Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
1
Nr 84.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till materiel!
för det fysikalisk-kemiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala
m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Clason.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth. Hasselrot,
Stridsberg, Luceck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Clason anför vidare:
I skrivelse den 22 maj 1912 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens tionde huvudtitel anmälde 1912 års riksdag, bland annat, att
riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag dels medgivit, att för
docenten i kemi vid universitetet i Uppsala, filosofie doktorn Tlieodor
Svedberg finge vid nämnda universitet inrättas en personlig professur i
fysikalisk kemi, dels ock för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten
till årlig avlöning åt Svedberg anvisat ett belopp av 3,700 kronor,
därav 1,200 kronor skulle, tillika med vissa från C. F. Liljewalchs fond
för personliga professurer vid Uppsala universitet till avlöning vid proBihanq
till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 61 höft. (Nr H4-) 1
Anslag till
materiell fSr
det fysikalisk,
kemiska laboratoriet
vid
universitetet i
Uppsala m. m.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
fessuren utgående medel, utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring.
Vid föredragning härav fann Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni
1912 gott utnämna och förordna Svedberg att från början av år 1913 vid
universitetet i Uppsala vara professor i fysikalisk kemi.
Av den framställning, som låg till grund för riksdagens ovan omförmälda
beslut (punkten 19 i bilagan tionde huvudtiteln till 1912 års statsverksproposition
jämte till nämnda huvudtitel hörande utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 15 december 1911, sid. 29 ff.)
inhämtas, bland annat, att arbetslokaler för den ifrågasatta personliga
professurens innehavare funnes inom den kemiska institutionsbyggnaden
och att denna lärostols upprättande ej för det dåvarande påkallade några
nämnvärda kostnader vid sidan av dem, som krävdes för innehavarens
avlönande.
Detta förhållande kunde pågå under åtskilliga ar, och först de av kristiden
föranledda prisförhöjningarna gjorde anslag även för detta ändamål
av behovet påkallade. Redogörelse härför återfinnes under punkt 16 i
bilagan åttonde huvudtiteln till propositionen om 1919 års tilläggsstat a
sid. 24—26.
Härav framgår, att av statsanslaget till institutionen för allmän och
analytisk kemi under åren 1910—1917 använts ett belopp av i medeltal
1,700 kronor årligen till inköp av fysikalisk-kemiska instrument, ehuru dylika
utgifter i sådan omfattning icke beräknats, då institutionens inkomststat
uppgjordes. En del poster å denna stat hade emellertid varit så pass
stora, att de med förut gällande priser möjliggjort besparingar, som kun
nät komma institutionens fysikalisk-kemiska avdelning tillgodo. I sam ■
nens ma.teriellanslag skedde beträffande den fysikalisk-kemiska avdelninmanhang
med att framställning gjordes om förstärkande av institutiogens
anslagsbehov en särskild framställning. Ät avdelningen tillhandahölle
kemiska institutionen lokaler med värme, ljus, vatten, gas, elektrisk
ström m. m. samt kemikalier med undantag av mera speciella sådana. För
inköp av instrument och vissa kemikalier hade emellertid avdelningen behov
av särskilda medel. Sådana hade dittills erhållits dels från kemiska institutionens
ordinarie materiellanslag, dels ur Svanbergska fonden, som eu
gång visat stort överskott, vilket dock enligt uppgift då till stor del förbrukats.
Avdelningens utgifter för nyssberörda inköp hade under vart
och ett av åren 1910—1917 uppgått till i medeltal omkring 2,950 kronor årligen,
därav för instrument 2,600 kronor och för speciella kemikalier omkring
350 kronor. Såsom förklaring till att så jämförelsevis stora årliga
inköp varit nödvändiga hade av avdelningens föreståndare — Svedberg —
framhållits, bland annat, att ett fysikaliskt-kemiskt laboratorium för att
kunna med framgång fylla sitt ändamål måste vara i besittning av möjligast
fullständiga såväl fysikaliska som kemiska hjälpmedel, men att nu
ifrågavarande fysikalisk-kemiska avdelning såsom nyinrättad icke erhållit
någon tillnärmelsevis fullständig instrumentell utrustning; en sådan
hade måst under årens lopp hopbringas stycke för stycke, och den lämnade
alltjämt mycket övrigt att önska. — På grund av prisstegringarna beträffande
instrument och kemikalier hade Svedberg beräknat, att avdelnin
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
gens medelsbehov ökats med minst omkring 90 procent. Med utgående
härifrån hade han uppskattat avdelningens särskilda behov av anslag till
5,000 kronor om året, och hade han förklarat, att om forskningen och undervisningen
i fysikalisk kemi skulle kunna upprätthållas i sin dittillsvarande
omfattning, någon nedprutning av nämnda summa icke vore möjlig.
Det större konsistoriet vid universitetet i Uppsala och kanslersämbetet
för rikets universitet förordade, att det utav Svedberg ifrågasatta årliga
anslaget skulle sammanslås med ett för kemiska institutionen i övrigt
begärt anslag å 3,700 kronor, vadan för denna institution i dess helhet
alltså skulle krävas ett belopp av 8,700 kronor.
Dåvarande departementschefen framhöll, att staten tvivelsutan ej borde
undandraga sig att träda emellan till lättande av de ekonomiska svar i g''
heterna för Uppsala universitets institutioner. Under erinran om tillvaron
av och ställningen för universitetets reservfond fann sig emellertid departementschefen
böra ifrågasätta, att staten ej påtoge sig att täcka hela
det belopp, vartill de ifrågavarande bristerna i institutionernas tillgångar
beräknats uppgå. Särskilt framhölls, att fonden borde kunna svara huvudsakligen
för ökade kostnader för bränsle. T anslutning härtill föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att till förstärkande av vissa materiellanslag vid
Uppsala universitet anvisa på tilläggsstat för år 1919 ett belopp av 30,150
kronor, i vilken summa institutionen för allmän och analytisk kemi beräknades
ingå med ett belopp av 7,200 kronor. Denna Kungl. Maj:ts
framställning blev även av riksdagen bifallen.
För år 1920 äskades av vederbörande ett särskilt anslag å 5,000 kronor
till inköp av instrument m. m. för fysikalisk kemi. I likhet med vad som
skedde år 1919 ansågs emellertid detta anslag böra sammanslås med anslaget
till institutionen för allmän och analytisk kemi, och äskades för
båda dessa ändamål ett anslag av 10,400 kronor, vilket belopp även blev
av riksdagen beviljat på tilläggsstat för år 1920.
Jämväl för år 1921 äskades från olika institutioner och inrättningar vid
Uppsala universitet förstärkningsanslag, uppgående till sammanlagt 116,847
kronor 29 öre. I denna summa ingick institutionen för allmän och analytisk
kemi med 6,270 kronor och inrättningen för undervisning och forskning
i fysikalisk kemi med 5,000 kronor. Dåvarande departementschefen
fann sig emellertid, efter verkställd undersökning i fråga om reservfondens
förmåga att bära extra ordinarie utgifter, kunna bland annat i fråga om
de å tilläggsstat begärda anslagsposterna ifrågasätta en reduktion och
föreslog fördenskull, att hos riksdagen skulle äskas ett belopp av 60,000
kronor eller således något mer än hälften av vad universitetet begärt.
Riksdagen fann sig dock, företrädesvis med hänsyn tagen därtill att reservfonden
torde äga tillräcklig förmåga att bära ytterligare utgifter utöver
vad förut ifrågasatts, böra vidtaga en nedsättning av det utav Kungl.
Maj:t äskade beloppet till 40,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
fördelas på de olika institutionerna och inrättningarna.
4
Kungl. Maj:ta proposition Nr 84.
