Riksdagens skrivelse Nr 167.
5
Nr 167.
Godkänd av första kammaren den 15 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 16 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 41.)
Till Konungen.
I en den 21 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 206, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över tinansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt,
2:o) förordning om särskild skatt å bensin;
dels besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med
den 1 juli 1924 erhålla följande ändrade lydelse:
Kvantitet |
Tullsats. |
|||
Kronor |
öre |
|||
1099 |
Mineraloljor, nativa eller råa ävensom renade: petroleumbensin och gasolin........................... andra slag, såsom lysoljor och smörjoljor; |
1 lit. |
fria |
Öl . |
dels förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med
tulltaxa för inkommande varor är stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter
från och med den 1 juli 1924 icke skall hava avseende å till
tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den medföres å farkost såsom
driftmateriel för denna;
6
Riksdagens skrivelse Nr 167.
dels besluta, att från och med den 1 juli 1924 tullfrihet må åtnjutas för
sådan vara, då den till riket medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel
för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet
prövar icke överstiga behovet under resan;
dels ock besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen om särskild
skatt å bensin av sådan skatt tillika skall restitueras den å bensinen
belöpande tull.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft, bland andra,
följande tre inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 294 i första
kammaren samt nr 419 och nr 443 i andra kammaren.
I motionen nr 294 i första kammaren har hemställts, att riksdagen måtte
besluta:
l:o) att 5 § c) av förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 2 juni 1922 om automobilskatt skall erhålla följande lydelse:
för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri;
2:o) att i 5 § sista stycket orden »som avses i c) och d)» skola utgå; •
3:°) att uti 1 § av förslaget till förordning om särskild skatt å bensin den
särskilda skatten må bestämmas till 8 öre för liter;
4:o) att’rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med den 1 juli
1924 erhålla följande ändrade lydelse:
KYantitet |
Tullsats |
||
för tullbe- |
|||
räkningen |
Kronor |
öre |
|
1099. Petroleumbensin och gasolin ....... |
1 lit. |
02 |
I motionen nr 419 i andra kammaren har väckts förslag, i syfte att den
föreslagna särskilda skatten skulle komma att omfatta ej blott bensin utan
jämväl alla andra slag av flytande motorbränsle, inbegripet motorsprit,
med undantag av fotogen och råolja.
I motionen nr 443 i andra kammaren har förslagits, bland annat, att
riksdagen måtte avslå föreliggande proposition, i vad den avser förhöjning
av skatten å automobiler.
Såsom chefen för finansdepartementet närmare utvecklat, torde den nuvarande
beskattningen av automobilväsendet icke inbringa tillnärmelsevis tillräckliga
medel att ersätta den av automobiltrafiken förorsakade vägslitningen. Med
hänsyn härtill har riksdagen ansett befogat, att en höjning vidtages av det
bidrag automobilväsendet lämnar till vägarna.
Då riksdagen härefter haft att taga ställning till frågan, efter vilka
grunder detta ökade bidrag lämpligen bör uttagas, har riksdagen icke kunnat
helt ansluta sig till de i propositionen föreliggande förslagen.
7
Riksdagens skrivelse Nr 167.
Då skatten å själva fordonen åtminstone icke i högre grad tager hänsyn
till den förslitning å vägarna automobilerna åstadkomma, verkar densamma
ofta godtyckligt. Uttages en mera avsevärd del av de behövliga skattebeloppen
å denna väg, skulle de vagnar, som kördes i -yrkesmässig trafik eller
eljest användes i större utsträckning, försättas i ett i förhållande till andra
automobiler gynnsamt läge. Såsom ett särskilt skäl att icke här i landet uttaga
högre skatt genom avgift å innehavet kan framhållas, att, till följd av med
klimatförhållandena sammanhängande omständigheter, möjligheten att utnyttja
fordonen är väsentligt olika inom skilda delar av landet. Härtill kommer att
med gällande uppbördsförfarande skatten å fordonen, som erlägges i sin helhet
vid ett och samma tillfälle, för de skattskyldiga kännes mera betungande än å
ringarna eller bränslet utgående avgifter. Även om det ur flera synpunkter kan
anses lämpligt och rättvist, att, vid sidan av efter andra grunder utgående
avgifter, bibehålla en skatt å fordonen, synes på ovan anförda skäl försiktighet
böra iakttagas vid skatteskalans avvägande. På grund därav och då
de ökade skattebelopp, automobilismen bör erlägga till vägväsendet, synas
lämpligare kunna uttagas genom avgifter å förbrukningsartiklar, har riksdagen
ansett, att någon höjning av skatten å fordonen icke bör vidtagas.
Den i motiveringen till propositionen behandlade möjligheten att höja
skatten å gummiringar har vissa företräden ur synpunkten av en rättvis
skattefördelning. Emellertid utgör redan nu skatten ett i förhållande till
ringarnas eget värde avsevärt belopp. Det torde därför kunna ifrågasättas,
om ringarna tåla en så stark ökning av skattebelastningen, att ett mera betydande
belopp därigenom skulle kunna erhållas. Riksdagen har därför icke
biträtt ett i motionsväg framställt förslag om höjning av ringskatten.
