Kung!. Maj:ts proposition Nr 5.

1

Nr 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
angående vissa ändringar i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr
265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. m.; given Stockholms slott den 2
januari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Beskow, följande:

Jag anhåller nu att inför Kungl. Maj:t få framlägga förslag i fråga om
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1924 1925.
Därvid skall jag tillåta mig att till en början lämna en kortfattad redogörelse
för vad tidigare i sådant avseende från statens sida åtgjorts.

Med anledning av den efter världskrigsutbrottet inträffade prisstegringen
beviljade 1916 års riksdag krigstidshjälp till vissa statens befattningshavare,
som tillika voro familjeförsörjare. Från och med år 1917 infördes vid sidan
av krigstidshjälpen även ett krigstidstillägg, utgående för nämnda år med
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 5 höft. (Nr 5.) 1

Historik.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

ett till viss procent å de kontanta avlöningsförmånerna beräknat, nedåt
och uppåt begränsat belopp. För år 1918 utgick krigstidstillägget med
dels viss s. k. grundplåt, dels procentuellt tillägg.

Från och med år 1.919 hava ifrågavarande tillägg till statens befattningshavare
under benämning dyrtidstillägg utgått efter ett annat system än
tidigare, i det att enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens sistnämnda år fattade
beslut systemet med för varje år bestämda, fasta tillägg övergivits och ett
system med glidande skala införts. Detta system åsyftade dyrtidstilläggets
reglerande periodvis och automatiskt efter levnadskostnadernas växlingar.
Dyrtidstillägget ställdes nämligen i förhållande till ett levnadskostnaderna
följande s. k. grundtal, vilket tillämpades oreducerat för avlöningsbelopp
intill en given gräns men för överskjutande avlöningsbelopp nedsattes på
visst sätt.

Till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kungörelse med
allmänna grunder för dyrtidstillägg, i huvudsak grundat på 1919 års bestämmelser
i ämnet men innebärande vissa förbättringar av dyrtidstilläggen.
Ytterligare höjningar vidtogos av riksdagen. Riksdagens beslut gick i
huvudsak ut på dels en minskning av skillnaden mellan talet för levnadskostnadsökningen
och grundtalet, dels ock en förbättring av familjeförsörjarnas
ställning genom utsträckning av rätten att beräkna dyrtidstillägg
efter oreducerat grundtal.

Vidare antog 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämmelser
med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa
bestämmelser åsyftade att för nämnda verk, för vilka genomförts lönereglering
för tiden från och med den 1 juli 1920, i stort sett neutralisera
verkan av att sagda lönereglering normerats efter en högre prisnivå än
den, efter vilken lönerna vid oreglerade verk — inberäknat tillfällig löneförbättring
— fastställts.

I fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid domänverket, som
erhållit provisorisk lönereglering från och med år 1921, antog slutligen
1920 års riksdag särskilda bestämmelser, vilande på enahanda grunder
som de för kommunikationsverken fastställda.

Den reduktion av dyrtidstilläggen för affärsverken, som i förut angivet
syfte vidtogs av 1920 års riksdag, åstadkoms på sådant sätt, att dels grundtalet
bestämdes till 16 enheter lägre belopp än för övriga verk, dels ock
det belopp, på vilket dyrtidstillägg Ilek beräknas, begränsades till 85 procent
av avlöningen.

Beträffande dyrtidstilläggsfrågans behandling vid 1921 års riksdag får
jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 18 mars 1921, nr 326, föreläde
riksdagen förslag till kungörelse i ämnet, i vilken bestämmelser sammanförts
såväl för de nyreglerade som för de oreglerade verken. I detta
förslag bibehöllos de 1919 och 1920 fastslagna huvudprinciperna för dyrtidstilläggens
beräknande. De ändringar av tidigare bestämmelser i ämnet,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5. 3

som förslaget innefattade, avsågo i huvudsak dels eu allmän nedsättning
av dyrtidstilläggen genom sänkning av grundtalet, dels därjämte en särskild
reduktion för icke-familjeförsörjare; och erhöll i samband härmed begreppet
familjeförsörjare eu något ändrad bestämning. Riksdagen vidtog emellertid
ännu eu nedsättning, avseende befattningshavare vid de ämbetsverk och
kårer, som erhållit ny definitiv lönereglering, nämligen förutom de affärsdrivande
verken statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen. I sådant syfte ökades förberörda avdrag ä
grundtalet till 20 och sänktes det procenttal av lönen, vara dyrtidstillägg
Ilek beräknas, till 80. Efter motsvarande grunder reglerades likaledes dyrtidstilläggen
för befattningshavare vid armén och marinen, vilka erhöllo
provisorisk lönereglering vid 1921 ars riksdag. Riksdagen antog vidaie
ändrade bestämmelser rörande dyrtidstillägg under tjänstledighet för sjukdom,
gående ut på att dyrtidstillägg under sådan tjänstledighet skulle
utgå endast å den verkligen uppburna avlöningen.

Vid 1922 års riksdag genomfördes en del smärre ändringar i vissa detaljbestämmelser
rörande dyrtidstilläggen. Därjämte vidtogs en modifikation
i avseende å sättet för fastställandet av grundtalet i syfte att underlätta
arbetet med dyrtidstilläggens uträknande in. m.

Till 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i fråga om dyrtidstilläggen
ett förslag, som innebar en fullständig omläggning av reglerna för dyrtidstilläggens
utgående. Enligt förslaget skulle dyrtidstilläggen för olika
störa avlöningar utgå efter ett och samma procenttal, dock att dyrtidstillägg
ej skulle utgå å högre belopp än 650 kronor i månaden för
oreglerad och 800 kronor i månaden för reglerad avlöning. Beträffande
befattningshavare med oreglerad avlöning skulle dyrtidstilläggen beräknas
efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen.
Vid en indexställning av 175 skulle alltså, med iakttagande av föreskriven
avrundning, procenttalet vara 37. För befattningshavare vid nyreglerade
verk skulle dyrtidstillägget utgå efter ett med 18 enheter minskat
procenttal. Vid eu indexställning av 175 skulle alltså procenttalet vara
19. Förhöjning på grund av försörjningsplikt skulle enligt förslaget tillkomma
allenast dem, som hade minderåriga barn att försörja; och skulle
för dessa dyrtidstillägget ökas med en tiondel av vad eljest skolat utgå.
Däremot skulle dyrtidstillägget nedsättas med en tiondel för befattningshavare
under 25 år utan försörjningsplikt, som här avses. — I Kungl.
Maj:ts förslag vidtog riksdagen allenast den ändringen, att den föreslagna
procentuella förhöjningen av dyrtidstillägget för barnförsörjare utbyttes
mot fasta barntillägg, vilka skulle utgå vid de reglerade verken med 4
kronor och vid de oreglerade verken med 5 kronor för månad och barn
under 16 års ålder.

Kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst utfärdades den 15 juni 1923 (nr 265). Beträffande diplomatiska
och konsulära tjänstemän utfärdades samma dag i enlighet med

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Inkomna

framställ ningar.

Nya grunder
för dyrtidsti
I läggen.

riksdagens beslut särskild kungörelse angående grunderna för dyrtidstilllägget
(nr 277). Vad angår fast anställt manskap vid armén och marinen
m. fl. utfärdades likaledes samma dag kungörelse angående dyrtidstillägg
åt nämnda personal (nr 200). Samtliga ifrågavarande kungörelser gälla
från och med den 1 juli 1923 tillsvidare utan någon viss tidsbegränsning.

I detta sammanhang, och innan jag går att närmare beröra frågan om de
bestämmelser, som enligt mitt förmenande efter den 30 juni 1924 böra bliva
gällande i fråga om dyrtidstillägg till statens befattningshavare, ber jag få
omnämna, att Sveriges statstjänstemannanämnd i skrivelse den 26 november
1923 gjort framställning, i syfte att dyrtidstilläggen måtte fortfarande få utgå
efter samma grunder som för närvarande, dock att dyrtidstillägg måtte få beräknas
a avlöning intill 1,250 kronor per månad för befattningshavare vid nyreglerat
verk samt intill 1,000 kronor för övriga befattningshavare. Hemställan
om oförändrade grunder för dyrtidstilläggens utgående har jämväl
framförts av trafiktjänstemännens riksförbund i skrivelse den 2 december 1923.
Å andra sidan hava styrelserna för statstjänarnas centralorganisation i
skrivelse den 12 november 1923 och för svenska järnvägsmannaförbundet
i skrivelse den 19 december 1923 hemställt, att de lägst avlönade befattningshavarna
måtte vid dyrtidstilläggens fastställande bättre tillgodoses
än enligt nu gällande grunder. Förstnämnda styrelse har därjämte yrkat,
att den bestämmelse, som föreskriver minskning med 10 procent av dyrt.
idstillägget för befattningshavare under 25 år, måtte bortfalla. Beträffande
vissa detaljbestämmelser i den nuvarande allmänna kungörelsen hava framställningar
gjorts av styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund ävensom
av kamreraren hos direktionen för Stockholms stads undervisningsverk.

