fri.
2 mom. Lika med brott, som avses i 1 mom., anses försök därtill.
Angående delaktighet i brott, varom i 1 mom. förmäles, skall vad i 7 §
första stycket första och andra punkterna i lagen om straff: för olovlig
varuinförsel finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.
11 §.
1 mom. Påträffas spritdrycker eller vin, vilka uppenbarligen hava olovligen
tillverkats, skola dryckerna vara förverkade, ändå att icke någon
fälles till ansvar för den olovliga tillverkningen.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
spritdrycker och vin, vilka, utan att hava olovligen införts eller
olovligen tillverkats, uppenbarligen åtkommits genom olovlig överlåtelse av
dryckerna eller av inköpsrätt till dryckerna, dock endast för så vitt dryckerna
anträffas under sådana omständigheter, att det tillika är uppenbart,
att de äro avsedda att i befintligt eller förarbetat skick olovligen avyttras.
3 mom. Där enligt vad i 1 eller 2 mom. sägs spritdrycker eller vin
skola vara förverkade, skola tillika kärl och emballage, vari de förvaras,
vara förverkade.
4 mom. Förskingrar någon egendom, som enligt vad i detta kapitel
sägs skolat dömas förverkad, gälde dess värde.
12 $.
I de avseenden, varom i denna lag stadgas, skall lika med olovlig tillverkning
anses obehörig åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller
denaturering försvagas, och skola lika med drycker, vilka uppenbarligen
hava olovligen tillverkats, anses spritdrycker samt rusgivande ersättningsmedel
därför, med vilka uppenbarligen vidtagits obehörig åtgärd, som nyss
sagts, så ock spritdrycker och vin, vilka uppenbarligen hava antingen olovligen
införts eller olovligen tillverkats eller varit föremål för sådan obehörig
åtgärd, utan att dock arten av det olovliga förfarandet kan utrönas.
8
Riksdagens skrivelse ''Nr 329.
3 kap.
Om rättegången.
Laga domstol.
13 $.
1 mom. Mål angående brott, varom i 1 kap. sägs, skall, även i det fall
att straff skall bestämmas enligt allmänna strafflagen, anhängiggöras vid den
domstol, som jämlikt 16 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel är tullmålsdomstol
för den plats, där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där
brottet skett eller upptäckts å inkommande fartyg, vid tullmålsdomstolen
för den plats, dit den brottslige med fartyget först ankommer eller där han
eljest träffas.
Mål angående förverkande av egendom eller utgivande av egendoms värde
på] grund av vad i 1 kap. stadgas skall, där talan om ansvar ej föres, anhängiggöras
vid tullmålsdomstolen för den ort, där beslag skett, eller, där
beslag skett å inkommande fartyg, för den ort, dit fartyget först ankommer.
_JJtan hinder av vad sålunda stadgats må mål angående brott, som avses
i 5 §, eller angående förverkande av egendom eller utgivande av egendoms
värde på grund av sådant brott anhängiggöras jämväl vid allmän domstol
för den ort, där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där talan ej föres
om ansvar, för den ort, där beslag ägt rum, eller dit fartyg, därå beslaget
skett, först ankommer.
2 mom. Mål angående brott, som avses i 2 kap., eller angående förverkande
av egendom eller utgivande av egendoms värde på grund av vad i
samma kapitel stadgas skall anhängiggöras vid allmän domstol för den ort,
där brottet skett eller blivit upptäckt, eller, där talan om ansvar ej föres, för
den ort, där beslag ägt rum.
3 mom. Föres vid domstol talan angående olovlig befattning med spritdrycker
eller vin, må domstolen, under förutsättning att det finnes kunna
ske utan men för utredningens fullständighet och att det eljest med hänsyn
till kostnader och andra omständigheter finnes lämpligt, i sammanhang med
nämnda talan till bedömande upptaga jämväl talan angående annan olovlig
befattning med dryckerna, ändå att sistnämnda talan bort anhängiggöras vid
annan domstol.
