Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
1
Nr 68.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående län
till främjande av bostadsproduktionen m. m.; given
Stockholms slott den 22 februari 1924.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
G. Malm.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1924.
Närvarande:
Statsministern Trtgger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks
von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, följande:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 210—212, erinrade
jag om vissa spörsmål på bostadsfrågans område, vilka syntes böra föreläggas
riksdagen, och ifrågasatte därvid först och främst, att till ökning av
statens bostadslånefond skulle få disponeras ytterligare 5,000,000 kronor såsom
lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Härvid förutsattes, att en
särskild proposition i ämnet senare skulle föreläggas riksdagen.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 49 häft. (Nr 68.) 315 21 1
1920—1922
års ståtsåtgärder.
1923 års
riksdagsbeslut
och
kungörelser.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande
översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under åren
1920 och 1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen.
En motsvarande redogörelse för år 1922 lämnades i 1923 års proposition
i ämnet (nr 62, sid. 2).
Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu att hänvisa.
År 1923 medgav riksdagen (skrivelse nr 176) i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 62 och i ämnet väckta motioner, bland annat, att för ökning
av statens bostadslånefond finge såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel
för nämnda år disponeras ett belopp av 7,000,000 kronor. Bostadslånefonden
bragtes härmed upp till ett belopp av sammanlagt 48,500,000 kronor.
Tillika medgav riksdagen i samma skrivelse, att av det på extra stat för
år 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner med flera för
uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar ett belopp av högst 3,000,000 kronor finge
användas för beredande av extra statsbidrag. Enligt av föredragande departementschefen
föreslagna och av riksdagen godkända grunder skulle sådant
bidrag beviljas genom nedskrivning av lån, som för åren 1920 eller 1921
utgått ur statens bostadslånefond, och skulle de medel, som till täckande
av denna nedskrivning tillfördes bostadslånefonden ur nämnda anslag, få
utlämnas såsom nya lån. Härjämte medgav riksdagen, att räntan för lån
ur bostadslånefonden för tiden från och med den 1 januari 1923 tills vidare
skulle, få utgå efter fyra — i stället för dittills gällande fem — procent.
De för år 1923 disponibla lånemedlen utgjordes enligt det nyss anförda dels
av de från rusdrycksmedelsfonden överförda 7,000,000 kronor och dels av det
belopp av högst 3,000,000 kronor, som efter beviljande av extra statsbidrag
kunde tillföras bostadslånefonden från 1922 års bostadsanslag, eller av tillhopa
högst 10,000,000 kronor. Med avseende å dessa lånemedel hava bestämmelser
meddelats i kungörelse angående lån ur statens bostadslånefond
den 15 juni 1923 (sv. förf.-saml. nr 223). Då dessa praktiskt taget fullständigt
ansluta sig till föreskrifterna i 1922 års motsvarande kungörelse (nr 413),
torde någon särskild redogörelse för dem icke behöva lämnas i förevarande
sammanhang. Anmärkas må blott, att räntan fastställdes till fem procent,
under hänvisning dock till de i nedan angivna kungörelse av samma dag
(nr 224) meddelade generella bestämmelserna om tillfällig nedsättning av
räntefoten, ävensom att ansökningstiden utgick den 1 november 1923. Till
några av förstnämnda kungörelses föreskrifter får jag anledning att senare
återkomma vid behandlingen av förslag till ändringar i reglerna för 1924 års
ifrågasatta låneverksamhet.
Nyssnämnda den 15 juni 1923 utfärdades, såsom ovan antytts, även
kungörelse (nr 224) angående nedsättning tills vidare av ränta och annuitet
å lån ur statens bostadslånefond. Enligt denna nedsattes räntan, räknat
från och med den 1 januari 1923 tills vidare till dess annorlunda kunde
varda bestämt, för samtliga lån ur fonden, d. v. s. för såväl då redan
beviljade som för blivande lån, från fem till fyra procent. Eu konsekvens
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 3
av räntenedsättningen var, att även annuiteten för lånen tills vidare nedsattes,
nämligen från sju till sex procent.
Ytterligare utfärdades den 15 juni 1923 kungörelse (nr 225) angående extra
statsbidrag för nedskrivning å vissa lån ur statens bostadslånefond. Enligt
denna skulle extra statsbidrag kunna meddelas ägare av byggnad, för vilken
a) lån ur bostadslånefonden lämnats enligt vederbörande kungörelse för år
1920 (nr 520) eller för år 1921 (nr 467), b) byggnadstiden till huvudsaklig del
infallit under nämnda år eller under något av dem samt c) byggnadskostnaderna
avsevärt överstigit de under år 1923 i orten vanliga.
Extra statsbidrag, som skulle förmedlas av vederbörande kommun, finge
ej, med mindre särskilda skäl talade därför, tillgodokomma annan ägare av
byggnad än den, som för dess uppförande erhållit lånet ur bostadslånefonden.
I regel finge bidrag ej utgå till kommun, som själv vore ägare till byggnaden.
Bidragsbeloppet fastställdes till högst tio procent av byggnadskostnaden,
tomtkostnaden ej inberäknad, och till högst tretusen kronor för lägenhet.
Ansökning om extra statsbidrag skulle, särskilt för varje byggnad, skriftligen
enligt fastställt formulär göras av vederbörande kommun senast den
1 oktober 1923, varefter det skulle ankomma på statens byggnadsbyrå att
besluta om bidragens fördelning. Nedskrivning av lån ur bostadslånefonden
genom dylikt bidrag skulle gälla för tiden från och med den 1 juli 1923.
Under erinran, att särskild redogörelse för användningen av 1920, 1921 AnTändningen
och 1922 års medel för beredande av lån ur bostadslånefonden m. m. varit ^Snemedd™
fogade till tidigare bostadspropositioner (1921 nr 357 sid. 6, 1922 nr 228
sid. 4 och 1923 nr 62 sid. 3), övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen
av de lånemedel, som för år 1923 varit tillgängliga.
Enligt 1923 års lånekungörelse (nr 223 § 6 sista stycket) ägde statens byggnadsbyrå
att i särskilda fall redan före ansökningstidens utgång inkomma till
Kungl. Maj:t med förslag rörande lån för visst byggnadsföretag. Då ansökningstiden,
såsom nämnts, ansetts böra sättas så sent som till den 1
november 1923, lät byggnadsbyrån, efter att hava rådgjort med mig, i god
tid dessförinnan utgå en cirkulärskrivelse till ett flertal kommuner med erinran
om den möjlighet, som denna föreskrift öppnade. Igångsättandet av
brådskande byggnadsföretag behövde sålunda icke onödigtvis uppskjutas
med anledning av den framskjutna ansökningstiden. På därom av byggnadsbyrån
i skrivelser den 9 och 30 oktober 1923 gjorda framställningar
upptog Kungl. Maj;t den 12 oktober och den 12 november samma år till
preliminär prövning vissa låneansökningar, som av de sökande kommunerna
angivits såsom brådskande, samt beviljade, i huvudsak för egnahemsföretag,
lån under sådana villkor, som jag vid redogörelsen för de senare
beviljade lånen strax skall omnämna, till följande kommuner och med högst
följande belopp, nämligen:
Halmstads stad........................................................................... 130,000 kronor
Karlstads » ........................................................................... 150,000 »
Landskrona » ............................... 75,000 »
Skövde » ........................................................................... 85,000 »
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Statens
byggnads
byrä.
Lidingö köping
Kalmar stad
Lnleå »
Mölndals »
Trollhättans »
Östersunds »
.............................. 40,000 kronor
.............................. 140,000 »
.............................. 200,000
.............................. 150,000 »
............................. 26,000
........................... 100,000 »
eller tillsammans 1,096,000 kronor.
Den 1 november 1923 förelågo lios byggnadsbyrån ansökningar — de nyss
nämnda preliminärt behandlade ansökningarna inberäknade — om lån ur
bostadslånefonden från det antal kommuner och till de sammanlagda belopp,
som följande tablå utvisar:
47 städer............................... kronor 20,681,717: —
11 köpingar ........................................................................ » 492,050: —
27 municipalsamhällen och landskommuner .................. » 1,004,327:50
85 kommuner......................................................... summa kronor 22,178,094:50
Vidare hade vissa ansökningar, utan vederbörlig kommunal förmedling,
ingivits av enskilda personer.
De avsedda byggnadsföretagen beräknades draga en sammanlagd byggnadskostnad
av 57,1 miljoner kronor.
I skrivelse den 8 december 1923 framlade statens byggnadsbyrå till Kungl.
Maj:ts prövning slutligt förslag till fördelning av då tillgängliga lånemedel.
Byrån anmälde därvid, att byrån genom beslut den 27 november samma år
i enlighet med bestämmelserna i nyss omförmälda kungörelse nr 225 beviljat
extra statsbidrag till ett sammanlagt belopp av 2,950,100 kronor. På sätt,
som nyss angivits, gjordes härigenom motsvarande belopp disponibelt förberedande
av nya lån. Vidare anmäldes, att besparingar uppkommit å tidigare
beviljade lån, nämligen 34,112 kronor 2 öre å 1920 års lånemedel, 8,928
kronor å 1921 års lånemedel samt 7,318 kronor 50 öre å 1922 års lånemedel.
Jämte de för år 1923 från rusdrycksmedelsfonden överförda nya lånemedlen
å 7,000,000 kronor utgjorde sålunda det tillgängliga totala lånebeloppet
10,000,458 kronor 52 öre eller, efter avdrag av de genom besluten den 12
oktober och den 12 november 1923 i förväg beviljade lånen å tillhopa
1,096,000 kronor, 8,904,458 kronor 52 öre.
Efter att hava lämnat en redogörelse för de inkomna ansökningarna anförde
byrån i sin skrivelse följande rörande de grundsatser, som varit vägledande
vid förslagets uppgörande.
Vid prövning av ansökningarna i övrigt och uppgörandet av förslag till
fördelning av tillgängliga lånemedel hava jämlikt kungörelsen den 15 juni
1923 nr 223 hänsyn i främsta rummet tagits till inom respektive kommun
förefintlig bostadsbrist, och har kännedom härom vunnits icke blott genom
ansökningshandlingarna utan även genom från socialstyrelsen inhämtade
upplysningar.
På grund av den i paragraf 2 av förenämnda kungörelse givna föreskriften
att lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främjas företag av direkt
allmännyttig natur eller med anordningar, som avsåge att bereda den bo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 5
ende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden, har vid förslagets
uppgörande i första hand lån föreslagits åt halvkommunala företag,
egnahemsföretag och kooperativa bostadsföretag. Vidkommande kommunala
byggnadsföretag, för vilka statsunderstöd sökts, har byggnadsbyrån, med
hänsyn till lånemedlens knapphet i förhållande till de sökta understödsbeloppen
och då det i allmänhet icke torde möta hinder för kommunen att
själv upplåna för dessa byggnaders uppförande erforderliga medel, ansett,
att statsunderstöd för dessa byggnadsföretag endast undantagsvis ^ borde
ifrågakomma. I likhet med vad som tillämpats under föregående år, har
såsom »eget hem» ansetts sådan byggnad, som, utom bostad för ägaren, innehållit
ytterligare en lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande
tre eller flera lägenheter, ävensom sådan mindre byggnad, i vilken icke ägaren
skall hava sin bostad, har betraktats såsom hyreshus.
