K linål. Maj:ts proposition Nr 204.

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslug till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, m. ra.;
given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; och

2) förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den 6 augusti 1894
(nr 61) angående mantalsskrivning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskotv.

Förslå g

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 13 § 1 mom., 14 och 16 §§, 29 § 2 och 3 inom.,
30 §, 31 § 1 mom., 36 §, 47 § 1 och 2 mom. samt 54 § 3 och 7 mom. i
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering ävensom det vid förordningen fogade formulär nr 1 skola i
nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 192A. 1 samt. 165 höft. (Nr 204.) 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

13 §.

1 mom. Deklarationer, som avgivas utan anmaning,.skola utom i de
fall, varom stadgas i tredje stycket, avlämnas antingen--— äga rum.

Enahanda gäller i fråga om avlämnande av de upplysningar, som enligt
8 § 2 mom. meddelas.

Deklarationer, som på grund av 14 § andra och tredje styckena avgivas
senare än den 15 februari, ävensom upplysningar enligt 8 § 2 mom., som
meddelas senare än nämnda dag, skola avlämnas direkt till ordföranden i
taxeringsnämnden.

14 §.

Deklaration på grund av 2 § 1 mom. skall vara avlämnad senast den
15 februari.

Skall deklaration jämlikt 3 § sista stycket omfatta räkenskapsår, som
går till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt
lag — — — hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari,
skall senast samma dag skriftlig anmälan därom göras bos ordföranden i
taxeringsnämnden, varefter deklarationen skall avlämnas så fort ske kan
och i varje fall senast den 31 mars.

Undantagsvis må, i händelse av synnerliga skäl, annan uppgiftspliktig,
som därom gör framställning, kunna av taxeringsnämndens ordförande
medgivas anstånd med avlämnande av deklaration. I dylikt fall skall
deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den 15 mars.

Uppgift, som enligt 11 § skall avgivas utan anmaning, skall vara avlämnad
senast den 15 februari; dock må vanligt handelsbolag — — —
skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — uppgiftens avlämnande till
den 31 mars, därest den — — — till ända.

16 i

Har uppgiftspliktig — — — utöva beskattningsrätt.

Vad i 14 § är stadgat om tid för fullgörande av uppgiftsskyldighet skall
gälla även om uppgift enligt denna paragraf.

Dylik uppgift, som avgives utan anmaning, skall avlämnas antingen
direkt till vederbörande taxeringsnämnds ordförande — — — skall ske;
dock må uppgiften, därest anstånd ined densammas avgivande åtnjutits,
avlämnas allenast till taxeringsnämndens ordförande.

Stadgandena i 15 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande
uppgift, som i denna paragraf avses.

29 $.

2 mom. Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens ordförande
avlämnas, på landet av kommunalstämmans ordförande och i stad,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 3

utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 36 § 2 mom. tredje
stycket, 36 § 3 mom. och 47 § 3 mom. omförmälda avskrifterna av taxeringslängder
och prövningsnämndens särskilda längder för nästföregående år.

I stad med magistrat, utom Stockholm, är vederbörande tjänsteman berättigad
— — — till taxeringsnämndens ordförande.

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrivaren
och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman avlämna
dels samtidigt med mantalslängden tryckta blanketter till inkomstlängden
dels ock senast den 25 mars, vid hot av tre kronor för varje Överskjutande
dag, på mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande
— — — skattskyldig för fastighet, innehavaren.

30 §.

Taxeringsnämndernas sammanträden — — — biträde.

Taxeringsnämnderna i länen böra hava avslutat sina arbeten, vad angår
taxeringen av fast egendom, senast den 30 april och i övrigt senast
den 15 maj. I Stockholm böra taxeringsnämndernas arbeten vara avslutade
senast den 15 juni.

31 §.

1 mom. Taxeringsnämnds ordförande — — — följande åligganden:

a) att — — — upplysningar;

b) att---ankomma; och åligger det därjämte ordföranden att, därest

deklaration på grund av 2 § 1 mom. eller uppgift enligt 16 § första och
fjärde styckena avlämnats efter den 15 februari, å densamma göra anteckning
om, när avlämnandet skett och huruvida anstånd jämlikt 14 och
16 §§ åtnjutits eller icke;

c) att — — — pensionsförsäkring.

36 §.

1 mom. Taxeringsnämndens ordförande har att på landet till häradsskrivaren
och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade
taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden
och taxeringsnämndens protokoll; skolande fastighetslängderna vara avlämnade
senast den 5 maj och övriga handlingar senast den 20 maj.

Inom sistnämnda tid skall — — — eller icke.

2 mom. I fögderi skall häradsskrivaren ofördröjligen efter mottagandet
av taxeringslängderna för nedan angivna ändamål låta avskriva längderna
i två exemplar.

Senast den 15 juni skall häradsskrivaren, vid bot av tre kronor för
varje överskjutande dag, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet insända
den ena avskriften av taxeringslängderna jämte mantalslängderna
och taxeringsnämndernas protokoll.

Den andra avskriften av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

kommun, skall jämväl senast den 15 juni av häradsskrivaren, likaledes vid
bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande, vilken det åligger att under viss bestämd och
vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt
och därvid även tillkännagivet ställe hålla avskriften de skattskyldiga
till hända. Avskriften bör sedermera av ordföranden förvaras för att, på
sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.
Vad i detta stycke stadgas om kommunalstämmas ordförande, skall,
såvitt angår till fögderiet hörande stad, gälla stadsstyrelsen.

3 mom. I stad med magistrat skall vederbörande tjänsteman ofördröjligen
efter mottagandet av taxeringslängderna låta verkställa en avskrift
av nämnda längder.

Denna avskrift skall jämte mantalslängden och taxeringsnämndens protokoll
senast den 15 juni genom magistratens försorg insändas till Kungl.
Maj:ts befallningshavande i länet. Vid underlåtenhet härutinnan är den
tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till
böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

Huvudskriften av taxeringslängderna skall genom magistratens försorg
hållas de skattskyldiga till hända i samma ordning, som i 2 mom. tredje
stycket stadgas.

4 mom. Sedan jämlikt 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
blivit bestämt, med vilken procent av grundbeloppen skatten
skall under året utgå, har på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande
tjänsteman att ofördröjligen uträkna och i huvudskriften till taxeringslängderna
införa de avgifter, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola
påföras, varvid i särskilda kolumner skola införas den skatt, som skall erläggas
jämlikt 19 § 1 mom. i nyssnämnda förordning, och den skatt, som
skall erläggas jämlikt 19 § 2 mom. i samma förordning.

Tillika åligger det nämnda tjänstemän att genom granskning av taxeringslängderna
efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan oriktig
anteckning och till kronans ombud hos prövningsnämnden så fort ske kan
skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning

Senast den 15 juli skall för varje fögderi och stad sammandrag av taxeringslängderna
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på
landet omedelbart av vederbörande häradsskrivare och i stad genom magistratens
försorg. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman, vilkens
försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor
för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

5 mom. Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skall
huvudskriften av taxeringslängderna insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren och i stad genom
magistratens försorg.

6 mom. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning å Stockholms
stad.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

47 *.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola----bör ske. Taxering,

som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd
annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall dels för varje prövningsnämndens
sammanträde upptagas i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer,
som innehålla dylika beslut, böra angivas, och dels antecknas,
vad angår Stockholm, i vederbörande taxeringslängd samt beträffande länen
såväl uti den avskrift av vederbörande taxeringslängd, som jämlikt stadgandena
i 36 § 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket inkommit
till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ock i huvudskriften till samma
längd, sedan denna jämlikt föreskriften i 36 § 5 mom. dit inkommit. Vederbörande
protokollsförande åligger att med sin underskrift såväl å den särskilda
längden som i Stockholm å taxeringslängden och i länen å de båda
ovannämnda exemplaren av taxeringslängderna vitsorda enligt prövningsnämndens
beslut införda förändringar eller gjorda tillägg.

2 mom. De hos prövningsnämnden — — — verkställande.

Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skola samma
längder återställas till Kungl. Maj:ts befallningshavande av vederbörande
häradsskrivare och magistrat.

De i 36 § 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket omförmälda
avskrifterna av taxeringslängderna skola för varje fögderi och stad inom en
vecka, efter det huvudskriften av samma längder jämlikt 36 §. 5 mom. inkommit
till Kungl. Maj:ts befallningshavande, genom befallningshavandens
försorg återställas till vederbörande häradsskrivare och magistrat.

De i 36 § 1 mom. —--där förvaras.

3 mom. Kommun, som — — — böra angivas.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 20 juli varje
är — — — av statsmedel gottgjord.

7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter, som det enligt 36 §
2 mom. åligger dem att upprätta, undfå ersättning med en krona arket.

Denna förordning träder i kraft:

vad angår 29 § 2 mom., 36 § 2, 3, 4, 5 och 6 inom., 47 § 1 och 2 mom.
samt 54 § 3 och 7 mom. dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt i övrigt den 1 januari 1925.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 204.

Formulär nr 1.

(Detta ark avskiljes vid blankettens
ifyllande och medföljer ej
deklarationen vid avlä mnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för eu var — — — ej sammanfaller med kalenderår,

räkenskapsåret närmast före den 1 mars det löpande året,---belöper

å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan
omförmäles, skall vara avlämnad senast den 15 februari. Skall deklaration
avse räkenskapsår, som går till ända efter sistnämnda dag men före den 1
mars det löpande året, eller möter eljest för den, som enligt lag är skyldig
föra liandelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag
eller rederi, hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, må
den uppgiftspliktige åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande. Härför
erfordras emellertid, att anmälan om förhållandet senast den 15 februari
skriftligen göres hos ordföranden i taxeringsnämnden. Deklarationen skall
därefter avlämnas så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars. Detsamma
gäller om uppgift, som ovan omförmäles.

Skulle undantagsvis för annan uppgiftspliktig än nyss nämnts på grund
av särskilda omständigheter möta hinder att avlämna deklaration inom den
15 februari, må han, efter framställning hos taxeringsnämndens ordförande,
kunna erhålla anstånd, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga. Bifalles
framställningen, skall deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den
15 mars.

I andra fall än nu nämnts må anstånd med avgivande av deklaration icke
åtnjutas.

Avlämnas ej---påföljd av böter.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift---äga rum. Därest an stånd

med avgivande av deklaration åtnjutits, må dock deklarationen avlämnas
eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Verk eller bolag — — — förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig — — — beträffande deklaration. Uppgift,
som omförmäles i detta stycke, skall avlämnas eller insändas på den uppgiftspliktiges
eget äventyr i betalt brev med allmänna posten antingen direkt
till vederbörande taxeringsnämnds ordförande eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet
och i övriga orter till Kungl. Maj ds befallningshavande i
det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen
i fråga skall ske; dock må uppgiften, därest anstånd med dess avgivande
åtnjutits, avlämnas eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning — — —.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

F i) r s 1 a g

till

förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den (i augusti 1894
(nr 61) angående mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrivning skall hava följande ändrade lydelse.

§ 11.

Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor samt det vid mantalsskrivningen
hållna protokoll skola, vid hot av tre kronor för varje dag, som därmed
fördröjes, senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren avlämnas
till vederbörande pastor. Prövas i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens
vidlyftighet medföra hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven
tid, må Kungl. Maj:ts befallningsliavande, efter framställning av
mantalsskrivningsförrättaren, medgiva anstånd med mantalslängdens avlämnande,
dock icke längre än till den 23 februari.

Vederbörande pastor har att med församlingsboken jämföra mantalslängden
och därvid särskilt uppmärksamma, huruvida person, för vilken i längden
gjorts anteckning, att han ej är i församlingen kyrkoskriven, numera avlämnat
flyttningsbetyg, eller huruvida rörande person, som uttagit flyttningsbetyg
under föregående år till annan församling, från pastor därstädes eller
på annat tillförlitligt sätt efter avsändandet av den i § 10 mom. 1 omförmälda
förteckning erhållits underrättelse, att han dit inflyttat före föregående
års utgång. De vid granskningen förekomna anmärkningar skola upptagas å
förteckning, som bifogas mantalslängden; och skall denna med tillhörande
handlingar inom tio dagar efter det densamma avlämnats till pastor, av denne
återställas till mantalsskrivningsförrättaren.

Sedan i anledning — — — överstrykas.

Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantalsskrivningsförrättaren,
skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden
i taxeringsnämnden.

Under den tid — — — och magistraterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 204.

J nådning.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott, den
14 mars 1924.

Närvarande: cv''.''

Statsministern Trygger. ministern för utrikes ärendena friherre Mabks vok
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

När 1920 års riksdag på sin tid, i skrivelse nr 444, anmälde sina Beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag
in. in., anfördes såsom skäl att ej antaga nämnda förslag, bland
annat, att de brister, som vidlådde taxeringsförfarandet, i all synnerhet
utgjorde ett vägande skäl mot att då skrida till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning.
Ett förbättrat taxeringsförfarande borde vara förutsättningen
för en slutlig kommunal skattereform.

I vissa avseenden har därefter taxeringsväsendet undergått förändringar.
Nya grunder för fastighetstaxeringen hava efter beslut vid 1921 års riksdag
tillämpats från och med år 1922. Förändrad organisation av prövningsnämnderna
har beslutats av 1922 års riksdag, då jämväl vissa andra ändringar
i taxeringsförordningen hava genomförts, avseende bland annat
snabbare avgörande av besvär rörande dubbeltaxeringar, felaktigheter beträffande
uträknandet av beskattningsbara belopp, misskrivningar m. m.
Enligt erhållna meddelanden hava de sålunda vidtagna ändringarna länt
taxeringsarbetet till båtnad.

Med dessa åtgärder har taxeringsorganisationen i det hela emellertid
icke undergått en så genomgripande reformering, som 1920 års riksdagtorde
hava avsett.

Angående detta spörsmål framhöll jag vid anmälan den 27 maj 1921
för Kungl. Maj:t av frågan om upptagande av utredningsarbetet angående
kommunalskattefrågan i allmänhet, att frågan om taxeringsväsendets
organisation givetvis borde, när förslaget till grunder för kommunalbeskattningen
framlades för riksdagen, befinna sig i ett sådant skick, att förutsättningarna
för eu riktig och praktisk tillämpning av de nya beskattningsgrunderna
kunde anses föreligga. Denna i sig viktiga fråga, vars
lösning i ej ringa mån vore beroende av själva beskattningsgrunderna,
ansåg jag böra anstå till dess kommunalskattekommitténs arbete kommit
i det läge, att med visshet kunde förutses, efter vilka linjer dess förslag
i huvudsak skulle komma att utformas.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 204.

Den 27 juli 1923 anmäldes i statsrådet frågan om upptagande av utredningsarbetet
rörande taxeringsväsendets omorganisation och angav
föredraganden därvid vissa riktlinjer för detta arbete, vilket borde vara
avslutat i så god tid, att, efter vederbörliga remisser, proposition i ämnet
skulle kunna framläggas för 1925 års riksdag. Vid detta utredningsarbete,
som syntes böra anförtros åt två för ändamålet tillkallade sakkunniga
personer, borde jämväl beaktas tvenne spörsmål, vilka skyndsamt
tarvade lösning. Härom anförde föredraganden följande:

»Med den nu genomförda omläggningen av statens budgetår hava framträtt
ett par önskemål, som i detta sammanhang torde böra uppmärksammas. Ett
viktigt motiv för denna omläggning har varit önskvärdheten att kunna vid
budgetens uppgörande med någorlunda stor tillförlitlighet beräkna inkomstoch
förmögenhetsskatten för budgetåret. En av varje riksdags sista åtgärder
är att bestämma det procenttal, som skall uttagas av inkomst- och
förmögenhetsskattens grundbelopp. En tillfredsställande grundval för ett
sådant beslut förefinnes emellertid ej utan en, såvitt möjligt, noggrann kännedom
om årets taxeringar. För närvarande är före tiden för riksdagens
avslutning endast en synnerligen approximativ uppskattning av dessas resultat
möjlig. Kunde det åstadkommas, att taxeringsnämndernas arbeten avslutades
ett par veckor tidigare än vad nu är fallet, skulle detta innebära en
vinst av stor betydelse för inkomstberäkningarna och därmed för statens
finansväsende i allmänhet. Fördenskull synes det böra tagas under övervägande,
i vad mån en framflyttning av tiden för taxeringsnämndernas arbete
vore möjlig.

Den omständigheten, att procenttalet för årets inkomst- och förmögenhetsskatt,
såsom nyss blivit antytt, bestämmes först under löpande året i stället
för, såsom tidigare, föregående året, har haft till följd svårigheter för debiteringsarbetet,
vilka år 1923 visat sig överkomliga men som under andra
förhållanden torde kunna föranleda en verklig bristning av detta arbete.

Redan till nästa års riksdag torde böra framläggas förslag i syfte att undanröja
detta missförhållande. Det synes mig lämpligast, att sådant förslag utarbetas
i nu förevarande sammanhang men under sådana formel1, att proposition
i ämnet skall kunna föreligga vid början av 1924 års riksdag.»

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag därefter tillkallat
borgmästaren P. E. Gamstorp och länsassessorn F. A. I. Lundevall att
såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredningsarbetet
rörande taxeringsväsendets omorganisation.

Uti en till mig överlämnad skrivelse den 20 oktober 1923 hava de sak- Redan vidkunniga
behandlat frågan om ett tidigare avslutande av taxeringsnämn- ta3en AtSarddernas
arbete inom länen och därvid anfört:

»Vid den tidpunkt, då 1923 års riksdag hade att fatta beslut om procenttalet
för inkomst- och förmögenhetsskatten under budgetåret 1923—1924,
förelåg resultatet av taxeringsnämndernas arbete icke i sådant skick, att
detsamma kunde bilda en nöjaktig grundval för riksdagens beslut, utan
detta måste grundas å en ungefärlig uppskattning av taxeringsresultatet.

Vid övervägande av orsakerna till detta otillfredsställande förhållande hava
de sakkunniga funnit, att detsamma i viss mån berott på ett eftersättande

Debitera gsnrb^tet.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 204.

av förefintlig författningsbestämmelse därom, att taxeringsnämnderna i länen
höra hava avslutat sitt arbete senast den 15 maj. Eftersättandet av denna
bestämmelse torde i många fall hava föranletts därav, att arbetet i taxeringsnämnderna
icke påbörjats på tidigast möjliga tidpunkt och icke från
början bedrivits med tillräcklig kraft.

Det kan emellertid anses vara tvivel underkastat, huruvida och i vad
män taxeringsnämnderna i länen äro i stånd att ställa sig det gällande
stadgandet om tiden för taxeringsarbetets avslutande till efterrättelse. Förrän
närmare kännedom om taxeringsnämndernas möjlighet härutinnan vunnits,
lärer definitiv ståndpunkt icke böra tagas till frågan om ändring av tiden
för taxeringsarbetet i ändamål att frambringa taxeringsresultatet å tidigare
tidpunkt än för närvarande. De sakkunniga hava därför funnit önskligt,
att genom eu erinran till taxeringsnämnderna om den berörda tidsbestämmelsen
och övervakning av densammas efterföljd erfarenhet vinnes om,
huruvida taxeringsresultatet nästa år kan föreligga å fastställd tid. Den
härutinnan vunna erfarenheten blir av betydelse för de sakkunnigas utredningsarbete
jämväl i andra hänseenden än det nu ifrågavarande.

Påbörjandet av taxeringsnämndernas arbete och därmed möjligheten för
dem att avsluta detsamma inom fastställd tid är i viss män beroende på
tiden, när mantalslängd^! kommer dem tillhanda. Otvivelaktigt vore det
till fördel, om häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän i städerna
kunde fullgöra den dem åvilande skyldigheten att senast den 25 mars avlämna
mantalslängden till taxeringsnämndernas ordförande icke oväsentligt
tidigare än å sistnämnda dag. De sakkunniga finna det vara av intresse,
att under nästa års taxering erfarenhet vinnes jämväl om den tidpunkt!
inom vilken mantalslängdens avlämnande tidigast kan äga rum.

På grund av vad nu anförts hemställa de sakkunniga vördsamt, att länsstyrelserna
måtte anmodas att på lämpligt sätt sörja för att dels häradsskrivarna
och vederbörande tjänstemän i städerna, i den mån det är dem
möjligt, avlämna mantalslängderna till taxeringsnämndernas ordförande före
den 25 mars, dels och taxeringsnämnderna påbörja sitt arbete på tidigast
möjliga tidpunkt samt från början driva det med tillräcklig kraft i ändamål
att kunna, utan intrång å arbetets grundlighet, avsluta detsamma till den
15 maj.»

Den 8 november 1923 har jag låtit utgå anmodan till samtliga länsstyrelser
i enlighet med vad de sakkunniga hemställt.

De sakkunniga hava därefter med skrivelse den 22 december 1923 överlämnat
yttrande och förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering i syfte att genom förändrad ordning för debiteringsarbetet i
länen undvika de svårigheter för debiteringsarbetet, som framträtt såsom
följd av omläggningen av statens budgetår, över detta förslag hava utlåtanden
avgivits av överstathallarämbetet och samtliga länsstvrelser, kammarrätten,
liksräkenskapsverket, styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening,
föieningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, styrelsen för
Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundets styrelse.

Huvudsyftet med förslaget är att bereda vederbörande debiteringsförrättare
erforderlig tid för avgiftspåföringens verkställande, vare sig riksdagens be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20i. 1J

slut rörande det procenttal, som skall uttagas av inkomst- och förmögenhetsskattens
grundbelopp, fattas tidigt eller sent, men förslaget avser hven att
möjliggöra ett tidigare påbörjande av det betydelsefulla granskningsarbete,
som ankommer på kronoombudet hos prövningsnämnden till båtnad för en
grundligare och mindre forcerad granskning.

Enligt vad de sakkunniga framhållit är uppnåendet av dessa syftemål i
viss mån beroende på den tid, inom vilken taxeringsnämndernas arbeten
avslutas. Under de senaste åren har det på många håll inom länen inträffat,
att taxeringsnämnderna icke ställt sig till efterrättelse författningsbestämmelsen
om att deras arbete skall vara avslutat senast den 15 maj.
I den mån detta berott på långsam arbetstakt, torde den i cirkulärskrivelsen
den 8 november 1923 riktade anmodan till länsstyrelserna få
anses vara tillräcklig och alltså ytterligare åtgärder icke vara erforderliga till
förebyggande av arbetets försening av sådan orsak. Det bar emellertid av
verkställda undersökningar framgått, att förseningen av taxeringsarbetet till
väsentlig del föranletts jämväl av ökning av arbetsbördan. Enär en hårdare
pressning av taxeringsnämnderna i ändamål att förmå dem att iakttaga
tiden för arbetets avslutande utan att samtidigt på något sätt underlätta
arbetet kan befaras leda till en försämring av taxeringsresultatet, bar det
ansetts icke böra stanna vid berörda anmodan, utan hava de sakkunniga till
behandling upptagit frågan om åtgärder i syfte att bereda taxeringsnämnderna
möjlighet att utan allt för stark forcering av arbetet medhinna
detta inom nu gällande tid.

Däremot har med spörsmålet om taxeringsarbetets avslutande redan i
början av maj befunnits böra anstå tills vidare för att upptagas i samband
med frågan om taxeringsväsendets organisation.

Med skrivelse den 26 januari 1924 hava de sakkunniga överlämnat en
i anledning härav utarbetad promemoria med förslag till förordningar om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, om ändrad lydelse av § 11 i förordningen
den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning samt om ändrad
lydelse av § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning
i Göteborg ävensom förslag till lag om ändrad lydelse av 14 §
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. De sålunda överlämnade
förslagen torde tillika med nämnda promemoria få såsom bilagor
fogas till protokollet.

över förslagen hava utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser, magistraten och stadsfullmäktige i Göteborg, styrelsen
för Sveriges häradsskrivareförening, vissa häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare
i stad, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän,
styrelserna för Svenska landskommunernas förbund och försvenska
stadsförbundet, Stockholms handelskammare, Östergötlands och
Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,

Taxeringsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204:.

Ändrad ordning
för debiteringsarbetet.

Ds sakkunniga.

Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i
Göteborg, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens
handelskammare ävensom kammarrätten och riksräkenskapsverket.

Jag skall nu först behandla frågan om förändrad ordning för debiteringsarbetet.

Såsom en följd av 1921 års riksdagsbeslut, att statens budgetår skall
från och med den 1 juli 1923 omläggas till tiden 1 juli—30 juni, har
20 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
genom förordning den 16 februari 1923 erhållit följande
lydelse: »Varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent
av de i 19 § 1 och 2 mom. omförmälda grundbeloppen, med vilken inkomst-
och förmögenhetsskatt skall det året utgå.» Stadgandets förutvarande
lydelse innebar, att ifrågavarande procenttal skulle för varje år
bestämmas under året närmast före taxeringsåret.

Enligt vad föredraganden framhållit vid anmälan den 27 juli 1923 avfrågan
om upptagande av utredningsarbetet rörande taxeringsväsendets
omorganisation, kommer den omständigheten, att procenttalet för inkomstoch
förmögenhetsskattens grundbelopp numera bestämmes under taxeringsåret
att, om Särskild åtgärd icke vidtages, vålla svårigheter för debiteringsarbetets
behöriga fullgörande. Riksdagens beslut om årets procenttal
torde nämligen i regel icke hinna kungöras före den 20 maj, då debiteringsarbetet
i länen är avsett att senast taga sin början.