Befinnes, efter det talan angående olovlig befattning med spritdrycker
eller vin anhängiggjorts vid viss domstol, att den åtalade gärningen utgör
brott, varom talan rätteligen bort väckas vid annan domstol, må ändock den
domstol, där målet anhängiggjorts, under den i första stycket angivna förutsättning
handlägga och slutligen avdöma målet.
Riksdagens skrivelse Nr 329.
A talsrätt.
14 §.
Talan angående olovlig befattning med spritdrycker eller vin anhängiggöres
och utföres vid tullmålsdomstol av tullverkets vederbörande åklagare
samt vid allmän domstol av vederbörande allmänne åklagare, beslagare
dock obetaget att, därest åklagaren vägrar åtala, underställa frågan prövning
av länsstyrelsen i länet eller, där åklagaren är tullverkets- åklagare,
av generaltullstyrelsen.
Därom att i visst fall åtal ej må äga rum utan generaltullstyrelsens
tillstånd är stadgat i 3 § 2 mom.
Beslag.
15 §.
1 mom. Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar
spritdrycker eller vin, vilka skäligen kunna antagas vara förverkade pa
den grund att de äro olovligen införda, skall taga dryckerna i beslag
tillika med kärl och emballage, vari de förvaras. Med egendom, som sålunda
tagits i beslag, skall förfaras på sätt i 10 § i lagen om straff för
olovlig varuinförsel finnes stadgat.
Vad nu sagts skall gälla jämväl med avseende å forslingsredskap, som
skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkat.
2 mom. Lands- eller stadsfiskal eller kronobetjänt eller person, vilken
särskilt förordnats att vaka över efterlevnaden av gällande förordningar
angående tillverkning av brännvin och angående försäljning av rusdrycker,
skall, då han anträffar spritdrycker eller vin, som skäligen kunna antagas
vara förverkade jämlikt stadgande i 2 kap. i denna lag, taga dryckerna
i beslag tillika med kärl och emballage, vari de förvaras. Beslag skall,
där så ske kan, göras i två vittnens närvaro, och skall innehavaren av
vad som tages i beslag eller, om han är frånvarande, hans ombud på
stället eller någon av hans husfolk tillsägas om beslaget.
3 mom. Då egendom tagits i beslag enligt 1 eller 2 mom., åligger det
beslagaren, där han själv äger anställa åtal, att så snart ske kan väcka
talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande eller ock förfara
på sätt i 17 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall
han ofördröjligen om beslaget göra anmälan hos vederbörande åklagare,
vilken det åligger att pröva, huruvida beslaget skall bestå, och, därest
beslaget finnes icke böra hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.
Innan domstol haft tillfälle att pröva beslag eller innan förordnande, som
avses i 17 §, blivit meddelat, må den, som drabbats av beslaget, kunna
hos vederbörande länsstyrelse eller, där åklagaren är tullverkets åklagare,
hos generaltullstyrelsen påkalla beslagets hävande.
10
Riksdagens skrivelse Nr 329.
i mom. Då egendom i annat fall, än som avses i 1 mom., tagits i
beslag men ärendet på grund av sakens beskaffenhet överlämnas till
tullverkets åklagare, så ock då mål hänvisas från allmän domstol till
tullmålsdomstol, skall den beslagtagna egendomen överlämnas till den
tullförvaltning, dit den bekvämligast kan föras, och skall med egendomen
vidare förfaras på sätt i 10 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel
stadgas.
Förfarandet i vissa fall i fråga om egendoms förverkande m. m.
16 §.
Har egendom tagits i beslag med stöd av denna lag och föres talan om
ansvar för brottslig gärning, som föranlett beslaget, må, ändå att den
tilltalade är annan än ägaren till den beslagtagna egendomen, frågan om
egendomens förverkande prövas i målet; dock må forslingsredskap icke
förklaras förverkat, med mindre ägaren, där han är känd, erhållit underrättelse
om målet i den ordning, som angående delgivning av stämning
är stadgad.
