Riksdagens skrivelse Nr 186.

1

Nr 186.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i
statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda
framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 86.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har Eders
Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkt 19) föreslagit riksdagen att
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de
för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 §
av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden ovanberörda
dag föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.
............................................................ kr. 439,000

Vikar ia tser sättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinare befattningshavare
m. m., förslagsanslag........................ » 160,000

Bihang till riksdagens protokoll 192i. H saml. Nr ISO—192.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 186.
Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.
.............................................................. kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å
högst 1,000, respektive 500 kronor för år

räknat............................................................... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag....................... » 1,771,000 kr. 12,657,500.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
..................................................................................... kr. 55,670.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.
............................................................. kr. 475,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag...................................... » 25,000

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ................................ » 13,000 kr. 513,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag.
............................................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., förslagsanslag.................................... » 95,000

Hemliga utgifter............................................. » 4,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,637,530 kr. 1,773,830.

Summa förslagsanslag kr. 15,000,000;

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för tullverket med
ett mot statens slutsumma svarande belopp av 15,000,000 kronor, att direkt
utgå av tullmedel;

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie
stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid
tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må
under budgetåret 1924—1925 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma
i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i
lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till
högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921

Riksdagens skrivelse Nr 186.

3

(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för
år 1922 blivit bestämt.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag bär riksdagen
till behandling förehaft följande motioner, nämligen:

dels två motioner, 1: 34 och II: 39, vari yrkats, att riksdagen icke måtte
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag att anskaffa ytterligare fyra tulljagare
och alltså minska det av Eders Kungl. Maj:t till övriga kostnader för tullverket
iiskade anslaget 1,637,530 kronor med 180,000 kronor till 1,457,530
kronor;

dels eu motion, II: 38, vari alternativt hemställts, att något anslag för
ytterligare anskaffning av tullkryssare icke nu måtte av riksdagen beslutas
eller att ett belopp av 50,000 kronor måtte beräknas för ändamålet i årets stat;

dels ock en motion, II: 105, vari hemställts, att riksdagen ville besluta om
sådan ändring i de särskilda bestämmelser (Svensk författningssamling nr
368 år 1922), som från och med den 1 januari 1923 skola lända till efterrättelse
beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen och tullstaten, att de
från och med den 1 juli 1924 må erhålla följande lydelse, nämligen:
med ordinarie befattning — — — den ordinarie befattningen;

tjänsteman vid tullverket,---hänsyn icke tagas därtill;

tjänsteman, vilken omedelbart — —- — för kammarskrivare bestämda
lönegraden;

tjänsteman vid tullverket, — — — för varje tjänstgöringsdag;
tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna enligt
avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,
må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla
erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att
vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant
sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för
tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan
egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,
må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,
såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarevård
jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän
vid tullstaten;

anslag, som vid vissa---för anslaget skall hållas;

Vad då först sistnämnda motion beträffar, överensstämmer den av motionärerna
påyrkade utsträckningen av förmånen av fri läkarvård vid tullverket
med det av Eders Kungl. Maj:t uti propositionen den 17 februari
1922 (nr 89) framlagda förslaget i ämnet. Rörande uppkomsten utav förevarande
fråga och densammas behandling inom riksdagen hava motio -

4

Riksdagens skrivelse Nr 186.

närerna åberopat den redogörelse härutinnan, som lämnats i en vid 1923
års riksdag inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion utav
liknande innehåll som den nu förevarande. Beträffande utvecklingen av
spörsmålet om rätt till kostnadsfri läkarvård vid tullverket torde riksdagen
därför kunna inskränka sig till att hänvisa till den av motionärerna tidigare
förebragta utredningen.