Uti sitt med skrivelse den 20 december 1923 överlämnade yttrande angående
omläggning av debiteringsarbetet anföra de sakkunniga följande:

»Enligt nu gällande bestämmelser böra i länen taxeringsnämnderna
varje år hava avslutat sina förrättningar senast den 15 maj. Inom fem
daga]- därefter skall vederbörande taxeringsnämndsordförande avlämna
dels inkomna deklarationer och övriga skriftliga uppgifter till Kungl.
Maj:ts befallningshavande i länet och dels taxeringslängderna, mantalslängderna
och taxeringsnämndens protokoll, på landet till häradsskrivaren
och i stad till vederbörande tjänsteman. Häradsskrivarna och städernas debiteringsförrättare
hava därefter att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängderna
införa den bevillning samt den inkomst- och förmögenhetsskatt,
som till följd av taxeringsnämndernas beslut skall utgå, även
som granska längderna för att efterforska möjligen förekommande missskrivningar
och andra oriktigheter. Uppmärksammas sådana, skall kronans
ombud hos prövningsnämnden därom underrättas. Tillika skall för
varje, kommun på landet häradsskrivaren ombesörja två avskrifter av
taxeringslängderna, varav ena exemplaret är avsett att användas vid debiteringen
i kronouppbördsboken och utförandet av vissa andra häradsskrivarens
åligganden, däribland upprättandet av vägfyrktalslängder. Det
andra exemplaret skall genom vederbörande kommunalstämmas ordförande
hållas tillgängligt för allmänheten under viss tid. I stad verkstäl
les allenast en avskrift av taxeringslängderna, vilken avskrift genom

Kungl. Maj:tu proposition Nr 204.

magistratens försorg skall framläggas för offentlig granskning och därefter
mä nyttjas vid kronouppbördsbokens upprättande.

Införandet av omförmälda avgifter i taxeringslängderna och verkställandet
av vederbörliga avskrifter skall vara fullgjort till den 20 juni, dä
längderna jämte sammandrag ävensom inantalslängderna och taxeringsnämndernas
protokoll höra vara avlämnade till vederbörande länsstyrelse.
Ä landskontoren underkastas därefter taxeringsnämndernas beslut
granskning av landskamreraren i länet i egenskap av kronans ombud
hos prövningsnämnden.

I Stockholm gälla andra bestämmelser. Taxeringsnämnderna därstädes
böra hava avslutat sina arbeten senast den 15 juni. Avgiftspåföringen
vidtager omedelbart därefter och bör föreligga avslutad till den 15 juli. De
skattskyldiga erhålla del av taxeringsnämndernas beslut genom debetsedlar,
som böra vara dem tillhanda före augusti månads utgång.

I länen underrättas debiteringsförrättarna om de ändringar i taxeringsnämndernas
beslut, som verkställts av prövningsnämnden, genom särskilda
hos denna nämnd förda längder, upptagande jämväl den bevillning
samt den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall utgå enligt prövnings-;
nämndens beslut. Avskrifter av samma längder upprättas för fögderierna
hos länsstyrelsen och för städerna genom vederbörande magistrats försorg
samt hållas tillgängliga för allmänheten i samma ordning, som gäller
för taxeringslängdernas offentliggörande.

Taxeringslängderna och prövningsnämndens förändringslängder ävensom
inantalslängderna med tillhörande handlingar för varje år skola
inom länen före utgången av januari månad påföljande år avlämnas till
länsstyrelsen, som insänder desamma senast den 15 februari till riksräkenskapsverket,
var esf taxeringarna i visst avseende ävensom avgiftspåföringen
granskas enligt föreskrift i 59 § av förordningen den 28 okto-.
ber 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Den tid av en månad, som enligt det ovan anförda är tillmätt för uträknandet
av bevillningen samt inkomst- och förmögenhetsskatten ävensom
för påbjudna avskrifters verkställande, torde i allmänhet hava varit
tillräcklig, icke allenast så länge inkomst- och förmögenhetsskatten var
till sitt belopp bestämd i skatteförordningen utan även, efter införandet,
är 1919 av rörligt procenttal för skatten, så länge detta procenttal bestämdes
före taxeringsårets ingång. I regel kunde nämligen därvid hela
tiden utnyttjas för arbetet i fråga. Annorlunda blev förhållandet inom
länen år 1923, det första efter omläggningen av statens budgetår, då
nämnda procenttal bestämdes under det löpande året. Riksdagen meddelade
sitt beslut om procenttalet i skrivelse den 7 juni. Förordning härom
utfärdades påföljande dag, utkom av trycket den 9 juni och torde hava
varit debiteringsförrättarna till hända någon av dagarna närmast därefter.
Skulle debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten icke kunnat
påbörjas förrän efter förordningens mottagande, hade mångenstädes
arbetet därmed icke kunnat medhinnas till den 20 juni, i varje fall icke
utan avsevärda svårigheter. I syfte att möjliggöra debiteringsarbetets
igångsättande redan tidigare, än riksdagsbeslutet om procenttalet kunde
väntas föreligga, lät därför finansdepartementet med stöd av upplysningar
från bevillningsutskottet i mitten av maj månad meddela, att med all
sannolikhet samma procenttal skulle komma att av riksdagen beslutas,
som det under nästföregående År gällande. Enligt vad de sakkunniga erfarit,
påbörjade ock de flesta debiteringsförrättare avgiftspåföringen, in -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

nan ännu procenttalet bestämts, och kunde därigenom i regel ställa sig
de bestämda tiderna till efterrättelse, på vissa håll dock allenast efter
stark forcering av arbetet. Emellertid giva inkomna meddelanden vid
handen, att svårigheter för taxeringslängdernas insändande till länsstyrelsen
före den 20 juni på många ställen orsakats jämväl därav, att taxeringsnämnderna
avslutat sina förrättningar långt efter den föreskrivna
tiden.

Inom Stockholms stad torde några olägenheter för debiteringens verkställande
icke hava föranletts därav, att ovanberörda procenttal bestämdes
först i juni månad, enär detsamma ju förelåg känt vid den sedvanliga
tiden för debiteringsarbetets påbörjande.

Man torde hava att räkna med icke allenast att procenttalet för inkomstoch
förmögenhetsskatten i regel icke kan hinna bestämmas före den 20
maj, då debiteringsarbetet i länen enligt nuvarande bestämmelser är avsett
att börja, utan även att taxeringsarbetet, som efter det så kallade
kommunalskatteprovisoriets genomförande avsevärt vuxit i omfattning,
fortfarande kommer att draga lång tid. En lösning av förevarande spörsmål
kan därför icke bliva fullständig, med mindre arbetet hos taxeringsnämnderna
i visst avseende omlägges, så att dess avslutande icke fördröjes
utöver föreskriven tid. De sakkunniga hava undersökt, vilka möjligheter
finnas härför inom ramen för nuvarande taxeringsorgauisation. Såvitt nu
kan bedömas, torde ett förslag i detta avseende kunna av de sakkunniga
framläggas inom den närmaste tiden, vilket dock icke kan vinna tilllämpning
förrän tidigast vid 1925 års taxering. På grund av angelägenheten
av att redan år 1924 hava en tillfredsställande anordning för debiteringsarbetet
genomförd hava de sakkunniga ansett sig böra behandla
detta spörsmål oberoende av slutförandet av utredningarna för nyssberörda
förslag, och hava trott sig så mycket hellre kunna göra detta,
som de funnit en lösning, möjlig att genomföra utan sammanhang med
frågan om ändrad tid för taxeringsnämndernas arbete.

Såsom ovan antytts, är avgiftspåföringen i taxeringslängderna grundläggande
för upprättandet av kronouppbördsböckerna. Granskningen i
riksräkenskapsverket innefattar kontroll över att avgifterna icke upptagits
för lågt. Framläggandet av avskrifter av längderna inom länen
sker i ändamål att bereda allmänheten — i främsta rummet vederbörande
skattskyldiga — tillfälle att granska taxeringarna. Däremot torde allmänhetens
granskning mera sällan avse de uträknade skattebeloppen. Tiden
för anförandet av besvär över avgifternas uträknande är nämligen
icke bunden vid avskrifternas framläggande utan räknas från den dag,
då utskylderna avfordrats vederbörande skattskyldige. Enligt vad som
från flera håll uppgivits har allmänheten merendels mycket litet intresse
för nämnda avskrifter av taxeringslängderna och antalet av dem, som
taga del därav under tiden för framläggandet, är försvinnande litet.

Föreskriften om att avgifterna skola vara införda i taxeringslängderna.
innan dessa insändas till länsstyrelserna, föranledes icke av något behov
för den granskning, som göres å landskontoret av krönoombudet hos prövningsnämnden,
utan torde motiveras därav, att med nuvarande ordning för
prövningsnämndsarbetet tiden mellan den 20 maj och den 20 juni är den
för debiteringsarbetets verkställande lämpligaste.

Då det icke låter sig göra att på förhand fixera den tid, inom vilken in -

Kuugl. Maj:tf, proposition Nr ir>

komst- och förmögenhetsskattens procenttal skall vara bestämt för året
i vidare mån, än att beslutet skall förebrå före det nya budgetårets ingång
den 1 juli, måste debiteringsarbetet anordnas på sådant sätt, att detsamma
kan genomföras utan svårighet, vare sig bestämmandet sker
tidigt eller sent. Det måste jämväl beaktas, att en utsträckning av den
för debiteringen anslagna tiden icke bör medföra olägenhet för kronoom
budets granskning, och debiteringen måste vara avslutad i god tid, innan
debiteringen av landstingsmedel, vägskatt och övriga dylika avgifter skall
äga ruin. För det närvarande plägar påföringen av dessa särskilda medel
börja i september månad. Da det tillika uppfattas såsom önskvärt, att
Kung!. Maj:ts beslut rörande ersättning för taxeringsbestyret enligt 54 §
3 mom. i taxeringsförordningen meddelas om möjligt redan i augusti månad
och detta beslut förutsätter kännedom om inkomst- och förmögenhetsskattesumman
inom hela riket enligt taxeringsnämndernas beslut, följer
härav, att nu ifrågavarande avgiftspåföring bör vara avslutad i god tid
förut.

I tanke, att eu lösning av förevarande spörsmål skulle — åtminstone
provisoriskt — kunna vinnas genom framflyttning av tiden för taxeringslängdernas
avlämnande till länsstyrelserna till den 1 juli, hava de sakkunniga
anhållit om yttrande från samtliga landskamrerare ävensom från
styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening, huruvida eu sålunda utsträckt
tid kunde anses tillräcklig för debiteringsarbetets färdigställande,
och ombådos landskamrerarna att därvid jämväl särskilt angiva, huruvida
en sådan anordning kunde antagas medföra olägenheter för kronoombudets
granskningsarbete.

De flesta landskamrerarna hava icke haft något att erinra mot ett förslag
i sådan riktning, därvid dock några förmält sig förutsätta, att åtminstone
ett mindre antal längder kunde insändas till länsstyrelsen tidigare
än den 1 juji, på det att granskningsarbetet kunde påbörjas före sistnämnda
dag. Andra landskamrerare befara så stora olägenheter av ett
försenat avlämnande av taxeringslängderna, att de ansett sig icke kunna
tillstyrka ett dylikt förslag. Vissa landskamrerare ävensom åtskilliga
häradsskrivare och debiteringsförrättare i stad, vilkas mening inhämtats
genom landskamrerarnas försorg, hava påvisat, att en utsträckning av debiteringstiden
till den 1 juli icke skulle medföra åsyftad lättnad för debiteringsarbetet.
B äradsskrivarna och städernas debiteringsförrättare vore
nämligen under senare delen av juni månad, synnerligast tiden mellan den
20 och den 30 juni, strängt upptagna med upprättandet av röstlängder
för de politiska och kommunala valen och kunde därunder icke nämnvärt
sysselsätta sig med debiteringsarbete.

Uti åtskilliga yttranden hav uppgivits, att minst en månad borde anslås
för debiteringsarbetet och verkställandet av påbjudna avskrifter av
taxeringslängderna, och kunde därför, i händelse beslut om procenttalet
fattades långt fram i juni månad, den ifrågasatta utsträckningen av debiteringstiden
bliva för kort.

Landskamrerarna i Malmöhus och Örebro län hava avgivit yttranden
av sådant intresse, att de torde böra mera utförligt här omnämnas.

Landskamreraren i Malmöhus län befarar avsevärda olägenheter för
kronoombudets granskningsarbete, därest tiden för taxeringslängdemas
avlämnande till länsstyrelserna utsträekes. På grund av arbetets stora
omfattning inom länet vore det önskvärt, att detsamma kunde igångsättas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

sa tidigt som möjligt, och borde därför föreskrift lämnas om längdernas
insändande successivt allt efter som de bleve lediga för ändamålet och
senast inom viss föreskriven dag. Vore det oundgängligen nödvändigt, att
tiden för längdernas avlämnande utsträcktes till den 1 juli, ville han icke
motsätta sig bestämmelse härom, men lian ifrågasatte, om så verkligen
vore fallet. Det vore nämligen icke ofrånkomligt, att avgifterna skulle
införas i taxeringslängdema före deras insändande till länsstyrelsen, utan
syntes det, som om de borde kunna med ledning av taxeringslängdema debiteras
antingen direkt i uppbördsboken eller i den avskrift av taxeringslängderna,
som häradsskrivaren skulle behålla. Om så skedde, behövdes
intet uppskov med taxeringslängdernas insändande.

Jämväl landskamreraren i Örebro län bär framhållit, att en utsträckning
av tiden för taxeringslängdernas avlämnande till den 1 juli skulle
medföra väsentliga olägenheter för granskningsarbetet å landskontoren,
särskilt i de större länen. Den ifrågasatta utsträckningen vore icke helier
behövlig, om debiteringsarbetet ordnades på sätt, som föreslagits av häradsskrivarna
i Karlskoga och Nora fögderier uti ett av dem gemensamt
avgivet yttrande, i hithörande del så lydande:

’En dylik utsträckning synes oss icke medföra någon förbättring, enär
tiden efter den 20 juni är fullt upptagen av arbetet med röstlängderna, som
skola vara utsända senast den SO juni. Någon lindring eller jämnare
fördelning av arbetet å häradsskrivarekontoret torde sålunda knappast
uppstå genom utsträckning av tiden för längdernas avlämnande.

Emellertid synes det oss icke vara nödvändigt, att inkomstskatten införes
i längderna före deras avlämnande till landskontoret och avskrifternas
utsändande till kommunerna. Om uppgift på inkomstskattesumman
är nödvändig, innan uppbördsboken föreligger färdig, torde sådant
lätteligen kunna erhållas därigenom, att man endast påför skattebeloppen
för beskattningsbara belopp över 10,000 kronor samt för bolag och nedsummerar
dessa. Därefter dragas alla beskattningsbara belopp för andra
skattskyldiga än bolag på över 10,000 kronor från slutsumman av samtliga
beskattningsbara belopp för andra än bolag. Å den rest, som då uppstår,
utgår ju skatten utan någon progression, vadan man endast behöver multiplicera
denna rest med för i ar till exempel gällande talet 5.23 och till den
produkt, som då uppstår, lägga sammanlagda skattebeloppen för de till
över 10,000 kronor befintliga beskattningsbara beloppen jämte bolagens
skattebelopp. Då de flesta häradsskrivare numera torde liava försett sig
med räknemaskiner och beskattningsbara belopp över 10,000 kronor äro
jämförelsevis få, blir detta sätt att utfinna skatten ej förenat med något
större besvär. Sedan längderna äro avsända, kan, då avskrifter av dem
finnas å häradsskrivarekontoret, påföring av skattebeloppen sedermera
i lugn äga rum.’

Styrelsen för Sveriges liäradsskrivareförening har icke gjort något särskilt
uttalande över förslaget utan hänvisat till de yttranden, som häradsskrivarna
i de olika fögderierna förväntades komma att avgiva till landskamrerarna,
var och en i sitt län.

De invändningar mot uppslaget om utsträckning av tiden för taxeringslängdernas
avlämnande till den 1 juli, som sålunda framkommit, ådagalägga,
enligt de sakkunnigas mening, att en lösning av frågan icke bör
sökas på denna väg. Icke heller de förslag, som framkommit i yttrandena
från landskamrerarna i Malmöhus och Örebro län, torde oförändrade

Kuiir/L Mai ds proposition Nr 204,

kunna genomföras, enär desamma icke inrymma möjlighet för riksräkenskapsverket
att i samband med granskningen av taxeringslängderna genomgå
avgiftspå föringen.

Däremot hålla de sakkunniga före, atl en fullt, tillfredsställande lösning
kan vinnas genom följande anordning.

Omedelbart efter mottagandet av taxeringslängderna från vederbörande
ordförande ombesörjer häradsskrivaren eller stadens debiteringsförrätfare
två avskrifter av längderna. Den ena sändes till länsstyrelsen senast
ilen 15 juni och den andra framlägges för allmänhetens granskning på
sätt nu gäller. Avgiftspåföringen sker såsom hittills i huvudskriften till
taxeringslängderna, men, i motsats till vad nu gäller, efter det avskrifterna
expedierats, och verkställes på lämplig tid, sedan procenttalet för inkomst-
och förmögenhetsskatten blivit känt, utan att dock inkräkta på arbetet
med röstlängdernas upprättande. Därefter upprättas uppbördsbokeni
vanlig ordning med ledning av huvudskriften till taxeringslängderna.
Dessa längder behållas, till dess uppbörden är avslutad, för att vara tillgängliga
vid besvarandet av de förfrågningar från skattskyldiga, som
pläga förekomma vid tiden närmast före och under uppbörden. Därefter
insändas taxeringslängderna till länsstyrelserna för att i sinom tid överlämnas
till riksräkenskapsverket. Avgiftspåföringen i taxeringslängderna
bör vara avslutad till den 15 juli, då sammandrag av längderna, angivande
jämväl avgifternas sammanlagda belopp enligt taxeringsnämndernas
beslut, skall insändas till länsstyrelsen. Senast den 20 juli höra länsstyrelsernas
och överståthåliarämbetets yttrande till Kungl. Maj:t rörande
inkomst- och förmögenhetsskattesumman inom länen, respektive
Stockholms stad, ävensom rörande ersättning för taxeringsbestyret avgivas.
Debiteringsförrättama underrättas om prövningsnämndens beslut
på hittills brukligt sätt. Anteckning om prövningsnämndens ändringar
verkställes dels ofördröjligen i den för nämnden tillgängliga avskriften av
taxeringslängderna, dels ock i huvudskriften, sedan denna efter uppbördens
slut inkommit till länsstyrelsen, och bestyrkes i båda exemplaren av
protokollsföraren hos prövningsnämnden. Avskriften, som bör behållas
hos länsstyrelsen, till dess anteckning om ändringarna skett i huvudskriften
— härför erfordras högst eu vecka —, återställes därefter till vederbörande
liäradsskrivare eller magistrat för att där förvaras.

De sakkunniga hava uppgjort erforderliga författ-ningsförslag för genomförande
av eu sådan anordning som nu sagts.

Genom denna anordning vinnes möjlighet att verkställa debiteringsarbetet
med tillbörligt lugn och kronoombudets granskningsarbete kan påbörjas
minst fem dagar tidigare, än nu låter sig göra. Att för denna
granskning användes en avskrift kan icke gärna betraktas såsom en
olägenhet. Skulle avskriften i ett eller annat avseende vara felaktig,
torde felet omedelbart uppmärksammas vid jämförelse med anteckningarna
å de från taxeringsnämndens ordförande inkomna handlingarna.
Därjämte är mera tilltalande, att kronouppbördsboken upprättas med ledning
av huvudskriften till taxeringslängden, än att så sker med ledning
av en avskrift. Ett fel i denna senare kan nämligen lätteligen föranleda
oriktig anteckning i uppbördsboken, som i regel torde undgå upptäckt.
Därest någon möjligen skulle anse det vara en olägenhet, att avgiftspåföringen
icke bliver föremål för granskning av kronoombudet hos prövningsnämnden
eller av den härför intresserade vid taxeringslängdens
framläggande för allmänheten, må erinras, att sådan granskning icke ens
Uthålla till ril.protokoll 192’i. 1 snml. 1lij höft. (Xr ''PPi.) 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

med nuvarande anordning är åsyftad och icke heller annat än i sällsynta
undantagsfall torde äga rum. Någon rättsförlust genom borttagande av
denna, sällan utnyttjade granskningsmöjlighet kan icke tänkas drabba
någon. Kiksräkenskapsverket verkställer ju granskning för statens räkning
efter taxeringslängdernas insändande till verket och de skattskyldiga
kunna verkställa sin granskning efter debetsedlarnas mottagande.
Skulle någon önska veta sitt skattebelopp tidigare än debetsedeln blir
tillgänglig, kan detta utan svårighet genomföras med ledning av beskattningsbara
beloppet och med begagnande av tillgängliga skatteberäkningstabeller.
Skyldigheten för debiteringsförrättarna i städerna att verkställa
två avskrifter i stället för en, torde icke få anses särskilt betungande,
då avskrifterna kunna tagas samtidigt medelst skrivmaskin.
För övrigt skulle den nytillkomna avskriften kunna komma till användning
vid den kommunala debiterings- och uppbördslängdens upprättande,
varigenom särskild avskrift för detta ändamål icke behöves.

Den av häradsskrivarna i Karlskoga och Nora fögderier angivna metoden
att utan specifik debitering utfinna inkomst- och förmögenhetsskattesumman
må äga sitt värde till kontrollerande av den specifika debitering,
som under alla förhållanden blir nödvändig, men den kan till
följd av möjligen inträffad felsummering av beskattningsbara beloppen
icke anses fullt betryggande för ändamålet att angiva tillgängliga beloppet
till ersättning för taxeringsbestyret. De sakkunniga hava därför
ansett metoden icke kunna läggas till grund för officiell uppgift om debiteringens
resultat, utan föredraga specifik debitering. I följd härav har
den dag, inom vilken uppgift om inkomst- och förmögenhetsskattens sammanlagda
belopp skall insändas, ansetts böra väljas med tanke på att avgiftspåföringen
då bör vara avslutad och alltså uppgiften kunna bliva
fullt tillförlitlig. Genom framflyttning av tiden för det underdåniga
yttrandet från den 15 till den 20 juli vinnes, dels att vid uppgörande av
förslaget till ersättning för taxeringsbestyret hänsyn kan tagas till de
anförda besvären över taxeringsnämndernas beslut inom länen och dels
att debiteringstiden i Stockholm kan förlängas fem dagar, två uppenbara
fördelar. Utsträckandet av tiden för yttrandets avsändande torde vara
alltför ringa för att hava någon egentlig betydelse i avseende å tiden för
Kungl. Maj:ts beslut.

Någon särskild motivering för förslagets detaljer torde icke behövas.

Blivande författningsändringar böra träda i kraft så tidigt, att de kunna
tillämpas år 1924, alltså senast den 20 maj samma år.»

Det i yttrandet omnämnda förslaget till förordning om ändring i vissa
delar av taxeringsförordningen är av följande lydelse:

“Förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 29 § 2 mom., 36 § 2, 3 och 4 mom., 47 § 1 och
2 mom. samt 54 § 3 och 7 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skola hava följande
ändrade lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition Nr 204. 1!»

29 §.

2 mom. Före januari---de i 36 § 2 moln. tredje och fjärde styckena
samt 47 § 3 mom.---nästföregående år.

36 §.

2 inom. Ofördröjligen efter emottagandet av taxeringslängderna liar pa
landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman att för nedan
angivna ändamål låta avskriva taxeringslängderna i två exemplar.

Senast den 15 juni skall den ena avskriften av taxeringslängderna jämte
mantalslängderna och taxeringsnämndernas protokoll insändas till
Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren
och i stad genom magistratens försorg. Vid underlåtenhet
härutinnan är den tjänsteman, vilkens försumlighet föranlett inträffat
dröjsmål, förfallen till böter av tre kronor för varje dag, varmed den bestämda
tiden överskrides.

Den andra avskriften av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild
kommun på landet, skall jämväl senast den 15 juni av häradsskrivaren,
vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande
kommunalstämmas ordförande, vilken det åligger att under viss
bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton
dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe hålla avskriften
de skattskyldiga till hända. Avskriften bör sedermera av ordföranden
förvaras för att, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till ordföranden i påföljande
årets taxeringsnämnd.

I samma ordning skall i stad den andra avskriften av taxeringslängderna
för varje särskilt taxeringsdistrikt genom magistratens försorg hållas de
skattskyldiga till hända och påföljande år överlämnas till vederbörande
ordförande i det årets taxeringsnämnder.

3 mom. Sedan jämlikt 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
blivit bestämt, efter vilket procenttal skatten skall under
året utgå, har på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman
att ofördröjligen uträkna och i huvudskriften till taxeringslängderna
införa de avgifter, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras,
varvid i särskilda kolumner skola införas den skatt, som skall erläggas
jämlikt 19 § 1 mom. i nyssnämnda förordning, och den skatt, som
skall erläggas jämlikt 19 § 2 mom. i samma förordning.

Tillika åligger det nämnda tjänstemän att genom granskning av taxeringslängderna
efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan
oriktig anteckning och till kronans ombud hos prövningsnämnden så fort
ske kan skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen givit
anledning.

Senast den 15 juli skall för varje fögderi och stad sammandrag av taxeringslängderna
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, på
landet omedelbart av vederbörande häradsskrivare och i stad genom
magistratens försorg. Vid underlåtenhet härutinnan är den tjänsteman,
vilkens försumlighet föranlett inträffat dröjsmål, förfallen till böter av
tre kronor för varje dag, varmed den bestämda tiden överskrides.

4 mom. Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skall
huvudskriften av taxeringslängderna insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet, på landet omedelbart av häradsskrivaren och i stad
genom magistratens försorg.

•20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.
47 §.

Utlåtanden
över förslaget
rörande debiterings
arbetet.

Departements•
chefen.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — ---bör ske. Taxe ring,

som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas såväl
uti den avskrift av vederbörande taxeringslängd, som jämlikt stadgandet

1 36 § 2 mom. andra stycket inkommit till Kungl. Maj:ts befallningsha vande,

som ock i huvudskriften till samma längd, sedan denna jämlikt
föreskriften i 36 § 4 mom. dit inkommit, och skall jämväl för varje prövningsnämndens
sammanträde--— med sin underskrift å såväl båda de

nämnda exemplaren av taxeringslängderna som---tillägg.