Genom beslut den 26 september 1921 ställdes detta anslag till det större
akademiska konsistoriets förfogande att av konsistoriet fördelas på de särskilda
institutionerna och inrättningarna i proportion till de särskilda för
dem från universitetet begärda tilläggsanslagen.
Kraven på förstärkningsanslag till de olika Uppsalainstitutionerna för
år 1922 uppgingo till ett sammanlagt belopp av 128,328 kronor 6 öre,
därav för inrättningen för undervisning ocli forskning i fysikalisk kemi
ett belopp av 5,000 kronor. Till stöd härför anfördes av inrättningens
föreståndare, professor Svedberg, huvudsakligen följande:
I skrivelser till matematisk-naturvetenskapliga sektionen mars 1918,
april 1919 och april 1920 hade närmare motiverats anslagskraven för inrättningen
och påvisats, att ifrågavarande kostnader icke kunde bestridas
av de till kemiska institutionens disposition stående anslagen. För år 1920
hade den ifrågavarande summan, 5,000 kronor, varit otillräcklig och måst
överskridas, bristen täcktes med en del av anslaget för år 1921. Även under
år 1921 torde ett överskridande bliva nödvändigt, om undervisningen
skulle kunna ostört fortgå. Ett höjande av anslaget vore därför högeligen
önskvärt. Utgifterna för år 1922 torde, även om största sparsamhet iakttoges,
komma att något ökas, emedan enligt den nya studiehandbokens bestämmelser
för framtiden icke blott som dittills vetenskapliga undersökningar
utan även direkt övningslaborationer i fysikalisk kemi skulle hållas.
På grund härav bleve en del nyanskaffningar samt årliga utgifter för diverse
förbrukningsartiklar nödvändiga. I fråga om instrument — den
post, vartill största delen av anslaget ginge — hade icke något prisfall inträtt
utan snarare prisökning. De tyska instrumentfabrikerna pålade oerhört
höga exportavgifter, som kommit deras priser att uppnå och i en del
fall överträffa de alltid som mycket höga ansedda priserna på motsvarande
engelska fabrikat.
Ehuru reservfonden vid ingången av år 1922 visade en avsevärt försämrad
ställning, fann min företrädare i statsrådsämbetet sig dock, med
hänsyn till den ståndpunkt riksdagen intagit till denna fråga, icke böra
tillstyrka en anordning, varigenom staten helt iklädde sig kostnaderna för
de ökade materiellutgifterna, utan förordade han, i likhet med vad som
skedde för år 1921, att förslag framlades till riksdagen att för ändamålet
bevilja en viss del, 40,000 kronor, av det begärda beloppet, under det att
återstoden finge täckas genom reservfondens medel.
1922 års riksdag beslöt emellertid, i anledning av inom riksdagen väckta
motioner, att för ändamålet anvisa ett belopp av 80,000 kronor, att enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande fördelas på vissa institutioner och inrättningar,
och fann Kungl. Maj:t genom beslut den 15 juni 1922 gott bland annat
ställa detta anslag till förfogande av det större akademiska konsistoriet i
Uppsala att av konsistoriet fördelas på de särskilda institutionerna och
inrättningarna i proportion till de för dessa från universitetet begärda tillläggsanslagen.
I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande av den
22 augusti 1922 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse anhöll det större
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
akademiska konsistoriet i Uppsala, i enlighet med framställning av den
filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, om utverkande
av proposition till 1923 års riksdag om beviljande från och med hutgetåret
1923—1924 av ett anslag å allmänna indragningsstaten av 6,000 kronor
till materiell till det fysikalisk-kemiska laboratoriet.
Till grund för sektionens hemställan låg en skrivelse av Svedberg av
huvudsakligen följande innehåll:
Under de senaste två åren har, såsom jag redan i min skrivelse till sektionen
av april 1921 framhållit, den av mig begärda summan av 5,000 kronor
icke varit tillräcklig för täckande av de med forskningsarbetets utveckling
och undervisningens utökning stegrade behoven och detta trots att
största möjliga sparsamhet iakttagits. En brist har därför uppstått —
den utgjorde vid början av år 1922 1,742 kronor 28 öre — som emellertid
tillsvidare täckts med en del av det följande årets anslag. Så kan dock
icke i längden få fortgå, om icke undervisningen skall bliva lidande därpå.
