Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsmonopolet å
tobakstillverkningen i riket; given Stockholms slott den 14 mars
1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,

2) kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa,

3) förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror,

dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1924.

1 sand.

153 höft. (Nr 192.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1911
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18, 22 och 25 §§ i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skola,
22 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller
i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock
med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp,
nämligen:

För inom riket till-verkad vara

För till riket
införd vara

procent av
priskurant-

belopp för

procent av
priskurant-

belopp för

priset eller
värdet.

1 st.

t kg.

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ................................................

18

0.8

—

22

4

_

Cigarrcigarretter......................................

25

0.4

—

28

2

_

Cigarretter ..............................................

40

0.2

—

35

1

_

Röktobak..............................................

35

—

1

35

—

1.50

Tuggtobak ..............................................

25

—

1

35

—

1.60

Snus .........................................................

33

-

0.60

35

—

1.50

1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, bär skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.

2 mom. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets
utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

3

22 $.

1 mom. Den, — — — tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av
detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 14
procent av varans priskurantpris eller värde.

Till---tull.

Priskurantpriset bestämmes av monopolets utövare till det belopp, importören
önskar erhålla för varan; skolande licensavgiften inberäknas i
priskurantpriset. Nedsättning av priskurantpriset berättigar icke till återbekommande
av erlagd licensavgift.

Där — — — detaljhandel.

Importör — — — inköpsfaktura.

Licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare efter framställning
av importör i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Licensavgiften
beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställningen
göres. Anser importör, att licensavgiften beräknats för hög, äge han att
hos Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift.

3 mom. Tobaksvara, som av handlande enligt denna paragraf till riket
införes, skall vara förpackad. Innan förpackningen på importörens bekostnad
försetts med kontrollstämpel och åsatts priskurantpris, varom i
III kapitlet förmäles, samt importören visat, att han behörigen erlagt den
på varan belöpande licensavgiften, äge importören icke att förfoga över
dylik vara; dock skall vad sålunda föreskrives icke utgöra hinder för
importör, som har tobaksvara upplagd å tobaksskattelager, varom är särskilt
stadgat, att å sådant lager förfoga över varan.

25 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning ej må införas,
må, därest den icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel
anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Göres före den 1 januari 1925 vederbörlig framställning om uträknande
av licensavgiftens belopp för tobaksvara, som hos tullverket angivits till
uppläggning å nederlag före den 9 januari 1922 och vid ikraftträdandet
av denna förordning ännu icke angivits till uttagning från sådant upplag,
skall den skatt, som innefattas i licensavgiften, beräknas på sätt i 18 §

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1 mom. bestämmes i fråga om inom riket tillverkad vara; skolande dock,
där varan utgöres av cigarrer eller cigarrcigarretter, den i förhållande
till varans myckenhet bestämda delen av denna skatt beräknas efter vad
i sådant avseende är i nämnda moment bestämt för till riket införd vara.

Genom denna förordning upphäves kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 412)
angående restitution i vissa fall av erlagda tobakslicensavgifter; dock skall
kungörelsen fortfarande tillämpas vid prövning av ansökning om restitution
av licensavgifter för tobaksvara, som till riket inkommit före ikraftträdandet
av denna förordning, för så vitt ansökningen vederbörligen ingivits
före den 1 januari 1925.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

5

F ö r s 1 a g

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Härigenom förordnas,

dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för
inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne
inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings
prövning restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram makaroner eller vermiceller av malet eller krossat

vete .................... ................... 6.5 öre

»1 » arbeten av papper, under villkor att varan icke

huvudsakligen består av papper, belagt med
lägre tullavgift än 10 öre per kilogram ......» 10 »

dels ock, i fråga om den vid nämnda förordning fogade tulltaxa, att
däri upptagna rubriker 195—197 jämte dithörande anmärkningar skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tull-beräk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Tobak:

195

oarbetad, blad och stjälk ......................................

—

fri.

arbetad:

196

mjöl .........................................................................

—

fritt.

Anmärkningar till n:r 195 och 196.

1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovlig varu-införsel likställes, enligt vad i sagda lag stadgas, till n:r
195 eller 196 häntörlig vara med tullpliktig vara.

2. Till n:r 195 eller 196 hänförlig vara må, enligt vad
i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverk-

ningen i riket stadgas, införas allenast av utövaren av statens
tobaksmonopol.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

197

Kvantitet
för tullberäkningen.

andra slag ......................................................................

Anm. 1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovlig
varuinförsel likställes, enligt vad i sagda lag stadgas, till
n:r 197 hänförlig vara med tullpliktig vara.

Anm. 2. Till n:r 197 hänförlig vara må, enligt vad i.
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen!
i riket stadgas, införas allenast av:

a) utövaren av statens tobaksmonopol;

b) handlande, som avses i 22 § 1 mom. i sagda förordning;!

c) resande, då varorna medföras för eget bruk;

d) vederbörligen legitimerad handelsresande, då varornal
medföras såsom prov; samt

e) den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, då varorna
införas för eget behov.

Anm. 3. Av handlande införd, till n:r 197 hänförlig
vara må icke, enligt 4 § i förordningen angående behandlingen
av till riket inkommande tobaksvaror, från tullverket
utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren av
statens tobaksmonopol. För varan skall erläggas licensavgift
enligt 22 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.

Anm. i. Resande, som ankommer från utrikes ort och
för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss
mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. i förordningen
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket fastställd kvantitet, skall för berörda överskott erlägga
tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl.

• Maj:t med stöd av 3 mom. i nämnda paragraf fastställda,

för cigarrer ..................................... 15 öre per st.

„ cigarrcigarretter............................ 8 „ „ „

„ cigarretter .................................. 5 „ „ „

„ arbetad tobak, andra slag.............. 10 kr. „ kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer......................................... 30 öre per st.

„ cigarrcigarretter............................ 16 „ „ „

„ cigarretter ............................... 10 „ „ „

„ arbetad tobak, andra slag ............... 20 kr. „ kg.

Anm. 5. För av vederbörligen legitimerad handelsresande
från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall
tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 4 under b)
bestämda tullsatser.

Anm. 6. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr
och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår till
högst 3.3 gram.

Tullsats.

Kronor.öre

— fria.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl
skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

7

*

Förslag

till

förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om tullbehandlingen.

1 i

Tobaksvara, som befinner sig i tullverkets förvar, skall med avseende å
kontrollen vid försändning inom riket eller till utrikes ort samt rätten
till uppläggning å transitupplag och överlåtelse till kronan likställas med
till riket inkommen tullpliktig vara i allmänhet.

Sådan likställighet skall ock i tillämpliga delar äga rum beträffande
rätten att ur riket återutföra tobaksvara, vilken hos tullverket till fritt
förfogande angivits av den, som må till riket införa dylik vara.

2 %.

Tullbehandling av till riket inkommen tobaksvara skall ske i den omfattning,
som för införd tullfri vara i allmänhet är bestämd.

Avgiver ägare av inkommet varukolli till tullverket skriftlig försäkran
på tro och heder, att kollit icke innehåller annat än tobaksvara, och motsäges
icke denna försäkran av annan omständighet, må för tullbehandling
eljest föreskriven undersökning av kollit kunna efterlåtas.