2 mom. De bos prövningsnämnden---verkställande.

Efter uppbördens avslutande och senast den 16 december skola samme
längder återställas till Kungl. Maj:ts befallningshavande av vederbörande
häradsskrivare och magistrat.

Den i 36 § 2 mom. andra stycket omförmälda avskriften av taxeringslängderna
skall för varje fögderi och stad inom en vecka, efter det huvudskriften
av samma längder jämlikt 36 § 4 mom. inkommit till Kungl.
Maj:ts befallningshavande, genom befallningshavandens försorg återställas
till vederbörande häradsskrivare och magistrat för att där förvaras.

De i 36 § 1 mom. omförmälda avskrifterna —--föregående året

skola kvarstanna i förvar hos Kung!. Maj:ts befallningshavande.

54 §.

3 mom. Kommun, som---angivas.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast den 20 juli
varje år---av statsmedel gottgjord.

7 mom. Häradsskrivare äga att för de avskrifter, som det enligt 36 §

2 inom. första stycket åligger dem att upprätta, undfå ersättning med
en krona arket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enlig!
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
>

Samtliga över förslaget hörda myndigheter och korporationer hava i allt
väsentligt lämnat detsamma utan erinran, därvid emellertid länsstyrelsen i
Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av att, innan grundlinjerna för
en ny organisation av taxeringsväsendet äro uppdragna, vidtaga förändringar
i författningar, som givetvis i sammanhang med den nya organisationens
genomförande behöva i det stora hela underkastas en genomgripande bearbetning.

I enlighet med den åsikt, som av föredraganden uttalats vid anmälan
inför Kungl. Maj:t den 27 juli 1923 av frågan om upptagande av utredningsarbetet
för taxeringsväsendets omorganisation, håller även jag före,
att de olägenheter i fråga om debiteringsarbetet, som framträtt såsom följd
av den förut omnämnda ändringen av 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, böra om möjligt undanröjas redan vid 1924

Kungl. Maj.ts proposition Nr 204

ars riksdag. Dä det av de sakkunniga i sådant avseende framlagda förslaget
i stort sett synes kunna läggas till grund för framställning till riksdagen,
har jag låtit underkasta detsamma bearbetning för iakttagande av
de erinringar mot förslaget, som ansetts böra beaktas. Såsom jag senare
torde få närmare utveckla, har jag även ansett frågan om åtgärder till
förebyggande av försening av taxeringsnämndernas arbete böra föreläggas
innevarande års riksdag. De sakkunnigas förslag i detta ämne har jämväl
överarbetats i syfte bland annat att sammanföra de båda förslagen till ändring
i taxeringsförordningen till ett författningsförslag.

Då jag nu går att redogöra för det förslag, som enligt min uppfattningbör
framläggas för riksdagen, skall jag först behandla de delar, som avse
debiteringsarbetet och vad därmed sammanhänger, samt därvid efter paragrafföljden
i det remitterade förslaget rörande debiteringsarbetet behandla
de ändringar, som ansetts böra vidtagas i de sakkunnigas förslag.

29 § 2 mom.

De sakkunniga hava föreslagit sådan ändring av detta moment, att dels
hänvisningen till 36 § 4 mom. förändrats att gälla motsvarande delar av
36 § i den av de sakkunniga föreslagna lydelsen och dels momentets andra
stycke, som med de sakkunnigas förslag rörande 36 § icke längre vore erforderligt,
uteslutits.

Såsom jag vid behandlingen av 36 § kommer att anföra, anser jag i fråga
om städer med magistrat, utom Stockholm, allenast en avskrift av taxeringslängderna
behövlig och har låtit 36 § undergå därav föranledd omredigering.
Den i förevarande moment förekommande hänvisningen till vissa delar av
36 § bör i motsvarande grad förändras, varjämte momentets hittillsvarande
andra stycke bör bibehållas i vad detsamma avser rätt för debiteringsförrättare
i stad med magistrat att under viss tid få till låns bekomma den
avskrift av fastighetstaxeringslängden, som av magistraten skall överlämnas
till taxeringsnämndens ordförande. Momentet har omarbetats i enlighet
härmed.

36 §.

De sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av denna paragraf innebär
huvudsakligen, att icke allenast i fögderierna utan även i städer med magistrat,
utom Stockholm, häradsskrivaren och vederbörande tjänsteman i stad
skola ombesörja två avskrifter av taxeringslängderna, att dessa avskrifter
skola upprättas omedelbart efter längdernas mottagande från taxeringsnämndernas
ordförande och senast den 15 juni expedieras, den ena avskriften
till länsstyrelsen för att å landskontoret granskas av kronoombudet
hos prövningsnämnden och den andra avskriften till vederbörande myndighet
för att framläggas för offentlig granskning, att avgiftspåföringen skall
verkställas allenast i huvudskriften av taxeringslängderna, vilka skola av
debiteringsförrättaren behållas, till dess uppbörden avslutats, och därefter

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

insändas till länsstyrelsen, samt att sammandrag av taxeringslängderna inom
länen skall av vederbörande debiteringsförrättare eller magistrat insändas
till länsstyrelsen senast den 15 juli i stället för såsom hittills före den 20 juni.

Uti några av de avgivna yttrandena hava uttalats vissa betänkligheter
mot förslaget, att avskrifterna av taxeringslängderna icke längre skola
innehålla uppgift om de uträknade utskyldsbeloppen, väl icke så mycket ur
de skattskyldigas synpunkt som av andra skäl. Så anför exempelvis länsstyrelsen
i Uppsala län, att för taxeringen till B-skatt för bolag erforderlig
uppgift om de för föregående år påförda kronoutskylderna icke kan vinnas
ur den tillgängliga avskriften av det föregående årets taxeringslängd samt
att längdföraren hos prövningsnämnden icke blir i tillfälle att i prövningsnämndens
särskilda längder införa den enligt taxeringsnämndernas beslut
utgående bevillningen samt inkomst- och förmögenhetsskatten.

Hell emot må erinras, att kännedom om de uträknade utskyldsbeloppen
i och föi taxeringen till B-skatt kan utan nämnvärd omgång vinnas antingen
direkt ur uppbördsböckerna eller genom uträkning av utskyldsbeloppen,
i män så erfordras med användande av den skatteberäkningstabell,
som föi ifrågavarande år kommit till användning. Införandet i prövningsnämndens
särskilda längder av de enligt taxeringsnämndernas beslut utgående
utskyldsbeloppen torde liava betydelse huvudsakligen för angivandet
av den sammanlagda ökning eller minskning av utskyldsbeloppen, som
blivit följden av prövningsnämndens beslut. Då upplysning härom även
framgent torde vara av intresse, synes det mig böra ingå i längdförarens
åligganden att efter uträkning för varje särskilt fall införa utskyldsbeloppen
enligt taxeringsnämndernas beslut, liksom det åligger honom att införa de
avgifter, som skola utgå enligt prövningsnämndens beslut. Uttryckligt
stadgande härom torde icke vara erforderligt, då av gällande formulär till
prövningsnämndens längder framgår, att de debiterade beloppen enligt taxeringsnämndernas
beslut skola införas. Den ökning av arbetet, som härav
blir en följd, torde vara alltför obetydlig för att föranleda en annan anordning.

Mot förslaget att kronoombudet hos prövningsnämnden skall verkställa
sin granskning med ledning av en avskrift i stället för huvudskriften av
taxeringslängderna har av länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands
län invänts, att erfarenheten givit vid handen, att felaktigheter i avskrifterna
även med noggrann kollationering äro svåra att undvika. Denna
invändning anser jag icke förtjäna avseende. Det synes mig tvärtom
betänkligare att, om felaktigheter i avskrifterna verkligen äro så svåra
att undvika, grunda uppläggandet av uppbördsboken på en avskrift, till
vilken länsstyrelserna hysa så ringa tilltro, och torde de sakkunnigas
förslag att låta huvudskriften direkt ligga till grund för uppbördsboken
under angivna förhållanden innebära en fördel framför nuvarande anordning.

*23

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 204.

llti vissa utlåtanden, däribland det av riksräkenskapsverket avgivna,
framhållen såsom en olägenhet av de sakkunnigas förslag, att kronoom
budet hos prövningsnämnden icke skulle bliva i tillfälle genomgå avgifts
påföringen före prövningsnämndens sammanträde, men har samtidigt ut*
talats, att denna olägenhet torde vara av underordnad betydelse i jämförelse
med de fördelar i andra avseenden, såsom bland annat i fråga om
utsträckningen av tiden för kronoomhudets granskning, som förslaget
innebure. I vissa utlåtanden har därjämte anförts, att den utsträckta tiden
för debiteringens verkställande torde bereda debiteringsförrättarna större
möjlighet att undvika fel vid debiteringen, enär arbetet efter den föreslagna
ordningen icke skulle behöva forceras på samma sätt som förut.

Jag hyser inga betänkligheter mot borttagande av nu föreliggande möjlighet
till kronoombudens granskning av själva avgiftspåföringen före
prövningsnämndernas sammanträden, men förutsätter därvid, att krono*
ombuden skola låta sig angeläget vara att granska icke blott de taxerade
beloppen utan även de beskattningsbara beloppen.

Med avseende å städer med magistrat, utom Stockholm, har jag på
grund av erinringar, bland annat från länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, mot förslaget att ålägga städernas debiteringsförrättare att
upprätta ytterligare en avskrift av taxeringslängderna utöver den avskrift,
som hittills skolat verkställas, ansett angeläget att söka finna en anordning,
varigenom denna andra avskrift skulle undvikas. Detta synes möjligt
genom att man låter de skattskyldiga taga del av huvudskriften av taxeringslängderna
i stället för såsom nu en avskrift. Den avskrift, som enligt
nuvarande anordning avses för de skattskyldigas granskning, kan i stället
användas för granskning av kronoombudet hos prövningsnämnden. Någon
nämnvärd olägenhet torde icke kunna befaras därav, att debiteringsförrättaren
under någon tid kommer att avvara huvudskriften, synnerligast
som genom lämpliga anstalter denna tid torde kunna nedbringas till eu
obetydlighet. Jag har låtit omarbeta förevarande paragraf i enlighet härmed.

Med denna anordning torde någon åtgärd icke erfordras med anledning
av framställning från mantalsko mmissar ien i Göteborg om undantagsbestämmelser
för staden i sådant avseende, att någon avskrift av taxeringslängderna
för staden icke skulle behöva insändas till länsstyrelsen, men
att i stället huvudskriften till längderna skulle efter verkställd avgiftspåföring
dit insändas före den 15 juli.

I övrigt hava endast vissa redaktionella förändringar vidtagits i paragrafens
avfattning.

Riksräkenskapsverket har erinrat, att i förevarande paragraf borde bibehållas
nu gällande stadgande om att med mantalslängderna skola till länsstyrelsen
insändas även de till samma längder hörande handlingar. Dessa
handlingar torde emellertid icke behövas för den på kronoombudet hos
prövningsnämnden ankommande granskningen av taxeringarna. Jag har
därför ansett berörda erinran icke böra föranleda ändring i förslaget.

Kunol. Maj:ts proposition Nr 204.

47 och 54 §§.

Dessa paragrafer hava omarbetats till överensstämmelse med den av migförordade
nya lydelsen av 36 §, varjämte i anledning av erinringar från
överståthållarämbetet och riksräkenskapsverket smärre redaktionella förändringar
i 47 § vidtagits.

I likhet med de sakkunniga anser jag önskvärt, att den föreslagna ändrade
ordningen för debiteringsarbetet kan tillämpas redan innevarande år.

förebyggande Jag ska11 nu behandIa fråSan om åtgärder till förebyggande av förav
försening sening av taxeringsnämndernas arbete.

av taxeringsnämndernas
„ , . . .

arbete. De sakkunniga hava i sm med skrivelse den 26 januari 1924 överläminneborden
nade promemoria framhållit, att taxeringsnämndernas arbetsbörda under
™unni’as senaste åren avsevärt vuxit, beroende huvudsakligen på ökning av antalet
fardag. deklarationer och övriga taxeringsuppgifter samt på de nya författningsbestämmelser,
som under senare tid tillkommit. Enär det måste anses
vara av vikt för ett gott taxeringsarbete, att de därmed sysselsatta organen
ägde erforderlig tid till sitt förfogande, och då det icke lämpligen kunde
ifrågakomma att låta taxeringsnämndernas arbete inom länen fortgå efter
den nu föreskrivna tiden för dess avslutande, nämligen den 15 maj, samt
möjligheten att genom organisatoriska åtgärder minska nämndernas arbetsbörda
icke kunde bedömas förrän efter slutförandet av de sakkunnigas
utredningsuppdrag rörande taxeringsväsendets omorganisation, bara de
sakkunniga förordat, att taxeringsnämnderna skulle beredas möjlighet att
börja sitt arbete på en tidigare tidpunkt, än för närvarande kunde ske.
Det av de sakkunniga i sådant ändamål framlagda förslaget innefattar
huvudsakligen, att deklarationer enligt 2 § 1 mom. i taxeringsförordningen
skola vara avlämnade senast den 15 februari (nu före den 1 mars), att
sådana uppgiftspliktiga, vilkas räkenskapsår tilländagå!- under tiden från
den 15 februari till månadens utgång, ävensom de, som enligt lag äro
pliktiga föra handelsböcker, bolag m. fl. äga att efter anmälan om hinder
att avlämna deklaration inom den 15 februari åtnjuta anstånd till senast
den 31 mars (nu före den 15 april), att annan uppgiftsskyldig må undantagsvis,
i händelse synnerliga skäl prövas föreligga, av taxeringsnämndens
ordförande erhålla anstånd efter därom gjord ansökan till senast den 15
mars (motsvarande stadgande saknas för närvarande), att uppgifter, som
enligt 11 § i taxeringsförordningen skola avgivas utan anmaning, skola
vara avlämnade senast den 15 februari (nu före den 1 mars), samt att
mantalslängden skall på landet och i stad utom Stockholm och Göteborg
vara avlämnad till taxeringsnämndens ordförande senast den 1 mars eller
i fråga om svårskött distrikt efter medgivande av länsstyrelsen senast
den 15 mars (nu för alla distrikt senast den 25 mars), för vilket syftemåls

Kungl. Maj.ls proposition Nr 204.

vinnande de för längdens avlämnande till pastor för granskning och för
längdens återställande av denne no gällande tiderna i motsvarande mån
ändrats.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit sådan ändring av den för staden
Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen, att mantalsskrivningen
därstädes skall vara avslutad senast den 1 mars (nu senast
den 15 mars).

Uti 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring hava de sakkunniga
föreslagit sådan ändring, att tiden för pensionsförteckningens avlämnande
till taxeringsnämndens ordförande icke längre göres beroende av tiden för
mantalslängdens avlämnande i de särskilda fallen, utan bestämmes lika
för alla distrikt till »senast den 25 mars».

Uti de flesta av de avgivna utlåtandena har de sakkunnigas uppfattning utlåtanden

om behovet av åtgärder till förebyggande av försening av taxeringsarbetet°“^a^re*/a«-

bekräftats. byggande av

Länsstyrelserna hava i allmänhet yttrat sig i tillstyrkande riktning, taxering!''-1
Vissa av dem hava dock framställt erinringar mot olika delar av förslaget. arhetet.

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Västmanlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län hava icke haft något att erinra
mot ifrågavarande förslag.

Överståthållarämbetet, som yttrat sig allenast om förslaget rörande
ändring i taxeringsförordningen, anför, att ur allmänhetens synpunkt
knappast någon befogad erinran torde kunna göras mot förslaget om den
allmänna deklarationstidens avkortning till den 15 februari, men att svårighet
helt visst skulle komma att möta för åtskilliga aktiebolag och andra
större näringsidkare att avgiva deklaration med tillhörande handlingar
före mars månads utgång. Taxeringsarbetet i Stockholm skulle emellertid
på grund av taxeringskon törens befattning med den kommunala utskyldsdebiteringen
och den tid, då inantalslängden bleve tillgänglig för taxeringskontoren,
knappast vinna något som helst på en förkortning av den
allmänna deklarationstiden, men vore det eu viss fördel, om de bokföringsskyldiga
kunde i större utsträckning än hittills medhinna fullgörandet av
sin deklarationsskyldighet inom den föreslagna tiden.

Länsstyrelsen i Stockholms lön, som vitsordar de av de sakkunniga påpekade
olägenheterna med de ofta inträffande förseningarna i taxeringsarbetet,
förordar i huvudsak förslaget om ändrad tid för deklarationsskyldighetens
fullgörande med viss erinran i fråga om rätten till anstånd efter
ansökan samt har icke något att erinra mot förslaget om ändrad tid för
mantalslängdens avlämnande. Däremot ställer sig länsstyrelsen tveksam
om lämpligheten av förslaget att fastighetstaxeringslängderna skola
vara avlämnade av taxeringsnämndens ordförande femton dagar tidigare
än inkomsttaxeringslängderna och förmenar, att ett genomförande av de
sakkunnigas förslag rörande ändrad ordning för inkomst- och förmögen^

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

hetsskattens debitering’ kommer att bereda vederbörande debiteringsförrättare
sådan lättnad i arbetet, att ett tidigare avlämnande av fastighetslängderna
icke ur denne tjänstemans synpunkt kan anses påkallat. Länsstyrelsen
hemställer därför, att fastighetslängderna skola avlämnas senast
den 20 maj.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön har icke någon väsentlig erinran mot
förslaget, men hemställer om utsträckning av den tid, inom vilken i särskilda
fall anstånd med deklarations avgivande må på ansökning medgivas,
från den 15 mars till den 31 mars.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter lämpligheten av att företaga
ändringar i stadgandena om taxeringsförfarandet, innan utredningsarbetet
rörande taxeringsväsendets omorganisation avslutats. Att de föreslagna
åtgärderna komme att leda till åsyftat resultat, vore icke alldeles gi
vet, men däremot vore tämligen påtagligt, att vissa olägenheter kunde vållas
därav. Länsstyrelsen, som framställer vissa erinringar beträffande deklarationstiden,
förordar slutligen en föreskrift därom, att taxeringsnämndernas
arbete, utom vad angår Stockholms stad, ovillkorligen skall vara
avslutat senast den 30 april och att taxeringsliandlingarna skola vara avlämnade
till vederbörande taxeringsförrättare inom fem dagar därefter,
samt förmenar anledning finnas för antagande, att eu sådan föreskrift
skall kunna efterlevas, därest taxeringsnämndernas ordförande i början
eller förra hälften av mars månad erhålla tillgång till mantalslängden
och den huvudsakliga delen av det väsentliga uppgiftsmaterialet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har mot förslaget om ändring i taxeringsförordningen
icke haft erinran att göra annat än i tvenne detaljfrågor.
Beträffande den föreslagna ändringen i mantalsskrivningsför
ordningen vill länsstyrelsen med hänsyn till vissa betänkligheter, som
framförts av några häradsskrivare i länet, hemställa, att tiden, inom vilken
mantalslängden skall avlämnas till pastor, fastställes till den 14 februari
och att för distrikt, där särskilda förhållanden därtill föranleda,
anstånd må av länsstyrelsen beviljas, dock ej längre än till februari må
nads utgång. Skulle genom en sådan ändring taxeringsarbetet för visst di
strikt bliva något försenat, syntes detta knappt medföra någon olägenhet,
då i allt fall häradsskrivarens arbete med längdernas avskrivande måste ske
successivt och det tillika för den på kronoombudet hos prövningsnämnden
ankommande granskningen icke erfordrades, att alla längder inkomma
samtidigt, utan vore tillräckligt, att längder inom den 15 juni inkomma
till så stort antal, att de för granskningen tillgängliga arbetskrafterna
omedelbart kunde få full sysselsättning.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön har icke haft annat att erinra än att
den föreslagna tiden för mantalslängdens avlämnande till taxeringsnämn
dens ordförande svårligen kan, så länge prästerskapets granskning av
mantalslängderna måste bibehållas, inskränkas mer än till den 10 mars,
under förutsättning dels att tiden för prästerskapets granskning något

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

avknappas och dels att länsstyrelsen må under vissa förhållanden med
giva utsträckning av tiden.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som anser det synnerligen önskligt, att taxeringsnämnderna
måtte erhålla längre tid till fullgörande av sitt maktpåliggande
och ofta mycket omfattande arbete, håller för antagligt, att de
föreslagna åtgärderna skola leda till att även i de större och besvärligare
taxeringsdistrikten taxeringsnämnderna hinna utan forcering avsluta
sina arbeten inom föreskriven tid. Enär förslaget om förkortning av tiden
för avgivande av deklarationer och uppgifter enligt 11 § i taxeringsförordningen
syntes kunna genomföras utan mera avsevärda olägenheter för
de uppgiftspliktiga, ville länsstyrelsen tillstyrka förslaget om ändring av
taxeringsförordningen. Jämväl förslaget om ändring av § 11 i mantalsskrivningsförordningen
har tillstyrkts av länsstyrelsen, som därvid framhållit,
att förslaget visserligen medförde nödvändigheten för vederbörande
mantalsskrivningsförrättare att redan före mantalslängdens överlämnande
till taxeringsnämndens ordförande ombesörja det dublettexemplar
av mantalslängden, som skall förvaras å häradsskrivarekontoret, men att
den omläggning av arbetet, som tilläventyrs härav förorsakas, icke torde
medföra oövervinnerlig svårighet. Mot förslaget till ändring av 14 § i
lagen om allmän pensionsförsäkring har länsstyrelsen intet att erinra.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser inga nämnvärda olägenheter böra
möta genom de föreslagna avkortningarna i deklarationstiderna och, även
om förslaget beträffande mantalslängdens avlämnande kunde medföra en del
olägenheter, syntes dessa likväl icke vara av den omfattning, att de
borde utgöra hinder för förslagets genomförande. Mot den ifrågasatta
bestämmelsen om fastighetstaxeringens avslutande före april månads utgång
har länsstyrelsen erinrat, att härav kunde föranledas uppdelning av
arbetet inom taxeringsnämnd på liera sammanträden, än eljest vore nödigt.

Länsstyrelsen i Blekinge lön finner förslaget om ändrade tider för
deklarationers avlämnande innebära en stor förbättring av hittills gällande
bestämmelser, men uttalar önskvärdheten av att enskilda skattskyldiga,
som äro skyldiga föra handelsböcker och vilkas räkenskapsår tilländagår
senast den 1 februari, må erhålla anstånd till den 31 mars endast*
efter medgivande av taxeringsnämndsordföranden, enär i det övervägande
antalet fall, där anstånd för det närvarande begagnas efter blott anmälan
om hinder, utan att detta styrkes, sådant anstånd är obehövligt. Ehuru
vissa betänkligheter mot förslaget om avknappning av tiden för mantalslängdens
avlämnande yppats hos vissa av länsstyrelsen hörda mantalsskrivningsförrättare,
har länsstyrelsen intet att erinra häremot, enär den
föreslagna bestämmelsen om anstånd beträffande svårskött distrikt synes
tillräcklig.

Länsstyrelsen i Hallands län anser förslaget om inskränkning av tiden
för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter till den 15 februari
vara ägnat att bereda taxeringsnämnderna möjlighet att börja sitt arbete

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ungefär fjorton dagar tidigare än nu är fallet och, enär denna förkortning
av deklarationstiden synes icke kunna innebära någon mera betydande olägenhet
för deklaranterna, tillstyrker länsstyrelsen dess genomförande.
Länsstyrelsen förmäler sig vidare tillmäta förslaget till ändringar i mantalsskrivningsförordningen
stor vikt och tillstyrker såväl detta som ock
förslaget till ändring i pensionsförsäkringslagen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordar de av de sakkunniga
anmärkta förhållandena beträffande taxeringsarbetets försenande och anser
de sakkunnigas förslag att bereda taxeringsnämnderna längre tid för
arbetet ägnat att undanrödja olägenheterna av förseningen. Ett mindre
forcerat arbete skulle säkerligen även hava ett gott inflytande å själva
arbetsresultatet. Den föreslagna inskränkningen av deklarationstiden för
andra än bokföringspliktiga till den 15 februari och för dem, som äro
skyldiga föra handelsböcker, till den 31 mars, torde, anser länsstyrelsen,
för det stora flertalet deklarationsskyldiga icke medföra någon olägenhet.
Emellertid gåve erfarenheten vid handen, att de allra flesta skattskyldiga,
vilka kunna erhålla anstånd, i största möjliga utsträckning utnyttja anståndstiden
utan att tillräckliga skäl därtill alltid föreligga. Det vore därför
befogat att avkorta anståndstiden till den 15 mars med rätt för taxeringsnämndens
ordförande att i trängande fall efter särskild prövning
medgiva ytterligare anstånd till den 31 mars eller beträffande vissa grupper
skattskyldiga, såsom försäkringsbolag, företag med verksamhet i utlandet
o. d., i fall av behov ända till den 15 april. I övrigt föranledde förslaget
om ändring i taxeringsförordningen icke någon erinran. — Ehuru
länsstyrelsen befarar, att det skall visa sig omöjligt eller åtminstone förenat
med stora svårigheter för häradsskrivarna att till den 9 februari
kunna avlämna mantalslängderna till pastor och att därför undantagsbestämmelsen
om uppskov till den 23 februari kommer att för ett stort
antal distrikt bliva regel, vill länsstyrelsen, enär erfarenheterna från
andra län gå i annan riktning, likväl icke motsätta sig förslaget om ändring
i mantalsskrivningsförordningen. — Den föreslagna redaktionella
ändringen av 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring har icke givit
anledning till erinran av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner förslaget vara ägnat att förekomma
den hittills kännbara olägenheten av taxeringsarbetets försening
hos taxeringsnämnderna utan att äventyra arbetets noggrannhet och resultatets
riktighet samt därjämte vara av beskaffenhet att praktiskt kunna
genomföras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser någon förkortning av deklarationstiden
icke böra ifrågakomma, enär en sådan skulle försvåra fullgörandet
av deklarationsskyldigheten och minska deklarationernas tillförlitlighet.
Länsstyrelsen håller ock före, att, om taxeringsmyndigheterna
på ett tidigt stadium påbörjade taxeringsarbetet, så snart en såsom arbetsmaterial
tillräcklig del av uppgifterna ingått, i stället för att såsom nu i

Kungl. Maj:t# proposition Nr xtH.

•2!)

allmänhet torde vara fallet avvakta ingången av samtliga uppgifter, och
successivt fortsatte arbetet, detta i allt fall bolde kunna vara avslutat
inom i förslaget angiven tid. Förslaget om rätt att i särskilt fall erhålla
anstånd efter ansökning hos taxeringsnämndens ordförande syntes värt
beaktande. Beträffande förslaget i övrigt hade länsstyrelsen icke funnit
anledning till erinran.

Landskamreraren har anmält avvikande mening under uttalande, att de
föreslagna ändringarna syntes väl ägnade att motverka förseningar i
taxeringsarbetet och i övrigt möjliggöra ett tidigare avslutande av det
samma, vadan han ansåge förslagen böra tillstyrkas.

Länsstyrelsen i Örebro län, som håller före, att de föreslagna ändringarna
beträffande tiden för avlämnande av deklarationer och andra taxeringsuppgifter
icke skola vålla de uppgiftsskyldiga någon olägenhet och att
förslagen om tidigare avlämnande av mantalslängder och fastighetslängder
kunna genomföras, tillstyrker de sakkunnigas förslag utan annan
ändring, än att den föreslagna rätten om anstånd med deklarations avgivande
efter medgivande av taxeringsnämndens ordförande i händelse av
synnerliga skäl bör utgå, varjämte stadgandet om rätt till anstånd för
bokföringsskyldiga anses böra i visst avseende omformuleras.

Länsstyrelsen i Vösternorrlancls län har icke haft annan erinran mot
förslaget, än att till 14 § tredje stycket av taxeringsförordningen borde
göras det tillägg, att ordförande ägde rätt att undantagsvis, i händelse av
synnerliga skäl och därest avslutandet av taxeringsnämndens arbeten därigenom
icke fördröjdes, medgiva anstånd med avlämnandet av sådan deklaration,
som i 14 § andra stycket omförmäles, till senast den 15 april.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser i fråga om deklarationstiden, att
anstånd efter prövning av taxeringsnämndens ordförande möjligen bör
medgivas ända till den 1 april. Beträffande tiden för mantalslängdens
avlämnande anför länsstyrelsen, att det givetvis är angeläget, att mantalslängden
så tidigt som möjligt överlämnas till taxeringsnämndens ordförande.
Då det dock kan befaras, att det i många fall kommer att möta
svårighet för längdens avlämnande till pastor redan den 9 februari, ifrågasätter
länsstyrelsen, om icke mantalsskrivningsförrättningarna borde få
taga sin början redan den 1 november. I övrigt har länsstyrelsen icke haft
något att erinra.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner i likhet med de sakkunniga
högeligen nödvändigt, att åtgärder så långt möjligt vidtagas för att taxeringsnämnderna
må kunna avsluta sina arbeten tidigare än för närva
rande. Under senare år och med nuvarande för taxeringsarbetet gällande
bestämmelser hade det inom länet varit rätt så vanligt, att taxeringsnämndernas
arbeten avslutats långt efter den i lag föreskrivna tiden. Även prövningsnämndens
arbete hade särskilt vid första tillämpningen av nya skattelagar
men även eljest måst utsträckas över den anslagna tiden. Länsstyrelsen,
som framhåller önskvärdheten av förenklingars vidtagande vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

utarbetandet av förslag till ny taxeringsförordning, har mot de sakkunnigas
förslag till ändring av taxeringsförordningen icke haft annan erinran
än att, om överhuvud en förkortad deklarationstid anses böra komma
till stånd, denna åtgärd bör konsekvent genomföras utan medgivande
av den särskilda rätt till anstånd efter prövning av taxeringsnämndens
ordförande, som föreslagits. Ehuru länsstyrelsen ställt sig något tveksam,
huruvida det kan bliva möjligt för häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare
i stad att medhinna mantalslängdens färdigställande till den 1
mars, har länsstyrelsen icke velat framställa någon erinran mot förslaget
i denna del, enär samtliga i länet hörda häradsskrivare och magistrater
icke i huvudsak haft något att invända mot detsamma och då i vissa fall
anstånd till den 15 mars kan medgivas i händelse av behov för visst distrikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser de föreslagna ändringarna vara
väl ägnade att befordra det med dem avsedda syftemålet och, då några
praktiska olägenheter av de förkortade tiderna för mantalslängdens avlämnande
till taxeringsmyndigheterna eller för deklarationernas avgivande
ej torde vara att befara, tillstyrker länsstyrelsen förslagen härutinnan.
Enär det synes vara av vikt, att pensionsförteckningen är taxeringsnämnden
tillhanda åtminstone andra veckan i mars, när sammanträdena
borde kunna börja, och då någon svårighet att hava förteckningen
färdig vid denna tidpunkt icke torde föreligga, ifrågasätter länsstyrelsen
sådan ändring av 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, att förteckningen
bör avlämnas exempelvis senast den 8 mars.

Magistraten och stadsfullmäktige i Göteborg åberopa följande av mantalskommissarien
Otto Graffman avgivna yttrande:

»Under de senare åren hava taxeringsnämnderna här i staden i regel
icke avslutat sina arbeten inom den i taxeringsförordningen därför bestämda
tiden. Orsaken härtill är att söka uteslutande i den omständigheten,
att taxeringsarbetet försvårats och ökats i sådan omfattning, att det
icke varit möjligt att med nuvarande organisation av taxeringsväsendet
utföra arbetet inom den tid, som för ändamålet stått till buds. Även inom
landet i övrigt torde förhållandet hava varit i stort sett enahanda.

Det dröjsmål med taxeringsarbetets färdigställande, som sålunda ägt
rum, har såsom påvisats medfört olägenheter, vilkas undanrödjande befunnits
nödvändigt. I likhet med de sakkunniga håller jag före, att så
icke lämpligen kan ske utan genom att för taxeringsarbetet anvisa längre
tid än den nuvarande, vilket åter påkallar, att det material, å vilket taxeringen
skall grundas, ställes till taxeringsnämndernas förfogande tidigare
än för närvarande. Detta innebär, att såväl de uppgifter, vilka skola avlämnas
för skattskyldigs egen eller för annans taxering, som ock mantalslängden
och stommen till förteckning över avgifterna för den allmänna
pensionsförsäkringen måste vara för taxeringsnämnderna tillgängliga
tidigare än nu är fallet.

Enligt de sakkunnigas förslag till lydelse av 14 § taxeringsförordningen
skall deklaration på grund av 2 § 1 mom. taxeringsförordningen vara av -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 204.

lämnad senast den IT) februari i stället för, såsom nu är stadgat, före den
1 mars. Omfattar deklaration jämlikt 3 § sista stycket räkenskapsår, som
går till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt
lag är skyldig att föra liandelsböcker, eller för delägare i vanligt handelsbolag,
kommanditbolag eller rederi hinder att avlämna deklaration inom
den 15 februari, skall senast samma (lag skriftlig anmälan därom göras
hos ordföranden i taxeringsnämnden, varefter deklarationen skall avlämnas
så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars (för närvarande
före den 15 april). Oen ifrågasatta inskränkningen av deklarationstiden
omfattar alltså en halv månad. I stort sett torde ändringen icke komma
att för de deklarationsskyldiga, som här äro i fråga, medföra mera avsevärda
olägenheter. Visserligen kan det antagas, att för vissa av dem,
exempelvis försäkringsbolag och representanter för utländska firmor,
skola uppkomma svårigheter, vilka måhända icke låta sig lösas utan genom
ändring eller omläggning i bokföringssättet, men då antalet dylika
deklarationsskyldiga torde vara relativt litet och den föreslagna ändringen
är nödvändig för tillgodoseende av ett viktigt allmänt (statligt
såväl som kommunalt) intresse, synes tvekan om dess genomförande icke
böra råda. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslagtill
lydelse av första och andra styckena i 14 § taxeringsförordningen, dock
med den anmärkning, att det torde hava varit lyckligare, om den nuvarande
avfattningen bibehållits utan andra ändringar, än som betingats
av de nya tidsgränserna. Därigenom skulle det hava klarare framstått,
att den deklarationsskyldige i och med ingivandet av uppskovsanmälan
inom därför stadgad tid äger rätt att njuta anstånd med deklarationens
avlämnande. För undvikande av missförstånd från de skattskyldigas sida
hade det måhända också varit lämpligt att i 14 § andra stycket efter orden:
''som går till ända efter den 15 februari’ tillagts: ’men före den 1 mars’.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit införande i 14 § taxeringsförordningen
av ett nytt stadgande, i syfte att därigenom bereda andra uppgiftspliktiga
än de här förut nämnda möjlighet att erhålla anstånd med avlämnande
av deklaration. Såsom förutsättning härför stadgas, att framställning
göres hos taxeringsnämndens ordförande, som undantagsvis må,
i händelse av synnerliga skäl, medgiva anstånd, och skall, där sådant
medgivande lämnats, deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast
den 15 mars.

Till grund för förslaget anföres i motiven att, även om det kan antagas,
att i regel särskild svårighet icke möter för de flesta uppgiftsskyldiga att
avlämna deklaration den 15 februari, oöverkomliga hinder härför dock
kunna möta, vilka kräva en utsträckning av deklarationstiden.

Enligt min mening har erfarenheten hittills icke givit vid handen, att
för icke bokföringsskyldiga skulle förefinnas behov av utsträckt deklarationstid.
Anses den nuvarande deklarationstiden för de bokföringsskyldiga
kunna utan väsentliga olägenheter inskränkas, så bör väl detsamma gälla
även beträffande de icke bokföringsskyldiga. Härmed vill jag emellertid
icke bestrida riktigheten av de sakkunnigas påstående, att oöverkomliga
hinder kunna uppstå för uppgiftspliktig att i rätt tid avlämna deklaration,
men håller före, att förhållandet redan genom nuvarande bestämmelser
vunnit behörigt beaktande. De hinder, som de sakkunniga här åsyfta,
torde i allt väsentligt sammanfalla med vad enligt 18 § taxeringsförordningen
må anses såsom giltig ursäkt för underlåtenhet att inom föreskriven
tid avlämna uppgift. Åt detta begrepp har nämligen hittills tillämpad

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2U4.

praxis som bekant givit eu rätt vidsträckt och för de skattskyldig^ förmånlig
tolkning.

I sin praktiska tillämpning skalle det föreslagna stadgandet understundom
komma att ställa beskattningsmyndiglieterna inför nästan olösliga
uppgifter. Så skulle exempelvis bliva förhållandet, om den uppgiftsskyldige
vore mantalsskriven inom en kommun men dreve rörelse eller utövade
yrke, därför han icke vore bokföringsskyldig, inom annan kommun. Han
skulle i detta fall vara pliktig att söka anstånd hos taxeringsnämndens
ordförande å vardera orten. Bifölles ansökningen av den ene ordföranden
men avsloges av den andre och förmådde den uppgiftspliktige icke att
å ort, där hans ansökan avslagits, i rätt tid ingiva deklaration, skulle han
å det senare stället hava förlorat rätten till talan mot taxeringsnämndens
beslut men icke å det förra, ehuru det i båda fallen gällde en och samma
inkomst.

I händelse de sakkunniga skulle avse andra hinder än de, som bära hänföras
till giltig ursäkt för underlåtenhet att avlämna deklaration, och anses
det behövligt att för de uppgiftsskyldiga, vilka därav kunna drabbas, utsträcka
deklarationstiden, så böra dessa uppgiftspliktiga exakt karaktäriseras
och åt dem inrymmas rätt till anstånd under samma tid och lika villkor,
som gälla för de bokföringsskyldiga. Att för olika kategorier uppgiftsskyldiga
stadga skilda tider och olika villkor för anstånds erhållande
är ur praktisk synpunkt icke lämpligt och kan lätt föranleda misstag från
de uppgiftspliktigas sida och tvekan hos beskattningsmyndiglieterna i förekommande
gränsfall, huruvida den uppgiftsskyldige skall hänföras till
den ena eller den andra kategorien.

Slutligen anser jag mig böra framhålla, att det icke torde kunna anses
vare sig formellt eller sakligt riktigt att till prövning och avgörande av
taxeringsnämndens ordförande överlämna fråga, av vilkens utgång skatt
skyldigs rätt till talan mot taxeringsnämndens beslut kan bliva beroende.

Mot de föreslagna ändringarna i eller tilläggen till 13 §, 14 § tredje och
fjärde styckena samt 16, 29, 30, 31 och 36 §§ taxeringsförordningen synes
intet vara att erinra.

I överensstämmelse med vad jag här ovan anfört beträffande utsträckt
deklarationstid för vissa andra uppgiftspliktiga än de i 14 § andra stycket
omnämnda, anser jag, att det i förslaget till anvisningar för deklarationsblankettens
ifyllande införda tredje stycket bör utgå.

Beträffande ändringarna i 9 § av mantalsskrivningsförordningen för
Göteborg samt i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring har jag intet
att erinra. De däri omförmälda handlingarna hava nämligen, sedan tiden
för mantalsskrivningen här i staden ändrats till likhet med övriga riket,
årligen kunnat tillhandahållas å de av de sakkunniga nu föreslagna tiderna.

Vad slutligen angår de ifrågasatta ändringarna i den allmänna mantalsskrivningsförordningen,
så beröra dessa icke förhållandena här i staden
och torde för den skull icke påkalla något yttrande från min sida.»

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening, som uti en den 20 november
1923 till de sakkunniga avlåten skrivelse såsom lämpliga åtgärder för
åstadkommande av att taxeringsnämndernas arbete påbörjas och avslutas
tidigare, än nu är vanligt, förordat bland annat — förutom ett tidigare
avlämnande av mantalslängden — att den i 14 § taxeringsförordningen

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

bestämda tiden för deklarationers avlämnande ändras till den 15 februari
och att framför allt do i 11 § samma förordning omnämnda uppgifterna
skola avlämnas sä tidigt som möjligt och ej senare iin den 15 februari,
yttrar över det avgivna förslaget:

Da de flesta av taxeringssakkunniga föreslagna ändringar äro i över
ensstämmelse med de uttalanden, häradsskrivarföreningens styrelse fram
fört uti sitt till taxeringssakkunniga avlåtna yttrande i ärendet, har sty
relsen icke anledning att i dessa avseenden göra några erinringar. Endast
beträffande den tid, inom vilken mantalslängderna enligt sakkunnigas
förslag skola av häradsskrivaren avlämnas till taxeringsnämndens ordförande,
ställer sig styrelsen något tveksam. I regel torde nog inga större
svårigheter möta i berörda hänseende, men hava eu del kolleger med i
mantalsskrivningshänseende särskilt besvärliga fögderier uttalat starka
bekymmer att även med åtnjutande av den föreslagna respittiden hinna
avlämna mantalslängderna å utsatt tid. Därest emellertid taxeringssakkunnigas
förslag i berörda hänseende icke av Eders Kungl. Maj:t anses
böra frångås, vill styrelsen framhålla nödvändigheten av ett tillägg i
mantalsskrivningsförordningen, avseende att begränsa tiden för meddelandens
avsändande mellan mantalsskrivningsförrättarna. Hittills hava
nämligen eu del mantalsskrivningsförrättare, företrädesvis i Stockholms
stad, ända till i februari och mars uppskjutit avsändandet av dylika meddelanden,
ett förfarande, som för de mantalsskrivningsförrättare i landsorten,
som därav berörts, medfört stora besvär och framför allt högst väsentligt
försenat mantalslängdernas kompletterande. Ett tillägg i mantalsskrivningsförordningen
i berörda syfte har styrelsen tänkt sig böra
erhålla ungefär följande lydelse:

''Meddelanden mellan mantalsskrivningsförrättare angående mantalsskrivning
av icke kyrkskrivna personer eller andra mantalsskrivningen
rörande angelägenheter böra expedieras så fort ske kan efter mantalsskrivningen
och senast inom januari månads utgång.’»

Vissa häradsskrivare och mantalsskrivningsförrättare i stad, vilkas yttranden
infordrats av vederbörande länsstyrelser, hava uttalat betänkligheter
beträffande genomförbarheten av de sakkunnigas förslag ifråga om tiden
för mantalslängdens avlämnande till pastor för granskning och till stöd
härför åberopat bland annat arbetsbördans omfattning, särskilt i distrikt
med rörlig befolkning, svårighet att medhinna upprättandet av det exemplar
av mantalslängden, som skall kvarstanna å häradsskrivarekontoret,
ävensom den i häradsskrivareföreningens yttrande berörda omständigheten,
att meddelanden från andra mantalsskrivningsdistrikt rörande
flyttningar o. d. plägat avlåtas vid sen tidpunkt. Åtskilliga andra mantalsskrivningsförrättare,
bland vilka må nämnas samtliga häradsskrivare
i Kopparbergs och Västerbottens län, hava däremot förklarat hinder icke
böra möta för genomförande av de sakkunnigas förslag; vissa av dem med
dela jämväl, att mantalslängderna redan hittills på många ställen kunnat
tillhandahållas taxeringsnämnderna före februari månads utgång.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän anför, att
den föreslagna förkortningen av tiden för mantalslängdens upp Kiö

höft. (yr to''1.) :s

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

rättande och kompletterande, som närmast synes avpassad efter landsbygdens
förhållanden, för städernas vidkommande är alltför kraftig, enär
hänsyn måste tagas icke allenast till den större rörligheten av städernas
befolkning utan även till de övriga åligganden, som städernas mantalsskrivningsförrättare,
tillika redogörare för kronans upphörd, hava att ombesörja
jämsides med mantalsskrivningsarbetet. Föreningen föreslår, att
den tid, inom vilken mantalslängden regelmässigt skall vara avlämnad till
pastor för granskning, bestämmes olika för landet och för stad, där magistrat
finnes, nämligen senast den 9 februari för landet och den 20 februari
för stad, ävensom att tiden för längdens kompletterande efter återkomsten
från pastor bestämmes för stad med magistrat till allenast fem dagar. Föreningen
framhåller därjämte, att önskemålet om tidigare avlämnande av
mantalslängd till taxeringsnämndens ordförande icke gör sig gällande
med samma styrka i stad, där magistrat finnes, som å andra håll, enär
praxis torde vara, att mantalsskrivningsförrättaren i sådan stad jämväl
ombesörjer uppläggandet av taxeringslängd och förty städernas taxeringsnämnder
icke skulle hava någon egentlig fördel av att erhålla mantalslängden
tidigare till sig överlämnad.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund yttrar: Den intensitet
i taxeringsarbetet, som på grund av skärpning av skattelagarna i
avsikt att få fram den verkliga beskattningsbara inkomsten numera kali
anses äga rum, medför förvisso för vinnande av ett tillförlitligt arbetsresultat,
att eu längre tid, än vad tidigare varit fallet, bör ställas till
taxeringsnämndens förfogande. Det synes vara av intresse för såväl de
enskilda som kommunerna och staten, att taxeringsarbetet ej på grund
av för knapp tid måste göras mer summariskt än eljest och som följd
härav ej bliva tillfredsställande. Då det visat sig, att nödig tid för taxeringen
ej kan vinnas genom utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsarbetet
skall vara avslutat, återstår knappast något annat än att låta
taxeringsarbetet börja tidigare. Den av de sakkunniga föreslagna deklarationstiden
anser styrelsen sig emellertid icke kunna utan en viss tvekan
tillstyrka. För enskilda inkomsttagare med fasta löner eller mer direkta
inkomster torde icke föreligga några egentliga svårigheter att avlämna
deklaration å ifrågasatt tid, varemot för lantbrukare i allmänhet och
mindre näringsidkare, vilka icke ii ro skyldiga föra handelsböcker, tiden
till den 15 februari är rätt kort. Pressas deklarationstiden alltför hårt,
kan bliva nödvändigt för sistnämnda kategorier skattskyldiga att lägga
om sitt räkenskapsår, så att detta utgår efter den 1 mars. Den föreslagna
rätten till anstånd med deklarations avgivande för icke bokföringsskyldiga
bör enligt styrelsens mening icke göras beroende på prövning av
taxeringsnämndens ordförande utan för avsedda fall vara ovillkorlig efter
anmälan om föreliggande hinder. Ur landskommunernas synpunkt finnes
intet att erinra mot ändring av tiden för avlämnande av uppgift enligt
kungörelsen den 3 november 1922 till ledning för statens, landstings, kom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

nr»

muns och annan menighets taxering till bevillning, sa att denna tid
bringas i överensstämmelse med don av de sakkunniga föreslagna allmänna
deklarationstiden. Emot förslagets övriga delar vore intet ali
erinra.

Svenska stadsförbundets styrelse tiar, da förslaget om deklarationstidens
förkortning ansetts icke beröra kommunernas intressen och då den föreslagna
omläggningen av liden för mantalslängdens avlämnande huvudsakligen
är av teknisk natur, avstått från att yttra sig vidare över förslaget.

Av de handelskammare, som avgivit yttrande, är det endast Gotlands
handelskammare, som lämnat förslaget utan erinran.

Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren
i Göteborg, Handelskammaren i Karlstad samt Väster norr -lands och Jämtlands läns handelskammare hava intet att erinra mot förslaget
om förkortning av deklarationstiden för andra än bokföringspliktiga
näringsidkare, bolag in. fl., varemot för de bokföringspliktiga och
med dem jämställda den nuvarande deklarationstiden anses böra bibehållas
utan ändring. Skånes handelskammare gör därvid uttalandet, att
även för sistnämnda grupp förslaget visserligen är tekniskt möjligt att
utföra, men likväl förenat med så betydande olägenheter för många näringsidkare,
att någon ändring för dessa i fråga om deklarationstiden
icke bör ifrågakomma.

Handelskammaren i Gävle, som anser vissa betänkligheter möta mot
den för flertalet skattskyldiga föreslagna deklarationstiden, avstyrker förslaget
om tidens tillbakaflyttande till den 15 februari, men har intet att
erinra mot att deklarationstiden för bokföringspliktiga ävensom för sådana
skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår efter den 15 februari, bestämmes
att tilländagå den 31 mars.

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens handelskammare avstyrka
förslaget om ändrad deklarationstid för samtliga uppgiftspliktiga.
Skälen härför äro i huvudsak desamma och torde det vara tillfyllest att
återgiva vad Stockholms handelskammare anfört:

»På sätt här nedan närmare utvecklas, torde det praktiska värdet av
den nu föreslagna reformen kunna anses tämligen ringa. Däremot synes
det obestridligt, att den för åtskilliga skattskyldiga och icke minst för
närlingslivets utövare skulle lända till kännbart ohägn och men.

Många företag inom skilda verksamhetsområden ha redan nu stora
svårigheter att fullgöra sin deklaration inom den härför medgivna anståndstiden,
som dock sträcker sig intill den 15 april. Dessa svårigheter
visa sig i synnerlig grad kännbara under depressionstider, sådana
som den förevarande, då många särskilda faktorer måste — ej sällan i
samråd med kreditgivande banker — tagas under omprövning, innan
de värden kunna fastställas, som skola ligga till grund för ett slutgiltigt
bokslut. För företag, vilka hava utländska dotterbolag eller eljest äro intresserade
i utländsk förvärvsverksamhet, torde dessutom särskild svå -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

righet möta att inom kortare tid än den nyss angivna, fullgöra sin deklarationsskyldighet.
Från representanter för försäkringsväsendet har slutligen
inför handelskammaren framhållits, att de flesta företag inom
branschen endast med svårighet hinna avgiva sina deklarationer inom den
nu medgivna anståndstiden och att en förkortning av densamma vore för
deras vidkommande otänkbar.

Sedan deklaration ingivits, står det visserligen vederbörande Öppet att
göra kompletteringar till densamma, men en dylik deklaration, vilken
får en uteslutande formell karaktär, torde vara av föga värde för taxeringsmyndigheterna,
då den ej kan tagas till utgångspunkt för en reell
handläggning från deras sida.

Även för många enskilda skattskyldiga, vilkas deklarationer äro i ett
eller annat avseende beroende av ett företags bokslut, torde en tillbaka
flyttning av deklarationstiden medföra olägenheter. Detta gäller i synnerhet
i fråga om deklaration av tantiéme etc. I sådant hänseende får handelskammaren
särskilt påpeka eu bristande överensstämmelse mellan olika
bestämmelser i det föreliggande förslaget. En skattskyldig av nu ifrågavarande
kategori kan enligt detsamma ej erhålla anstånd längre tid än
senast till den 15 mars, under de! att anståndstiden för det företag, av
vars bokslut hans tantiéme är beroende, utlöper först den 31 i samma
månad.

Så pass avsevärda nackdelar äro följaktligen förenade med det av de
sakkunniga föreslagna förfarandet, att de torde högst väsentligt överväga
de fördelar, som måhända skulle kunna ernås. Enligt handelskammarens
förmenande synes nämligen den ifrågasatta förkortningen av deklarationstiden
med en tidrymd av endast 14 dagar icke. kunna bliva av
avgörande betydelse med hänsyn till möjligheten att ernå ett tidigare avslutande
av taxeringsnämndernas arbete. I fråga om alla former av
mänsklig verksamhet torde rent psykologiskt sett förefinnas en viss benägenhet
att icke definitivt slutföra ett arbete, förrän detta framstår såsom
nödvändigt. Vad nu sagts, har tillämpning ej blott å de skattskyldiga,
utan torde även i sin män gälla i fråga om arbetet med taxe
ringarnas verkställande, helst som detsamma fullgöres genom medborgerliga
uppdrag vid sidan av vederbörandes ordinarie verksamhet. För att
en förskjutning här skulle få en avgörande praktisk inverkan torde den
böra omfatta en avsevärt längre tidrymd, än vad de sakkunniga åsyftat.
Detta kan emellertid ur andra synpunkter icke ifrågasättas.

