K\mg\. Maj:is proposition nr 91.
1
Jfr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt styresmannen vid ammunitions fabriken,
överstelöjtnanten C. L. Engström; given Stockholms
slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Malmroth.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:
I avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén
och marinen hava styresmännen vid artilleriets fabriker hänförts till 4. lönegraden
å löneplanen för officerare, d. v. s. majors lönegrad. Förutom lön i
nämnda lönegrad (å A-ort lägst 7,860 kronor och högst 8,460 kronor samt
å G-ort lägst 9,300 kronor och högst 9,900 kronor) åtnjuta styresmännen
särskilda arvoden å 2,400 kronor för år räknat.
Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensions
Biliang
till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 67 käft. (Nr 91, 92.) 523 24 1
2
Kungl. Maj:ts\ proposition nr 91.
förbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningsliavare
vid armén och marinen utgör sammanlagda beloppet av pensionsförmånerna
för beställningsliavare, som vid avgång ur tjänst åtnjuter lön i 4.
lönegraden å löneplanen för officerare, 4,700 kronor för år.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 4 december 1923 dagtecknad skrift liar
styresmannen vid ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén Carl
Laurentius Engström på anförda skäl anhållit, att han, som vore skyldig att
vid uppnådd pensionsålder den 18 december 1924 avgå ur tjänsten, måtte
komma i åtnjutande av pensionsförmåner till sammanlagt belopp av 6,000
kronor för år räknat.
Ansökningen har tillstyrkts av generalfälttyymästaren och inspektören för
artilleriet.
Uti den 19 december 1923 avgivet utlåtande i ärendet liar direktionen
över arméns pensionskassa anfört följande:
Enligt den före nya avlöningsreglementets tillkomst gällande lönestaten
hade styresman vid artilleriets fabriker åtnjutit 8,400 kronors lön (kaptens
av 1. klass lön) jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjänst, varigenom slutlönen uppgått till samma belopp som för major,
Utöver denna fasta lön hade vidare utgått ett särskilt arvode av 2,400 kronor
per år. Från och med år 1918 hade därjämte utgått en tillfällig löneförbättring
av 1,000 kronor per år.
Högsta pensionsunderlaget å dessa löneförmåner hade utgjort 3,200 kronor,
därav 600 kronor i 5. klassen av arméns pensionskassa och 2,600 kronor
fyllnadspension av statsmedel. Någon pensionsförbättring hade däremot
icke tillförsäkrats styresman, trots att tillfällig löneförbättring varit
honom tillförsäkrad. Då nämligen någon avgång bland denna personal icke
beräknats äga rum under de närmaste åren efter tillkomsten av kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående pensionsförbättring till viss personal vid armén,,
hade. denna personal i avvaktan på genomförandet av en definitiv löne- och
pensionsreglering helt utelämnats i kungörelsen i fråga.
I avlöningsreglementet av den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén
och marinen,, som ägde provisorisk tillämpning från och med år 1922, hade
styresmän vid artilleriets fabriker hänförts till 4. lönegraden i löneplanen
för officerare (majors lönegrad), närmast av anledning att den likställighet
med majorer, som förut endast i så måtto kommit styresmän till del, att
lönen efter ålderstilläggets intjänande bringades upp till lönen för major,
skulle fullständigt genomföras. Oavsett denna förbättring i lönehänseende
för styresmännen hade därjämte för att bereda dem en avlöning, som mera
motsvarade deras krävande befattning, i avlöningsreglementet bibehållits
förutvarande arvoden å 2,400 kronor oförändrade, varigenom styresmans
hela avlöning, därest han vunnit uppflyttning till högre eller 12. löneklassen,
komme att uppgå till, å A-ort högst 10,860 kronor och å G-ort högst 12,300
kronor.
Med anledning av det nya avlöningsreglementet hade slutligen genom
kungörelse den 15 juni 1922 utfärdats nya grunder angående pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 3
''vid armén och marinen, varav framginge, att bestallningshavare i 4. lönegraden
å löneplanen för officerare, i vilken lönegrad styresmännen placerats,
ägde att uppbära pension sförbättring med sådant belopp, att summan av
pension, fyllnadspension och pensionsförbättring uppginge till 4,700 kronor
för helt år, utan att någon hänsyn tagits till det vid styresmansavlöningen
fogade arvodet av 2,400 kronor.