3 %.

Finnes vid tullbehandling tobaksvara hava lovligen förpackats tillsammans
med vara av annat slag, må sådan ompackning av varan i samband
med tullbehandlingen företagas, varigenom varan avskiljes från annan vara.

4 %.

Till riket införd tobaksvara må icke från tullverket utlämnas till ägaren
annorledes än genom utövaren av statens tobaksmonopol.

Efter framställning av ägaren om fastställande för varan av licensavgift,
varom förmäles i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

i riket, har monopolets utövare att med varan taga den befattning, som
i nämnda förordning sägs.

5 %.

Sedan till riket införd tobaksvara utlämnats från tullverket enligt vad
i 4 § sägs, skall kontrollen å varan åligga monopolets utövare, intill dess
varan ställts till ägarens fria förfogande eller i förekommande fall återställts
till tullverket för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

II KAP.

Om tobaksskattelager.

6 $.

Tobaksvara, som införes av handlande med tobaksvaror, må i avvaktan
på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn eller
utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande licensavgift uppläggas
under varuägarens och monopolets utövares lås å särskilt lager, benämnt
tobaksskattelager.

7 §.

Tobaksskattelager må inrättas allenast å ort, där tullkammare eller på
avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens tobaksmonopol
tillika har kontor inrättat.

För tobaksskattelager må nyttjas lokaler, tillhandahållna av monopolets
utövare eller enskild varuägare.

8 §.

Uppläggning å tobaksskattelager må ej företagas av annan än den, som
därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd.

Sådant tillstånd må icke lämnas annan handlande med tobaksvaror än
den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig. Tillståndet,
vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de
förutsättningar, som legat till grund för tillståndets meddelande, icke
längre förefinnas eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande
föreligger.

Före lämnande av tillstånd bör generaltullstyrelsen i ärendet inhämta
yttrande av vederbörande handelskammare.

9 §.

Vara, som anmäles till uppläggning å tobaksskattelager, skall, så snart
ske kan efter varans utlämnande från tullverket enligt vad i 4 § sägs,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 9

genom monopolets utövares försorg undersökas för utrönande av varans
art och myckenhet.

10 §.

På tobaksskattelager liggande varor må fördelas och uttagas i större eller
mindre partier, dock må därvid ändring icke vidtagas i försäljningsförpackning,
sådan den till riket inkommit.

För varje parti, som uttages för inhemsk förbrukning, erlägges licensavgift
i vanlig ordning.

11 §.

Från tobaksskattelager må vara icke överföras till nederlag, transitupplag
eller provianteringsfrilager.

Ej heller må vara förflyttas mellan tobaksskattelager å skilda orter.
Sådan förflyttning inom samma ort må däremot företagas under kontroll
av monopolets utövare.

12 §.

Därest å tobaksskattelager upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad,
må befrielse åtnjutas från den å varan belöpande licensavgiften.

Går varan annorledes förlorad, skall ägaren ändock vidkännas licensavgift
för varan, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande
skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest
skäligen kan antagas hava ägt.

För vara, vilken såsom obrukbar uttages från tobaksskattelager för förstöring,
må befrielse från licensavgift tillgodonjutas, under villkor att förstöringen
sker vid uttagningstillfället och i en för statsverket betryggande
ordning.

13 §.

Den tillsyn vid tobaksskattelager, som må finnas erforderlig för tillvaratagande
av det allmännas rätt, ankommer på monopolets utövare.

Föranledes sådan tillsyn av varuägares begäran om tillträde till lagret
för varas uppläggning eller uttagning eller för annat ändamål, skall kostnaden
för tillsynen gottgöras monopolets utövare av varuägaren enligt
särskild taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.

För utbekommande av sådan gottgörelse skall monopolets utövare äga
kvarhålla vara, som av ägaren anmälts till uttagning från tobaksskattelager.

14 §.

Såväl monopolets utövare som varuägaren skall hålla särskild bokföring
över rörelsen vid tobaksskattelager.

Monopolets utövare äger upptaga en särskild bokföringsavgift, beräknad
till högst en halv procent av för uttagen vara påförd licensavgift.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

III KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 $.

Befinnes vid undersökning av varukolli, beträffande vilket försäkran,
som i 2 § sägs, blivit avgiven, att i kollit förpackats annan vara än
tobaksvara, böte ägaren från och med tjugu till och med femtusen kronor,
där ej högre ansvar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel bör inträda.

16 §.

Av böter, som ådömas enligt 15 §, tillfalla två tredjedelar, dock högst
femhundra kronor, den, som upptäckt förseelsen, och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

17 $.

Tullverkets vederbörande åklagare har att tala å förseelse, varom i 15 §
förmäles.

18 $.

Har, efter vad i 15 § sägs, annan vara än tobaksvara påträffats, skall
varan, där den icke redan finnes hos tullverket, utan uppskov överlämnas
dit för vederbörlig tullbehandling.

19 $.

Angående behandlingen av tobaksvara, som för eget bruk medföres av
till riket ankommande resande, gäller vad därom är särskilt stadgat.

20 §.

De närmare bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande
tobaksvaror, som utöver vad i denna förordning föreskrives må
finnas erforderliga till bevarande av kronans rätt eller eljest, meddelas
av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Tobaksvara, som vid ikraftträdandet av denna förordning finnes å nederlag
upplagd, må därå kvarbliva intill utgången av den för åtnjutande av
nederlagsrätt i allmänhet stadgade högsta tid; skolande med varan under
tiden förfaras på sätt om å nederlag förvarad tobaksvara dessförinnan
varit bestämt. Vid uttagning från nederlag av varan annorledes än för
försändning under tullverkets kontroll skall, utan att tullavgift för varan
utkräves, denna utlämnas enligt vad i 4 § sägs eller ock uppläggas å
tobaksskattelager.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:

Det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet avslutade
kontraktet om utövandet av statens tobaksmonopol gäller till utgången
av år 1924 samt förlänges sedermera för tio år i sänder, där ej från statens
sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske minst sex månader före kontraktets
utlöpande. Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart. Begagnar
staten sin rätt att uppsäga kontraktet, är staten skyldig att vid kontraktstidens
utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet
med tillägg av den å aktierna belöpande vinsten för sista räkenskapsåret.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om
uppsägning från statens sida av förenämnda kontrakt, och anser jag mig
därvid till en början böra lämna en kort översikt över tobaksmonopolets
införande, monopolbolagets tillkomst samt dess hittillsvarande verksamhet.

Införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen föregicks av ett omfattande,
av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete rörande beskattning
av tobak, närmast föranlett av en skrivelse (nr 98) till Kungl. Maj:t
av 1902 års riksdag. Det första förslaget i detta ämne utarbetades av en för
ändamålet år 1903 tillsatt kommitté, som i sitt år 1904 avgivna betänkande
hemställde, att ifrågavarande beskattning måtte ordnas genom en blandad tulloch
accisbeskattning; och beräknades, att statsverket genom densamma skulle
tillföras en inkomstökning av 2 ''/a miljoner kronor om året. Kommitténs uppdrag
omfattade icke undersökning av frågan om monopol. Förslaget föranledde
icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I stället igångsattes år 1909 en ny utredning
genom sakkunniga, vilka den 2 september 1911 avgåvo betänkande i ämnet,
innefattande alternativa förslag, det ena åsyftande statsmonopolisering av
tillverkningen och importen av tobak, det andra avseende stämpelskatt å
cigarretter och cigarrettobak jämte höjda tullar å tobak och tobaksfabrikat
ävensom accis å inom riket odlad tobak. Enligt det förra alternativet
beräknades den årliga inkomstökningen för staten, under förutsättning av i

Historik.