över ifrågavarande motion har riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig
ordning inhämtat utlåtande från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Efter att hava framhållit, hurusom den vittomfattande frågan, i vilken
utsträckning befattningshavare vid den civila statsförvaltningen må böra
tillgodonjuta rätt att på vederbörande verks bekostnad erhålla behövlig
läkarvård, eventuellt jämte läkemedel, under senare tid varit föremål för
behandling i samband med löneregleringar inom ett flertal förvaltningsområden
och därvid föranlett bestämmelser på området av för olika verk
eller personalgrupper ganska skiftande innebörd, har lönenämnden beträffande
denna förmåns omfattning anfört följande:

»Den längst gående förmånen härutinnan torde hava tillerkänts kommunikationsverkens
personal. Enligt föreskrift i 26 § uti avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) erhåller tjänsteman vid nämnda verk på vederbörande
verks bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga
hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.
Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke
bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad
lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i
tjänsten. Närmare bestämmelser härutinnan hava för dessa verks vidkommande
meddelats uti avd. D av kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 529).

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451) vunnit tillämpning, gäller, enligt 25 § i samma reglemente, att tjänsteman
erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande
myndighets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet
medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t meddelar. Därjämte har föreskrivits, att i den mån
vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,
skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan
besluta.

De närmare bestämmelser av allmängiltig omfattning, som för dessa verks
vidkommande ansetts erforderliga, hava meddelats genom 5 § uti kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till ifrågavarande
avlöningsreglemente.

För statens hospital och asyler hava härutöver lämnats vissa särskilda
föreskrifter uti avd. B, mom. 2 h) utav kungörelsen den 15 juni 1922 (nr
368). Enligt berörda författningsrum må sålunda befattningshavare vid
ifrågavarande verk, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under avdelning
B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets
9 §, även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten erhålla

Riksdagens skrivelse Nr 186. 5

erforderlig läkarvård jämte läkemedel pa vederbörande hospitals bekostnad,
dock att värd ä sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må
vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under tid, da befattningshavaren
åtnjuter oavkortad lön; och må även andra inom hospital eller
asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt
åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan dem vid
anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kung]. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser. ...

Näst efter nu omförmälda befattningshavare vid kommunikationsverken
samt vid statens hospital och asyler torde, vad utsträckningen av har ifrågavarande
förmån angår, böra nämnas vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten.
Enligt 23 § i avlöningsreglementet den !) juni 1922 (nr 379) för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten gäller, att tjänsteman erhåller vid skada till
följd av olycksfall i tjänsten pa lotsverkets bekostnad erforderlig läkarvård
jämt läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Insjuknar
tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,
under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även
i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser, av verkets medel kunna erhålla ersättning
för sjukvårdskostnad; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik
vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel
under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön. Har tjänsteman i andra
fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom
utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma
om eller i vad mån ersättning för sjukvårdskostnad må utgå av
verkets medel.

Genom brev den 30 november 1922 (avd. I, 7 §) har Kungl. Maj:t meddelat
närmare bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. in. för
befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I fråga om befattningshavare vid fångvårdsstaten — å vilka avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) är tillämpligt — gäller enligt avd. B,
punkt 5, andra stycket, av kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 452), att tjänsteman,
tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets
9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,
erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad
; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,
då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

I avd. B, punkt 7, fjärde stycket, av samma kungörelse hava enahanda bebestämmelser,
som nu sagts, meddelats att gälla beträffande tjänsteman vid
statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande någon av 1—6 lönegraderna under
avd. B eller 1—3 lönegraderna under avd. C enligt avlöningsreglementets
9

Liknande bestämmelser gälla även beträffande viss personal vid statens
uppfostringsanstalt å Bona (kungörelsen den 15 juni 1922, avd. B, mom. 1,

tredje stycket). „ . „ 0

Vad slutligen beträffar personalen vid tullverket, gälla i fråga om denna,
förutom de för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen fastställda
generella föreskrifterna på området, jämväl de särskilda bestämmel -

6 Riksdagens skrivelse Nr 186.

serna i avd. B, mom. 3, femte stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 368).»

