Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensioner åt vissa
personer; given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—4:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Tkyogee, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasseleot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:

l:o.

Då jag den 2 januari 1924 för Kungl. Maj:t anmälde anslagsbehovet för
budgetåret 1924—1925 till lantbruksrepresentationen i utlandet tillstyrkte
jag, såsom framgår av punkt 85 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition,
att lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin skulle från och
med ingången av nämnda budgetår tillsvidare utbytas mot en dylik befattning
med Estland, Lettland, Littauen och Polen såsom verksamhetsområde.
Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna framställning i ämnet avfattades
ock i enlighet med mitt förslag. Jag framhöll vidare i detta samBihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 6S höft. (Nr 9.‘1.) 1

[L]

Pension åt
lantbrukskonsulenten

i Berlin
M. F. H.
Langenheim.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

inanhang, att det, särskilt i betraktande av de med den nya befattningen
förbundna speciella förhållandena, icke torde kunna ifrågakomma att till
densamma överflytta den nuvarande innehavaren av befattningen i Berlin,
som under 1923 uppnått 60 års ålder, samt att det vid sådant förhållande
syntes vara med billighet överensstämmande, att denne konsulent, som från
och med 1912 uppehållit befattningen i fråga, tillerkändes någon pension;
och förklarade jag mig hava för avsikt att i samband med andra pensionsfrågor
föreslå framställning till riksdagen i sådant syfte.

I anslutning till min sålunda uttalade uppfattning anmodade jag sedermera
lantbruksstyrelsen att inkomma med den utredning, som erfordrades
för avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet. Med anledning härav
har nu lantbruksstyrelsen i skrivelse den 1 februari 1924 anfört följande

Lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin hade under en följd av år uppehållits
med anslag, som av riksdagen årligen anvisats. Befattningen vore
således icke uppförd å ordinarie stat och i följd härav icke förenad med rätt
till pension.

Befattningen hade alltsedan början av 1912 på förordnande, som årligen
förnyats, innehafts av Maximilian Fredrik Herman Langenheim, född 1863
i Ingelstorps församling av Kristianstads län, vilken städse fullgjort sina
tjänsteåligganden med samvetsgrannhet och nit.

Det med befattningen förenade arvodet, som till en början utgjorde 7,000
kronor, hade sedan flera år tillbaka utgått med 9,000 kronor förutom dyrtidstillägg.

Därest ifrågavarande befattning indroges och Langenheim icke på annat
sätt bereddes inkomster av statsmedel, torde billigheten kräva, att någon
pension bleve honom tillerkänd. Med hänsyn till tjänstgöringens art samt
med befattningen förenade avlöningsvillkor syntes förevarande konsulentbefattning
närmast vara att jämnställa med statskonsulentbefattning. Statskonsulents
avlöningsförmåner, vilka senast reglerats 1918, utginge — oavsett
dyrtidstillägg -— i form av lön och tjänstgöringspenningar till belopp av
sammanlagt 5,800 kronor för år jämte tillfällig löneförbättring med 1,000
kronor, varav respektive 400 kronor och 100 kronor beräknades såsom ortstillägg.
Statskonsulents pension vore bestämd till 4,600 kronor vid sextiofem
levnads- och tjugufem tjänstår. Statskonsulent skulle, därest han i likhet
med Langenheim tjänstgjort vid sin befattning uti tolv år, enligt bestämmelserna
i gällande pensionslag i pension erhålla 12,2r, av sistnämnda belopp
eller, efter vederbörlig avjämning uppåt, 2,210 kronor. Hade Langenheim
fått kvarstå vid sin tjänst intill en ålder av 65 år, skulle hans pension enligt
nyssnämnda beräkningsgrund uppgått till 2,944 kronor. Då Langenheims
arvode avsevärt överstigit statskonsulents avlöningsförmåner och han utan
eget förvållande genom den ifrågasatta indragningen av omförmälda befattning
syntes komma att gå miste om det med tjänsten förenade arvode samt
härtill komme, att på grund av Langenheims ålder vissa svårigheter torde
möta för honom att erhålla annan lönande sysselsättning, syntes billigheten
kräva, att Langenheim tillerkändes pension till samma belopp, varav han
utan vidare torde få anses hava kommit i åtnjutande, därest han kvarstått
vid sin befattning intill uppnådda 65 års ålder eller, efter avrundning uppåt,
3,000 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1924, då han torde komma
att frånträda ifrågavarande förordnande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

