Riksdagens skrivelse Nr 237.

1

Nr 237.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1924.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående ersättning till vissa vintillverkare
samt vissa medlemmar av vindragarlaget i Stockholm.

(Statsutskottets utlåtande nr 94.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition,
nr 187, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
besluta

dels att till aktiebolaget Skånska fruktvin- och likörfabriken i Bjuf, aktiebolaget
önos i Tollarp samt firman B. P. Gullbergh i Malmö må ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel utbetalas följande belopp, nämligen till aktiebolaget
önos femtiotusen kronor samt till envar av de båda övriga tjugufemtusen
kronor, allt under villkor, att i enlighet med Eders Kungl. Majrts
bestämmande före utbetalningen sådana åtgärder vidtagas, att någon tillverkning
av rusdrycker icke vidare må kunna utan särskilt tillstånd bedrivas i
de lokaler, vilka av ersättningstagarna tidigare för sådant ändamål begagnats,
ävensom att ersättningstagarna skriftligen förbinda sig att icke framdeles
mot statsverket framställa några ersättningsanspråk i anledning av deras
tidigare bedrivna tillverkning av rusdrycker;

dels ock att till de medlemmar av vindragarlaget i Stockholm, som nu
äro varaktigt oförmögna till arbete, må ur statsverkets fond av rusdrycksmedel
under vederbörandes återstående livstid, så länge arbetsoförmågan varar
Bihang till riksdagens protokoll 4924. 44 samt. Nr 237—244. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 237.

och vederbörande styrker sig vara i behövande omständigheter, årligen utbetalas
ett belopp av sexhundra kronor att utgå med en fjärdedel eller etthundrafemtio
kronor kvartalsvis i efterskott från och med tredje kvartalet
är 1924.

Vad först beträffar spörsmålet om ersättning till de vintillverkare, varom
i förevarande proposition är fråga, hava, såsom departementschefen ock
antytt, nu gällande bestämmelser i fråga om rätt till vintillverkning icke
inskränkt äldre företagares rätt att fortsätta av dem tidigare bedriven tillverkning
utan innebära endast förbud mot inrättande av nya fabriker utan
därtill av Eders Kungl. Maj:t lämnat tillstånd. Någon lagstiftning, som på
sådant sätt inskränkt rätten att bedriva tillverkning av alkoholhaltiga drycker
att därpå skulle kunna grundas ersättningsanspråk mot det allmänna, föreligger
sålunda icke. I de till kontrollstyrelsen överlämnade framställningarna
i ämnet hava ej heller dylika skäl åberopats, utan har såsom motiv för
ersättningsanspråken anförts, dels att möjligheterna att försälja tillverkade
varor genom den nya rusdrycksförsäljningsförordningen omintetgjorts eller
åtminstone väsentligen inskränkts, dels att oöverstigliga svårigheter understundom
mött att få inköpa de spritdrycker, som varit nödvändiga för deras
tillverkning såsom utgångsmaterial eller såsom tillsats i syfte att öka hållbarheten
eller dylikt.

I fråga om det sist angivna motivet har kontrollstyrelsen bland annat
framhållit, att de ändringar, som under senare tid och särskilt genom rusdrycksförsäljningsförordningens
genomförande vidtagits beträffande de bestämmelser,
som reglera tillverkares möjlighet att inköpa för tillverkningen
erforderliga spritdrycker, icke till sin ordalydelse vore av den art, eller i
praktiken fått sådan tillämpning, att på dem kunde grundas någon som helst
rätt för tillverkare till ersättning för intrång i näringsverksamhet. Ej heller
vore de sådana, att på dem kunde grundas någon moralisk förpliktelse för
det allmänna att lämna ersättning. Det enda fall, då dylik förpliktelse på
här angivna skäl eventuellt skulle kunna tänkas föreligga, vore, enligt styrelsens
mening, i fråga om den tillverkare — Skånska frukt- och likörfabriken
i Bjuf — som förmenat sig hava rätt till tillverkning av spritdrycker. Då
emellertid tillverkningsrätten i detta fall icke kunde anses obestridlig, då
tillverkningen i varje fall icke pågått mer än en eller annan månad efter
den 1 juli 1917 och bolaget sedermera icke gjort något försök till dess upptagande
förrän i början på år 1922 samt då de tillverkade kvantiteterna
varit obetydliga i förhållande till fabrikens tillverkning av vin och de färdiga
produkterna åtminstone delvis syntes hava försålts såsom vin, har ej heller
i detta fall ur här angivna synpunkt ersättning med skäl synts styrelsen
kunna ifrågasättas. Till denna styrelsens ståndpunkt har ock riksdagen
kommit, och anser riksdagen sålunda, att några berättigade krav på ersättning
ej kunna grundas på de förändringar i hithörande bestämmelser, som
under senare tid blivit genomförda.

