Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
1
Nr 97.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel
för främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar: given Stockholms
slott den 7 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
David Pettersson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj-.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin och Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:
Enligt de propositioner, som Kungl. Maj:t förut i dag heslutit avlåta till
riksdagen med förslag om utsträckande av 1923 års skogsvårdslag att från
och med den 1 januari 1925 gälla i Västerbottens och Norrbottens läns
kustland beträffande de skogar, som nu lyda under den s. k. dimensionslagen,
samt om tillämpning i sagda läns landstingsområden från och med
den 1 oktober 1924 av förordningen angående skogsvårdsstyrelser, skall den
tillsyn å nämnda skogar, som för närvarande utövas av vissa tjänstemän
vid skogsstaten, helt upphöra från och med förstnämnda dag, samt dessa
skogar ställas under uppsikt av två skogsvårdsstyrelser, som skola inrättas
en i vartdera av Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden. I
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 79 höft. (Nr 97.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
Frägan om
reglering av
den för dimensions''
lagens handnavande
anställda
skogsstatsperso
nålens tjänst*
görincsfdrhållanden.
Ve olika
kategorierna
av hithörande
xkogs&tats*
tjänstemän
och deras
huvudsakliga
tjänsteåligganden.
propositionerna förutsattes, att sagda skogsvårdsstyrelser skola träda i verksamhet
den 1 oktober 1924. Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla
dels frågan om reglering av förenämnda skogsstatstjänstemäns tjänstgöringsförhållanden
efter den 1 januari 1925 och dels frågan om anslag för
upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under tiden 1
oktober 1924—31 december 1925. Därjämte torde jag i detta sammanhang
få underställa Kungl. Maj:ts prövning jämväl en fråga om anslag till främjande
av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna samt Sårna och Idre
socknar med flera områden, vilken fråga äger samband med frågan om
anslag till berörda skogsvårdsstyrelser.
Vad först angår spörsmålet om reglering av omförmälda skogsstatstjänstemäns
tjänstgöringsförhållanden efter skogsvårdslagens ikraftträdande i kustlanden
torde jag till en början få redogöra för de olika kategorierna av
dessa tjänstemän samt deras huvudsakliga befattning med ifrågavarande
skogar.
Enligt gällande instruktion för domänverket av den 11 februari 1921
(nr 64) utövas tillsynen å de under dimensionslagen nu lydande skogarna
dels av skogsingenjörer, skogsfogdar och tillsyningsman, dels ock av överjägmästarna
i de distrikt, där dessa skogar äro belägna, ifrågavarande
distrikt utgöras av Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umea
distrikt. Förstnämnda tre kategorier tjänstemän hava till uteslutande uppgift
att öva tillsyn över dimensionslagens tillämpning å skogarna i fråga,
under det utövandet av sådan uppsikt utgör endast en mindre väsentlig del
av berörda överjägmästares tjänsteåligganden.
Vad först angår den för dimensionslagens tillämpning särskilt anställda
skogsstatspersonalen, äro skogsingenjörer och tillsyningsmän ordinarie, skogsfogdarna
extra ordinarie tjänstemän. Enligt instruktionen för domänverket
äger domänstyrelsen förordna extra ordinarie skogsingenjörer och extra ordinarie
tillsyningsmän till det antal, som domänstyrelsen bestämmer, ävensom
erforderligt antal extra tjänstemän.
De ordinarie skogsingenjörerna förestå skogsvårdsområden ocli handhava
inom dessa områden de åligganden, som enligt dimensionslagen ankomma
å skogstjänsteman. Antalet av dessa befattningshavare bestämmes enligt
gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket den 22 juni
1920 (nr 493) av Kungl. Maj:t och riksdagen och har senast fastställts till
11. Med hänsyn till den ökade aktualitet frågan om en ändrad lagstiftning
för ifrågavarande skogar under senare år erhållit har Kungl. Maj:t
den 19 januari 1923 på framställning av domänstyrelsen beslutat, att skogsingenjörstjänst,
som då vore eller senare bleve ledig, icke skulle återbesättas
med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande för en tid, som
Kung/. Ålaj:ts proposition Nr 97.
3
för varje fall ej finge bestämmas längre än till vederbörande kalenderårs
utgång. Till följd av detta beslut hava tre lediga skogsingenjörstjänster
kommit att uppehållas genom vikarier, förordnade för tid, som i Kungl.
Maj:ts nyssberörda beslut angivits. Enligt särskilt beslut av Kungl. Majd
den 5 maj 1922 uppehälles ännu en skogsingenjörstjänst genom vikarie, förordnad
för tiden intill dess definitiv lönereglering blivit för domänverket
fastställd. Antalet ordinarie skogsingenjörer utgör sålunda för närvarande
allenast 7.
Ordinarie tillsyningsman har uppsikt över viss del av ett skogsvårdsomräde,
benämnd bevakningsområde, och handhar inom detta den närmaste tillsynen
över avverkningen å ifrågavarande skogar. Tillsyningsman lyder i
tjänsten under vederbörande skogsingenjör. Antalet ordinarie tillsyningsman
bestämmes enligt avlöningsreglementet av Kungl. Maj:t ensam och har senast
fastställts till 27. Detta utgör ock det antal, som för närvarande finnes.
Någon minskning av antalet nu angivna ordinarie befattningshavare till
följd av bestämmelserna om skyldighet för sådan befattningshavare att avgå
ur tjänst vid viss levnadsålder kommer ej att äga rum under innevarande år.
Den för dimensionslagens tillämpning anställda extra ordinarie och extra
skogsstatspersonalen utgöres för närvarande av 6 skogsfogdar, därav en innehar
ordinarie tjänst såsom kronojägare, samt 4 extra ordinarie och 4 för
helt år förordnade extra tillsyningsmän. Skogsfogdarna biträda de ordinarie
skogsingenjörerna. Extra ordinarie och extra tillsyningsmän bestrida väsentligen
samma tjänstgöring som ordinarie tillsyningsmän.
Förutom nyssberörda personal, har domänstyrelsen årligen förordnat ett
antal extra tjänstemän att under kortare tider, huvudsakligen sommar- och
höstmånaderna, tjänstgöra såsom extra skogsingenjörer och extra tillsyningsmän.
Vad angår den befattning med ifrågavarande skogar, som tillkommer förenämnda
fyra överjägmästare, inskränker sig densamma väsentligen därtill,
att överjägmästarna skola under årligen företagna inspektionsresor övervaka,
att genom skogsingenjörernas och dem underlydande personals verksamhet
skogsvården främjas å ifrågavarande skogar, ävensom granska och till domänstyrelsen
insända de förslag, som varje skogsingenjör årligen har att avgiva
beträffande de utgifter, som under nästföljande år beräknas erforderliga för
handhavande av tillsynen å ifrågavarande skogar inom hans skogsvårdsomräde,
ävensom, sedan dessa förslag blivit av domänstyrelsen prövade,
lämna vederbörande skogsingenjörer underrättelse om domänstyrelsens beslut.
Skogsvårdsområdena fördela sig på ifrågavarande fyra distrikt på det sätt.
att till ett vart av Nedre Norrbottens och Umeå distrikt höra 2, till Övre
Norrbottens distrikt 3 och till Skellefteå distrikt 4 skogsvårdsområden.
I förevarande sammanhang torde vidare redogörelse böra lämnas för de Gällande bebestämmelser,
som gälla dels beträffande den för dimensionslagens tillämpning
särskilt anställda ordinarie skogsstatspersonalens skyldighet att under- j oren och
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
tiilsyningsmäns
skyldighet
att underkasta
sig
ändrad tjänstg
äring m. m.
Yttranden.
kasta sig ändrad tjänstgöring respektive förflyttning till annan tjänst dels
ock om entledigande av vid domänverket anställd extra ordinarie personal.
Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket stadgar
i förstberörda avseende i 14 §, att ordinarie tjänsteman skall vara underkastad
den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till
annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid verket, som kan bliva
honom ålagd i behörig ordning. Därest ordinarie tjänsteman sålunda utan
något sitt förvållande förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, skall han
likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde. Därjämte
skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas från
det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande
lönegrad, efter Kungl. Ma.j:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till
vilket göromålen överflyttas.
Detta avlöningsreglemente äger tillämpning ä samtliga nuvarande ordinarie
skogsingenjörer och tillsyningsmän med undantag av två skogsingenjörer
och två tillsyningsmän, vilka kvarstå å den av 1918 års riksdag godkända
lönestaten för skogsstatens ordinarie personal. Enligt kungörelsen
den 20 juni 1918 (nr 590) gäller beträffande sistnämnda fyra befattningshavares
skyldighet att underkasta sig ändrad tjänstgöring eller förflyttning
fortfarande bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni 1908 (Bih. nr 43)
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år
1909 fastställda nya avlöningsförmånerna för skogsstaten. I sistnämnda
kungörelse stadgas i detta hänseende, bland annat, att innehavare av ordinarie
befattning vid skogsstaten skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den
reglering av tjänstgöringsområde, som i allmänhet kan varda stadgad, vare
sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation av skogsstaten eller
särskilda delar därav eller eljest, samt i sådant hänseende särskilt vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, respenningarna dock jämkade efter förhållandena, fullgöra de nya
eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna
varda honom ålagda.
Beträffande entledigande av vid domänverket anställd extra ordinarie
personal stadgas i gällande instruktion för verket, att sådan personal kan
entledigas av domänstyrelsen efter viss tid förut skedd uppsägning. Någon
bestämmelse om längden av berörda uppsägningstid har, enligt vad jag
från styrelsen inhämtat, ej meddelats. Vid de uppsägningar av extra ordinarie
tjänstemän, som efter instruktionens ikraftträdande ägt rum, har
domänstyrelsen tillämpat en uppsägningstid av tre månader.
I de i ärendet avgivna yttranden hava olika förslag framställts angående
ordnandet av ifrågavarande skogsstatspersonals tjänstgöringsförhållanden efter
den 1 januari 1925. Dessa förslag hava dock ej avseende å förenämnda
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. «>
överjägmästare, vilka, såsom jag förut antytt, i jämförelsevis mindre grad
beröras av det ifrågasatta utbytet av skogslagar för kustlanden.