3

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt om
åtgärders vidtagande för, att — under förutsättning att lantbrukskonsulentbefattningen
i Berlin indrages med utgången av budgetåret 1923—1924 —
lantbrukskonsulenten Langenheim må från och med den 1 juli 1924 årligen
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
av 3,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet den 8 februari 1924 anfört, att
därest lantbrukskonsulentbefattningen i Berlin indroges med utgången av
juni månad innevarande år, det torde få anses billigt, att Langenheim,
vilken vore 60 år gammal och därför icke lämpligen torde kunna förflyttas
till dylik tjänst å annan ort, icke lämnades utan ersättning i form av
pension efter 12 års väl vitsordad tjänstgöring. På grund härav och då
statskontoret under föreliggande förhållanden icke funnit anledning till
erinran mot det av lantbruksstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet 3,000
kronor, har statskontoret tillstyrkt bifall till nämnda styrelses framställning.

Av skäl som, på sätt av ovanstående framgår, redan tidigare för Kungl. DepartementsMaj:t
av mig andragits anser jag framställning böra göras hos riksdagen cl,eten

om beredande av pension åt Langenheim för det fall att ifrågavarande
befattning kommer att den 1 instundande juli indragas.

Mot det av myndigheterna förordade pensionsbeloppet har jag icke något
att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att — under förutsättning att lantbrukskonsulentbefattningen
i Berlin från och med den 1 juli 1924
indrages — lantbrukskonsulenten Maximilian Fredrik
Herman Langenheim må från och med samma dag
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en pension av 3,000 kronor årligen.

2:o.

I framställning till Kungl. Maj:t den 22 januari 1924 har dåvarande [2.]

distriktslantmätaren i Gotlands norra distrikt, f. d. majoren i armén Gustaf Tilläggs Albert

Köhler — under erinran att Kungl. Maj:t den 15 december 1922 d. dDtnkumedgivit,
att med hans avgång från distriktslantmätartjänsten finge anstå
tillsvidare under ett år, räknat från den 15 februari 1923, vilken dag han

uppnått en ålder av 65 år — anhållit, att han, som jämlikt beslut av stats kontoret

ägde att efter avgång från distriktslantmätartjänsten ärligen, så
länge han från arméns pensionskassa åtnjöte pension av 2,720 kronor, av
det honom såsom distriktslantmätare tillkommande pensionsbeloppet 4,500
kronor uppbära allenast 1,780 kronor, måtte tillerkännas en fyllnadspension,
motsvarande en tredjedel av förenämnda belopp 2,720 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

Departements chefen.

Lantmäteristyrelsen har över framställningen avgivit infordrat utlåtande
den 28 januari 1924 och däri anfört, att ett bifall till ansökningen visserligen
syntes strida mot stadgandet i 16 § 3 inom. av lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 (nr 85 s. 1), men
att styrelsen funne ansökningen behjärtansvärd, så mycket hellre som
sökanden under sin långa tjänstetid haft att erlägga pensionsavgifter både
såsom militär och lantmätare.

Statskontoret har i remissutlåtande den 6 februari 1924 anfört följande.

Då sökanden visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda
villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut
den 10 januari 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst
efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående
livstid åtnjuta pension å 4,500 kronor. Emellertid vore sökanden i
egenskap av f. d. officer å stat berättigad att frän arméns pensionskassa åtnjuta
pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,
vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det sökanden avgått från
distriktslantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen
reduceras enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till en
tredjedel, dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen
icke understege civilpensionens belopp eller 4,500 kronor. Därest det i stället
för en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner,
som båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet
icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen
och en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fäll
alltid av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av
honom själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu
förevarande fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en
hand med en lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften,
att vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela
den lägre pensionen. I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
beviljat pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen
jämte en tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma sökanden,
vore 4,500 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av
pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 5,406
kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (1,780 +
2,720 =) 4,500 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronor
66 öre, avrundat till 900 kronor.

