Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.
1
Nr 8.
Kungl. Mayts proposition till riksdagen angående dels årliga understöd
å allmänna indragning sstaten åt förre vaktkonstaplarna Frans
Johanssons och Johan August Svensson Rosells änkor dels ock
tilläggspension åt förre vaktkonstapeln Frans Oscar Fredrik
Larsson; given Stockholms slott den 12 januari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1924.
Närvarande:
Statsministern Tkygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning dels två ärenden angående understöd åt
tvenne vaktkonstapelsänkor, dels ock ett ärende angående tilläggspension
åt en pensionerad vaktkonstapel. Därvid anför föredraganden:
Vaktkonstapeln vid straffängelset i Stockholm Frans Johansson, som var A) Angående
född den 25 januari 1849, anställdes i fångvårdens tjänst den 25 oktober
1872, varifrån han avgick den 14 april 1875, återinträdde i fångvårdens konstapeln
tjänst den 1 juni 1877, konstituerades till vaktkonstapel den 19 december F- Johanssons
1882 samt erhöll den 1 februari 1914 efter uppnådd pensionsålder avsked Skansion,
med pension. Johansson avled den 30 oktober 1917. Han var icke del- fBdd
Knstians
ägare
i civilstatens änke- och pupillkassa. dotter.
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml. S höft. (Sr 8—9.) 1
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 8.
Johansson efterlämnade såsom stärbhusdelägare sin änka Amalia Johansson,
född Kristiansdotter, samt en vuxen son. Behållningen i boet uppgick
till 427 kronor 16 öre.
I underdånig skrivelse den 16 oktober 1923 har nu änkan Johansson,
som är född den 8 augusti 1848 och enligt ingivet läkarintyg på grund
av »vanliga åldersförändringar» är fullständigt oförmögen till arbete, anhållit,
att, enär hon saknade egna medel och ej heller kunde påräkna
någon hjälp från sin son, vilken själv levde i fattiga omständigheter,
Kungl. Maj:t täcktes med behjärtande av hennes bekymmersamma belägenhet
hos riksdagen göra framställning om beredande åt henne av en årlig
pension med det belopp, som skulle tillkommit henne, därest mannen
Johansson varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
I infordrat utlåtande över framställningen har fångvårdsstyrelsen, med
bifogande av införskaffat intyg, utvisande att änkan Johanssons son, vilken
har sex minderåriga barn och hustru att försörja, lever i fattiga omständigheter
och på intet sätt kan bidraga till sin moders uppehälle, hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes dels genom proposition till riksdagen utverka
pension till henne att utgå från och med den 1 juli 1924, dels ock i avbidan
härå tilldela henne ett understöd till belopp, som Kungl. Maj:t
kunde finna skäligt.
Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört: Då riksdagen under senare
år i flera fall beviljat understöd åt änkor efter vaktkonstaplar, vilka icke
vunnit delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa och vilkas efterlämnade
anhöriga alltså icke hade någon pension att därifrån påräkna,
tillstyrkte statskontoret med hänsyn tillika därtill, att ömmande omständigheter
finge anses föreligga i detta fall, att något understöd utverkades åt
änkan Johansson; och då hon, därest mannen varit delägare i nämnda
kassa, kommit i åtnjutande av pension å 250 kronor, syntes understödet
åt henne kunna bestämmas till 240 kronor, motsvarande vad som riksagen
i allmänhet beviljat i dylika fall. Till detta belopp komme under
nuvarande förhållanden pensionstillägg och dyrtidstillägg. Änkan Johanssons
man hade avlidit redan den 30 oktober 1917. Det syntes emellertid
icke kunna ifrågakomma att nu bevilja understöd retroaktivt för hela den
därefter förflutna tiden, utan föreställde sig statskontoret, att understöd
borde i detta fall utgå från och med månaden näst efter den, då ansökningen
därom ingivits eller sålunda från och med november 1923. Statskontoret
finge i detta avseende åberopa 1922 års riksdags beslut rörande
pension åt f. d. förrådsvaktmästaren M. P. Hellfrid (riksdagens skrivelse
nr 302 sid. 17). På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret,
det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att änkan Johansson
finge från och med den 1 november 1923 under sin återstående livstid,
så länge hon förbleve änka, åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 240 kronor för år räknat.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 8 3
Vaktkonstapeln vill straffängelset i Stockholm Johan August Svensson
Rosen, som var född den 11 mars 1856, anställdes i fångvårdens tjänst A s.l0ll
den 1 april 1882, konstituerades till vaktkonstapel den 19 december 1882
samt erhöll den 1 juni 1922 efter uppnådd pensionsålder avsked med pen- Ulrika Roselly
sion. Rosen var icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. fsddWMund.
Rosen, som avled den 9 juni 1923, efterlämnade såsom stärbhusdelägare
sin änka Johanna Ulrika Rosen, född Wiklund, och tre myndiga barn.
Enligt bouppteckning uppgick behållningen i boet till 3,187 kronor.
I underdånig skrivelse den 16 oktober 1923 har änkan Rosett, som är
född den 21 september 1857 och enligt ett ansökningen bifogat läkarbetyg
på grund av arterioscleros är oförmögen att sig med eget arbete försörja,
under förmälan att hon ej kunde av sina barn påräkna någon nämnvärd
hjälp, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen göra framställning
om beredande åt henne av en årlig pension till det belopp, som skulle
tillkommit henne, därest mannen Rosell varit delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa.
I infordrat utlåtande över framställningen har fångvårdsstyrelsen, med
bifogande av införskaffat intyg, utvisande att änkan Rosell icke kunde
från sina barn påräkna något nämnvärt bidrag till sitt underhåll, hemställt,
att, enär änkan Rosell vid sådant förhållande måste anses vara i
behov av något understöd, Kungl. Maj:t täcktes dels genom proposition till
riksdagen utverka pension till änkan Rosell att utgå från och med den
1 juli 1924, dels ock i avbidan därå tilldela henne understöd till belopp,
som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.
Statskontoret har av enahanda skäl, som anförts beträffande understöd
åt änkan Johansson, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Rosell finge från och med den 1 juli 1923 under sin
återstående livstid, så länge hon förbleve änka, åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till ett belopp av 240 kronor för år räknat.
Förre vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Frans Oscar C) TiMggsFredrik
Larsson, som är född den 21 juli 1858, inträdde den 3 december Jy™°vakt1906
i fångvårdens tjänst och konstituerades den 27 mars 1911 till vakt- konstapeln
konstapel. Under åren 1884—1906 var han anställd hos skräddarmästare,
vilka på entreprenad utfört skrädderiarbete för Svea och Upplands artilleriregemente.
Han erhöll avsked från sin vaktkonstapelsbefattning från och
med den 1 augusti 1923 och tillerkändes av statskontoret avkortad pension
till belopp, motsvarande 16/3ö av pensionsunderlaget 1,716 kronor, eller alltså
efter föreskriven avrundning 792 kronor.
I underdånig skrivelse den 24 oktober 1923 har Larsson, som enligt
företett läkarbetyg på grund av ålderdomssvaghet och dubbelsidigt ljumskbråck
för all framtid är mindre arbetsför, anhållit, att, enär den beviljade
pensionen vore allt för liten för att han och hans hustru skulle kunna
nödtorftigt existera, Kungl. Maj:t måtte tilldela honom den tilläggspension,
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.
som kunde anses skälig med hänsyn till den tid, han utfört arbete för
statens räkning vid omnämnda regementen.