Överjägmästaren i Umeå distrikt bär förordat, att nuvarande ordinarie
skogsingenjörer efter den 1 januari 1925 finge kvarstå tillsvidare under 5
år eller tills de hunnit erhålla befordran till annan statstjänst, med rätt
att under denna tid uppbära avlöning av statsmedel men med skyldighet
att tjänstgöra hos skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län
såsom skogsingenjörer eller biträdande länsjägmästare. Till stöd härför har
framhållits, bland annat, att under de närmaste åren efter skogsvårdslagens
ikraftträdande ij kustlanden skogsvårrdsstyrelserna därstädes otvivelaktigt
hade att emotse många framställningar om utsyningar samt att tre a fyra
skogsingenjörer under berörda tid med säkerhet komme att erhålla full
sysselsättning härmed och med andra ä skogsvårdsstyrelserna ankommande
förrättningar enligt skogsvårdslagen. Beträffande tillsyningsmännen har överjägmästaren
framhållit, att dessa sannolikt komme att erfordras såsom hinsskogvaktare
till hela sitt nuvarande antal.
Sekreteraren i Norrbottens läins skogsvårdsnämnd har uttalat väsentligen
enahanda uppfattning som överjägmästaren i Umeå distrikt.
Åtskilliga kommuner i Norrbottens läns kustland hava framhållit, att vid
tillsättandet av de blivande befattningarna såsom länsskogvaktare i kustlanden
företräde borde lämnas åt de nuvarande tillsyningsmännen.
Domänstyrelsen har i förevarande avseende anfört:
Den ordinarie skogsstatspersonal, som vid tiden för dimensionslagens upphörande
vore anställd för lagens liandhavande, måste givetvis tillsvidare
överföras på indragningsstat, och borde avlöningen av denna personal bekostas
av särskilt statsanslag. Den extra ordinarie och extra personal, som
vore anställd för berörda ändamål, torde däremot i god tid före nämnda
tidpunkt böra uppsägas eller meddelas, att vidare förordnande ej vore att
påräkna. Domänstyrelsen hyste dock den förhoppningen, att sistnämnda
personal i ganska stor omfattning skulle successivt och efter i god tid vidtagen
planläggning kunna beredas anställning vid domänverket. Ehuruväl
de skogsvårdsstyrelser, som eventuellt komme att tillsättas i kustlanden.
icke borde bindas av föreskrifter om att i sin tjänst anställa den skogsstatspersonal,
som efter skogsvårdslagens ikraftträdande skulle bliva överflödig,
torde det likväl ej vara för mycket begärt, om samma styrelser vid tillsättande
av de tjänster, som erfordrades för skogsvårdslagens liandhavande,
sökte i den mån sä kunde bliva möjligt betjäna sig av berörda personals
kunskaper och erfarenhet på området.
Vad angår beloppet av det statsanslag, som enligt domänstyrelsens berörda
förslag borde anvisas till ersättning åt domänfonden för avlöning av
den skogsstatspersonal, som enligt förslaget borde överföras på indragningsstat,
har domänstyrelsen beräknat detsamma till 170,252 kronor. Domänstyrelsen
har härvid förutsatt, dels att samtliga nuvarande ordinarie skogsingenjörer
och tillsyningsman komme att från och med den 1 januari 1925
överföras å sådan stat, dels ock att dyrtidstillägg efter berörda dag komme
att utgå i huvudsak i samma omfattning som för närvarande.
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.
Inom jordbruksdepartementet
utarbetat
förslag.
Statskontoret har i förevarande avseende allenast framhållit, att ifrågavarande
ordinarie skogsstatspersonal torde vid dimensionslagens upphörande
— i den mån den ej kunde placeras å andra befattningar vid domänverket
tiller vinna annan anställning — vara berättigad att å indragningsstat uppbära
oavkortade avlöningsförmåner samt att domänfonden för de utgifter,
som härigenom förorsakades densamma, borde erhålla ersättning från särskilt
anslag å riksstaten. Statskontoret har, under åberopande av domänstyrelsens
beräkning av det belopp, som i sådant avseende borde anvisas,
tillstyrkt, att för beredande av sådan ersättning, som nyss nämnts, för första
halvåret 1925 i riksstaten för budgetåret 1924—1925 måtte uppföras ett förslags
,
/170252 \
anslag av I —-— — I 85,126 kronor.
Styrelsen för de extra jägmästarnas förbund har i skrivelse den 7 februari
1924 hemställt, att de ordinarie skogs''ingen jorera a måtte vid dimensionslagens
upphörande definitivt överföras på indragningsstat, dock med rätt för
dem dels att fortfarande åtnjuta lön enligt de före övergången gällande
grunder och dels att efter ansökning i vederbörlig ordning vinna befordran
inom domänverket. Styrelsen har till stöd för denna hemställan huvudsakligen
åberopat, att en allmän tvångsförflyttning av de ordinarie skogsingenjörerna
till andra tjänster inom domänverket skulle så väsentligt försämra
de redan nu synnerligen ogynnsamma befordringsutsikterna för i domänverket
anställda extra tjänstemän med högre skoglig utbildning, att
en dylik anordning komme att innebära ej blott en hårdhet utan även en
orättvisa gentemot dessa.
Efter det nu angivna yttranden inkommet till jordbruksdepartementet, har
förevarande fråga därstädes varit föremål för beredning, och har härvid utarbetats
ett förslag till reglering av ifrågavarande personals tjänstgöringsförhållanden
efter dimensionslagens upphörande i nära anslutning till den
ståndpunkt, som i förevarande avseende intagits av domänstyrelsen. Berörda
förslag innebär i huvudsak följande:
Ordinarie skogsingenjörer och tillsyningsman skulle jämväl efter den 1
januari 1925 kvarstå såsom tjänstemän i domänverket och vara underkastade full
tjänstgöringsskyldighet. Då ifrågavarande befattningar vid uppkommen ledighet
ej skulle återbesättas, borde desamma emellertid i avlöningsreglementet
angivas såsom befattningar å övergångsstat. Med hänsyn därtill att under viss
övergångstid efter skogsvårdslagens ikraftträdande svårighet syntes kunna
möta att bereda de ordinarie tjänstemän, varom här vore fråga, annan
tjänstgöring, som dessa vore skyldiga fullgöra, borde i 15 § av reglementet
upptagas en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman å övergångsstat
skulle äga uppbära oavkortad lön jämväl för tid, varunder han icke tjänstgjort
till följd därav, att de med tjänsten förenade göromål överflyttats å
annan myndighet, hos vilken tjänstemannen ej vore pliktig tjänstgöra, samt
tjänstemannen ej tilldelats annan tjänstgöring, som han enligt 14 § i regie
-
Kungl. May.ts proposition Nr 97.
mentet vore skyldig bestrida. Beträffande de å äldre skit kvarstående tjänstemännen
borde i .13 § av reglementet upptagas en motsvarande bestämmelse
ävensom föreskrift därom, att den tid, varunder sådan tjänsteman icke
tjänstgjort av anledning, som nyss sagts, skulle i avseende a rätt att erhålla
löneförhöjning anses såsom tid, varunder tjänstemannen med gott vitsord
bestritt sin egen tjänst.
Kommunikationsverkens lönenämnd, som efter upprättandet av berörda
förslag anbefallts att inkomma med utlåtande i ärendet och som därvid erhållit
dol av förslaget, har i utlåtande den 1 mars 1924 uttalat, att vad i
ärendet förekommit icke syntes höra föranleda till överförande av vissa befattningar
vid domänverket på övergångs- eller indragningsstat eller till
ändringar i nu gällande avlöningsreglemente för tjänsteman vid domänverket.
Till utveckling av denna ståndpunkt har nämnden anfört följande:
KnmmumJca
tionsverkent
lönenämnd.
Beträffande de anordningar, som ifrågasatts i det inom jordbruksdepartementet
utarbetade förslaget, finge lönenämnden till en början såsom sin
mening framhålla, att det knappast syntes lämpligt eller behövligt att pa
grund av de till sin omfattning begränsade förändringar med avseende a
en del hittillsvarande arbetsuppgifter inom domänverket, varom i ärendet
vore fråga, överföra vissa befattningar därstädes på övergångs- eller indragningsstat.
Hittills torde dylika åtgärder i allmänhet hava förekom
mit allenast i samband med införandet vid vederbörande verk av nya allmänna
stater, varvid en eller annan tidigare förekommande befattning
uteslutits eller undergått någon mera betydande organisatorisk förändring.
Innehavarna av dylika befattningar å den äldre staten hadeisadana tall
understundom överförts till övergångs- eller indragningsstat med eller
utan tjänstgöringsskyldighet. De i samband med dimensionslagens avveckling
inträdande förhållandena kunde emellertid, enligt lonenamndens
förmenande, knappast anses nödvändiggöra eller motivera en dylik åtgärd
beträffande här ifrågavarande skogsingenjörs- och tillsyningsmansbeiattningar.
Snarare ville det synas, som om dessa befattningars overtorande
på en särskild övergångsstat i förevarande fall icke stode i lull överensstämmelse
med den vanliga anledningen till och innebörden av dylika anordningar,
vilka icke torde böra tillgripas annat än i undantagsfall och da
andra utvägar för förändringarnas genomförande måste anses uteslutna.
Detta torde, såsom i det följande skulle närmare utvecklas, icke behova
vara förhållandet i nu förevarande fall.
Likaledes villo lönenämnden ifrågasätta, huruvida det kunde anses
lämpligt och behövligt att nu vidtaga de tilltänkta ändringarna i det tor
domänverket gällande provisoriska avlöningsreglementet. ......
Frågan om här omhandlade befattningshavares blivande tjänstgörmgsoch
avlöningsförhållanden erbjöde givetvis icke någon svårighet beträtfande
dem bland bemälda tjänstemän, för vilka arbete av annat slag
omedelbart kunde beredas inom domänverket och som, på grund av att de
underkastat sig det nya avlöningsreglementets föreskrifter, vore skyldiga
att åtaga sig sådant arbete. Nämnda tjänstemän vore enligt 14 § avloningsreglementet
tillförsäkrade rätt att fortsättningsvis under angivna
förhållanden uppbära lön enligt den lönegrad de ditintills tillhört. Vad
övriga här omhandlade befattningshavare anginge, förefölle det naturligt,
att, då de uppgifter, som hittills ålegat dem i deras egenskap av stntstjän
-
Fråga om reglering
av de
öoerjägmästardistnki,
* om beröras av
lag stiftning *-åtgärden.
s Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
steman, skulle komma att — om äu med åtskilliga förändringar — övertagas
av vederbörande skogsvårdsstyrelser, dessa institutioner i största
möjliga omfattning tillgodogjorde sig de i uppgifterna skolade arbetskrafter,
om vilka här vore fråga. Ett dylikt tillgodogörande syntes kunna ske
iniaer den formen, att tjänstemannen — där icke vederbörande lämnade
sm innehavda statsbefattning och definitivt överginge i skogsvårdsstyrelsens
tjänst med bibehållande av sin hittillsvarande tjänsteställning
och benämning samt under kvarstående i av honom innehavd ordinarie
befattning vid domänverket, övertoge tjänstgöring hos respektive skogsvardsstyrelse,
vilken det i sådant fall skulle åligga att bereda vederbölande
de avlöningsförmåner, som skulle hava tillkommit honom, därest
han tjänstgjort i sin ordinarie statstjänst. Det syntes lönenämnden böra
tagas under övervägande, huruvida icke, såsom villkor för att skogsvårdsstyrelserna
skulle komma i åtnjutande av bidrag av statsmedel i och för
skogsvardslagens tillämpning inom här ifrågavarande delar av landet lämpligen
borde stadgas skyldighet för sagda styrelser att på nu angivet sätt i sin
tjänst tillsvidare antaga och avlöna här omhandlade befattningshavare.
En sådan åtgärd syntes i första rummet böra omfatta de ä gammal stat
kvarstående tjänstemännen. Då befattningshavarna, såsom redan nämnts,
skulle bibehålla ^ sin hittillsvarande tjänsteställning; inom domänverket
och, åtminstone i viss utsträckning, komme att inom sina respektive områden
bestrida göromål, vilka finge anses fylla enahanda statsintresse
som deras tidigare sysselsättning, ville det ock förefalla, som om någon
svårighet för genomförandet av en dylik anordning icke vore att förvänta
på grund av förut angivna bestämmelser rörande begränsning av vissa
tjänstemäns skyldighet att underkasta sig förändrade tjänstgöringsförhållanden.
Därest någon av befattningshavarna i fråga icke frivilligt fogade
sig i en anordning av här angivet slag och icke heller ansåges kunna
förpliktas att åtaga sig erbjudet arbete hos vederbörande skogsvårdsstyrelse,
torde det — liksom beträffande dem, för vilka dylikt arbete icke
kunnat beredas — böra ankomma på domänstyrelsen att söka träffa anordningar
för tillhandahållande tillsvidare åt vederbörande av annat,
lämpligt arbete av den art, att tjänstemannen vore skyldig att åtaga sig
detsamma. Även med risk, att härvid under någon kortare tid full sysselsättning
icke kunde beredas samtliga här ifrågavarande tjänstemän, synes
en dylik anordning vara att föredraga framför de ganska vittutseende
oc .i yiss prejudicerande åtgärder, som inom jordbruksdepartementet
ifrågasatts. Därest det skulle visa sig, att ett dylikt provisorium icke
läte sig inom skälig tid avveckla, torde det i sinom tid böra tagas under
lornyat övervägande, huruvida särskilda åtgärder från statsmakternas
sida till ordnandet av nu ifrågavarande förhållanden kunde anses erforderliga.
Med hänsyn till den minskning i arbetsuppgifter, som dimensionslagens
ersättande med skogsvardslagen skulle komma att medföra för överjägmästarna
i förenämnda fyra distrikt, har under ärendets beredning vari),
föremål för övervägande, huruvida berörda minskning kunde anses bliva
sa betydande, att därav borde föranledas indragning av någon överjägmästartjänst
i dessa distrikt. På min begäran har inom domänstyr elsen
verkställts en utredning i detta avseende, vars resultat sammanfattats i
en den 21 februari 1924 till mig avlämnad promemoria. I denna proinemo
-
Kung!. Maj:ts proposition Nr i)7. 9
ria har gjorts gällande, att det nu ifrågasatta utbytet av skogslagar ieke
torde kunna medföra indragning av någon överjägmästartjänst. Till stöd
härför, har åberopats en tablå över de arealer statsskogar och övriga allmänna
skogar, beräknade för produktiv skogsmark, samt det antal revir,
som för närvarande ingå i ett vart av berörda fyra distrikt samt de två
närmast söder därom belägna distrikten, ävensom över beloppen av de förvaltningsmedel,
som för 1924 anslagits till revir förvaltarna i ettvart av
samma distrikt. Denna tablå är av följande lydelse:
Areal prod. |
ii skogsmark 1 |
År |
1924 |
|
Till revirför- |
||||
Distrikt |
Statsskogar |
Övriga all- |i |
Antal I |
v altarna an-dagna förvalt-ningsmedel |
Hektar |
Hektar |
Kronor |
||
Övre Norrbottens.................................... |
938,605 |
268,393 |
14 |
1,605,901 |
Nedre Norrbottens ................................ |
789,076 |
120,624 |
14 |
1,780,829 |
Skellefteå ............................................ |
459,791 |
58,897 ! |
10 |
794,014 |
Umeå................................................... |
401,548 |
16,617 |
12 |
990,423 |
Härnösands.......................................... |
358,816 |
37,674 |
12 |
1,111,797 |
Mellersta Norrlands .............................. |
157,532 |
* 220,517 : |
12 |
* 1,134,962 |
Häri ingå renbetesfjällens skogar med |
— |
164,863 |
— |
91,960 |
1 anslutning till innehållet i denna tablå bär i berörda promemoria anförts
bland annat:
Även efter dimensionslagens upphörande skulle överjägmästarna i de
fyra nordligaste distrikten, om hänsyn toges till antalet revir inom varje
distrikt och beloppet till revirförvaltarna anvisade förvaltningsmedel,
vilka faktorer vore rätt så utslagsgivande vid bedömande av en överjägmästares
arbetsuppgift, hava en lika omfattande sådan upgift som överjägmästarna
. i de två distrikt, som vore belägna närmast söder om förstnämnda
distrikt. Skellefteå distrikt skulle visserligen komma att omfatta
två revir mindre än vartdera Umeå, Härnösands och Mellersta Norrlands
distrikt, men torde denna omständighet i varje fall icke kunna motivera
mer än möjligen en reglering av dettas och närgränsande distrikts omfattning.
De i tablån upptagna 6 distrikten omfattade tillsammans 74
revir, vilket gå ve ett medeltal av cirka 12 revir per distrikt. Att öka detta
medeltal till något mer än 14 genom att indraga ett distrikt ansåges icke
kunna tillrådas, och vore av praktiska skäl knappast utförbart. Överjägmästardistrikten
i översta Norrland ansåges nämligen böra i huvudsak
omfatta hela flodområden, och denna princip medgåve icke i praktiken en
uppdelning av berörda 6 distrikt på allenast 5 sådana förvaltningsområden.
För övrigt torde den arbetsbörda, som redan åvilade överjägmästarna
i Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt, få anses vara så tillmätt,
att den ej kunde utökas genom att till vartdera distriktet lägga tvenne
nya revir och därmed utöka inspektionsområdena, och att uppdela de 4
översta distrikten på 3 med respektive 17, 17 och IG revir skulle göra det
omöjligt för överjägmästarna att skaffa sig den ingående kännedom om
förvaltningen inom reviren, som vore deras huvudsakliga uppgift.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
Departementschef
en.
Förenämnda förslag om skogsvårdslagens utsträckande att gälla i
Västerbottens och Norrbottens läns kustland beträffande de skogar, som.
nu lyda under dimensionslagen, avser, såsom förut angivits, att den befattning
med dessa skogar, som för närvarande tillkommer omförmälda
skogsstatspersonal, skall helt upphöra från och med den 1 januari 1925.
En given följd av förslagets antagande torde vara, att den extra ordinarie
och extra skogsstatspersonal, som nu är anställd för dimensionslagens
handhavande, kommer, i den mån den ej kan beredas annan tjänstgöring
vid domänverket, att entledigas ur verkets tjänst från och med den
1 januari 1925. Då ifrågavarande personal för närvarande uppgår allenast
till 6 skogsfogdar, därav en, såsom nämnt, innehar ordinarie befattning
som kronojägare, samt 4 extra ordinarie och 4 extra tillsyningsmän, synes
det emellertid, på sätt domänstyrelsen framhållit, böra antagas, att
åtminstone större delen av samma personal skall kunna — i den mån den
ej övergår i de blivande skogsvårdsstyrelsemas tjänst — beredas fortsatt
tjänstgöring vid domänverket efter den 1 januari 1925.
Vad därefter angår den ordinarie skogsstatspersonal, som är anställd
för dimensionslagens handhavande, synes någon tvekan näppeligen böra
råda därom, att den skyldighet att underkasta sig ändrad tjänstgöring
respektive förflyttning till annan tjänst, som enligt vad förut nämnts gäller
för denna personal, bör i full utsträckning vinna tillämpning, därest
personalens befattning med ifrågavarande skogar kommer att upphöra.
Visserligen torde detta föranleda, att befordringsutsikterna för domänverkets
yngre personal i någon mån komma att försämras, men torde
denna försämring knappast bliva så betydande, att någon mera kännbar
olägenhet för berörda personal därigenom kommer att uppstå. Det torde
nämligen kunna förväntas, att en stor del av den för dimensionslagens
tillämpning anställda personalen kommer att övergå i de blivande skogsvårdsstyrelsernas
i Västerbottens och Norrbottens län tjänst — även om
dessa, på sätt jag i det följande skall närmare utveckla, ej torde böra
åläggas någon skyldighet att anställa samma personal. Skogsvårdsstyrelsema
torde nämligen finna det angeläget att försäkra sig om ifrågavarande
erfarna och skolade personals biträde, då styrelserna skola övertaga
den ingalunda lätta uppgiften att handhava skogsvårdslagens tillämpning
i nu ifrågavarande trakter. Jag tillåter mig jämväl framhålla, att skogsvårdsstyrelsernas
personalbehov, såsom jag i det följande kommer att närmare
omnämna, torde böra beräknas åtminstone till 5 länsjägmästare och
biträdande länsjägmästare samt 18 länsskogvaktare.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då beträffande de skogsingenjörer
och tillsyningsmän, för vilka 1920 års avlöningsreglemente är gällande,
skyldigheten att underkasta sig ändrad tjänstgöring respektive förflyttning
är så vidsträckt, att hinder ej kan anses möta att omedelbart
efter dimensionslagens upphörande bereda dessa befattningshavare, i den
mån de då ej övergått i skogsvårdsstyrelsemas tjänst, annan tjänstgöring
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
11
inom domänverket, finner jag ett överförande av samma befattningshavare
å indragningsstat, vare sig definitivt eller tillsvidare, ej böra ifrågakomma.
Ej heller i övrigt finner jag någon ändring i avlöningsreglemetet vara
påkallad beträffande dessa befattningshavare. Därest förenämnda lagförslag
antages, torde Kungl. Maj:t böra föreskriva, att ifrågavarande befattningar
vid uppkommen ledighet ej skola återbesättas.
Beträffande härefter de skogsingenjörer och tillsyningsmän, som kvarstå
å äldre lönestat, äro, såsom jag tidigare nämnt, även dessa i viss omfattning
skyldiga att underkasta sig ändrad tjänstgöring, och torde med
hänsyn härtill ej heller i fråga om dem ett överförande å indragningsstat
efter den 1 januari 1925 böra äga rum. Då emellertid den skyldighet, som''
i nyss angivna avseende är stadgad för ifrågavarande befattningshavare,
är mera begränsad än den, som i motsvarande avseende gäller enligt 1920
års avlöningsreglemente, synes det ej uteslutet, att under viss övergångstid
efter den 1 januari 1925 svårighet kan uppstå att tilldela dessa befattningshavare
annan tjänstgöring vid domänverket av den art, att de äro
skyldiga mottaga densamma. Med hänsyn härtill och då enligt bestämmelserna
i förenämnda kungörelse den 17 juni 1908 nu ifrågavarande befattningshavare
äga uppbära dem tillkommande tjänstgöringspenningar
endast för den tid, som de verkligen tjänstgjort, synes beträffande dem,
i anslutning till förenämnda inom jordbruksdepartementet utarbetade förslag,
en föreskrift böra meddelas av innehåll, att sådan befattningshavare
skall äga uppbära lön och tjänstgöringspenningar jämväl för tid, varunder
han ej tjänstgjort till följd därav, att de med tjänsten förenade
göromål överflyttats å annan myndighet samt tjänstemannen ej tilldelats
annan tjänstgöring, som han är pliktig bestrida. Därjämte torde för
tryggande av sådan befattningshavares rätt att tillgodoräkna sig tid, som
nyss sagts, för erhållande av stadgad löneförhöjning en uttrycklig föreskrift
i detta avseende böra meddelas. Nu angivna föreskrifter torde lämpligen
böra inrymmas i 33 § av 1920 års avlöningsreglemente i samband
med där upptagen bestämmelse om ifrågavarande befattningshavares rätt
att erhålla avlöning enligt äldre lönestat. Förslag om sådan ändring i
avlöningsreglementet torde jag få tillfälle framställa, då jag senare i
dag kommer att underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om förlängning
av reglementets giltighetstid.
I vissa av de i ärendena avgivna yttranden har föreslagits, att skyldighet
skulle stadgas för nuvarande skogsingenjörer att efter dimension slagens,
upphörande under viss övergångstid tjänstgöra hos de blivande skogsvårdsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län. Då emellertid varken
enligt 1920 års avlöningsreglemente eller 1908 års förenämnda kungörelse
skogsingenjör kan anses pliktig att mottaga tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelse,
finner jag dessa förslag ej förtjäna avseende.
Kommunikationsverkens lönenämnd har å andra sidan ifrågasatt, huruvida
ej såsom villkor för att ifrågavarande skogsvårdsstyrelser skulle
Frågan am
aaslag till
skog8vårdsstyrelserna
i
Västerbottens
och Norr
bottens lär.
Belwoel av
stalsamlag.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
komina i åtnjutande av statsbidrag i och för skogsvårdsiagens tillämpning
för dem borde föreskrivas skyldighet att tillsvidare i sin tjänst antaga
och avlöna ifrågavarande skogsstatspersonal, i främsta rummet de befattningshavare,
som kvarstode å äldre lönestat. Enär emellertid en dylik
skyldighet ej skulle motsvaras av någon förpliktelse å vederbörande befattningshavares
sida att antaga erbjuden tjänst hos styrelserna, synes
betydelsen av den ifrågasatta anordningen vara skäligen ringa. Därjämte
torde det näppeligen vara lämpligt att, såsom berörda anordning innebär,
ovillkorligen begränsa styrelsernas valrätt vid utseende av deras forstliga
personal till kretsen av nuvarande ordinarie skogsingenjörer och tillsyningsman.
Med hänsyn härtill och då, såsom jag förut framhållit, det
kan med fog antagas, att styrelserna även utan särskild föreskrift därom
komma att i stor utsträckning anställa ifrågavarande personal i sin tjänst,
finner jag mig ej böra tillstyrka den av lönenämnden ifrågasatta anordningen.
Vad slutligen angår frågan om reglering av de fyra överjägmästardistrikt,
som beröras av den föreslagna lagstiftningsåtgärden, finner jag dels
med hänsyn till vad i förenämnda promemoria anförts och dels på grund
därav, att frågan om domänverkets omorganisation inom en nära framtid
torde komma att upptagas till förnyad utredning, någon dylik reglering
ej nu böra ifrågasättas.
Av den ståndpunkt, som jag i det föregående intagit till frågan om
ordnandet av hithörande skogsstatspersonals tjänstgöringsförhållanden
efter den 1 januari 1925, torde framgå, att något särskilt anslag ej för närvarande
bör äskas för beredande av ersättning åt domänfonden för avlöning
av samma personal efter berörda dag.
Jag övergår härefter till frågan om anslag för upprätthållande av de
nya skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under tiden 1 oktober 1924— 31
december 1925.
Jag tillåter mig härvid till en början erinra därom, att Kungl. Maj:t
förut i dag beslutit att i samband med omförmälda författningsförslag förelägga
riksdagen förslag om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland från och med den 1 januari 1925 av förordningen den 11 oktober
1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Detta förslag innebär, att 90
procent av de skogsvårdsavgifter, som efter förordningens ikraftträdande
i kustlanden komma att inflyta för därstädes avverkat virke, skola inlevereras
till skogsvårdsstyrelserna i länen och komma dessa till godo. Självfallet
är, att dessa medel i första hand böra användas för bestridande av
kostnaderna för styrelsernas verksamhet. Då emellertid berörda andel av
de skogsvårdsavgifter, som vid bifall till förslaget komma att erläggas i
kustlanden under 1925, ej kan redovisas till skogsvårdsstyrelserna förrän
Kungl. May.ts proposition Nr 97. 13
i början av 1926, torde samma andel ej böra tagas i anspråk för täckande
av styrelsernas medelsbehov under tiden före den 1 januari 1926. Härav
torde följa, att berörda behov i sin helhet bör tillgodoses genom statsanslag.
I åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena hava emellertid vissa beräkningar
verkställts angående beloppet av de skogsvårdsavgifter, som
efter ikraftträdandet i kustlanden av förordningen om skogsvårdsavgift
kunde väntas därstädes inflyta. Då dessa beräkningar givetvis äro av
intresse för bedömandet av de nya skogsvårdsstyrelsernas framtida anslagsbehov,
torde här närmare redogörelse böra liimnas för desammå.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i detta avseende anfört, att de
skogsvärden, som under 1922 och 1923 taxerats till skogsaccis inom länets
kustland, uppgått för 1922 till 4,893,269 kronor och för 1923 till 1,783,739
kronor samt att, under förutsättning att skogsvårdsavgifter skolat erläggas
med 1.3 procent av dessa skogsvärden, beloppet av berörda avgifter
följaktligen för samma år skolat utgöra respektive cirka 64,000 och 24,000
kronor. På grundval härav har länsstyrelsen approximativt beräknat det
årliga beloppet av de skogsvårdsavgifter, som vid tillämpning av förordningen
om skogsvårdsavgift i Västerbottens läns kustland komme att därifrån
inflyta, till 40,000 å 50,000 kronor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har uppgivit, att det årliga medeltalet
av de skogsvärden, som under åren 1920—1923 taxerats till skogsaccis inom
länets kustland, utgjort i avrundat tal 3,391,000 kronor. Med ledning härav
har länsstyrelsen beräknat det belopp, som årligen kunde antagas komma
att inflyta i skogsvårdsavgifter från länets kustland, till cirka 44,100
kronor.
Domänstyrelsen, som på min anmodan avgivit yttrande rörande det årliga
belopp, vartill ifrågavarande avgifter kunde beräknas under förutsättning,
att förordningen om skogsvårdsavgift erhölle tillämpning å alla
i kustlanden befintliga skogar med undantag av dem, som lydde imder
lappmarkslagen, har i sådant avseende anfört:
Domänstyrelsen hade icke varit i tillfälle att närmare granska förenämnda
av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län gjorda beräkningar,
men förefölle det domänstyrelsen, som om de belopp, vartill länsstyrelserna
härvid kommit, borde i någon mån sänkas, därest ifrågavarande avgifter
skulle beräknas enligt de direktiv, som domänstyrelsen härutinnan erhållit.
Det torde nämligen med ganska stor visshet kunna antagas, att i länsstyrelsernas
beräkningar inginge även de till skogsaccis deklarerade värdena
för skogar under lappmarkslagen inom kustlanden. Givetvis innehölle
dessa skogar per hektar skogsmark vida större och värdefullare virkesförråd
än de skogar, som skulle komma att lyda under skogsvårdslagen.
Men även om man loge skälig hänsyn till de inom kustlanden belägna
statsskogarna jämte övriga allmänna skogar, vilka skulle komma att få
erlägga skogsvårdsavgift, torde i varje fall såsom medeltal erhållas ett
något lägre virkesvärde per hektar skogsmark för de skogar, som skulle
erlägga skogsvårdsavgift, än för dem, som skulle bliva härifrån befriade.
Då det emellertid mött. oöverkomliga svårigheter att härom förebringa eu
Hfioppei av
de skogsvårdsavgift
er, S9Tr.
hinna t&ntai
att inflyta t
busHnvd^n.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr i>7.
närmare utredning: inom den tid, som medgivits för den begärda utredningen,
ansåge sig styrelsen emellertid med utgångspunkt från förefintliga
arealsiffror böra framhålla, att de av länsstyrelserna beräknade skogsvårdsavgifterna
torde böra reduceras med för Västerbottens län 10 procent
och för Norrbottens län 20 procent, enär skogarna under utsyningstvång
inom kustlanden i stort sett utgjorde respektive 10 och 20 procent av den
skogsmarksareal, för vilken länsstyrelserna, såsom förut framhållits, sannolikt
beräknat, att skogsvårdsavgift skulle utgå. I anledning härav
hölle domänstyrelsen före, att skogsvårdsavgifterna för Västerbottens läns
kustland icke borde beräknas till högre årligt belopp än 40,000 kronor och
för Norrbottens läns kustland till högst 35,000 kronor per år. Under de
första åren av skogsvardslagens tillämpning torde dock avverkningarna
komma att ökas, varför det vore möjligt att under dessa år skogsvårdsavgifterna
bleve något högre än sålunda beräknats.
DeP7h''tZntS~ Då enlifft förenämnda förslae om tillämpning i kustlanden av förordningen
om skogsvårdsavgift, dylika avgifter ej skola erläggas för virke
från de i kustlanden belägna skogar, som lyda under lappmarkslagen,
finner jag i likhet med domänstyrelsen de årliga beloppen av i kustlanden
inflytande skogsvårdsavgifter ej böra beräknas högre än till 40,000 kronor
för Västerbottens läns kustland och 3o,000 kronor för Norrbottens läns
kustland. Enligt nyssnämnda förslag skola emellertid 10 procent av dessa
belopp redovisas till statskontoret för att i mån av behov fördelas mellan
samtliga skogsvårdsstyrelser i riket, vadan de andelar av samma belopp,
som direkt skulle tillgodokomma de nya skogsvårdsstyrelserna, skulle
uppgå för Västerbottens län till 30,000 kronor och för Norrbottens län till
31,500 kronor.
Jag torde härefter få övergå till beräkning av de nya skogsvårdsstyrelscmJaZä-
sernas medelsbehov under förut angivna tid, 1 oktober 1924—31 december
ttltnZler'' 1925, därvid 1 första rummet torde böra undersökas, till vilket belopp styrelsernas
administrationskostnader under berörda tid kunna antagas
uppgå.
Domänstyr elsen, som pa min anmodan verkställt utredning rörande styrelsernas
årliga kostnader i detta avseende, har härutinnan anfört följande:
»Det
möter givetvis rätt stora svårigheter att kunna något så när exakt
beräkna dessa kostnader, då domänstyrelsen icke kan förutsättas äga
kännedom om i vad mån de blivande skogsvårdsstyrelserna anse nödigt
att anställa personal för sin verksamhet. Till jämförelse må emellertid
meddelas, att skogsvärdsstyrelsen inom Västernorrlands läns landstingsområde,
som har att öva tillsyn över enskildas skogar, omfattande en areal
produktiv skogsmark av cirka 1,800,000 hektar, haft i sin tjänst anställd
under 1922 följande personal: 1 läns jägmästare, 2 biträdande läns jägmästare
och 15 ordinarie länsskogvaktare. Denna personal torde emellertid
behöva utökas, sedan den nya skogsvårdslagen trätt i tillämpning inom
länet och frågan om särskild behandling av de svårföryngrade markerna
Kungl. May.ts proposition Nr 97.
13
blivit aktuell. Dessutom har skogsvårdsstyrelsen under längre och kortare
tider av året anställt plantörer och extra länsskogvaktare. Inom Västerbottens
läns kustland har den personal, som handhaft dimensionslagen utgjorts
av i medeltal följande mera fast anställda befattningshavare: 6 ordinarie
skogsingenjörer, 6 skogsfogdar (extra ordinarie personal) samt 15
ordinarie tillsyningsmän. Inom Norrbottens läns kustland har motsvarande
personal varit respektive 5, 5 och 12. Arealen av de skogar, som
skulle komma att ställas under respektive skogsvårdsstyrelser i Västerbottens
och Norrbottens län beräknas till cirka 1,056,000 hektar och 806,000
hektar respektive. Det kan synas vid en jämförelse emellan nämnda arealer
skogsmark inom Västernorrlands och de båda nordligaste länen, som
om för sistnämnda områden icke skulle erfordras personal i samma utsträckning,
men det torde böra framhållas, att vid tillämpande av skogsvårdslagen
inom Norr- och Västerbottens läns kustland man får förutsätta,
att proportionsvis större arealer skogsmark i dessa landsändar
komma att förklaras vara svår föryngrade än i Västernorrlands län. Ej
heller kan man lämna ur räkningen, att befolkningen inom de båda kustlanden,
som hittills varit van att få utnyttja sin skog först efter utsyning,
vid den nya lagens ikraftträdande kommer att i allra största utsträckning
begära skogsvårdsstyrelsernas anvisning om hur avverkningarna böra
utföras utan att lagens bestämmelser varda överträdda. Av denna anledning
anser sig domänstyrelsen böra räkna med att skogsvårdsstyrelserna
under åtminstone första året av sin verksamhet icke kunna underlåta att
anställa följande personal, nämligen: inom Västerbottens läns kustland 1
länsjägmästare, 2 biträdande länsjägmästare och 10 länsskogvaktare samt
inom Norrbottens läns kustland 1 länsjägmästare, 1 biträdande länsjägmästare
och 8 länsskogvaktare. Med ledning av från skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län inhämtade uppgifter om dess administrationskostnader
beräknar styrelsen sålunda de årliga kostnaderna för de tvenne
ifrågasatta nya skogsvårdsstyrelserna till följande belopp:
Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län:
dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdssty
-
relsens ledamöter ...................................... kronor 3,000
kanslikostnader och inventarieinköp ...................... :> 17,000
avlöning jämte dyrtidstillägg till länsjägmästaren ...... » 11,000
resekostnader för nämnde befattningshavare ............ » 3,500
avlöning och dyrtidstillägg till en biträdande länsjägmästare
................................................... 8,000
resekostnader för nämnde befattningshavare.............. » 3,000
enahanda ersättning till ytterligare en biträdande länsjägmästare
................................................ » 11,000
avlöning jämte dyrtidstillägg till en tillsyningsman 3,200
resekostnader för samme befattningshavare ........ 1,500 » 4,700
nio länsskogvaktare med enahanda löneförmåner ........ » 42,300
kronor 103,500,
vartill torde böra läggas för diverse och oförutsedda utgifter
.................................................. » 11,500
kronor 115,000.
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 97.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län:
dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdsstyrel
-
sens ledamöter ........................................ kronor 3,000
kanslikostnader och inventarieinköp ...................... » 17,000
länsjägmästarens avlöning och resekostnader enligt ovanstående
................................................ » 144500
biträdande länsjägmästarens avlöning och resekostnader
enligt ovanstående ..................................... » U 000
avlöning och reseersättning till 8 länsskogvaktare å 4,700 » 37,600
kronor 83,100
vartill torde böra läggas för diverse och oförutsedda utefter
.................................................. » 11,900
kronor 95.000.»
Statskontoret har förklarat, att statskontoret, så vitt det kunde bedöma
hithörande förhållanden, ej hade något att erinra mot den av domänstyrelsen
sålunda verkställda beräkningen.
Ehuru det givetvis möter stor svårighet att ens approximativt beräkna
storleken av de blivande skogsvårdsstyrelsernas i Västerbottens och Norrbottens
län administrationskostnader under nu ifrågavarande tid, torde
dock den av domän styrelsen härutinnan verkställda utredningen få anses
ägnad att läggas till grund för beräkning av styrelsernas medelshehov i
detta avseende under 1925. I följd härav torde administrationskostnaderna
för detta år böra upptagas för skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens
län till 115,000 kronor och för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till
95,000 kronor.
Vad åter angår styrelsemas administrationskostnader under sista kvartalet
av 1924, torde det få antagas, att styrelserna för tiden före den 1 januari
1925 ej behöva anställa annan personal än vardera en läns jägmästare
samt nödiga skrivbiträden, och synes avlöning till denna personal ej
böra beräknas från tidigare dag än den 1 november 1924. Härförutom
torde styrelserna få vidkännas utgifter dels under hela ifrågavarande
kvartal för dagtraktamenten och reseersättningar till styrelsernas egna
ledamöter och dels under november och december månader 1924 för reseersättningar
till länsjägmästarna samt hyra av kanslilokal m. m. Då styrelsernas
kanslikostnader, inberäknat avlöning av skrivbiträden, under sistnämnda
två månader ej torde böra anslås till högre belopp än 1,800 kronor
för vardera styrelsen samt styrelsernas övriga utgifter under ifrågavarande
kvartal böra beräknas i relation till de belopp, vartill styrelsernas
utgifter i motsvarande hänseenden upptagits för 1925, torde för envar av
styrelserna dess administrationskostnader under berörda kvartal böra
beräknas till följande belopp:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 17
dagtraktamenten och reseersättningar till skogsvårdssty
relsens
ledamöter ........................................ kronor 750.—
kanslikostnader ........................................... » 1,800.—
avlöning jämte dyrtidstillägg till länsjägmästaren........ » 1,833.32
resekostnader för samme befattningshavare ............. » 583.32
summa kronor 4,966.64
eller i runt tal till 5,000 kronor.
För hela tiden 1 oktober 1924—31 december 1925 torde alltså administrationskostnaderna
böra beräknas för skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens
län till 120,000 kronor och för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till
100,000 kronor.
Vid beräkning av de nya skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov under
nyss angivna tid lärer vidare böra undersökas, huruvida och till vilket
belopp medel böra ställas till dessas förfogande för direkt understödjande
av skogsvårdsåtgärder inom styrelsernas verksamhetsområden.
Jag torde härvid till en början fä erinra om att riksdagen för vart och ett
av åren 1918—1922 samt för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag
å 98,000 kronor för främjande av skogsvård å enskildas skogar
i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar att
av Kungl. Majt i mån av tillgång tilldelas vederbörande hushållningssällskap
under förutsättning, att landsting och hushållningssällskap, tillsammans
eller ettdera av dem, till berörda ändamål bidragit med belopp, motsvarande
minst en tredjedel av statsbidraget, samt under villkor dels att
anslag från sålunda av statsmedel och från orten anvisade medel icke
finge utgå till bolag, dels ock att vederbörande hushållningssällskap skulle
vara skyldigt att efter årets utgång till vederbörande länsstyrelse avgiva
redogörelse över användningen av samtliga för ändamålet erhållna bidrag.
