Kungl. May.ts proposition nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
för vissa i lantförsvarets tjänst förut
anställda personer; given Stockholms slott den 1
februari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—3:o hemställt.
GUSTAF
Carl Malmroth.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 februari 1924.
Närvarande :
Statsministern Tbygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks
von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima riksdag
(nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel förberedande
av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.
Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti
1919 (nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring
stadgades såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat,
att vederbörande avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 24 höft. (Nr 29—31.) 2 13 2 4
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Ang.
pensions förbättring
åt
f. d- kaptenen
R.O.M. Kjellberg.
av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna
betänkande med förslag i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda
proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att, därest fråga skulle
uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av
olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet
eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och på grund
härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension, sådan
fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.
I proposition till 1922 års riksdag (nr 171) framlades förslag rörande
vissa reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte,
bland annat, att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning
till det från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet.
Sedan propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades
kungörelse i ämnet den 15 juni 1922 (nr 336). I denna kungörelsé
har ovan berörda villkor för erhållande av pensionsförbättring bibehållits.
Enligt punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den
17 september 1914 (nr 266), är den, som till följd av olycksfall i tjänsten
eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen
av sin tjänst ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring,
skyldig att avgå från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension,
uppgående till lönens hela belopp).
Vidare är jämlikt pmnkten 8 i samma pensioneringsgrunder. sådan denna
piunkt lyder enligt berörda kungörelse den 17 september 1914, löntagare,
som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar
stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra följande
år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att
tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skyldig att
från tjänsten avgå, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp,
motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.
l:o.
Med tillämpming av nyssnämnda bestämmelse i punkten 6 av pensioneringsgrunderna
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar meddelades
kaptenen vid Skaraborgs regemente Hägn ar Olof Mårten Kjellberg
genom kungl. brev den 23 mars 1923 avsked från innehavande beställning,
med rätt för honom att från och med dagen näst efter erhållet
avsked tillträda pension och fyllnadspension med sammanlagt 2,400 kronor,
därav 600 kronor i femte klassen av arméns pensionskassa och 1,800
kronor från därtill anvisade statsmedel.
Uti en till Kungl. Ma,j:t ingiven skrift har nu Kjellberg anhållit att,
utöver sagda pensionsförmåner, komma i åtnjutande av pensionsförbättring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
3
Direktionen över arméns pensionskassa har den 11 april 1923 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att Kjellberg, som vore född den
30 september 1883, vid sitt avsked haft en levnadsålder av 39 år 5
månader 23 dagar och en tjänstetid efter adertonde åldersåret av 20 år
8 månader 39 dagar samt åtnjutit lön i 3:e lönegraden å den i avlöningsreglementet
den 29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för
officerare.
Vidare erinrade direktionen, att uti ovanberörda kungörelse den 15 juni
1922 pensionsförbättringens belopp icke komme direkt till synes, utan hade
för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp (kassapension +
fyllnadspension + pensionsförbättring), vadan alltså skillnaden mellan detta
belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder tillkomme vederbörande
i kassapension och fyllnadspension komme att utgöra pensionsförbättringen.
För den lönegrad, Kjellberg vid avskedet tillhört, hade sålunda
sammanlagda pensionsbeloppet vid avgång efter uppnådd åldersgräns angivits
till 3,990 kronor. Då Kjellberg emellertid avgått före uppnådd pensionsålder,
vore dessa bestämmelser icke utan vidare på honom tillämpliga,
men syntes rättvisa och billighet fordra, att han erhölle någon förbättring
i den till honom utgående pensionen. Beträffande storleken av den
pensionsförbättring, som borde tillkomma Kjellberg, ansåge direktionen, att
samma princip, som av 1921 års riksdag tillämpats vid bestämmande av
pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding (proposition nr 126,
riksdagens skrivelse nr 322, punkt 7:o), borde följas, nämligen att pensionsförbättringen
icke sattes högre, än att pension, fyllnadspension och
pensionsförbättring sammanlagt komme att uppgå till det belopp, vartill
nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt sig,
därest Kjellberg avgått efter uppnådd pensionsålder. Då dessa förmåner
inom den lönegrad, Kjellberg vid avskedet tillhört, utgjorde 3,990 kronor
och Kjellberg vid sin avgång erhållit pension och fyllnadspension med
tillsammans 2,400 kronor, borde pensionsförbättringen för honom utgå
med 1,590 kronor. På grund härav hemställde direktionen, att framställning
måtte göras hos riksdagen om beviljande åt Kjellberg av pensionsförbättring
till belopp av 1,590 kronor för år, att utgå från och med den
24 mars 1923 och åtnjutas under de i ovannämnda kungörelse den 15
juni 1922 i övrigt fastställda villkor.