Det enda skäl av verkligt bärande betydelse, som åberopats till stöd
för den föreslagna reformen, synes vara det, att därigenom möjlighet
skulle beredas riksdagen att grunda sitt årligen återkommande beslut om
inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal å kännedomen om ett verkligt
taxeringsresultat i stället för endast å sannolikhetsberäkningar. I
enlighet med vad ovan anförts torde emellertid taxeringsnämndernas arbete
ej komma att nämnvärt påskyndas av eu reform, vilken i sådant hänseende
äger en så ringa praktisk räckvidd som den föreslagna. Härtill
kommer, att taxeringsresultaten för ett så pass viktigt område som Stockholms
stad under alla förhållanden icke skulle hinna föreligga före riksdagens
avslutande, varför densamma finge härutinnan alltjämt räkna med
approximativa siffror.

Det föreligger enligt handelskammarens uppfattning så mycket
mindre skäl att nu driva fram en ändrad lagstiftning på området, som
utredning pågår om omläggning av taxeringsväsendet i dess helhet och

Kanyl. Maj:ls proposition Nr 204. 37

en dylik omläggning torde bliva nödvändig, därest, vilket är att förmoda,
spörsmålet om reformering av den kommunala skattskyldigheten och om
eventuellt införande av eu särskild näringsskatt i en näraliggande fram
tid får sin slutgiltiga lösning. Det nu remitterade ärendet synes därför
lämpligen böra företagas till omprövning i ett sammanhang med nyssnämnda
frågor. Att dessförinnan på området genomföra ändringar av
den karaktär, som av de sakkunniga föreslagits, torde icke vara av omständigheterna
påkallat.

Enär det påtagliga resultatet av den föreslagna reformen följaktligen
synes tämligen ringa, men densamma däremot obestridligen skulle för
näringslivet medföra olägenhet och ohägn, får Stockholms handelskammare
sålunda för sin del bestämt avstyrka det remitterade förslaget.

Om emellertid reformer skola överhuvudtaget vidtagas på området, till
låter sig handelskammaren att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på en omständighet, som är ägnad att för åtskilliga uppgiftsskyldiga
medföra en i hög grad onödig omgång. Enligt § 14 st. 2 av förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering kunna de grupper
av uppgiftsskyldiga, vilka där omförmälas, åtnjuta det anstånd med deklarations
avgivande till den 15 april, vilket här ovan i annat sammanhang
berörts. Eu förutsättning för tillgodonjutandet av ett dylikt an
stånd är dock, att skriftlig anmälan om hinder för deklarations avlämnande
göres hos ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd. För
stora företag, vilka äro skattskyldiga inom många kommuner, medför
denna bestämmelse ett icke ringa besvär, då nämligen företaget vid avlåtandet
av dylik anmälan dessförinnan måste göra sig underrättad om
vederbörande ordförandes namn och adress, för att erhålla säkerhet för
att densamma verkligen kommer honom tillhanda. Inför handelskammaren
har exempelvis uppgivits, att ett härvarande större företag är
skattskyldig! i närmare ett 100-tal skilda kommuner, belägna inom 7 olika
län. Ännu större torde besväret gestalta sig för våra större enskilda
järnvägsföretag. Det torde ligga i öppen dag, att nu berörda procedur här
medför ett mångskriveri, vilket saklöst skulle kunna bortfalla. Hithörande
bestämmelse synes därför lämpligen böra undergå ändring i sådan
riktning, att det för åtnjutande av anstånd är tillfyllest, att anmälan om
hinder göres hos Eders Kung], Maj:ts befall ningsha van de i det län, där
skattskyldighet äger rum. Åtminstone borde genom postverkets föranstaltande
den anordningen kunna genomföras, att dylika anmälningar
finge adresseras allenast till vederbörande taxeringsnämnds ordförande
inom respektive socken utan närmare angivande av vare sig dennes namn
eller speciella bostadsadress. Det skulle i så fall åligga vederbörande
posttjänsteman att tillse, att sådana skrivelser komma adressaten tillhanda.
»

Kammarrätten yttrar:

»I skrivelse den 20 oktober 1923 till statsrådet och chefen för finansdepartementet
hava nyssnämnda sakkunniga hemställt, att länsstyrelserna
måtte anmodas att på lämpligt sätt sörja för ett om möjligt tidigare
avslutande av mantalsskrivnings- och taxeringsarbetet i länen. Eftersättandet
av bestämmelsen, att taxeringsnämnderna i länen borde hava
avslutat sitt arbete senast den 15 maj, ansåge de sakkunniga i många fall
hava föranletts därav, att arbetet icke påbörjats på tidigast möjliga tid -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Punkt och icke från början bedrivits med tillräcklig kraft. Det kunde
emellertid anses vara tvivel underkastat, huruvida och i vad mån taxeringsnämnderna
i länen vore i stånd att ställa sig stadgandet om tiden för
taxeringsarbetets avslutande till efterrättelse. Förrän närmare kännedom
om taxeringsnämndernas möjlighet därutinnan vunnits, borde definitiv
ståndpunkt icke tagas till frågan om ändring av tiden för taxeringsarbetet
i ändamål att frambringa taxeringsresultatet å tidigare tidpunkt.
De sakkunniga hade därför funnit ensidigt, att genom eu erinran till taxeringsnämnderna
om den berörda tidsbestämmelsen och övervakning av
densammas efterföljd erfarenhet vunnes om, huruvida taxeringsresultatet
3924 kunde föreligga å fastställd tid.

Samtidigt framhöllo de sakkunniga vikten a v att mantalslängden, som
senast den 25 mars .skall avlämnas till taxeringsnämndernas ordförande,
kunde avlämnas tidigare, och funno det vara av intresse, att under 1924
års taxering erfarenhet vunnes jämväl om den tidpunkt, inom vilken mantalsiängdens
avlämnande tidigast kunde äga rum.

I enlighet med de sakkunnigas hemställan hava genom departementschefens
cirkulär den 8 november 1923 länsstyrelserna anmodats att på
lämpligt sätt sörja för att dels häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän
i städerna, i den mån det vore dem möjligt, avlämnade mantalslängderna
till taxeringsnämndernas ordförande före den 25 mars, dels ock
taxeringsnämnderna komme att påbörja sitt arbete på tidigast möjliga tidpunkt
samt från början dreve det med tillräcklig kraft i ändamål att
kunna avsluta detsamma till den 15 maj.

Departementschefen har alltså i likhet med de sakkunniga velat, innan
några reformer tillgrepes, undersöka möjligheten att redan inom ramen
för gällande bestämmelser ernå taxeringsarbetets avslutande i rätt tid.

Utan att avvakta resultatet av denna undersökning hava emellertid i
det nu remitterade förslaget de sakkunniga förordat omedelbara författningsändringar
i ovan angivna syfte.

Dessa ändringar avse huvudsakligen dels förkortning av de skattskyldigas
rådrum för deklarationernas avgivande och dels ändrade tidsbestämmelser
för mantalslängdens behandling, så att densamma skulle bliva
tidigare tillgänglig för taxeringsarbetet.

Nu ligger i sakens natur att, om direkta åtgärder skulle befinnas erforderliga
för ändamålet, även andra medel erbjuda sig, då det gäller
att säkerställa taxeringsarbetets avslutande i behörig tid. De sakkunniga
hava själva antytt sådana möjligheter. Ett sätt vore, säga de sakkunniga,
att minska arbetsbördan genom att befria taxeringsnämnderna från vissa
av deras nuvarande åligganden eller genom att i något hänseende förenkla
arbetet. Ett annat sätt vore att till taxeringsordförandenas biträde
anställa särskilda arbetskrafter. Vidare kunde det ifrågakomma,
att minska taxeringsdistriktens omfång och undvika att utse samma person
till ordförande i två eller flera taxeringsnämnder.

Enligt kammarrättens mening, upprepade gånger uttalad i annat sammanhang,
kan något bestående resultat icke vinnas, med mindre själva
skatteförfattningarna förenklas. I övrigt är ju tydligt, att flera av de
ovan angivna medlen, helst då i lämplig samverkan, kunna befinnas nyttiga.
Huruvida därjämte bör ifrågakomma förkortning av deklarationstiden,
blir en prövningsfråga.

Däremot får kammarrätten, oavsett värdet av sistberörda utväg i och
för sig, ifrågasätta lämpligheten av en förhandsreform i denna detalj.

Kumjl. Matris proposition Nr 204. 39

Det synes kammarrätten riktigast att avvakta ej blott, såsom de sakkunniga
själva synas hava tidigare ansett, erfarenheterna från innevarande
ars taxeringsår bete utan ock resultatet av de sakkunnigas fortsatta
arbete på taxeringsväsendets reformerande. Då de sakkunnigas förslag
härutinnan torde vara att förvänta inom den närmare framtiden, synas
goda skäl tala för att uppskjuta frågan om deklarationstidens förkortande,
tills densamma kan bliva bedömd såsom en ingående del i det
fullständiga reformförslaget. Måhända skall det dä visa sig, att ändamålet
kan vinnas utan tillgripande av det nu föreslagna medlet.

Det torde nämligen vara klart, att innan åtgärder vidtagas, ägnade
att valla de skattskyldiga olägenheter, sorgfälligt bör undersökas, om ej
ett tillfredsställande resultat kan nas genom förenklingar i taxeringsapparaten
och ett effektivare arbete hos taxeringsorganen och andra i
taxering sarbetet och förarbetena därtill engagerade myndigheter.

I överensstämmelse med denna sin uppfattning håller kammarrätten
ock före, att om i allt fall något anses böra omedelbart åtgöras, det
bör tagas i övervägande, om ej för närvarande vore tillfyllest, att mantalslängden
bleve tillgänglig för taxeringsnämndsordförandena på föreslagen
tid, den 1 mars, eller samtidigt med huvudmassan av deklarationer
och uppgifter för andras taxering. Här ligger otvivelaktigt det remitterade
förslagets praktiska tyngdpunkt, och anses detta utan alltför
hård pressning av vederbörande funktionärer kunna genomföras, torde
det väsentliga av vad som med det remitterade förslaget åsyftas, bliva
uppnått.

Av mindre betydelse för sagda syfte äro otvivelaktigt den föreslagna
begränsningen av deklarationstiden och därmed sammanhängande ändringar.
Givetvis skulle ju något kunna vinnas även därmed, men detta
skulle knappast uppväga de olägenheter, som i många fall skulle tillskyndas
vederbörande deklaranter. De sakkunnigas undersökning av
denna sida av frågan synes skäligen ofullständig. Ett uttryck för de
skattskyldigas och närmast de bokföringsskyldigas bland dem synpunkter
på frågan äro de yttranden i ämnet, som avgivits av flertalet handelskamrar
i riket, särskilt Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare,
och av vilka yttranden kammarrätten under hand tagit del.
Även för andra skattskyldiga, exempelvis jordbrukarna, skulle en förkortning
av deklarationstiden helt visst vålla svårigheter, som icke
skulle vara undanröjda genom den föreslagna på taxeringsnämndsordförandens
godtycke beroende möjligheten av anstånd. Vad särskilt jordbrukarna
beträffar, skulle följden kunna bliva eu ökad övergång till deklaration
efter räkenskapsår.

Förbises bör ej heller, att frågan är ej blott taxeringsteknisk, den har
också en psykologisk sida. De med åren alltmera invecklade skatteförfattningarna
med därav följande bryderi för deklaranterna hava icke varit
ägnade att göra deklarationsförfarandet populärt bland de skattskyldiga.
Skulle man nu utan starka skäl avkorta deras tidsfrist för den redan
besvärliga deklarationspliktens fullgörande, skulle det givetvis alstra
ökat missnöje, vilket icke innebure någon ökad garanti lör samvetsgranna
deklarationer.

Kammarrätten får alltså i frågans förevarande läge avstyrka det remitterade
förslaget, i vad angår deklarationstidens förkortande och vall
därmed sammanhänger. Däremot har kammarrätten för sin del ej något
att erinra mot de föreslagna åtgärderna för mantalslängd**!» skyndsam -

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 204.

mare tillhandahållande åt taxeringsnämndsordfö randen. Under alla förhållanden
lärer det vara tydligt, att, om hinder skulle finnas möta härför,
en förkortning av deklarationstiden såsom ensam reform skulle vara
utan nämnvärd nytta.»

Riksräkenskapsverket anför:

»Då arbetet hos taxeringsnämnderna under de senaste åren avsevärt
vuxit, beroende huvudsakligen på ökning i antalet deklarationer och övriga
taxeringsuppgifter samt på de nya författningsbestämmelser, som
under senare tid tillkommit, men någon ändring i fråga om tiden för taxeringsnämndernas
arbete i samband med omförmälda avsevärda ökning av
arbetets omfattning icke genomförts, har, enligt vad de sakkunniga framhålla,
följden blivit, att svårigheter för arbetets medhinnande inom föreskriven
tid uppstått.

De av de sakkunniga nu framlagda förslagen till ändring av omförmälda
författningar äro åtföljda av en promemoria, däri redogöres för de
åtgärder, som kunna tänkas vidtagna till förebyggande av taxeringsarbetets
försening. De lämpligaste åtgärderna i sådant syfte hava befunnits
vara de, som avses med de här framlagda förslagen. Förut hava de sakkunniga
jämväl framlagt förslag rörande omläggning av debiteringsarbetet,
åsyftande att bereda vederbörande debiteringsförrättare erforderlig
tid för avgiftspåföringens verkställande, vilka förslag av riksräkenskapsverket
i förut avgivet underdånigt utlåtande i huvudsak tillstyrkts. Uppnåendet
av sistnämnda syfte äventyras emellertid, därest arbetet hos taxeringsnämnderna
fördröjes utöver föreskriven tid för dess avslutande. De
nu framlagda förslagen ha därför intresse jämväl för debiteringsarbetets
vidkommande.

Förslagen avse förkortning, dels av tiden för avgivande av deklaration
ävensom andra uppgifter till ledning för taxeringen, dels ock av tiden för
mantalslängdernas avlämnande.

_ Efter övervägande av de olika utvägar, som framstodo såsom möjliga
till lättande av taxeringsnämndernas arbetsbörda, hava de sakkunniga
slutligen stannat vid den möjlighet därtill, som vunnes därigenom, att deklarationerna
komme taxeringsnämnderna tillhanda tidigare än för närvarande,
och hava de sakkunniga till det ändamålet föreslagit fastställandet
av deklarationstiden till den 15 februari, med rättighet såsom för närvarande
för vissa skattskyldiga att vinna anstånd med deklarationens avgivande
till viss senare tidpunkt. Här är man givetvis inne på rätt väg,
när det gäller att vinna ytterligare tid för arbetet med taxeringen. Skäl
synes emellertid finnas för att än mera avknappa tiden för deklarationernas
avlämnande, helst såsom av vissa landskamrerare föreslagits till den
1 februari. Riksräkenskapsverket hyser nämligen den bestämda uppfattningen
att för de skattskyldige, som ej idka rörelse, tiden för deklarationens
avlämnande utan alltför stor olägenhet kunde bestämmas till utgången
av januari månad. Härigenom skulle vinnas eu välbehövlig utökning
av tiden icke blott för taxeringsarbetet utan även för arbetet med
kronoutskyldernas debitering och uppbörd, för vilka arbeten tiden nu är
ganska knapp. Riksräkenskapsverket förutsätter härvidlag, att skatteförfattningarna
få så tolkas, att med ränta å i sparbank eller å sparkasseräkning
innestående kapital avses uppburen ränta under den tid deklarationen
omfattar eller ränta, som banken under denna tid gottskrivit den
skattskyldige. De sakkunniga förbinda emellertid deklarationstidens för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''204.

kortning med eu nytillkommen bestämmelse därom, att annan uppgiftspliktig
än sådan, som redan åtnjuter ovillkorlig rätt till anstånd med avlämnande
av deklaration, skulle äga rätt till sådant anstånd i händelse av
hinder, som är grundat å verkliga skäl. Eu sådan bestämmelse framstår
för riksräkenskapsverket såsom eu nödvändig förutsättning; för en förkortning
av deklarationstiden. Däremot hyser ämbetsverket vissa betänkligheter
mot de sakkunnigas förslag att i detta hänseende tillägga taxeringsnämndsordföranden
rätt att ensam pröva hindrets giltighet. Den
uppgiftspliktige, som äskat anstånd med deklarationens avgivande men
förvägrats sådant och icke inom föreskriven tid deklarerat, har därmed
förlorat sin rätt att få de av honom till äventyrs anförda besvär upptagna
till saklig prövning utan möjlighet att vinna rättelse i en eventuellt felaktig
taxering. Detta synes riksräkenskapsverket från rättssäkerhetens
synpunkt mindre tillfredsställande. Bestämmelsen i fråga torde alltså böra
kompletteras med en föreskrift, att frågan, huruvida anstånd med deklarationens
avgivande bort beviljas, i fall där sådant anstånd vägrats, bör av
prövningsnämnden ävensom övriga besvärsinstanser upptagas till prövning
— att målet alltså i nämnda fall icke må förklaras desert. Därest
bestämmelser av sådant innehåll icke skulle anses bliva alltför betungande
för taxeringsmyndigheterna, torde de vara väl motiverade och ur deklaranternas
synpunkt av stort intresse.

Skulle detta ämbetsverkets förslag vinna nådigt bifall, framstår såsom
nödvändigt till följd av stadgandet i 18 § 7 inom. av taxeringsförordningen
införandet av föreskrift därom, att framställning om anstånd hör ske
skriftligen ävensom ordförandens beslut på samma sätt meddelas.

I detta sammanhang anser sig ämbetsverket böra framhålla, att det
skulle bidraga till enhetlighet och reda, därest sådan ändring jämväl företoges
i kungörelsen den 3 november 1922 angående avlämnande av uppgift
till ledning vid statens, landstings, kommuns och annan menighets taxering
till bevillning, att tiden för dessa uppgifters avlämnande bleve densamma
som för övriga taxeringsuppgifter.

I fråga om deklarationerna får riksräkenskapsverket slutligen uttala
den meningen, att det säkerligen skulle vara av stor betydelse för alla de
myndigheter, som ha att syssla med taxeringsarbetet, därest eu sådan
ordning kunde åstadkommas, att alla inkommande deklarationer och uppgifter
kunde av vederbörande påtecknas ankomstdatum. Härigenom skulle
någon tvekan, huruvida eu deklaration eller uppgift inkommit i rätt tid
eller ej, icke vidare kunna uppstå. Om stämpel användes, torde detta arbete
icke bliva oöverkomligt, även om hänsyn tages till att deklarationernas
och uppgifternas antal numera är ganska betydande.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit rörande deklaration och avgivande
av andra uppgifter till ledning för taxeringen har icke givit riksräkenskapsverket
anledning till erinran.

För att bereda taxeringsnämnderna tillgång till mantalslängden så tidigt
som möjligt efter deklarationstidens utgång har framlagts förslag
till ändring av mantalsskrivningsförordningen med bestämmelse om annan
tid för längdens avlämnande än den nu stadgade, och har den 1 mars
av de sakkunniga ansetts som den lämpligaste tidpunkt, inom vilken den
justerade mantalslängden borde vara avlämnad till taxeringsnämndens
ordförande. I frågan har yttrande inhämtats från styrelsen för Sveriges
häradsskrivarförening och landskamrerarna i länen. Nämnda styrelse har
ansett, att den 10 mars borde fastställas såsom sista dagen för mantals -

I • epartemenl sehefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

längdens avlämnande. Landskamrerarna däremot hava i frågan intagit
skiftande ståndpunkter. Ehuruväl endast ett fåtal sträckt sig därhän att
föreslå den 1 mars såsom lämplig termin, hava likväl de sakkunniga kommit
till den övertygelsen, att en bestämmelse om längdens avlämnande i
regel den 1 mars till taxeringsnämndens ordförande icke borde väcka betänkligheter,
särskilt om samtidigt stadgande meddelades om rätt för
Konungens befallningshavande att beträffande särskilt svårskötta mantalsskrivningsdistrikt
bevilja anstånd med längdens avlämnande, och hava
följaktligen framlagt förslag i sådant hänseende. Riksräkenskapsverket
kan för sin del icke finna hinder föreligga till genomförande av en sådan
anordning. För städerna Stockholm och Göteborg hava hittills särskilda
bestämmelser uti ifrågavarande hänseende varit gällande. För Göteborg
skulle enligt de sakkunnigas förslag hädanefter gälla samma bestämmelser
som för riket i övrigt, endast för Stockholm skulle av särskilda skäl
anstå med ändring av där gällande terminer för längdernas avlämnande.
Ej heller härvid har riksräkenskapsverket något att erinra.

I övrigt har riksräkenskapsverket icke något att i ärendet erinra.»

Enighet synes, praktiskt taget, råda därom, att åtgärder till förhindrande
av ett försenat avslutande av taxeringsnämndernas arbete inom länen äro
behövliga. Men åsikterna gå i sär i fråga om lämpligheten av att företaga sådana
åtgärder redan nu, innan utredningen rörande taxeringsväsendets
omorganisation föreligger avslutad, ävensom beträffande frågan, huruvida
det är erforderligt att, därest tiden för mantalslängdens avlämnande bestämmes
till den 1 mars, jämväl ändra tiden för deklarationsskyldighetens
fullgörande.

Jag anser det nödvändigt att omedelbart skrida till åtgärder till förebyggande
av sådan försening i taxeringsarbetet, som under de senaste åren
inträffat, och åberopar huvudsakligen följande skål. För statsregleringens
uppgörande är det av vikt, att riksdagen i god tid erhåller en, så vitt möjligt,
noggrann kännedom om det löpande årets taxeringar. Under de närmaste
åren torde det på grund av allmänt kända förhållanden vara synnerligen
vanskligt att på förhand uppgöra beräkningar rörande utfallet av taxeringarna,
och det är därför angeläget att i sådant avseende söka nedbringa
ovisshetsmomentet så långt sig göra låter, detta så mycket hellre som det
på grund av det alltjämt stora medelsbehovet är av stor betydelse, att inkomst-
och förmögenhetsskatten i budgeten upptages med det belopp, den
verkligen kommer att giva. Ytterligare bör beaktas, att, enligt vad jag den
7 mars 1924 anmält för Kungl. Maj:t, det är uteslutet, att kommunalskattefrågan
och därmed även frågan om taxeringsväsendets omorganisation kan
föreläggas riksdagen tidigare än år 1926. Ett uppskov med undanröjandet av
anledningarna till taxeringsarbetets försenande till den tidpunkt, då taxeringsorganisationen
skall omgestaltas, synes mig icke tillrådligt. Under de år,
som förflyta till dess, komme nämligen även andra olägenheter än de, som
beröra statsregleringen, att framträda såsom följd av de nuvarande förhållandena.
Jag tänker därvid i första hand på de värden, som spillas

Kanal. Maj:ts proposition Nr 2o4. bi

bort genom att beskattningsmyndiglieterna icke huva tillräcklig tid till
sitt förfogande för eu effektiv granskning av deklarationerna och övriga
taxeringsuppgifter.

Vid övervägande av de åtgärder, som omedelbart kunna vidtagas till förhindrande
av försening uti taxeringsnämndernas arbete, är man, huvudsakligen
av skäl som anförts av de sakkunniga, hänvisad till att söka bereda
nämnderna tillfälle att börja arbetet på en tidigare tidpunkt än nu
kan ske. Såsom jag senare ämnar utveckla, bör det icke möta väsentliga
svårigheter att genom ändring av mantalsskrivningsförordningen säkerställa
tillgång till mantalslängden för taxeringsnämnderna i regel redan
den 1 mars och i varje fall inom den 15 mars. Huruvida det därjämte, såsom
de sakkunniga anse, erfordras, att de för taxeringsarbetet grundläggande
deklarationerna och uppgifterna avlämnas tidigare än nu gäller, klen
fråga, varpå jag omedelbart skall ingå.

Av de inkomna yttrandena framgår, att av de myndigheter, som stå i
omedelbar beröring med taxeringsnämndernas arbete inom länen, endast
länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalat sig mot en förkortning av deklarationstiden,
men betydelsen av detta uttalande försvagas därav, att
landskamreraren i länet velat tillstyrka förslaget om deklarationstidens
förkortning. Även andra myndigheter hava, vissa med avvikelse
beträffande eu eller annan detaljfråga, anslutit sig till samma
förslag. Häremot stå huvudsakligen flertalet handelskammare, vilka anse
förslaget vålla de uppgiftspliktiga stor olägenhet, samt kammarrätten, som
anser det icke vara genom den förebragta utredningen övertygande ådagalagt,
att en avkortning av deklarationstiden enligt de sakkunnigas förslag
för det närvarande är oundgängligen nödvändig.

För egen del tillmäter jag den enstämmiga meningen hos kronoombuden
hos länens prövningsnämnder i fråga om den allmänna deklarationstiden
stor betydelse. Jag tror ock, att det stora flertalet uppgiftsskyldiga
utan kännbar olägenhet är i stånd att avlämna deklarationer
och andra taxeringsuppgifter inom den 15 februari lika väl
som inom månadens utgång. Att för åtskilliga av dem erfordras något
längre tid för ändamålet är otvivelaktigt. De sakkunnigas förslag om rätt
till anstånd i vissa fall, varom jag skall yttra mig något mera vid redogörelsen
för förslaget till ändring av 14 § i taxeringsförordningen, åsyftar
att tillgodose detta behov. Det synes föreligga goda skäl för uppfattningen,
att fördelarna för det allmänna av en förlängd tidrymd för taxeringsnämndernas
arbeten i stort sett väga tyngre än de olägenheter för de
uppgiftspliktiga, som äro förknippade med en förkortning av deklarationstiden.