Tidigare

utredningar.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

1914 års
proposition

Bet svenska
tobaksmonopolet.

Monopol förord ningen.

stort sett oförändrade prislägen å tobaksvarorna, till omkring 15 miljoner
kronor, därifrån dock borde avdragas ränta och amortering å det för monopolets
införande erforderliga kapitalet. Ett antagande av det senare alternativet
beräknades kunna tillföra staten en ökad årlig inkomst av omkring
6 7-2 miljoner kronor. Inom finansdepartementet utarbetades sedermera ytterligare
ett förslag, åsyftande införande av stämpelskatt för såväl inom riket
tillverkade som dit importerade tobaksvaror. Detta förslag beräknades kunna
tillföra statsverket en ökad inkomst av cirka 12 miljoner kronor. Då förslaget
på grund av kostsamma kontrollanordningar i avseende å skattens
behöriga utgörande för sin tillämplighet förutsatte en genomförd koncentration
av tohaksindustrien till ett enda eller ett fåtal större företag och en
sådan koncentration icke kunde åstadkommas, hefanns det icke möjligt att
lägga berörda förslag till grund för lagstiftning i ämnet.

Först vid 1914 års senare riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition den
20 juli 1914 (nr 254) förslag till lösning av tobaksskattefrågan. Förslagets
grundtanke var, att, sedan staten genom monopollagstiftning bragt tobakstillverkningen
i sina händer, utövandet av den monopoliserade tobaksindustrien
skulle upplåtas åt ett enskilt, av staten kontrollerat bolag med staten som
delägare, vilket bolag skulle hava att till staten redovisa den skatt, som staten
ville uttaga ur tobakskonsumtionen. Förslaget vann i huvudsak riksdagens
bifall, men då svårigheter att finansiera det tilltänkta monopolbolaget inträtt
på grund av världskrigets utbrott, beslöts uppskov med monopollagstiftningens
ikraftträdande till dag under år 1915, som bestämdes av Kungl. Maj:t.
Redan den 15 december 1914 kunde emellertid Kungl. Maj:t utfärda de av
riksdagen antagna förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket (monopolförordningen; svensk författningssamling nr 436 '')
samt om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket (ersättningsförordningen; svensk författningssamling
nr 437 1 2), av vilka den förra förordningen trädde i kraft den 1 juni 1915
och den senare den 1 januari 1915 (svensk författningssamling nr 438).
Stiftelseurkund för monopolbolaget, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
upprättades likaledes den 15 december 1914, varefter företaget den 23 december
konstituerades; registrering beviljades den 19 januari 1915. På extra bolagsstämma
den 26 januari 1915 bemyndigades bolagets styrelse att underteckna
kontrakt med staten, varigenom den enligt monopolförordningen staten tillkommande
monopolrätten uppläts till bolaget. Kontrakt upprättades sedermera
den 12 februari 1915.

Det svenska tobaksmonopolet är ett partiellt monopol. Det avser enligt
monopolförordningens 1 § allenast tillverkningen av tobaksvaror, varemot
såväl odlingen av tobak som handeln med tobaksfabrikat äro fria (3 och 5 §§).

1 Däri vidtagna ändringar, se 1915: 146, 214, 1918: 420, 1921: 415.

5 » » » , » 1915: 199.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192. 13

Som konsekvens av tillverkningsinonopolet tillkommer importen av råtobak
med ett obetydligt undantag uteslutande monopolet (‘2 §). Importen av färdiga
tobaksvaror är däremot tillåten — förutom i mindre kvantiteter för resande
från utrikes ort — icke blott för monopolet utan ock för envar tobakshandlare
(22 §). Såtillvida är friheten för odlingen, handeln och importen
begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet föranledda kontroll föreskrifter
skola iakttagas. Härtill återkommer jag i det följande. Beskattningen av
tobaksvaror är så anordnad, att i varje tobaksvaras priskurantpris (utförsäljningspris)
skatt skall ingå med belopp, som motsvarar vissa procent av priskurantpriset
(18 §, 22 § 2 mom.). Från och med den 1 mars 1922 utgår
tillika en särskild skatt efter stycketal respektive vikt (svensk författningssamling
1922: 67, 1923: 95). Denna skatt, som är av provisorisk natur,
drabbar den importerade varan hårdare än den inhemska tillverkningen.
Slutligen innehållas i monopolförordningen åtskilliga ansvarsbestämmelser
m. m. (24—37 §§).

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt tulltaxan tull utgår såväl
å råtobak som å tobaksfabrikat, som införas till riket. Tullen beräknas
efter vikt.

Utmärkande för det svenska tobaksmonopolets utövande är, att det icke
drives av staten själv utan av ett enskilt bolag, åt vilket statens monopolrätt
upplåtits. Enligt bolagsordningen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
utgör bolagets aktiekapital lägst 17 miljoner kronor och högst 51 miljoner
kronor. Aktierna äro dels stamaktier, dels preferensaktier. Stamaktie
kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill
erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd, och preferensaktie endast av svenska staten
eller av svensk undersåte. Vid bolagets bildande utgjorde aktiekapitalet 35
miljoner kronor, därav 18 miljoner kronor stamaktier och 17 miljoner kronor
preferensaktier. Stamaktierna övertogos av staten såsom avbetalning å den
likvidsumma — svarande mot statens inlösnings- och ersättningsskyldighet
i anledning av monopolets införande — som bolaget enligt kontraktet med
staten hade att erlägga för monopolrättens utövande. Vid den slutliga uppgörelsen
rörande ersättningskostnaderna erhöll staten som slutlikvid stamaktier
till ytterligare ett belopp av 11 miljoner kronor, varmed aktiekapitalet
i december 1917 höjdes. Av preferensaktierna tecknade pensionsstyrelsen —
närmast med föranledande av svårigheterna att erhålla för bolagets bildande
erforderligt kapital — 12 miljoner kronor att placeras i pensionsförsäkringsfonden,
medan återstående 5 miljoner kronor tecknades av enskilda, med företrädesrätt
till teckning för ersättningsberättigade personer och företag. I
aktiestockens storlek och fördelning har sedermera icke någon ändring skett;
aktiekapitalet uppgår således för närvarande till 46 miljoner kronor, därav
29 miljoner kronor i stamaktier och 17 miljoner kronor i preferensaktier.
Staten äger direkt 29 miljoner kronor och indirekt 12 miljoner kronor eller
tillhopa 41 miljoner kronor, utgörande cirka 89 procent av hela aktiekapitalet.

Mon opolbolaget.

