Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1

tfr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till epidemilagen den 19 juni 1919; given Stockholms
slott den 22 februari 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till epidemilagen den 19 juni
1919.

GUSTAF.

G. Mahn.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 samt. 50 häft. (Nr 69.)

317 24 1

2

Kungl. May.ts proposition nr 69.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till epidemilagen
den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till epidemilagen den
19 juni 1919 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920; dock att med avseende på
epidemidistrikt, som innefattar landsbygd, bestämmelserna i 18 § första och
fjärde styckena icke skola äga tillämplighet förr än från och med den 1 januari
1933.

Den skyldighet, som enligt 3 § 1 och 2 mom. åligger hälsovårdsnämnd,
skall beträffande hälsovårdsnämnd på landet icke inträda förr än från och
med den 1 januari 1933, i annat fall, än då tillgång till plats finnes å sådan
sjukvårdsinrättning, som i 3 § 1 mom. omförmäles.

Ledamöter och-----år 1919.

Kungl. May.ts proposition nr li,9.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stribsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malm, anför:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om statsbidrag
till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus (femte huvudtiteln,
punkt 74) har jag anmält, att jag ämnade föreslå Kungl. Maj:t att till
riksdagen avlåta proposition om sådan ändring i epidemilagens övergångsbestämmelser,
att med avseende på epidemidistrikt, som innefattar landsbygd,
föreskrifterna i lagens 18 § första och fjärde styckena icke skulle erhålla
tillämplighet förrän fem år senare än nu är stadgat, d. v. s. från och
med ingången av år 1933.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga detta ärende.

I 18 § första stycket av epidemilagen den 19 juni 1919 är stadgat, att
varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus,
avsedda för personer, som äro behäftade med någon av de i 2 § 1 mom.
av lagen uppräknade sjukdomar. Enligt bestämmelserna i epidemilagens
18 § fjärde stycket skall därjämte varje epidemidistrikt vara försett med erforderlig
utrustning för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, vilkas inrättande
kan nödvändiggöras av särskilda omständigheter.

I 3 § 1 mom. av epidemilagen föreskrives, att om någon av läkare förklarats
behäftad med sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom. av lagen omförmäles,
hälsovårdsnämnden skall tillse, att den sjuke ofördröjligen erhåller
vård å för ändamålet avsedd sjukvårdsinrättning, såvida icke nödig vård på
enskild bekostnad beredes honom och de därvid mot smittas spridning vidtagna
åtgärder äro av beskaffenhet att kunna av nämnden godkännas, eller
ock med läkares intyg styrkes, att den sjuke icke utan fara för livet kan
förflyttas. Jämlikt föreskrifterna i lagens 3 § 2 mom. har hälsovårdsnämnden
enahanda skyldighet i de fall, då någon misstänkes vara behäftad med sjukdom,
som i 2 § 1 mom. sägs och läkare finner hans intagande på sjukvårdsinrättning
vara av behovet påkallat.

I de till epidemilagen fogade övergångsbestämmelserna stadgas, att lagen
i allmänhet skall träda i kraft den 1 januari 1920, men att med avseende
på epidemidistrikt, som innefattar landsbygd, de nyssnämnda bestämmelserna
i 18 § första och fjärde styckena icke skola äga tillämplighet förr än åtta
år förflutit från det lagen trätt i kraft. I anslutning härtill föreskrives i

Norrbottens

läns

landsting.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

övergångsbestämmelserna, vidare, att den skyldighet, som enligt 3 § 1 och
2 mom. åligger hälsovårdsnämnd, beträffande hälsovårdsnämnd på landet
icke skall inträda förr än åtta år förflutit från det lagen trätt i kraft, i annat
fall, än da tillgång till plats finnes å sådan sjukvårdsinrättning, som i 3 §
1 mom. omförmäles.

Den sålunda för landsbygden medgivna övergångstiden av åtta år är bestämd
i enlighet med beslut av 1919 års lagtima riksdag. I den proposition,
som låg till grund för epidemilagen, hade Kungl. Maj:t föreslagit att samma
övergångstid skulle bestämmas till allenast fem år.

I skrivelse den 23 oktober 1923 har nu Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott,
i enlighet med av landstinget givet uppdrag, gjort framställning
till Kungl. Maj: t om vidtagande av åtgärder för åstadkommande
av förlängning utav den nu ifrågavarande övergångstiden. Förvaltningsutskottet
har i sin berörda skrivelse anfört i huvudsak följande:

Enligt epidemilagens bestämmelser skulle landstingen vart och ett inom
sitt område hava genomfört epidemivårdens ordnande före utgången av år
1928. Norrbottens läns landsting hade i anledning härav uppgjort vederbörlig
plan för genomförande av ett tidsenligt ordnande av sin epidemivård
enligt nämnda lag. För detta ändamål vore flera sjukvårdsanstalter under
uppförande och andra vore planerade. Emellertid hade det visat sig, att
landstingets utgifter undergått en sådan stegring, samtidigt med att bevillningskronornas
antal väsentligen sjunkit, att landstinget icke ansåge sig
mäkta att genomföra den uppgjorda sjukvårdsplanen i den omfattning och
inom den tidrymd, som ursprungligen avsetts. Med hänsyn härtill hade
landstinget vid sitt sammanträde år 1923 uppdragit åt en kommitté att
undersöka, om epidemivården skulle kunna anordnas och bekostas på ett
sätt, som vore ekonomiskt överkomligare än vad efter den nu inslagna vägen
syntes bliva fallet. Ifrågavarande kommitté hade erhållit i uppdrag att till
landstingets sammanträde år 1924 föreslå de åtgärder, som i förevarande
avseende kunde befinnas lämpliga. I avvaktan på kommitténs förslag hade
landstinget beslutat att tillfälligtvis avbryta fullföljandet av nybyggnad för
epidemivården och hade för år 1924 icke anvisat medel för andra epidemivårdsanstalter
än sådana, som redan vore under uppförande. Oaktat den
sparsamhet, som i förevarande och andra avseenden iakttagits, hade landstingsskatten
stigit från 2 kronor 16 öre till 2 kronor 80 öre för 100 kronors
bevillningstaxerad inkomst. Av allt att döma kunde landstingsområdet under
de närmaste åren icke räkna med någon stigande skattekraft, utan snarare
tvärtom. Med hänsyn till anförda förhållanden vore det för Norrbottens
län en synnerligen trängande angelägenhet att få respittiden för epidemivårdens
fulla övertagande och ordnande förlängd.

Under åberopande av vad sålunda anförts har förvaltningsutskottet hemställt,
att Kungl. Maj.t måtte till 1924 års riksdag göra framställning om
medgivande för Kungl. Maj.t att på ansökan av landsting och efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall medgiva uppskov med det
fulla och slutliga ordnandet av epidemivården inom vederbörande landstingsområde
för en tid av intill fem år utöver den i övergångsbestämmelserna
till epidemilagen fastställda tidpunkten.

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande den 23 oktober 1923 Länsstyrelsen
tillstyrkt bifall till den av landstingets förvaltningsutskott gjorda hem- Non^°ttens
ställan.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 5 november 1923 i ämnet anfört i Medicinal i

t styrelsen.

huvudsak följande:

Efter tillkomsten av epidemilagen hade i samtliga län pågått arbete för
epidemisjukvårdens ordnande i enlighet med lagens bestämmelser. Den
ekonomiska kris, som landet för närvarande genomginge, måste emellertid
av helt naturliga skäl i hög grad försvåra ordnandet av sagda sjukvård inom
den i lagen avsedda tiden, d. v. s. före år 1928, och styrelsen ansåge fog
förefinnas för den av Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott gjorda
framställningen. I stället för det av förvaltningsutskottet ifrågasatta uppskovet
efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall syntes det
emellertid styrelsen lämpligare, att ett allmänt uppskov med tillämpningen
av de ifrågavarande bestämmelserna i epidemilagen beviljades. Tiden för ett
dylikt uppskov borde enligt styrelsens mening begränsas till tre år.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att med avseende på epidemidistrikt,
som innefattar landsbygd, bestämmelserna i 18 § första och fjärde
styckena i epidemilagen icke skola äga tillämplighet förrän efter ingången
av år 1931.

Såsom jag redan vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan Departements
om statsbidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus chefen,
yttrat, finner jag det uppenbart, att det nuvarande ekonomiska läget måste
för en del landsting resa oöverstigliga svårigheter att inom den nu stadgade
tiden eller före ingången av år 1928 genomföra ordnandet av epidemivården
inom vederbörande landstingsområden. Vid samma tillfälle har jag även
framhållit, att den statsfinansiella situationen påfordrar återhållsamhet med
avseende å uppförande och inlösen av epidemisjukhus. Storleken av de
statsutgifter, som föranledas av statens bidrag till kostnaderna för anordnandet
av epidemisjukhus, gör det synnerligen önskvärt, att uppförandet och
inlösen av dylika sjukhus under de närmaste åren bedrivas i en långsammare
takt än vad de nuvarande övergångsbestämmelserna till epidemilagen
förutsätta. En utsträckning av övergångstiden för epidemivårdens fullständiga
ordnande synes mig följaktligen påkallad av hänsyn såväl till landstingens
som till statens ekonomi.

Vad angår den form, i vilken en dylik utsträckning av övergångstiden
bör genomföras, torde det vara lämpligast att, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, generellt förlänga den i övergångsbestämmelserna till epidemilagen
medgivna anståndstiden. Tiden för denna förlängning synes emellertid,
i överensstämmelse med det yrkande, som framställts av Norrbottens
läns landstings förvaltningsutskott, böra sättas till fem år.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit utarbeta ett lagförslag,
innefattande att den övergångstid, som enligt första och andra styckena av

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 50 häft. (Nr 69.) 317 u 2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

övergångsbestämmelserna till epidemilagen den 19 juni 1919 tillgodokommer
epidemidistrikt, som innefattar landsbygd, samt hälsovårdsnämnd på landet,
utsträckes till den 1 januari 1933.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med
ovan angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till epidemilagen den 19 juni 1919, vilket förslag är av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att detsamma
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924^