4
Riksdagens skrivelse Nr 157.
tfr 157.
Godkänd av första kammaren den 14 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 14 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
May.ts proposition angående sättet för amortering och
förräntning av statslån till Hultsfred—Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag.
(Bankoutskottets utlåtande nr 34.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 22 sistlidna februari dagtecknad proposition
nr 55 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
l:o) medgiva, att Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags
skuld för i propositionen omförmälda, den 24 november 1876 beviljade
statslån å ursprungligen 1,750,000 kronor och 1,865,000 kronor
må, räknat från och med den 1 januari 1924, regleras på sådant sätt, att
därav bildas två särskilda lån, nämligen dels ett å 1,787,660 kronor 27
öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet kapital jämte anståndsränta,
den senare beräknad till sitt nutidsvärde, dels ock ett å
3,384,321 kronor 69 öre, utgörande samma dag förfallna kapital- och
räntebelopp;
2:o) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola gälla följande
villkor och bestämmelser:
att, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
och Norsholm—-Bersbo med bibanor sammanslagits till en
järnväg, till riksgäldskontoret skall avlämnas inteckning i hela den därigenom
uppkomna järn vägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å
1,787,660 kronor 27 öre och med förmånsrätt näst därefter för lånet å
3,384,321 kronor 69 öre;
att annuiteterna beräknas efter fem och fyra tiondels procent å vederbörande
lånebelopp, av vilka annuiteter först gottgöres ränta efter fyra
och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor
27 öre och efter fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321
Riksdagens skrivelse, Nr 157. 5
kronor 69 öre samt återstoden utgör avbetalning å vederbörande lånebelopp
;
att nämnda annuiteter skola till riksgäldskontor inbetalas första gången
den 31 december 1924 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånen
blivit till fullo betalda;
att emellertid bolaget må vara berättigat att, när det så önskar, öka
amorteringarna å lånen eller helt och hållet inbetala desamma; samt
att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt,
därå gälda årlig ränta efter fem procent beträffande lånet å 1,787,660
kronor 27 öre samt fem och en halv procent i fråga om lånet å 3,384,321
kronor 69 öre.
Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivet yttrande erinra, hava alltsedan
år 1881, med undantag för vissa angivna år, inbetalningar å ifrågavarande
båda statslån verkställts till kontoret. Dessa inbetalningar hava
emellertid varit otillräckliga, varigenom efter hand uppkommit en skuld, utgörande
den 31 december 1923 icke mindre än 5,372,511 kronor 46 öre, fördelad
på sätt fullmäktige närmare angivit. Enligt vad fullmäktige tillika meddela,
innehar riksgäldskontoret för denna skuld numera inteckningssäkerhet
till belopp, som med omkring 550,000 kronor understiger kontorets nyssnämnda
fordran hos här ifrågavarande järnvägsaktiebolag.
Även om staten alltså redan nu må anses hava en någorlunda tillfredsställande
säkerhet för sin fordran hos bolaget, anser riksdagen det vara
önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till staten kommer
till stånd. I detta avseende hava fullmäktige framhållit, att det borde
tillses, att amorteringsplanen avvägdes så, att skulden betalades på kortast
möjliga tid och att annuiteterna ej bestämdes högre än som kunde anses
svara mot bolagets betalningsförmåga.
Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga annuiteterna
å statsskulden under åren 1924—1964 komma att uppgå till sammanlagt
279,287 kronor, varvid iakttagits, att anståndsräntorna lagts till
kapitalskulderna för att med dem förräntas, dock ej med sina nominella
belopp utan med det beräknade nutidsvärdet efter 4 V* procent. Efter
år 1964 skulle den årliga inbetalningen minskas till 182,753 kronor.
Fullmäktige hava för sin del ansett sig kunna tillstyrka bifall till det
av bolaget framställda förslaget, såsom innebärande en för såväl staten
som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande skuldförhållandena. För
ifrågavarande skuldreglering hava fullmäktige föreslagit vissa villkor angående
dels avlämnande till riksgäldskontoret av inteckning i hela järnvägen
och dödande av nuvarande inteckningar, dels ock rånte- och annuitetsberäkningar
m. m. Fullmäktige hava emellertid dessutom framhållit,
att i likhet med vad som syntes komma att bliva fallet vid beviljande av
nya lån från allmänna järnvägslånefonden borde föreskrivas, att utdelning
6
Riksdagens skrivelse Nr 157.
till aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore
sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom
omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten
för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter
av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa
andra järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder,
som innebure utvidgning av bolagets verksamhet.
I likhet med departementschefen anser riksdagen den här ifrågasatta
anordningen vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget. Riksdagen
har ock förut i likartade fall medgivit kapitalisering av förfallen
skuld å järnvägslån på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava emellertid i detta fall föreslagit vissa
särskilda villkor beträffande utdelning till aktieägarna och vidtagande av
åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet. I sistnämnda
avseende skulle nämligen, därest betalningsskyldigheten för statslånen ej
behörigen fullgjordes, dylika åtgärder få vidtagas endast efter Eders Kungl.
Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Häremot synes icke vara annat att
erinra, än att ett dylikt medgivande icke bör göras beroende av huruvida betalningsskyldigheten
för statslånen fullgöres eller ej. Riksdagen anser nämligen,
att i varje fall Eders Kungl. Maj:ts samtycke bör av bolaget inhämtas
för vidtagande av åtgärder i ovanberörda syfte.
Då riksdagen i övrigt icke haft något att erinra mot propositionen, får
riksdagen, som förutsätter, att för de nya lånen komma att föreskrivas jämväl
ovannämnda av fullmäktige föreslagna villkor med det däri av riksdagen
gjorda tillägg, anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 55
av riksdagen bifallits.
Stockholm den 14 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad: