Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

Nr 47.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner åt vissa
personer; given Stockholms slott den 7 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt i punkterna l:o—4:o.

GUSTAF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Makks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Lubeck, Öl ason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Pettersson anför:

l:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,
professorn Nils Gustaf Ekholms änka Agnes Ekholm, född
Bodén, i skrivelse den 4 juni 1923 gjort framställning om erhållande från
och med 1923 av eu årlig pension av 4,000 kronor. Vid ansökningen har
fogats utdrag av bouppteckningen efter professorn Ekholm, utvisande att
han avlidit den 5 april 1923 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat allenast
änkan och syskon samt att behållningen i boet utgjorde 14,030 kronor 34 öre.
Till stöd för sin framställning bär sökanden anfört följande.

U-] .

Pension åt
f. d. föreslå filt
aren för
meteorologiska
cert trälanstalten,

professorn
N. G Ekholms
linka Agnes
Ekholm.

Departements chefen.

8 Kungi. Maj:ts proposition Nr 47

Professorn Ekholm, som vid meteorologiska centralanstalten tjänstgjort från
1890 såsom vetenskapligt biträde och från 1902 till och med 1913 såsom
amanuens, hade först 1914, från och med vilket år ny stat fastställts att
gälla för anstalten, kommit i åtnjutande av med ordinarie statstjänst förenade
löneförmåner. Som han emellertid då redan uppnått eu ålder av 63 år, hade
han icke kunnat vinna inträde i civilstatens änke- och pupillkassa. Ekholm
både sedermera vid 70 års ålder frånträtt sin befattning såsom föreståndare
för anstalten och hade då tillerkänts en årlig pension av 5,000 kronor. Någon
pension åt hans efterlevande hade däremot ej beviljats.

Vad anginge makarnas ekonomi, så hade de löneförmåner Ekholm intill
1914 åtnjutit icke räckt till levnadsomkostnaderna, långt mindre till amortering
av studieskulder. Bouppteckningen efter Ekholm utvisade visserligen
en behållning av omkring 14,000 kronor. Att märka vore emellertid, att
behållningen icke utgjordes av uteslutande kontanta medel. Däri inginge
nämligen värdet av en å ofri grund uppförd sommarbostad, belägen vid
norra Värmdön i Stockholms län, vilken av vederbörande taxeringsmyndighet
taxerats till 11,000 kronor men i själva verket — enligt av sökanden
åberopat intyg av två personer — representerade ett värde av allenast 6,800
kronor. Den nettobehållning, som återstode sedan boets skulder reglerats,
uppginge till så ringa belopp, att avkastningen därav icke kunde i ringaste
mån skydda sökanden från umbäranden.

Tilläggas finge, att sökanden, som vore 58 ar gammal, lede av kräfta,
varför hennes krafter vore mycket nedsatta. Även synförmågan vore —
enligt vad av sökanden åberopat läkarintyg utvisade — nedsatt.

Vetenskapsakademien har i över framställningen infordrat utlåtande den
12 september 1923 med hänsyn till professorn Ekholms långvariga, storslagna
och självuppoffrande arbete till främjande av den svenska meteorologien
hemställt, att sökanden måtte beredas de högsta pensionsförmåner,
som utginge till änka efter uriiversitetsprofessor.

I akademiens utlåtande bilagt yttrande av tvenne dess ledamöter professorerna
S. Arrhenius och K. Sondén hava dessa, med vitsordande av
Ekholms synnerligen förtjänstfulla verksamhet i statens tjänst, livligt tillstyrkt
bifall till sökandens framställning.

Jämväl styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i
remissutlåtande den 27 september 1923 livligt tillstyrkt, att pension måtte
beredas sökanden med det högsta belopp, som kunde prövas möjligt.

Statskontoret har i utlåtande den 7 november 1923 — under erinran att
1921 års riksdag under liknande förhållanden beviljat pension å 1,000
kronor åt f. d. intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, professorn A.
G. Natliorsts änka (R. skr. nr 196 p. 2) — för sin del icke funnit anledning
att i nu förevarande fall tillstyrka beviljande av högre belopp än
det, som sålunda beviljats professorn Natliorsts änka, att utgå från och
med den 1 maj 1923.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall till
ifrågavarande framställning på sätt av statskontoret tillstyrkts.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

att f. d. föreståndaren vid meteorologiska centralanstalten,
professorn Nils Gustaf Ekholms änka Agnes
Ekholm, född Bodén, må, räknat från och med den 1
maj 1923, under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver änka, från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,000 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den
30 november 1923 överlämnad skrift bar f. d. domänintendenten i Örebro
län Frans Erik August Baeckström anhållit att från och med den 1 januari
1924 under sin återstående livstid komma i åtnjutande av en årlig pension
av 2,000 kronor.

Vid ansökningen har fogats åldersbetyg, utvisande att sökanden är född
den 14 oktober 1849.

Till stöd för framställningen har åberopats, att sökanden dels under
åren 1885—1902 vid de tillfällen, då företrädaren å domänintendentsbefattningen
i Örebro län åtnjutit tjänstledighet, efter förordnande av länsstyrelsen
i länet eller domänstyrelsen uppehållit befattningen ifråga, dels
under samma år i egenskap av utav Örebro läns landsting vald uppskattningsman
deltagit i uppskattnings- och saluvärderingsförrättningar i fråga
om kronoegendomar inom länet, dels ock efter förordnande av Kungl. Maj:t
från och med den 1 januari 1903 oavbrutet bestritt merberörda domänintendentsbefattning.

Domänstyrelsen bär vitsordat det synnerligen förtjänstfulla och plikttrogna
sätt, varpå sökanden städse fullgjort de med hans befattning förenade
åligganden. Beträffande det av sökanden begärda pensionsbeloppet,
som stode i full överensstämmelse med förut åt domänintendenter i liknande
fall beviljade pensioner, har styrelsen icke haft något att erinra.

Statskontoret har i remissutlåtande den 4 januari 1924 anfört följande.

Pension åt
f. d. domänintendenten

F. E. Å.
Baeckström.

Domänintendentsbefattningarna tillsattes på förordnande och vore förenade
med arvoden på domänverkets stat till belopp, som frånsett domänintendentsbefattningen
i Hallands län, för vilken befattning arvodet vore bestämt till
1,200 kronor, varierade mellan lägst 3,000 kronor och högst 4,500 kronor.
För domänintendentsbefattningen i Örebro län, å vilken sökanden innehaft
förordnande intill utgången av 1923, utgjorde arvodet 3,000 kronor.

Någon författningsenlig rätt till pension tillkomme icke innehavaren av
sådan befattning. Men riksdagen hade vid flera tillfällen, på framställning
av Kungl. Maj:t, beviljat domänintendent, som efter långvarig tjänstgöring
icke längre kunnat till följd av framskriden ålder bibehållas vid förordnandet,
pension från allmänna indragningsstaten; och både pensionsbeloppet därvid
bestämts till 2,000 kronor för år. På grund härav och med hänsyn till vad
handlingarna innebölle beträffande sökandens levnads- och tjänstålder finge
statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sökanden måtte från och med ingången av 1924, då hans förordnande såsom

Dep art e
mentschefen.

[3.]

Pension åt
f. d. rektorn
vid lantbruksoch
mejeriinstitutet
vid
Alnarp
K. 0. M.
Weibulls änka
Hilda Amalia
Weibull.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

domänintendent upphörde, under sin återstående livstid komma i åtnjutande
av pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,000 kronor årligen.

Vid de tillfällen, då pensioner förut beviljats domänintendenter, nämligen
åt domänintendenten M. Borgström 1902 (X H. T. p. 9), H. J. Ljungbeck
1905 (X H. T. p. 13), kaptenen M. F. Rodhe 1910 (prop. nr 155) och
domänintendenten O. Erickson 1922 (prop. nr 54), hava pensionsbeloppen,
oavsett det arvode vederbörande uppburit såsom domänintendent, bestämts
till 2,000 kronor.1

Då pension till enahanda belopp synes mig böra beredas sökanden,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. domänintendenten i Örebro län Frans Erik
August Baeckström må från och med den 1 januari
1924 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av
2,000 kronor.

3:o.

Med utlåtande den 28 september 1923 har lantbruksstyrelsen överlämnat
en till Kungl. Maj:t ställd ansökning, däri f. d. rektorn vid lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn Kristian Oskar Mathias Weibulls
änka Hilda Amalia Weibull, född Åkerblom, anhållit, att från och med den
1 juni 1923 måtte beredas henne en årlig pension av allmänna medel till
belopp, som kunde prövas skäligt.

Vid ansökningen har fogats dels prästbevis, utvisande att sökanden är
född den 8 maj 1865, dels avskrift av instrument över bouppteckning efter
professorn Weibull, varav inhämtas, att Weibull, som avled den 26 maj 1923,
såsom stärbhusdelägare efterlämnat änka och tre ogifta, myndiga barn samt
att behållningen i boet uppginge till 41,774 kronor 1 öre, dels ock av läkare
utfärdat intyg att änkefru Weibull på grund av genomgången operation i
avsevärd mån blivit nedsatt till krafter och arbetsförmåga.

Till stöd för sin framställning har sökanden anfört bland annat följande.

Professorn Weibull, vilken var född den 23 december 1856, hade 1883 —
efter avlagd filosofie doktorsgrad vid Lunds universitet, där han jämväl uppehöll
en docentur — antagits till laborator i kemi vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp. 1886 förordnades han till ordinarie lärare i fysik och
meteorologi vid samma institut samt 1887 till ordinarie lärare i kemi och
geologi därstädes. Föreståndare för Malmöhus läns kemiska kontrollanstalt
samma år samt lärare i mineralogi vid kemisk-mineralogiska institutionen i
Lund åren 1893—1902, utnämndes och förordnades han den 31 december
1902 till lektor i kemi och geologi vid nämnda institut, varjämte han den
19 oktober 1911 förordnades att från och med den 1 november 1911 vara

1 Ang. tilläggspension åt f. d. domänintendenten M. Ahlund se prop. nr 140/1923 p. 5.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

rektor vid institutet. Den 1 december samma år tillädes honom professors
namn. I samband med fastställandet av ny stat för sagda institut utnämndes
och förordnades han den 30 november 1917 att från och med den 1 januari
1918 vara professor i kemi och geologi vid institutet.

Efter att genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 juli 1921 hava medgivits
rättighet att tillsvidare intill den 1 november 1922 kvarstå i sin professorsbefattning,
erhöll Weibull den 27 oktober 1922 avsked från samma befattning
från och med den 1 november 1922, varjämte han från och med sistnämnda
dag entledigades från det honom meddelade förordnandet att vara
rektor vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Genom beslut den 12 oktober 1922 förklarade statskontoret professorn
Weibull berättigad att från och med den 1 november 1922 under sin återstående
livstid åtnjuta pension till belopp av 5,000 kronor årligen, att utgå
enligt bestämmelserna i civila pensionslagen.

Efter Weibulls frånfälle den 26 maj 1923 hade pension i sedvanlig ordning
icke kunnat beredas sökanden. Visserligen hade Weibull vid civilstatens
pensionsinrättnings ombildning med 1908 års ingång till civilstatens
änke- och pupillkassa jämlikt reglementet den 21 december 1907 (nr 136)
för nämnda kassa beretts möjlighet att bliva delägare i kassan, vilket skulle
hava skett innan han uppnådde eu ålder av 60 år. Han hade emellertid
icke begagnat sig av denna förmån, då hans ekonomiska ställning medförde,
att han icke'' utan stora svårigheter kunde erlägga de betydliga retroaktivavgifter,
som skulle ålegat honom vid inträde i kassan. Medverkande härtill
hade också varit det förhållandet, att sökanden redan dä angripits av
den livsfarliga sjukdom, vilken medförde, att sökanden senare måste underkasta
sig flera operationer, och som gjorde det högst osannolikt, att sökanden
skulle överleva sin friske och livskraftige man. Emellertid hade professorn
Weibull i stället tagit eu livförsäkring å 10,000 kronor, vilket belopp
nu inginge i boets tillgångar.

Av den vid professorn Weibulls frånfälle förrättade bouppteckningen framginge,
att testamente rörande kvarlåtenskapen icke förefunnes samt att stärbhusets
delägare vore, förutom sökanden, makarnas barn, vilka samtliga vore
ogifta, nämligen lärarinnan vid Fredrika-B remer förbundets lantliushållningsseminarium
vid Rimforsa Hilda Marit Hellén, född den 24 april 1889, numera,
sedan den 1 september 1923, vikarierande assistenten vid kemiska laboratoriet
vid kemisk-växtbi ologiska anstalten i Luleå Gudrun Anna Louise,
född den 7 december 1890, samt medicine studeranden vid Karolinska medicokirurgiska
institutet i Stockholm Ragnar Carl Oscar, född den 10 juni 1896,
av vars studietid för avläggande av medicine licentiatexamen ännu återstode
omkring två år. Sökanden jämlikt giftorätt tillkommande andel i stärbhusets
tillgångar utgjorde hälften av desamma eller 20,887 kronor. Emellertid
finge uppmärksammas, att omkring hälften av sökandens tillgångar, eller
i runt tal 10,000 kronor, funnes innestående i fastighet i Stocksund och i
boet, i följd varav sökanden därav icke hade någon direkt inkomst för sitt
uppehälle. Icke heller torde tillsvidare vara att förvänta någon större eller
säker utdelning å i kvarlåtenskapen ingående, till sammanlagt 20,906 kronors
värde uppskattade aktier.

Då räntan å det för sökanden tillgängliga kapitalet sålunda icke vore tillräcklig
för sökandens uppehälle och då sökanden på grund av sjukdom icke1
vore i stånd att genom eget arbete bidraga till sin utkomst, finge sökanden
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande åt sökanden
av årlig pension till belopp, som prövades skäligen kunna tillerkännas.

12 Kungl- Maj:ts proposition Nr 47.

Lantbruksstyrelsen har för egen del i ärendet anfört följande.

Då professorn Weibull 1883 anställdes såsom lärare vid lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp, ägde lärare vid institutet ej rätt till inträde i
civilstatens pensionsinrättning för beredande av pension åt efterlevande änka.
En sådan rättighet bereddes dem först 1908 vid inrättandet av civilstatens
änke- och pupillkassa. Weibull hade emellertid då redan uppnått en ålder
av 51 år och de avsevärda retroaktivavgifter, som skulle ålegat honom vid
inträde i nämnda kassa, torde icke utan svårigheter kunnat erläggas av
honom. Han begagnade sig därför icke av berörda rättighet. Hans änka
saknade således laglig rätt till pension.

Enligt vad houppteckningsinstrumentet utvisade, vore en stor del av behållningen
i boet bunden i fastighet. Tillgången på nödiga existensmedel
för änkefru Weibulls livsuppehälle vore ringa. Enligt vad av läkarintyget
framginge, måste hennes förmåga att genom eget arbete bidraga till sin utkomst
även anses synnerligen ringa. Med hänsyn såväl till dessa omständigheter
som ock till Weibulls framstående förtjänster såsom lärare och
vetenskaplig forskare och den stora betydelse, han i sådan egenskap utövat
på landets jordbruk, ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka bifall till
ifrågavarande ansökning.

Lantbruksstyrelsen ville i detta sammanhang erinra, att vid upprepade
tillfällen pension av statsmedel tillförsäkrats änka efter befattningshavare,
som av olika anledningar icke kunnat eller ansett sig kunna begagna sig av
dem lämnat tillfälle att genom inträde såsom delägare i statsunderstödd pensionsinrättning
bereda sina efterlevande pension. I sådant avseende finge
erinras därom, att genom beslut av 1921 års riksdag pension under liknande
förhållanden beviljats f. d. intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, professorn
A. G. Nathorsts änka (R. skr. nr 19(1, punkt 2).

Vad anginge storleken av det pensionsbelopp, som skäligen syntes böra tillerkännas
änkefru Weibull, hade lantbruksstyrelsen inhämtat att, därest mannen
varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, en pension av 1,250 kronor
skulle hava tillkommit henne. Då emellertid Weibull icke erlagt några avgifter
för änkepensionering, ansåge lantbruksstyrelsen pensionsbeloppet skäligen
böra begränsas till 1,000 kronor, att utgå från och med den 1 juni
1923. Framhållas Unge att, därest pension anvisades, änkefru Weibull
kommen att därå åtnjuta dyrtidstillägg enligt grunder, som vore eller kunde
varda meddelade för sådant tillägg till pensionsberättigade änkor efter befattningshavare
i statens tjänst.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 7 november 1923 yttrat följande.

Då behållningen i boet efter professorn Weibull överstigit 40,000 kronor
samt sökanden icke hade minderåriga barn att försörja utan snarare torde
kunna av sina barn påräkna ekonomiskt stöd, syntes det statskontoret kunna
ifrågasättas, om pension av statsmedel överhuvud taget borde beredas sökanden.

Emellertid företage i detta fall vissa omständigheter, som måhända kunde
anses vara av beskaffenhet att böra föranleda till beredande av något understöd
åt sökanden. Först genom 1907 års reglemente för civilstatens änkeoch
pupillkassa hade professorn Weibull fått tillfälle att vinna delaktighet i
kassan. Han hade då redan uppnått så framskriden ålder att för sådan delaktighet
måst erläggas högst betydande retroaktivavgift, till följd varav professorn
Weibull icke ansett sig i stånd att begagna sig av den sålunda öppnade
möjligheten till beredande av familjepension. Vidare vore sökanden nu

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

enligt läkares intyg på grund av sjuklighet nedsatt till krafter och arbetsförmåga.
Slutligen hade lantbruksstyrelsen till stöd för bifall till förevarande
framställning framhållit Weibulls framstående förtjänster såsom lärare
och vetenskaplig forskare och den stora betydelse, han i sådan egenskap utövat
på landets jordbruk.

Därest Kungl. Maj:t på grund av berörda omständigheter skulle finna
skäligt, att understöd av statsmedel i form av pension bereddes Weibulls
änka, syntes dock beloppet böra begränsas till 800 kronor, att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med den 1 juni 1923 under sökandens återstående
livstid, så länge hon förbleve änka.

Ehuru med hänsyn till sökandens ekonomiska ställning kan ifrågasättas,
huruvida bidrag av statsmedel till hennes uppehälle oundgängligen
erfordras, finner jag dock de till stöd för ansökningen i övrigt åberopade
omständigheter så beaktansvärda, att jag lika med lantbruksstyrelsen anser
mig böra förorda framställning till riksdagen om sökandens pensionering.
Pensionsbeloppet synes mig emellertid böra begränsas till av
statskontoret föreslagna 800 kronor, att utgå från och med den 1 juni
1923.

I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att f. d. rektorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, professorn Kristian Oskar Mathias Weibulls
änka Hilda Amalia Weibull, född Åkerblom, må,
räknat från och med den 1 juni 1923, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
800 kronor.

4:o.

Hos Kungl. Maj:t har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 22 mars 1923
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte tilldela kommissionslantmätaren Erik
Noréns änka Ida Malvina Norén, född Törnblom, för tiden intill den 1
juli 1924 ett understöd av 1,200 kronor samt göra framställning till riksdagen
om beviljande åt henne av en årlig pension av 500 kronor.

Lantmäteristyrelsen, som vid skrivelsen fogat ansökning i ämnet från
änkan Norén jämte ålders- och medellöshetsintyg för henne ävensom avskrift
av bouppteckning efter kommissionslantmätaren Norén, utvisande
att han avlidit den 6 augusti 1904 och efterlämnat såsom stärbhusdelägare
förutom änkan sju barn, har i ärendet anfört följande.

Kommissionslantmätaren Norén var född den 13 december 1828, konstituerades
till lantmäteriauslcultant den 25 maj 1849 samt förordnades till vice
kommissionslantmätare i Uppsala län den 5 mars 1855 och till kommissionslantmätare
i samma län den 16 januari 1863. Han utövade en mycket om -

Departements chefen.

[4.]

Pension åt
kommissions -lantmätaren
E. Noréns
änka Ida
Malvina No
rén.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 47.

Departements chefen.

fattande verksamhet. Avsked från kommissionslantmätarbefattningen beviljades
Norén den 30 december 1893, varvid han tilldelades pension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,600 kronor. Norén avled den 6 augusti 1904.

I det av Kungl. Maj:t den 5 juni 1863 utfärdade reglemente för civilstatens
pensionsinrättning hade, bland annat, föreskrivits, att kommissionslantmätare,
som önskade vinna inträde i pensionsinrättningen, skulle göra anmälan
därom hos direktionen före utgången av 1863, varjämte stadgats
skyldighet för delägare i pensionsinrättningen att erlägga bidrag till civilstatens
enskilda änke- och pupillfond. Då Norén underlåtit att göra dylik anmälan,
vore hans änka icke berättigad till pension från civilstaten.

Lantmäteristyrelsen hade av från civilstatens änke- och pupillkassa lämnade
upplysningar inhämtat, att, därest kommissionslantmätaren Norén vunnit
inträde i civilstatens pensionsinrättning, hans änka för närvarande varit

berättigad till en årlig pension av följande belopp:

pension efter sjätte klassen ................................................................ kronor 200

tillägg av 20 procent enligt beslut av civilstatens fullmäktige » 40

pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående
pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst med flere ........................................ » 90

summa kronor 330.

Till detta belopp komme dyrtidstillägg, som för första kvartalet 1923 skulle
hava uppgått till 60 kronor 75 öre.

Av de vid änkan Noréns ansökning fogade handlingar framginge, att bouppteckningen
efter kommissionslantmätaren Norén utvisat så gott som ingen
behållning, att änkan Norén vore medellös och följaktligen i stort behov av
understöd, samt att hon fyllt 77 år eller uppnått en levnadsålder, som gjorde
henne oförmögen att själv nämnvärt bidraga till sitt livsuppehälle.

Slutligen hade lantmäteristyrelsen inhämtat, att intet av sökandens barn
vore i tillfälle att nämnvärt kunna bidraga till hennes uppehälle.

Statskontoret har i utlåtande den 4 april 1923 anfört att, ehuru lång tid
förflutit sedan kommissionslantmätaren Norén avled och ännu längre sedan
han med pension avgick ur statens tjänst, syntes dock den omständigheten,
att änkan Norén hittills kunnat själv helt sörja för sitt uppehälle, icke
böra utgöra hinder för att nu, då hon vid framskriden ålder funne sig
icke längre kunna utan hjälp draga sig fram, med statsmedel understödja
henne. Vad pensionsbeloppet beträffade syntes understödet åt änkan Norén
icke böra understiga vad riksdagen under senare åren beviljat i pension
åt änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet eller 300 kronor, vartill under
nuvarande förhållanden skulle komma dels pensionstillägg 90 kronor, dels
ock dyrtidstillägg, beräknat å sammanlagda beloppet av pensionen och
pensionstillägget. På grund härav tillstyrkte statskontoret utverkande åt
änkan Norén av pension med 300 kronor årligen.

Genom beslut den 27 april 1923 har Kungl. Majtt för 1923 tilldelat änkan
Norén en gratifikation av 400 kronor från nionde huvudtitelns anslag till
extra utgifter.

För tiden efter 1923 anser jag, i likhet med myndigheterna, änkan Norén

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 47.

böra beredas pension. I fråga om pensionsbeloppets storlek biträder jag
statskontorets förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att kommissionslantmätaren Erik Noréns änka Ida
Malvina Norén, född Törnblom, må från och med den
1 januari 1924 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
hemställt uti de under l:o—4:o här ovan
antecknade ärenden. Hans Maj:t Konungen behagar
härtill lämna bifall samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiölcl.