Riksdagens skrivelse Nr %90.
9
Nr 290.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar
av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets
utgörande på landet jämte i ämnet väckta motioner.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 69.)
Till KONUNGEN.
Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 69 får riksdagen anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts proposition, nr 213, med förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet samt till de inom riksdagen väckta motionerna I: 184, II: 294 och
295 ävensom II: 285 i vad den sammanfaller med motionerna I: 184 och II:
294, för sin del antagit följande
Förslag
till
Lag1
om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 5, 12, 24, 25, 46, 60, 61, 77 och 80 §§ i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola erhålla
följande ändrade lydelse:
1 Ändringar i och tillägg till nu gällande lag angivas, dä de hänföra sig till Kungl. Maj ds förslag.
med kursiverad stil och, då de hänföra sig till motionsvis framkomna förslag, med spärrad
kursiverad stil
10
Riksdagens skrivelse Nr 890.
5 §•
I fråga om byggande och underhåll av allmän väg, bro och färja utgör
varje härad en gemensamhet för sig.
År vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad delat i två eller flera
väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar därav då förenade
till ett distrikt, må därvid förbliva.
Hava inom två eller flera väghållningsdistrikt de väghållningsskyldiga
fattat samstämmande beslut om förening av distrikten till
ett väghållningsdistrikt, må dock Konungens befallningshavande,
där vägunderhåll icke inom mer än ett av distrikten utföres av därtil
l jämlikt 7 § förpliktade väghållare, förordna, att beslutet skall
lända till efterrättelse.
Delning av härad i särskilda väghållningsdistrikt, eller förening av härad
eller delar därav till ett sådant distrikt må eljest, så vitt icke därom förordnats
i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning
på sätt nedan sägs.
Yad sålunda om väghållningsbesvärets fördelning på särskilda distrikt är
stadgat må ej innefatta hinder för kommuner eller landsting att lämna bidrag
till byggande av allmän väg, bro eller färja.
12 §.
Ifinnes för beredande av lämplig och bekväm vägdelning erforderligt, att väg
eller vägsträcka från delningen undantages, må den, i ordning, varom i 43 §
stadgas, kunna från vägdelningen uteslutas för att medelst vägkassan underhållas.
År jordbruksfastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma
tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,
märklig svårighet för behörigt fullgörande av jordbruksfastighet åliggande
vägunderhåll in natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldiga, efter
framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,
Konungens befallningshavande på fastighetsinnehavarens besvär prövat skäligt
bifall därtill lämna, befrias från vägunderhåll in natura och detta i stället
ombesörjas av vägstyrelsen.
Därest för beredande av bättre och jämnare vägunderhåll sådant finnes
nödigt, mä de väghållningsskyldiga besluta, att samtliga vägar eller viss
vägsträcka inom väghållningsdistriktet skola övertagas till underhåll medelst
vägkassan; dock att beslutet för att bliva gällande skall underställas Konungens
befallningshavandes prövning.
24 §.
År för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt erforderligt, att träd
eller buske borthugges eller att träd kvistas, må vid vägsyn, varom i 35 § sägs,
föreskrivas skyldighet för jordägaren att inom viss tid därom besörja; dock må
jordägaren, där åtgärden för honom medför avsevärd skada, ur vägkassan njuta
Riksdagens skrivelse Nr 290.
11
skålig ersättning därför med belopp, som av synemännen bestämmes. Det åligger
förrättning smännen att i det vid vägsynen förda protokollet verkställa anteckning
om föreläggande, varom nu är sagt, samt, där ersättning till jordägaren
finnes böra utgå, om beloppet därav. Om givet föreläggande skall landsfiskalen
ofördröjligen låta bevisligen underrätta jordägaren ävensom, där jordägaren
tillerkänts ersättning ur vägkassan, vägstyrelsen.
Underlåter jordägare efterkomma föreläggande att verkställa röjning, varom
i första stycket sägs, äger landsfiskalen, sedan den för klagan över föreläggandet
bestämda tid gått till ända, låta på lämpligt sätt verkställa röjningen
på jordägarens bekostnad.
Kostnad för röjning, som enligt denna paragraf utföres genom landsfiskalens
försorg, skall av vägstyrelsen förskjutas men av landsfiskalen omedelbart efter
arbetets utförande uttagas av jordägaren. Saknar denne tillgång till kostnadens
gäldande, skall den stanna å vägkassan.
25 §.
Utan Konungens befallningshavandes tillstånd må ej hädanefter utmed väg
på mindre avstånd än 3,5 meter från vägens kant byggnad uppföras.