I ärendet har statskontoret den 27 april 1923 avgivit utlåtande och
därvid anfört, att i vissa fall, där det gällt pensionsförbättring åt militär
befattningshavare, som till följd av sjukdom nödgats avgå ur tjänsten före
uppnådd åldersgräns, pensionsförbättringens belopp hade reducerats i överensstämmelse
med den civila pensionslagens föreskrifter om sjuklighetspension.
Beträffande pension vid avgång till följd av skada ådragen under
tjänstutövning däremot skulle enligt nämnda lag pensionens belopp motsvara
det vid tiden för avgången för vederbörande gällande pensionsunderlag.
Ang. pensionsförbättring
åt f. d.
musikfanjunkaren
E. T. Lindelöf
och f. d.
sergeanten
G. J. Berglund.
4 Kungl. Muj:ts proposition nr 29.
I nu förevarande fall, där avgången föranletts av skada i tjänsten, syntes
alltså någon reducering av pensionsförbättringens belopp icke böra förekomma.
\ id sådant förhållande och på grund av vad direktionen över
arméns pensionskassa i ärendet meddelat och anfört, tillstyrkte statskontoret
bifall till direktionens hemställan.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit finner även jag mig
böra tillstyrka, att Kjellberg beredes pensionsförbättring till belopp av
1,590 kronor för år, att, i likhet med honom tillkommande pension, utgå
från och med den 24 mars 1923. Pension sförbättringen torde böra bestridas
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid armén. Vid pensionsförbättringens utbetalande bör
avdrag äga rum för pensionstillägg, som må hava till Kjellberg utgått enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360).
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. kaptenen vid Skaraborgs regemente Ragnar Olof
Mårten Kjellberg må från och med den 24 mars 1923
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 1,590 kronor för år räknat, att åtnjutas i
enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen och utgå från anslag, som
är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss
personal vid armén.
2:o.
Med tillämpning av punkten 6 i pensioneringsgrunderna för arméns
befäl och underbefäl med vederlikar har Kungl. Maj:t genom särskilda
brev den 28 september och den 5 oktober 1923 bemyndigat vederbörande
regementschefer att bevilja musikfanjunkaren i Smålands husarregemente,
musiksergeanten vid regementet Ernst Tage Lindelöf och sergeanten vid
Bohusläns regemente Carl Jakob Berglund avsked från innehavande beställningar
ävensom förklarat vardera av Lindelöf och Berglund berättigad
att från och med dagen näst efter erhållet avsked under sill återstående
livstid uppbära pension och fyllnadspension, uppgående till 780 kronor
för år, därav 120 kronor i tionde klassen av arméns pensionskassa och
660 kronor fyllnadspension av statsmedel.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1923 har chefen för
Smålands husarregemente gjort framställning om beredande av pensionsförbättring
åt Lindelöf. Vidare bär Berglund uti en den 27 oktober 1923
Kungl. Maj:ts proposition nr 20. 5
dagtecknad skrift hos Kungl. Maj:t anhållit att få komma i åtnjutande av
enahanda förmån.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Lindelöf, att han, som är född den 12 februari 1886, beviljats
avsked från och med den 1 november 1923, samt att han vid sitt
avsked haft en levnadsålder av 37 år 8 månader 19 dagar och en tjänstetid
efter adertonde åldersåret av 19 år 7 månader 2 dagar; och
beträffande Berglund, att han, som är född den 20 december 1884,
likaledes beviljats avsked från och med den 1 november 1923, därvid
han haft en levnadsålder av 38 år 10 månader 11 dagar och en tjänstetid
efter adertonde åldersåret av 18 år 10 månader 11 dagar.
Vidare inhämtas, att Lindelöf och Berglund vid sitt avsked åtnjutit lön
i 2:a lönegraden å den i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388)
fastställda löneplanen för underofficerare.
Direktionen över arméns pensionskassa har den 8 och den 21 november
1923 avgivit särskilda utlåtanden i ärendet och därvid anfört, att då
Lindelöf och Berglund avgått före uppnådd pensionsålder, gällande bestämmelser
om pensionsförbättring icke vore utan vidare på dem tillämpliga,
men syntes rättvisa och billighet fordra, att de erhölle någon förbättring
i de till dem utgående pensioner. Beträffande storleken av den pensionsförbättring,
som borde tillkomma Lindelöf och Berglund, ansåge direktionen,
att samma princip, som av 1921 års riksdag tillämpats vid bestämmande
av pensionsförbättring åt löjtnanten H. B. C. Keiding, borde följas, nämligen
att pensionsförbättringen icke sattes högre, än att pension, fyllnadspension
och pensionsförbättring sammanlagt komme att uppgå till det belopp,
vartill nämnda förmåner enligt nu gällande bestämmelser skulle hava belöpt
sig, därest Lindelöf och Berglund avgått efter uppnådd pensionsålder.
Då dessa förmåner inom den lönegrad, Lindelöf och Berglund vid avskedet
tillhört, utgjorde 1,910 kronor och de vid sin avgång erhållit
pension och fyllnadspension med tillhopa 780 kronor vardera, syntes
pensionsförbättringen till en var av dem böra utgå med 1,130 kronor.
På grund härav hemställde direktionen, att framställning måtte göras hos
riksdagen om beviljande åt vardera av Lindelöf och Berglund av pensionsförbättring
till belopp av 1,130 kronor för år, att utgå från och med
den 1 november 1923 och åtnjutas under de i ovannämnda kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 336) i övrigt fastställda villkor.
I ärendet har statskontoret den 5 januari 1924 avgivit särskilda utlåtanden
och därvid anfört, att ämbetsverket, som icke hade något att erinra
mot det av direktionen över arméns pensionskassa framställda förslag,
tillstyrkte, att hos riksdagen utverkades medgivande därtill, att vardera
av Lindelöf och Berglund från och med den 1 november 1923 finge,
utöver pension och fyllnadspension till sammanlagt belopp av 780 kronor,
6
Kung}. Maj:ts proposition nr 29.
An g. elisio n sfförbättring
åt
f. d sergeanten
K. C• Klockenfeldt.
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av
(1,910 — 780 =) 1,130 kronor för år räknat, att åtnjutas enligt be
stämmelserna
i berörda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) samt utgå
från anslag, som för beredande av i kungörelsen avsedd pensionsförbättring
beviljats eller kunde komma att beviljas.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit tillstyrker jag, att vardera
av Lindelöf och Berglund beredes pensionsförbättring med av myndigheterna
föreslaget belopp, 1,130 kronor för år. Vid pensionsförbättringens
utbetalande bör avdrag äga rum för pensionstillägg, som må hava till
Lindelöf eller Berglund utgått enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr
360).
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av f. d. musikfanjunkaren i Smålands husarregemente,
f. d. musiksergeanten vid regementet Ernst Tage
Lindelöf och f. d. sergeanten vid Bohusläns regemente
Carl Jakob Berglund må från och med den 1 november
1923 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 1,130 kronor för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den
15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen och utgå från anslag,
som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid armén.
3:o.