Behovet av ökad tidrymd för taxeringsnämndernas arbeten gör sig icke
gällande med samma styrka inom Stockholm som för landet i övrigt. Det
kan dock icke gärna ifrågakomma att göra några särbestämmelser för

Tidigare
deklarationstid
.

Speciell

motivering.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Stockholm beträffande deklarationstiden. Man torde ock få förutsätta, att
taxeringsnämnderna därstädes, om de erhålla den förlängda tid, som förslaget
avser att bereda dem, skola begagna densamma till fromma för taxeringsarhetet.

Kammarrätten har ifrågasatt lämpligheten av att genomföra förslaget
beträffande deklarationstiden, innan resultatet av utredningsarbetet rörande
taxeringsväsendets omläggning föreligger. Häremot vill jag framhålla,
att, huru den nya organisationen än må te sig, det likväl synes
sannolikt, att taxeringsmyndigheterna på grund av de ökade krav, som
kunna förmodas bliva eu följd av de nya grunderna för den kommunala
beskattningen, väl komma att behöva den ytterligare tid, ifrågavarande
förslag avser att bereda taxeringsnämnderna. Det finnes sålunda ingen
anledning att befara, att den åtgärd, som nu föreslås, skall inom en kort
tidrymd bliva obehövlig, utan man kan snarare utgå från, att, därest
steget icke nu tages, detsamma skall bliva ofrånkomligt, om icke förr, när
frågan om den nya taxeringsorganisationen skall avgöras.

På grund härav får jag förorda, att frågan om deklarationstidens förkortande
förelägges riksdagen.

Jag skall nu, såvitt angår frågan om förebyggande av försening i taxeringsnämndernas
arbete, övergå till redogörelsen för detaljerna i det
förelag till förordning om ändring av taxeringsförordningen, som jag förordar
till framläggande för riksdagen.

13 § 1 mom.

Beträffande detta moment hänvisar jag till de sakkunnigas motivering.
Av skäl, som jag strax skall nämna, anser jag de sakkunnigas förslag till
ändrad lydelse av 14 § böra antagas utan annan förändring, än som avser
den i 11 § 2:o d) omförmälda uppgift av förmyndarkammare och gode
män för tillsyn å förmynderskap. Härav följer, att den i förslaget till 13 §.
upptagna hänvisningen till 14 § bör bibehållas. Någon annan ändring av
förslaget beträffande förevarande moment har icke i något yttrande varit
ifrågasatt.

14 §.

Denna paragraf, som innehåller stadganden om tid för fullgörande av
uppgiftsskyldighet i andra fall, än då fråga är om bevillningstaxering å
ort, där taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt icke skall äga rum,
har blivit föremål för åtskilliga erinringar. De som avse den regelmässiga
deklarationstiden, enligt förslaget »senast den 15 februari», hava av mig
tidigare behandlats. Förslaget att begränsa anståndstiden för de bokföringspliktiga
och med dem jämställda till den 31 mars har rönt gensagor,
särskilt från representanterna för näringslivet. Därvid har man
i synnerhet åberopat svårigheterna för vi ssa företag att till denna

Kungl. Majrts proposition Nr 204.

tid hinna färdigställa bokslut och avgiva deklaration. Enligt min uppfattning
iiro betänkligheterna mot förslaget icke tillräckligt väl grundade.
Det långt övervägande flertalet av de bokföringsskyldiga kunna helt visst,
om det verkligen befinnes nödvändigt, ställa sig den föreslagna bestämmelsen
till efterrättelse. De enstaka företag inom bokförlags- och försäkringsbranscherna.
med liera, som tilläventyrs på grund av särskilda förhållanden
icke kunna få sin vinstberäkning färdig inom ifrågavarande tidrymd,
torde i regel icke vara nämnvärt betjänta med ett uppskov av ytterligare
fjorton dagar, utan torde behöva icke oväsentligt längre tid. Det har ifrågasatts
att för dylika särskilda fall bereda taxeringsnämndens ordförande
rätt att, i den mån så befinnes erforderligt och med slutförandet av taxeringsnämndens
arbete förenligt, efter ansökning medgiva utsträckt anstånd.
Detta förslag kan jag icke förorda, enär jag befarar, att detsamma
skall leda till missbruk på grund av svårigheten för ordföranden att, när
det gäller bokföring, som måhända kan vara rätt omfattande, bedöma,
om det uppgivna hindret för vinstberäkningens färdigställande inom
mars månads utgång verkligen är oöverkomligt. Enär taxeringsnämnderna
äro i behov av rundlig tid för granskning av näringsidkares deklarationer
till följd av mängden av de handlingar, som skola genomgås, och
den stora betydelsen av dessa taxeringsföremål, är jag icke benägen för eu
åtgärd, som kan befaras verka menligt för arbetsresultatet. Den utväg,
de sakkunniga anvisat ifrågavarande särskilda företag, nämligen att inom
mars månads utgång avlämna ofullständig deklaration och sedermera
komplettera densamma, torde vara den enda framkomliga. I 18 § 7 mom.
av taxeringsförordningen stadgas, att, om giltig ursäkt för underlåtenhet
att behörigen fullgöra uppgiftsskyldighet kan visas, i samma paragraf stadgad
påföljd — däribland förlust av besvärsrätt — icke skall äga rum. Genom
detta stadgande torde vara tillräckligt sörjt för att någon menlig påföljd
icke skall drabba den, som verkligen kan visa giltig anledning till
att vinstresultatet icke framlagts inom den bestämda tiden.

Länsstyrelsen i Örebro län har gjort gällande, att den i paragrafens
andra stycke förekommande bestämmelsen rörande anståndsrätt för den,
vilkens räkenskapsår utgår under tiden mellan den 15 februari och den 1
mars, skulle vara obehövlig. Med anledning härav får jag framhålla, att
så icke är fallet, enär med bestämmelsen åsyftas icke allenast den, som enligt
lag är pliktig föra handelsböcker, utan även den, som, ehuru icke bokföringspliktig,
likväl för böcker med räkenskapsår tilländagående under
nämnda tidrymd. För sådan uppgiftspliktig föreligger alltid behov av
uppskov med deklarationens avgivande och det är därför nödvändigt att
tillerkänna honom rätt härtill efter anmälan om förhållandet.

Det i 14 § tredje stycket upptagna stadgandet om anstånd i andra
fall, än nyss nämnts, därest synnerliga skäl för uppskov kunna
påvisas, avser i första hand sådana, vilka ehuru icke därtill skyldiga
likväl fört böcker, som till följd av verksamhetens omfattning icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204

kunnat avslutas i tillräcklig: tid för deklarations färdigställande inom den
15 februari. Även andra fall kunna tänkas, då en utsträckt deklarationstid
på grund av särskilt vägande skäl kan behövas, ehuru den åberopade
omständigheten icke är av den beskaffenhet, att 18 § 7 mom. är tillämpligt.
För sådana fall synes lämpligt låta på ordförandens prövning bero, om
anstånd kan medgivas utan olägenhet för taxeringsarbetets behöriga fortgång.
Jag anser det emellertid angeläget betona, att stadgandet icke får
givas vidsträckt tolkning, utan anstånd bör medgivas enligt ordalydelsen
allenast undantagsvis, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga.

Farhågorna att en taxeringsordförande skall av godtycke vägra anstånd,
då sådant med riktig prövning borde medgivas, anser jag ogrundade. Skulle
anstånd hava vägrats i sådant fall, att det uppgivna hindret jämlikt 18 §
7 mom. är att anse såsom giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid avgiva
deklaration, kan givetvis ordförandens vägran icke medföra besvärsrättens
förlust.

De framställda erinringarna mot stadgandet anser jag därför icke förtjäna
avseende och finner det heller icke lämpligt att medgiva utsträckning
av den särskilda anståndstiden till den 31 mars.

Att, såsom bland andra Stockholms handelskammare påyrkat, ändra deklarationstiden
för löntagare med tantiéme till överensstämmelse med vad
som avses gälla för näringsidkare med bokföring, finner jag icke tillrådligt.
Sådan deklarationsskyldig torde såsom hittills böra avgiva deklaration
inom den allmänna deklarationstiden med de uppgifter, som då kunna
lämnas, samt därefter komplettera deklarationen med avseende å tantiémen,
sedan denna blivit till beloppet känd.

Det i de sakkunnigas förslag till förevarande paragraf upptagna stadgandet
om särskild tid för avlämnande av uppgift från förmyndarkammare
och gode män för tillsyn å förmynderskap om vissa omyndigas inkomst
och förmögenhet har jag låtit utgå. Jag har nämligen för avsikt
att i särskilt ärende föreslå berörda uppgiftsskyldighets borttagande i samband
med genomförandet av den lagstiftning om förmynderskap, varom
proposition redan avlåtits till riksdagen. Samtidigt ämnar jag föreslå införande
av ett stadgande i förordningens 15 § av innehåll, att vad däri stadgas
om skyldighet för ämbetsverk och inrättning att efter anmaning lämna
för taxering erforderlig uppgift skall gälla även de i den ifrågasatta förmynderskapslagen
om förmälda överförmyndare.

16 §.

Rörande denna paragraf, som upptages i enlighet med de sakkunnigas
förslag, nöjer jag mig med att hänvisa till den därför anförda motiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 47

29 § 3 mom.

Ändringen av detta moment har föreslagits av de sakkunniga såsom eu
följd av den ändring rörande tiden för mantalslängdens avlämnande, som
nu föreslås till antagande.

30 § och 3(i § 1 inom.

Dessa författningsrum äro i full överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag. Tillräcklig anledning att frångå den av de sakkunniga föreslagna
tiden för avslutandet av taxeringsnämndernas bestyr med fastighetstaxeringen
i länen, såsom från vissa håll ifrågasatts, anser jag icke föreligga.

31 § 1 mom.

Enär riksräkenskapsverkets förslag om åläggande för vederbörande att
alltid å inkommande taxeringshandlingar anteckna ankomstdatum torde
avsevärt tynga särskilt taxeringsnämndernas ordförande utan motsvarande
nytta, kan jag icke biträda samma förslag. Däremot anser jag vad
de sakkunniga föreslagit under detta moment lämpligt och har därför upptagit
momentet enligt den av de sakkunniga föreslagna lydelsen.

Anvisningarna för deklarationsblankettens ifyllande synas vara lämpligt
avfattade i de sakkunnigas förslag och upptagas i överensstämmelse
med detsamma.

I vissa utlåtanden har förordats, att den för statens, landstings, kommuns
och annan menighets uppgiftsskyldighet genom kungörelsen den 3
november 1922 bestämda tiden bringas i överensstämmelse med den allmänna
deklarationstiden, sådan denna nu föreslagits. Lika med de sakkunniga
anser jag något praktiskt behov av en avkortad tid för dessa myndigheter
för det närvarande icke föreligga. Jag är därför icke benägen
att nu förorda ändring i nämnda kungörelse utan anser spörsmålet härom
böra uppskjutas för att behandlas i samband med frågan om taxeringsväsendets
omgestaltning.

Det av Stockholms handelskammare framställda önskemålet om ändrade
bestämmelser för åtnjutande av anstånd i vissa fall med fullgörande av
uppgiftsskyldighet enligt 16 § i taxeringsförordningen berör frågan om
ändrade bestämmelser rörande taxering av samma företag inom ett flertal
kommuner. Denna fråga är beroende på utredning av nämnda sakkunniga.
Vid sådant förhållande torde någon särskild åtgärd i den åsyftade
riktningen icke i detta sammanhang böra föreslås.

Jag skall nu övergå till behandlingen av de sakkunnigas övriga förslag,
därvid början göres med förslaget till ändrad lydelse av § 11 i mantalsskrivningsförordningen.

Särskilda

fpörsvwJ.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Mantals längdtns avlämnande.

Fastors
granskning.

Av de inkomna yttrandena framgår, att väsentliga svårigheter icke böra
möta för genomförande av de sakkunnigas förslag rörande tiden för mantalslängdens
avlämnande. I de fall, då till följd av särskilda förhållanden
mantalslängden icke kan avlämnas till taxeringsnämndens ordförande
inom den 1 mars, torde uppskov till den 15 mars enligt de sakkunnigas förslag
vara fullt tillräckligt under förutsättning, att mantalsskrivningsförrättaren,
som sig bör, inriktar sitt arbete på att få fram mantalslängden
så tidigt som möjligt. Något särskilt stadgande för städerna i den riktning,
föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän ifrågasatt, anser
jag icke behövligt. I det stora flertalet mindre och medelstora städer
torde någon nämnvärd svårighet att medhinna mantalsskrivningsarbetet
till den 1 mars icke föreligga. Skulle för någon av dem eller för de större
städerna verkligt hinder att avlämna mantalslängden inom februari månads
utgång möta, bör givetvis uppskov, enligt vad därom föreslagits,
kunna erhållas efter ansökning hos länsstyrelsen.

Det av styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening uttalade önskemålet
om begränsning av tiden för meddelanden mellan mantalsskrivningsförrättare
i vissa mantalsskrivningen rörande frågor torde kunna
tillgodoses utan beslut av riksdagen. Jag har därför icke funnit skäl
att i detta sammanhang vidtaga komplettering av de sakkunnigas förslag
till ändrad lydelse av § 11 i mantalsskrivningsförordningen med något
stadgande i den av häradsskrivareföreningen föreslagna riktningen.

I samma paragraf av mantalsskrivningsförordningen meddelas föreskrift
jämväl om vad pastor har att iakttaga vid granskning av mantalslängden.
Härom stadgas: »---pastor---har att med för samlingsboken

jämföra mantalslängden och därvid uppmärksamma, huruvida
person, för vilken i längden gjorts anteckning, att han ej är i
församlingen kyrkoskriven, numera avlämnat flyttningsbetyg. De vid
granskningen förekomna anmärkningar skola upptagas å förteckning, som
bifogas mantalslängden;----.»

Enligt vad riksdagens justitieombudsman uti skrivelse den 10 mars 1924
för Kungl. Maj:t anmält har styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening
hos justitieombudsmannen gjort framställning om avlåtande till Kungl.
Maj:t av förslag till vissa ändringar av mantalsskrivningsförordningen,
innefattande bland annat åläggande för vederbörande pastor att underrätta
mantalsskrivningsförrättaren om verkställd inflyttning i annan församling,
som skett före det sistförflutna årets utgång men som hos samme
pastor anmälts först efter avsändandet under januari månad av den i § 10
mom. 1 av mantalsskrivningsförordningen omförmälda särskilda förteckning.
Över den av häradsskrivareföreningens styrelse gjorda framställningen
hade kammarrätten avgivit utlåtande till .justitieombudsmannen
och därvid anfört, att redan med nuvarande avfattning av § 11 i mantalsskrivningsförordningen
det ålåge pastor att vid granskning av mantals -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

4!)

längden anmärka bland annat, om rörande viss där upptagen person, som
utflyttat före föregående års utgång, från pastor i annan församling, efter
det tilläggsförteckningen avsänts, underrättelse ankommit, att personen i
fråga dit inflyttat. Skulle emellertid ett förtydligande anses erforderligt,
syntes det ligga närmast till hands, att till förebyggande av dubbel mantalsskrivning
i § 11 mantalsskrivningsförordningen infördes ett stadgande,
innefattande en erinran till pastor om hans skyldighet i nu berörda avseende,
av exempelvis följande lydelse: Mantalslängden---avlämnat

flyttningsbetyg eller huruvida rörande person, som uttagit flyttningsbetyg
under föregående år till annan församling, från pastor därstädes
eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse, att han dit inflyttat
före föregående års utgång, erhållits efter avsändande av den i § 10
mom. 1 omförmälda förteckning.

Enär det synes mig lämpligt att förtydliga § 11 i mantalsskrivningsförordningen
uti förevarande hänseende, har jag uti det av de sakkunniga
framlagda förslaget till förordning om ändrad lydelse av samma paragraf
låtit inarbeta den av kammarrätten föreslagna texten med viss redaktionell
förändring.

Jag förordar, att författningsförslaget i den lydelse, detta härigenom''
erhållit, förelägges riksdagen för antagande.

Därest riksdagen bifaller förslaget om ändring av § 11 i mantalsskrivningsförordningen,
kommer jag att senare för Kungl. Maj:t anmäla
frågan om ändring av § 9 i den för Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen.
För denna frågas avgörande är nämligen riksdagens
medverkan icke erforderlig.

Vid bifall till förslaget om ändrad tid för mantalslängdens avlämnande
erfordras, såsom de sakkunniga framhållit, upplösning av det samband,
som nu förefinnes mellan mantalslängdens avlämnande och avlämnandet
av den i 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningen över de i mantalslängden upptagna personer, som vid
årets början uppnått 15 men icke 66 år. Enligt de sakkunnigas uppfattning
innebär det ingen olägenhet, om avlämnandet av nämnda förteckning bibehålies
vid den tidpunkt, som nu gäller, nämligen den 25 mars. De sakkunnigas
förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen om allmän
pensionsförsäkring är upprättat i enlighet härmed och innebär alltså endast
en redaktionell förändring. Detta lagförslag torde komma att för
Kungl. Maj:t anmälas av chefen för socialdepartementet.

Departementschefen uppläser härefter de av honom till antagande framlagda
förslagen till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering och
Bihang till riksdagens protokoll 192i. I samt. 16''t höft. (Nr 20’i.)

Oöteborg.

Pensions för.
teckningens
avlämnande.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

2) förordning om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den 6 augusti
1894 (nr 61) angående mantalsskrivning
samt hemställer, att desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse, bil. litt .... vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Grip.

1923 års taxeringssakkunniga.

Bilaga

till Kungl. Maj:ts proposition
Nr 204 vid 1924 års riksdag

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 13 § 1 mom., 14 och 16 §§, 29 § 3 mom., 30 §,
31 § 1 mom. och 36 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering ävensom det vid samma
förordning fogade formulär nr 1 skola i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse.

13 %.

1 mom. Deklarationer, som avgivas utan anmaning, skola utom i de fall,
varom stadgas i tredje stycket, avlämnas antingen — — — meddelas.

Deklarationer, som på grund av 14 § andra och tredje styckena avgivas
senare än den 15 februari, och upplysningar enligt 8 § 2 mom., som meddelas
senare än nämnda dag, skola avlämnas direkt till ordföranden i taxeringsnämnden.

14 %.

Deklaration på grund av 2 § 1 mom. skall vara avlämnad senast den 15
februari.

Skall deklaration jämlikt 3 § sista stycket omfatta räkenskapsår, som går
till ända efter den 15 februari, eller möter eljest för den, som enligt lag —
— — hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, skall senast
samma dag skriftlig anmälan därom göras hos ordföranden i taxeringsnämnden,
varefter deklarationen skall avlämnas så fort ske kan och i varje fall
senast den 31 mars.

Undantagsvis må, i händelse av synnerliga skäl, annan uppgiftspliktig,
som därom gör framställning, kunna av taxeringsnämndens ordförande medgivas
anstånd med avlämnande av deklaration. I dylikt fall skall deklarationen
avlämnas så fort ske kan och senast den 15 mars.

Uppgift, som avses i 11 § 2:o d) skall vara avlämnad före februari månads
utgång. Annan uppgift, som enligt 11 § skall avgivas utan anmaning, skall

vara avlämnad senast den 15 februari; dock må vanligt handelsbolag--—

skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — uppgiftens avlämnande till den
31 mars, därest den — — — till ända.

16 §.

Har uppgiftspliktig----utöva beskattningsrätt.

Vad i 14 § är stadgat om tid för fullgörande av uppgiftsskyldighet skall
gälla även om uppgift enligt denna paragraf.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 165 höft. (Nr 204.)

Dylik uppgift, som avgives utan anmaning, skall avlämnas antingen direkt
till vederbörande taxeringsnämnds ordförande — — — skall ske; dock må
uppgiften, därest anstånd med densammas avgivande åtnjutits, avlämnar
allenast till taxeringsnämndens ordförande.

Stadgandena i 15 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande uppgift,
som i denna paragraf avses.

29 §.

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrivaren
och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman avlämna dels samtidigt
med mantalslängden tryckta blanketter till inkomstlängden dels oek
senast den 25 mars, vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag, på
mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande —--innehavaren.

30 §.

Taxeringsnämndernas sammanträden — — — biträde.

Taxeringsnämnderna i länen böra hava avslutat sina arbeten, vad angår
taxeringen av fast egendom, senast den 30 april och i övrigt senast den 15
maj. I Stockholm böra taxeringsnämndernas arbeten vara avslutade senast
den 15 juni.

31 $.

1 mom. Taxeringsnämnds ordförande — — — följande åligganden:

a) att — — — upplysningar;

b) att — — — ankomma; och åligger det därjämte ordföranden att, därest
deklaration på grund av 2 § 1 mom. eller uppgift enligt 16 § första och
fjärde styckena avlämnats efter den 15 februari, å densamma göra anteckning
om, när avlämnandet skett och huruvida anstånd jämlikt 14 och 16 §4
åtnjutits eller icke;

c) att — — — pensionsförsäkring.

36 $.

1 mom. Taxeringsnämndens ordförande har att på landet till häradsskrivaren
och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna de upprättade
taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden och taxeringsnämndens
protokoll; skolande fastighetslängderna vara avlämnade senast
den 5 maj och övriga handlingar senast den 20 maj.

Inom sistnämnda tid skall — — — eller icke.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Formulär nr 1.

(Detta ark avskiljts vid blankettens
ifyllande och medföljer ej deklarationen
vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för en var — — — ej sammanfaller med kalenderår,
räkenskapsåret närmast före den 1 mars det löpande året, — — — belöper
å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan
omförmäles, skall vara avlämnad senast den 15 februari. Skall deklaration
avse räkenskapsår, som går till ända efter sistnämnda dag men före den 1
mars det löpande året, eller möter eljest för den, som enligt lag är skyldig
föra handelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag
eller rederi, hinder att avlämna deklaration inom den 15 februari, må
den uppgiftspliktige åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande. Härför
erfordras emellertid, att anmälan om förhållandet senast den 15 februari
skriftligen göres hos ordföranden i taxeringsnämnden. Deklarationen skall
därefter avlämnas så fort ske kan och i varje fall senast den 31 mars. Detsamma
gäller om uppgift, som ovan omförmäles.

Skulle undantagsvis för annan uppgiftspliktig, än nyss nämnts, på grund
av särskilda omständigheter möta hinder att avlämna deklaration inom den
15 februari, må han, efter framställning hos taxeringsnämndens ordförande,
kunna erhålla anstånd, i händelse synnerliga skäl prövas föreligga. Bifalles
framställningen, skall deklarationen avlämnas så fort ske kan och senast den
15 mars.

I andra fall än nu nämnts må anstånd med avgivande av deklaration icke
åtnjutas.

Avlämnas ej — — — påföljd av böter.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift — — — äga rum. Därest anstånd
med avgivande av deklaration åtnjutits, må dock deklarationen avlämnas
eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Verk eller bolag — — — förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig — — — beträffande deklaration. Uppgift,
som omförmäles i detta stycke, skall avlämnas eller insändas på den uppgiftspliktiges
eget äventyr i betalt brev med allmänna posten antingen direkt
till vederbörande taxeringsnämnds ordförande eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet
och i övriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen
i fråga skall ske; dock må uppgiften, därest anstånd med dess avgivande
åtnjutits, avlämnas eller insändas allenast till ordföranden direkt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning — — —.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 11 i förordningen den (> augusti 1894 angående

mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrivning skall hava följande ändrade lydelse.

§ 11.

Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor---fördröjes, senast den

9 februari av mantalsskrivningsförrättaren avlämnas till vederbörande pastor.
Prövas i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens vidlyftighet medföra
hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven tid, må Kungl. Maj:ts
befallningshavande, efter framställning av mantalsskrivningsförrättaren, medgiva
anstånd med mantalslängdens avlämnande, dock icke längre än till den
23 februari.

Vederbörande pastor har att med församlingsboken---bifogas mantals längden;

och skall denna med tillhörande handlingar inom tio dagar efter
det densamma avlämnats till pastor, av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren.

Sedan i anledning---överstrykas.

Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantals-’
skrivningsförrättaren, skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden
i taxeringsnämnden.

Under den tid — — — och magistraterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående

mantalsskrivning i Göteborg.

Härigenom förordna», att § 9 i förordningen den 17 november 1905 angående
mantalsskrivning i Göteborg skall hava följande ändrade lydelse.

§ 9.

1. Mantalslängd^! skall senast den 1 mars vara avslutad och undertecknad
av vederbörande mantalsskrivare. Med undertecknandet skall längden anses
justerad.

2. ---.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av It § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
skall hava följande ändrade lydelse.

14 §.

Sedan mantalslängden — — — göres härom. Förteckningen tillställes
taxeringsnämndens ordförande senast den 25 mars.

Sedan förteckningen — — — meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1925.

Taxerings■
nära rider
> as arbetsbörda.

Gällande

bestäm melser.

V. P. M.

angående åtgärder till förebyggande av taxeringsarbetets försening.

Under de senaste åren har arbetet hos taxeringsnämnderna avsevärt vuxit
i omfattning, beroende huvudsakligen på de nya författningsbestämmelser,
som under denna tid tillkommit. År 1919 sänktes inkomstgränsen för deklara
tionsplikten från 800 kronor till 600 kronor, varigenom antalet deklarationer
tilltagit, samt infördes i fråga om statsbeskattningen den princip om skattefria
avdrag, ortsavdrag och familjeavdrag, som fortfarande gäller och som år
1920 utsträcktes att omfatta även bevillningstaxeringen. Utfinnandet av de
beskattningsbara beloppen efter den nya principen har allmänt ansetts draga
längre tid än med det förut använda systemet. Sistnämnda år fastställdes
nya formulär för deklaration över inkomst av fast egendom samt av rörelse
eller yrke, vilka föranlett en mera tidskrävande granskning än förut. Slutligen
må nämnas, att genom de år 1920 antagna förändrade bestämmelserna
om den kommunala skattskyldigheten, det s. k. kommunalskatteprovisoriet,
nya åligganden för taxeringsnämnderna tillkommit, såsom i fråga om taxering
till kommunal progressivskatt.