På sätt redan nämnts har man genom beslut vid 1923 års riksdag nått
fram till i stort sett mot avlöningarna proportionella dyrtidstillägg. Härigenom
hava bestämmelserna för dyrtidstilläggen vunnit i enkelhet, och
arbetet med dyrtidstilläggens bestämmande och utbetalande har avsevärt
minskats. Enligt min mening är för övrigt ett system med proportionella
dyrtidstillägg under nuvarande förhållanden det principiellt riktiga. I
enlighet med denna min uppfattning har jag ock haft under övervägande att
föreslå vissa ändringar i gällande huvudgrunder för dyrtidstilläggen i syfte
att giva större utrymme åt ett sådant system. Då man kan utgå från att
de vid löneregleringarna fastställda lönerna borde vara riktigt avvägda gent
emot varandra, har det nämligen synts mig under nuvarande förhållanden
saknas giltig anledning till de modifikationer i systemet, som för närvarande
gälla. Jag har alltså övervägt dels ett borttagande av maximibegränsningen
för dyrtidstilläggen eller i varje fall en höjning av berörda maximum, dels ock
ett upphävande av den särskilda begränsningen av dyrtidstillägget för befattningshavare
under 25 år och utan försörjningsplikt. Då det emellertid
nu befunnits nödvändigt att av statsfinansiella skäl vidtaga en allmän

Kungl. Maj.ts proposition Nr 5.

'')

nedsättning av dyrtidstilläggen, har det ansetts tillbörligt, att denna
nedsättning drabbar samtliga befattningshavare i huvudsakligen lika mån;
och har jag av denna anledning stannat vid att ej föreslå någon ändring
i de av mig nu berörda avseenden.

Vad angår huvudgrunderna för dyrtidstilläggen vill jag emellertid
ifrågasätta viss jämkning i annat hänseende. Enligt gällande grunder
fastställas de procenttal, efter vilka dyrtidstilläggen utgå, med ledning av
det vid varje kvartalsskifte uträknade talet fiir levnadskostnadsökningen.
Följaktligen kunna dessa procenttal förskjutas under årets olika kvartal.
Sedan numera levnadskostnaderna i avsevärd män stabiliserats, hava växlingarna
i indextalen för levnadskostnaderna endast medfört obetydliga
variationer i dyrtidstilläggen. Indextalen hava under 1923 års särskilda
kvartal utgjort 183, 177, 174 och 177. Indexens ställning den 1
januari 1924 väntas hålla sig omkring sistnämnda siffra. Under angivna
omständigheter synes tiden vara inne att låta dyrtidstilläggen utgå efter
fasta, för hela budgetåret gällande procenttal, vilka procenttal böra fastställas
med ledning av den för budgetåret väntade genomsnittliga indexställningen.
En dylik anordning torde medföra fördelar för såväl staten
som den enskilde befattningshavaren. Kostnaderna för dyrtidstilläggen
fastlåsas, och uträknandet av de till de enskilda befattningshavarna utgående
dyrtidstilläggen förenklas högst avsevärt. De fasta procenttalen
medföra för den enskilde befattningshavaren möjlighet att för hela budgetåret
överskåda sina inkomstförhållanden.

Vidkommande härefter dyrtidstilläggens storlek vill jag till en början
erinra, att desamma icke under någon period hittills i förhållande till
avlöningarna motsvarat full kompensation för den inträdda prisstegringen.
Kompensationsgradens utveckling under skilda tider och för olika grupper
av befattningshavare har framför allt varit beroende av de medelsbelopp,
som ansetts kunna ställas till förfogande för ändamålet. Vid den omläggning
av grunderna för dyrtidstilläggen, vilken — såsom förut angivits
genomfördes vid 1923 års riksdag, nödgades man på grund av statsfinansiella
skäl i avsevärd grad begränsa kostnaderna för dyrtidstilläggen.