Med stöd av det anförda har statskontoret hemställt om åtgärders vidtagande
för att sökanden måtte från och med månaden näst efter den,
vari avsked från distriktslantmätartjänsten ägt rum, under sin återstående
livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp av
900 kronor årligen.

Såsom statskontoret erinrat har efter framställning av Kungl. Maj:t (se
prop. nr 117 och 120 till 1914 års senare riksdag) riksdagen förut i fall,
där en större civilpension förenats med en mindre pension för statstjänst,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93. 5

å vilken lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension icke är
tillämplig, beviljat vederbörande en särskild tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen motsvarat den större pensionen jämte en
tredjedel av den mindre. Under åberopande bärav och då det synes mig
vara med billighet överensstämmande, att sökanden beredes enahanda förmån,
tillstyrker jag bifall till föreliggande framställning på sätt den av
statskontoret förordats.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. distriktslantmätaren i Gotlands norra distrikt,
f. d. majoren i armén Gustaf Albert Köbler må från
och med den 1 mars 1924 under sin återstående livstid,
med bibehållande av honom tillerkänd pension från
arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa
2,720 kronor, samt utöver honom därjämte tillkommande
pension å 1,780 kronor såsom distriktslantinätare, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp av 900 kronor.

3:o.

På framställning av chefen för Plyinge bingstdepå och stuteri samt t. f.
chefen för Strömsbolms hingstdepå bar stuteriöverstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 14 februari 1924 hemställt, att en var av stallbetjänten
vid Flyinge bingstdepå och stuteri Nils Persson Tornberg och nattvakten därstädes
Anders Eriksson samt stallbetjänten vid Strömsbolms bingstdepå Gustaf
Georg Gustafsson måtte från och med månaden näst efter den, då befattningen
frånträddes, från allmänna indragningsstaten beredas årlig pension till
belopp av 700 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att samtliga ifrågavarande
befattningshavare äro födda 1859, att Tornberg och Eriksson varit
anställda vid Flyinge hingstdepå, den förre sedan den 1 november 1884 och
den senare från den 1 november 1909, samt att Gustafsson innehaft sin
nuvarande befattning vid Strömsbolms bingstdepå sedan den 1 april 1884.
Befattningshavarna hava, enligt vad vederbörande depåchefer intygat, plikttroget
och samvetsgrant skött sina åligganden samt städse ådagalagt ett hedrande
uppförande, men äro nu i följd av ålder och sjuklighet mindre väl lämpade
att på ett tillfredsställande sätt handhava sina befattningar. Enligt
företedda läkarbetyg lider Tornberg av ljumsktarmbråck, Eriksson av åderförkalkning
och Gustafsson av emfysem samt kronisk hjärtinflammation och
muskelreumatism.

Enligt av Kungl Maj:t den 3 februari 1911 fastställda avlöningsstater för
betjäningen vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer ävensom sedermera

[3.]

Pensioner åt
stall betjänten
vtd Flyinge
hingst depå
o<*h stuteri N.
P. Tornberg,
nattv ikten
därstädes A.
Eriksson samt
st all betjänten
vid Strömsho
i ms hingstdepå
6 O.
Gustafsson.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

meddelade bestämmelser om tillfällig löneförbättring åtnjuter ifrågavarande
personal för närvarande följande kontanta avlöningsförmåner för år, nämligen:

stallbetjänt i 3:dje löneklassen: lön 850 kronor, städja 5 kronor och tillfällig
löneförbättring 212 kronor 50 öre eller sammanlagt 1,067 kronor 50
öre; samt

nattvakt: lön 800 kronor, städja 5 kronor och tillfällig löneförbättring 200
kronor eller sammanlagt 1,005 kronor.

Härtill kommer dyrtidstillägg, efter de för befattningshavare vid oreglerade
verk gällande grunder, ävensom fri bostad med planteringsland samt bränsle
och beklädnad enligt särskilt meddelade bestämmelser.

Stallbetjäningen vid statens hingstdepåer och stuteri är för närvarande icke
tillerkänd rätt till pension från statsverket. I särskilda fall, då befattningshavare
inom denna kategori av ålder eller sjuklighet blivit oförmögen att
sköta sin tjänst, har emellertid riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t
beviljat sådan befattningshavare pension från allmänna indragningsstaten
(se X H. T. 1918 sid. 115 och 117; K. skr. 1918 nr 17 A).

Vad angår storleken av den pension, en var av ifrågavarande befattningshavare
bör beredas, har stuteriöverstyrelsen ansett pensionsbeloppen böra i
huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter, som gälla om pension för
ordinarie befattningshavare i statens tjänst, bestämmas till två tredjedelar
av de vid tiden för avskedet utgående kontanta avlöningsförmånerna, i nu
förevarande fall dock utan inbegripande av den årliga städjan, 5 kronor.
Pensionsbeloppen skulle följaktligen utgöra för Tornberg och Gustafsson (V
x 1,062: 50 =) 708 kronor 33 öre samt för Eriksson (-/3 x 1,000 --=) 666
kronor 67 öre. Pensionerna borde dock enligt styrelsen förmenande lämpligen
bestämmas till 700 kronor för en var av befattningshavarna ifråga.

Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande den 25 februari
1924 och däri anfört följande.

Statskontoret finge erinra om, att 1918 års riksdag beviljat pension med
500 kronor till envar av fem stallbetjänter vid Strömsholms hingstdepå, av
vilka två kunde räkna en tjänstetid av 53 år, två 52 år och en 46 år. Över
den av stuteriöverstyrelsen gjorda framställningen om beredande av pension
åt berörda stallbetjänter avgav statskontoret utlåtande den 6 november 1917
och framhöll därvid, att då ifrågasatta pensioner icke borde bestämmas till
högre belopp än det av 1917 års riksdag i liknande fall beviljade eller 400
kronor. Det av statskontoret åberopade fallet avsåg pension åt stallbetjänten
vid Flyinge hingstdepå H. M. Lundberg, vilken under 30 år tjänstgjort vid
hingstdepån. Vid föredragning i statsrådet den 21 december 1917 av ovan
angivna framställning förklarade sig departementschefen anse, att pensionsbeloppen
med hänsyn till ifrågavarande stallbetjänters ovanligt långa tjänstetid
kunde sättas något högre än de för med dem likställda befattningshavare
eljest vanliga och alltså bestämmas till 500 kronor (X Ii. T. sid. 115). Vidare
beviljade 1918 års riksdag (X H. T. sid. 117) pension med 400 kronor åt
stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå N. Andersson, vilken kunde räkna eu
tjänstetid av 39 år. Att pensionsbeloppet för honom trots hans långa tjänstetid
sattes så pass lågt, syntes hava orsakats av att Andersson, om han ock

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

7

var oförmögen att uppehålla sin tjänst vid depån, likväl ansågs i stånd att
fortfarande utföra lättare sysslor, genom vilka han kunde bereda sig någon
arbetsförtjänst.

Samtliga nu ifrågavarande befattningshavare vore födda under 1859 och
uppnådde sålunda under innevarande år en levnadsålder av 65 år. Stallbetjänten
Tornberg och nattvakten Eriksson vore visserligen icke för närvarande
odugliga till arbete, men torde, såsom i handlingarna bilagda läkarbetyg
utvisade, den tid snart vara att emotse, då de ej längre kunde fullgöra
dem åvilande arbetsuppgifter. Det ville då synas vara med billighet
överensstämmande, att åtgärder vidtoges för att vid avsked bereda dem något
årligt understöd av statsmedel. Vad storleken av dylika understöd beträffade
funne statskontoret att, då de uppnått jämförelsevis hög ålder, hänsyn ej
borde tagas till, huruvida de vid avsked vore i stånd att utföra lättare
sysslor. Envar av stallbetjänterna Gustafsson och Tornberg torde vid avsked
kunna räkna en tjänstetid av 40 år och syntes på grund härav böra komma
i åtnjutande av årligt understöd med 500 kronor. Nattvakten Eriksson hade
däremot den 1 november 1924 varit i statens tjänst under endast 15 år, och
torde i anledning härav pension för honom ej böra utgå med högre belopp
än 350 kronor.

