8
Riksdagens skrivelse Nr 128.
Nr 128.
Godkänd av första kammaren den 6 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1924.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder för färdigställande av vissa
utav Norrlands Statsarbeten påbörjade arbetsföretag.
(Statsutskottets utlåtande nr 54.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition,
nr 113, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag avstatsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands Statsarbeten påbörjade
arbetsföretag må, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
förordade grunder, användas, intill ett belopp av 1,750,000
kronor, de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade
reservationsanslagen.
Vid den prövning, riksdagen ägnat Eders Kungl. Maj:ts föreliggande för
slag, har riksdagen icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot,
att anslag för bekämpande av arbetslösheten tagas i anspråk för det ändamål,
varom nu är fråga. Med hänsyn till de särskilda skäl, som till stöd
för förslaget anförts, bar riksdagen emellertid icke velat motsätta sig detsamma.
Riksdagen vill dock härvid hava uttalat, att riksdagen därmed icke
på något sätt tagit ståndpunkt till frågan, huruvida ytterligare anslag böra
för arbetslöshetens bekämpande anvisas av ‘riksdagen för nästkommande
budgetår, varom ju ock förslag motionsvis blivit framförda inom riksdagen.
Till denna fråga torde riksdagen sålunda i sinom tid få återkomma.
Vad beträffar sättet för slutförande av nu ifrågavarande arbetsföretag samt
de ifrågasatta statsbidragens belopp har Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan
icke givit riksdagen anledning till erinran, och har riksdagen ävenledes
i likhet med departementschefen ansett, att frågor om beviljande avstatsbidrag
böra avgöras av Eders Kungl. Maj:t efter förslag av väg- och
Riksdagens skrivelse Nr 128.
9
vattenbyggnadsstyrelsen, därvid riksdagen förutsätter, att prövningen av
dessa frågor sker utan onödig omgång och tidsutdräkt.
Mot de av departementschefen föreslagna villkoren för erhållande av statsbidrag
har riksdagen ej heller haft något att erinra. Riksdagen förutsätter
dock, att statliga och kommunala arbetslöshetsorgan erhålla rätt att hänvisa
arbetslösa till erhållande av arbete vid de med statsbidrag understödda arbetsföretagen
samt att skyldighet skall påvda ifrågavarande arbetsföretag
att mottaga på detta sätt hänvisade arbetslösa i den utsträckning, som må
kunna komma att påfordras och kan — bland annat ur kostnadssynpunkt
— befinnas lämpligt. Prövningen av frågor av denna art torde i sista hand
böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen medgivit att för färdigställande av vissa utav Norrlands Stats
arbeten påbörjade arbetsföretag må, i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden den 14 mars
1924 förordade grunder, användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,
de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.
Stockholm den 7 maj 1924.
Med undersåtlig vördnad.