Vid avgivande av sina förslag till fördelning av de utav 1920 och 1921
års riksdagar anvisade understöden framhöll byggnadsbyrån, att byrån ansett
den fastställda högsta procent å byggnadskostnaden (50 %). med vilken
lån och statsbidrag kunde utgå, böra åtnjutas endast av byggnadsföretag
i kommun, där byggnadskostnaden per eldstad varit högst, men att byrån
vid fördelningsförslagets uppgörande beräknat att å övriga orter statsunderstödet
borde utgå med belopp, varierande mellan 30 % och 45 % av byggnadskostnaden.
Den beräknade byggnadskostnaden per eldstad varierade
år 1920 mellan högst omkring 10,000 kronor och lägst omkring 2,000 kronor
samt år 1921 mellan respektive 9,000 kronor och 2,000 kronor.
I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen
av föregående års understöd, hade byggnadsbyrån vid fördelningen av 1922
års understödsmedel med hänsyn till då rådande lägre byggnadskostnad
(i städerna högst omkring 6,000 kronor per eldstad och lägst omkring 2.000
kronor per eldstad) icke ansett att lån borde utgå med den fastställda högsta
procenten av byggnadskostnaden utan att lånesumman kunde begränsas till
omkring 40 % av nämnda kostnad och detta endast i kommun, där byggnadskostnaden
per eldstad varit relativt hög. Å övriga orter hade byrån beräknat
lån böra utgå med omkring 35 % av byggnadskostnaden.
I nu föreliggande ansökningar hava byggnadskostnaderna per eldstad beräknats
till högst omkring 5,000 kronor samt till lägst omkring 2,000 kronor.
På grund av nedgången av byggnadskostnaden å de dyraste orterna har
byggnadsbyrån ansett, att understödet i regel bör kunna begränsas till omkring
35 % av byggnadskostnaden.
Vid ansökningarnas bedömande har byrån även nu haft sin uppmärksamhet
fäst därpå, att icke sådana omständigheter varit för handen att genom
understödjande av byggnadsverksamheten inom en kommun en av förliallandena
ej ovillkorligen påkallad inflyttning från landsbygden skulle befordras,
varjämte byggnadsbyrån sökt att, i den mån sådant låtit sig göra, tillmötesgå
framställningar från sådana kommuner, som under föregående år anhållit om
statsunderstöd men, oaktat de synts förtjänta av dylikt understöd, icke da
kunnat på grund av anslagens otillräcklighet tilldelas sådant.
Med bifall till byggnadsbyråns förslag beviljade Kungl. Maj:t genom beslut
den 31 december 1923 vissa kommuner lån ur statens bostadslånefond att,
i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungörelser nr 223 och 224.
utgå med angivna högsta belopp, under förutsättning att vederbörande kommun,
därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse i stad, § 73 i förordningen av samma dag om kommunalstyrelse
på landet eller § 30 i förordningen den 23 maj 1862 om kommu
-
Kungl. Maj:ts
beslut angående
fördelningen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
nalstyrelse i Stockholm så erfordrades, erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd till
lånets upptagande. I sistnämnda hänseende skulle vederbörande länsstyrelse
tillse, att framställning i ämnet, jämte länsstyrelsens yttrande, skyndsamt
och, såvitt möjligt, icke senare än den 29 februari 1924 inkomme till Kungl.
Maj:t. Brevet innefattar tillika föreskrifter om de slag av byggnadsföretag,
till vilka lånen i huvudsak skulle utgå. Jag får här framlägga en förteckning
över de sålunda beviljade lånen.
Av besparing å 1920 års lånemedel:
Bollnäs köping för enskilda egnahems
byggnader
.......................................... kronor 23,000: —
Solhems m:e för enskilda egnahemsbyggnader
...........................................»_11,100:- kronor
Av besparing å 1921 års lånemedel:
Solhems m:e för enskilda egnahemsbyggnader ............... »
Av besparing å 1922 års lånemedel:
Ronneby s:n för enskilda egnahemsbyggnader ............... »
Av övriga för år 1923 disponibla lånemedel:
Städer.
Alingsås för enskilda egnahemsbyggnader ............... »
Borås » av bostadsbolag uppförda
hyreshus ......... kronor 150,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader
............... » 200,000: — s
Djursholm > enskilda egnahemsbyggnader.................. »
Eksjö » » » »
Eskilstuna » » » »
Eslöv » » » »
Gävle » av kommunen uppfört
hyreshus............ kronor 40,000: —
» enskilt hyreshus ...... » 80,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader
............... » 130,000: — >
Göteborg » av bostadsförening
uppförda byggnader kronor 607,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader.
................ » 760,000: — ,,
Halmstad » av egnahemsförening eller enskilda personer
uppförda egnahem....................... »
Haparanda » enskilda egnahemsbyggnader.................. »
Hälsingborg » » hyreshus ... kronor 100,000: —
» » egnahemsbyggnader
.................. » 400,000: —
34,100:
8,900:
7,000:
20,000:
350.000
22,000
30.000
250.000
45.000
250,000: —
1,367,000: —
100,000:
10,000:
500,000:
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Härnösand förren skilda hyreshus...... kronor 20,000:
» » egnahems
byggnader.
................. »_50,000:
Jönköping » av bostadsförening
uppfört hyreshus...... » 75,000: —
» av kooperativa föreningar
eller av enskilda
personer uppförda
egnahemsbyggnader
........................ » 175,000: —
Karlskrona » av enskilda uppförda
hyreshus..................... kronor 20,000: —
» enskilda egnahems
byggnader
.................. »___50,000: —
Karlstad » enskilda egnahemsbyggnader ..................
Kristianstad » » » ..................
Kristinehamn» » » ..................
Lund » av kommunen uppförda
hyreshus ......... kronor 60,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader
.................. » 70,000: —
Malmö » av fastighetsbolaguppfört
hyreshus ............ kronor 190,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader
.................. « 410,000: —
Mariestad » enskilda egnahemsbyggnader ..................
Mjölby » » » ..................
Norrköping » av bostadsbolag, bostadsförening och
kooperativ förening uppförda byggnader
Nyköping » av kooperativ bostadsförening
uppförd byggnad
.............................. kronor 9,000: —
enskilda egnahemsbyggnader
.................. » 51,000: —
Nässjö » enskilda egnahemsbyggnader ..................
Konneby » » » ..................
Skara » » » ..................
Stockholm » av kooperativa föreningar uppförda byggnader
eller enskilda egnahemsbyggnader
Strängnäs » enskilda hyreshus...... kronor 14,000: —
» » egnahems
byggnader
.................. » 26,000: —
kronor
70,000: —
250,000: —
70,000: —
50,000: —
30,000: —
75,000: —
130,000: —
600,000: —
80,000: —
60,000: —
400,000: -
60,000: —
74,000: —
20,000: —
21,000: —
2,444,000: —
40,000: —
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Södertälje för enskilda egnahemsbyggnader .................. kronor
Tidaholm » » » »
Tranås » » » s
Trälleborg » » » »
Uppsala » av bostadsföreninguppförda
hyreshus............ kronor 92,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader
.................... » 100,000: — s
Vänersborg » enskilda hyreshus......... kronor 25,000: —
» > egnahemsbyggnader.
......................»__75,000: —
Ängelholm » enskilda egnahemsbyggnader..................... »
Örebro » av kommunen eller en
skilda
personer uppförda
hyreshus.................. kronor 40,000: —
» enskilda egnahemsbyggnader.
.........................»__175,000: —
Östersund » enskilda egnahemsbyggnader .................. »
eller tillsammans kronor
Björkhamre
Ljusdal
Nynäshamn
Saltsjöbaden
Skurup
Sundbyberg
Tomelilla
Köpingar.
för enskilda egnahemsbyggnader ............... kronor
» » » ,
» » hyreshus ... kronor 26,000: —
» » egnahemsbyggnader__»__26,
000:— >;
» » egnahemsbyggnader ............... »
» » » ............... »
» enskilt hyreshus....................................... »
» enskilda egnahemsbyggnader.................. »
eller tillsammans kronor
Bromstens m:e
Duvbo »
Fosie s:n
Gudmundrå »
Grava »
Höganäs »
Motala »
Nya Huvudsta m:e
öskarströms »
Ramundeboda s:n
Snöstorps »
Municipalsamhallen och landskommuner.
för enskilda egnahemsbyggnader ...... kronor
* » » ...... »
» » » ...... »
» » » ...... »
» enskilt hyreshus och enskilda
egnahemsbyggnader ....................
» enskilda egnahemsbyggnader ......
35,000: —
40,000: —
30,000: —
65,000: —
192,000: —
100,000: —
65,000: —
215,000: —
25,000: -
8,185,000: —
21,000: —
17,500'': —
52,000: —
26,000: —
27,000: —
97,000: —
8,000: —
248,500: —
50,000: —
25,000: —
50.000: —
75,000: —
12,000: —
5,000: —
1,500: —
5,000: —
30,000: —
12,000: —
90,000: —
9
Kungl. Moj:ts proposition nr 68.
Stora Tuna s:n för enskilda egnahemsbyggnader ............ kronor 50,000: —
Timrå » » » » ............ » 15,000: —
eller tillsammans kronor 420,500: —
Sammanfattning av lån ur 1923 års lånemedel.
Städer.................................................................................... kronor 8,185,000: —
Köpingar................................................................................. » 248,51X1: —
Municipalsamkällen och landskommuner........................... »_420,500: —
Summa kronor 8,854,000
I samma brev bemyndigade Kungl. Maj:t statens byggnadsbyrå att efter
framställning av vederbörande kommun, med iakttagande av bestämmelserna
i § 2 i kungörelsen den 15 juni 1923, nr 223, i särskilda fall överflytta kommunen
för visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till annat slag av byggnadsföretag,
samt anbefallde byggnadsbyrån, bland annat, att, därest besparing
skulle uppstå å de sålunda beviljade lånen, inkomma med förslag till
fördelning av de belopp, som därigenom bleve tillgängliga.
Statens byggnadsbyrå, som förutsatte, att de för år 1923 tillgängliga låne.
medlen ur statens bostadslånefond skulle komma att, såsom nu också skett,
av Kungl. Maj:t disponeras, framlade i skrivelse den 4 december 1923 förslag
om ytterligare ökning av statens bostadslånefond. Byråns skrivelse innehåller
i huvudsak följande:
På byggnadsbyråns anhållan har svenska stadsförbundets kommunala centralbyrå
inhämtat yttranden i ämnet från vederbörande kommunala myndigheter
i flertalet (29) av våra 36 största städer, vilka yttranden kommunala
centralbyrån sedermera sammanfattat i skrivelse till byggnadsbyrån. Vidare
har byggnadsbyrån tagit del av vissa av socialstyrelsen publicerade bostadsstatistiska
undersökningar. Slutligen har byggnadsbyrån åberopat dels den
allmänna erfarenhet på området, som byrån vunnit under sitt fleråriga samarbete
med kommunala myndigheter och enskilda byggnadsföretagare, och
dels åtskilliga uttalanden, som av dessa myndigheter under hösten 1923 gjorts
i deras ansökningar om lån ur bostadslånefonden. Med stöd härav söker
byggnadsbyrån först klarlägga behovet av fortsatta statsåtgärder till främjande
av bostadsproduktionen.
Enligt socialstyrelsens bostadsstatistiska undersökningar har bostadsproduktionen
i landets 36 största städer under åren 1914-—1922 i genomsnitt
per år utgjort något mer än 60 procent av 1913 års produktion, vilken
emellertid var förhållandevis livlig. Under år 1923 har produktionen åter
stegrats, men synas de meddelade produktionssiffrorna från tiden efter världskrigets
utbrott häntyda på ett kvarstående underskott av bostäder. Efter
hyresstegringslagstiftningens upphävande den 1 oktober 1923 har knappheten
på särskilt mindre bostäder flerstädes framträtt, i all synnerhet i de
större städerna. Det mest påtagliga utslaget för denna knapphet har utan
tvivel varit, att kommunerna på åtskilliga håll varit nödsakade att efter
nämnda dag bereda provisoriska bostäder åt husvilla familjer, nämligen:
Antal |
Omhändertagna |
|
orter |
husvilla familjer |
|
Stockholm, Göteborg och Malmö................. |
.............. 3 |
993 |
Städer med 10,000—100,000 inv.................. |
.............. 20 |
500 |
Mindre städer och orter............................... |
............. 13 |
61 |
Summa 36 1,554
Ytterligare
län till
främjande av
bostadsproduktionen.
Statens
byggnads
byrå.
Behoyet av
fortsatta
statsåtgärder.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Knappheten har även kommit till uttryck på annat sätt. Sålunda har
exempelvis i huvudstaden konstaterats, bland annat, att 471 tidigare såsom
bostadsbehövande anmälda familjer efter flyttningsdagen flyttat samman såsom
inneboende hos andra familjer och att 360 familjer efter samma dag bebott
s. k. kolonistugor i stadens omgivningar.
Enligt byggnadsbyråns mening giva dessa och andra uppgifter v id handen,
att på åtskilliga håll råder verklig bostadsbrist. Härtill kommer, dels att
bostadslägenheter, åtminstone mindre sådana, praktiskt taget ej synas stå
att uppbringa — för en naturlig omflyttning erfordras enligt erfarenhet, att
något över 2 proc. av lägenhetsbeståndet i ett samhälle äro lediga — och
dels att rivningen av åtskilliga olämpliga lägenheter tillsvidare fått anstå
med hänsyn till bostadsbristen.
Visserligen kan det tänkas, framhåller byggnadsbyrån vidare, att förhållanden
kunna inträffa, som rubba förhandsberäkningar rörande själva
bostadsbehovet. Så t. ex. är det till och med sannolikt, att eu fortsatt omflyttning
åtminstone i någon mån kommer att bidraga till att bringa tillgång
och efterfrågan i närmare överensstämmelse med varandra. Men framför allt
kan en långvarig ekonomisk depression i förening med därav framkallad
arbetslöshet, yttrande sig i minskad inflyttning till eller rent av utflyttning
från städerna, i minskad familjebildning m. m., fullständigt kullkasta alla
dylika förhandsberäkningar. Då man emellertid saknar fasta utgångspunkter
i detta allmänna ekonomiska spörsmål, torde klok förtänksamhet bjuda, att
man vid bedömande av de närmaste framtidsutsikterna på bostadsmarknaden
utgår från att bostadsbehovet skall utveckla sig ungefärligen normalt. Byggnadsbyrån
erinrar i detta sammanhang, att bostadsbristen fortfarit att råda
under den enastående svåra depressionstid, vi nyligen genomlöpt.
Byggnadsbyrån övergår härefter till att undersöka, huruvida man kan
antaga, att det synbarligen erforderliga stora tillskottet av nya bostäder
skall kunna åstadkommas utan statens medverkan. Under tidigare normala
tider har behovet av nya bostäder till huvudsaklig del tillgodosetts genom
spekulativ byggnadsverksamhet (hyreshusbyggande), vilken är inriktad på
företagarvinst. Med siffror visas emellertid, vilken betydande roll den sedan
år 1917 med statsunderstöd bedrivna bostadsproduktionen spelat inom totalproduktionen.
Sålunda uppfördes under åren 1917—1922 i samtliga rikets
städer och stadsliknande samhällen tillhopa 34,185 bostadslägenheter. Med
tillhjälp av de för samma år beviljade statsunderstöden hava åstadkommits
15,712 lägenheter, en siffra som måste höjas, när vederbörande lägenheter
alla blivit fullbordade. Byrån framhåller vidare, att byggnadskostnaderna
relativt sett ännu synas ligga ganska mycket högre än den allmänna prisnivån
i övrigt och att de jämväl av andra tecken att döma ännu ej stabiliserats
vid sin framtida, sannolikt lägre nivå. Med hänsyn dels härtill, dels till de
rådande ovissa förhållandena på arbetsmarknaden och dels till den nyligen
höjda allmänna låneräntan, anser byrån, att den rent spekulativa byggnadsverksamheten,
vilken som bekant är synnerligen känslig för dylika faktorer,
nu knappast kan undgå att ogynnsamt påverkas av dessa.
Under sådana förhållanden torde man enligt byråns mening tillsvidare i
väsentlig mån få sätta sin tillit till den byggnadsverksamhet, som grundar sig
på självverksamhet från de boendes egen sida (egna hem och kooperativa
byggnadsföretag). Men denna självverksamhet är i sin tur väsentligen beroende
på det stöd, som från det allmännas sida kan beredas densamma,
närmast genom beredande av kredit.
Vederbörande kommunala myndigheter — vilkas bedömande av förevarande
spörsmål man givetvis i särskilt hög grad måste tillmäta vitsord — hava
i den av kommunala centralbyrån anordnade enquéten med stor enstämmig
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
het uttalat sig till förmån för fortsatta statliga understödjande åtgärder på
området. Av de 29 stadsmyndigheter, som uttalat sig, tillstyrka sålunda
23 verksamhetens fortsättande, nämligen fastighetsnämnden i Stockholm
samt drätselkamrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Örebro,
Eskilstuna, Jönköping, Borås, Karlskrona, Landskrona, Karlstad, Halmstad,
Södertälje, Uddevalla, Mölndal, Kristianstad, Ystad, Härnösand, Nyköping,
Söderhamn, Kristinehamn och Luleå.
Byggnadsbyrån övergår härefter till en redogörelse över resultaten av
den hittills bedrivna statliga understödsverksamheten. Byrån lämnar först
uppgift om den efterfrågan, som understödsmedlen rönt under olika år,
och påpekar därvid bland annat, att efterfrågan på tillgängliga lånemedel
varit väsentligt livligare år 1923 än under det föregående året. Bet sökta
beloppet uppgick sålunda år 1922 till 16.i milj. kronor men år 1923 till
22.2 milj kronor. Bå vidare det tillgängliga lånebeloppet i förra fallet var
11.5 och i senare fallet endast 10 milj. kronor, hava ansökningarna måst
reduceras väsentligt mera år 1923 (med 12.2 milj. kronor) än år 1922 (med
4.6 milj. kronor).
Resultaten belysas närmare genom följande tabellariska översikt över de
till den 1 november 1923 med statsunderstöd uppförda och fullbordade
bostäderna. Be angivna årtalen motsvara de år, för vilka vederbörande medel
anvisats. Byrån erinrar, att det med lånens beviljande förenade granskningsarbetet
ännu pågår och att därför resultaten av åtminstone 1922 års verksamhet
torde bliva större än det i tablån angivna.
År |
Hyreshus |
Kooperativa byggnader |
Egna hem |
Lägenheter |
Eldstäder |
1917 .................... |
343 |
101 |
3,293 |
7,484 |
|
1918 ....................... |
175 |
— |
108 |
1,533 |
3,590 |
1919 ................... |
103 |
_ |
25 |
1,081 |
2,787 |
1920 .......................... |
44 |
14 |
1,766 |
3,272 |
11,068 |
1921 |
74 |
13 |
1,908 |
3,747 |
12,983 |
1922 ........................... |
52 |
6 |
1,454 |
2,786 |
9,369 |
Summa 1917—1922 |
791 |
33 |
5,362 |
15,712 |
47,281 |
Under de för byggnadsindustrien ytterligt svåra åren 1917—1922, då den
enskilda spekulativa byggnadsverksamheten varit praktiskt taget fullständigt
lamslagen, har det — framhåller byggnadsbyrån — alltså varit möjligt att
för en direkt utgift för statsverket av 20.5 miljoner kronor, de senare tillkomna
extra statsbidragen inberäknade, samt genom tillhandahållande av
41.5 miljoner kronor i lånemedel åstadkomma en byggnadsverksamhet av
omkring 16,000 fullgoda bostadslägenheter, innehållande inemot 50,000 eldstäder.
Om man beräknar antalet boende till endast något mer än 1 person
per eldstad, skulle sålunda bostad beretts åt personer, motsvarande invånarantalet
i rikets fjärde stad.
Såsom en ur bostadssocial synpunkt betydelsefull vinst, som inhöstats av
denna verksamhet, må jämväl antecknas de närmare 5,400 egnahem, vilka
de flesta sedan år 1920 — uppvuxit huvudsakligen i väl planerade ytterområden
till större städer samt inom mindre städer och stadsliknande samhällen.
Slutligen anställer byggnadsbyrån vissa jämförelser mellan statens uppoffringar
för resultaten av å ena sidan 1920—1921 års verksamhet och å andra
sidan 1922 års verksamhet. I förra fallet producerades cirka 24,000 eld
-
Resultaten av
den hittills
bedrivna
understödsverksamheten.
Fortsatta
statsåtgärder
förordas.
Departementschefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
städer. Härför togos i anspråk 30 miljoner kronor lånemedel ock 11.6 miljoner
kronor bidragsmedel, de extra statsbidragen inberäknade, eller tillhopa 41.5
miljoner kronor, motsvarande ungefär 1,730 kronor per eldstad, varav cirka
28 procent utan återbetalningsskyldighet. Det slutliga resultatet av 1922 års
verksamhet uppskattas till i runt tal 10,000 eldstäder. För dessa hava
disponerats medel till ett belopp av 11.5 miljoner kronor eller 1,150 kronor
per eldstad, d. v. s. endast ungefär två tredjedelar av motsvarande siffra för
åren 1920—1921. Härtill kommer, att i 1922 års understöd ej ingått något
bidrag utan återbetalningsskyldighet. Dessa jämförelser utvisa enligt byggnadsbyråns
mening, att man numera kunnat i väsentlig mån betaga de statliga
åtgärderna till bostadsproduktionens främjande den för statsverket betungande
karaktär, som de tidigare få anses hava ägt.
Genom det sålunda anförda anser byggnadsbyrån vara till fullo styrkt,
att statens medverkan till främjande av bostadsproduktionen fortfarande är
av behovet påkallad, och att detta behov tagit sig starkare synliga uttryck
vid 1923 års slut än vid motsvarande tidpunkt under år 1922. Samma skäl,
som föranledde Kungl. Maj:t och riksdagen att år 1923 besluta om åtgärder
till bostadsproduktionens främjande, kunna således åberopas till stöd för
beslut i samma riktning vid 1924 års riksdag. Härtill kommer ytterligare
ett viktigt skäl. Efter liyresstegringslagstiftningens upphävande har tillräcklig
tillgång på bostäder åter kommit att utgöra det naturliga och enda
verkande regulativet mot socialt vådliga företeelser på hyresmarknaden.
Byggnadsbyrån föreslår därför, att staten vidtager åtgärder till fortsatt
stödjande av bostadsproduktionen.
Understöd från statens sida har alltsedan år 1922 lämnats uteslutande i
form av lån ur statens bostadslånefond. Då dessa understöd dels lämnat
synnerligen tillfredsställande resultat och dels utgöra det för staten minst
kostsamma sättet att främja produktionen, och då vidare ingen av de många
kommuner, som enligt kommunala centralbyråns enquéte förordat fortsatta
statliga hjälpåtgärder på området, ens synes hava ifrågasatt någon ändring
härutinnan, har byggnadsbyrån ansett sig böra förorda, att staten fortsätter
på den redan inslagna vägen och genom ökning av bostadslånefonden bereder
byggnadsföretagare tillfälle att erhålla lån.
Beträffande storleken av det belopp, med vilket fonden torde böra ökas
under år 1924 erinras, att ökningen år 1922 utgjorde 11.5 miljoner kronor
och år 1923 10 miljoner kronor, de ovan berörda byggnadsskattemedlen å
3 miljoner kronor inberäknade. Åtskilliga anförda omständigheter — den
år 1923 ökade efterfrågan å lånen, den till synes i vissa hänseenden skärpta
bostadsbristen m. m. — synas giva vid handen, att fonden år 1924 om möjligt
borde ökas med större belopp än år 1923. En dylik uppfattning har
även kommit till uttryck från kommunalt håll.
Byggnadsbyrån har av hänsyn till den statsfinansiella situationen emellertid
ej ansett sig böra påyrka en höjning av beloppet utöver 1923 års belopp
utan föreslagit, att för ökning av statens bostadslånefond måtte för år
1924 disponeras 10 miljoner kronor.
Slutligen föreslår byggnadsbyrån, att låneverksamheten bedrives efter i
huvudsak samma riktlinjer som hittills, d. v. s. att ungefär samma bestämmelser,
som innehållas i 1923 års kungörelse i ämnet (nr 223), göras tillämpliga
jämväl beträffande de föreslagna nya lånen. Byrån förordar emellertid
vissa smärre ändringar, vilka strax komma att närmare beröras.
Byggnadsbyrån har, synes det mig, på ett övertygande sätt klarlagt, att
minskningen i bostadsproduktionen under krisåren medfört ett verkligt
underskott på bostäder i förhållande till behovet, för så vitt det nu över
-
13
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
huvud taget låter sig göra att på detta område konstatera omfattningen av
ett föreliggande behov, efter vilket tillgången kan bedömas. Förefintligheten
av detta underskott, som särskilt gör sig gällande med avseende å mindre
lägenheter och som förnämligast är kännbart inom de medelstora och större
städerna, har tydligare än tillförene under de senaste åren trätt i dagen efter
passerandet av flyttningsdagen på hösten 1923, då hyresstegringslagstiftningen
trädde ur kraft. Uppgifterna om antalet husvilla familjer tala härvidlag
ett tydligt språk. Aven om kommunerna på alla håll synas hava
stått rustade att genom provisorisk inkvartering nödtorftigt bereda de husvilla
tak över huvudet, är denna inkvartering uppenbarligen ett högst otillfredsställande
tillstånd, som man genom produktion av nya bostäder bör söka
att med det snaraste övervinna.
Det är visserligen sant, att den allmänna genomsnittssiffran för antalet
boende per eldstad för närvarande icke torde ställa sig mera ofördelaktig
än före världskriget utan snarare tvärtom. I den mån detta kan anses häntyda
på att de mindre bemedlade klasserna — genom begränsning av inneboendesystemet
eller på annat sätt — förmått att något höja sin bostadsstandard,
synes denna omständighet ägnad att väcka endast tillfredsställelse.
Det är enligt min mening ett önskemål att söka bevara denna samhälleliga
vinst och att förekomma en ny sammanträngning av de boende till den alltför
låga bostadsnivå, som rådde före kriget, samt att inom ramen av det ekonomiskt
möjliga på samma gång bereda nybildade familjer, husvilla och andra
bostadsbehövande nya bostäder.
Det finnes anledning hoppas, att den enskilda företagsamheten skall
komma att verksamt bidraga härtill. Redan 1923 ars relativt höga bostadsproduktionssiffror
tala härför och skall det nu, vilket jag anser samhället
hava rätt att hoppas och förvänta, lyckas att genom hållbara överenskommelser
trygga arbetsfreden inom byggnadsfacket under den stundande
arbetssäsongen, böra betingelserna för ökad företagsamhet pa
området ytterligare förbättras. Lika med byggnadsbyrån anser jag det emellertid
osannolikt, att den enskilda företagsamheten, helt lämnad åt sig
själv, under den närmare framtiden skall förmå att på tillfredsställande sätt
fylla behovet av nya bostäder, åtminstone i vad rör mindre lägenheter. Det
får icke förglömmas, att man vid den statliga hjälpverksamheten i stoi utsträckning
sökt anknytning till denna enskilda företagsamhet och att de
gynnsamma resultat av densamma, som fjolårets jämförelsevis höga produktionssiffror
utvisa, till icke ringa del åstadkommits under statens medveikan.
Ordnandet av kreditfrågan torde även för den närmaste framtiden komma
att för många företagare erbjuda svårigheter. Jag anser därför, att man nu
bör inrikta sig på att genom ytterligare avsättning till statens bostadslånefond
bereda nya möjligheter till erhållande av sådan kredit. Såsom byggnadsbyrån
påpekat, är detta också det för staten minst kostsamma sättet
att uppmuntra och stödja företagsamheten, särskilt om man. såsom jag strax
ämnar föreslå, i stort sett borttager de understödsmoment — en tids rånte
-
Låne
villkoren.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
frihet och sedermera en i förhållande till marknadsräntan låg ränta — som
varit förenade med denna kreditgivning.
Att döma av vad bjggnadsbyrån meddelat rörande resultaten av de två
senaste årens låneverksamhet, synes mig erfarenheten hava visat, att en
dylik hjälpverksamhet från statens sida är fullt effektiv. Det har ifrågasatts,
att denna statens låneverksamhet skulle ställas på längre sikt. Med
hänsyn dels till den nuvarande statsfinansiella situationen och dels till det
ovissa ekonomiska läget överhuvud har jag emellertid inskränkt mig till att
föreslå åtgärder, som begränsa sig till år 1924.
Byggnadsbyrån har föreslagit, att bostadslånefonden för år 1924 måtte ökas
med 10,000,000 kronor. Såsom nyss nämnts, har fonden hittills bildats och
efter hand utökats genom medel, vilka såsom lån överförts från rusdrycksinedelsfonden.
Chefen för finansdepartementet har ej haft något att erinra
mot att bostadslånefonden ytterligare ökas på samma sätt. Den statsfinansiella
situationen torde emellertid påkalla, att det föreslagna beloppet
nedsättes till 5,000,000 kronor. Med hänsyn till den ökning i den privata
byggnadsverksamheten, som inträtt under det sistförflutna året, synes även
detta belopp för närvarande vara tillräckligt.
Med hänsyn till vad nu anförts, får jag förorda, att för ökning under år
1924 av bostadslånefonden ett belopp av 5,000,000 kronor måtte få disponeras
såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å förräntningen av de medel, som för ifrågavarande ändamål
hittills disponerats ur rusdrycksmedelsfonden, har gällt den grundsatsen,
att ränta för disponerade medel gottgöres fonden efter samma grunder, som
gälla för lån ur bostadslånefonden (prop. 357/1921, sid. 38 och 39).
Ehuru syftet med denna grundsats synes klart, torde den dock efter ordalydelsen
kunna giva anledning till tvekan i vissa, om ock mindre väsentliga
hänseenden. Så t. ex. utlämnas lån ur bostadslånefonden successivt, ofta i
mindre poster, under det att medel från rusdrycksmedelsfonden med hänsyn
till vidtagna placeringar av denna fonds tillgångar måste frigöras och överföras
till bostadslånefonden i tämligen stora klumpsummor. Till följd härav kunna
dessa medel under vissa mellantider innestå å bostadslånefonden utan att
någon ränta för dem kan där påräknas. Då de emellertid disponerats såsom
lån ur rusdrycksmedelsfonden, skulle ränta jämväl för sådana mellantider
gottskrivas denna fond. För att icke bostadslånefonden genom angivna
förhållande skall belastas med räntor, till vilkas gäldande denna fond saknar
motsvarande tillgångar, föreslår jag, att alla räntor, som inflyta till bostadslånefonden,
så snart lämpligen kan ske, omföras under rusdrycksmedelsfonden,
samt att denna fonds räntefordringar hos bostadslånefonden, i den
mån så sker, skola anses guldna.
Lika med byggnadsbyrån anser jag lämpligt att vid den föreslagna fortsatta
låneverksamheten tillämpa i det stora hela samma grundsatser som
under år 1923. Byrån har emellertid i sin framställning berört frågor om
ändringar i vissa hänseenden, och övergår jag nu till att behandla dessa
spörsmål.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Alltsedan bostadslånefonden bildades hava lånen löpt räntefritt under ett
år från utlämningsdagen för att sedan förräntas efter 5 procent. Enligt
riksdagens medgivande bar denna räntefot, såsom nämnts, genom särskild
kungörelse (nr 224/1923) från och med den 1 januari 1923 tills vidare nedsatts
till 4 procent. Härom anför byggnadsbyrån:
Rän tefriheten under första året såväl som den senare gällande relativt
låga räntan av 4 procent, vilken uppenbarligen understiger den allmänna
marknadsräntan, exempelvis den, som staten får vidkännas vid egen upplåning,
får givetvis anses innebära åtminstone en indirekt uppoffring för staten och
en subvention åt låntagaren. Säkerligen är denna subvention ägnad att i
viss, icke alltför ringa, mån främja det med låneverksamketen avsedda syftet
och ur låntagarens synpunkt givetvis önskvärd. Byggnadsbyrån har jämväl
i det föregående påpekat, att byggnadskostnaderna allt fortfarande torde få
anses relativt höga i förhållande till den allmänna prisnivån. Bäntan för
lån ur fonden har tidigare under uttrycklig motivering ansetts böra sättas
något lägre än den allmänna lånemarknadens. Med hänsyn såväl härtill
som till den genom depressionen starkt reducerade allmänna betalningsförmågan
torde den lättnad i räntevillkoren, som staten kan bereda, få anses
fullt motiverad.