Jämväl då det nu gäller att bestämma grunderna för dyrtidstilläggen,
måste hänsyn tagas till den begränsade medelstillgången. I det förslag
till riksstat, som senare i dag kommer att föreläggas Kungl. Maj:t, hava
med hänsyn till de inkomster, som för statsregleringen stå till förfogande,
långt gående begränsningar av utgifterna vidtagits. Även i fråga om
dyrtidstilläggen har en nedsättning befunnits erforderlig. Nedsättningen
har synts mig böra begränsas till de procentuella tilläggen. Någon ändring
av de fasta barntilläggen har jag sålunda ej ansett mig böra föreslå.

Den erforderliga nedsättningen av dyrtidstilläggen synes böra så genomföras,
att den sammanlagda inkomsten av lön och dyrtidstillägg enligt
gällande grunder, med bortseende dock från barntilläggen, avkortas i ungefär
samma proportion för befattningshavare vid oreglerade och reglerade verk.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Med iakttagande härav och för vinnande av den nödvändiga kostnadsminskningen
höra de fasta procenttalen för dyrtidstilläggen, enligt vad en
närmare kalkyl ger vid handen, fastställas till 33 för befattningshavare vid
oreglerade verk och till 16 för befattningshavare vid reglerade verk.

Vid dyrtidstilläggens beräknande för budgetåret 1923—1924 utgick man
från en medelindex om 175, ett antagande, som, såvitt nu kan bedömas,
i stort sett synes vara riktigt. Beträffande budgetåret 1924—1925 har
man, på sätt jag senare i dag får tillfälle närmare utveckla, varit hänvisad
att kalkylera med i stort sett samma prisnivå som den nu gällande.

I jämförelse med de procenttal, som vid levnadskostnadsindex 175 skulle
erhållas enligt gällande grunder, nämligen 37 för befattningshavare
vid oreglerade verk och 19 för övriga befattningshavare, innebära de
föreslagna fasta procenttalen för dyrtidstilläggen en nedsättning av 4
resp. 3 enheter. För befattningshavare utan försörjningsplikt minskas
härigenom själva dyrtidstilläggen med omkring 11 procent vid oreglerade
verk och omkring 16 procent vid nyreglerade verk. I förhållande till den
sammanlagda inkomsten av lön och dyrtidstillägg uppgår nedsättningen
för båda grupperna till mindre än 3 procent.

För att erhålla en konkret bild av förslagets verkningar hava i efterföljande
tabell för ett antal befattningshavare angivits dels grundlönerna
år 1914 och för närvarande, dels dyrtidstilläggen enligt nuvarande och
enligt föreslagna grunder samt den ur de ändrade grunderna framgångna
nedsättningen av dyrtidstilläggen, dels slutligen den sammanlagda inkomsten
(lön dyrtidstillägg) och dennas storlek i procent av 1914 års
lön (löneindex). Tabellen, som är sammanställd i anslutning till de vid
1923 års proposition (nr 2) med förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m.
fogade tabeller, upptager endast ett fåtal befattningar. Med ledning av
i sistnämnda tabeller meddelade siffermaterial kunna emellertid motsvarande
uppgifter utan svårighet erhållas för samtliga de befattningshavare,
som redovisas i fjolårets proposition.

Kanyl- Maj:ts proposition Nr ,5.

i

Avlöningar och dyrtidstillagg per är enligt nu gällande och före.slagnn grunder.

Befattningshavare över 25 år och utan barn. Begynnelselöner. I.evnadskostnadsindex 175.

1

| s "

i « "

1 4

t 5

6

'' 7

8

»

in

«!

i

L

ö n

j Dyrtidstillägg 1

L

ön -{- dyrtidstillägg

enligt

enligt

enligt nuvaran-de grunder

enligt före-slagna grunder

Ortsgrupp

År

1914

kr.

Nu

kr.

nuva-

rande

grun-

der

kr.

före-

slagna

grun-

der

kr.

