Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
5
Nr 79.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående
vissa alkoholhaltiga preparat; given Stockholms slott den 7
mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564>
angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Härigenom förordnas, att 2 § andra stycket i förordningen den 1 juli
1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skall upphöra att gälla, samt
att 6 § i samma förordning skall erhålla följande ändrade lydelse:
6 §.
Alkoholhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den, som
därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Sådant tillstånd, som gäller
tillsvidare, må meddelas allenast åt näringsidkare eller annan person,
som skäligen kan antagas hava behörig användning för preparatet. Tillståndet
må, när anledning därtill förekommer, av kontrollstyrelsen återkallas.
Där beträffande visst preparat fara för missbruk av detsamma till förtäring
icke kan anses föreligga, må kontrollstyrelsen förordna, att tillstånd till
införsel av dylikt preparat icke erfordras. Om meddelande av sådant förordnande
skall generaltullstyrelsen underrättas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Woiilin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Beskow, anför;
Förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga
preparat har avseende å tekniska preparat, som innehålla mera än två och
en fjärdedels volymprocent alkohol (1 §). Innan tillverkare av alkoholhaltigt
preparat utsläpper detsamma i handel inom riket, skall han enligt 2 § första
stycket av sagda förordning göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen
med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.
Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren att
före utgången av januari månad varje år hos kontrollstyrelsen göra enahanda
anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning under
nästföregående kalenderår. Vad sålunda är stadgat angående tillverkare
av alkoholhaltigt preparat skall enligt 2 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning i avseende å den, som för avsalu till riket inför sådant preparat.
Enligt 6 § av samma förordning må alkoholhaltigt preparat ej
till riket införas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.
Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast
åt näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas
hava behörig användning för preparatet. Tillståndet må, när anledning
därtill förekommer, av kontrollstyrelsen återkallas. Undantag från den i
6 § givna regeln finnas upptagna i 7 § av förordningen och avse preparats
införsel a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, b) såsom varuprov, vilka i vanlig
ordning införas till riket av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt
c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för eget bruk
intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet. Bestämmelser i
sistnämnda hänseende hava meddelats i kungörelse den 18 december 1918
(nr 991) angående resandes rätt till införsel av vissa alkoholhaltiga preparat
samt angående behandling av dylikt preparat, som icke får till riket
införas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79. 7
Med skrivelse den 30 augusti 1923 har kontrollstyrelsen framlagt förslag
till vissa ändringar i berörda förordning i syfte att vinna begränsning i
avseende å den styrelsen åliggande befattningen med meddelande av tillstånd
till införsel av alkoholhaltiga preparat m. m. I nämnda skrivelse har kontrollstyrelsen
till en början erinrat om sitt i skrivelse den 26 maj 1923 framlagda
förslag till förändrad organisation av ämbetsverket, därvid styrelsen
anfört i huvudsak följande.
Vid övervägande av frågan, huru inom kontrollstyrelsens verksamhetsområde
begränsningar av styrelsen åliggande arbetsuppgifter skulle kunna
ske, hade styrelsen kommit till den uppfattningen, att vissa författningsändringar,
som skulle medföra inskränkning av expeditionsarbetet inom styrelsen,
utan väsentlig olägenhet kunde företagas. Sådana ärenden, i vilkas antal
någon minskning vore möjlig att genomföra, utgjordes bland andra av ansökningar
om tillstånd till införsel av alkoholhaltiga preparat, som omförmäldes
i 6 § av förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga
preparat. Under vart och ett av åren 1921 och 1922 hade styrelsen utställt
1,185 och 1,130 införselbevis för alkoholhaltiga preparat. Ehuru dessa ärenden
i regel vore av enkel beskaffenhet, krävdes likväl för dem registrering, föredragning,
utskrifters verkställande samt expedition ävensom, i förekommande
fall, delgivning med vederbörande partihandelsbolag, rusdryeksförsäljningsbolag
eller tullkammare, vilket arbete på grund av ärendenas antal verkat
tämligen betungande. Under den tid, styrelsen varit uppsiktsmyndighet i
fråga om dessa preparat, hade styrelsen funnit, att åtskilliga grupper av
alkoholhaltiga tekniska preparat, såsom flertalet slag av alkoholhaltiga toalettmedel,
fernissor, färgmedel, essenser etc., till följd av sin sammansättning,
pris och andra särskilda förhållanden, uppenbarligen vore av den art, att
importören borde kunna befrias från skyldigheten att enligt 6 § i förordningen
angående vissa alkoholhaltiga preparat utverka kontrollstyrelsens tillstånd
till införsel av sådant preparat. Att i förordningen bestämma de slagav
preparat, för vilka införseltillstånd alltjämt borde erfordras, läte sig
givetvis icke göra. Då kontrollstyrelsen även i fortsättningen borde äga
möjlighet att utöva den närmare uppsikten över importen av alkoholhaltiga
preparat, torde det därför böra tillkomma kontrollstyrelsen att fatta beslut
rörande de fall, då för import borde erfordras särskilt tillstånd, ävensom, i förekommande
fall, rörande de särskilda villkor, som för sådan import kunde
vara behövliga. Enär det närmare övervakandet av de utav kontrollstyrelsen
i sådant hänseende utfärdade bestämmelser skulle, såsom hittills, ankomma
på tullverket, borde kontrollstyrelsen hava att före utfärdandet inhämta
generaltullstyrelsens yttrande. Antalet ärenden angående import av alkoholhaltiga
preparat skulle genom åtgärder i sålunda antydd riktning sannolikt
nedbringas till att utgöra omkring 200 för år.
Kontrollstyrelsen har vidare i sin skrivelse den 30 augusti 1923 framhållit,
att siirskilt tillstånd ej heller torde vara erforderligt i fråga om sådana preparat,
som på fabrikationsorten underkastats denaturering av sådan beskaffen
-
Kontroll
styrelsen
8
Tullmyndigheterna
i
Stockholm.
\
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
het, att den kunde godkännas av kontrollstyrelsen. I dessa fall torde det
böra ankomma på vederbörande tullmyndigheter att före importen konstatera,
att preparaten blivit på föreskrivet sätt denaturerade, därvid det ansetts
tillräckligt betryggande, om varorna vid införseln åtföljdes av skriftlig
försäkran från fabrikanten, att denaturering blivit verkställd.
I anslutning till vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen framlagt förslag
till sådan ändring av 6 § i omhandlade förordning, att till samma
paragraf skulle fogas ett nytt moment av innehåll, att kontrollstyrelsen
skulle äga medgiva undantag från i paragrafen eljest givna bestämmelser
beträffande sådant alkoholhaltigt preparat, rörande vilket fara för missbruk
till förtäring icke kunde anses föreligga. Sådant beslut borde enligt kontrollstyrelsens
förmenande meddelas generaltullstyrelsen samt därjämte vederbörligen
kungöras.
Kontrollstyrelsen har slutligen framhållit, att, därest importtillstånd icke
längre skulle erfordras för flertalet alkoholhaltiga preparat, det syntes onödigt
och olämpligt att bibehålla den i 2 § andra stycket föreskrivna skyldigheten
för importörerna att årligen till kontrollstyrelsen lämna uppgift om
importens omfattning under nästföregående år. I enlighet härmed har kontrollstyrelsen
föreslagit, att nämnda stycke måtte utgå.
Efter remiss har generaltullstyrelsen den 27 oktober 1923 inkommit med
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat yttranden från tullförvaltningsavdelningarna
i Stockholms tullhamn och tullförvaltningen i Stockholms
frihamn samt från tulldirektören i Stockholm.
Tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm hade för sin del ej någon invändning
att göra mot förslaget, i vad det avsåge införsel till riket av
alkoholhaltiga preparat, under förutsättning att genom kontrollstyrelsens
försorg utarbetades en förteckning över sådana alkoholhaltiga tekniska preparat,
såsom toalettmedel, fernissor, färger, essenser etc., vilka på grund av
sin sammansättning, sitt pris och andra särskilda förhållanden uppenbarligen
vore av den art, att importören borde kunna befrias från skyldigheten
att utverka kontrollstyrelsens tillstånd till införsel av desamma.
Enär genom utfärdandet av den sålunda förutsatta förteckningen vissa
preparat generellt undantoges från i förenämnda förordning givna bestämmelser
och införsel av dessa — i motsats till vad nu vore fallet, då införseltillstånd
för alkoholhaltiga preparat endast torde beviljas sådana importörer,
som med visshet kunde antagas icke missbruka detsamma genom införsel
av preparat med annan sammansättning än hos det i tillståndet avsedda —
sålunda bleve möjlig för vilken importör som helst, syntes, för möjliggörande
av kontrollen angående visst preparats indentitet, i den förutsatta förteckningen
böra utsättas icke blott preparatets namn och tillverkare utan om
möjligt även dess sammansättning eller annat igenkänningstecken. En vara
med samma namn kunde nämligen tänkas bliva framställd av olika tillverkare
med olika sammansättning.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
Ävenså torde i förteckningen böra särskilt anmärkas de varor, för vilka
denatureringsbevis erfordrades.