Sedan lönenämnden härefter framhållit, hurusom den sålunda lämnade
översikten gåve vid handen, att på här förevarande område icke rådde sådan
enhetlighet och likformighet, som ansetts i fråga om flertalet övriga löneförmåner
böra eftersträvas vid det nya lönesystemets anpassande å förhållandena
inom olika förvaltningsområden, har lönenämnden anfört, att med
hänsyn till den korta tid, som stått nämnden till buds för avgivande av
yttrande i frågan, nämnden för sin del icke vore i tillfälle att nu framlägga
något förslag till eller att angiva riktlinjerna för en mera omfattande
revision av bestämmelserna rörande kostnadsfri läkarvård för personal inom
den civila statsförvaltningen i syfte att åstadkomma större enhetlighet på
området. Att en sådan revision snarast möjligt måtte komma till stånd,
har emellertid synts lönenämnden utgöra ett bestämt önskemål ur såväl förvaltningsintressets
som de olika personalgruppernas synpunkt. Enligt vad
lönenämnden trott sig veta, hade ock frågan rörande omarbetning av gällande
bestämmelser rörande läkarvård till civila befattningshavare i statens tjänst,
åtminstone vad beträffade spörsmålet om vad denna förmån lämpligen borde
omfatta, varit föremål för övervägande, bland annat inom medicinalstyrelsen.
Den förnyade, allmänna utredning av hithörande spörsmål, som lönenämnden
för sin del, bland annat i anledning av den nu till behandling föreliggande
motionen, velat förorda, har synts nämnden böra avse såväl frågan om vilka
personalgrupper, som böra vara berättigade till erhållande av ifrågavarande
förmån, som ock den närmare innebörden av densamma, d. v. s. begränsningen
av rätten för tjänstemännen att under olika förhållanden på statens
bekostnad erhålla läkarbehandling, läkemedel, sjukhusvård, specialistvård
m. m. Att härvid kostnadsfrågan borde göras till föremål för ingående
undersökning har synts nämnden få anses självfallet.

I detta sammanhang har ock nämnden erinrat, att tjänstemännen vid
nyreglerade verk jämlikt 36 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451) samt motsvarande bestämmelser i andra avlöningsreglementen, i
vilka det nya lönesystemet kommit till användning, vore skyldiga att
underkasta sig minskning i eller upphörande av bland annat nu omhandlade
förmån.

Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående
ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast
lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka
ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den
personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på
verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare
intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har riksdagen icke kunnat
undgå att hysa betänkligheter mot eu utsträckning, på sätt föreslagits, av
förmånen av fri läkarvård och detta så mycket mera som, enligt vad förut

Riksdagens skrivelse Nr 186.

vid upprepade tillfällen inom riksdagen framhållits, det ieko lärer kunna
förnekas, att den redan nu medgivna förmånen i vissa fall utnyttjats på
ett sätt och i en utsträckning, som icke torde varit avsett. Riksdagen vill
emellertid å andra sidan icke bestrida, att skäl kunna anföras för eu utsträckt
rätt i förevarande hänseende. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten
av att så vitt möjligt enhetliga bestämmelser i ämnet varda meddelade,
har riksdagen, som visserligen icke kan nu bifalla motionen, likväl
ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att den av lönenämnden
ifrågasatta allmänna utredningen i förevarande fråga snarast möjligt varder
verkställd samt att det förslag till reviderade bestämmelser, som av denna
utredning må föranledas, varder för riksdagen framlagt.

Vidkommande de förslag i skilda hänseenden, Eders Kungl. Maj:t framlagt,
har riksdagen, vad först härvid avlöningsstaten för tullverket beträffar,
funnit sig böra bifalla vad Eders Kungl. Maj:t i fråga om denna
stat föreslagit riksdagen. Riksdagen har sålunda icke haft något att erinra
emot det av generaltullstyrelsen förordade och av Eders Kungl. Maj:t godtagna
tillvägagångssättet vid beräknandet av förslagsanslagen till ordinarie
befattningshavare vid tullverket, och har riksdagen ej heller funnit skäl
till erinran vare sig mot storleken av de utav Eders Kungl. Maj:t i fråga
om denna stat äskade anslagsbeloppen eller de förslag, Eders Kungl. Maj:t
i samband därmed framlagt.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragnings- och övergångsstaterna
samt pensionsstaterna för tullverket har riksdagen likaledes ansett
sig böra godtaga.