En tredje väg, å vilken automobilskatten skulle kunna uttagas, vore att
med en särskild avgift belägga det för automobildriften använda bränslet.
En dylik beskattningsmetod är såtillvida tillfredsställande, som bränslet kan
betraktas såsom en god mätare av den vägförstörande verkan automobilerna
utöva, då mängden av förbrukat bränsle i regel står i direkt proportion till
den vägsträcka automobilen tillryggalagt, automobilens tyngd samt körhastigheten.
Mot en bränsleskatt hava, då fråga om en sådan skatt tidigare väckts,
framställts flera erinringar, framför allt, att skatten näppeligen skulle kunna
avvägas så, att icke jämväl bränsle, som användes för andra ändamål än
automobildrift, komme att drabbas av densamma. Genom att, såsom i propositionen
föreslagits, erlagd skatt komme att återbetalas i det övervägande
flertalet fall, där bensinen i större omfattning använts för annat ändamål
än motordrift, torde dock värdet av de framförda betänkligheterna betydligt
förringas. Med hänsyn härtill har riksdagen ansett sig kunna förorda införandet
av en avgift å motorbränsle.
Enligt propositionen har icke annat slag av motorbränsle än bensin gjorts
till föremål för beskattning. För närvarande torde bensinen vara det enda
slag av bränsle, som i större omfattning användes för automobildrift. På
grund av de lättnader i de hittillsvarande villkoren för försäljning av motor
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 167.
sprit, som riksdagen numera, med bifall till propositionen nr 193 (riksdagens
skrivelse nr 166), beslutat, har emellertid större möjlighet vunnits
för, att motorspriten skall komma att mera allmänt vinna avsättning för
motordrift. I den mån så bleve förhållandet, komme en skatt, som drabbade
enbart bensinen, icke längre att utgöra en rättvis grund för skattefördelningen.
Riksdagen har därför funnit den särskilda skatten böra omfatta
jämväl motorsprit samt antagit det i enlighet härmed omarbetade
författningsförslaget.
Beträffande skattens belopp har riksdagen beslutat en höjning med
1 öre till 5 öre för liter. Härigenom skulle åtminstone större delen av det
skattebelopp, som beräknats skola inflyta genom en höjning av skatten å
fordonen, komma att ersättas.
Genom den föreslagna tullen å bensin erhålles den fördelen, att bensinen
kommer att behandlas såsom tullpliktig vara och förty olovlig införsel av
bensin bliva straffbar. Enligt riksdagens mening föreligger icke ur annan
synpunkt skäl för införande av sådan tull. Med hänsyn härtill har riksdagen
ansett tullavgiften böra begränsas till en tiondedel av den föreslagna
eller till 1 öre för 10 liter.
Ehuru på ovan anförda grunder jämväl motorspriten bör drabbas av
den särskilda skatten, synas dock flera skäl tala för att till en början befria
spriten från skattens utgörande. På grund av den kraftiga utveckling,
automobilismen tagit och säkerligen alltfort kommer att taga, är det
givetvis av stor vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Betydelsen
härav ökas därigenom, att det torde kunna ifrågasättas, om tillgången på
bensin kan för en mera avsevärd framtid täcka den år från år stegrade efterfrågan.
Man måste följaktligen räkna med, att bensinen skall komma att
fördyras. Det får därför anses förenligt med en klok ekonomi att, i den
mån så kan ske utan större uppoffringar från det allmännas sida, de redan
förefintliga sulfitfabrikerna beredas möjlighet att i större utsträckning än
hittills framställa sprit för automobildrift. Genom att denna produktion
upprätthålles och utvecklas böra ökade erfarenheter kunna vinnas rörande
spritens antändbarhet för berörda ändamål, vare sig densamma användes
i förening med bensin eller enbart, samt tillfälle erhållas att åstadkomma
tekniska förbättringar beträffande spritens framställning och denaturering.
Oaktat motorspriten torde kunna tillhandahållas till ett pris icke överstigande
bensinens, synas vissa svårigheter förefinnas för denna sprit att
upptaga tävlan med bensinen. En övergång från bensin- till spritförbrukning
kan knappast väntas äga rum, för såvitt ej priset å spriten
sättes avsevärt lägre än bensinpriset. Under den tid motorspriten, ej
minst på grund av försäljningsrestriktioner, varit så gott som utestängd
från marknaden, har vidare försäljningen av bensin organiserats genom
ett väl utvecklat distributionsnät. En nödvändig förutsättning för, att
motorspriten skall kunna med framgång konkurrera med bensinen, synes
därför vara, att ett stöd gives åt sulfitspritindustrien under den tid, som
Riksdagens skrivelse Nr 167.