Då anslag för nyss angivna ändamål första gången anvisades av 1917
års riksdag, skedde detta för att bereda de skogsvårdsnämnder, som utsetts
av landstingen och hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens
län och som under ett flertal år därförut varit verksamma för understödjande
av den enskilda skogsvården inom länen, tillfälle att i ökad
omfattning fortsätta denna verksamhet samt för att möjliggöra anordnandet
av en liknande verksamhet inom Särna och Idre socknar av Kopparbergs
län. I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag (IX II. T. sid.
260) beräknade dåvarande departementschefen det årliga behovet av statsmedel
för ifrågavarande ändamål för vartdera av Västerbottens och Norrbottens
län till 48,000 kronor samt för Särna och Idre socknar till 2,000
kronor eller till sammanlagt 98,000 kronor. Departementschefen framhöll
därvid, att såsom förutsättning för anvisande av statsmedel för berörda
ändamål borde krävas, att vederbörande landsting eller hushållningssällskap
till ändamålet lämnat bidrag, motsvarande minst en fjärdedel av
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 72 höft. (Nr 97.) 2
Behovet av
anslag för
främjande
av skogsvård
i kustlanden.
Äldre anslag
för detta
ändamål.
18
Kungl. May.ts proposition Nr 97..
Tilldelning av
bidrag från
dessa anslag.
Beräkning av
visst belopp i
statsverkspropositionen
till
1924 års riksdag.
Yttranden.
statsbidraget. Departementschefen tilläde, att ifrågavarande medel framför
allt borde komma de mindre skogsägarna till godo, vilkas ekonomiska
förhållanden gjorde bidrag av samma medel av verkligt behov påkallade,
i följd varav en föreskrift, som uteslöte bolag från bidrag, syntes böra
lämnas.
På grund av de för ifrågavarande anslag stadgade villkor har tilldelning
av bidrag därifrån i allmänhet ej kunnat ske på sätt som beräknats
i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag. Av anslagen för åren 1918
—1922 hava sålunda Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap
i medeltal tilldelats bidrag, det förra med 27,000 kronor och det senare
med 37,000 kronor per år, varjämte Kopparbergs läns hushållningssällskap
av samma anslag allenast för ett vart av åren 1918 och 1919 tilldelats bidrag
med 2,000 kronor. På grund av den reservation, som sålunda uppkommit
å anslagen, äskades ej av Kungl. Maj :t något nytt anslag för ifrågavarande
ändamål för 1923. Av de för sistberörda år tillgängliga medel, som i följd
härav uppgingo till allenast 84,000 kronor, tilldelade Kung], Maj:t Västerbottens
läns hushållningssällskap 36,000 kronor och Norrbottens läns hushållningssällskap
48,000 kronor, vadan reservationen i sin helhet togs i anspråk
under detta år. Det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget
avser bidrag under kalenderåret 1924, och har Kungl. Maj:t den 7 december
1923 av detta anslag tilldelat Västerbottens läns hushållningssällskap
60,000 kronor och Norrbottens läns hushållningssällskap 30,000 kronor. För
Särna och Idre socknar har intet bidrag för 1924 begärts. Därest ytterligare
bidrag från sistnämnda anslag ej kommer att anvisas, skulle sålunda
därå uppkomma en reservation av 8,000 kronor.
Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 2 januari 1924 av nionde huvudtitelns
anslagsfrågor för budgetåret 1924—1925 framhöll jag (se IX H. T. sid. 286),
att frågan om äskande av nytt anslag för berörda budgetår för främjande
av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län samt
Särna och Idre socknar ägde nära sammanhang med spörsmålet om skogsvårdslagens
tillämpning i Västerbottens och Norrbottens läns kustland,
samt angav såsom min avsikt att underställa anslagsfrågan Kungl. Maj:ts
prövning i samband med nyssnämnda lagstiftningsärende. På min hemställan
beslöt Kungl. Maj:t berörda dag föreslå riksdagen att i avbidan
på proposition angående lagstiftningsärendet för nyss angivna ändamål för
budgetåret 1924—1925 beräkna ett belopp av 98,000 kronor.
Vad angår behovet av statsanslag för skogsvårdens främjande i Västerbottens
och Norrbottens läns kustland efter det skogsvårdslagen antagits
att gälla därstädes, har i ett flertal av de i ärendet avgivna yttrandena uttalats,
att jämväl efter sagda tidpunkt statsanslag borde utgå för berörda
ändamål samt i likhet med vad nu sker i första rummet användas för bestridande
av viss del av kostnaderna för avdikning av försumpad skogs
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97. 19
mark samt höjande i övrigt av skogsproduktionen å sådan mark. I denna
riktning hava sålunda länsstyrelsen i Västerbottens län, landstingen och
hushållningssällskapens förvaltningsutskott i båda länen samt vissa skogsstatstjänstemän
uttalat sig. Till stöd härför har huvudsakligen anförts,
att arealen försumpad skogsmark förhållandevis vore väsentligt större i
kustlanden än i landets sydligare delar samt att det vore ett mera allmänt
än enskilt intresse, att ifrågavarande mark försattes i produktivt skick.
Vidtagandet av erforderliga åtgärder i detta syfte överstege i allmänhet
de enskilda skogsägarnas förmåga. Vad särskilt anginge Västerbottens
läns kustland, kunde det antagas, att ej mindre än omkring en tredjedel
av all skogsmarken därstädes vore att hänföra till försumpad eller eljest
improduktiv mark.
Beträffande beloppet av i förevarande avseende erforderligt anslag har
i vissa yttranden föreslagits, att enahanda belopp, som nu utgår av statsmedel
för främjande av den enskilda skogsvården i Västerbottens och
Norrbottens län samt Sårna och Idre socknar, måtte anvisas för detta ändamål
jämväl efter det skogsvårdslagen antagits att gälla i kustlanden.
Domänstyrelsen har i förevarande hänseende framhållit, att man finge
såsom en given förutsättning utgå från, att de blivande skogsvårdsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län komme att behöva avsevärda
anslag för understödjande av den enskilda skogsvården i länens kustland.
Om under dimensionslagens giltighetstid behov av anslag för berörda ändamål
förelegat i den omfattning, vari medel för ändamålet anvisats,
torde det näppeligen kunna bestridas, att ett ytterligare behov av medel
för samma ändamål komme att uppstå, sedan skogsvårdslagen erhållit
tillämpning inom kustlanden samt den enskilde skogsägaren underkastats
vittgående skyldigheter i fråga om tryggande av återväxt efter skedd avverkning.
Styrelsen hölle alltså före, att även efter sagda tidpunkt anslag
till ifrågavarande ändamål fortfarande borde utgå av statsmedel.
Beträffande storleken av det statsanslag, som för ändamålet borde anvisas,
har domänstyrelsen anfört följande:
Det syntes styrelsen lämpligt, att tillsvidare och intill dess skogsvårdsstyrelserna
såsom representerande i huvudsak orternas skogsvårdande intressen
hunnit att inom sina verksamhetsområden skapa opinion för sin
verksamhet, i vilket avseende man torde få förutsätta, att sagda styrelser
icke lämnade någon möda osparad, frågan om anvisande av statsanslag
icke gjordes beroende av huruvida bidrag för samma ändamål anvisades
från orterna. Som en följd härav torde icke kunna ifrågasättas, att efter
skogsvårdslagens ikraftträdande i kustlanden större anslag för främjande
av skogsvård i Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre
socknar än dittills utgått eller 98,000 kronor anvisades av statsmedel. Av
denna summa torde för understödjande av den enskilda skogsvården i
lappmarkerna samt Särna och Idre socknar böra reserveras ett belopp av
20,000 kronor, varefter återstoden eller 78,000 kronor torde böra fördelas
emellan skogsvårdsstyrelsema i Norrbottens och Västerbottens län.
Domänstyr
fl sen
20
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
Till upplysning om grunderna för beräkningen av det belopp, 20,000
kronor, som enligt domänstyrelsens mening borde reserveras för understödjande
av skogsvården i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar,
har domänstyrelsen — efter framhållande att de medel, som för 1924 stode
till Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps förfogande
för främjande av den enskilda skogsvården inom länen uppginge beträffande
Västerbottens län till 80,000 kronor och beträffande Norrbottens län
till 40,000 kronor, samt att dessa belopp måste anses såsom ett minimum
i fråga om de för berörda ändamål erforderliga anslag — vidare anfört:
Hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län hade av de
medel, som stått till sällskapens förfogande för nyss angivna ändamål, understött
den enskilda skogsvården såväl i lappmarkerna som i kustlanden.
Den andel av dessa medel, som härvid kommit den enskilda skogsvården i
lappmarkerna till del, hade under skilda år varit något olika, men
torde för de senare åren kunna angivas till omkring 15 procent. I denna
andel torde emellertid ej i nämnvärd mån hava ingått förvaltningskostnader
utan torde densamma huvudsakligen hava avsett medel, som direkt
utbetalats till vissa skogsägare för skogsvårdens främjande. På grund härav
torde man kunna beräkna, att de understöd, som av ifrågavarande medel
kommit den enskilda skogsvården i lappmarkerna till godo, årligen
uppgått beträffande Västerbottens läns lappmark till 12,000 kronor och
beträffande Norrbottens läns lappmark till cirka 6,000 kronor.
Då domänstyrelsen beräknat hela det belopp, som borde reserveras för
främjande av skogsvård i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar
till 20,000 kronor, har styrelsen uppenbarligen utgått från att 2,000 kronor
erfordrades för skogsvården i Sårna och Idre.
Beträffande fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län av det belopp, 78,000 kronor, som domänstyrelsen ansett
böra av statsmedel ställas till dessas förfogande för främjande av
skogsvård i länens kustland, har domänstyrelsen anfört, att styrelsen visserligen
icke ägde närmare kännedom, huruvida för 1925 behovet av andel
uti detta anslag kunde vara lika stort inom båda länen, men att — då man
finge antaga, att skogsvårdsnämnderna i största möjliga omfattning till
nämnda tidpunkt avvecklat sin verksamhet och att i varje fall full användning
för ett anslag uppgående till hälften av nyssnämnda belopp, 78,000
kronor, eller 39,000 kronor funnes inom båda länen — det syntes, som om
med hänsyn härtill nämnda anslag borde delas lika emellan de två nytillkomna
skogsvårdsstyrelserna.
