4
Riksdagens skrivelse Nr 14.
Nr 14.
Godkänd av första kammaren den 5 februari 1924.
Godkänd av andra kammaren den 5 februari 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående upphävande av
danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel
i Sverige.
(Bankoutskottets utlåtande nr 4.)
Till Konungen
I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1924 dagtecknad proposition
nr 11, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att — sedan förslag framställts att mellan Sverige, Danmark och
Norge träffa överenskommelse om en tilläggsartikel till den mellan samma
länder gällande myntkonventionen enligt vad den vid propositionen såsom
bilaga I närslutna svenska texten till föreslagna överenskommelse utvisar
— med godkännande av samma tilläggsartikel och under förutsättning, att
tilläggsartikeln varder i behörig ordning ratificerad, för sin del antaga vid
propositionen såsom bilaga II fogade förslag till lag angående upphävande
av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i
Sverige.
De i ovannämnda bilagor omförmälda förslagen äro av följande lydelse:
Förslag
till
tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 och tilläggskonventionen
den 16 oktober 1875.
1.
Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att, utan hinder av
bestämmelserna i myntkonventionen med senare tilläggsartiklar, för sin
räkning låta prägla skiljemynt, vilka skola vara lagligt betalningsmedel
allenast inom det rike, för vars räkning de präglats.
Bestämmelser om det värde, varå dessa skiljemynt skola lyda, liksom
om deras metalliska sammansättning, vikt, form och prägel, meddelas av
Riksdagens skrivelse Nr 14.
5
det rike, för vars räkning mynten präglas; dock att de genom sitt utseende
skola tydligt skilja sig från de skiljemynt, som hittills präglats i
enlighet med konventionens bestämmelser.
Såsom skiljemynt, utgörande lagligt betalningsmedel allenast inom
varje särskilt rike, skola också anses mynt, som präglats i enlighet med
konventionens föreskrifter, försåvitt åt desamma genom hålslagning eller
på annat lika tydligt sätt förlänats ett utseende, som skiljer sig från det
ursprungliga.
2.
Vad i konventionen med tilläggsartiklar är stadgat skall icke äga tilllämpning
å skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1
skola vara lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes
gränser; dock att sådana mynt skola utvisa, för vilket rike, vid vilket
myntverk och vilket år de äro präglade.
3.
Varje rikes finansförvaltning skall meddela de andra rikenas finansförvaltningar
alla lagar, förordningar och bestämmelser, som må komma
att utfärdas beträffande skiljemynt, som skola vara lagligt betalningsmedel
allenast inom sagda rike, ävensom tillställa sagda finansförvaltningar
förslag till och prov på alla sådana skiljemynt.
4.
Skiljemynt, präglade enligt konventionen med tilläggsartiklar i ett av
rikena, skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra rikena,
sedan sex månader förflutit från den dag, då denna tilläggsartikel trätt i
kraft.
5.
Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit från
den dag, då något av rikena uppsagt densamma.
Efter uppsägningsfristens tilländalöpande skola dock skiljemynt, som i
enlighet med konventionen med tilläggsartiklar präglats i något av rikena,
icke återfå sin egenskap av lagligt betalningsmedel i de övriga rikena,
och skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1 gälla
såsom lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes gränser,
icke därigenom förlora denna sin egenskap.
6.
Denna tilläggsartikel skall ratificeras så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna skola därefter deponeras
i Kristiania så snart ske kan.
Denna tilläggsartikel skall träda i kraft dagen efter den, å vilken sagda
deponering ägt rum.
6
Riksdagens skrivelse Nr 14.
Förslag
till
lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet
som lagligt betalningsmedel i Sverige.
Härigenom förordnas som följer:
Danska och norska skiljemynt, präglade enligt den mellan Sverige, Danmark
och Norge gällande myntkonventionen och tilläggsartiklarna till
densamma den 22 februari 1917 och den 11 maj 1920, skola upphöra att vara
lagligt betalningsmedel i Sverige, och skall förty här i riket icke någon
vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.
Mynt, varom nu sagts, skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken
efter deras lydelse med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar.
Inlösen sker vid varje riksbankens kontor.
Denna lag skall träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
Genom denna lag upphäves vad däremot finnes stridande i § 17 i lagen
den 30 maj 1873 om rikets mynt.
Riksdagen, som vid företagen granskning av Eders Kungl. Maj:ts förslag
icke funnit anledning till erinran mot detsamma, har med hänvisning
till vad i ärendet förekommit bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 5 februari 1924.
Med undersåtlig vördnad.