Riksdagens skrivelse Nr 238.
5
Nr 238.
(lodkänd av första kammaren den 3 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1924—1925 åt dels kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och
visso extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 103.)
Till Konungen. I
I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr
182, bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de av
departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordade allmänna grunderna
för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 till
de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724)
angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner ävensom
i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion, (II: 417) däruti hemställts, att riksdagen med avslag å Eders
Kungl. Maj:ts proposition nr 182 måtte för sin del besluta, att dyrtidstilläggen
under ecklesiastikåret 1924—1925 åt dels kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner måtte fastställas att utgå
efter samma grunder, som gälla för ecklesiastikåret 1923—1924.
De nu gällande grunderna för utgående av dyrtidstillägg till ifrågavarande
prästerliga befattningshavare äro till sina huvuddrag följande.
Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form
av procentuellt tillägg, utgörande 33 procent av de med befattningen i fråga
förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte
6
Riksdagens skrivelse Nr 238.
till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret 1923—1924 på
grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast
tillägg av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.
Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med
dels ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal,
procentuellt tillägg, dels barntillägg, dels ock ett för varje kvartal lika
belopp, fast tillägg. Det procentuella tillägget utmätes efter enahanda grunder
som dyrtidstillägget till statens icke nyreglerade pensionärer med tilllämpning
av så kallad glidande skala. Barntillägget utgår till innehavare av
emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av försörjningsplikt
underhöll barn under 16 år, med 15 kronor för kvartal och varje sålunda
underhållet barn, dock med iakttagande av viss begränsning.
Härjämte äger Eders Kungl. Maj:t enligt av riksdagen lämnat bemyndigande
att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg
utgår, blir föremål för säkning, förordna, att det till de i tjänst
varande prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
I proposition nr 5 har Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag till ändrade
grunder för utgående av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
I anslutning härtill är det förslag uppgjort, som innefattas i nu förevarande
proposition angående dyrtidstillägg åt prästerliga befattningshavare för ecklesiastikåret
1924—1925. Betihffande statstjänstemannen föreslår Eders Kungl.
Maj:t för befattningshavare vid oreglerade verk ett fixt procenttal av 33.
Då enligt nu gällande grunder dyrtidstilläggen åt i tjänst varande befattningshavare
skulle vid en antagen indexställning av 175 utgå efter 37 procent,
innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag en nedsättning av procenttalet
med 4 enheter. Denna nedsättning är avsedd att drabba endast de procenttuella
tilläggen. Med hänsyn härtill har det ansetts skäligt, att avståndet
emellan statstjänstemännens och prästernas dyrtidstillägg ytterligare något
minskas, förslagsvis till 3 procent, d. v. s. samma skillnad, som fastställdes
att gälla för ecklesiastikåret 1918—1919, då prästernas procentuella dyrtidstillägg
utgjorde 30 procent, under det att statstjänstemännens procentuella
tillägg för år 1918 uppgick till 33 1/3 procent. För ecklesiastikåret 1924—
1925 har sålunda prästernas dyrtidstillägg ansetts böra utgå med 30 procent
av avlöningsbeloppet. Någon annan ändring skulle icke ifrågakomma i förhållande
till nuvarande grunder.
1 fråga om grunderna för dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner skulle enligt förslaget någon annan ändring icke vidtagas än
att det procentuella tillägget skulle fixeras till 33 procent.
För statstjänstemännens vidkommande har riksdagen numera beslutit, att
de för budgetåret 1923—1924 gällande dyrtidstilläggsgrunderna skola gälla
även för budgetåret 1924—1925. I anslutning härtill skulle för de i tjänst
varande prästmännen dyrtidstilläggsgrunderna för ecklesiastikåret 1924—
1925 bliva desamma som för nästföregående ecklesiastikår. Riksdagen har
Riksdagens skrivelse Nr 238.
7
i fråga om statstjänstemannens dyrtidstillägg utgått från en medelindex av
173. Vid en dylik indexställning skulle dyrtidstilläggcn utgå efter Sfi procent.
Utgår man vidare från samma skillnad mellan statstjänstemännens och
prästernas dyrtidstilläggsprocent, som departementschefen tänkt sig, d. v. s.
3 procent, skola prästarnas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924— 1925
beräknas komma att utgå med 33 procent av avlöningsbeloppet. Jämväl i
övrigt anser riksdagen nuvarande dyrtidstilläggsgrunder böra gälla för det
ecklesiastikår, varom nu är fråga. Vidare bör, i analogi med vad som medgivits
för det gångna ecklesiastikåret, Eders Kungl. Maj:t bemyndigas att,
därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemännens dyrtidstillägg
utgår, blir föremål för ändring, förordna, att det till de i tjänst varande
prästmännen utgående dyrtidstilliigget skall undergå skälig jämkning.
Innehavare av prästerliga emeritilöner böra enligt riksdagens mening,
liksom hittills skett, även för ecklesiastikåret 1924—1925 bliva i nu förevarande
hänseende i möjligaste mån likställda med pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst i motsvarande pensionsläge.
På sätt framgår av statsrådsprotokollet lämnar kyrkofonden tillgång till
bestridande av de ökade utgifter, som kunna bliva en följd av de av riksdagen
sålunda angivna grunder för dyrtidstilläggets utgående.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen
dels beslutat de av riksdagen här ovan angivna allmänna grunderna för
beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 till de prästmän,
som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra
ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner ävensom i lagen
den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
dels ock bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemännens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring,
förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig jämkning.
Stockholm den 3 juni 1924.
Med undersåtlig vördnad.