9
motorspriten inarbetas å marknaden. Riksdagen har ansett, att ett sådant stöd
lämpligen bör lämnas i form av tillfällig befrielse från den särskilda
skatten. Av det nu anförda följer därför, att, i den mån berörda syfte
vinnes och förty förutsättningarna för den medgivna skattebefrielsen icke
längre förefinnas, densamma bör upphöra. Därest det åter skulle framgå,
att motorspriten trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan
med det utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla
nämnda undantagsbestämmelse. Riksdagen har på grund av det nu anförda
beslutat, att den särskilda skatteförordningen, i vad den avser motorsprit,
skall träda i tillämpning först fem år efter det bensinskatten införts.
Genom det nu anförda har riksdagen även angivit sin ståndpunkt till
ovanberörda, i motionerna nr 294 i första kammaren samt nr 419 och nr
443 i andra kammaren framställda yrkanden.
Mot de föreslagna detaljändringarna i automobilskatteförordningen har
riksdagen icke funnit något att erinra.
Då i förordningen om handel med skattefri sprit närmare angivits, vad
med motorsprit förstås, har riksdagen ansett tillräckligt att hänvisa
till den i sistnämnda förordning lämnade bestämningen. Den särskilda
skatten å motorsprit torde böra erläggas av den, för vilkens räkning denaturering
sker, i samband med denatureringen. Föremål för skatten utgör
den färdigdenaturerade varan. För den händelse i denatureringsmedlet
ingår bensin, bör restitution av erlagd bensinskatt kunna medgivas
jämlikt 3 § b).
Slutligen har riksdagen ansett, att förordningen, i vad den avser skatt å
bensin, bör träda i kraft redan den 1 juni 1924.
På grund av vad sålunda anförts har riksdagen, som icke kunnat oförändrad
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 206, med
anledning tillika av motionerna nr 294 i första kammaren samt nr 419 och
nr 443 i andra kammaren, sistnämnda motion i här ifrågavarande del,
för sin del
a) antagit ovan omförmälda, vid propositionen fogade förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
med den ändringen att 5 § erhåller följande lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med femton kronor;
b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri; samt
10
Riksdagens skrivelse Nr 167.
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av
automobilens egen vikt vid användning av tyngsta till automobilen
hörande karosseri.
b) antagit följande förslag till
Förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda bestämmelser
tullfrihet åtnjutes, samt för motorsprit skall i den ordning nedan
stadgas erläggas särskild skatt av 5 öre för liter.
I denna förordning förstås med
bensin mineraloljor, vilka enligt gällande tulltaxa hänföras till petroleumbensin
eller gasolin; samt med
motorsprit sådan sprit, som enligt gällande förordning angående handel
med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.
2 §.
1 mom. Särskild skatt å bensin skall samtidigt med tullen till tullverket
erläggas.
Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller
utebliven betalning gäller beträffande särskild skatt å bensin vad rörande
tullavgifter finnes stadgat.
2 mom. Särskild skatt å motorsprit skall erläggas av den, för vilkens
räkning denaturering sker. Inbetalning av skatten skall verkställas genom
insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
3 $.
Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick till myckenhet av
minst femhundra liter på en gång utföres till utrikes ort eller svensk frihamn;
samt
b) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
4 §•
Restitution enligt 3 § b) må tillgodokomma allenast den, som erhållit förhandstillstånd
att åtnjuta sådan förmån.
Meddelande av tillstånd, som nu är sagt, ankommer på Kungl. Maj:t, som
jämväl bestämmer de närmare villkoren för tillståndets åtnjutande. Tillstånd
Riksdagens skrivelse Nr 167. 11
må icke meddelas annan än den, som är känd såsom redbar och i övrigt
prövas lämplig.
5 %.
Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av generaltullstyrelsen.
Därest] restitution medgivits, skall styrelsen av medel, som influtit genom
särskild] skatt å bensin, till vederbörande utbetala vad som sålunda skall
restitueras.
6 §.
De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av Konungen.
7 §.
Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å
bensin, den 1 juni 1924 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,
den 1 juli 1929.
c) beslutat, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall från och med den
1 juni 1924 erhålla följande ändrade lydelse:
Kvantitet |
Tullsats. |
|||
1099 |
Mineraloljor, natt va eller råa |
10 lit. |
Kronor |
öre Öl |
1099 V, |
andra slag, såsom lysoljor |
fria |
d) förklarat, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)
med tulltaxa för inkommande varor är stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter
från och med den 1 juni 1924 icke skall hava avseende å till
tulltaxerubriken 1099 hänförlig vara, då den medföres å farkost såsom driftmateriel
för denna;
e) beslutat, att från och med den 1 juni 1924 tullfrihet må åtnjutas för
sådan vara, då den till riket medföres å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel
för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet
prövar icke överstiga behovet under resan;
12
Riksdagens skrivelse Nr 167.
f) beslutat, att vid restitution jämlik! 3 § i förordningen om särskild skatt
a bensin av sådan skatt tillika skall restitueras den å bensinen belöpande
tull.
Vilket riksdagen härmed får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.
Stockholm den 16 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.