1 likhet med domänstyrelsen finner jag det vara av behovet påkallat, att
därest skogsvårdslagen utsträckes att gälla i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland från och med den 1 januari 1925, de blivande skogsvårdsstyrelserna
i nämnda län redan under 1925 erhålla bidrag av statsmedel
för understödjande av skogsvården å de skogar, som komma att lyda under
lagen. Det ligger nämligen i öppen dag, att den skogsvårdande verksamhet,
som skogsvårdsnämnderna under en följd av år med bidrag av
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
21
statsmedel bedrivit inom länens kustland, efter skogsvårdslagens ikraftträdande
därstädes bör fullföljas och utvecklas av de nya skogsvårdsstyrelserna.
Skall detta kunna ske, torde det emellertid vara nödvändigt, att staten alltjämt
ekonomiskt understödjer denna verksamhet.
Beträffande storleken av det statsanslag, som i sådant avseende erfordras
under 1925, lärer det visserligen, på sätt domänstyrelsen framhållit, böra
antagas, att ett ökat behov att erhålla understöd från staten för ifrågavarande
ändamål kommer att yppas efter skogsvårdslagens ikraftträdande i
kustlanden, men torde detta ökade behov näppeligen komma att framträda
i mera avsevärd mån under skogsvårdsstyrelsernas första verksamhetstid.
Därjämte är att märka, att det nu ifrågasatta anslaget torde, i likhet med
vad som gäller om de statsbidrag, som utgå till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna,
böra ställas till de nya skogsvårdsstyrelsernas förfogande utan
villkor om ortsbidrag, samt att med hänsyn härtill det för närvarande
näppeligen synes böra ifrågasättas, att anslaget höjes utöver det belopp, som
nu utgår av statsmedel för understödjande av den enskilda skogsvården i
kustlanden. På grund härav och då, på sätt domänstyrelsen framhållit,
sistnämnda belopp kan beräknas till 78,000 kronor, finner jag detta belopp
böra läggas till grund för beräknande av medelsbehovet i förevarande avseende
under 1925. Jag förutsätter emellertid härvid, att landstingen och hushållningssällskapen
i Västerbottens och Norrbottens län, oaktat, såsom nämnt,
lämnande av ortsbidrag ej bör uppställas såsom villkor för åtnjutande av
bidrag från statsanslaget, jämväl för tiden efter den 1 januari 1925 komma
att anvisa medel för ifrågavarande ändamål i väsentligen samma utsträckning
som för närvarande.
Beträffande fördelningen mellan de blivande skogsvårdsstyrelserna av det
nu ifrågasatta statsanslaget ansluter jag mig till den av domänstyrelsen
härutinnan hävdade uppfattningen, att anslaget bör delas lika mellan de
båda styrelserna.
På grund av vad jag nu anfört och under hänvisning till den beräkning
av de nya skogsvårdsstyrelsernas administrationskostnader för tiden 1 oktober
1924—31 december 1925, som jag i det föregående framlagt, anser jag
det totala medelsbehovet för nyssangivna tid böra upptagas för skogsvårdsstyrelsen
i Västerbottens län till (120,000 -j- 39,000) 159,000 kronor och för
skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till (100,000 -f- 39,000) 139,000 kronor
eller för båda styrelserna till 298,000 kronor.
Vad angår frågan om anvisande av statsanslag för främjande av skogsvård
i lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar under 1925 torde jag senare
få återkomma härtill.
Jag torde härefter få närmare ingå på frågan om sättet för anvisande
av de statsmedel, som erfordras för täckande av de nya skogsvårdsstyrelsernas
nyss angivna behov,
Härvid tillåter jag mig till en början erinra om att riksdagen för ettvart
Sättet för an
visande av erfoi
dtrliga medel
till skogsvårdsslyrelserna.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
av åren 1921 och 1922 samt budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag
å 150,000 kronor till skogsvårdens befrämjande, av vilket anslag
bidrag utgått till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna dels för bestridande
av dessas administrationskostnader och dels för understödjande av
skogsvårdsåtgärder. Beträffande det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget,
vilket anslag avser bidrag för kalenderåret 1923, har riksdagen medgivit
Kungl. Maj:t att i mån av förefallande behov fördela detsamma mellan
vederbörande skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelse, som erhållit bidrag
från ifrågavarande anslag, äger efter gottfinnande använda bidraget
för täckande av sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.
Domänstyrelsen har nu hemställt, att det statsanslag, som kunde komma
att beviljas för tillgodoseende av de nya skogsvårdsstyrelsernas behov,
måtte anvisas på samma villkor som nyss nämnda anslag å 150,000 kronor.
Till stöd härför har domänstyrelsen anfört, att sistnämnda skogsvårdsstyrelser
ej borde hindras av för snävt tilltagna villkor, vilka lätt kunde för dem
medföra svårigheter att anpassa sig efter rådande förhållanden. I anslutning
härtill liar domänstyrelsen — som utgått från att de nya skogsvårdsstyrelserna
skulle träda i verksamhet först den 1 januari 1925 och på grund
härav bei’äknat styrelsernas medelsbehov för tiden till berörda års utgång
till sammanlagt 288,000 kronor — framhållit, att för tillgodoseende av detta
behov förenämnda anslag å 150,000 kronor syntes böra höjas med 288,000
kronor till 438,000 kronor.
Statskontoret har i förevarande avseende anfört följande:
Då det för budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget å 150,000 kronor för
skogsvårdens befrämjande avsåge bidrag för kalenderåret 1923 men det för
samma budgetår anvisade anslaget å 98,000 kronor för skogsvård i Västerbottens
och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar avsåge kalenderåret 1924, kunde
det knappast ifrågakomma, att för budgetåret 1924—1925 sammanföra en
del av det senare anslaget med det förra. Ej heller i övrigt torde någon
förstärkning av det anslag, som kunde komma att uppföras i riksstaten för
1924—1925 för skogsvårdens befrämjande under 1924, kunna disponeras förde
först från ocli med 1925 nytillkomna skogsvårdsstyrelsernas behov. I syfte
att för framtiden allenast ett anslag för skogsvårdens befrämjande måtte i
riksstaten uppföras, syntes därför för budgetåret 1924—1925 böra upptagas
ett särskilt anslag avsett för de nya skogsvårdsstyrelsernas behov för första
halvåret 1925, medan det äldre anslaget för skogsvårdens befrämjande borde
för budgetåret 1925—1926 upptagas med så stort belopp, att därmed kunde
tillgodoses behovet såväl under hela år 1925 för de äldre skogsvårdsstyrelserna
som under andra halvåret 1925 för skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län. Därest domänstyrelsens förut omförmälda beräkning
lades till grund för skogsvårdsstyrelsernas i Västerbottens och Norrbottens
län medelsbehov för 1925, skulle således för budgetåret 1924—1925
uppföras ett särskilt anslag
/ 288,000
V 2
^ 144,000 kronor för dessa styrel -
sers behov under första halvåret 1925. Det nuvarande anslaget till skogsvårdens
befrämjande skulle för samma budgetår upptagas med oförändrat
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
23
belopp eller 150,000 kronor, därest ej behov av ökning av anslaget förefunnes
av annan anledning. För budgetåret 1925—1926 skulle anslaget till
skogsvårdens befrämjande, avseende kalenderåret 1925, enligt ovan angivna
beräkningsgrunder upptagas med (144,000 -f- 150,000 =) 294,000 kronor,
varemot något särskilt anslag för de nya skogsvårdsstyrelsernas räkning ej
skulle erfordras.
Statskontoret — som tillstyrkt uppförandet i riksstaten dels för budgetåret
1924— 1925, förutom av nyssangivna anslag å 144,000 kronor, av förut omförmälda
anslag å 85,126 kronor för beredande av ersättning åt domänfonden
för avlöning av den för dimensionslagens liandhavande anställda ordinarie
skogsstatspersonal under första halvåret 1925 ävensom av ett anslag å 20,000
kronor för främjande av skogsvård i lappmarkerna samt Sårna och Idre
socknar, dels ock för budgetåret 1925—1926, förutom av förut angivna anslag
å 294,000 och 20,000 kronor, av ett anslag å 170,252 kronor för beredande
av ersättning åt domänfonden för avlöning av nyssnämnda skogsstatspersonal
under berörda budgetår — har vidare i förevarande avseende anfört:
»Därest vad statskontoret i ärendet sålunda hemställt vinner beaktande,
skulle statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål, vilka för budgetåret
1923—1924 upptagits med (98,000 -j- 150,000 -\- 380,0001 =) 628,000 kronor,
för budgetåret 1924—1925 komma att uppgå till (20,000 + 150,000 -j- 144,000
-f- 380,0002 3 + 85,126 =) 779,126 kronor, medan dessa utgifter för budgetåret
1925— 1926 skulle, under i övrigt lika förhållanden, uppgå till (20,000 4-
294,000 4- 170,252 ==) 484,252 kronor. Därest det emellertid av statsflnansiella
skäl skulle anses önskligt, att denna ojämna belastning av budgetåret 1924
—1925 och budgetåret 1925—1926 utjämnas, synes de nya skogsvårdsstyrelsernas
behov för första halvåret 1925 av medel för administrations- m. fl.
kostnader, här ovan upptagna till 144,000 kronor, kunna tillgodoses på det
sätt, att nämnda styrelser berättigas att i mån av behov hos statskontoret
erhålla förskott, Västerbottens läns skogsvårdsstyrelse med högst 77,000
kronor och Norrbottens läns skogsvårdsstyrelse med högst 67,000 kronor,
från de skogsvårdsavgift^'', som redovisas till statskontoret för att i mån
av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelse!''. Då dessa
medel, vilka inflyta i början av ett kalenderår och fördelas först i slutet av
samma år, icke göras räntebärande, lärer ränta å förskotten icke behöva
erläggas. För att bereda skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens
län tillgång till återbetalning av dessa förskott måste emellertid ett
mot den sammanlagda högsta förskottssumman svarande anslag av 144,000
kronor uppföras i riksstaten för budgetåret 1925—1926 till särskilt bidrag
till skogsvårdsstyrelsernas i nämnda län administrations- m. fl. kostnader
för kalenderåret 1925. Genom en sådan anordning skulle statsverkets utgifter
för ifrågavarande ändamål komma att — så vitt nu kan förutses —
uppgå för budgetåret 1924—1925 till (779,126 — 144,000 =) 635,126 kronor
och för budgetåret 1925—1926 till (484,252 -f- 144,000 =) 628,252 kronor eller
således bliva ungefär lika stora för båda budgetåren. De närmare föreskrifterna
angående utlämnande och återbetalning av förskotten torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.»