Att i siffror angiva arbetsbördans ökning låter sig svårligen göra i annat
hänseende än beträffande antalet i taxeringslängderna införda skattskyldiga
och antalet avlämnade deklarationer. Härom hänvisas till bilagda sammanställning
för åren 1919—1923, upprättad på grundval av de uppgifter, som
årligen lämnats till Kungl. Maj:t uti överståthållarämbetets och länsstyrelsernas
yttranden angående ersättning för taxeringsbestyret.

Av denna sammanställning framgår, att såväl antalet skattskyldiga som
antalet avlämnade deklarationer avsevärt stigit. Stegringen skulle hava framträtt
än tydligare, om jämförelse kunnat göras med några år längre tillbaka,
men motsvarande uppgifter finnas icke samlade för tidigare år än 1919.

Enär någon ändring i fråga om tiden för arbetet hos taxeringsnämnderna
icke genomförts i samband med omförmälda avsevärda ökning av arbetets
omfattning, har följden blivit, att svårigheter för arbetets medhinnande inom
föreskriven tid uppstått, Dessa svårigheter hava gjort sig gällande särskilt
inom länen.

Enligt gällande bestämmelser skola deklarationer, uppgifter till ledning för
annans taxering samt uppgifter till ledning för egen bevillningstaxering å
ort, där taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt icke skall ske, avlämnas
före februari månads utgång, med rätt likväl för den, som enligt lag är skyldig
föra liandelsböcker, så ock för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag
eller rederi att, efter anmälan om hinder för avlämnande inom nämnda
tid av uppgift till ledning för egen taxering, därmed dröja längst till den 14
april. Taxeringsnämndens förrättningar böra vara avslutade inom länen
senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Inom länen må taxeringsnämndens
ordförande använda högst fem dagar efter sista sammanträdet
för efterarbete, såsom numrering av de inkomna uppgifterna, avsändande av
underrättelser om avvikelse från deklaration o. d., och böra förty taxerings -

längderna i länen vara avlämnade senast den ‘20 maj till vederbörande debi
teringsförrättare, som därefter påför avgifter i taxeringslängderna oeli verk
s till ler avskrifter av samma längder att användas för offentligt framläggande
och för upprättande av kronouppbördsboken. Före den 20 påföljande juni
skola, vad länen angår, längderna avlämnas till vederbörande länsstyrelse för
att granskas av kronoombudet hos prövningsnämnden.

Under de senaste åren hava taxeringsnämnderna i åtskilliga taxeringsdistrikt qvicke
hunnit avsluta sina arbeten inom ovan nämnda tid. Det har till och
med inträffat, att därmed dröjt ända fram i juli manad. aröeM.

Såsom de sakkunniga framhållit uti sin med skrivelse den 22 december
1.923 till chefen för finansdepartementet överlämnade promemoria angående
viss ändring av ordningen för inkomst- och förmögenhetsskattens debitering,
har såvitt länen angår en dylik försening av taxeringsnämndernas arbete
inverkat ogynnsamt på debiteringsförrättarnas göromål med debitering av
avgifterna i taxeringslängderna och påbjudna avskrifters verkställande samt
medfört, att taxeringslängderna på liera håll icke kunnat, såsom ske bort,
avlämnas till länsstyrelserna före den 20 juni. Härigenom hava olägenheter
för granskningsarbetet hos länsstyrelserna uppkommit. I nämnda promemoria
framlägges förslag till ändring av, bland annat, ovan angivna bestämmelser
rörande avlämnande av taxeringslängderna till länsstyrelserna. Förslaget,
som icke har avseende å Stockholm, innefattar, att avskrifter av taxeringslängderna
skola upprättas i två exemplar och expedieras senast den 15 juni,
ena exemplaret till länsstyrelsen och andra exemplaret till den myndighet,
som ombesörjer avskriftens framläggande för allmänheten, samt att huvudskriften
av taxeringslängden skall kvarstanna hos debiteringsförrättaren för
avgiftspåföringens verkställande och uppbördsbokens upprättande. Huvudsyftet
med detta förslag är att bereda vederbörande debiteringsförrättare erforderlig
tid för avgiftspåföringens verkställande, men förslaget möjliggör även etl
tidigare påbörjande av det betydelsefulla granskningsarbete, som ankommer
på kronoombudet hos prövningsnämnden, till båtnad för en grundligare och
mindre forcerad granskning. Uppnåendet av dessa syftemål äventyras, därest
arbetet hos taxeringsnämnderna fördröjes utöver föreskriven tid för dess avslutande.

Ett försenat avslutande av taxeringsnämndernas arbete är till men jämväl
för de skattskyldiga, enär därigenom tiden för uppsättandet av besvär över
taxeringsnämndernas beslut avknappas, samt kan därjämte medföra kännbar
olägenhet, synnerligast om förseningen är allmän, för statsregleringens uppgörande.
Fn av varje riksdags sista åtgärder är att bestämma det procenttal.
som skall uttagas av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp.

Därest taxeringsresultatet för det löpande året icke föreligger känt i någon
större omfattning vid tiden för procenttalets fastställande, nödgas man grunda
beslutet härom allenast på eu uppskattning, mer eller mindre tillförlitlig,
allt efter som uppgifter om taxeringsresultatet stått att vinna. År 1923 inträffade
det oek, att de uppgifter om taxeringsresultatet i länen, som efter
anmodan från finansdepartementet insändes dit i mitten av maj, voro långt
ifrån fullständiga. Åtskilliga uppgifter voro grundade allenast på sannolikhetsberäkningar,
vilkas värde icke kunde bedömas. Från många distrikt
kunde inga som helst uppgifter erhållas. Det torde vara uppenbart, att, såsom
föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet den 27 juli
1923, det skulle innebära en vinst av stor betydelse för inkomstberäkningarna
och därmed för statens finansväsende i allmänhet, om taxeringsnämndernas
arbeten avslutades ett par veckor tidigare än vad nu är fallet, ty härigenom

skulle kunna beredas möjlighet för riksdagen att grunda sitt beslut om inkomst-
och förmögenhetsskattens procenttal å kännedom om taxeringsresul tåtel
i stället för å mer eller mindre riktiga sannolikhetsberäkningar. En sådan
tidigare avslutning av taxeringsarbetet skulle vara till fördel även så till
vida, att därigenom skulle kunna beredas tillfälle till någon omläggning av
tiden för kronouppbörden, därom särskilt på senare tiden önskemål allt oftare
och bestämdare framställts.

aande av Beträffande åtskilliga taxeringsnämnder torde omlormälda försening av
f»mening. ai''betet i viss män hava haft sin grund däri, att arbetet icke igångsatts å
tidigast möjliga tidpunkt eller drivits med tillräcklig fart. I de allra flesta
tall hava dock utan tvivel förseningarna mest berott på storleken av taxeringsnämndernas
arbetsbörda.

I ändamål att i görligaste mån förebygga försening av taxeringsarbetet av
den förra orsaken bär Kungl. Maj:t den 8 november 1923, efter framställning
från de sakkunniga, låtit från finansdepartementet utgå anmodan till
samtliga länsstyrelser att sörja för att taxeringsnämnderna inom länen påbörja
sitt arbete å tidigast möjliga tidpunkt samt redan från början bedriva det
med tillräcklig kraft. Man kan hoppas, att därigenom någon förbättring
skall vinnas. Däremot kvarstå de svårigheter, som hava sin grund uti arbetsbördans
storlek, och dessa påfordra andra och mera genomgripande åtgärder.

De sakkunniga hava ansett sig böra upptaga frågan härom till behandling
utan att avvakta slutförandet av utredningarna rörande omorganisation av
taxeringsväsendet, och hava föranletts därtill icke allenast av önskan att
snarast möjligt undanröja de olägenheter, som framträda såsom följd av ett
försenat avslutande av taxeringsarbetet, utan även av det förhållandet, att
den forcering av arbetet, som på många håll måst äga rum, för att arbetet
skulle medhinnas inom något så när rimlig tid, äventyrar granskningens
grundlighet och resultatets riktighet. Det kan också befaras, att åtskilliga
av de mest arbetstyngda taxeringsordförandena tröttna på arbetet och avgå,
därest icke ändring till det bättre kan åstadkommas på ett eller annat sätt.

De åtgärder, som påkallas, böra följaktligen gå ut på att bereda taxeringsnämnderna
möjlighet att utan forcering av arbetet medhinna detsamma till
den för arbetets avslutande nu föreskrivna tidpunkten. I och för bestämmandet
av procenttalet för inkomst- och förmögenhetsskatten skulle det visserligen
vara önskvärt att i detta sammanhang förlägga tidpunkten för arbetets
avslutande något tidigare, än vad nu är föreskrivet. Härmed torde emellertid
böra tills vidare anstå, enär för dylik ändring skulle erfordras omläggning
av taxeringsorganisationen. Det förefaller ock, som om man, åtminstone
för någon kortare tid, skulle kunna reda sig beträffande statens inkomstberäkning,
därest taxeringsresultatet föreligger känt för hela riket utom
Stockholm vid mitten av maj månad.

\ id övervägande av vilka åtgärder, som kunna erfordras till förebyggande
av försening i taxeringsarbetet, yppa sig olika möjligheter.

Höj lig a Ett sätt vore att minska arbetsbördan genom att befria taxeringsnämnderna

Åtgärder från vissa av deras nuvarande åligganden eller genom att i något hänseende
förenkla arbetet. Ett annat sätt vore att till taxeringsordförandenas biträde
anställa särskilda arbetskrafter. Vidare kan det ifrågakomma, att minska
taxeringsdistriktens omfång och undvika att utse samma person till ordförande
i två eller flera taxeringsnämnder. Slutligen kan tillfälle beredas
nämnderna att börja sitt arbete på tidigare tidpunkt, än för närvarande gäller.

Vad törst angår möjligheterna att minska arbetsbördan för taxeringsnämn- Smältning
derna i allmänhet och att förstärka deras arbetskrafter, hava de sakkunniga a°1“r^‘Ut
upptagit dessa spörsmål till behandling i samband med pågående utredning
för omläggning av taxeringsviisendet, men på utredningens nuvarande ståndpunkt
är det för tidigt att uttala någon bestämd mening härutinnan. De
sakkunniga anse sig därför icke böra i detta sammanhang framställa något
förslag för att icke föranleda åtgärder, om vilkas lämplighet i händelse av
en förändrad taxeringsorganisation man icke för närvarande vågar göra något
uttalande. Under utredningsarbetet hur emellertid blivit tydligt att, huru
den nya organisationen än kommer att te sig, taxeringsmyndigheterna i första
instansen under alla förhållanden, för att nå ett gott resultat av sitt arbete,
iiro i behov av all den tid, som kan ställas till deras disposition.

Bestämmandet av taxeringsdistriktens omfång ankommer enligt 24 § i Minskning
taxeringsförordningen på överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Frågan av. taxe;
härom har vid ett tillfälle varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. l™Men»
Sålunda har Kungl. Maj:t genom cirkulärskrivelse den 25 juni 1917 erinrat omfång.
nämnda myndigheter därom, att ett gott resultat av taxeringsarbetet bland
annat och särskilt vore beroende av att taxeringsdistrikten icke vore alltför
omfattande. Till följd härav blevo på åtskilliga håll taxeringsdistrikten minskade
till omfånget och länsstyrelserna hava, enligt vad de sakkunniga erfarit,
även senare genom uppdelning av distrikt och andra åtgärder sökt fördela
taxeringsgöromålen på flera händer. Det är vanskligt att utan kännedom
om förhållandena i varje särskilt fall yttra sig om, huruvida eu ytterligare
minskning av distriktens omfång lämpligen låter sig göra. Det vill
dock synas, som om på vissa håll skäl förefinnas för åtgärder i sådan riktning.
Emellertid må å andra sidan framhållas, att en ytterligare uppdelning,
särskilt om densamma får någon mera avsevärd omfattning, torde stöta på
betydande svårigheter. Därav följer nämligen omedelbart nödvändigheten
att finna nya personer villiga och lämpliga att åtaga sig uppdrag såsom ordförande
i taxeringsnämnd. Det torde vara en känd sak, att en riktig och
rättvis taxering är i hög grad beroende på ordförandena i taxeringsnämnderna
och att deras utväljande därför är synnerligen maktpåliggande samt vidare
att kårens rekrytering städse varit förenad med svårigheter. Ordföranden
måste sökas inom en ganska begränsad krets, enär det, särskilt med den utveckling
skatteförfattningarna fått de senare åren, kräves, att han äger god
författningskunskap eller förmåga att förskaffa sig sådan. Vidare bör han
hava tillfälle att även med åsidosättande av egna angelägenheter ägna ett betydande
arbete åt taxeringen. Det är icke nödvändigt, att ordföranden på
förhand besitter särskild kännedom om taxeringsdistriktet, men förefinnes sådan
kännedom, innebär detta en given fördel. De svårigheter, som för närvarande
föreligga att med dessa utgångspunkter finna de rätta personerna, skulle
med eu utökning av antalet taxeringsdistrikt göra sig än starkare gällande.

Härtill kommer, att en långt driven uppdelning i distrikt kunde medföra
olägenheter, som skulle motverka syftet med uppdelningen. I detta avseende
kunna nämnas dels svårighet att vid utväljandet av ledamöter i taxeringsnämnden
få de olika grupperna skattskyldiga inom distriktet lämpligen företrädda
i nämnden i enlighet med vad 25 § i taxeringsförordningen förutsätter,
och dels möjlighet för något särskilt orts- eller klassintresse att ensidigt
inverka särskilt i värderingsfrågor med ty åtföljande eller av andra
grunder framträdande ojämnhet i taxeringen. De sakkunniga förmena därför,
att det icke lämpligen låtit sig göra att uppdela taxeringsdistrikten i eu
sådan utsträckning, som skulle erfordras för att man, utan vidtagande av

andra åtgärder, skulle vinna att taxeringsarbetet, utan att dess grundlighet
eftersattes, avslutas inom avsedd tid.

ifsricort- Återstår då möjligheten att bereda taxeringsnämnderna tillfälle att börja
ZkLZ sitt arbete. På tidigare tidpunkt än vad nu är fallet. Det främsta och avtionstiden.
görande villkoret härför är, att deklarationerna komma taxeringsnämnden
till hända tidigare än för närvarande. Om detta villkor uppfylles, gäller det
därefter, huruvida uppgifter till ledning för annans taxering kunna vara
tillgängliga vid samma tidpunkt, till vilken deklarationernas avlämnande
fastställes, och slutligen huruvida mantalslängden kan tillhandahållas taxeringsnämnden
inom en för taxeringsarbetets fortgång lämpligt avvägd tid
därefter.

Vid avgörande av, huruvida en förkortning av deklarationstiden bör ifrågakomma,
har man att väga mot varandra fördelarna för det allmänna av en
längre tidrymd för taxeringsnämndernas arbeten och olägenheterna för de
skattskyldiga av en minskning i den tid, som står dem till buds för uppsättandet
av deklarationer. De antydda fördelarna för det allmänna hava
redan förut framhållits. Vad angår olägenheterna för de skattskyldiga, torde
dessa framträda med olika styrka, beroende på den eller de förvärvskällor,
varur inkomsten härflyter.

Gäller det inkomst av tjänst eller arbetsanställning, bör den skattskyldige
omedelbart vid utgången av det år, deklarationen avser, kunna genom en
enkel summering av vad han uppburit vinna kännedom om beloppet av
dylika inkomster. Den tid, som i förevarande fall är nödvändig för deklarationens
uppsättande, är mycket kort.

Vad därefter angår inkomst av kapital, kan någon nämnvärd deklarations
tid icke erfordras i fråga om utdelningar från bolag eller föreningar och ej
heller beträffande räntor å kapital för den händelse varken kapitalbeloppet
eller räntesatsen undergått nämnvärda förändringar under årets lopp. Har
däremot kapitalet stått inne å bankräkning, där insättningar och uttagningar
ägt rum allt som oftast eller räntesatsen växlat, torde det som regel icke
vara möjligt för den skattskyldige att själv beräkna räntan exakt, utan det
vanliga lärer väl då vara, att han för deklarationens iordningställande avvaktar
bankens ränteuträkning. Det lärer emellertid kunna antagas, att ett
räntebesked erhålles eller kan erhållas i regel omkring den 15 januari och i
varje fall före januari månads utgång.

Beträffande inkomst av rörelse eller yrke är att märka bestämmelsen om
utsträckt deklarationstid för dem, som enligt lag äro skyldiga föra handelsböcker,
samt för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi,
därest hinder möter för dem att avlämna deklaration i rätt tid och anmälan
om hindret göres. För eu dylik bestämmelse föreligga starkare skäl än förut,
därest den allmänna deklarationstiden förkortas. Efter borträknande av dem,
som på grund av detta stadgande äga åtnjuta anstånd, återstå endast sådana
näringsidkare, vilkas rörelse eller yrke varit av mindre omfattning. För eu
sammanräkning av det gångna årets inkomster och utgifter eller eventuellt
för inventerings verkställande lärer det för dessa näringsidkares del icke
kunna erfordras nämnvärd tid.

Detsamma torde slutligen kunna antagas för jordbrukarnas och andra fastighetsägares
del. Vad deklarationen skall innehålla avser de affärer, som äro
avslutade under det gångna året, och en redogörelse för dem borde kunna
uppställas inom ganska kort tid efter årets utgång. Endast i ett avseende
synes egentligen något förbehåll härutinnan kunna göras och detta gäller
vissa utgiftsposter, nämligen sådana inköp hos handlande eller sådana arbeten

av hantverkare, som iöras i årsräkning eller beträffande vilka exakt upplys
ning eljest vinnes först genom avräkning med handlanden eller hantverkaren.
Dylika avräkningar lära emellertid i regel hållas före januari månads utgång
eller kunna i varje fall hållas inom nämnda tid.

De sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att deklarationstiden
kan till fördel för det allmänna och utan något nämnvärt betungande
av de skattskyldiga förkortas och att denna förkortning lämpligen kan omfatta
en tidrymd av ungefär två veckor. För att också vinna kännedom om
meningen härutinnan bland taxeringsmännen, hava de sakkunniga till rikets
tandskamrerare och uppbördskamreraren i Stockholm framställt förfrågan,
huruvida det kunde anses lämpligt och genomförbart att fastställa deklarationstiden
till den 15 februari och härå erhållit ett enstämmigt jakande svar,
med tillägg av flera landskamrerare, att det icke torde möta några betänkligheter
att bestämma deklarationstiden redan till den 1 februari. Uppbördskamreraren
i Stockholm har vid överläggning, som de sakkunniga haft med
honom, framhållit, att eu förkortning av deklarationstiden möjligen icke
medför samma nytta för taxeringsarbetet i Stockholm som beträffande landet
i övrigt, särskilt av den anledningen, att taxeringskontoren ännu under
senare hälften av februari äro åtminstone delvis sysselsatta med det kommunala
uppbördsarbetet. Samtidigt meddelade emellertid uppbördskamreraren,
att nämnda arbete kan komma att bringas till avslutning tidigare och att
så redan sker på vissa håll, samt förmenade därjämte, att om en förkortning
av deklarationstiden för landet i övrigt anses gagnelig, det icke kan ifrågasättas
några särbestämmelser för Stockholm.

Även om det kan antagas i regel icke möta särskild svårighet för de flesta
skattskyldiga att avlämna deklaration den 15 februari, kunna dock härför
möta hinder, som äro oöverkomliga, och för dylika fall måste finnas möjlighet
öppen till en utsträckning av deklarationstiden. De sakkunniga hava vidrört
den redan befintliga bestämmelsen om anstånd för vissa skattskyldiga och
återkomma till densamma jämväl här nedan. Emellertid torde det även fölövriga
skattskyldigas del kunna anses rimligt, att den ifrågasatta förkortningen
av deklarationstiden förbindes med en generell bestämmelse om rätt
till anstånd i händelse av hinder, som är grundat å verkliga skäl. Hindrets
giltighet bör prövas av taxeringsnämndens ordförande, efter det den skattskyldige
hos honom gjort framställning om anstånd, och det torde till fromma
för taxeringsnämndens arbete få förutsättas, att anstånd ifrågakomma!'' endast
undantagsvis. Då dessa skattskyldiga enligt nu gällande bestämmelser måste
avlämna deklaration före den 1 mars, kan det synas, som om i fall, då anstånd
enligt de nu ifrågasatta bestämmelserna beviljas, anståndstidens utgång bort
bestämmas till den sista februari. Emellertid lära i de åsyftade fallen en
utsträckning till den 15 mars ibland vara nödig för de skattskyldiga och eu
bestämmelse därom icke medföra nämnvärd olägenhet för taxeringsnämndernas
arbeten.

Den nu gällande anståndstiden för dem, som enligt lag äro skyldiga föra
handelsböcker, samt för. delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och
rederi utgår den 14 april. Den har tidigare varit bestämd till den 30 april,
men blev år 1913 begränsad till den 14 i samma månad. Såsom skäl för
denna begränsning anfördes huvudsakligen önskvärdheten av att förhindra det
försenande av taxeringsarbetet, som dittills näppeligen kunnat förekommas utan
eu forcering, varigenom granskningens noggrannhet och därmed taxeringsresultatets
riktighet uppenbarligen äventyrades. Även om den begränsning
av anståndstiden, som sålunda företogs för beredande av längre arbetstid åt

Anstånd i
vissa fält.

Bokför
ing sskyldiga

m. fl.

Räkenskapsår,

som utgår
under
senare
hälften av
februari.

taxeringsnämnderna, under dåvarande förhållanden kunde anses tillräcklig,
hava sedan dess omständigheter inträffat, som skäligen böra föranleda ytterligare
begränsning. De ifrågavarande uppgiftspliktiga hava efter år 1913
ökat betydligt i antal. De äro numera pliktiga att förete utdrag av sina
handelsböcker, varigenom kontrolleringen av deras deklarationer blivit avsevärt
mera tidsödande än förut. Härtill har också bidragit de fullständigare deklarationsformulär,
som numera gälla. Allt detta jämte också den omständigheten,
att arbetet med granskningen av dessa skattskyldigas deklarationer tynges av
de samtidigt med nämnda granskningsarbete pågående taxeringssammanträdena,
gör det ur taxeringsnämndernas synpunkt önskligt, att anståndstiden slutar
något tidigare än hittills. De landskamrerare, som yttrat sig i denna fråga,
hava förordat en begränsning av anståndstiden med 14 dagar eller mera!
Uppbördskamreraren i Stockholm har uttalat betänkligheter, dock endast vad
angår vissa bolag, för vilka det redan nu är svårt eller i enstaka fall omöjligt
att avlämna delarationen före den 15 april. De särskilda förhållanden, vara
svårigheterna för de åsyftade bolagen grunda sig, torde emellertid, enligt de
sakkunnigas mening, icke få lägga hinder i vägen för en önskvärd begränsning
av anståndstiden. Den utvägen står ju alltid dessa skattskyldiga öppen
att i deklarationen meddela de upplysningar, som vid deklarationens avlämnande
äro tillgängliga, och att senare komplettera sina uppgifter. Vad angår
Övriga skattskyldiga, som för närvarande äro berättigade till anstånd till den
14 april, torde den ifrågasatta begränsningen av denna anståndstid icke mottagas
med ogillande av den, vilkas affärer eller bokföring hava den största
omfattningen, ty dessa hava i regel träffat sådana anstalter för sin bokföring,
att de väl äro i stånd att avsluta sina räkenskaper och upprätta deklaration
inom sålunda avkortad tid. Däremot torde invändningar mot en sådan begränsning
vara att motse från dem, som, ehuru de skulle kunna deklarera
på eu mycket tidig tidpunkt, icke komma sig före att bearbeta det för deklarationen
nödvändiga materialet, förrän skyldigheten att avgiva deklarationen
står för dörren. Det förefaller, som om man icke vore skyldig dessa u.ppgiftspliktiga
särskild hänsyn. Den allmänna uppfattningen bland taxeringsmän
torde vara, att anståndsrätten av mer eller mindre giltig anledning hittills
utnyttjats i en omfattning, som icke i någon mån motsvarar ett verkligt
behov och som verkat förryckande på taxeringsarbetet.