Riksdagens skrivelse Nr 237. 3

Vidkommande härefter spörsmålet, huruvida de förändrade försäljningsbetingelser,
under vilka vintillverkarna haft att arbeta, kunna motivera
ersättningsskyldighet för det allmänna, har den i ämnet lämnade utredningen
synts riksdagen ådagalägga, att vintillverkarna i stort sett måste
anses hava uraktlåtit att tillvarataga de möjligheter att vinna avsättning
för av dem tillverkade viner, som rusdrycksförsäljningsförordningen erbjuder.
Enligt vad av kontrollstyrelsens utlåtande framgår, har sålunda aktiebolaget
Onos i Tollarp efter den 1 januari 191!) icke ingivit någon offert å vin till
pris- och inköpsnämnden eller till aktiebolaget Vin- och spritcentralen.
Aktiebolaget Skånska fruktvin- och likörfabriken i Bjuf har icke heller
ingivit någon offert å vin till pris- och inköpsnämnden, men däremot dels
i april 1922 till aktiebolaget Vin- och spritcentralen inlämnat prov å vid dess
fabrik tillverkat vin, vilka prov dock visade sig vara av den beskaffenhet,
att sagda aktiebolag icke ansåg sig kunna inköpa vin från fabriken i fråga,
dels i december samma år offererat ett bärvin, vilken offert ej heller gav
anledning till inköp. Firman B. P. Gullbergli i Malmö har icke vare sig
till aktiebolaget Vin- och spritcentralen eller till pris- och inköpsnämnden
ingivit någon offert å vin. Ej heller i övrigt har, så vitt propositionen utvisar,
vintillverkarna i fråga vidtagit några åtgärder för tillvaratagande av
förefintliga möjligheter för avsättning av vin. Möjlighet att bedöma, huruvida
vintillverkarna, därest till buds stående möjligheter av dem rationellt
utnyttjats, kunnat med framgång bedriva sin rörelse även efter rusdrycksförsäljningsförordningens
genomförande, förefinnes sålunda icke. Någon förpliktelse
från det allmännas sida att bereda dem ersättning synes riksdagen
ej heller ur denna synpunkt föreligga.

Emellertid har, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, framställningar
av liknande beskaffenhet med dem, varom i förevarande proposition
är fråga, tidigare ingivits till och prövats av aktiebolaget Vin- och
spritcentralen. Detta bolag, vilket jämte dess dotterbolag numera ensamt
handhar partihandeln med rusdrycker, måste ock, enligt riksdagens mening,
hava ett visst intresse av att uppgörelse med nu ifrågavarande vintillverkare
i någon form kommer till stånd, och synes det riksdagen på grund härav
ligga närmast till hands, att även i nu förevarande fall aktiebolaget Vinoch
spritcentralen må äga pröva, huruvida och i vilken mån ersättning bör
utgå till alla eller vissa av dem. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott
förvissat sig om, är ock bolaget villigt att träda i underhandlingar
med vintillverkarna.

I förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t vidare på angivna skäl
föreslagit riksdagen, att ett årligt understöd av 600 kronor måtte få utbetalas
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel till vissa medlemmar av vindragarlaget
i Stockholm. Då riksdagen emellertid ansett, att jämväl frågan, huruvida
och i så fall med vilka belopp understöd må utgå till ifrågavarande
personer, är av den art, att prövningen av densamma bör ankomma på aktie -

4

Riksdagens skrivelse Nr 237.

bolaget Vin- och spritcentralen, har riksdagen även i denna del ansett sig
icke böra ansluta sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag.

På grand av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att Eders Kungl.
Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens bifall.

Stockholm den 3 juni 1924.

Med undersåtlig vördnad.