8
Riksdagens skrivelse Nr 223.
*
Nr 223.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om fastighetstaxering
åren 1925 och 1926, m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 44.)
Till Konungen.
Genom proposition den 7 mars 1924, nr 165, har Eders Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över flnansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen, bland annat, att
antaga vid propositionen fogade förslag till
dels förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926;
dels ock förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för åren 1925 och 1926 m. m.
Då 1920 års riksdag, som i skrivelse till Kungl. Maj:t gjorde framställning
om förnyad prövning av frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning,
i avbidan på förslag till slutgiltig lösning av kommunalskattefrågan,
vilket förslag beräknades komma att föreläggas 1924 års
riksdag, antog åtskilliga förslag till ändringar-i kommunalskattelagstiftningen
eller det s. k. kommunalskatteprovisoriet, gav riksdagen åt vissa
av de därvid antagna författningarna giltighet allenast för tiden 1921—
1924. I den föreliggande propositionen har föreslagits, att förlängd giltighet
måtte givas åt den s. k. provisorielagstiftningen, i vad densamma
omfattar de för sistnämnda tid gällande författningarna, ävensom den år
1921 antagna förordningen om fastighetstaxering åren 1923 och 1924.
På grund av det läge, vari utredningen rörande kommunalskattefrågan
befinner sig, har riksdagen funnit sig böra biträda förslaget om förlängning
av gällande, endast för viss tid antagna lagstiftning.
De föreliggande författningsförslagen avvika endast på tvenne mindre
betydande punkter från nu gällande bestämmelser. Sålunda lämnas i förslaget
till förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 en uttrycklig
Riksdagens skrivelse Nr 223.
9
föreskrift, att i fastighets taxeringsvärde ej skall inräknas värdet av egendom,
som allenast på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920
med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt
om rätt till elektrisk kraft m. m. hänföres till fast egendom. Vidare
stadgas, att nytt taxeringsvärde må åsättas, därest sådan egendom ingår
i fastighets taxeringsvärde. Då dessa bestämmelser få anses innebära
allenast ett förtydligande av redan nu gällande föreskrifter för att undanröja
den tveksamhet, som uppstått vid tillämpningen, har riksdagen icke
haft något att erinra mot desamma.
Den andra avvikelsen innebär, att vid upprättande av debiterings- och
uppbördslängd å kommunalutskylder, vid sidan av det hittills använda,
ett nytt formulär skulle få begagnas. Då genom ett användande av sistnämnda
formulär arbetet med debiteringen komme att förenklas, har
riksdagen icke funnit något att erinra mot förslaget i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, med bifall till ovannämnda
proposition i nu ifrågavarande del, antagit
1) ovan omförmälda, vid propositionen fogade förslag till förordning om
fastighetstaxering åren 1925 och 1926; samt
2) ovan omförmälda, vid propositionen fogade förslag till förordning om
särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder för åren 1925 och
1926, m. m.
Stockholm den 31 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.