Redan i sin framställning den 5 november 1921 angående ökning år 1922
av bostadslånefonden ansåg sig emellertid byggnadsbyrån kunna tillstyrka,
att räntefriheten borttoges. Därest numera den statsfinansiella situationen
icke anses medgiva, att staten vidkännes indirekta eller — i händelse de
nya medlen skulle behöva anskaffas genom statlig upplåning — direkta
uppoffringar för ifrågavarande långivning, vill byggnadsbyrån icke motsätta
sig, att räntevillkoren för de nya lånen bringas i närmare överensstämmelse
med räntevillkoren på den allmänna penningmarknaden. Skulle det sålunda
ur statsfinansiell synpunkt befinnas, att de billiga lånevillkoren utgjorde hinder
för att lånemedel ställas till förfogande i föreslagna utsträckning, anser
byggnadsbyrån, att man hellre bör finna sig i en skärpning av lånevillkoren
än i att beloppet i fråga reduceras. Även om låntagarna skulle få vidkännas
samma ränta som staten vid egen upplåning — vid sådant förhållande skulle
näppeligen mera allvarliga statsfinansiella betänkligheter av något slag kunna
resas mot ifrågavarande verksamhet — så skulle dessa lånevillkor för låntagarna
ställa sig ej oväsentligt gynnsammare än de för dem på den öppna
lånemarknaden gällande, därest det nu överhuvudtaget bleve dem möjligt att
anskaffa kredit utan det allmännas medverkan. Enligt vad av bostadskommissionen
på sin tid verkställda undersökningar givit Hd handen, hava nämligen
enskilda penninginrättningar även under fullt normala tider (år 1912)
visat påfallande ringa intresse för den kreditgivning, varom fråga är, enkannerligen
för långivning till egnahemsbyggare omkring städerna.
För egen del anser jag det riktigt och lämpligt, att, då man nu synes
vara på väg mot jämförelsevis normala förhållanden på byggnadsmark
naden, de grundsatser i fråga om bostadslånens förräntning, vilka motiverats
av utomordentliga svårigheter, icke längre bibehållas. Den ifrågasatta
skärpningen av räntevillkoren, vilken för övrigt icke är större, än att lånen
i allt fall komme att få betecknas såsom fördelaktiga för låntagaren, torde
även ur statsfinansiell synpunkt vara påkallad.
Jag föreslår sålunda, att nya lån, som hädanefter kunna ställas till förfogande,
skola löpa med fem procent ränta från utlåningsdagen. Den till
-
Räntefoten.
Byggnads
byrån.
Departement sehefen.
Amorterings
villkoren.
Byggnads
byrån.
Departements
chefen.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
fälliga nedsättningen av räntan till fyra procent för av Kungl. Maj:t tidigare
beviljade lån synes däremot tillsvidare böra få bibehållas.
Lån ur bostadslånefonden löper för närvarande utan amortering under
det år, under vilket det utlämnats (första kalenderåret), samt under andra
till och med sjätte kalenderåret. Från och med sjunde kalenderåret löper
lånet såsom amorteringslån, därvid det förräntas och amorteras genom en
annuitet, som med två procent överstiger gällande ränta (för närvarande
sex procent annuitet, därav fyra procent ränta). Med anledning av ett
av fastighetsdirektören i Göteborg framlagt förslag har byggnadsbyrån förordat
viss ändring i dessa villkor och till stöd härför anfört följande:
Byggnadsbyrån får till en början erinra, att den sammanlagda lånetiden
enligt de för tillfället gällande förmånligare lånevillkoren (nedsatt ränta)
skulle uppgå till cirka 34 år och vid fem procent ränta till cirka 31 år.
Amorteringsfriheten under de sex första kalenderåren lärer hava medgivits
i tanke, att den allmänna hyresnivån framdeles skulle stiga och att
vederbörande då lättare än under den första tiden skulle förmå bära de
ökade årliga utbetalningar, som amorteringen medförde. Numera är det
ovisst, om man under den amorteringsfria perioden har att räkna med ytterligare
höjning av hyresnivån, och under sådana förhållanden synes det riktigt,
att byggnadsföretagarna icke lockas att från början kalkylera med lägre utbetalningar
än dem, som några år senare i allt fall bliva nödvändiga. Byggnadsbyrån
får därför i anslutning till fastighetsdirektörens i Göteborg förslag
förorda, att den amorteringsfria perioden borttages.
Itäntor och annuiteter skola för närvarande utgöras per kalenderår, och
någon ändring härutinnan synes ej böra ifrågakomma. Första inbetalningen
avser sålunda tiden från lånets utlämnande till kalenderårets slut, d. v. s.
i regel icke ett helt år. Måhända vore det därför lämpligt, att, för undvikande
av invecklade annuitetsberäkningar, medgiva amorteringsfrihet under
första kalenderåret. Amorteringsskyldighet skulle sålunda inträda med ingången
av andra kalenderåret.
Amorteringen jämte ränta synes liksom hittills böra utgöras genom annuitet.
Den amorteringsfria periodens bortfallande synes medgiva, att amorteringskvoten,
som för närvarande är två procent å ursprungliga lånebeloppet,
nedsättes till en och en halv procent. Under sådana förhållanden skulle
hela lånetiden vid fyra procents ränta (5 */, procents annuitet) uppgå till ungefär
33 år och vid fem procents ränta (6 1/2 procents annuitet) till cirka 30 år,
den period, som ingår i första kalenderåret, oräknad, d. v. s. något kortare
tider än lånetiderna enligt hittills varande villkor, såsom nämnts ungefär 34
respektive 31 år.
Den hittills gällande amorteringsfriheten, som synbarligen varit betingad
av speciella kristidsförhållanden, synes mig av skäl, som byggnadsbyrån utvecklat,
icke längre motiverad och torde till och med kunna förleda vissa
företagare, särskilt egnahemsspekulanter, att felaktigt kalkylera utgifterna
för planerade byggnadsföretag. Den synes mig därför icke längre böra bibehållas
annat än — av rent praktiska skäl — för tiden till utgången av första
kalenderåret.
Lika med byggnadsbyrån anser jag den amorteringsfria periodens bort -
Knngl. Maj:ts proposition nr 68. 17
fallande medgiva en nedsättning av amorteringskvoten från hittills gällande
två till en och en halv procent.
Sålunda föreslår jag, att lån ur bostadslånefonden skall löpa iitan amortering
till utgången av det kalenderår, då det utlämnats eller, där det lyftats i
särskilda delar, sista delen utlämnats, samt för tiden därefter amorteras — och
förräntas — efter sex och en halv procent annuitet.
Byggnadsbyrån har vidare berört frågan om storleken av de lägenheter,
för vilka de föreslagna lånen skulle få utgå. Härutinnan erinrar byrån, att
statsbidrag enligt 1917—1919 års kungörelser endast fick utgå för hyreshuslägenheter
om högst tre rum, kök däri inbegripet, eller för egnahemsbyggnader
med visst högsta byggnadsvärde. Allt sedan år 1920 har ingen liknande
föreskrift varit gällande, men däremot har understödets belopp begränsats
tidigare till högst 15,000 och numera till högst 12,000 kronor för
lägenhet. Med några få av speciella skäl motiverade undantag hava emellertid
lån och bidrag endast utgått för lägenheter om högst fyra rum och kök. I
genomsnitt hava lägenheterna i de med 1920—1922 års medel understödda
byggnadsföretagen utgjort 2.41 rum jämte kök. Härefter fortsätter byrån:
Den i det föregående verkställda utredningen synes giva vid handen, att
tillgången på medelstora och i all synnerhet större lägenheter numera efter
hyresstegringslagstiftningens upphörande i allmänhet motsvarar behovet.
Byggnadsbyrån anser det därför riktigt, att de nya lånen praktiskt taget helt
och hållet förbehållas smålägenhetsproduktionen. Detta synes böra komma
till klart uttryck i vederbörande författning i ämnet. Sålunda föreslår byrån,
dels att lånemaximum för lägenhet, tidigare 15,000 kronor och för närvarande
12,000 kronor, nedsättes till 8,000 kronor, och dels att lån förklaras
kunna utgå endast för lägenheter med visst högsta antal eldstäder. Gränsen
i det senare hänseendet synes generellt böra sättas vid tre rum och kök. Vid
planläggandet jämväl av relativt blygsamma egnahem sbyggnader kan det
emellertid ej sällan vara ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt lämpligt
att inreda upp till fyra rum och kök, exempelvis två rum och kök i bottenvåningen
och två ofta jämförelsevis små rum i övervåningen. En sådan lägenhet
motsvarar i allmänhet en trerumslägenhet i ett hyreshus. Byggnadsbyrån
anser därför, att lägenheter av denna storlek i egnahemsbyggnader
icke böra utestängas från lånemöjligheterna, nämligen för så vitt byggnaden
blott innehåller en enda lägenhet. Slutligen må framhållas, att några, låt
vara jämförelsevis få, kommuner betecknat tillgången även på större lägenheter
såsom knapp eller rent av otillräcklig. Det kan sannolikt i sådana
orter erbjuda betydande svårigheter för stora familjer att erhålla en efter
ett fullt lojalt behov avpassad, ehuru tämligen stor bostadslägenhet. Enligt
kommunala centralbyråns enquéte hava drätselkamrarna i ett par städer
(Karlstad och Härnösand) gjort påpekanden i nu antydd riktning. Byggnadsbyrån
föreslår därför, att Kungl. Maj:t ej måtte för egen del avkända
sig rätten att, om synnerliga skäl tala därför, bevilja lån jämväl för större
lägenheter än de ovan angivna, d. v. s. större än tre rum och kök i hyreshus
eller fyra rum och kök i egnahemsbyggnader med en lägenhet.
Yad byggnadsbyrån sålunda föreslagit, anser jag mig kunna till alla delar
biträda. Dock vill jag framhålla, att därest man nu, på sätt byrån förordat, dels
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 49 höft. (Nr 68.) 315 24 2
Lägenheternas
storlek.
Byggnads
byrån.
Departements
chefen.
Kommunernas
borgen för
lånen m. m.
Byggnadsbyrån
.
Departements
chefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr f>8.
nedsätter lånemaximum för lägenhet till 8,000 kronor och dels begränsar
lånen till att avse lägenheter, innehållande högst tre och i vissa fall fyra
rum och kök, så bör inom denna ram någon ytterligare gradation av låneansökningarna
till förmån för dem, som avse de allra minsta lägenhetskategorierna,
icke ifrågakomma. I anslutning härtill anser jag även, att
Kungl. Maj:t bör förbehålla sig rätten att, om synnerliga skäl tala därför,
bevilja lån jämväl för större lägenheter än de nu angivna.
Lån av bostadslånefonden har hittills utlämnats allenast under förutsättning,
att kommun gent emot staten åtagit sig betalningsskyldighet för detsamma.
Innebörden härav är, att den med låneverksamheten förbundna risken
helt och hållet vilar på kommunerna. Detta har föranlett erinringar från
visst kommunalt håll, där man ansett, att denna kommunernas riskbörda
borde lättas. Frågan, som givetvis är av stor principiell betydelse, har av
byggnadsbyrån upptagits till behandling och har byrån i densamma anfört
följande :
Byggnadsbyrån vill för egen del ingalunda frånkänna de sålunda anförda
synpunkterna ett visst berättigande och bleve det fråga om att ställa låneverksamheten
på längre sikt, finge man utan tvivel underkasta detta spörsmål
allvarligt övervägande. Det av byggnadsbyrån nu framlagda förslaget åsyftar
emellertid endast att utsträcka verksamheten under ytterligare ett år, en omständighet,
som givetvis talar emot ett så vittutseende avsteg från de hittills
följda grundsatserna, som ett genomförande av ifrågavarande förslag
innebufe. Det förtjänar nämligen betonas, att hela organisationen av ifrågavarande
statliga låneverksamhet i väsentlig mån varit baserad på den aktiva
medverkan, som lämnats av kommunerna, och i vilken deras borgen utgjort
en huvudbeståndsdel. Vidare må framhållas, att det avgjort övervägande
flertalet kommuner, som enquéten omfattar, förordat fortsatt statlig
låneverksamhet, utan att hava gjort någon erinran mot ifrågavarande borgensvillkor,
vars bibehållande de sålunda få antagas hava förutsatt. Slutligen
må framhållas, att kommunernas verkliga risk, som vid de abnormt höga
byggnadskostnaderna under åren 1920 och 1921 tvivelsutan varit ganska stor,
torde få anses vara relativt liten för de nya lån, som numera lämnas, sedan
byggnadskostnaderna sjunkit väsentligt och åtminstone tendera mot att stabiliseras.
