Riksdagens skrivelse Nr $26.
1
Nr m.
Godkänd av första kammaren den 7 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om fördelning av
automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 129.)
Till KONUNGEN.
Uti en till riksdagen den 21 mars 1924 avlåten proposition, nr 211, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel.
Ovanberörda förslag till förordning är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om särskild
skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin eller
jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda förordning
må hava meddelat, influtna skattemedel (automobilskattemedel) skola
Bihang till riksdagens protokoll 192%. 1Jf samt. Nr $26—328.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 326.
fyugu procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och
väghållning samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla
vägar och broar.
2 §•
Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent
av statskontoret fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de
belopp, som från dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.
3 §•
Av landsbygdens andel av skattemedlen skola åttio procent tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län. Av återstående tjugu procent må ett
belopp, motsvarande högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen,
enligt Konungens förordnande användas till understödjande av sådana forsknings-
och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett
ändamålsenligt användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden
mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.
4 §‘
Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av
sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll
på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till
sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.
Vad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall
besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning
utdelat eller om dess användning annorledes förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
förordningen den 2 juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel
m. m. upphör att gälla.
I sammanhang med förevarande proposition har riksdagen till behandling
förehaft åtskilliga inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts bland
annat,
dels (motionen I: 281) om sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag till
förordning om fördelning av automobilskattemedel, att influtna grundavgifter
av automobiler ävensom 20 procent av övriga landsbygden tillkommande skattemedel
skola fördelas på sätt Konungen bestämmer, och att länets övriga skattemedel
skola fördelas av respektive länsstyrelser, ävensom om vidtagande genom
Riksdagens nlcr i val na Nr 826.
3
vederbörande utskott av de av detta förslag föranledda nödiga ändringar i lagtexten
;
dela ock (motionen II: 428) att riksdagen måtte besluta,
a) att bland riksstatens inkomster uppföra det belopp, som, kan beräknas inflyta
ur i motionen omförmälda skattekällor,
b) att bland riksstatens utgifter under sjätte huvudtiteln upptaga motsvarande
belopp till samma ändamål och efter samma fördelningsgrunder, som enligt
propositionen nr 211 komme att bliva gällande, därest propositionen skulle
hava blivit av riksdagen bifallen.
Enligt den år 1922 fastställda fördelningsgrunden skall av inflytande automobilskattemedel
20 procent tillfalla rikets städer och återstoden, 80 procent,
fördelas å landsbj^gden. Härutinnan har nu ingen ändring ifrågasatts. Ej heller
hava framkommit några erinringar mot stadgandet om att inom vardera
av dessa grupper 20 procent skola bibehållas såsom utjämningsandel — att
utan lokal begränsning utgå efter Eders Kungl. Maj ds bestämmande — medan
återstående 80 procent skola fördelas å olika städer, respektive landsting i förhållande
till de belopp, som från de särskilda städerna och landstingen influtit.
Däremot har motionsvis framhållits, hurusom vid fördelningen av de å de
olika landstingen belöpande anslagen automobiltrafikens intressen av vägförbättringar
kommit att skjutas i förgrunden på bekostnad av vederbörande väghållningsskyldigas
krav på bidrag till själva vägunderhållet.
Enligt riksdagens mening kunna dessa sålunda framförda synpunkter icke
frånkännas berättigande. Visserligen böra icke underskattas de stora och i
mån av automobilväsendets utveckling alltmer framträdande behoven av ombyggnads-
och förbättringsarbeten å vägarna i olika trakter av landet. Men
såsom fullt jämbördiga med dem torde böra betraktas de från de särskilda
väghållningsskyldiga föreliggande anspråken på att genom bidrag från automobilskattemedel
erhålla en välbehövlig lättnad i den genom automobiltrafikens
starka tillväxt betydligt utökade och beträffande vissa vägsträckor synnerligen
betungande väghållningsbördan.
De nu motionsvis framställda yrkandena innebära till sitt syfte, att fördelningen
av de å de. särskilda länen belöpande automobilskattemedlen skulle överflyttas
från Eders Kungl. Maj :t till de olika länsstyrelserna. Detta förslag har
emellertid riksdagen icke ansett sig kunna bifalla. Som bekant hava de nu gällande
bestämmelserna i ämnet endast förutsatts bliva av kortvarig giltighet
i avvaktan på ny väglag. Redan av denna anledning synes en omläggning av
så genomgripande beskaffenhet som den föreslagna böra undvikas. För vinnande
av en önskvärd större trygghet för att de väghållningsskyldigas intressen
må vid automobilskattemedlens fördelning vinna tillbörligt beaktande, torde
ett förtydligande av 4 § av den föreslagna förordningen vara tillfyllest. I
detta avseende har riksdagen ansett, att den i denna paragraf förekommande
bestämmelsen om att bidrag skall beviljas »företrädesvis till förbättring av
för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar---— ----, samt
4
Riksdagens skrivelse Nr 326.
till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar,
vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras ävensom
etc.» i stället bör givas den lydelsen att bidrag skall kunna beviljas »till
förbättring etc.».
Därjämte påkallas en mindre ändring av formell natur i förordningens 1 §
föranledd av att riksdagen beslutat, att förordningen om särskild skatt å bensin
skall utsträckas att gälla jämväl motorsprit.
Ett av de motionsvis framställda förslagen avser, att automobilskattemedlen
skulle upptagas bland inkomsterna å riksstaten, varvid å riksstatens utgiftssida
skulle uppföras ett motsvarande anslag för bidrag till vägväsendet av automobilskattemedel.
Riksdagen, som ur synpunkten av de krav på fullständighet
och översiktlighet, som böra uppställas på budgeten, finner det sålunda framställda
yrkandet äga berättigande, har emellertid ansett det böra ankomma på
Eders Kungl. Maj:t att efter närmare övervägande av frågan framlägga förslag
för riksdagen i ämnet.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen dels anmäla,
att riksdagen, som sålunda icke kunnat i oförändrat skick antaga Eders
Kungl. Maj :ts förslag i ämnet, för sin del antagit bifogade förslag till förordning
om fördelning av automobiiskattemedel (Bil. A),- dels ock anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande automobilskattemedlens
uppförande å riksstaten samt för riksdagen framlägga det förslag i
ämnet, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 10 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens skrivelse Nr 886.
5
Bil. A.
Förslag
till
Förordning
om fördelning av antomobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om särskild
skatt å automobilguinmiringar och om särskild skatt å bensin och motorsprit
eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, influtna skattemedel (automobilskattemedel)
skola tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas
gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt
betydelsefulla vägar och broar.
2 §.
Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent av
statskontoret fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp,
som från dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.
3 §.
Av landsbygdens andel av skattemedlen skola åttio procent tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från
respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län. Av återstående tjugu procent må ett'' belopp,
motsvarande högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen,
enligt Konungens förordnande användas till understödjande av sådana forsknings-
och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan
länen fördelas på sätt Konungen förordnar.
4 §.
Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma visst
län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt viktiga
vägar och broar inom länet samt till underhåll av sådana av vederbörande
6
Riksdagens skrivelse Nr 326.
vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik
i synnerlig grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är
till särskilt gagn för automobiltrafiken. Vad av länet tillkommande skattemedel
ej åtgår till beviljade bidrag skall besparas, intill dess sålunda uppkommet
överskott bliver i enahanda ordning utdelat eller om dess användning annorledes
förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
förordningen den 2 juni 1922 (nr 262) om fördelning av automobilskattemedel
m. m. upphör att gälla.