Fångvårdsstyrelsen har i infordrat utlåtande anfört: Vid bestämmande
av pensionens belopp tillgodoräknade statskontoret icke Larsson den tid,
han varit anställd hos omförmälda skräddarmästare. Så vitt emellertid
avseende kunde fästas å Larssons nämnda anställning före sitt inträde
i fångvårdens tjänst, funne styrelsen sig böra, med tillstyrkan av ifrågavarande
ansökning, hemställa, huruvida Kung]. Maj:t kunde finna skäl
att till riksdagen ingå med proposition i ärendet.
Statskontoret, som jämväl avgivit yttrande över framställningen, har däri
anfört följande: Vid flera tillfällen hade riksdagen vid beviljande av''pensioner
räknat vederbörande tillgodo även den tid, de i likhet med Larsson
icke innehaft direkt statsanställning, utan såsom anställda hos en av
staten antagen entreprenör utfört arbete för statens räkning. Exempelvis
hade 1920 års riksdag beviljat pensioner åt två skomakeriarbetare vid
Upplands artilleriregemente, vilka under en icke obetydlig del — närmare
20 år av den tid, som åberopats till stöd för beredande åt dem av
Pension av statsmedel, innehaft dylik anställning. Det syntes vid sådant
förhållande billigt, att jämväl Larsson för den tid, han vid Svea och Lapplands
artilleriregementen utfört arbete för statens räkning, komme i åtnjutande
av skälig förhöjning i den till honom nu utgående pensionen.
Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgivm, att Larsson finge från och med den 1 augusti 1923 från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension till så stort
belopp, att densamma jämte till honom författningsenligt utgående avkortad
pension uppginge till 1,200 kronor för år räknat, å vilket sammanlagda
belopp torde böra utgå dyrtidstillägg i enlighet med de för nyreglerade
pensioner fastställda grunder.
Till en början väll jag meddela, att enligt i pensionsstyrelsen inhämtad
upplysning änkan Johansson sedan den 1 januari 1918 uppbär understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring med ett belopp av 90 kronor för år.
Att staten i fall sådana som änkorna Johanssons och Rosells träder hjälpande
emellan, synes mig vara i överensstämmelse med billighet. På sätt
i dessa ärenden föreslagits och i enlighet med vad vid upprepade tillfällen
i liknande fall ägt rum torde hjälpen böra iklädas formen av ett årligt
understöd. Mot i sådant avseende föreslaget belopp, 240 kronor för år
jämte pensionstillägg och dyrtidstillägg, lärer icke vara något att erinra.
Understöden synas i överensstämmelse med statskontorets förslag böra
utbetalas till änkan Johansson från och med den 1 november 1923 och
till änkan Rosell från och med den 1 juli 1923. Det understöd, som för
närvarande till änkan Johansson utgår enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
kommer i händelse av bifall till förevarande förslag att i väsentlig
grad reduceras.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 8. 5
Vidkommande härefter förslaget om tilläggspension åt Larsson synes mig
det vara i överensstämmelse mod billighet och i enlighet med vad vid
flera tillfällen i enahanda fall ägt rum (se Kungl. Maj:ts proposition nr
175 till 1920 års riksdag och rikdagens skrivelse nr 299), att den tid Larsson
varit anställd hos en av staten antagen entreprenör, som utfört arbete
för statens räkning, räknas honom tillgodo i fråga om hans pensionering.
Mot det av statskontoret föreslagna beloppets storlek har .jag intet att erinra.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att en var av förre vaktkonstapeln Frans Johanssons änka Amalia
Johansson, född Kristiansdotter, och förre vaktkonstapeln Johan August
Svensson Rosells änka Johanna Ulrika Rosell, född Wiklund, må, under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 240 kronor,
änkan Johansson från och med den 1 november 1923 och änkan Rosell från
och med den 1 juli 1923,
dels ock att förre vaktkonstapeln Frans Oscar Fredrik Larsson må, räknat
från och med den 1 augusti 1923, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension till så stort
belopp, att densamma, jämte till honom författningsenligt utgående avkortad
pension, uppgår till 1,200 kronor för år räknat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse
bilaga ... till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Lindström.