Kan ej mot någon föras ansvarstalan, som i första stycket sägs, må
ändock mot ägaren eller, om denne ej är känd eller ej kan med stämning
anträffas, mot brukare, forsiare eller annan innehavare av den beslagtagna
egendomen vid domstol föras talan angående egendomens förverkande. Har
den, som sålunda instämts, ej inställt sig vid rätten, må utan hinder
därav frågan om egendomens förverkande av domstolen prövas.
Påföljd, som i 8 § 3 mom. sägs, må ej ådömas, med mindre inteckningens
innehavare, där han är känd, erhållit underrättelse om målet i den
ordning, som angående delgivning av stämning är stadgad.
17 $.
1 mom. År varken ägare eller forsiare, brukare eller annan innehavare
av beslagtagen egendom känd eller anträffbar med stämning, och är fråga
om förverkande av allenast annan egendom än forslingsredskap, skall vederbörande
åklagare, där han finner uppenbart, att egendomen skall vara
förverkad, göra framställning om eller, såvida han jämlikt 3 mom. i denna
paragraf är därtill behörig, själv meddela förordnande, att beslaget å
egendomen skall tillsvidare bestå, samt därefter förfara på sätt i 18 och
19 §§ stadgas.
År fråga om förverkande av forslingsredskap, skall åklagaren hos vederbörande
domstol göra framställning om beslagets kungörande, varefter
domstolen låter genom åklagarens försorg i allmänna tidningarna införa
sådan kungörelse med föreläggande för vederbörande att inom sextio dagar
från kungörandet anmäla sig hos domstolen, vid äventyr att frågan
om egendomens förverkande avgöres utan hinder av hans uteblivande.
Riksdagens skrivelse Nr 329.
11
2 mom. Är i fall, som i 16 § andra stycket sägs, fråga om förverkande
av allenast annan beslagtagen egendom än forslingsredskap, må åklagaren,
där han finner uppenbart, att egendomen skall vara förverkad, i stället
för att väcka talan vid domstol förfara på sätt i 1 mom. första stycket sägs.
3 mom. Förordnande, som i denna paragraf avses, meddelas i Stockholm
av överståthållarämbetet, i annan stad, där poliskammare finnes, av denna,
och eljest av vederbörande åklagare. Förordnande skall meddelas skriftligen;
och skall, där den beslagtagna egendomens värde uppskattas till
mindre än trettio kronor, detta angivas i förordnandet.
18 §.
1 mom. Då förordnande, som avses i 17 §, blivit meddelat, skall åklagaren
utan dröjsmål låta genom stämningsman delgiva ägaren av den
egendom, förordnandet avser, eller, om ägaren ej är känd eller ej kan anträffas,
den, som vid tiden för beslaget innehade egendomen, förordnandet
med anmaning till denne, om han vill å beslaget tala, att hos åklagaren
inom fjorton dagar efter delgivningen med angivande av bostads- och
vistelseort skriftligen anmäla missnöje med beslaget, vid påföljd att eljest
beslaget står fast och egendomen är förverkad. Intyg om delgivningen
skall av stämningsmannen tecknas å förordnandet.
Är ägare eller innehavare ej känd eller kan ägare eller innehavare ej
anträffas, skall delgivning av förordnande och anmaning, varom i första
stycket sägs, ske genom införande i den eller de tidningar i orten, i vilka
allmänna meddelanden kungöras; dock skall i dylikt fall egendomens
ägare eller innehavare för missnöjes anmälande njuta en tid av sextio
dagar efter det förordnandet och anmaningen senast kungjorts.
Har förordnande och anmaning icke inom trettio dagar, efter det förordnandet
meddelats, delgivits egendomens ägare eller innehavare eller i
fall, som avses i andra stycket, införts i vederbörlig tidning, skall beslaget
gå åter.