Aktiekapitalet.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Preferensaktierna — å vilka enligt kontraktet mellan staten och monopolbolaget
en utdelning av 4 1/3 procent är tillförsäkrad — medföra framför
stamaktierna företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent
å preferensaktiebeloppet, varefter å stamaktierna skola utdelas intill 6
procent. Utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet skall fördelas
sålunda, att för varje 7/« procent, som bärav tillfaller stamaktie, ’/s procent
skall tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa
7 procent, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 8/I0 procent å
stamaktie 1f10 procent skall tillfalla preferensaktie. Upplöses bolaget, skall
innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt framför stamaktiernas ägare
till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte 6
procent utdelning, i den mån sådan ej guldits.

Efter utgången av år 1924 må enligt bolagsordningen aktiekapitalet nedsättas
genom preferensaktiernas inlösen till nominella värdet med tillägg av
den å aktierna belöpande vinsten för sista räkenskapsåret.

Styrelsen. Bolagets styrelse består enligt bolagsordningen av sex eller åtta ledamöter
med en suppleant för varje styrelseledamot. Alltsedan bolagets tillkomst har
styrelsen utgjorts av åtta ledamöter. Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter,
bland dem ordförande, jämte suppleanter för dem. En av de
sålunda utsedda skall tillika vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter
jämte suppleanter för dem väljas av preferensaktieägarna. Bland sistnämnda
ledamöter utses en av bolagets styrelse att tillika vara bolagets
verkställande direktör. Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av
styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna eller deras suppleanter, äro närvarande. Årligen utses fyra revisorer
jämte suppleanter, därav två av Kungl. Maj:t.

Kontraktet Huvudbestämmelserna i kontraktet mellan svenska staten och monopolmeiian
staten bolaget innehålla följande. Staten upplåter till bolaget för den tid kontraktet
°C\™åget01 gäller utövandet av monopolrättigheten med allt vad därtill hörer samt överlåter
tillika till bolaget den egendom, som staten förvärvar enligt ersättningsförordningen.
För vad staten sålunda upplåter och överlåter erlägger
bolaget likvid med belopp, motsvarande vad staten jämlikt ersättningsförordningen
får utbetala i inlösen, ersättning och understöd m. m. I likviden
skola ingå stamaktier till parikurs till ett belopp av 18 miljoner kronor.
För fullgörande av den kontanta likviden upptager bolaget ett obligationslån
å 20 miljoner kronor. Uppsäger staten kontraktet, skall staten övertaga
betalningsansvaret för obligationslånet. För alla tobaksvaror, som av bolaget
försäljas eller eljest utlämnas, så ock för alla tobaksvaror, som av bolaget
eller tobakshandlare importeras, skall bolaget till staten erlägga skatt till
belopp, motsvarande de enligt monopolförordningen å varje tid gällande
procentsatser. Genom tilläggsavtal den 25 februari 1922 gäller detta åtagande

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

jämväl med avseende å deri särskilda skatten. Skatten inlevereras till statskontoret
månadsvis, och skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets
böcker. Fö"r vinnande av största möjliga besparing i omkostnader åligger
det bolaget att å alla områden av sin verksamhet anordna driften på det
mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobalcsvaras
priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att lämna vinst
å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag. Avsättning
till fonder — förutom till reservfond och pensionsfond — må ej äga rum.

Enligt instruktion den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t utsedda
styrelseledamöterna i monopolbolaget åligger det dem att i möjligaste mån
verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter,
ävensom att tillse bland annat, att vid fastställandet av tobaksvarornas priskurantpris
sådana grunder tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas
mot obehörig fördyring av varorna, att tillverkningen bedrives så, att allmänhetens
smak och vanor behörigen tillgodoses, att endast med nödig varsamhet
och med tagen hänsyn till återförsäljares berättigade intressen sådana
ändringar i försäljningsförhållandena vidtagas, som äro erforderliga för en
rationell skötsel av bolagets rörelse, att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare,
att, i vad på bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande
förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare må äga möjlighet att förvärva
skälig inkomst av sin rörelse, samt att i förekommande fall gent emot
de hos bolaget anställda arbetarna och övrig personal förfares med den särskilda
hänsyn, som betingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare
inom tobaksindustrien.

Jourhavande direktören har enligt instruktionen att göra sig noggrant underrättad
om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets
verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens trygghet
för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas. I instruktionen meddelas
vidare föreskrifter om särskilda åligganden för jourhavande direktören,
åsyftande att bereda staten säkerhet för kontraktets fullgörande, m. m.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde,
bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Jämväl för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna är den 26 februari
1915 utfärdad särskild instruktion, innefattande närmare bestämmelser om
deras åligganden.

Det mellan staten och monopolbolaget träffade kontraktet ävensom instruktionerna
för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och revisorerna
torde få såsom bilagor (1—3) fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Den ersättningsplikt, som i anledning av monopolets införande jämlikt
ersättningsförordningen åvilar staten, kan i korthet sägas omfatta dels tobaksfabrikanternas
i och för tobakstillverkningen använda materiella tillgångar,

Instruktionen
för de av
Kungl. Maj:t
utsedda
styrelseledamöterna.

Instruktionen
för de av
Kungl. Maj:t
utsedda
revisorerna.

Kostnaderna
för monopolets

införande.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

dels det immateriella värde, som de inom tobaksindustrien arbetande företagen
såsom sådana kunde anses representera, dels ock gottgörelse i viss
omfattning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen'' samt i viss
mindre omfattning för förlorad eller minskad verksamhet inom handeln
med råtobak och tobaksvaror (1 §). I 6—10 §§ av ersättningsförordningen
innehållas de närmare förutsättningarna och grunderna för ersättnings utgående.
I 11 § innefattas de särskilda bestämmelser i avseende å inlösning och ersättning,
som gälla beträffande aktiebolaget förenade svenska tobaksfabriker.
Slutligen innehåller 12 § särskilda bestämmelser angående understöd.

Genom särskilda förordningar den 11 juni 1915 (nr 199) och den 17 juni
1916 (nr 213—215) har i vissa avseenden rätten att erhålla ersättning eller
understöd reglerats eller utvidgats. Genom förordning den 17 juni 1916
(nr 212) har statens ersättningsplikt utsträckts till att omfatta jämväl tobaksengrossister
och hos dem anställda personer. Sedan 1919 har jämväl utgått
understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer.
(Svensk författningssamling 1919: 535, 1920:157, 1921: 409.)

För prövning av de i anledning av monopolets införande från fabrikanter
och andra uppkommande inlösnings- och ersättningsanspråk tillsattes i överensstämmelse
med vad som stadgas i ersättningsförordningen (3 §) av Kungl.
Maj:t en centralkommission, varjämte för förberedande behandling av de
framställda anspråken tillsattes lokalkommissioner i de olika delarna av riket.

De sammanlagda utgifterna för monopolets införande hava uppgått till i
runt tal 51,725,000 kronor, varav 38 miljoner kronor belöpa å immateriella
värden (monopolrätten), cirka 13 miljoner kronor å materiella tillgångar samt
återstoden å omkostnader och räntor. Det sammanlagda ersättnings- och
inlösningsbeloppet överstiger med nära 7 miljoner kronor, vad riksdagen
beräknat. Merkostnaden hänför sig huvudsakligen till värdeminskning å
fastigheter, personliga ersättningar till arbetare samt kommissionsutgifter
och räntor.