Ned-

sätt-

ning

kr.

kr.

löne-index
(lönen
enligt
kol. 3
= 100)

kr.

löne-index
(lönen
enligt
kol. 3
= 100)

Xyreglerade verk.

Generaldirektör ...

Dyraste

ort

11,000

17,040

1,824

1,536

288

18,864

171

18,576

169

i Byråchef ............

»

»

8,100

10,500

1,824

1,536

288

12,324

152

12,036

149

I Sekreterare .........

»

»

5,800

7,668

1,457

1,227

230

9,125

157

8,895

‘53

! Notarie...............

»

»

4,000

6,420

1,220

1,027

193

7,640

191

7,447

186

Postexpeditör ......

Dyraste

»

2,530

4,350

827

696

131

5,177

205

5,046

199

»

Billigaste

»

2,200

3,450

656

552

104

4,106

187

4,002

l82

Lokomotivförare...

Dyraste

»

1,860

3,672

698

588

no

4,370

235

4,260

229

»

Billigaste

»

1.560

2,880

547

461

86

3,427

220

3,341

214

Konduktör .........

D vraste

»

1,440

2,988

568

478

90

3,556

247

3,466

241

» ......

Billigaste

»

1,200

2,340

445

374

71

2,785

232

2,714

226

Stationskarl.........

Dyraste

»

1,356

2,520

479

403

76

2,999

221

2,923

216

» .......

Billigaste

1,128

1,980

376

317

59

2,356

209

2,297

204

Telegrafi st

(kvinnlig)

Dyraste

>

1.449

3.204

609

513

96

3,813

263

3,717

z57

» »

Billigaste

»

1,260

2,700

513

432

81

3,213

255

3,132

249

Rikstelefonist

(kvinnlig)

Dyraste

»

1,104

2,574

489

412

77

3,063

277

2,986

270

» »

Billigaste

»

960

2,160

410

346

64

2,570

268

2,506

26l

Kontorsbiträde

(kvinnligt)

Dyraste

»

1,200

2,160

410

346

64

2,570

214

2,506

209

» »

Billigaste

»

1,050

1,800

342

288

54

2,142

204

2,088

199

Oreglerade verk.

Landshövding ......

Dyraste

Drt

13,000

15,000

2,886

2,574

312

17,886

138

17,574

135

Byråchef ............

»

»

8,100

9,100

2,886

2,574

312

11,986

148

11,674

144

Sekreterare .........

>

»

5,800

6,800

2,516

2,244

272

9,316

161

9,044

136

Notarie ..............

»

»

4,000

4,900

1,813

1,617

196

6,713

168

6,517

163

Vaktmästare.........

Dyraste

»

1,200

1,900

703

627

76

2,603

217

2,527

211

» .........

Billigaste

»

1,050

1,550

573

511

62

2,123

202

2,061

196

Skrivbiträde

(kvinnligt)

Dyraste

1,200

1,600

592

528

64

2,192

>83

2,128

177

» »

Billigaste

»

1,050

1,400

518

462

56

1,918

is?

1,862

177

1 Dyrtidstilläggen äro beräknade utan hänsyn till i § 3 sista stycket av gällande kungörelse i
ämnet föreskrivna avrundningar.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Detaljbe stämmelser.

Av tabellen framgår, att den föreslagna nedsättningen av dyrtidstillläggen
begränsats till relativt små belopp. I jämförelse med de år 1914
utgående avlöningarna representerar också summan av lön och dyrtidstilllägg
även efter dyrtidstilläggens nedsättning en procentuell ökning, som
tack vare tillfälliga och definitiva löneregleringar ofta nog — för de lägsta
befattningshavarna i regel — mer än täcker levnadskostnadsstegringen.
Även om man utgår från att 1914 års löner hänföra sig till 1905 års prisnivå
och jämförelsen sålunda skall göras icke med prisstegringen sedan
år 1914 (75 procent) utan med prisstegringen sedan år 1905 (omkring 100
procent), visar det sig, att en stor del av de lägre befattningshavarna enligt
förslaget fortfarande skulle erhålla full kompensation för prisstegringen.
Vad åter angår högre befattningshavare är kompensationen för prisstegringen
såväl vid nuvarande som föreslagna grunder för dyrtidstilläggen
mer eller mindre ofullständig.