Utmed väg må ej inom nämnda avstånd utan Konungens befallning skavandes
tillstånd förekomma upplag eller andra anordningar, som hindra vägens
upptorkande eller fri sikt, ej heller annonstavlor, reklamskyltar och dylikt,
dock må anordning, som tillkommit före den 1 juli 1924 eller allenast till följd
av vägs omläggning, breddning eller annan därmed jämförlig omständighet
skulle komma att falla under nämnda förbud, förbliva orubbad, där ej vid
vägsyn föreskrives skyldighet för vederbörande jordägare att borttaga densamma.
Vad i 24 § är stadgat om sättet för meddelande och om delgivning av där
avsett föreläggande samt om ersättning till jordägaren för skada till följd av
åtgärd, varom där är fråga, skall äga motsvarande tillämping i fråga om
föreläggande, varom nu är sagt.
Ej må inom synhåll från väg förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet
att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i andra eller
tredje stycket och sker ej rättelse efter tillsägelse av landsfiskalen, eller efterkommes
ej med stöd av andra stycket meddelat föreläggande, äger landsfiskalen
föranstalta om rättelse på den felandes bekostnad; och skall vad i 24 § tredje
stycket är stadgat angående uttagande och bestridande av där avsedd kostnad
äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnaden för åvägabringande av
rättelse, som nyss nämnts.
46 §.
För bestämmande av beloppet av de till vägkassan ingående bidrag uppskattas
särskilt för varje väghållare årliga kostnaden för underhållet den
tid mark är bar av allmän väg, bro och färja.
Vid sådan uppskattning skall skäligt avseende fästas så väl å ortens pris
12
Riksdagens skrivelse Nr 290.
på dagsverken och körslor som ock därå, att de till vägunderhåll in natura
indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna arbetare och dragare fullgöra
arbetet, ävensom å avståndet mellan den väghållningsskyldiga fastigheten
och dess väglott; börande i uppskattningsinstrumentet utsättas detta
avstånd ävensom, där detsamma är mer avsevärt, särskilt angivas det belopp,
som anses motsvara väghållarens till följd av berörda förhållande
ökade besvär.
60 §.
Av uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja
lämnas tre tiondelar av statsmedel.
Hava inom väghållning sdistrikt dess samtliga vägar övertagits
till underhåll medelst väglcassa n, skall dock statsbidrag et beräknas
å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet under näst föregående
år, därest vägunderhållet då ålegat vägkassan, och skall
därvid i underhållskostnad jämväl inbegripas all för v ältning sko stnåd,
som icke uppenbarligen avser •byggande av väg.
Därutöver må väghållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligt
betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts prövning av staten erhålla särskilt
understöd, i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill
lämna tillgång.
Statsbidraget utbetalas till vägstyrelsen. Det statsbidrag, som belöper på
underhållet av indelad väg, tillkommer dem, som sådant underhåll bestrida,
och tillhandahålles dem av vägstyrelsen på lämpligt sätt.
Inom distrikt, där vägunderhållet in natura helt eller delvis utföres av därtill
jämlikt 7 § förpliktade väghållare, skall den av särskilda nämnden uppskattade
kostnad för underhåll av all indelad väg inom distriktet, som ej av
vägkassan övertagits till underhåll, efter avdrag för därå belöpande bidrag av
statsmedel, fördelas på de vägfyrkar, för vilka underhåll in natura fortfarande
utföres, varefter det belopp, som enligt denna fördelning på varje sådan fyrk
belöper, såsom vägskatt påföres varje annan vägfyrk. Vad därutöver erfordras
för bestridande av vägkassans utgifter enligt den fastställda utgiftsstaten
påföres samtliga vägfyrkar till lika andel för en var av dem. Hava väghållningsdistrikts
samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,
skall hela det belopp, som utöver tillgängliga medel erfordras för täckande
av vägkassans utgifter, på sätt nyss nämnts påföras samtliga vägfyrkar.
61 §.
Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna varje år
efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den 1 juni till
vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje kommun beträffande
de i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt upptaga, i
fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet, särskilt å fastigheter,
som utgöra vägunderhåll in natura, särskilt å staten eller menighet tillhöriga
Riksdagens skrivelse Nr 290.
13
allmänningsskogar och särskilt å alla övriga fastigheter jämte frälseränta,
samt i fråga om inkomst den beskattningsbara andelen därav.
Ilar inom väghållning sdistrikt allenast viss vägsträcka övertagits till underhåll
medelst vägkassan, skall ovannämnda förteckning summariskt upptaga
skilda värden å de fastigheter, för vilka vägunderhåll in natura fortfarande
utföres, och å de fastigheter, som jämlikt 12 § befriats från vägunderhåll in
natura. Har viss fastighet åliggande vägunderhåll allenast delvis övertagits
av vägkassan, skall häradsskrivaren för meddelandet av nyssnämnda uppgift
med ledning av den vid gällande vägdelning upprättade graderingslängden beräkna,
huru fastighetens taxeringsvärde skall anses fördela sig å det underhåll,
som övertagits av vägkassan, och det, som fortfarande utföres för fastigheten.