Monopolbolagets
verk
samhet.

Organisation
och förvaltning.

Monopolbolaget började sin verksamhet den 1 juni 1915. 1 organisationsoch
förvaltningshänseende är rörelsen indelad i tre huvudgrupper: huvudkontoret,
fabrikerna och tobakskontoren.

Huvudkontoret, som är förlagt till Stockholm, leder rörelsen, tillhandahåller
fabrikerna och tobakskontoren erforderligt rörelsekapital, inköper råtobak
m. m. samt leder i stora drag såväl försäljningen som tillverkningen.

Fabrikerna, som tillverka tobaksvaror enligt den fördelning och de särskilda
föreskrifter, som meddelas av huvudkontoret, leverera varorna till
tobakskontoren. I början av sin verksamhet bedrev bolaget tillverkning i ett
flertal av de äldre fabrikerna. Under första året övertogos och drevos sålunda
icke mindre än 29 fabriker. Så småningom och hand i hand med
koncentrering av driften har monopolbolaget förvärvat eller låtit uppföra
och inreda nya fastigheter, så att numera den väsentligaste delen av tillverkningen
sker i egna, moderna lokaler, utrustade med tidsenliga för stordrift
lämpade maskiner. För närvarande drives tillverkning å följande
orter: Malmö (cigarrer och cigarrcigarretter), Karlskrona, Göteborg och

Kandi. Maj:tu proposition Nr 192.

17

Norrköping (snus), Södertälje (cigarretter), Stockholm (alla varuslag utom
tuggtobak), Arvika och Charlottenberg (röktobak och tuggtobak), Gävle
(cigarrcigarretter) samt Härnösand (cigarretter, röktobak och snus).

Tobakskontoren ombesörja försäljningen och distributionen. Varor för
försäljning rekvireras • genom huvudkontoret, som efter granskning vidarebefordrar
orderna till fabrikerna för expedition. Försäljningen grundas
huvudsakligen på order direkt från återförsäljarna, men sker tillika genom
ett mindre antal resande och platsförsäljare. Tobakskontor äro upprättade
på följande platser: Malmö, Karlskrona, Kalmar, Jönköping, Göteborg, Norrköping,
Örebro, Stockholm, Arvika, Karlstad, Uppsala, Gävle, Hudiksvall,

Sundsvall, Härnösand, Östersund och Luleå.

é

För förvaltning av monopolbolagets fastigheter m. m. äro tre särskilda
bolag bildade, nämligen tobaksmonopolets fastighetsaktiebolag, fastighetsaktiebolaget
bryggaren och aktiebolaget tobaksodling.

Med avseende å de förhållanden, som röra bolagets arbetare- och tjänste- Arbetare och
mannapersonal, må följande sammanfattande upplysningar lämnas. tjänstemän.

Antalet arbetare utgjorde år 1916 973 män och 3,358 kvinnor, år 1919
1,218 män 1 och 4,481 kvinnor *, år 1920 1,139 män och 3,996 kvinnor samt
år 1923 819 män och 2,548 kvinnor. Antalet tjänstemän uppgick år 1916
till 410, steg år 1919 till 69S1 samt hade år 1923 nedgått til! 403 personer.
Förhållandet mellan bolaget och dess arbetare är reglerat genom arbets- och
löneavtal. Den genomsnittliga årsinkomsten för samtliga arbetare uppgick
år 1916 till cirka 900 kronor, år 1919 till cirka 2,350 kronor, år 1921 till
cirka 2,950 kronor och år 1923 till cirka 2,100 kronor. Tvister, som eventuellt
uppkomma under avtalstiden, avgöras på sätt angives i en för detta
ändamål särskilt träffad överenskommelse om förhandlingsordning. Det däri
föreskrivna sättet för lösandet av uppkommande tvister har visat sig medföra
gott resultat. Under bolagets verksamhetstid hava blott tre strejker förekommit,
av vilka endast den första fick någon nämnvärd omfattning.

Samtliga i bolagets tjänst anställda arbetare och tjänstemän äro numera
pensionsförsäkrade, förvaltningspersonalen i Sveriges privatanställdas pensionskassa
samt teknisk personal och arbetare hos pensionsstyrelsen. Arbetarna
hava egen sjuk- och begravningskassa. För varje medlem i denna kassa
betalar bolaget viss årlig avgift, varjämte kassan åtnjuter vissa andra förmåner
från bolagets sida. Kassan erhåller statsunderstöd samt ett kommunalt
anslag av Stockholms stad.

Intressekontor äro upprättade vid de större fabrikerna till ett antal av
nio. Genom intressekontoren hava för arbetarna anordnats kurser i olika
läroämnen samt i gymnastik, klädsömnad, matlagning m. m. För personalens
barn äro barnkrubbor och sommarkolonier anordnade. Vid slutet av år
1918 var personalens fordran å sparkasseräkning hos intressekontoren cirka

15,000 kronor, medan motsvarande tillgodohavande vid 1923 års utgång
uppgick till cirka 160,000 kronor.

För att medverka till avhjälpande av den svåra bostadsbristen under
krisåren beslöt bolaget år 1919 att ställa visst belopp till förfogande för
egnahemslån åt i bolagets tjänst anställda personer. Nu gällande egnahemslån
uppgå till ett antal av 40 med ett lånebelopp av sammanlagt cirka

1 Detta antal utgör det högsta under bolagets verksamhetstid.
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 sand. 1Ö3 höft. (Nr 192.)

3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

290,000 kronor. Till lindrande av dyrtidstrycket under den svåraste kristiden
upprättades under åren 1916 och 1917 å de större fabriksorterna varuförmedlingskontor,
genom vilka personalen kunde inköpa livsförnödenheter
till relativt billiga priser. I samband därmed upprättades jämväl marketenterier.
Rörelsen erhöll en betydande tillslutning. Totalvärdet av inköpta
och försålda varor uppgick till över 8 miljoner kronor. Under år 1919
avvecklades varuförmedlingsrörelsen, medan marketenterirörelsen fortfarande
bedrives ehuru i mindre omfattning.

Den totala tobakskonsumtionen under åren 1916—1923.

(A diagrammen äro cigarrer och cigarrcigarretter angivna i milj. st., cigarretter i 10-tal
milj. st., röktobak och tuggtobak i 1,000-tal kg. samt snus i 10,000-tal kg.).

I nedanstående diagram hava inlagts kurvor, utvisande växlingarna i
kvantiteten av de under åren 1916—1923 genom monopolbolaget och tobakshandlarna
försålda tobaksvarorna.

(1,629.867

Bete

160 —

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 192. 19

1300

1200

1100

mnn

I “ I

Bete ckiLin^

1,264

____________Röktobak

—

_ S Tills

/

**«

.........

..............

1.045

900

RflO

/

/

750

/

700

/

'' nm

850

\

600

550

500

''638

V*
,<*• %

•

*

5724?.

''v* — ,

_____5^501^26

450

4,68

ij00

<

X

X

X

350

381

*

X

X

X

*

300

250

200

iso

I00

50

0

**

•*

X

X

*

■ * ■

-

1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923

Av diagrammen framträda vissa karaktäristiska förskjutningar dels uti
tobakskonsumtionen över huvud taget, dels oek uti konsumtionens fördelning
å varuslagen. I stort sett betecknar tiden efter 1919 en nedgång i
tobakskonsumtionen, och denna nedgång är påfallande stor såvitt angår
cigarrer och cigarretter samt tuggtobak. På senaste tiden förmärkes en
viss stegring i omsättningen av cigarrcigarretter och röktobak, vilket
närmast skulle giva vid handen, att en övergång äger rum från förbrukning
av cigarrer och cigarretter, vilka fortfarande visa nedgång, till de
nämnda billigare varuslagen.

Det förtjänar nämnas, att kurvorna för tuggtobak och snus så gott som
uteslutande representera tobaksmonopolets försäljningar; tobakshandlarnas
import av dessa varuslag är ytterst ringa.

För tobaksmonopolets försäljningar av olika varuslag hava kurvor av
enahanda beskaffenhet inlagts i efterföljande diagram. Till jämförelse hava

20

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 192.

Tobaksmonopolets försäljning.

Tobaksmonopolets försäljning
och tobakshandlarnas
import under åren
1916-1923.

Cigarrer och cigarrcigarretter i milj. st.
Cigarretter i 10-tal milj. st.

Röktobak i 10,000-tal kg.

558 sos

BIT LODNING-.

CiOARRCR

-----ClOARRCIGARRLTTCR

- + - 4- CiGARRETTER
RÖRTOBAK

12 5.''20

119 826
—rs

1.058 43i

Tfoy.eio

Tobakshandlarnas import

47 232

39.728

C *oi

- - - 84.173

5.000 .

4!.07fc

3 0 544

1916 1917 1718 1919 1920 1921 1922 1923-1916 1917 1919 1919 1920 1921 1922 1923

vid sidan därav ställts kvantitetskurvorna i samma skala för tobakshandlarnas
import. En sammanslagning av dessa båda grupper av kurvor
skulle alltså bilda de kurvor, som upptagits å föregående diagram för motsvarande
varuslag.

Innehållet av detta diagram belyses närmare av följande tabell,'' som för
däri upptagna varuslag ånger särskilt för tobaksmonopolet och särskilt för
handlandena kvantitetssiffror för cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter
och röktobak.

'' Angående denna tabell, se vidare sid. 43, 59.

K linål. Maj ds proposition Nr 192.

2\

Cigarrer (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import ............

Cigarrcigarrelter (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

Cigarretter (milj. st.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

Röktobak (tusentals kg.):

Monopolets försäljning ..........

Handlandenas import.............

1910

1917

1918

1919

62.8

82.1

80.9

125.

18.0

22.5

47.2

21.

66.5

97.9

100.1

131.

5.0

6.1

10.4

13.

703.7

890.9

1,041.4

1,477.

30.5

32.4

37.5

56.

586.2

747.0

532.3

892.

52.3

43.4

69.7

370.

1920

1921

1922

1923

88.9

58.o

62.3

39.7

30.7

33.2

12.8

11.1

118.3

116.8

118.5

119.8

19.8

25.9

11.3

16.4

1,558.6

1,345.4

1,123.2

1,058.4

71.4

84.2

40.1

41.1

i

775.2

814.5

896.8

944.4

291.1

191.5

137.1

100.7 i

Den av tobakshandlarna importerade kvantiteten av skilda varuslag har
för åren 1916—1923 utgjort så stor andel av tohaksmonopolets försäljning
inom motsvarande varugrupper, som angives genom de i följande tabell
intagna procenttalen.

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Cigarrer ...................................

28.67

27.4 0

58.41

16.95

34.48

57.17

20.49

27.88

Cigarrcigarretter ........................

7.52

6.23

10.48

10.04

16.73

22.18

9.56

13.69

Cigarretter.................................

4.84

3.68

3.60

3.80

4.58

6.20

3.57

3.88

Röktobak .................................

8.87

5.7 0

13.16

41.55

37.55

23.56

15.27

10.70

Enligt det sålunda lämnade siffermaterialet kan förloppet av växlingarna
i omsatta varukvantiteter i stora huvuddrag angivas på följande sätt:

Tohaksmonopolets försäljning av cigarrer steg från 62.8 miljoner stycken
år 1916 till 125.2 miljoner stycken år 1919 men har sedermera åter nedgått,
år 1923 ända till 39.7 miljoner stycken. Importen, som år 1916 utgjorde
18 miljoner stycken och år 1918 visade maximum, 47.2 miljoner
stycken, har nedgått till 11. i miljoner stycken. Av cigarrcigarretter har
tobaksmonopolet år 1916 försålt 66.5 miljoner stycken, år 1919 131.3 miljoner
stycken samt år 1923 119.8 miljoner stycken eller det högsta antalet
näst efter 1919 års. Motsvarande siffror för importen utgjorde respektive
5.o, 25.9 (år 1921) och 16.4 miljoner stycken. Av tobaksmonopolet försålda
cigarretter uppgingo år 1916 till 703.7 miljoner stycken, år 1920 till 1,558.5
miljoner stycken samt år 1923 till 1,058.4 miljoner stycken. Importen utgjorde
år 1916 30.5 miljoner stycken, år 1921 84.2 miljoner stycken samt år 1923
41.i miljoner stycken. Röktobaken företer för monopolet år 1923 den
högsta försålda kvantiteten, 944,400 kilogram, medan motsvarande siffra

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

år 1916 utgjorde allenast 586,200 kilogram. Importen var störst år 1919,
370,500 kilogram, och uppgick då till nära 4 gånger den kvantitet, som
importerades år 1923, eller 100,700 kilogram.

Förhållandet mellan tobakshandlarnas import och tobaksmonopolets försäljning
enligt den procentiska sammanställningen uppvisar dessa mera
utmärkande tal. För cigarrer var förhållandet år 1916 28.6 7 procent, det
nådde sitt maximum år 1918 (58.41 procent) och utgjorde år 1923 27.8 8
procent; år 1921 framvisar procenttalet 57.17. För cigarrcigarretter utgjorde
motsvarande tal respektive 7.52 procent (1916), 22.18 procent (1921,
maximum) och 13.6 9 procent (1923). Procenttalet beträffande cigarretter
har växlat mellan lägst 3.6 0 (1918) och högst 6.2 6 (1921) samt uppgår för år
1923 till 3 .88. Tobakshandlarnas försäljning av röktobak uppgick år 1916
till 8.87 procent och år 1918 till 41.55 procent av tobaksmonopolets försäljning,
varefter procenttalet stadigt sjunkit; för år 1923 antecknas sålunda
10.70 procent.

Det härefter intagna diagrammet utvisar växlingarna i värdet av tobaksmonopolets
försäljning under åren 1916—1923, och har vid sidan därav
ställts ett i samma skala uppgjort diagram för växlingarna i värdet av
tobakshandlarnas import. Dessa kurvor motsvara alltså de i diagrammet
å sid. 19 inlagda kvantitetskurvorna. Att framlägga värdediagram över
den samlade försäljningen på sätt som skett beträffande kvantiteten har
ansetts äga mindre intresse.