Vidare kommer på grund av den i nya studieplanen för kemi påbjudna
ökade undervisningen i fysikalisk kemi avsevärt ökade anspråk att ställas
på materiellanslaget. På dessa grunder får jag därför anhålla att sektionen
denna gång bland sina petita upptager det ifrågavarande anslagskravet
för budgetåret 1923—1924 till 6,000 kronor. Vidare får jag föreslå, att
sektionen begär, att detta anslag, som hittills utgått å tilläggsstat, för
framtiden må uppföras å allmänna indragningsstaten. Jag skulle naturligtvis
hellre se, att anslaget kunde utgå å ordinarie stat men förmodligen
lägger min professurs egenskap av personell hinder i vägen härför. Å
andra sidan är det av synnerlig vikt för undervisningen, att anslaget fålen
så permanent karaktär som möjligt. Det hör till mina tjänståligganden
att planera de vetenskapliga arbetena i fysikalisk kemi — bland annat
för de studerande, som ämna avlägga fil. lic. examen i kemi med specialicering
i fysikalisk kemi, samt för dem, som vilja utföra sin doktorsundersökning
på detta område — men detta är förenat med stora svårigheter så
länge laboratoriet icke åtnjuter ett anslag, som med visshet kan påräknas
år efter år. Enligt den nya studieplanen i kemi fordras för fil. lic. examen
i kemi genomgående av en experimentell övningskurs i fysikalisk kemi.
För upprätthållande av denna undervisning måste vissa årliga materiellinköp
och årliga instrumentkompletteringar göras, vilka i år fått bestridas
av det knappa anslaget för det fysikalisk-kemiska laboratoriet. Det är tvivelsutan
lämpligast, att dessa utgifter även för framtiden bestridas av
detta laboratoriums anslag, men detsamma måste då, såsom ovan framhållits,
något ökas och bliva av en mera permanent art. Den kemiska institutionens
anslag är redan otillräckligt och kan icke lämna några bidrag till
detta ändamål. Icke kan heller medel härtill erhållas ur den s. k. Svanbergska
fonden, vars avkastning sedan flera år tillbaka, och med säkerhet
för all framtid, måste helt tagas i anspråk för den kemiska institutionens
materiellinköp.
Såväl det större konsistoriet som kanslersämbetet tillstyrkte den gjorda
framställningen, det senare under hänvisning till att i ett fall, likartat
med det nu föreliggande, nämligen beträffande materiell m. m. för den
vid Uppsala universitet för professorn Allvar Gullstrand inrättade personliga
6
Kungl. Maj:is proposition Nr 84.
professuren i fysiologisk och fysikalisk optik, anslag på allmänna indragningsstaten
finnes uppfört i riksstaten.
Vid föredragning av detta ärende inför Kungl. Maj:t den 16 februari
1923 anförde min företrädare i statsrådsämbetet följande:
Då genom riksdagens beslut år 1912 för Svedberg upprättades en personlig
professur, gällde det närmast att åt ett svenskt universitet bevara en
ung forskare, vilkens framstående vetenskapliga förmåga utlandet redan
hade sökt tillförsäkra sig. Men meningen var givetvis också att vid Uppsala
universitet bereda större möjlighet att bedriva fysikalisk-kemisk
forskning. Ett naturvetenskapligt forskningsarbete, framför allt det experimentella
vetenskapliga arbetet, bedrives emellertid ej genom lärarkrafter
allenast; därtill fordras understundom i stor omfattning materiell utrustning,
såväl årliga förbrukningsartiklar som nyanskaffningar av för
de vetenskapliga undersökningarna erforderliga instrument. Av det i det
föregående anförda torde framgå, med vilka små medel det fysikalisk-kemiska
forskningsinstitutet i Uppsala städse haft att räkna och med vilka
ekonomiska svårigheter det under de senaste åren liaft att kämpa för att
tillgodose sin materiellutrustning. Samtidigt som alla förnödenheter blivit
mångdubbelt fördyrade och ekonomiska bidrag på grund av dyrtiden icke
längre kunna påräknas, vare sig från donerade medel eller från den kemiska
institutionens allmänna anslag, stegras kraven på institutionen för
fysikalisk kemi från universitetets sida genom den omläggning av det vetenskapliga
arbetet, varom Svedberg i det föregående talat.