Vid jämförelser mellan den sammanlagda löneinkomsten år 1914 och för
närvarande må emellertid beaktas, att genomförda löneregleringar för åtskilliga
av befattningshavarna avsett att innebära icke blott ersättning
för penningvärdets fall utan även en uppflyttning i högre löneställning
än den förutvarande.

Vad angår de ändringar i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst, som för genomförande
av nu föreslagna jämkningar beträffande grunderna för dyrtidstilläggen
måste vidtagas, begränsas desamma till §§ 2, 3 och 4.

Med införande av fasta procenttal bliva föreskrifterna i § 2 rörande uträknandet
och fastställandet av det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
onödiga. Hela denna paragraf kan följaktligen utgå.

I §§ 3 och 4 erfordras den ändring, att de fasta procenttal, varigenom
dyrtidstilläggets storlek i förhållande till avlöningen fastställes, direkt
utsättas.

Jag ber i detta sammanhang få omnämna, att de av mig föreslagna
jämkningar i grunderna för dyrtidstilläggen icke påkallar någon ändring
av förberörda kungörelse den 15 juni 1923 angående dyrtidstillägg åt
diplomatiska och konsulära befattningshavare.

Vad angår dyrtidstillägg åt fast anställt manskap vid armén och marinen
m. fl. kommer chefen för försvarsdepartementet att senare i dag
framlägga förslag.

Beträffande detaljerna i den nuvarande kungörelsen med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst torde böra
omnämnas det förslag, som framställts av kamreraren hos direktionen
över Stockholms stads undervisningsverk och som hänför sig till reglerna
för dyrtidstilläggens avrundning i fall, som avses i § 8. I andra stycket
av nämnda paragraf föreskrives, dels att dyrtidstillägg för befattnings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr o. 9

liavare, sou) av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera
befattningar, ej utgår å i de särskilda avlöningsbeloppen ingående öretal,
som överskjuter fullt krontal, dels oek att vad av det beräknade dyitidstillägget
överskjuter helt krontal bortfaller. Den föreslagna ändringen
avser, att sistnämnda bestämmelse om det beräknade dyrtidstilläggets
avrundning skall gälla för varje särskilt avlöningsbelopp. En dylik
ändring skulle emellertid komma att stå i strid med stadgandet i första
stycket av samma paragraf, enligt vilket dyrtidstillägg i här avsedda fall
skall beräknas icke å de särskilda avlöningsbeloppen utan å de sammanlagda
avlöningsförmånerna. Och någon ändring av detta stadgande, som
är påkallat av bestämmelserna om dyrtidstilläggets maximering, synes
mig ej vara av förhållandena betingad. Med hänsyn härtill kan jag ej
biträda förslaget om ändrade bestämmelser för dyrtidstilläggets avrundning
i här avsett fall.

Ett av bemälde kamrerare framställt förslag beträffande det s. k. barntillägget,
i syfte att detta för del av månad skulle på visst sätt avrundas
till helt krontal, synes mig ej heller vara av den betydelse, att ändring
bör äga rum.

I förberörda framställning av styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund
har föreslagits, att lärarna vid de allmänna läroverken måtte erhålla
dyrtidstillägg å högst 600 kronor under månaderna januari, juni, augusti
och december, å högst 700 kronor under månaderna februari, mars, april,
maj, september, oktober och november samt å högst 500 kronor under juli
månad. Förslaget är föranlett därav, att avlöning till läroverkslärarna

_ liksom för övrigt till vissa andra lärare — utgår med olika

belopp under olika delar av året och att på grund härav nuvarande
maxim ibestämmelser kunna medföra, att dyrtidstillägget utgår
med lägre sammanlagt belopp än om avlöningen vore jämt fördelad
över hela året. Då emellertid motsvarande ojämnheter, om ock i mindre
omfattning, kunna inträffa jämväl för andra befattningshavare, synes
det ej vara lämpligt att införa undantagsbestämmelser, som skulle avse
allenast läroverkslärarna och vissa med dem jämförliga lärare vid andra
undervisningsanstalter. Med hänsyn härtill och då ett allmänt avhjälpande
av här påtalade orättvisor knappast låter sig göra utan slopande
av maximibestämmelserna eller en avsevärd höjning av nuvarande
maximibelopp, har jag ansett mig ej böra tillstyrka den av läroverks''ärarnas
riksförbund föreslagna ändringen.