Av detta diagram framgår i huvudsak följande. Värdet av tobaksmonopolets
försäljning av cigarrer har stigit från 8.54 6 miljoner kronor år 1916
till 28.82 2 miljoner kronor år 1919 men sedermera åter nedgått till 9.8so
miljoner kronor år 1923. Importen, som år 1916 hade ett värde av 4.71 o
miljoner kronor, och år 1918 visade maximum, 26.5 35 miljoner kronor,
har nedgått till 4.2 6 0 miljoner kronor. Av cigarrcigarretter har tobaksmonopolet
år 1916 försålt till ett värde av 4.7 8 8 miljoner kronor; år 1923
utvisar hittills det största värdet, nämligen 14.8 0 7 miljoner kronor. Importvärdet
för denna tobaksvara steg från 0.4 5 o miljoner kronor år 1916 till
3.603 miljoner kronor år 1921 men har sedermera gått tillbaka till 2.452
miljoner kronor år 1923. Av tobaksmonopolet försålda cigarretter hade ett
värde år 1916 av 19.821 miljoner kronor, år 1920 av 66.12 6 miljoner kronor
och år 1923 av 46.7 g i miljoner kronor. Motsvarande siffror för importen
utgjorde 1.641 miljoner kronor, 8.745 miljoner kronor och 4.506 miljoner
kronor. Röktobaken företer för monopolet år 1923 det högsta försålda
värdet, 18.08 7 miljoner kronor, medan motsvarande siffra år 1916 utgjorde
allenast 4.676 miljoner kronor. Importvärdet var störst år 1919, 14.375
miljoner kronor, och uppgick då till något mera än 3 gånger dess värde
år 1923, eller 4.7 08 miljoner kronor.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 1U2.

28

Tobaksmonopolets försäljning.

65

bo

55

50

H5

HO

35

30

25

20,

I 5

BfTfCKN/HC-

crttn l

66 ill

__1

Värdet av tobaksmonopolets
försäljning och tobaks-handlarnas import under
åren 1916 —1923.

([ miljoner kronor.)

Tobakshandlarnas import.

-Cli,AAAÄ H

-------

* - +■ -\C iAARRerrctt
-..........HötcrottAA

l

*■.

\

j

\

6.7*1 ’

/

/

l

/

28.822.

\

I653J

/

\

\

/

19*2 1

/

18.0*7

1

/

9«\

1

1

JU*!<•

Hit*

I

8.7**S

■''••V -

74

yt7IO

l.6*M

l.«V»

_Pfft

—

3.(02

.........

5,»,

iso*

916 1917 1518 1919 1920 1921 1922 I923-I9I6 1917 l?)8 1919 1920 1921 1922 1923

Diagrammets innehåll belyses närmare av de i följande tabell intagna
uppgifter om den andel, uttryckt i procent, som värdet av tobakshandlarnas
import av olika varuslag under åren 1916 1923 utgör av mot svarande

värde för tobaksmonopolets försäljning:

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Cigarrer...................................

55.li

47.20

161.90

32.07

56.19

68.1 B

30.2 6

43.07

Cigarrcigarretter ........................

9.40

8.16

18.74

15.78

19.81

24. B 7

11.85

16.56 |

Cigarretter.................................

8.28

7.58

13.ec

10.02

13.22

14.06

9.19

9.64

16.18

53.7 5

96.47

91.37

58.54

39.00

26.03

Någon närmare utläggning av dessa siffrors innebörd torde icke vara
erforderlig.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Genomsnittspriser å dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de av tobakshandlarna
importerade tobaksvarorna.

I den härefter intagna tabellen hava sammanställts genomsnittspriser
under åren 1916—1923 för dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de
av tobakshandlarna importerade tobaksvarorna. Tabellen upptager särskilda
uppgifter om tobakshandlarnas priser i procent av tobaksmonopolets, vidare
indexserier för prisserierna ävensom en med utgångsberäkning från år
1916 fortlöpande indexserie för levnadskostnaderna.

A r

Levnads-

kostnads-

index

C i

£ a r

e r

Cigarrcigar

r e 11 e

r

Av tobaks-monopolet
försålda

Av tobakshand-larna impor-terade

Hand-larnas
pris i
% av
mono-polets

Av tobaks-monopolet
försålda

Av tobakshand-larna impor-terade

Hand-larnas
pris i
% av
mono-polets

Kr. per
100 «t.

Index

Kr. per
100 st.

Tndex

Kr. per
100 st.

Index

Kr. per
100 st.

Index

1916.........

100

13.61

100

26.16

100

192

7.20

100

9.00

100

125

1917.........

122

14.80

109

25.4 9

97

172

7.13

99

9.34

104

131

1918.........

168

20.2 7

149

56.18

215

277

10.32

143

18.53

206

180

1919.........

198

23.02

169

43.57

167

189

10.93

152

17.18

191

157

1920.........

208

26.93

198

39.97

153

148

12.35

172

14.26

158

115

1921.........

182

26.96

198

32.14

123

119

12.56

174

13.91

155

in

1922.........

146

24.61

181

36.33

139

148

12.37

172

15.33

170

124

! 1923........

134

24.89

183

38.4 6

147

155

12.36

172

14.94

166

• 121

Å r

•

Levnads-

kostnads-

index

Av to

mono

förs

C i g a

r r e

t t e r

K ö

k t o b

a k

—

baks-

polet

lida

Av tobakshand-larna impor-terade

Hand-larnas
pris i
% av
mono-polets

Av tobaks-monopolet
försålda

Av tobakshand-larna impor-terade

Hand-larnas
pris i
% av
mono-polets

Kr. per
100 st.

Index

Kr. per
100 st.

Index

Kr. per
kg.

Index

Kr. per

ksr-

Index

1916.........

100

2.82

100

5.87

100

190

7.98

100

20.96

100

263

1917.........

122

2.98

106

6.21

116

208

8.43

106

23.40

112

278

1918.........

168

3.76

133

14.25

265

379

13.78

173

56.59

270

411

1919.......

198

4.34

154

11.46

213

264

16.69

209

38.80

185

232

1920........

208

4.24

151

12.26

228

289

18.il

227

44.06

210

243

1921.........

182

4.37

155

9.82

183

225

18.96

238

47.2 4

226

249

1922........

146

4.46

158

11.46

213

257

19.32

242

49.34

236

255

1923.........

134

4.4 2

157

10.97

204

248

19.16

240

46.61

223

243

Av tabellen framgår, att importens genomsnittspriser i allmänhet ligga
avsevärt högre än monopolets. Vidare kan i stort sett för samtliga varuslag
sägas, att prisnivån med avseende å särskilt monopolets men i viss
mån även importörernas varor i början av dyrtiden låg under indextalet
för levnadskostnaderna. Vid index’ nedgång hava priserna icke sänkts i
motsvarande mån. Prissänkningen har varit minst för monopolets varor,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U2.

25

och dess avstannande torde delvis haft sin grund i den merbelastning, som
infördes genom den särskilda skatten. Den avsevärda stegringen i priserna
å röktobak torde till stor del bero därpå, att ett flertal rökare övergått från
cigarrer till röktobak, samt att dessa i allmänhet torde använda tobak av
högre kvaliteter.

Tobaksmonopolets distributionskostnader.