Med hänsyn till det anförda anser sig byggnadsbyrån under förhandenvarande
omständigheter icke böra förorda någon ändring i ifrågasatt riktning.
Jag ansluter mig helt till vad byggnadsbyrån i denna fråga anfört och
anser mig sålunda ej för närvarande böra biträda förslag till ändring i hittills
tillämpade grundsatser rörande kommunernas fulla betalningsansvar för lån
ur bostadslånefonden.
Slutligen har byggnadsbyrån med anledning av erinringar från kommunalt
håll behandlat frågan, huruvida icke ökade möjligheter skulle beredas att
erhålla lån för hyreshus. Då sådan möjlighet lämnats öppen även genom
nu gällande författningsföreskrifter, har byggnadsbyrån ansett, att någon
ändring av dessa i den ifrågasatta riktningen ej bör ifrågakomma. Denna
uppfattning delar jag.
Kung!. Maj:ts proposition nr b''8. 19
Innan jag övergår till de övriga spörsmål, som jag i detta sammanhang
ämnar behandla, anhåller jag att i all korthet få redogöra för vissa för olika
bostadsändamål avsedda, ännu disponibla anslagsmedel. För vart och ett
av åren 1920—1922 har riksdagen anvisat särskilda under femte huvudtiteln
upptagna reservationsanslag om respektive 4, 6.5 och 1.5 miljoner kronor till
statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader.
Anslagen hava täckts av byggnadsskattemedel. Enligt en från riksräkenskapsverket
erhållen förteckning har denna skatt inbringat:
år 1921 ............................................ kronor 5,532,398: 64
» 1922 ............................................. » 5,923,022:16
» 1923 Vi—3%................................ » 242,830:90
» 1923 V7—31/12 ............................ » 104,937:89
eller tillhopa kronor 11,803,189:59
Av 1920 och 1921 års anslag disponerades för det avsedda ändamålet respektive
4 och 4.5 miljoner kronor, däri inberäknat de medel, som för nämnda båda
år ställts till förfogande för upprätthållande av byggnadsbyråns verksamhet.
Såsom i 1923 års bostadsproposition (nr 62 sid. 21—22) meddelats, hava
under 1922 års anslag omförts dels de av 1921 års anslag odisponerade
medlen och dels vissa besparingar å beviljade bidrag, vilka av byggnadsbyrån
beräknats till ungefär 90,000 kronor. I detta belopp hade byrån medräknat
besparingar jämväl å de av 1917—1919 års riksdagar under sjätte
huvudtiteln anvisade anslagen till uppförande av bostadshus med smålägenheter,
vilka besparingar enligt 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 19),
som i denna del lämnats utan erinran av riksdagen, skulle få utgå på samma
villkor som statsbidragen utan rånte- eller återbetalningsskyldigliet ur senare
anvisade anslag.
Beloppet av de för närvarande under 1922 års anslag upptagna, ännu
odisponerade medlen framgår av den förteckning, som jag här får framlägga
och som upptager å ena sidan inkomsterna och besparingarna samt å andra
sidan gjorda dispositioner å samtliga de tre för åren 1920—1922 anvisade
reservationsanslagen till bostadsproduktionens främjande.
Inkomster och besparingar: kronor
Byggnadsskattemedel ................................................................... 11,803,189:59
Besparingar, enligt proposition nr 62/1923, ungefärligt belopp 90,000: —
Summa 11.893,189:59
Gjorda dispositioner:
1920 års statsbidrag(inklusive byggnadsbyråns verksamhet år 1920) 4,000,000: —
1921 » » » » » 1921) 4.500.000: —
För statens byggnadsbyrås verksamhet:
under år 1922 (enligt riksdagens skrivelse 330/1921)... 45.000: —
» » 1923 (1/l—30 o) ( » > » 281/1922)... 25.000: —
» » 1923/24 ( » » » 176/1923)... 50,000: —
Besparade
byggnads
skattemedel.
Statens
byggnadsbyrås
verksamhet.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 6S.
kronor
50,000: —
10,000: —
25,000: —
2,950,100: —
10,000: —
10,000: -
Tillhopa 11,675,100: —
Odisponerad behållning.................................................................. 218,089: 59
""Summa 11,893,189:59
Den i förteckningen angivna odisponerade behållningen av 218,089:59
kronor betecknar emellertid ett minimibelopp, och den verkliga behållningen
torde komma att överstiga detta, beroende dels på att vissa besparingar fortfarande
göras å beviljade statsbidrag och dels på att vissa resterande byggnadsskattemedel
torde inflyta även efter den 31 december 1923. Dessa besparingar
och ytterligare inflytande byggnadsskattemedel skola tillföras ifrågavarande
behållning. Även om byggnadsskattemedlens sammanlagda belopp
— vilket jag emellertid finner mindre sannolikt — skulle komma att något
överskjuta beloppet av 1920—1922 års anvisade reservationsanslag till bostadsproduktionens
främjande, tillhopa 12,000,000 kronor, anser jag, att jämväl
sådant överskott, såvitt riksdagen icke gör någon eiånran däremot, bör
tillföras den under 1922 års anslag omförda behållningen ifråga. Jag vill
nämligen erinra, att i 1 § i den av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt
antagna förordningen om byggnadsskatt (sv. förf.-saml. nr 765/1920) uttryckligen
angives, att skatten påföres för beredande av medel till främjande av
bostadsproduktionen.
Jag ämnar strax framlägga förslag till användning för budgetåret 1924—1925
av viss del av denna behållning. I övrigt synes den böra reserveras för
kommande behov, närmast för det ändamål, som jag nu först går att behandla,
nämligen för bestridande av kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet.
Statens byggnadsbyrå, för vilken Kungl. Maj:t den 26 september 1921
meddelat instruktion (sv. förf.-saml. nr 560), har under år 1923 bedrivit sin
verksamhet efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Några förändringar
i byråns organisation hava ej vidtagits under året.
För tekniskt-vetenskapliga undersökningar genom ingenjörsvetenskapsakademien:
under
år 1923 (Vx—3%) (enligt riksdagens skrivelse 281/1922)
senare ytterligare ( » » » 176/1923)
För åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga eller eljest främja
bostadsproduktionen (enligt riksdagens skrivelse 281/1922)...
För beredande av extra statsbidrag (enligt riksdagens skrivelse
176/1923).....................................................................................
För typritningsarbeten inom byggnadsbyrån:
enligt meddelande i 1922 års bostadsproposition (nr 228,
sid. 20—21)............................................................................
enligt meddelande i 1923 års bostadsproposition (nr 62, sid.
24—25) .................................................................................
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Byrån har i sin skrivelse den 4 december 1923 lämnat en redogörelse beträffande
kostnaderna för verksamheten under första hälften av år 1923.
Efter att hava erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1922
ställt ett belopp av 25,000 kronor till byråns förfogande för verksamheten
samt ytterligare 10,000 kronor för samma ändamål i samband med bemyndigande
för byrån att låta utarbeta vissa typritningar till tvåfamiljshus med
lägenheter intill fyra rum och kök, anför byrån följande:
Samtliga kostnader för byggnadsbyråns verksamhet under första halvåret
1923 hava uppgått till:
Arvoden till ledamöter, sekreterare och skrivbiträden........ kronor 15,168: —
................... » 758: —
................... » 254:19
180: 20
................... » 1,860: —
................... * 135:12
................... » 4,083:69
................... » 334:34
Tryckningskostnader för blanketter m. m.
Postporto.......................................................
Telefonavgift...................................................
Hyra jämte värme, belysning och städning.
Skrivmateriel.................................................
Arvoden för granskning av ritningar ..........
Övriga utgifter..................................................
Härtill komma kostnaderna för utarbetandet
och mångfaldigandet av typritningar:
Arkitektarvoden .......................................
Tryckningskostnader .................................
Kopiering av ritningar till försäljning......
Övriga utgifter...........................................
kronor 22,773: 54
kronor 4,614: —
10,207: 45
55:50
_!__587: j0 kronor 15,464: 45
kronor 38,237: 99
Härifrån avgår det genom försäljning av typritningar influtna
beloppet ..................................................................
och utgör således kostnaden för byggnadsbyråns verksamhet
under första halvåret 1923 ....................................
kronor 5,259:05
kronor 32,978: 94
Av det för första halvåret 1923 anvisade beloppet 35,000 kronor har således
en summa av 2,021:06 kronor icke behövt tagas i anspråk. Härtill
kommer värdet av de i byråns förråd befintliga, till försäljning avsedda typritningssamlingar,
vilka bekostats av ovan angivna medel.
För bestridande av kostnaderna för byggnadsbyråns verksamhet under
budgetåret 1923—1924 har ställts till förfogande ett belopp av 50,000 kronor.
Byrån kan givetvis ännu ej lämna några uppgifter om dispositionen av dessa
medel. Emellertid anser sig byrån böra bringa till Kungl. Maj:ts kännedom,
att det extra arbete, som pålagts byrån under år 1923, nämligen
granskningen av inkomna ansökningar om extra statsbidrag, inneburit för
byrån en ny, utomordentligt tyngande arbetsuppgift, som oaktat forcerat
arbete av byråns permanenta personal nödvändiggjort anlitande av någon
extra arbetskraft under en stor del av hösten. Då emellertid under föregående
år de för byråns verksamhet anvisade anslagen icke till fullo behövt
tagas i anspråk, hoppas byrån, att någon ökning av det för löpande budgetår
anslagna beloppet icke skall bliva erforderlig. Under sådana förhållanden
torde en höjning av anslaget för nästkommande budgetår för kostnaderna
för byråns verksamhet icke påkallas, varför byrån hemställer, att för nämnda
ändamål måtte ställas till förfogande samma belopp som för innevarande
budgetår eller 50,000 kronor.
Byggnadsbyrån.
Departements
cliefen.
Teknisktvetenskapllga
undersökningar
på
byggnadsområdet
m. m.
tngenjörs
vetenskaps
akademien.
-- hurigl. Maj:t.s proposition nr Sfi.
Med avseende å byggnadsbyråns organisation kan fortfarande konstateras,
att densamma är ändamålsenlig och fungerat på ett i allo tillfredsställande
sätt. Jag liar därför i denna del icke någon ändring att föreslå.