Det måste givetvis, vilket även i ansökningen påpekats, vara av synnerlig
vikt för undervisningen, att anslaget får en så permanent karaktär som
möjligt, i all synnerhet måste planerandet av större vetenskapliga arbeten
vara förenat med stora svårigheter, så länge laboratoriet icke åtnjuter ett
anslag, som med visshet kan påräknas år från år. Jag ansluter mig därför
till den av universitetsmyndigheterna förordade utvägen, att anslaget
varder knutet vid Svedbergs personliga professur och därför i likhet med
avlöningen till denna uppföres på allmänna indragningsstaten. Kanslersämbetet
har redan påpekat ett precedensfall härutinnan, då 1913 års riksdag
i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag till materiell
m. m. för den ovannämnda, åt Gallstrand upprättade personliga professuren
på allmänna indragningsstaten anvisade ett årligt belopp av 5,000
kronor.
Vad beträffar storleken av det anslag till materiell m. in., som skulle behöva
i fortsättningen utgå för den Svedbergska professuren, har det synts
mig, som om ett högre belopp än 4,000 kronor icke nu bör för ändamålet
uppföras på ordinarie stat. Materiellkostnaderna hava visserligen icke
under de senaste åren kunnat pressas in i en så pass trång ram, men den
alltfort skeende prissänkningen måste givetvis förr eller senare göra sig
kännbar även på bär ifrågavarande område. Det torde då icke vara
lämpligt att uppföra ett anslag av den jämförelsevis permanenta karaktär,
varom bär är fråga, med ett belopp, som delvis är baserat på dyrtidens
inflytande.
Till sist vill jag allenast framhålla, att redovisning för anslaget bör i
vanlig ordning lämnas. Den instrumentella utrustning och övriga materiell,
som finnes kvar, då Svedberg en gång lämnar sin professur, torde böra
övertagas av den kemiska institutionen vid universitetet i Uppsala.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
I anslutning härtill hemställde Kungl. Maj:t hos 1923 års riksdag att
till materiell m. m. för den åt professorn Theodor Svedberg vid universitetet
i Uppsala inrättade personliga professuren i fysikalisk kemi på allmänna
indragningsstaten anvisa ett årligt belopp av 4,000 kronor. Denna
framställning blev av riksdagen bifallen.
Vid anmälan av riksdagens beslut härutinnan anförde riksdagen i skrivelse
den 19 maj 1923 (nr 199 p. 2) bland annat:
Av vad i ärendet förekommit har riksdagen funnit sig övertygad om behovet
av särskilt anslag till materiell m. m. för ifrågavarande personliga
professur; och har riksdagen — under erinran om 1913 års riksdags beslut
beträffande anslag till materiell m. m. för den åt professorn A. Gallstrand
inrättade personliga professuren vid Uppsala universitet, vilket anslag av
1920 års riksdag höjdes från 5,000 till 7,000 kronor — funnit lämpligt, att
dylikt anslag uppföres å allmänna indragningsstaten. Mot det av Kungl.
Maj:t föreslagna anslagsbeloppets storlek finner riksdagen icke anledning
till anmärkning.
Genom beslut den 15 juni 1923 ställde Kungl. Maj:t förenämnda belopp.
4.000 kronor, till förfogande av det större akademiska konsistoriet i
Uppsala att mot redovisning i vanlig ordning användas för därmed avsett
ändamål, under föreskrift tillika att vid Svedbergs frånträdande av
professuren då befintlig materiell, som inköpts för berörda ändamål, skulle
enligt beprövande av universitetskanslern tillfalla någon till universitetet
i Uppsala hörande institution.
I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande av
den 13 oktober 1923 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har nu det
större akademiska konsistoriet i Uppsala, i enlighet med framställning av
den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, hemställt
om utverkande av proposition till 1924 års riksdag om höjning från och
med budgetåret 1924—1925 av det å allmänna indragningsstaten utgående
materiellanslaget till det fysikalisk-kemiska laboratoriet från 4,000 till
8.000 kronor.
Till grund för sektionens hemställan ligger en skrivelse av Svedberg av
huvudsakligen följande innehåll:
Enligt kungl. brev av den 14 juli 1923 har ifrågavarande anslag fastställts
att utgå å allmänna indragningsstaten med ett årligt belopp av
4.000 kronor. I skrivelse till sektionen i april 1922 har jag närmare utvecklat
hurusom ett årligt anslag av 6,000 kronor endast under iakttagande
av största sparsamhet skulle vara tillräckligt för ifrågavarande ändamål.
En förnyad beräkning av. det framtida årsbehovet har givit till resultat
12,650 kronor. Med hänsyn till det statsfinansiella läget, som givetvis manar
oss att i görligaste mån söka begränsa utgifterna, torde efter uppgivande
eller begränsande av vissa planerade arbeten ett årsanslag av 8,000 kronor
kunna sättas som minimibehov.
Som ytterligare stöd för min anhållan tillåter jag mig anföra följande.
Det fysikalisk-kemiska laboratoriet, som upprättats i anslutning
till min personliga professur i fysikalisk kemi, och som gjort utforskan
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
det av kolloiderna till sin specialitet, liar snabbt utvecklats. För närvarande
torde det få anses som ett av de förnämsta kolloid-laboratorierna.
Ett vittnesbörd härom är det nyligen avslutade uppdraget, som meddelades
mig att vid Wisconsins universitet (Förenta Staterna) organisera
vetenskapliga undersökningar i kolloidkemi och hålla föreläsningar
över kolloidkemi speciellt över mätmetoder och experimentalteknik inom
kolloidkemien. I dessa av mig ledda kurser och konferenser deltogo representanter
från så gott som alla delar av Förenta Staterna. För den allmänna
kemiundervisningen vid Uppsala universitet torde det fysikaliskkemiska
laboratoriet få anses vara av väsentlig betydelse i det redan ett
dussin licentiat- och doktorsavhandlingar utarbetats inom detsamma. För
att denna utveckling icke skall äventyras och redan påbörjade eller planerade
vetenskapliga arbeten behöva avbrytas fordras emellertid ett årsanslag,
som står i rimlig proportion till behovet.
Med stöd av vad ovan anförts får jag därför vördsamt hemställa, att
sektionen ville bland sina riksdagspetita upptaga en anhållan om höjande
av materiellanslaget för det fysikalisk-kemiska laboratoriet från 4,000
kronor till 8,000 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten.
Såväl det större konsistoriet som kanslersämbetet hava tillstyrkt den
gjorda framställningen.
I detta sammanhang anser jag mig vidare böra inför Kungl. Maj:t anmäla
ytterligare en framställning rörande det fysikalisk-kemiska laboratoriet
i Uppsala.
I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande av den
13 oktober 1923 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har det större
akademiska konsistoriet i Uppsala, i enlighet med framställning av den
filosofiska fakultetens därstädes matematisk-naturvetenskapliga sektion,
hemställt om utverkande av proposition till 1924 års riksdag om beviljande
å allmänna indragningsstaten från och med budgetåret 1924—1925 av ett
årligt anslag å 2,500 kronor till arvode åt en assistent å det fysikaliskkemiska
laboratoriet.
Till grund för sektionens hemställan ligger en skrivelse av Svedberg av
huvudsakligen följande innehåll:
Skötseln av det fysikalisk-kemiska laboratoriet, som tillkommit i anslutning
till den för mig upprättade personliga professuren i fysikalisk
kemi, har hittills uteslutande bestritts av mig och de frivilliga medarbetare,
som jag tidvis lyckats förvärva. Den vetenskapliga verksamheten
har likaledes utövats, dels av mig, dels av de specialister, som arbetat på
sina licentiat- eller doktorsavhandlingar, dels också av personer som en
kortare tid önskat arbeta på laboratoriet — huvudsakligen utlänningar.
Detta arrangemang har emellertid visat sig inverka hämmande på verksamheten
vid laboratoriet i det dels professorns tid allt för mycket upptagits
av sådana göromål som utlämnande av materiell och instrument,
prövning, justering och vård av instrument och apparater, biträde vid
montering av försöksanordningar m. m., dels icke tillräcklig arbetskraft
funnits för en år från år fortgående bearbetning av viktiga problem.
Stora besparingar, ofta uppgående till 200 å 300 procent, kunna göras vid
inköp av apparater om i stället för färdiga apparater enskilda delar köpas
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84. 9
oek under sakkunnig ledning hopmonteras på laboratoriet. En sådan metod
ha vi med hänsyn till det mycket begränsade materiellanslaget i
största möjliga utsträckning sökt tillämpa. Professorns arbetstid blir
emellertid härigenom i hög grad beskuren. Jag har att med erkänsla anteckna
den frivilliga hjälp, som ofta lämnats mig, men dels är det svårt
att i längden förvärva sådan, dels kan man icke alltid vara säker på att
ha sakkunnig person till hands på laboratoriet. Om tillgång funnes till
en permanent anställd assistent skulle laboratoriets resurser och materiellanslaget
kunna betydligt effektivare utnyttjas. Ifrågasatta arrangemang
skulle också tillåta realiserandet av en, som jag tror betydelsefull plan,
nämligen att på det fysikalisk-kemislca laboratoriet bedriva fortgående
undersökningar över speciellt viktiga problem. Kolloidkemien är för närvarande
mycket uppmärksammad så väl i Europa som speciellt i Förenta
Staterna på grund av de förhoppningar, som man hyser, att med dess hjälp
bli i stånd att lösa flera, dels för medicinen, dels för industrien ytterst
viktiga problem. Av dylik tillämpad kolloidkemi har jag för närvarande
upptagit till behandling, dels äggviteämnenas kolloidkemi, dels studiet av
den fotografiska processen. Det är emellertid mycket svårt att utan någon
permanent medarbetare genomföra ett dylikt program. Om en assistent
bundes vid laboratoriet skulle med hans hjälp ett dylikt program kunna
genomföras.
Mitt förslag är alltså, att en assistent anställdes med skyldighet att 1) biträda
professorn vid utlämnandet av materiell, vid vård av instrument,
vid montering och anskaffning av ny apparatur, ävensom vid uppställande
av de för professorns i fysikalisk kemi föreläsningar nödiga experimentella
anordningarna; 2) på laboratoriet utföra vetenskapliga undersökningar
i samarbete med professorn samt biträda vid hans arbeten. Då
åtminstone en del av dessa arbeten skulle kunna publiceras gemensamt
med assistenten torde anställningen ifråga vara tillräckligt lockande för
att ha utsikt att kunna besättas även om löneförmånerna bleve jämförelsevis
blygsamma. Jag föreslår ett arvode av 2,500 kronor per är.
Med stöd av ovanstående utredning får jag därför vördsamt anhålla,
att sektionen ville bland sina riksdagspetita upptaga en framställning om
ett anslag av 2,500 kronor å allmänna indragningsstaten till arvode åt
en assistent å det fysikalisk-kemiska laboratoriet.
Såväl det större konsistoriet som kanslersämbetet hava tillstyrkt framställningen.
Med hänsyn till det framgångsrika och betydelsefulla arbete, som bedrives
vid fysikalisk-kemiska laboratoriet i Uppsala, anser jag den gjorda framställningen
om höjning av materiellanslaget vara i hög grad behjärtansvärd.
Därest det moderna, experimentella vetenskapliga arbete, varom
här är fråga, och som ingiver förhoppningar om lösandet av flera dels
för medicinen dels för industrien viktiga problem, skall kunna fortgå i
planerad omfattning, kräves givetvis en mot det förefintliga behovet svarande
tillgång till materiell utrustning, såväl årliga förbrukningsartiklar
som nyanskaffningar av för de vetenskapliga undersökningarna erforderliga
instrument. Med hänsyn härtill torde ett årsanslag av 8,000 kronor
nu icke kunna anses för högt. Jag anser mig därför böra tillstyrka en
Bihang till riksdagens protokoll i91h. I sitml (U höft. tNr S''i.) -
Departement
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
höjning av det nu utgående anslaget till materiell m. m. från 4,000 kronor
till 8,000 kronor.
Vad beträffar framställningen om anslag till en assistent finner jag
även densamma i hög grad behjärtansvärd. Anställandet av en assistent
skulle innebära en välbehövlig minskning i de på professor Svedberg nu
ankommande göromålen med utlämnande av instrument, prövning, justering
och vård av instrument m. m. Av stor betydelse måste det givetvis
även vara, att vid professorns sida finnes en permanent medarbetare, med
vars hjälp en år från år fortgående bearbetning av viktiga problem kan
fullföljas. Härtill kommer att anställandet av en assistent synes kunna
medföra ett effektivare utnyttjande av materiellanslaget. Av vad jag anfört
framgår, att jag gillar de av professor Svedberg föreslagna riktlinjerna
för assistentens verksamhet. I fråga om storleken av det föreslagna
anslagsbeloppet har jag intet att erinra. Jag anser mig sålunda
böra tillstyrka ett anslag å 2,500 kronor å allmänna indragningsstaten
till arvode åt en assistent å det fysikalisk-kemiska laboratoriet.
För att yttermera betona vikten av att de nu ifrågasatta anslagen obeskurna
komma Svedbergs institution till godo vill jag erinra om följande.
Det fysikalisk-kemiska laboratoriet i Uppsala åtnjuter ett internationellt
högt vetenskapligt anseende. Professor Svedbergs framstående
forskargärning har lockat vetenskapsmän från avlägsna länder att å hans
laboratorium taga kännedom om hans arbetsmetoder och de vetenskapliga
rön, som därvid framkommit. Lockande erbjudande hava gjorts Svedberg
att förlägga sitt fortsatta vetenskapliga arbete till Amerika, där de materiella
resurserna för hans forskningar kunna sägas vara hart när outtömliga.
Att han inför sådana erbjudanden tvekat finner jag helt naturligt;
och då han för att inom hemlandet kunna fullfölja, sina för landet och
dess industri betydelsefulla forskningar begär en relativt obetydlig förbättring
av de hjälpmedel, han för sina arbeten behöver, finner jag synnerligen
starka skäl tala för ett tillstyrkande av vad nu äskats.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels från och med budgetåret 1924—1925 höja det
materiell m. m. för den åt professorn Theodor Svedberg
vid universitetet i Uppsala inrättade personliga professuren
i fysikalisk kemi å allmänna indragningsstaten
utgående årliga anslaget från 4,000 kronor till 8,000
kronor;
dels ock till arvode till en assistent ä det fysikaliskkemiska
laboratoriet vid universitetet i Uppsala anvisa
på allmänna indragningsstaten från och med budgetåret
1924—1925 ett årligt belopp av 2,500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.
11
Vad departementschefen sålunda hemställt, behagar,
på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Frisk.