Då genom kungl. brev den 29 juni 1921 givits föreskrift därom, att vid
bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder för beställningshavare,
å vilken nya avlöningsreglementet vunnit tillämpning, skulle så
anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången innehavande beställning
åtnjutit lön enligt vederbörlig under år 1921 gällande stat, och enligt
denna stat pension och fyllnadspension för styresman utan intjänt ålderstillägg
utginge med 2,720 kronor för helt år och för styresman med intjänt
ålderstillägg med 3,200 kronor, komme alltså för styresmän, som övergått
på nya avlöningsreglementet, pensionsförbättring att utgå med respektive
1,980 kronor och 1,500 kronor.
De i kungörelsen den 15 juni 1922 utfärdade nya bestämmelserna om
pensionsförbättring vore emellertid provisoriska och innehölle för övrigt i
stort sett endast sådana ändringar i de förutvarande bestämmelserna, som
erfordrats för en närmare anslutning till det nya avlöningsreglementet.
1921 års pensionskommitté hade i sitt utlåtande av den l2 januari 1922,
som legat till grund för de nya bestämmelserna om pensionsförbättring,
ställt i utsikt en fullständig och definitiv pensionsreglering i överensstämmelse
med den på senare tiden vidtagna pensionsregleringen för komrnunikationsverken,
statsdepartementen med flera verk, därvid pensionsunderlaget
i regel bestämts till 2/3 eller 66.6 procent av lönen å billigaste ortsgrupp
i vederbörande lönegrads högsta löneklass, och hade direktionen anledning
förmoda, att vid denna reglering styresmän med hänsyn till det
med lönen förenade arvodet komme att placeras i en högre lönegrad.
Sökanden vore född den 18 december 1864, hade kommit i tjänst den 21
oktober 1885, utnämnts till sin nu innehavande befattning från och med
den 1 januari 1916 med rätt till ålderstillägget från och med samma dag
samt hade övergått på nya avlöningsreglementet och åtnjöte lön i 4. lönegradens
högsta löneklass, G-ort, med 9,900 kronor jämte arvode å 2,400
kronor, eller tillhopa 12,300 kronor. Han bleve alltså skyldig att från tjänsten
avgå den 18 december 1924 med rätt att från och med dagen näst efter
erhållet avsked tillträda en pension av 4,700 kronor, därav 600 kronor i 5.
klassen av arméns pensionskassa och 2,600 kronor fyllnadspension jämte
1,500 kronor pensionsförbättring.
Då det syntes vara ovisst, om den förebådade pensionsregleringen kunde
bliva genomförd till sökandens avgångsskyldighetsålder den 18 december
1924 och sökandens pensionsunderlag å 4,700 kronor syntes vara allt för
litet i förhållande till avlöningsförmånen, ansåge direktionen, med hänsyn
till sökandens ansvarsfulla ställning, åtgärder redan nu böra vidtagas för
att bereda sökanden förbättrade pensionsförmåner.
Med avseende å vad i sådant fall borde föreslås såsom sammanlagd pensonsförmån,
borde ju i överensstämmelse med ovan nämnda på senare tiden
företagna pensionsregleringar vid kommunikationsverken med flera verk
pensionsförbättringen icke kunna för sökanden bestämmas till högre belopp
än att densamma jämte pensionen motsvarade 60 procent (66.6 procent reducerat
med 10 procent till följd av avgiftsfrihet) av lönen å billigaste orts
grupp
i 4- lönegraden eller (jqq X 8,460=) 5,076 kronor.
4
Kanyl. Maj:ts proposition nr 01.
Då emellertid som ovan nämnts sökanden åtnjöte atom lönen ett arvode
av 2,400 kronor om året, för att avlöningen mera skulle motsvara sökandens
krävande befattning, ansåge direktionen det av sökanden begärda pensionsbeloppet
vara väl avvägt ocb i överensstämmelse med rättvisa och billighet,
varför direktionen tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen.
Statskontoret- har den 26 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört följande.
Såsom fram ginge av propositionen nr 350 till 1921 års riksdag angående
lönereglering för arméns och marinens personal, hade 1918 års militära lönesakkunniga,
vilkas utredning och förslag huvudsakligen lagts till grund för
löneregleringen, ansett, att de arvoden, som utöver den fasta avlöningen utginge
till styresmännen vid artilleriets verkstäder, vore att hänföra till sådana
arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets förestående omorganisation
syntes mera ovisst. Då någon förändring i detta avseende
alltså borde till övervägande upptagas först i sammanhang med organisationsfrågan,
borde enligt de sakkunnigas förslag ifrågavarande arvoden vid löneregleringen
upptagas till oförändrade belopp. Jämte det styresmännen, på
sätt de sakkunniga föreslagit, å löneplanen erhållit placering i likhet med
majorer, utginge därför fortfarande till dem ett årsarvode av 2,400 kronor.