Vad angår kostnaderna för byråns verksamhet under budgetåret 1924—
1925 kunde måhända synas, att den av mig föreslagna nedsättningen av det
belopp, soin enligt byråns framställning skulle tillföras statens bostadslånefond
för år 1924, borde föranleda en minskning av dessa kostnader, vilka
byrån i anslutning till utgifterna för första halvåret 1923 uppskattat till
högst 50,000 kronor. Emellertid må erinras, att byrån har att taga befattning
med en del ärenden rörande statsunderstödda byggnadsföretag under
lång tid efter det understöden beviljats. Antalet ärenden ökas sålunda, i
samma mån som det totala beloppet av de beviljade understöden växer. Jag
anser mig därför böra, lika med byggnadsbyrån, beräkna kostnaderna för
byråns verksamhet under budgetåret 1924—1925 till högst 50,000 kronor.
Medel till förevarande ändamål hava, såsom nämnts, hittills utgått av
vederbörande anslag till statsbidrag. Någon ändring härutinnan synes ej
böra ifrågakomma, varför nu ifrågavarande belopp torde få utgå ur det för år
1922 till statsbidrag anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda
besparingar.
Med anledning av framställning från ivungl. Maj:t har riksdagen för utförande
genom ingenjörsvetenskapsakademien av vissa tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet för vart och ett av åren 1920, 1921 och
1922 samt för första halvåret 1923 anvisat särskilda anslag å 50,000, 75,000,
85.000 och 50,000 kronor, varjämte riksdagen år 1923 medgav, att av 1922
års bostadsanslag ett belopp av 10,000 kronor finge ställas till akademiens
förfogande för slutförande av ifrågavarande undersökningar. Sammanlagt
hava sålunda för detta ändamål anvisats 270,000 kronor. I bostadspropositionerna
för åren 1921 (nr 357) och 1922 (nr 228) lämnas vissa redogörelser
för planen för undersökningarna i fråga och får jag nu hänvisa till dessa.
I skrivelse den 31 augusti 1923 har akademien hemställt, att för budgetåret
1924—1925 ytterligare 24,000 kronor måtte ställas till akademiens förfogande
för fortsatta dylika undersökningar. Efter att hava erinrat om de
medel, som tidigare ställts till förfogande för ändamålet, ävensom att det år
1923 beviljade beloppet å 10,000 kronor — akademien hade anhållit om
75.000 kronor — ställts till förfogande för undersökningarnas slutförande,
anför akademien i skrivelsen följande:
Då ingenjörsvetenskapsakademien oaktat vad sålunda förekommit och i
fullt medvetande om behovet av största återhållsamhet i anspråken på statens
ekonomiska bidrag likväl ånyo upptager frågan om anslag för undersökningsarbeten
av här angiven art, har detta sin grund däri, att akademien för sin
del är fullt övertygad om den utomordentliga betydelse detta undersökningsarbete
äger icke blott för byggnadsverksamhetens höjande i allmänhet ur produktionsteknisk
synpunkt utan även med hänsyn till den ännu synnerligen
aktuella frågan om bostadsbyggandets befrämjande. I själva verket kunna enligt
akademiens uppfattning dessa båda sidor av det föreliggande spörsmålet, om
Kungl. Maj:ts proposition nr b‘8. 23
man tränger djupare in i frågan, icke särskiljas. Ty även för husbyggandet
gäller liksom för varje form av industriell eller hantverksmässig företagsamhet,
att i samma mån som de produktionstekniska faktorerna vid arbetets
utförande lämnas obeaktade, stegras också på grund av ökade produktionskostnader
svårigheterna för arbetets fullföljande med fördelaktigt ekonomiskt
resultat. Akademien förbiser därvid icke, att andra förhållanden givetvis
äga ett måhända avgörande inflytande i avseende å produktionens återupptagande.
Men den inverkan å produktionskostnaden, som medföres av ett
bristande hänsynstagande till tekniskt-vetenskapliga och industriellt-organisatoriska
synpunkter, måste anses så pass betydande att största beaktande
bör skänkas angivna synpunkter, även då fråga är om bostadsproduktionens
befrämjande såsom ett spörsmål med i främsta rummet social betoning.
Icke minst torde detta vara fallet, då fråga är om smålägenheter av egnakemskaraktär,
för vilkas del varje ökning i byggnadskostnaden naturligen
blir relativt mest kännbar.
Efter att hava erinrat, att 1918 års bostadssakkunniga, kommerskollegium
och socialstyrelsen vid tidigare tillfällen uttalat sig om betydelsen av dvlika
undersökningar på byggnadsområdet, fortsätter akademien:
De gynnsamma erfarenheter akademien på vissa punkter erhållit av sina
undersökningsarbeten på byggnadsområdet hava också enligt akademiens
mening bestyrkt uppfattningen, att väsentliga fördelar stå att vinna v id strävandena
för bostadsproduktionens befrämjande genom ett fortsatt undersökningsarbete
av tekniskt-vetenskaplig art på detta område.
Bland de undersökningar, som akademien utfört, vill akademien i detta
sammanhang omnämna tvenne, undersökningar rörande byggnadsmaterialiers
och konstruktioners värmeisolerande förmåga samt byggnadsfasaders ytbehandling
med hänsyn till klimatisk inverkan, vilkas resultat torde vara särskilt
värda att uppmärksammas.
Om akademien sålunda på grund av det tekniskt-vetenskapliga undersökningsarbetets
betydelse på nu ifrågavarande område är av den uppfattningen,
att ett avbrytande av akademiens undersökningar genom upphörande av varje
statsanslag för ändamålet skulle vara till skada för intressen, som staten
genom andra mera avsevärda ekonomiska uppoffringar vill befrämja, har
akademien naturligen under nuvarande statsfinansiella situation sökt att
genom ett urval bland de talrika föreliggande undersökningsproblemen och
genom största möjliga begränsning av de beräknade omkostnaderna minska
anslagsbehovet.
De undersökningar, som närmast böra bedrivas, omfatta följande tre
problem.
1) Värmekapaciteten hos byggnadsmaterial och -konstruktioner.
Anslag för detta ändamål begärdes av akademien i underdånig skrivelse
den 8 september 1922. Bom motivering anfördes: »En fråga av intresse, då
det gäller värmebehovet i byggnader, är materialens värmekapacitet eller
värmemagasinerande förmåga. I allmänhet är stor värmekapacitet, exempelvis
hos ytterväggar, att anse som en förmånlig egenskap, då rummets inre
temperatur därigenom röner mindre inverkan från yttertemperaturens växlingar.
I byggnader med periodisk uppvärmning tjänstgöra ävenledes konstruktioner
med stor värmekapacitet såsom utmärkta temperaturregulatorer.
Det finnes emellertid även fall, då stor värmekapacitet ej är önskvärd,
exempelvis vid lokaler med tillfällig uppvärmning såsom kyrkor m. in., där
stor värmekapacitet hos konstruktionerna fördröjer uppvärmningen och ökar
24
Kungl. Maj Hs proposition nr ti b.
bränsleförbrukningen. Allt efter olika lokalers ändamål bör därför hänsyn
tagas till värmekapaciteten. Kännedomen om denna möjliggör exempelvis att
vid utförande av väggkonstruktioner med särskilda isoleringsskikt avgöra, i
vilket läge detta isoleringsskikt lämpligen bör placeras.
Men även i andra frågor än det direkta värmebehovet i byggnader är
värmekapaciteten av betydelse, exempelvis då det gäller att bestämma temperaturspänningarna
i konstruktioner, byggnadsfasaders beständighet på grund
av uppträdande vattenkondenseringar m. m.
Hitintills har värmekapaciteten blivit föremål för endast flyktiga studier,
beroende på svårigheten att bestämma specifika värmet hos material av icke
homogen sammansättning, vilket ofta är fallet med byggnadsmaterial. Denna
svårighet torde kunna avlägsnas genom konstruerandet av en kalorimeter,
grundad på samma principer som den förut genom akademiens försorg
utexperimenterade metoden för mätandet av värmeisoleringsförmågan hos
olika byggnadsmaterial. För detta arbete finnes redan den huvudsakliga
apparatutrustningen. Då dessa undersökningar utan tvivel komma att utgöra
ett värdefullt komplement till akademiens övriga värmeundersökningar, anser
akademien det i hög grad önskvärt, att de komma till utförande.»
De skäl akademien då anförde för dessa undersökningar äga alltjämt sin
giltighet. Med iakttagande av största möjliga begränsning av omkostnaderna
torde för ändamålet kunna beräknas ett belopp av 8,000 kronor.
2) Beständigheten hos olika slag av byggnadsfasader.
Under åren 1921—1922 hava genom akademiens försorg med statsunderstöd
bedrivits vissa i huvudsak laboratoriemässiga undersökningar rörande motståndsförmågan
hos olika slag av byggnadsfasader mot klimatisk åverkan.
De härvid framkomna mycket intressanta resultaten äro nu slutbehandlade
och en avhandling i frågan föreligger i tryckfärdigt manuskript. Densamma
innehåller en hel del råd och anvisningar för byggnadsfasaders utförande och
behandling för ernåendet av bästa möjliga hållbarhet samt dessutom beskrivning
över nya undersökningsmetoder, vilka framgått av undersökningarna i
fråga. På grund av den skillnad, som alltid förefinnes mellan laboratoriemässiga
undersökningar och praktiska observationer i verkligheten, vore det,
i synnerhet vid denna svårbehandlade uppgift, önskvärt att genom praktiska
prov söka bekräftelse på de laboratoriemässiga undersökningarnas resultat
ävensom ytterligare klarhet i vissa frågor, vilka svårligen kunna studeras på
annat sätt. En sådan fråga är exempelvis den lämpligaste sammansättningen
av olika putsarter. För de praktiska proven bör ett provhus med ett flertal
fasadbehandlingar uppföras på hårt utsatt läge, lämpligen vid västkusten, och
ställas under observation. Mest fördelaktigt vore, om ett särskilt sådant
provhus kunde erhållas. För nedbringande av kostnaderna för denna, undersökning
har akademien dock tänkt sig möjligheten att träda i förbindelse
med t. ex. lotsverket för att komma i tillfälle att på en byggnad för annat
ändamål, såsom ett magasin eller dylikt, praktiskt prova olika fasadbehandlingar.
Härigenom anser akademien kostnaderna kunna nedbringas till
13,000 kronor.
3) Ljudisoleringsförmågan hos byggnadsmaterial och -konstruktioner enligt
förut u texperim en terad metod.
Anslag för samma ändamål begärdes i förutnämnda skrivelse den 8 september
1922. Som motivering framhölls: »Frågan om byggnadskonstruktioners
ljudisoleringsförmåga har under de senare åren blivit allt mera aktuell
25
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
i och med tillämpandet av moderna byggnadsmetoder, vid vilka i första
hand tagits sikte på billig produktion. Särskilt gäller detta bjälklag och
lägenhetsskiljande väggar i bostadshus, men betydelsen av ljudisolerande
konstruktioner i sådana allmänna byggnader som skolor, sjukhus m. m. är
även uppenbar.