Vad däremot omkostnadsstaten beträffar, har riksdagen i ett avseende
funnit sig icke kunna bifalla vad Eders Kungl. Maj:t i fråga om denna
stat föreslagit, och gäller detta framställningen om ett anslag å 180,000
kronor för anskaffande av ytterligare fyra tulljagare. Vad detta förslag
angår, får riksdagen — på sätt ock motionsvis skett erinra om, att,
då 1922 års riksdag på förslag av Eders Kungl. Maj:t beviljade medel för
anskaffande av tulljagare, riksdagen därvid framhöll, att, om riksdagen
principiellt anslöte sig till detta förslag rörande beskaffenheten av tulljagarna
— liksom för övrigt även till vad Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt
angående typerna för tullbåtarna — riksdagen därmed icke medgivit, att
ett Större antal tulljagare finge på en gång anskaffas, innan någon prövning
av deras lämplighet ur olika synpunkter företagits. Riksdagen beviljade
sålunda medel för nybyggnad av allenast sex tulljagare i stället för, såsom
Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt, tjugufyra. Tillika uttalade riksdagen,
att, innan ytterligare nyanskaffning beslutades, det jämväl borde utredas,
om de ytterligare jagare, som kunde komma att anskaffas, skulle bliva av
samma typ och få samma fart som de då föreslagna.

Enligt vad statsrådsprotokollet nu utvisar, hava först nyligen två av
de tulljagare, till vilkas byggande medel sålunda anvisats, blivit sjösatta

8

Riksdagens skrivelse Nr 186.

och insatta på sina respektive distrikt. Någon närmare erfarenhet om deras
lämplighet har alltså — på sätt departementschefen ock framhållit — ännu
icke kunnat ernås. Vid sådant förhållande och då enligt riksdagens mening
någon direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av tulljagare
icke torde föreligga, har riksdagen alltså avslagit Eders Kungl. Maj:ts
förslag i denna del. Vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit riksdagen

1 fråga om omkostnadsstaten för tullverket har, på sätt ovan antytts, riksdagen
funnit sig höra bifalla.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och
ovanberörda motioner I: 34, II: 38 och 39,

dels beslutat, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de
för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 ^
av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden den

2 januari 1924 föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänt följande

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

anslag ............................................................. kr. 439,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman .............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag........................ » 160,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.
............................................................ kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å
högst 1,000 respektive 500 kronor, för år

räknat............................................................... » 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag........................ » 1,771,000 kr, 12,657,500.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater.
........................................................................................ kr. 55,670.

Riksdagens skrivelse Nr 186.

C. Pcnsionsstatcr.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag
............................................................... 1

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag ......................................

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning
vid vakanta tjänster....................................

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag
.............................................................. 1

Resekostnads- och traktamentsersättningar m.

in., förslagsanslag............................................

Hemliga utgifter ................................................

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,457,530 kr. 1,593,830.

Summa förslagsanslag kr. 14,820,000;

dels i riksstaten uppfört ordinarie förslagsanslaget för tullverket med
ett mot statens slutsumma svarande belopp av 14,820,000 kronor, att
direkt utgå av tullmedel;

dels ock förklarat, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie
stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid
tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må
under budgetåret 1924—1925 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma
i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i
lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till
högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921
(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket
för år 1922 blivit bestämt.

Slutligen får riksdagen, i anledning av ovanberörda motion H: 105, anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föranstalta om, att av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt allmän utredning av spörsmålet
om kostnadsfri läkarvård för personal inom den civila statsförvaltningen
snarast möjligt varder verkställd samt att det förslag till reviderade be
stämmelser i ämnet, som av denna utredning må föranledas, varder för
riksdagen framlagt.

Stockholm den 23 maj 1924.

475,000

25.000

13.000 kr. 513,0 00

37,300

95.000
4,000

Med undersåtlig vördnad.