2 mom. Uppgår beslagtagen egendoms värde ej till trettio kronor, skall
utan vidtagande av de i 1 mom. föreskrivna åtgärder egendomen vara förverkad,
därest icke missnöje med beslaget anmäles inom trettio dagar
efter det förordnandet meddelats.
19 §.
Har enligt 18 § missnöje anmälts, skall åklagaren, då därtill finnes anledning,
inom fjorton dagar efter det anmälningen gjorts, till vederbörande
domstol instämma den, som anmält missnöje, med yrkande att den beslagtagna
egendomen måtte förklaras förverkad. Anträffas ej den, som
anmält missnöje, då han å den uppgivna vistelseorten för stämning sökes,
skall instämningstiden vara förlängd, till dess han hos åklagaren inställer
sig för stämnings mottagande. Har detta ej skett inom sex månader, efter
det förordnandet meddelats, skall missnöjesanmälningen vara förfallen.
12
Riksdagens skrivelse Nr 329.
Då stämning skett inom föreskriven tid, skall beslaget bestå, till dess
domstol annorlunda förordnar. Sker ej stämning inom sådan tid, skall
beslaget gå åter.
Har den, som anmält missnöje, ehuru lagligen stämd, ej inställt sig vid
rätten, må utan hinder därav frågan om egendomens förverkande av domstolen
avgöras.
20 §.
Har framställning gjorts om förordnande enligt 17 § eller har dylikt
förordnande meddelats, och anställes, innan frågan om egendomens förverkande
blivit avgjord i den ordning, som i 18 och 19 §§ stadgas, åtal
angående olovlig befattning med de varor, förordnandet avser, skall frågan
om egendomens förverkande i stället prövas i samband med åtalet;
och skola förty jämlikt sistnämnda paragrafer vidtagna åtgärder förfalla.
21 §.
Om ordningen för fullföljd i högre rätt av mål rörande egendoms förverkande
på grund av föreskrift i denna lag gäller vad i allmänhet för
brottmål är stadgat.
Försäljning av förverkad egendom.
22 §.
Med spritdrycker och vin, som jämlikt denna lag äro förverkade, skall
förfaras på sätt i gällande författning angående försäljning av rusdrycker
är föreskrivet beträffande förfarande med drycker, som jämlikt författningen
äro förverkade.
I fråga om förfarande med forslingsredskap, som jämlikt denna lag är
förverkat, skall vad i 21 § i lagen om straff för olovlig varuinförsel stadgas
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Böters fördelning och förvandling m. m.
23 §.
1 mom. Av böter, vilka ådömas för sådan olovlig befattning med spritdrycker
och vin, som avses i 1 eller 3 § i denna lag eller i 4 eller 5 § i lagen
om straff för olovlig varuinförsel, så ock av behållna försäljningssumman
för egendom, som i samband med ådömande av ansvar för sådan gärning
förklaras förverkad, ävensom av belopp, som utgives i stället för dylik
egendom, skola, där ej i 5 mom. här nedan annorlunda stadgas, två tredjedelar
tillfalla beslagarén och återstoden kronan. Ej må dock till beslagare
utgå mera än sammanlagt ettusen kronor av böternas belopp och den förverkade
egendomens värde; skolande vad därutöver å beslagare belöper
13
Riksdagens skrivelse Nr 329.
ställas till generaltullstyrelsens förfogande för att användas till det i 19 §
i lagen om straff för olovlig varuinförsel omförmälda ändamål.
2 mom,. Av böter, som i andra fall än i 1 mom. avses ådömas för brott,
varom i denna lag sägs, ävensom av behållna försäljningssumman för
egendom, som i andra fall än i 1 mom. avses jämlikt lagen är förverkad,
så ock av belopp, som utgives i stället för dylik egendom, skall, där ej i 5
mom. här nedan annorlunda stadgas, en tredjedel, dock sammanlagt högst
ettusen kronor, tillfalla beslagaren och en tredjedel kronan.