Enligt nu gällande bestämmelser skall skattskyldigheten i de fall, då räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår, omfatta det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker. Går räkenskapsåret
tillända under januari och februari månader, skall alltså deklaration
avgivas samt taxering ske och skatten betalas under det kalenderår, då räkenskapsåret
går till ända. Utgår räkenskapsåret på eu senare dag, skall deklarationen,
taxeringen och skattebetalningen äga rum först under nästföljande
kalenderår. Gränsen är sålunda satt vid den regelrätta tiden för avlämnandet
av deklaration. Ändras nu deklarationstiden till den 15 februari medför
detta, att någon anordning måste vidtagas för de skattskyldiga, vilkas räkenskapsår
utgå under senare hälften av nämnda månad. Det har då legat
närmast till hands att överföra dem till den kategori skattskyldiga, vilkas
räkenskapsår utgår efter den sista februari. Detta torde emellertid icke innebära
en god lösning, särskilt med hänsyn till svårigheten att undgå den med
en sådan anordning förknippade olägenheten och orättvisan, att dessa skattskyldiga
vid genomförandet av en dylik ändring skulle få sin skattskyldighet
framflyttad ett år och således undslippa skattskyldighet det är, då ändringen
skulle tillämpas första gången. Vid övervägande har det befunnits, att någon

ändring av deklarationsplikten för dessa skattskyldiga icke torde v''ara erforderlig,
därest för dem samma deklarationstid bestämmes som för bokförings
pliktiga, vilka äro berättigade till anstånd. Dessa senare måste för tillgodo
njutande av anståndsrätten anmäla föreliggande hinder inom utgången av
den regelrätta deklarationstiden, och det hlir särskilt ur ordningssynpunkt
nödvändigt att tillämpa samma regel även för dem, vilkas räkenskapsår ut
går under sista delen av februari månad. Även om deklarationstiden för
dem härigenom blir något kortare än för övriga deklarationsskyldiga, får del
dock anses vara i sin ordning, att de själva bära denna följd av räkenskapsårets
förläggning. Måhända skulle denna förläggning kunna tänkas vara
beroende på särskilda förhållanden inom viss rörelse eller visst yrke och sålunda
grundad i rörelsens eller i yrkets egen natur. Några upplysningar,
som peka i dylik riktning, hava emellertid icke vunnits. De ifrågavarande
skattskyldiga synas vara ett synnerligen ringa antal.

Enligt 14 §. i dess gällande lydelse må deklaration, med vars avgivande
anstånd åtnjutits, icke avlämna till annan än taxeringsnämndens ordförande.
Den i 13 § 1 mom. stadgade möjligheten för den deklarationspliktige att för
deklarationens avlämnande välja mellan ordföranden och andra myndigheter
föreligger således icke i händelse av anstånd. Enahanda regler få enligt
sista stycket i 16 § antagas gälla uppgifter enligt denna paragraf, ehuru stadgandets
formulering kan giva anledning till någon tvekan. Undantaget från
valfrihet i de angivna fallen är ägnat att borteliminera möjligheten av någon
tidsförlust genom de ifrågavarande handlingarnas översändande från den
mottagande myndigheten till taxeringsnämndens ordförande. Detsamma torde
alltså bibehållas men flyttas till 13 § 1 mom., där bestämmelsen om plats
för deklarations avlämnande eljest finnes. I sammanhanhang härmed torde
reglerna om plats för avlämnande av upplysningar enligt 8 § 2 mom. bringas
i full överensstämmelse med vad i detta avseende gäller för deklaration, och
ovannämnda stadgande i 16 § förtydligas.

De föreslagna ändringarna i deklarationstiden torde icke behöva medföra
någon ändring i kungörelsen den 3 november 1922 angående avlämnande av
uppgift till ledning vid statens, landstings, kommuns och annan menighets
taxering till bevillning, enligt vilken föreskriven uppgift skall vara avlämnad
före den 1 mars eller, om hinder möter att avlämna uppgift beträffande
rörelse och skriftlig anmälan om hindret göres, senast den 14 april. Dessa
uppgifter utgöra ett fåtal i förhållande till hela det uppgiftsmaterial, som
blir föremål för taxeringsnämndernas granskningsarbete, och ett bibehållande
av de angivna tiderna för deras avlämnande lärer icke ensamt för sig inverka
å taxeringsnämndernas möjlighet att avsluta sina arbeten i lagstadgad
ordning.

Om nu deklarationerna regelrätt kommit taxeringsnämndens ordförande
tillhanda den 15 februari, är det, för att granskningsarbetet skall
med någon fördel kunna påbörjas, erforderligt, att jämväl de uppgifter,
som enligt 11 § i taxeringsförordningen skola avlämnas till ledning för
annans taxering, äro för ordföranden tillgängliga vid samma tidpunkt.
Också i denna punkt hava de sakkunniga framställt förfrågan till landskamrerarna
i länen och uppbördskamreraren i Stockholm, huruvida en bestämmelse
i denna riktning anses möjlig och genomförbar. I svaren härå
har allmänt uttalats, att hinder härför icke bör möta. De sakkunnigas
egen uppfattning i denna punkt överensstämmer alldeles med den mening,
sålunda uttalats.

Plåt» för
deklarations
av
hivande.

Deklarationstid

för staten
m. f..

Uppgifter
enligt 11 §
taxeringsför
ordningen.

Härvid måste emellertid göras undantag för vissa uppgiftsskyldiga,
nämligen förmyndarekammare och godemän för tillsyn av förmynderskap,
vilka enligt 11 § 2:o d) hava att lämna uppgifter angående vissa omyndigas
inkomst och förmögenhet. Till grund för dessa uppgifter skall läggas
förmyndarnas redovisning i förmyndarräkningarna. Då dessa enligt
stadgande i 6 § av lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares
förvaltning av omyndigs egendom ieke behöva avlämnas förrän den 14
februari, torde det vara nödvändigt att, för beredande av lämpligt rådrum
åt ifrågavarande uppgiftsskyldiga, bibehålla den hittills gällande tiden,
den sista februari, för skyldighetens fullgörande.

påteck- Enligt 18 § i taxeringsförordningen går skattskyldig förlustig rätten
ning ^ att överklaga taxering, bland annat, då han underlåtit att inom stadgad
tioner i ^ fullgöra sill deklarationsplikt eller sin uppgiftsskyldighet enligt 16 §.
vista full. förhållandet, att viss deklaration eller uppgift enligt 16 § inkommit
rfter den stadgade tidens utgång, är emellertid icke enbart avgörande för
frågan, huruvida talcrätten förlorats. Även om nämnda förhållande föreligger,
lian talerätten vara bevarad, i ty att den skattskyldige åtnjutit anstånd
enligt 14 §. Ofta händer det i besvärsmål, att vederbörande deklaration
enligt uppgift uppenbarligen kommit in efter stadgad tid, men av
handlingarna kan icke tillräcklig upplysning vinnas för bedömande av frågan
om talerätten det oaktat är bevarad. Visserligen skall enligt 31 § c)
ordföranden göra anteckning därom i vederbörlig längd och meddela krouans
ombud lios prövningsnämnden särskild förteckning å de försumliga.
Erfarenheten har emellertid visat, att dessa anteckningar ofta lämna åtskilligt
övrigt att önska i fråga om fullständighet och att samma är förhållandet
med förteckningarna. Anledningen härtill torde i allmänhet
vara den, att ordföranden vid längdens förande eller förteckningens uppgörande
är i saknad av erforderlig visshet om, huru det förhåller sig med
de omständigheter, som inverka på frågan om talerättens förlust. Eu
förbättring härutinnan kan otvivelaktigt vinnas med ett stadgande om
skyldighet för ordföranden att ä handlingar, som ingivas efter den 15 februari,
anteckna dagen för ingivandet och de omständigheter, som äro
avgörande för, huruvida talerätten kvarstår eller icke. Dessa påskrifter
giva därefter vid längdföringen ledning för anteckningarna i längden beträffande
talerättens förlust och därmed också för den särskilda förteckning,
som skall uppgöras. Med hänsyn därtill, att talerättens förlust
endast sällan har sin grund i försummelse att efterkomma anmaning, utan
i regel beror på eftersättande av deklarationsplikt eller skyldighet att
avlämna uppgift till ledning för bevillningstaxeringen, har det synts vara
tillräckligt, om de åsyftade påskrifterna verkställas å deklarationer och
bevillningsuppgifter, som skola avgivas utan anmaning, medan i övriga
säkerligen sällsynta fall, då fråga om talerättens förlust uppstår, det hittills
brukade systemet får anses tillfyllest.

I sammanhang med de förslag till ändringar i taxeringsförordningen,
varom hittills förmälts, hava de sakkunniga uppgjort förslag om skyldighet
för taxeringsnämnderna i länen att avsluta sitt arbete i fråga om
laxering av fast egendom på en tidigare tidpunkt än hittills. T denna
fråga hänvisas till vad som anföres å sid. 18.

MantaU- Därefter gäller det att bereda taxeringsnämnderna tillgång till mantalslängden
längden så tidigt som möjligt efter deklarationstidens utgång.

och dess
betydelse.

Enligt mantalsskrivningsförordningen, som emellertid icke gäller för
Stockholm och Göteborg, skall manfalslängden, efter förrättningar för dess
uppläggande inom mantalsskrivningsdistrikten före nyår, vara av hiiradsskrivarna
och i städer med magistrat av vederbörande tjänstemän före
den 5 mars avlämnad till pastor för granskning. I samma förordning
stadgas vidare, att pastor skall senast den 15 mars återställa längden till
mantalsskrivningsförriittaren för verkställande av rättelser och tillägg i
anledning av pastors vid granskningen gjorda erinringar, samt att längden
därefter skall i justerat skick avlämnas till ordföranden i taxeringsnämnden
senast den 25 mars. Innan ordföranden erhållit mantalslängd^!,
kan han icke; utföra något arbete av värde med de inkomna deklarationerna
och uppgifterna, utan måste dittills inskränka sig till en preliminär sortering.
Först sedan mantalslängden inkommit, kan, efter en definitiv sortering
och därpå följande infordrande av felande deklarationer för åtminstone
någon del av taxeringsdistriktet, början göras med det verkliga
taxeringsarbetet. Det är alltså givet, att i regel en del av den för taxeringsnämnderna
anslagna tiden går förlorad genom nödvändigheten att
avvakta mantalslängden. Endast i särskilt stora taxeringsdistrikt kali det
möjligen inträffa, att redan grovsorteringen av deklarationer och andra
uppgifter någorlunda utfyller den tid, som nu förflyter mellan deklarationernas
och uppgifternas avlämnande samt rnnntalslängdcns tillhandahållande.

Frågan blir då, huruvida möjlighet kan föreligga för mantalslängdens
avlämnande tidigare än den 25 mars. De sakkunniga hava härom inhämtat
yttrande från styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening och landskamrerarna.
Häradsskrivareföreningens styrelse har ansett eu ändring
möjlig därhän, att mantalslängdens avlämnande fastställes till den 10
mars, under förutsättning att Kung]. Maj:ts befallningshavande må bevilja
anstånd till den 25 mars för stor och svårskött socken.

Ehuru med en dylik anordning åtskillig fördel skulle vinnas, kan dock
enligt de sakkunnigas mening en ändring icke anses fullt tillfredsställande,
med mindre mantalslängden föreligger i regel omkring den 1 mars och i
särskilt besvärliga distrikt den 15 mars.

Landskamrerarna intaga i frågan olika ståndpunkter. De torde alla hava
hört häradsskrivarna i sina län, ehuru det i en de! fall icke uttryckligen
säges, många bifoga från liäradsslcrivarna inkomna yttranden. Från fyra
län har något uttalande icke gjorts. Landskamrerarna i Jönköpings län,
Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län avråda från någon ändring
i den ifrågasatta riktningen. Samtliga övriga landskamrerare anse en
dylik ändring lämplig. Hur omfattande ändringen bör vara, anges icke
av landskamrerarna i Kronobergs län och i Örebro län. De övriga landskamrerarna
fördela sig å följande alternativ: Västerbottens län den 15
mars, Uppsala, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens
län den 10 mars, Stockholms län något tidigare än den 10 mars
Kristianstads och Skaraborgs län den 5 mars samt Blekinge, Malmöhus,
Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands län den 1 mars. Endast landskamreraren
i Stockholms län ifrågasätter möjlighet till anstånd beträffande
socknar, där mantalsskrivningen är särskilt betungande.

De sakkunniga hava sig bekant, och det framgår till yttermera visso av
flera häradsskrivares genom landskamrerarna inkomna yttranden, att
mantalslängderna på åtskilliga håll, ibland för hela fögderier, äro färdiga
och jämväl avlämnade till taxeringsnämndernas ordförande tidigare än

Yttrande
av hä>adsskrivareför
eningen.

Yttranden
av lands•
kamrtrar~
na.

Kortare
tid för
mantalslängdens

avlämnan -

Fastighetslängdei
na och
pensionsför
teckning
o rna.

Man t al slängdens

komplettering.

mantalsskrivningsförordningen stadgar. Det hav också upplysts, att i
vissa fall pastor, som för granskning fått mantalslängden långt före den
5 mars, behållit densamma till den lagstadgade dagen för dess återställande,
ehuru möjlighet förelegat att inom det antal dagar, som förordningen
förutsätter för granskningen, återlämna längden i granskat skick.
Det fall kan också antagas hava inträffat, att mantalsskrivningsförrättare,
som kunnat å tidigare dag avlämna längden till taxeringsnämndens
ordförande, avvaktat inträdandet av den därför bestämda tiden.

På grund av vad sålunda förekommit och sedan de sakkunniga jämväl
haft överläggning med en styrelseledamot i häradsskrivareföreningen, hava
de sakkunniga kommit till den övertygelsen, att en bestämmelse om längdens
avlämnande till taxeringsnämndens ordförande den 1 mars icke i
regel bör väcka betänkligheter. Särskilt torde detta vara förhållandet,
därest samtidigt stadgande meddelas om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande
att beträffande svårare socknar bevilja anstånd. Det är
ju visserligen givet, att ju tidigare dag, som bestämmes såsom den regelrätta
för mantalslängdens avlämnande, desto flera ansökningar om anstånd
kunna förmodas inkomma och bliva bifallna. Emellertid torde de
socknar, där svårigheterna med mantalsskrivningen lägga hinder i vägen
för längdens färdigställande till den 1 mars, vara få i jämförelse med dem,
från vilka längden kan väntas vara färdig å nämnda dag. Och även om
anstånd i någon nämnvärd utsträckning kan visa sig erforderligt, därest
mantalslängdens färdigställande bestämmes till den 1 mars, torde dock.
med hänsyn till fortgången av taxeringsarbetet, detta alternativ vara att
föredraga framför något av de övriga.

Vid en författningsändring i denna riktning kan till arbetets underlättande
verkställas en upplösning av det samband, som för närvarande;
föreligger mellan mantalslängdens avlämnande och avslutandet av vissa
andra arbeten. Enligt 29 § 3 mom. taxeringsförordningen skall häradsskrivaren
eller vederbörande tjänsteman i stad senast den 25 mars avlämna
på mantalsliingden grundade fastighetslängder och enligt 14 § i
lagen om allmän pensionsförsäkring skall mantalsskrivningsförrättaren
samtidigt med mantal slängden tillställa taxeringsnämndens ordförande
en särskild förteckning över de i mantalsliingden upptagna personer, som
vid årets början uppnått 15 men icke 6(5 års ålder. För taxeringsarbetets
fortgång är det icke nödvändigt, att fastighetslängderna och pensionsförteekningarna
åtfölja mantalsliingden, utan därest den senare avlämnas
den 1 mars, innebär det ingen olägenhet, om avlämnandet av de nämnda
längderna och förteckningarna bibehålies vid den tid, som för närvarande
gäller, alltså den 25 mars. Då i följd härav den i 29 § 3 mom. taxeringsförordningen
intagna bestämmelsen om fastighetslängdernas avlämnande
den 25 mars bibehålies, men bestämmelsen i samma lagrum om avlämnandet
av blanketter till in kem stlängden fortfarande måste hänföras till
tiden för mantalslängdens avlämnande, följer härav, att lagrummets lydelse
måste undergå eu häremot svarande jämkning.

Enligt 1 § 2 inom. i mantalsskrivningsförordningen kan, i händelse häradsskrivaren
på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd prövas
icke kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets
samtliga distrikt, Kungl. Majits befallningshavande förordna landsfiskal
eller annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen
i ett eller flera distrikt. Genom tillämpningen av denna bestämmelse
är alltså möjlighet redan öppen att bereda lättnad åt härads -

skrivare, som med den föreslagna förkortningen av tiden för arbetet pa
mantalslängden skalle bliva särskilt betungad, i ty att han genom befrielse
från förrättningen pa stället i ett eller annat distinkt kan erhålla tillfälle
att desto mera Signa sig åt längdarbetet på kontoret.

Såsom tidigare framgått, torde en fördel vara att vinna för fortgången
av arbetet med mantalslängd^, därest de tider, som fastställas för pastors
granskning av längden och mantalsskrivningsförrättarens justering av
densamma, bestämmes till ett visst antal dagar, förslagsvis såsom för
närvarande tio för vardera. För att mantalslängden skall kunna vara
justerad till den 1 mars, erfordras alltså, att den lämnas till pastor för
granskning senast den t) februari.

Det har förut påpekats, att den nu förordade förkortningen av tiden för
arbetet på mantalslängden bör förbindas med möjligheten av visst anstånd
för mantalsskrivningsförrättare i särskilt betungade distrikt. Det
synes de sakkunniga, som om en anståndstid av den omfattning, häradsskrivareföreningens
styrelse förutsätter, skulle verka förryckande på taxeringsarbetet.
Visserligen kunna i dylika fall taxeringsnämnderna hava
sysselsättning med sorteringen av deklarationer och andra uppgifter under
ganska mycket längre tid än i mindre distrikt, men mer än en månad för
dylikt arbete torde icke kunna ifrågasättas. Det är också att märka, åt!
ända till år 1919 var den lagstadgade tiden för mantalslängdens färdigställande
den 20 mars. Den ändring, som då vidtogs, motiverades huvudsakligen
därav, att häradsskrivaren behövde längre tid än de 5 dagarna,
som ligga mellan den 15 och den 20 mars, för längdens justerande. Med
den anordning de sakkunniga ovan skisserat, får häradsskrivaren, även
om längden skall föreligga den 15 mars, till sitt förfogande tio dagar. Då
därjämte av alla de landskamrerare, som förordat ett stadgande om mantalslängdens
slutförande den 15 mars eller dessförinnan, endast en överhuvudtaget
ifrågasatt något anstånd för särskilt besvärliga distrikt, synes
möjligheten av ett anstånd för dylika distrikt till den 15 mars innefatta
en lösning, som i de åsyftade fallen torde kunna anses tillfredsställande.

Enligt de för Stockholm och Göteborg gällande särskilda mantalsskrivningsförordningarna
skola mantalslängderna vara avslutade i Stockholm
före den 10 mars och i Göteborg senast den 15 mars. Emellertid har det
upplysts, att i Stockholm åtskilliga längder pläga vara avslutade redan
kort efter den 1 mars, och att i Göteborg längderna merendels äro färdiga
före februari månads utgång. Såväl uppbördskamreraren i Stockholm
som mantalskommissaricn i Göteborg hava ansett hinder icke föreligga
för stadgande därom, att längderna skola vara avslutade senast den 1
mars. De sakkunniga finna ett dylikt stadgande önskligt dels för vinnande
av likformighet i detta avseende inom hela riket och dels för beredande
åt taxeringsnämnderna av tillfälle att fullt utnyttja den föreslagna förkortningen
av deklarationstiden. Sedan kännedom emellertid vunnits
därom, att en av stadsfullmäktige i Stockholm tillsatt kommitté under
hösten 1923 framlagt ett förslag till ändrade bestämmelser om mantalsskrivningens
verkställande, har det synts de sakkunniga, som om frågan
om ändrad tid för mantals]ängdernas avslutande i Stockholm borde uppskjutas,
tills visshet erhållits om, i vad mån de nya anordningar, vilka
kunna bliva en följd av kommittéförslaget, medgiva en dylik ändring. Ett
sådant uppskov medför visserligen, att i Stockholm förkortningen av deklarationstiden
tills vidare icke bereder taxeringsnämnderna den lättnad,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 165 höft. (1Sr 204.)

År,stånd.

Stockholm

och

Göteborg.

Fastig hetstaxe ringen.

som därmed avsetts, men av vad tidigare anförts framgår också, att svårigheterna
för taxeringsnämnderna att i laga tid medhinna sitt arbete
icke i Stockholm haft samma omfattning som beträffande landet i övrigt.
Vad åter Göteborg angår, hava de sakkunniga föreslagit ändring av stadgandet
om tiden för mantalsskrivningens avslutande.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening har i sitt förut omtalade
yttrande anfört, att om taxeringsärbetet genom ändringar i taxeringstorordningen
och andra åtgärder kunde avslutas tidigare, taxeringsnämndernas
ordförande borde åläggas att avlämna sina längder tidigare till
vederbörande häradsskrivare, inkcmstlängderna den 15 maj och fasti"-hetslängderna den 25 april. Till grund för detta förslag ligger tydligen
en önskan att kunna påbörja debiteringsarbetet tidigare än hittills och få
det mera fördelat. Vad angår inkomstlängderna torde den föreslagna
ändringen icke kunna för häradsskrivarna innebära någon fördel att räkna
med, särskilt som arbetet med debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten
icke kan påbörjas, förrän årets procenttal blivit bestämt och detta
i regel torde dröja utöver den nu gällande tiden för längdernas avlämnande.
Annat är däremot förhållandet med fastighetslängderna, då dessa
1 o . ola upptaga annan skatt än bevillning samt dennas uträkning och
påföring kan börja omedelbart. Det resultat, häradsskrivareföreningens
styrelse vill nå med det gjorda förslaget, bör visserligen bliva i huvudsak
vunnet, därest de sakkunnigas med skrivelse den 22 december 1923
till chefen för finansdepartementet överlämnade förslag om debiteringstidens
utsträckande till den 15 juli blir bragt i tillämpning. Möjligen kan
dock någon ytterligare fördel i den önskade riktningen vara att vinna,
om fastighetslängderna avlämnas från taxeringsnämndernas ordförande
tidigare än hittills. Den föreslagna tiden för avlämnandet, den 25 april,
synes emellertid innebära en alltför stark uppknäppning av den nu gällande
tiden. I taxeringsdistrikt med samhällen, som befinna sig i stark utveckling
eller där omfattande byggnadsverksamhet pågår, lärer ofta arbetet
med taxeringen av sådana fastigheter, som nytillkommit eller undergått
förändring, taga så lång tid i anspråk, att det i många fall kan visa sig
vara förenat med svårigheter för taxeringsnämnden att ställa sig till efterrättelse
ett stadgande av nyssnämnt innehåll. Bestämmes däremot tiden
för fastighet slängdernas avlämnande till den 5 mai, torde någon olägenhet
för taxeringsärbetet icke vara att befara. En dylik bestämmelse bör —
vid det förhållande att taxeringsnämndens ordförande liksom hittills måste
disponera någon tid för efterarbete — medföra ett stadgande därom, att
taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten, vad angår taxeringen
av fast egendom, senast den 30 april. De sakkunniga framlägga därför
förslag i enlighet med vad nu sagts, vilket förslag emellertid icke har
avseende å Stockholm, där behov av motsvarande bestämmelser icke framträtt.

Län	Antalet	inkomsttaxeringslängderna införda akattskyldiga	Antalet avlämnade deklarationer
	1919	1920	1921	1922	1923	1919	1920	1921	1922	1923
Stockholms stad	186,415	223,219	243,516	233,974	234,740	126,396	157,742	174,998	183,698	188,263
Stockholms......	89,774	92,800	104,520	110,579	110,935	52,431	54,281	68,780	72,810	75,795
Uppsala .........	43,859	50,214	53,102	52,448	52,156	18,342	21,773	28,166	35,067	36,109
Södermanlands..	65,382	69,606	73,253	72,179	71,307	29,686	38,081	43,485	47,809	48,894
Östergötlands ...	86,500	109,200	117,000	115,006	112,330	42,700	53,900	64,800	72,072	71,300
Jönköpings......	61,581	74,514	80,957	76,437	78,330	37,300	46,840	55,530	56,422	54,954
Kronobergs......	37,326	48,876	51,749	49,346	49,463	14,116	18,137	24,453	27,014	27,064
Kalmar............	54,726	63,319	86,660	65,408	65,170	24,500	28,822	36,822	39,511	38,635
Gotlands .........	12,159	15,236	16,083	14,683	14,426	5,602	7,787	9,328	10,002	9,991
Blekinge .........	33,928	45,117	49,069	47,320	47,476	15,472	22,217	24,722	25,333	25,454
Kristianstads ■ ■ ■	70,343	83,368	87,276	81,870	78,733	28,623	37,134	47,368	52,286	54,048
Malmöhus	—	—	—	211,324	223,210	—	—	—	157,921	163,907
Hallands .........	36,474	46,287	52,535	50,937	52,265	15,579	18,815	22,480	25,373	25,832
Göteborgs och Bohus .........	138,543	163,456	175,220	174,674	173,487	68,606	84,100	103,187	113,488	117,796
Älvsborgs.........	73,009	91,312	101,083	106,899	108,862	29,379	37,291	49,791	53,797	49,791
Skaraborgs ......	64,778	77,745	85,506	79,343	83,223	30,168	39,090	54,973	45,066	44,712
Värmlands ......	70,011	82,417	89,710	81,537	78,960	35,955	45,685	56,674	60,724	59,184
Örebro...........	71,296	77,671	86,492	86,220	85,538	33,573	49,182	52,312	59,416	60,633
Västmanlands...	54,010	63,323	65,777	61,563	57,901	27,474	34,655	42,258	45,381	47,504
Kopparbergs •..	73,100	81,657	83,300	81,503	70,962	33,551	41,676	50,992	56,084	56,127
Gävleborgs ......	81,988	94,857	99,092	93,793	93,132	36,344	46,567	52,326	57,462	57,741
Västernorrlands	77,071	101,984	97,351	100,616	89,358	21,551	—	—	—	44,967
Jämtlands ......	34,457	38,319	40,507	39,010	36,929	8,555	11,353	14,126	15,217	14,919
Västerbottens ...	45,609	49,685	53,985	50,282	49,402	27,400	30,000	—	37,500	33,873
Norrbottens......	44,496	49,405	51,789	50,824	47,093	17,599	21,281	24,239	27,086	27,907

Anm. Frän Malmöhus län hava åren 1919—1921 lämnats uppgifter allenast avseende landsbygden,
vadan desamma här uteslutits. Uppgifter om antalet deklarationer inom Västernorrlands
län åren 1920—1922 och inom Västerbottens län år 1921 hava icke medtagits, enär i de härom
avlämnade meddelandena medtagits antalet uppgifter enligt 11 § taxeringsförordningen.