Riksdagens skrivelse Nr 17 S.

1

Nr 173.

Godkänd av första kammaren den
Godkänd av andra kammaren den

28 maj 1924.
28 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till förordning angående
postgirorörelse.

(Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 2.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 209, har Eders Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga ett
propositionen bifogat förslag till förordning angående postgirorörelse.

Då vid 1922 års riksdag — i sammanhang med propositionen om postsparbankens
införlivning med postverket — frågan om att införa en postgirorörelse förelåg
till behandling, ansåg sig riksdagen icke kunna på den då framlagda utredningen
grunda ett bestämt omdöme i ärendet, utan fann riksdagen propositionen
i nu berörda del icke föranleda någon riksdagens åtgärd. I anledning härav har
nu ärendet underkastats ytterligare utredning, varigenom såväl spörsmålet i dess
helhet som ock i vissa detaljer ytterligare klarlagts.

Under den sålunda verkställda behandlingen av ärendet hava, såsom propositionen
utvisar, framkommit olika meningar rörande lämpligheten av postgirorörelsens
införande i Sverige. Av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket
har framhållits, vilka stora fördelar som postgirorörelsen skulle medföra,
såväl i form av förenkling av betalningsrörelsen, särskilt framträdande vid en
jämförelse med det för närvarande tillämpade postanvisningssystemet, som ock
genom att öppna ökade möjligheter till kontroll över redogörare vid dessas
förvaltning och i övrigt vid penningöverflyttningar olika institutioner och personer
emellan. Därvid har också åberopats, att postgirorörelsen med stor
framgång genomförts i ett stort antal främmande länder, exempelvis Österrike,
Bihang till riksdagens protokoll 1921\. llf saml. Nr 173—180. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 178.

Danmark, Tyskland och Frankrike. Å andra sidan har från kommerskollegium
och svenska bankföreningen rests starka invändningar mot en utvidgning av
statens affärsverksamhet till detta nya område, desto mer som förhållandena
hos oss voro olikartade med flertalet av de länder, där systemet tillämpades, och
i stället närmade sig dem i England och Förenta staterna, där postgiroinrättningen
icke införts.

Utan att för egen del till närmare behandling upptaga de sålunda framförda
olika synpunkterna på frågan, vill riksdagen endast framhålla att såvitt
riksdagen vid sin prövning av ärendet kunnat finna måste postgirorörelsen betraktas
som en nyttig inrättning, som nu bör jämväl i vårt land till gagn för
allmänna samfärdseln genomföras. Genom de ytterligare utredningar, som efter
tidpunkten för 1922 års riksdags behandling av frågan verkställts, och genom
vad i övrigt därefter förekommit torde ärendet hava så klarlagts, att de då
framställda betänkligheterna i allt väsentligt nu kunna anses undanröjda. I
detta avseende har riksdagen särskilt uppmärksammat, hurusom genom tillkomsten
av den nya postsparbanksbyrån tillskapats en ny organisation inom
generalpoststyrelsen med moderna anordningar för bokföring och kontroll, varav
gynnsamma erfarenheter redan vunnits och som i tekniskt avseende företer
likheter med den här föreslagna nya verksamhetsgrenen.

Riksdagen, som alltså med vissa i det följande omnämnda mindre jämkningar
anser sig kunna antaga departementschefens förslag i ämnet, vill emellertid
betona att det givetvis framstår som angeläget att vid förslagets genomförande
framgå med försiktighet, så att överorganisation kan undvikas och möjlighet
hållas öppen till rörelsens utveckling efter de former, som för vårt land visa sig
mest ändamålsenliga.

Såsom riksdagen ovan antytt synes det riksdagen, som om postgirorörelsen
lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade
postsparbanksbyrån, som öppnar möjlighet att utan större omgång kunna i sig
upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna byrå torde också åtminstone
till en början under själva försöksstadiet kunna förläggas det med rörelsen
förenade bokföringsarbetet. Härutinnan må erinras, att, medan inbetalningar
och utbetalningar å postgirokonto skola kunna verkställas å samtliga rikets
postanstalter, själva bokföringen enligt planen skulle koncentreras till ett fåtal
platser. I propositionen har förutsatts, att fyra dylika särskilda giropostkontor
till en början skulle inrättas. Enligt riksdagens mening torde emellertid försiktigheten
bjuda, att organisationen gives en ännu mera begränsad omfattning och
att bokföringen till en början koncentreras till allenast en plats, nämligen postsparbanksbyrån,
på sätt för postsparbanksrörelsen sker. Det är dock att förutse
att i mån av rörelsens utveckling kommer för dess rationella bedrivande att
krävas, att ett antal giropostkontor inrättas på lämpliga platser inom landet
alltefter rörelsens lokala utbredning, föreliggande kommunikationer och andra
liknande synpunkter. Att nu definitivt fatta ståndpunkt till berörda
spörsmål om rörelsens centrala ledning m. m. torde dock icke vara påkallat;
dessa frågors slutliga avgörande torde, då det avses en helt ny rörelsegren, böra
efter generalpoststyrelsens hörande ankomma på Kungl. Maj:t.

Riksdagens skrivelse Nr 178.

3

Beträffande frågan om räntegottgörelse å insatta medel hava under ärendets
behandling inom riksdagen olika meningar gjort sig gällande. 1 likhet med vad
departementschefen föreslagit har riksdagen funnit, att det icke bör i förordningen
bestämmas, att ränta ovillkorligen skall utgå, utan har riksdagen ansett denna
fråga tillsvidare höra lämnas öppen till avgörande av Kungl. Maj:t med hänsynstagande
bl. a. till möjligheterna att utan en på rörelsens bärighet alltför
ofördelaktigt verkande utökning av bokföringsarbetet verkställa ränteberäkningen.

I 12 § av författningsförslaget har förutsatts att å generalpoststyrelsen skall
ankomma att förvalta och fruktbargöra de i postgirorörelsen innestående medlen
enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Riksdagen har intet att invända
mot nämnda paragraf men vill framhålla, att för dessa medels förvaltning
torde böra gälla samma regler som de, som tillämpas för postsparbanksrörelsen.

För vinnande av nöjaktig överblick över rörelsens ekonomiska bärighet bör,
såsom beträffande postsparbanksrörelsen är fallet, densamma särskiljas från
styrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster och utgifter.

I själva personalfrågan finner riksdagen det lämpligt och riktigt, att de ordinarie
och extra tjänstemän, som tidigare tjänstgjort i postsparbanken, men som
efter bankens omorganisation icke längre kunnat beredas arbete, i mån av behov
tagas i anspråk för postgirorörelsen. Någon utökning av verkets ordinarie personal
skulle icke erfordras. Emellertid har förutsatts, att den mera direkta ledningen
av postgiroärendena under vederbörande byråchefs överinseende skulle
utövas av tjänsteman i på löneskalan förhållandevis högt placerad tjänstegrad,
och skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att bemyndiga generalpoststyrelsen
att på förordnande uppehålla såväl den befattning, som för detta ändamål kan
befinnas erforderlig, som ock de övriga befattningar, vilka tilläventyrs kunna
erfordras utöver dem, över vilka styrelsen eljest förfogar. Riksdagen har intet
att invända mot att så sker men vill erinra om sitt ovan gjorda uttalande rörande
vikten av att vid organisationen av denna nya verksamhetsgren framgå
med försiktighet.

Beträffande det framlagda författningsförslaget har riksdagen endast i två
avseenden ansett sig böra företaga några mindre ändringar i detsamma.

Ben i 6 § förefintliga punkten: »Inbetalningsavgiften redovisas med frimärken.
Utbetalningsavgiften debiteras det konto, från vilket beloppet skall utgå»
har synts riksdagen böra bortfalla. Ifrågasättas kan nämligen, huruvida icke av
praktiska synpunkter vore motiverat, att jämväl ifrågavarande utbetalningsavgift
lämpligen kunde redovisas med frimärken. I varje fall torde icke vara
erforderligt att uti ifrågavarande förordning nu intages bestämmelse rörande
berörda detaljspörsmål.

I 7 § har riksdagen med hänsyn till det av riksdagen såsom lämpligt ansedda
förläggandet av bokföringen till generalpoststyrelsen funnit orden: Brev i ärende
angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till det postkontor, där hans
konto föres, är portofritt, därest etc. böra givas en något förändrad avfattning,

4

Riksdagens skrivelse Nr 17S.

nämligen: Brev i ärende angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till postverket
är portofritt, därest etc.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen, med förklarande
att Eders Kungl. Maj :ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit följande -

Förslag

till

förordning angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Postverket bedriver postgirorörelse i ändamål att underlätta betalningsrörelsen
och befrämja sadana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska
användandet av kontanta penningar.

2 §.

Postgirorörelsen förmedlas av de fasta postanstalterna i riket samt, i den
utsträckning, generalpoststyrelsen bestämmer, av lantbrevbärare.

3 §.

Den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto), bar att
inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än tre månader
efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek bestämmes av generalpoststyrelsen,
dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande sättas högre
än 50 kronor.

4 §.

Å postgirokonto må inbetalningar verkställas av såväl kontoinnehavaren
själv som envar annan.

5 §.

Av det å postgirokonto innestående tillgodohavande må belopp enligt kontoinnehavarens
förfogande överföras till annat konto (girering) eller ock kontant
utbetalas.

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 50 kronor 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 50 kronor 20 öre;

Riksdagens skrivelse Nr 173.

5

2) för varje utbetalning

en grundavgift av b öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,
som skall utbetalas.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till kontoinnehavaren
för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men som, på
hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

7 §.

Brev i ärende angående postgirorörelsen från kontoinnehavare till postverket,
är portofritt, därest för ändamålet användes särskilt, genom postverkets försorg
tillhandahållet kuvert. Användes annat kuvert, erlägges vanligt brevporto.

8 §.

Postverket svarar gentemot kontoinnehavare för utförandet i enlighet med
för postgirorörelsen gällande bestämmelser av de till postverket ingångna
uppdrag.

Ersättning från postverket utgår icke för skada eller förlust, som förorsakats
genom försenad expedition.

9 §.

Kungl. Maj :t bestämmer, huruvida och efter vilka grunder ränta å medel, som
innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare.

10 §.

Före januari månads utgång varje år har postverket att tillställa innehavare
av konto, vara inbetalning, uttagning eller girering under nästföregående år ägt
rum, besked rörande kontots ställning vid utgången av sistnämnda år. Av beskedet
bör jämväl framgå storleken av den ränta, som för året må hava tillgodoförts
kontoinnehavaren. Anmärkning mot beskedet skall skriftligen göras hos
generalpoststyrelsen inom utgången av det år, beskedet utfärdats. Har sådan
anmärkning icke gjorts, anses kontoinnehavaren hava godkänt beskedet, och
skall förty vid senare anförda klagomål det hos postverket förda kontot äga
vitsord.

11 §.

Innestå medel å postgirokonto, varå under loppet av tio år någon omsättning
(inbetalning, uttagning eller girering) icke förekommit, och har i avseende å
dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som
i förordningen den 4 mars 1862 i fråga om tioårig preskription och årsstämning
föreskrives, skola medlen tillfalla postverket och tillgodoföras postgirorörelsen,
dock med rätt för generalpoststyrelsen att till vederbörande återbetala beloppet.

6

Riksdagens skrivelse Nr 173.

12 §.

De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta och
fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

13 §.

Där kontoinnehavare i bedräglig avsikt söker förfoga över större belopp än
det, vartill hans tillgodohavande lämnar tillgång, eller eljest särskilda skäl därtill
föranleda, må generalpoststyrelsen förordna, att hans postgirokonto skall
upphöra och därå innestående medel omedelbart utbetalas till kontoinnehavaren.

14 §.

Enskilds förhållande till postgirorörelsen må icke i oträngt mål yppas.

15 §.

Bestämmelser angående postverkets deltagande i postgiro- eller annan motsvarande
rörelse med främmande länder meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för postgirorörelsen, må,
i den mån de ej meddelas av Kungl. Maj :t, utfärdas av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Stockholm den 28 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.