1 Detta belopp avser ersättning till domänfonden för avlöning under 1923 av den för
dimensionslagens handhavande anställda skogsstatspersonal.
3 Beloppet avser ersättning till domiinfonden för avlöning under 1924 av den för dimensionslagens
handhavande anställda skogsstatspersonal.
Departementa
chefen.
24 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 97.
På sätt jag tidigai-e framhållit, torde de nya skogsvårdsstyrelsernas förutangivna
medelsbehov under 1925 och sista kvartalet 1924 i sin helhet böra
täckas genom anslag av statsmedel. I likhet med domiinstyrelsen finner jag
det önskvärt, att herörda medel anvisas under enahanda villkor som förenämnda
anslag å 150,000 kronor till skogsvårdens befrämjande samt ställas
till förfogande genom höjning av berörda anslag. Vad angår det för budgetåret
1924—1925 äskade anslaget för skogsvårdens befrämjande, har emellertid
någon höjning av detta anslag ej ifrågasatts i statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag, enär anslaget avser bidrag till de nuvarande skogsvårdsstyrelserna
under kalenderåret 1924 och vid sådant förhållande förhöjning
av anslaget för tillgodoseende av de nya skogsvårdsstyrelsernas behov
under 1925 ej ansetts lämpligen kunna äga rum. Däremot torde intet vara
att erinra däremot, att det anslag, som kommer att anvisas för hudgetåret
1925—1926 till skogsvårdens befrämjande under 1925, förstärkes i sådan
grad, att jämväl de nya skogsvårdsstyrelsernas behov under samma år och
sista kvartalet av 1924 därur kan täckas. För vinnande av detta syfte bör
sistnämnda anslag höjas med det belopp, 298,000 kronor, vartill berörda behov
i det föregående beräknats, eller till 448,000 kronor, och bör framställning
härom göras till 1925 års riksdag.
Då emellertid medel å nyss angivna anslag ej bliva disponibla förrän frän
och med den 1 juli 1925, lärer den nu föi''ordade lösningen av frågan om
anslag till de nya skogsvårdsstyrelserna förutsätta, att erforderliga förskott
ställas till dessas förfogande för tillgodoseende av deras behov för tiden före
berörda dag. Beträffande sättet för beredande av dylika förskott finner jag
den av statskontoret härutinnan anvisade utvägen, att förskotten skulle tillhandahållas
skogsvårdsstyrelserna från de under 1924 erlagda skogsvårdsavgifter,
som i början av 1925 skola redovisas till statskontoret för att i
mån av förefallande behov föi’delas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser,
innefatta ett beaktansvärt uppslag. Då sagda avgifter, vilka torde kunna
beräknas uppgå till minst 200,000 kronor, ej lämpligen kunna fördelas bland
därtill berättigade skogsvårdsstyrelser förrän i slutet av 1925, komma dessa
skogsvårdsstyrelser ej att tillskyndas någon olägenhet, om en del av samma
avgifter under första halvåret 1925 disponeras på nyss angivna sätt. Ej
heller från de nya skogsvårdsstyrelsernas synpunkt torde något vara att
erinra mot statskontorets berörda förslag. Den omständigheten, att de nya
skogsvårdsstyrelserna ej skulle utfå ifrågavarande förskott förrän i början
av 1925, torde för dem ej medföra nämnvärd olägenhet, enär de utan svårighet
genom tillfälliga lån torde kunna bereda sig medel för bestridande
av de jämförelsevis obetydliga utgifter, som de dessförinnan måste vidkännas.
På grund härav och då, såsom statskontoret framhållit, någon ränta
å ifrågavarande förskott ej torde böra beräknas, finner jag mig böra tillstyrka,
att de nya skogsvårdsstyrelserna berättigas att under första halvåret
1925 i mån av behov hos statskontoret utfå förskott från förenäinnda skogsvårdsavgifter
med högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medels
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
25
behov under 1925 samt sista kvartalet 1924 i det föregående beräknats, eller
skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet
att återbetala sålunda erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de
statsbidrag, som komma att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet
1924.
Då disponerandet av ifrågavarande skogsvårdsavgift®!- på nu föreslaget
sätt ej torde kunna ske utan riksdagens medgivande, torde sådant medgivande
nu böra begäras.
De närmare föreskrifterna rörande förskottens utlämnande och återbetalning
torde, på sätt statskontoret framhållit, böra ankomma på Kungl. Maj:t
att meddela.
Jag tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att den sålunda före?
slagna anordningen att bereda de nya skogsvårdsstyrelserna erforderliga
medel under första halvåret 1925 ej kommer att få någon motsvarighet
under följande år. Visserligen torde även under dessa år de statsbidrag,
som då komma att tilldelas de nya skogsvårdsstyrelserna, bliva tillgängliga
först från och med den 1 juli, men är härvid att märka, att från och med
1926 skogsvårdsavgifter komma att inflyta till styrelserna i början av varje
år samt att, så vitt nu kan bedömas, dessa avgifter åtminstone i huvudsak
torde komma att förslå till bestridande av de utgifter, som styrelserna måste
vidkännas, intill dess statsbidragen bliva disponibla.
Jag torde härefter få övergå till frågan om anvisande av medel för främjande
av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna samt Sårna och Idre
socknar under 1925.
På sätt förut omförmälts utgår för närvarande bidrag till detta ändamål
från förenämnda anslag å 98,000 kronor. Domänstyrelsen liar beräknat det
belopp, som av sagda anslag användes till understödjande av den enskilda
skogsvården i lappmarkerna, till 18,000 kronor. Vad angår Sårna och Idre
beräknades, såsom nämnt, i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag
(IX H. T, sid. 261) det belopp, som erfordrades för den enskilda skogsvården
därstädes, till 2,000 kronor.
Domänstyrelsen har föreslagit, att ett belopp av 20,000 kronor måtte anvisas
för ifrågavarande ändamål under 1925 att utgå utan villkor om ortsbidrag.
Beträffande beloppets användande har domänstyrelsen framhållit, att
detsamma torde böra ställas till domänstyrelsens förfogande att efter närmare
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser användas för ifrågavarande
ändamål. I följd härav borde beloppet anvisas särskilt och icke sammanföras
med anslag, som ställdes till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.
Statskontoret har anslutit sig till vad domänstyrelsen i förevarande avseende
föreslagit.
Även jag anser, att, därest skogsvårdslagen antages att gälla i kustlanden
från och med den 1 januari 1925, ett särskilt statsanslag bör anvisas för
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 72 höft. (Nr 97.) 3
Fragao om
anslag för
främjande av
skogsvård i
lappmarkerna
m. fl områden.
Departements
chefen.
26
Iiungl. Mcij:ts proposition Nr 97.
budgetaret 1924—1925 till främjande av skogsvård å enskildas skogar i
lappmarkerna samt Sårna och Idre socknar under 1925. Vad angår storleken
av detta anslag, finner jag ej anledning till erinran mot det av domänstyrelsen
härutinnan föreslagna beloppet, 20,000 kronor, som torde i
stort sett motsvara det bidrag, som för närvarande utgår av statsmedel för
nyss angivna ändamål. Från ifrågavarande anslag torde dock understöd böra
lämnas jämväl till de i kustlanden belägna skogar, som lyda under lappmarkslagen,
vilka skogar äro avsedda att kvarstå under skogsstatens tillsyn och
sålunda bliva uteslutna från rätt att erhålla bidrag från de blivande skogsvårdskassorna
i länen. Någon höjning av anslagets belopp torde emellertid
ej härav föranledas. Då tillsynen å ifrågavarande skogar helt utövas av
skogsstatens personal, synas övervägande skäl tala för att anslaget, på sätt
domänstyrelsen föreslagit, ställes till styrelsens förfogande att enligt av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas för angivet ändamål. Härav
torde följa, att anslaget bör anvisas utan villkor om ortsbidrag. Ehuru
tilldelning från anslaget givetvis huvudsakligen och i första rummet bör
ske till de mindre skogsägarna, torde, därest anslagets förvaltning kommer
att handhavas på sätt nyss angivits, tillräckliga skäl ej föreligga att under
alla förhållanden utesluta bolag från rätt till bidrag från detsamma,
vadan något villkor i sådant syfte ej torde höra uppställas. I likhet med
förenämnda anslag å 98,000 kronor torde nu ifrågavarande anslag böra anvisas
såsom extra reservationsanslag.
Av den ståndpunkt, som jag sålunda intagit beträffande sistnämnda anslagsfråga
samt frågan om anslag till de nya skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län, följer, att det belopp å 98,000 kronor, som i
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag beräknats för budgetåret
1924—1925 till främjande av skogsvård å enskildas skogar i nämnda län
samt Sårna och Idre socknar, ej behöver tagas i anspråk för berörda ändamål
utom så vitt angår 20,000 kronor, som enligt vad förut nämnts böra
äskas för understödjande av skogsvård i lappmarkerna m. fl. områden.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens
län må under första halvåret 1925 av den andel av de under 3 924 erlagda
skogsvårdsavgifter, som skall redovisas till statskontoret, i män av behov
erhålla förskott, skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län med högst 79,500
kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län med högst 69,500 kronor,
mot skyldighet att återbetala sålunda erhållna förskott genom motsvarande
avdrag å de statsbidrag, som komma att tilldelas styrelserna för 3925 och
sista kvartalet 1924,
dels ock till främjande av skogsvård å enskildas skogar i lappmarkerna
samt Sårna och Idre socknar med flera områden för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra reservationsanslag av........................................ kronor 20,000.
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 97.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen förordna,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen-.