Het åligger vägstyrelsen att, då viss vägsträcka övertages till underhåll medelst
vägkassan, meddela häradsskrivaren uppgift å de fastigheter, som helt eller
delvis befriats från vägunderhåll in natura, samt jämväl i övrigt lämna de
upplysningar, som kunna vara erforderliga för fullgörande av den häradsskrivaren
åliggande uppgiftsskyldigheten.
77 §.
Underlåter väghållare eller, där vägfogde finnes, denne att efter föreläggande
eller anmaning, såsom i 35 § sägs, inom föreskriven tid bättra förekommande
brister, eller nnderlåtes sådant av väghållare, som blivit om dylika
brister av vägfogden underrättad, böte den försumlige från och med tio till
och med två hundra kronor.
Eftersätter snöplogfogde vad honom enligt denna lag åligger, eller underlåter
delägare i ploglag att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd eller att sådant
uppbåd hörsamma, eller försummar delägare i ploglag, för vilket snöplogfogde
icke blivit utsedd, att hålla den ploglaget tilldelade vinterväg i fargillt skick
eller att, där så tarvas, märka den ut, böte från och med fem till och med tjugu
kronor.
Enahanda ansvar drabbar den, som gör sig skyldig till överträdelse av föreskrifterna
i 25, 26, 27 och 31 §§ eller underlåter att ställa sig till efterrättelse
föreläggande, varom i 24 § och 25 § andra stycket förmäles.
Böter, som jämlikt denna paragraf ådömas, skola tillfalla vägkassan och,
där tillgång till deras fulla gäldande brister, förvandlas efter allmän lag.
Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer straff enligt
allmän lag.
80 §.
Den, som med vägstämmans beslut ej nöjes, äge däröver anföra besvär hos
Konungens befallningshavande inom tid, som nedan sägs; och varde den tid
räknad från det sådant tillkännagivande, att stämma hållits, varom i 52 § förmäles,
blivit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst.
I enahanda ordning och inom nedan angivna tid må klagan föras över vägdelning
och särskilda nämndens uppskattning; skolande besvärstiden räknas,
14
Riksdagens skrivelse Nr 290.
där fråga är om vägdelning enligt 45 §, från det klaganden erhållit sådan
underrättelse, varom i samma paragraf stadgas, samt där besvären avse annan
vägdelning eller särskilda nämndens uppskattning, i förra fallet från det kungörelsen
om vägdelningens avslutande och i senare fallet från det den i 51 §
omförmälda länskungörelse blivit i distriktets kyrkor uppläst.
I alla ovannämnda fall skola besvären, vid talans förlust, ingivas, i mål
från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län inom fyrtiofem
dagar och i mål från övriga orter inom riket inom trettio dagar, dock att
menighet, som klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.
Finner för prövning av besvär över vägdelning Konungens befallningshavande
nödigt låta anställa syn, äge Konungens befallningshavande förordna
ojävig lantmätare eller annan lämplig person att med biträde av två tillkallade
jämväl ojävige gode män sådan syn hålla. Kostnaden för förrättningen skall
förskjutas av vägkassan, men stannar på den, som vid sakens slut därtill skyldig
prövas.
Väghållare, som är missnöjd med åläggande vid vägsyn eller med beslut vid
formlig efterbesiktning, varigenom han förklarats icke hava ställt sig till efterrättelse
honom meddelat föreläggande att bota brist, äge däröver föra klagan
hos Konungens befallningshavande, i förra fallet inom femton dagar från den
dag, underrättelse om åläggandet blivit, på sätt i 35 § sägs, i socknens kyrka
uppläst, och i senare fallet inom samma tid från den dag, då efterbesiktningen
förrättats. Atnöjes ej den, som erhållit föreläggande enligt 24 § eller 25 §
andra stycket, därmed eller är vägstyrelse missnöjd med dylikt föreläggande,
varigenom ersättningsskyldighet ålagts vägkassan, må klagan över heslutet föras
hos Konungens befallningshavande inom femton dagar från det klaganden erhöll
del av föreläggandet. Ej må klagan, varom i detta stycke sägs, verka uppehåll
med verkställigheten av åläggande vid vägsyn eller hindra uttagande av kostnad,
på sätt i 24 § sista stycket, 25 § sista stycket och 35 § sista stycket
förmäles, med mindre Konungens befallningshavande annorlunda förordnar.
Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid mot landsfiskalens
mening, äger denne underställa detsamma Konungens befallningshavandes
prövning.
över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i denna lag omförmäles,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.
Stockholm den 6 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
241096