Vad angår kostnaderna för dyrtidstilläggen torde senare i dag närmare
förslag komma att föreläggas Kungl. Maj:t och erforderliga anslag
föreslås till upptagande å riksstaten för budgetåret 1924—1925. I förevarande
sammanhang vill jag allenast meddela följande sammanställning
rörande kostnaderna för dyrtidstilläggen under budgetåret 1924—1925,
dels enligt nuvarande grunder vid en antagen indexställning av 175, dels
enligt föreslagna grunder (miljoner kronor).

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. ■> höft. (Nr ö.) -

Kostnads frågan.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

Beräknade kostnader under budgetåret
1924 — 1925

1

Enligt

Enligt

nuvarande

föreslagna

Bespar

grunder

grnnder

A. Dyrtidstiliägg rid affärsverken.

j 1. Befattningshavare .. •.......................................

28.2

24.1

4.1

I 2. Pensionärer ................................................

3.s

3.4

0.4

Summa

32.0

27.5

4.5

B. Dyrtidstillägg i övrigt.

t. Allmänna dvrtidstilläggsanslagen å huvudtitlarna

II-X ......................................................

29.5

25.g

3.o

2. Statsunderstödda undervisningsanstalter .........

22.4

20.i

2.2

3. Mynt- och justeringsverket m. fl. verk ............

0.3

0.2

0.1

4. Övriga dyrtidstilläggsanslag å huvudtitlarna II—X

1.5

1.0

0.5

5. F. d. befattningshavare samt änkor och barn m. fl.

9.5

8.7

O.s

6. Pensionerade båtsmän m. fl...........................

1.8

1.8

—

Summa

64.5

57.0

7.:*

Tillsammans

96.5

84.5

i2.o

På sätt hittills skett torde vid de afiärsdrivande verken samt flottans
pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
dyrtidstilläggen böra utgå av de medel, av vilka omkostnaderna för
vederbörande verk och institutioner i övrigt bestridas.

I detta sammanhang ber jag få framhålla, att viss omläggning av sättet
för bestridande av kostnaderna för de i arbetslönerna vid arméns och
marinens verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar ingående dyrtidstillägg
torde böra genomföras från och med budgetåret 1924—1925. Denna
omläggning skulle innebära, att sagda kostnader enligt riksdagens uttalade
önskan skola bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag
i stället för, såsom nu sker, från fjärde huvudtitelns anslag
till dyrtidstillägg. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för försvarsdepartementet
att senare i dag föreslå härav påkallad omräkning
av förstnämnda anslag. I förevarande sammanhang torde böra begäras
riksdagens medgivande, att berörda kostnader må bestridas av vederbörande
underhålls- eller anskaffningsanslag.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom departementet
utarbetat förslag till kungörelse angående vissa ändringar i kungörelsen
den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstilllägg
åt befattningshavare i statens tjänst (bilaga A) samt hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga sagda förslag till kungörelse;
dels ock besluta,

It

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5.

att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar,
statens vattcnfallsverk, statens domäner, flottans pensionskassa
samt statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. dyrtidstilllägg
för budgetåret 1924—1925 skall utgå av de medel, av vilka verkets eller
institutionens omkostnader i övrigt bestridas,

samt att, där arbetslönerna vid arméns och marinens verkstäder och
fabriker m. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstilllägg,
kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande
underhålls- eller anskaffningsanslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bil.
lätt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtsa till

riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Looström.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr o.

Bilaga A.

Förslag

till

Kungörelse

angående vissa ändringar i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Härigenom förordnas, att § 2 i kungörelsen den 15 juni 1923 med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst skall
upphöra att gälla samt att §§ 3 och 4 i samma kungörelse skola i nedan
intagna delar hava följande ändrade lydelse:

§ 3.

Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i särskild
ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget med 33 procent av den för månad
uppburna avlöningen; dock att

dels beträffande — — — krontal bortfaller.

§ 4.

Mom. 1. Till befattningshavare---iakttagande därav,

att det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget skall utgå, utgör 16,
att det belopp, — — — angivna belopp.

Mom. 2. Därest för — — — sagda övergångsbestämmelser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924.

Stockholm, Isaac Mai-cus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.