Återstoden skall, då fråga är om böter, vilka ådömas enligt 1 kap., eller
om försäljningssumman för eller värdet av egendom, som enligt samma
kapitel dömes eller skolat dömas förverkad, ställas till generaltullstyrelsens
förfogande för att användas till det i 19 § i lagen om straff för olovlig
varuinförsel omförmälda ändamål och i annat fall fördelas med ena hälften
till generaltullstyrelsen, att användas på sätt sålunda sagts, och med andra
hälften i Stockholm till överståthållarämbetet, i annan stad till magistraten
samt eljest till länsstyrelsen, att i enlighet med föreskrifter, som
Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän, vilka ådagalagt
synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.
3 mom. På vederbörande länsstyrelse eller, där åklagaren är tullverkets
åklagare, på generaltullstyrelsen ankommer att fastställa fördelningen av
försäljningssumman för förverkad egendom, då frågan om egendomens
förverkande blivit avgjord annorledes än genom domstols utslag.
4 mom. Skall egendom vara förverkad såväl jämlikt denna lag som
jämlikt annan författning, skall beträffande fördelningen av försäljningssumman
eller egendomens värde gälla vad i denna lag är stadgat.
5 mom. Yad i 19 § andra stycket i lagen om straff för olovlig varuinförsel
är för där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning,
då fråga är om fördelning av böter, ådömda enligt denna lag, samt av
försäljningssumman för eller värdet av egendom, som jämlikt denna lag
dömes eller skolat dömas förverkad.
24 §.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter, som ådömas enligt denna
lag, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924 och gäller till och med den 30 juni
1926. Så länge denna lag är gällande, skall, såvitt angår spritdrycker
och vin, lagen om straff för olovlig varuinförsel icke äga tillämpning i
vidare mån än hänvisning därtill skett i denna lag.
Genom denna lag upphäves lagen den 8 juni 1923 (nr 148) angående förbud
i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten.
14
Riksdagens skrivelse Nr 329.
Har gärning, som i denna lag avses, blivit begången under tiden för
lagens giltighet, eller bar under samma tid beslag skett på grund av stadgande
i lagen, skola de i lagen meddelade bestämmelserna jämväl efter
utgången av nämnda tid tillämpas med avseende å gärningen eller beslaget.
2:o) Förslag
till
lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff
för olovlig varuinförsel.
Härigenom förordnas, att 1 § 7 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff
för olovlig varuinförsel skall upphöra att gälla, att i samma lag skall införas
en ny paragraf med beteckning 22 av den lydelse nedan sägs samt
att 1 § 1, 2 och 9 mom., 6 och 9 §§, 10 § 3 mom. och 12 § 2 mom. i lagen
skola hava följande ändrade lydelse:
1 §.
1 mom. Var, som utan behörig tullangivning till riket inför tullpliktig
vara, skall för olovlig varuinförsel höta från och med två till och med sex
gånger beloppet av den avgift, som för varan bort för statsverkets räkning
erläggas till tullverket, dock minst tio kronor. Sker den olovliga införseln
i större omfattning eller yrkesmässigt, vare straffet böter från och med
fyra till och med tio gånger beloppet av nämnda avgift, dock minst etthundra
kronor, eller fängelse i högst ett år.
2 mom. Om vid förövandet av den olovliga varuinförseln gärningsmannen
varit beväpnad och det skäligen kan antagas, att vapnet varit avsett
att begagnas till våld eller hot mot den, som velat hindra eller vederbörligen
anmäla den olovliga varuinförseln, må i fall, som i första punkten av
1 mom. sägs, dömas till fängelse och i fall, som i andra punkten av samma
mom. omförmäles, dömas till straffarbete i högst ett år.