I likhet med stuteriöverstyrelsen och statskontoret anser jag giltiga skäl Departementsförefmnas
för beviljande av pensioner åt ifrågavarande stallbetjänter och natt- chefenvakt.
Vad angår pensionernas belopp ansluter jag mig till vad statskontoret
föreslagit. Utöver själva pensionen bör utgå pensionstillägg enligt de i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer stadgade grunder, d. v. s.
i förevarande fall med 180 kronor, varjämte i fråga om dyrtidstillägg föreskriften
i § 4 i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 266) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

— med de ändringar däri, som av innevarande riksdag må bliva beslutade

— böra lända till efterrättelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av stallbetjänten vid Flyinge bingstdepå
och stuteri Nils Persson Tornberg och nattvakten därstädes
Anders Eriksson samt stallbetjänten vid Strömsholms
hingstdepå Gustaf Georg Gustafsson må från och
med månaden näst efter den, varunder han frånträder
sin ifrågavarande befattning, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension med
följande belopp för år räknat, nämligen Tornberg och
Gustafsson vardera 500 kronor och Eriksson 350 kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 93.

4:o.

[4.]

Pension åt
arbetaren vid
UUuna egendom
L.
Jonsson.

Hos Kungl. Maj:t liar styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna i
skrivelse den 25 januari 1924 gjort framställning om beredande åt arbetaren
vid Ultuna egendom Lars Jonsson av en årlig pension å 500 kronor att
utgå av allmänna medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Jonsson, som är
född den 7 oktober 1851 och således uppnått en ålder av 72 år, under
mer än 28 år med mycket gott vitsord varit anställd såsom arbetare vid
Ultuna egendom, huvudsakligen såsom får- och svinskötare. Hans arbetsförmåga
är, enligt företett läkarbetyg, numera i mycket hög grad nedsatt.
Jonssons löneförmåner, som i medeltal för åren 1919—1923 — oavsett
dyrtidstillägg för 1919 — utgjort 1,314 kronor, uppgingo 1923 till 979
kronor 28 öre, varav 500 kronor i penningar och återstoden i form av
naturaförmåner.

Lantbruksstyrelsen har i remissutlåtande den 15 februari 1924 anfört,
att då riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen bifallit framställningar
om pension av statsmedel åt befattningshavare, varom här vore fråga,
det syntes lantbruksstyrelsen billigt, att pension jämväl bereddes Jonsson,
sedan han på grund av hög ålder och sjuklighet blivit oförmögen att i
nämnvärd grad genom arbete förvärva sitt uppehälle. Med hänsyn till
Jonssons ålder och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner ville lantbruksstyrelsen
föreslå, att hans pension bestämdes till 400 kronor för år,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han frånträdde
sin anställning vid Ultuna egendom, dock tidigast från och med den 1
januari 1924.

Statskontoret har i infordrat utlåtande i ärendet den 25 februari 1924
— under erinran att 1922 års riksdag (se prop. nr 54 p. 4; R. skr. nr 302
p. 46) medgivit, att till förre snickaren vid Alnarps egendom M. Sjöström
finge utgå årlig pension med 400 kronor — tillstyrkt åtgärders vidtagande
i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag.

Departements chefen.

Jag instämmer med lantbruksstyrelsen och statskontoret samt hemställer
förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren Lars Jonsson må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid Ultuna egendom, dock tidigast från och med den
1 januari 1924, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en pension av 400
kronor årligen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 93.

9

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
hemställt uti de under l:o—4:o här ovan
antecknade ärenden. Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
behagar härtill lämna bifall samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 6''S höft. (Nr 93.)