Riksdagens skrivelse Nr 211.

11

Nr 211.

Godkänd av första kammaren den 27 mai 1924.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder
för åstadkommande av en effektivare inspektion inom
gruvindustrien.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framhållits behovet dels att en speciell yrkesinspektör
för gruvindustrien tillsattes, dels att efter av Eders Kungl. Ma.i:t
företagen utredning närmare föreskrifter utfärdades till skydd mot olycksfall
och ohälsa i arbete inom gruvindustrien.

I den ordning, 46 § riksdagsordningen stadgar, har riksdagens vederbörande
utskott inhämtat socialstyrelsens yttrande över motionen.

Beträffande det första av de i motionen innefattade yrkandena får riksdagen
anföra följande.

Tillsynen över arbetarskyddet inom gruvdriften åligger för närvarande
huvudsakligen bergmästarna, vilkas verksamhet regleras dels av arbetarskyddslagen,
dels av gruvstadgan, varvid det förhållandet synes vara för
handen, att den myndighet, de tillerkännas genom den senare delvis är
större än den, som tillkommer en vanlig yrkesinspektör enligt den förra.
Gruvstadgan § 52 stadgar nämligen, bland annat, att därest bergmästare
finner nödigt, »att i gruva anstalt göres till trygghet för arbetsmanskapet

-----—, äge bergmästaren förelägga gruvägaren att inom viss

tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, förutom ansvar enligt § 50,
att, efter omständigheterna, det föreskrivna arbetet på hans bekostnad genom
bergmästarens försorg verkställt eller gruvarbetet inställes, till dess
sådan anstalt blivit gjord». Riksdagen har ej funnit tillräckliga skäl
förebragta för att förorda ett frånskiljande av befogenheten att övervaka
arbetarskyddet från bergmästarnas åligganden till förmån för en nyinrättad
särskild yrkesinspektion. De skäl emot en sådan åtgärd, som anförts
av socialstyrelsen, synas riksdagen värda allt beaktande.

Däremot vill riksdagen på det bestämdaste uttala, att allt bör göras för
att få den redan befintliga yrkesfareinspektionen så effektiv som möjligt.

12

Riksdagens skrivelse Nr 211.

Riksdagen har därvid fäst sig vid socialstyrelsens uppgift, att anvisningar
till förekommande av olycksfall inom gruvindustrien hittills endast utgivits
eller förberetts rörande den grupp av olycksfall, som omfattar dylika,
uppkomna genom användande av arbetsmaskin, arbetsredskap eller
annat tekniskt hjälpmedel, men däremot ej beträffande sådana, som hänföra
sig till ett arbetsgrepp, en arbetsprestation eller dylikt. Då till den
senare gruppen höra några av de vanligaste orsakerna till olycksfall, såsom
»nedfallande föremål», »halkning och fall», o. d., får riksdagen understryka
vikten av att vägledande råd och anvisningar utgivas även beträffande
denna grupp.

Vidare får riksdagen framhålla vikten av att redan gällande bestämmelser
för inspektion av gruvor noga följas och eventuellt kompletteras
med nya. Det synes riksdagen, som om därvid framför allt den i § 31
av lagen om arbetarskydd fastslagna rätten för arbetarna att genom valda
ombud framföra sina synpunkter för inspektionsförrättaren skulle vara av
avgörande betydelse. Det bör vara varje inspektionsförrättare angeläget
att alltid vid sina besök å en arbetsplats tillkalla dessa ombud och taga
del av deras åsikter, och även mellan inspektionerna bör en viss kommunikation
upprätthållas mellan dessa båda parter ävensom mellan dem och
arbetsledningen. Möjligen bör det tagas under övervägande, huruvida ej
ett förtydligande på denna punkt av gällande bestämmelser vore på sin
plats.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt socialstyrelsen eller annan myndighet
att utreda, på vilket sätt inspektionen inom gruvindustrien må kunna
göras ur yrkesfaresynpunkt så tillfredsställande som möjligt, samt därefter
utfärda eventuellt nödiga föreskrifter till skydd mot olycksfall inom
sagda industri.

Stockholm den 27 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.