I anledning av framställning av chefen för Västernorrlands regemente
har Kungl. Maj:t genom brev den 16 november 1923, med tillämpning
av den inledningsvis här ovan berörda bestämmelsen i punkten 8 av
pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,
dels bemyndigat regementschefen att bevilja sergeanten vid regementet Erik
Carlsson Klockenfeldt, vilken enligt ett den 30 juni 1923 utfärdat läkarintyg
på grund av sinnessjukdom varit oförmögen till all tjänstgöring under
de senaste tre åren samt med sannolikhet vore för framtiden oförmögen till
militärtjänstgöring, avsked från innehavande beställning, dels ock förklarat
Klockenfeldt berättigad att från och med dagen näst efter erhållet avsked
under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst,
Klockenfeldt innehade, eller 780 kronor.
Uti den 1 oktober 1923 i ärendet avgivet yttrande anförde statskontor et,
att frågan om pensionsförbättring åt Klockenfeldt icke vore i handlingarna
berörd. Emellertid erinrade statskontoret, att pensionsförbättring enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
förenämnda kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) visserligen endast tillkomme
befattningshavare, som avgått efter uppnådd åldersgräns, men att
sådan förmån plägat genom framställning till riksdagen utverkas åt den, som
i likhet med Klockenfeldt nödgades på grund av sjukdom avgå i förtid med
åtnjutande av pension. Med anledning härav ifrågasatte statskontoret, huruvida
icke Kungl. Maj:t i detta fall, där pensionären icke syntes vara i stånd
att själv göra ansökning om pensionsförbättring, ville vidtaga åtgärd förberedande
av sådan förbättring.
I utlåtande den 23 januari 1924 med anledning av statskontorets förslag
rörande pensionsförbättring åt Klockenfeldt har direktionen över arméns
pensionskassa meddelat, att Klockenfeldt, som är född den 26 juni 1887,
beviljats avsked från och med den 9 december 1923; att han vid sitt
avsked haft en levnadsålder av 36 år 5 månader 13 dagar och en tjänstetid
efter tjugonde åldersåret av 16 år 3 månader 13 dagar; samt att han vid
sitt avsked åtnjutit lön i 2:a lönegraden å den i avlöningsreglementet den
29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för underofficerare. Vidare
har direktionen anfört, att då Klockenfeldt avgått före uppnådd pensionsålder,
vore icke gällande bestämmelser om pensionsförbättring utan vidare
å honom tillämpliga, men ansåge direktionen med rättvisa och billighet
överensstämmande, att han erliölle någon förbättring å den till honom utgående
pensionen. Beträffande storleken av den pensionsförbättring, som
borde tillkomma Klockenfeldt, ansåge direktionen, att densamma i enlighet
med de synpunkter, som gjorts gällande i proposition nr 75 till 1923
års riksdag i fråga om pensionsförbättring åt löjtnanten T. W. Lennartz,
borde bestämmas till 653 kronor, att från och med den 9 december 1923
utgå från allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit anser även jag mig
böra föreslå beredande av pensionsförbättring åt Klockenfeldt. Vad beträffar
pensionsförbättringens storlek synes mig denna — i överensstämmelse med
vad tidigare vid tillerkännande av pensionsförbättring i liknande fall sigt
rum och i anslutning till den civila pensionslagens föreskrifter rörande sjuklighetspension
— böra så avvägas, att Klockenfeldts sammanlagda pensionsförmåner
utgöra 75 procent av det belopp, 1,910 kronor, vartill hans
sammanlagda pensionsförmåner skulle hava uppgått vid avgång efter uppnådd
åldersgräns eller, i avjämnat tal, 1,433 kronor. Då Klockenfeldt i
pension tillerkänts 780 kronor, synes alltså pensiousförbättringen, i enlighet
med direktionens över arméns pensionskassa hemställan, böra utgöra
(1,433 — 780 =) 653 kronor. På sätt direktionen föreslagit, torde pensionsförbättringen,
i likhet med Klockenfeldt tillkommande pension, böra
bestridas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och med den 9
december 1923. Vid pensionsförbättringens utbetalande bör avdrag ske för
pensionstillägg, som må hava till Klockenfeldt utgått enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att f. d. sergeanten vid Västernorrlands regemente Erik
Carlsson Klockenfeldt må från och med den 9 december 1923
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till
belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från allmänna
indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för
pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare vid armén och marinen.
Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—3:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.