Detta av tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm avgivna yttrande har
av tulldirektören därstädes åberopats såsom eget.
Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen icke hade något att erinra
mot kontrollstyrelsens ifrågavarande förslag, men att även styrelsen ansåge
sig böra framhålla angelägenheten av att de utav tullmyndigheterna omförmälda
åtgärderna med avseende å beskrivningen av till införsel tillåtna preparat
komme till stånd. Därest förslaget vunne gillande, syntes bestämmelse
böra utfärdas, att kungörelsen den 18 december 1918 angående resandes
rätt till införsel av vissa alkoholhaltiga preparat samt angående behandling
av dylikt preparat, som icke får till riket införas, icke skulle vara tilllämplig
å alkoholhaltigt preparat, som jämlikt kontrollstyrelsens bestämmande
finge införas utan särskilt tillstånd.
Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget, som i sak lämnats utan erinran
av tullmyndigheterna, synes mig kunna genomföras utan olägenhet
och värt beaktande såsom ägnat att åstadkomma besparingar uti kostnaderna
för den statliga uppsikten över införseln av alkoholhaltiga preparat.
Såsom förut nämnts har antalet av styrelsen handlagda ärenden rörande
tillstånd till införsel av dylika preparat varit år 1921 1,185 och år 1922
1,130; under år 1923 hava 1,335 sådana ärenden förekommit. I händelse
av förslagets genomförande anses antalet troligen komma att nedgå till
200. Även om ärenden av hithörande slag i regel äro av enkel beskaffenhet,
medför sålunda förslagets genomförande uppenbarligen, att ett icke obetydligt
arbete, som nu nedlägges å ärendenas registrering och föredragning,
å utskrifters verkställande samt expedition m. m., bortfaller. Handläggningen
av ärenden rörande alkoholhaltiga preparat åvilar för närvarande
kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., och
kostnaderna bestridas alltså av denatureringsavgifterna. Efter den av riksdagen
nu beslutade omorganisationen av kontrollstyrelsen, att träda i kraft
den 1 juli 1924, komma dessa ärenden att tillhöra styrelsens första byrå,
och kostnaderna skola utgå av statsmedel. I detta sammanhang må erinras,
att ifråga om meddelande av tillstånd till inköp av alkoholhaltiga varor
för vissa särskilda ändamål en förenkling i delvis samma riktning som den
nu ifrågasatta redan förverkligats genom kungörelsen den 29 september 1923
(nr 364) om ändrad lydelse av 1, 3 och 9 §§ i kungörelsen den 18 december
1918 (nr 987) angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor
för vissa särskilda ändamål.
Jag biträder alltså kontrollstyrelsens förslag, att styrelsens tillstånd till
införsel icke erfordras beträffande preparat, där fara för missbruk av detsamma
till förtäring icke kan anses föreligga. Likaledes delar jag kontrollstyrelsens
uppfattning, att den årliga anmälningsskyldighet, som enligt 2 §
/Ii h/t TU/ till riksdagens protokoll WH. 1 saml. ii 8 höft. (Sr 78—79.) 2
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
andra stycket åligger importör i avseende å omfattningen av hans import av
alkoholhaltiga preparat under nästföregående kalenderår m. m., kan bortfalla.
På sätt från tullmyndigheternas sida förutsatts synes det lämpligt, att
inom kontrollstyrelsen utarbetas förteckning över alkoholhaltiga tekniska
preparat, som enligt styrelsens beslut må införas utan tillstånd. I en sådan
förteckning bör, för möjliggörande av kontroll i avseende å visst preparats
identitet, utsättas icke blott preparatets namn och tillverkare utan om möjligt
även dess sammansättning eller annat igenkänningstecken, liksom i förteckningen
torde böra särskilt anmärkas de varor, för vilka denatureringsbevis
erfordras. För import av preparat, som icke tinnes uppfört å förteckningen,
skall givetvis tillstånd sökas hos kontrollstyrelsen, därvid styrelsen emellertid
för visst preparat kan finna, att detsamma bör uppföras å sagda förteckning
och importtillstånd sålunda icke vidare fordras.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till författning i ämnet i nära anslutning till kontrollstyrelsens förenärnnda
förslag. Jag torde böra fästa uppmärksamheten därå, att efter
genomförandet av den av mig förordade ändringen beträffande 6 § stadgandena
i 7 § endast lära komma att hava avseende å sådana alkoholhaltiga
preparat, för vilka införseltillstånd allt fortfarande må bliva erforderligt.
Författningen i ämnet torde böra träda i kraft den 1 juli 1924.
Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda inom finansdepartementet
upprättade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå
riksdagen att antaga nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Robert Borgström.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.