De för första hälften av år 1923 planerade undersökningarna omfatta
ävenledes ^experimenterande av en tillförlitlig metod att mäta den ljudisolerande
förmågan hos byggnadskonstruktioner av olika slag. Förarbetena
för dessa undersökningar liava redan fortskridit så långt, att man ej synes
böra tvivla om uppnåendet av önskat resultat. Sedan metoden blivit utexperimenterad,
är det emellertid önskvärt, att systematiska undersökningar
komma till utförande för klarläggande av de spörsmål, vilka samhöra med
olika konstruktioners ljudisoleringsförmåga. Metoden innebär möjligheter
för sådana undersökningars utförande direkt å färdiga byggnader, varför
undersökningar i bostadshus, sjukhus och skolor, där ljudisolerande konstruktioner
äro av största betydelse, böra utföras.»
Av anslaget för året 1923—1924 kommer ett mindre belopp att användas
för undersökningar i nämnda avseende. Metoden är nu fullt utexperimenterad
och eftersom samtlig apparatutrustning är flyttbar möjliggöras direkta
undersökningar å färdiga byggnader. Det vore därför av stor betydelse om
en serie sådana undersökningar kunde komma till utförande å byggnader,
där ljudisoleringsförmågan är av större vikt. Förutom i bostadshus med
flera lägenheter är så fallet beträffande exempelvis sjukhus, skolor och en
hel del övriga offentliga byggnader.
Anslagsbehovet för nämnda undersökningsarbete i minsta möjliga omfattning
beräknas till 2,000 kronor.
Utöver de medel, som sålunda ifrågasatts, erfordras ett mindre belopp,
förslagsvis 1,000 kronor, för extra utgifter, publicering av resultaten, arbetets
centrala ledning m. m.
Den sammanlagda summan av ovan angivna anslag är 24,000 kronor.
Över akademiens framställning har kommerskollegium avgivit infordrat
utlåtande den 19 november 1923. Efter att hava genomgått de särskilda
punkterna i det framlagda programmet och påvisat önskvärdheten av att
undersökningar i enlighet med detta komma till utförande genom akademien,
fortsätter kollegium:
Kollegium vill slutligen framhålla, hurusom samtliga nu nämnda byggnadsproblem,
trots sin i och för sig stora vikt och betydelse, icke äro av den
art, att de kunna locka den enskilda praktiska verksamheten inom byggnadsområdet
att upptaga desamma till studium och försök, medförande avsevärda
kostnader. De resultat, som därvid kunna vinnas, äro nämligen först och
främst icke av sådant slag, att de direkt och påtagligt framträda i konkurrensen
om planerandet och uppförandet av en byggnad, utan avse fastmer
uppnåendet av vissa fördelar, som i huvudsak göra sig gällande först vid
byggnadens bruk under längre tid, såsom minskade underhålls- och bränslekostnader,
ökad trevnad genom minskade ljudstörningar o. s. v. "Vidare
torde dylika, genom försök vunna byggnadstekniska framsteg av här ifrågavarande
slag i regeln icke kunna på något sätt, ens för viss tid, med uteslutanderätt
förbehållas den, som varit upphov till eller utarbetat desamma,
utan bliva allmän egendom. Någon ekonomisk vinst för den enskilde företagaren
lärer därför såsom regel icke vara att påräkna ens av i och för sig
synnerligen betydelsefulla ernådda framsteg och förbättringar av hithörande
art.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 49 höft. (Nr 68.) ots m 3
Kommers -kollegium.
26
Byggnads
styrelsen.
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
Under dessa förhållanden synes det särskilt motiverat, att staten, såsom
företrädande på en gång landets ojämförligt största företagare inom byggnadsverksamheten
och det allmännas intresse av ett ekonomiskt byggnadssätt
— detta problem sett under en mera vidsträckt synvinkel och på längre
sikt — vid såväl kommuners som enskildas byggnadsföretag, ikläder sig de
erforderliga ekonomiska uppoffringarna för vinnande av här avsedda fördelar.
Härvid är ju även att märka, att de ifrågavarande anslagsbeloppen till sin
storlek äro synnerligen obetydliga vid jämförelse med såväl de summor,
vartill av staten och kommuner direkt företagen eller understödd byggnadsverksamhet
uppgår, som även de framtida ekonomiska fördelar vid" utförda
byggnaders bruk och underhåll, som eventuellt torde stå att vinna genom
resultaten av de föreslagna undersökningarna.
Kommerskollegii utlåtande utmynnar i en hemställan, att det begärda
beloppet, 24,000 kronor, måtte ställas till akademiens förfogande för det avsedda
ändamålet.
Över framställningen har vidare byggnadsstyrelsen, till följd av remiss,
avgivit utlåtande den 3 januari 1924. Styrelsen framhåller däri, att akademiens
undersökningar avse sådana områden inom byggnadstekniken, där
varje rön och ökad kännedom om materialens egenskaper äro av stor ekonomisk
betydelse för hela byggnadsverksamheten, samt uttalar önskvärdheten
av att dessa undersökningar få fortgå åtminstone i den nu ifrågasatta reducerade
omfattningen, varför styrelsen tillstyrker bifall till framställningen.
För egen del hyser jag i allo samma uppfattning som de båda i ämnet
hörda ämbetsverken rörande betydelsen av de undersökningar på byggnadsområdet,
för vilkas bedrivande ingenjörsvetenskapsakademien nu söker understöd
av staten. Den tid är längesedan förbi, då de ekonomiska förhållandena
medgåvo, att man inom byggnadsindustrien tillämpade metoder, vilka
visserligen i många hänseenden lämnade goda resultat, men som för våra ögon
te sig såsom slöseri. Kraven på den strängaste ekonomisering med material
och arbetskraft växa beständigt, såväl när det gäller det stora hyreshuset
som när det är fråga om det lilla enfamiljshuset, och erfarenheten synes
visa, att dessa i hastigt tempo växande krav mången gång måste tillgodoses
med åsidosättande av andra berättigade fordringar. Trots den moderna
utrustningen är det i de nybyggda husen ofta lytt, dragigt och kallt. För
att övervinna dessa olägenheter och på samma gång tillgodose de växande
kraven på sparsamhet erfordras det noggrannaste studium av de byggnadstekniska
problemen.
De av ingenjörsvetenskapsakademien nu ifrågasatta undersökningarna, som
till stor del avse ett nyttiggörande av redan utarbetade metoder, synas mig
väl ägnade att bidraga till lösningen av betydelsefulla byggnadstekniska
frågor. Då det på skäl, som kommerskollegium i sitt utlåtande berört, är
osannolikt, att den enskilde över huvud taget skulle vara beredd till uppoffringar
för undersökningar på hithörande områden, anser jag, att staten
ej bör undandraga sig att skänka dem sitt stöd. Härtill kommer, att sådant
stöd åtminstone för närvarande kan beredas, utan att särskilt anslag för
27
Kungl. Majtts proposition nr 68.
ändamålet behöver ifrågakomma. Såsom nämnts, utgick 1923 års understöd
för ifrågavarande ändamål ur 1922 års bostadsanslag. Enligt vad jag nyss
visat, lämnar behållningen å detta anslag, som är avsett för bostadsproduktionens
främjande, tillgång härtill jämväl i fråga om det nu sökta beloppet.
Med anledning härav får jag förorda, att ur nämnda anslag ett belopp av
24.000 kronor måtte få ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande
för utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med det nyss återgivna programmet,
av tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet.
Medlen torde böra utgå under i huvudsak samma allmänna villkor, som
gällt för de tidigare lämnade understöden för liknande ändamål. Hinder
synes ej böra möta, att undersökningarna påbörjas redan under nu löpande
budgetår.
Vidare må framhållas, att på många håll bedrives ett energiskt arbete för
att på andra sätt än genom vetenskapliga undersökningar sådana som de
nyss omförmälda förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen. Det må
visserligen erkännas, att icke allt sålunda bedrivet arbete lovar framgång;
i många fall är fråga om rent dilettantmässig uppfinnarverksamhet, och ej
sällan framläggas problemlösningar, vilka visa sig ohållbara, Men här
finnes utan tvivel även mycket, som vid närmare prövning kan befinnas väl
värt att understödja. Jag kan nämna, att från ingenjörsvetenskapsakademiens
sida föreligger en annan ansökan om understöd för vissa åtgärder,
som avse att vid praktisk byggnadsverksamhet närmare klargöra en del hittills
mera på teoretisk väg vunna resultat, och att därigenom så att säga
popularisera dessa och göra dem lättare tillgängliga för en större krets yrkesutövare.
Infordrat utlåtande över denna framställning är ännu ej inkommet,
och jag är därför icke beredd att nu taga ståndpunkt till densamma. Vidare
kan jag nämna, att frågan om standardisering både av hustyper och av olika
byggnadsdetaljer på flera håll är föremål för intresserat och målmedvetet
arbete. Och slutligen kan jag meddela, att, enligt vad under hand meddelats
mig, vissa åtgärder från enskilt håll planeras i syfte att söka sprida kännedomen
om och öka förståelsen för de förtjänstfulla typritningar till en- och
tvåfamilj shus, som utarbetats inom statens byggnadsbyrå, Huruvida dessa
och andra liknande strävanden böra stödjas från statens sida kan icke på
förhand bedömas, men jag anser det sannolikt, att så tid efter annan kan
bliva fallet, varför det synes mig önskvärt, att Kungl. Maj:t äger vissa medel
härför till sitt förfogande.
I viss utsträckning finnas tidigare anvisade medel ännu tillgängliga för
dylika ändamål. Sålunda medgav 1921 års riksdag (skrivelse nr 330), att medel
ur ett å tilläggsstaten för år 1920 under sjätte huvudtiteln anvisat reservationsanslag
å 75,000 kronor till resestipendier åt arkitekter med flera för
studier i utlandet av bostadsfrågan finge i lämplig utsträckning användas
jämväl för åtgärder, ägnade att främja standardisering av hustyper och byggnadsdetaljer.
Detta anslag uppvisar ännu en behållning av 17,900 kronor.
Vidare medgav riksdagen år 1922 (skrivelse nr 281), att ett belopp av högst
25.000 kronor finge ur 1922 års bostadsanslag disponeras till åtgärder, ägnade
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
att indirekt förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen. Av dessa
senare medel äro 10,240 kronor odisponerade.
Om sålunda medel för sådana ändamål som de nyss berörda ännu finnas
tillgängliga, skulle de dock, om redan föreliggande eller väntade ansökningar
om understöd befunnes förtjänta av beaktande, behöva till fullo eller till
huvudsaklig del tagas i anspråk.
Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens medgivande att
för dylika ändamål få disponera ur behållningen å 1922 års bostadsanslag
ytterligare ett belopp av 26,000 kronor. Ur behållningen ifråga skulle sålunda
få disponeras dels sistnämnda belopp, dels nyss föreslagna 50,000 kronor för
statens byggnadsbyrås verksamhet under budgetåret 1924—1925, och dels
24,000 kronor för ingenjörsvetenskapsakademiens tekniskt-vetenskapliga undersökningar
under samma tid, tillhopa 100,000 kronor.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må såsom lån
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel disponeras för år 1924
ett belopp av 5,000,000 kronor;
2:o) att av det på extra stat för 1922 under femte huvudtiteln
till statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande
av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget jämte
därunder omförda besparingar ett belopp av 24,000 kronor må
ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för utförande
av vissa tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnadsområdet;
samt
3:o) att av nyssnämnda reservationsanslag och besparingar
ett belopp av 26,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras för
åtgärder, ägnade att indirekt förbilliga eller eljest främja bostadsproduktionen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924-