9 mom. Är olovligen infört gods förverkat, vare ock förverkat:
a) emballage eller---varuinförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton eller dragare
och fordon eller annat forslingsredskap, som för transport av det
olovligen införda godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava
ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, eller eljest
vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av olovligen
infört gods, allt dock endast för så vitt forslingsredskapet tillhör godsets
ägare eller annan, som finnes hava ägt kännedom om den olovliga varu
-
Riksdagens skrivelse Nr 329.
15
införseln eller skälig anledning att misstänka densamma, samt tillika godset
anträffats under forslingen.
6
Förövar den, som---högst två år.
Beträffande gods,--— 1 § 8 och 9 mom. sägs,
9 §.
Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar egendom,
vilken skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkad, skall taga
egendomen i beslag; och åligger det beslagaren, där han själv äger anställa
åtal, att så snart ske kan väcka talan angående ansvar för den
brottsliga gärning, som föranlett beslaget, eller ock göra sådan framställning,
som i 17 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall han
ofördröjligen om beslaget göra anmälan hos vederbörande åklagare, vilken
det åligger att pröva, huruvida beslaget skall äga bestånd, och, därest
beslaget finnes icke böra hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.
Innan domstol haft tillfälle att pröva beslag, må den, som drabbats av
åtgärden, kunna hos generaltullstyrelsen påkalla beslagets hävande.
10 §.
3 mom. Har åklagare förklarat, att verkställt beslag skall återgå, må
egendomen, om. beslagare det önskar och tullförvaltningen finner skäl därtill,
kvarbliva i tullförvaltningens vård högst sex dagar från dagen för
åklagarens beslut, för så vitt ej generaltullstyrelsen beslutar, att varan
skall längre tid kvarbliva bos tullförvaltningen.
12 §.
2 mom. Är någon på — — — skall där anträffas.
Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal, chef
för polisväsende i stad, tulldirektör, tullförvaltare, kustbevakningsinspektör,
chef för kustbevakningsdistrikt, gränsbevakningschef samt tullverkets
vederbörande åklagare äga förordna om husrannsakan, som i detta
mom. avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman, som nu
nämnts, av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning eller av
polisman i befälsställning, som av Konungens befallningshavande därtill
särskilt förordnats. Utan förordnande, varom nyss sagts, må husrannsakan,
när fara är i dröjsmål, företagas av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans
ställning eller, där egendom, som kan antagas förverkad,
på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten, jämväl av annan tulltjänsteman
eller av polisman, ändå att denne icke är i befälsställning.
22 %.
Vad i denna lag är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om oarbetad eller arbetad tobak, ändå att varan icke är tullpliktig; dock
skall därvid iakttagas,
16
Riksdagens skrivelse Nr 329.
att vad i 1 § 6 mom. stadgas icke skall äga tillämpning,
att vid olovlig införsel av oarbetad tobak eller tobafesmjöl bötesstraffet
skall utgöra lägst två, högst tio kronor för kilogram av den olovligen införda
myckenheten, dock minst tio kronor, samt
att vid olovlig införsel av annan arbetad tobak än tobaksmjöl till grund
för beräkning av böter skall läggas den tullavgift, som skolat utgå, därest
resande infört varan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.
3:o) Förslag
till
lag angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas som följer:
Påträffas spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel därför
hos person, som anhålles för fylleri, skall vad sålunda påträffats tagas
i förvar av polismyndigheten och, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen,
dömas förverkat, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda.
Med drycker och ersättningsmedel därför, som enligt vad sålunda stadgats
dömas förverkade, skall förfaras på sätt i 90 § 2 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker föreskrives;
och skall belopp, som vid föryttring av förverkad vara erhålles, tillfalla
kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924 och gäller till och med den 30
juni 1926.
Har jämlikt denna lag egendom tagits i förvar före den 1 juli 1926, skola
de i lagen meddelade bestämmelserna jämväl efter samma dag tillämpas
med avseende å egendomen.
Stockholm den 7 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Marcus’ B oktryckeri-Aktiebolag, 1924-