Men härav hade också blivit en följd, att, ehuru en styresmans sammanlagda
avlöning såsom sådan vida överstege den avlöning, som tillkomme en major,
likväl pensionsunderlaget, som avpassats endast efter avlöningen i vederbörande^
lönegrad å löneplanen, bleve för styresman detsamma som för major
eller 4,700 kronor. Om detta förhållande redan med hänsyn därtill måste
betecknas såsom en oegentlighet, framträdde förhållandet såsom mindre väl
ordnat även ur den synpunkten, att pensionsåldern, som för major vore 55
år, för styresman däremot vore bestämd till 60 år. Vidare måste det betecknas
såsom mindre riktigt, att styresmannens underordnade, fabriksingenjören,
ehuru hans avlöning vore icke obetydligt lägre, likväl med samma
pensionsålder av 60 år bekomme högre pension än styresmannen. I dessa
förhållanden måste givetvis rättelse äga rum vid försvarets förestående omorganisation
och den definitiva löne- och pensionsreglering, som i sammanhang
därmed kunde väntas bliva genomförd. Och då statskontoret föreställde
sig, att numera, sedan respittiden borttagits, saken för sökandens
vidkommande icke gärna kunde ordnas därigenom, att han finge tillsvidare
kvarstå i sin beställning i avvaktan på de förändringar, som sålunda inom
kort torde vara att förvänta med avseende å löne- och pensionsförhållandena
för den beställning han innehade, syntes det statskontoret, som om goda
skäl skulle kunna anses föreligga för vidtagande av särskild åtgärd till beredande
åt. sökanden av någon pensionsförhöjning. Beträffande beloppet av
sådan förhöjning kunde tvekan visserligen i någon mån råda, och det skulle
kunna ifragasättas, huruvida högre belopp borde beviljas än att sammanlagda
pensionsförmånen komme att motsvara medeltalet mellan överstelöjtnants
och överstes pensioner eller alltså 5,600 kronor, men då det sammanlagda
pensionsbelopp av 6,000 kronor, som föreslagits, motsvarade vad
i sadant avseende tillkomme marindirektör av 1. graden, vilkens åligganden,
om än måhända ej fullt sa ansvarsfulla som styresmannens, dock syntes vara
nära jämförliga, med dennes, samt bestämmandet av sistnämnda belopp icke
kunde antagas, innebära ett överskridande av pensionsbeloppet för styresman
enligt den blivande definitiva pensionsregleringen, funne sig statskontoret
kunna förorda, beviljande i detta fall av en pensionsförhöjning å 1,300 kronor,
vilken förhöjning syntes länrpligen kunna av riksdagen anvisas att utgå från
förslagsanslaget till arméns egen pensionering under villkor, som gällde
för åtnjutande av fyllnadspension.
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Såsom förut nämnts, skulle Engström, med tillämpning av nu gällande Uepartemsnubestämmelser,
efter avgång ur tjänsten vid uppnådd åldersgräns äga uppbära
pensionsförmåner till sammanlagt belopp av, för år räknat, 4,700 kronor, därav
600 kronor kassapension, 2,600 kronor fyllnadspension samt 1,500 kronor pensionsförbättring.
I likhet med myndigheterna anser jag emellertid goda skäl
tala för, att förhöjning utverkas av dessa förmåner. Jag ansluter mig i
sådant hänseende till det framställda förslaget, att pensionsförmånerna sä
avvägas, att summan av desamma kommer att utgöra 6,000 kronor. Det belopp,
1,300 kronor, varmed Engströms pensionsförmåner sålunda skulle ökas.
synes lämpligen böra inräknas i pensionsförbättringeu. I enlighet här
med torde Engström böra tillerkännas pensionsförbättring av sammanlagt
(1,500 + 1,300 =) 2,800 kronor, vilken förmån synes böra bestridas av vederbörligt
anslag till pensionsförbättring samt utgå i samma ordning som
fyllnadspension.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att styresmannen vid ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén
Carl Laurentius Engström må, efter det han vid uppnådd pensionsålder erhållit
avsked från sin beställning såsom styresman vid ammunitionsfabriken,
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av
2,800 kronor för år, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförbättring för viss personal vid armén, och i samma ordning som
fyllnadspension.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Ueimer.