Monopolbolagets distributionskostnader hava under åren 1915—1923 uppgått
till följande belopp:

o

xV r

Frakter från
fabriker till

Frakter från
tobakskontor

Övriga omkost-nad t-r vid

Summa d stributious-kostnader

tobakskontor

i 1,000-tal kr.

till kunder

i 1,000-tal kr.

tobakskontoren
i 1,000-tal kr.

i 1,000-tal kr.

i % av för-säljn.

1915....................

83

56

526

665

4.21

1916.....................

252

170

1,271

1,693

2.8 7

1917.....................

385

243

1,591

2,219

2.98

1918....................

653

424

2,157

3,234

3.27

1919.....................

1,030

697

2,827

4,554

2.87

1920.....................

1,068

878

3,046

4,992

3.12

1921.....................

866

760

2,984

4,610

3.21

1922.....................

627

534

2,437

3,598

2.7 0

1923.....................

496

466

2,118

3,080

2.55

Av denna tabell framgår, att distributionskostnaderna nedbringats frän
4.21 procent år 1915 till 2.5 5 procent år 1923.

Av tobaksmonopolet lämnad försäljning srabatt.
Försäljningskostnaderna i form av rabatter till återförsäljare liava för
monopolbolaget under åren 1915—1923 utgjort:

Ä r

Försäljning

i 1,000 tal kr.

R a b a t

ter

i 1,000-tal kr.

% av iör-säljn.

1915.....................

15,793

3,175 1

20.10

1916.....................

59,051

12,029 1

20.87

1917..................

74,394

14,079

18.92

1918.....................

98,747

15,079 3

15.27

1919.....................

158,848

23,815 3

14.99

1920.....................

160,240

24,236

15.12

1921.....................

143,555

21,755

15.15

1922.....................

133,152

19,968 3

15.oo

: 1923.....................

120,784

16,420

13.5»

1 Häri ingå till grossister utbetalda rabattbelopp för är 1915 med 1,533,057.82 kronor och för
år 1916 med 4,273,686.71 kronor. 2 Genom diskontering av den s. k. tilläggsrabatten till vissa
specialtobakshandlare utbetaltes härutöver år 1918 2,779,698.40 kronor och år 1919 2,604,825.50
kronor. 3 Häri ingår omsättningspremie vid ökad cigarrförsäljning med 1.279,367.84 kronor.

Enligt tabellen hava ifrågavarande försäljningskostnader avsevärt nedgått,
nämligen från 20.x procent år 1915 till 13.5 9 procent av försäljningen år 1923.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

T obaks monopolets till statsverket redovisade tobaksskattebelopp.

(I 1,OOO-tal kronor.)

Monopolbolaget bär till statsverket under åren 1915—1923 redovisat följande
skattebelopp:

Tobaksmonopolets försäljning av egen tillverkning
och import

Tobakshandlarnas import

År

Cigar- j Cigar-j Cigar-rer 1 C1Sf retter
| retter j

Rok- . Tugg-1 0 0

, , , , , , ; Snus i Summa

tobak ! tobak1

Cigar-

rer

Cigarr J gjga J j ga

C,g*‘- retter I tobak = §
retter | J ^ ~

a (Summa
ce 1

Total- j
summa

,

i!‘

1915

237

135

679

134

122!

1,105

2,412

>94

—

314

41

1

-

450

2,862

1916

1,282

718

5,946

935

604

4,550!

14,035

707

68

492

219

4

1

1,491

15,526;

1917

1,821

1,048 i 7,952

1,260

65o|

4,8021

17,533

860

86

603

203

2

1

1.755

19,288‘

1918

2,459

1,549

11,735

1,467

6851

5,539

23’434

3,980

290

1.603

789

—

—

6,662

30,096!

1919

4,323

2,152

19,262

2,980

1,283

7,540j

37540

1,387

340

1,930

2.875

9

—

6,541

44,081

1920

3,590

2,193

19,838

2,808

1,300|

8,755

38,484

1,838

424

2,623

2,565

15

5

7,470

45,954

1921

2,345

2,200

17,649

3,091

1,129

8,332;

34,746

1,598

540

2,481

1,809

6

i

6,485

41,181;

1922

2,510

2,200

18,920

4,601

1,1771

9,089!

38,497

1,119

534

1,752

1,884

3

i

5,293

43,790

1923

1,720

2,594

18,849

5,040

1,0271

8,404)

37,634

l,O10| 700

1,686

1,345

4

i

4,746

42,380

Summa

20,287

14,789

120,830

22,316

7,977

58,116 244.315

12,593

2,982

13,484

11,730

44

10

40,843

285,158j

1 Innefatta!'' både cigarrer och cigarrcigarretter.

Det sammanlagda skattebelopp, som under de gångna åren inlevererats
till statsverket, utgör sålunda 244,315,000 kronor för monopolbolagets till
verkning och import samt 40,843,000 kronor för handlandenas import. Den
från sistnämnda import härflytande skatten uppgår således till omkring 14
procent av hela skatteuppbörden.

Tobaksmonopolets vinst.

En sammanställning av monopolbolagets vinst under åren 1915—1923
samt utdelningen därav giver följande till resultat:

År

Aktie-

kapitalet

I riks- , , . ,

.Netto v inst
staten j

beräkn.

utdeln. | Kronor

1 °/

1 /o

av

akt.-

kapit.

A v vi n

Preferensaktier

ten har utdelats å

Stamaktier | Hela aktiekapit.

Kronor | %

Kronor

% j Kronor

O/ j

7o 1

1915

35,000,000

— 2,494,296

54

7.18

1,020,000

6

1,080,000

6

2,100,000

6

1916

35,000,000

100,000; 7,767,795

79

22.19

1,445,000

81/''2

4,770,000

267*

6,215,000

17.76

, 1917

35,000,000

1,080,000 7,776,868

94

22.22

1,445,000

8lb

4,770,000

261/a

6,215,000

17.76

1918

46,000,000

2,340,OOOj 11,188,527

70

24.82

1,445.000

8''h

7,685,000

2672

9,130,000

19.S5

1919

46,000,000

4,500,000 11,201,206

52

24.35

1,445,000

87=

7,685,000

267^

9,130,000

19.85

1920

46,000,000

5,000,000 11,907,262

40

25.89

1,530,000

9

8,990,000

31

10,520,000

22.87

1921

46,000,000

6,380,000,11,481,346

88

24.9 c

1,530,000

9

8,990,000

31

10,520,000

22.87

1922

46,000,000

9,000,000 15,157,866

12

32.95

1,700,000 10

11,600,000

40

13,300,000

28.91

1923

46,000,000

«,990,000 1 —

-

_

—

—

—

—

-

—

— 11,560,000| —

55.570,000

67,130,000

1 Uppskattas till cirka 15,200,000 kronor.

Kanal. Majds proposition Nr 192.

27

Vinstbeloppen liava uppstått a rörelsen under det år, för vilket de äro
angivna, men utdelningen har verkställts först under det följande året.
Utdelningen för åren 1915—1922 till preferensaktieägare fördelar sig på

a) preferensaktier tillhörande pensionsstyrelsen kronor 8,160,000

h) » » allmänheten ................... » 3,400,000

Kronor 11,560,000.

Statens kapitalutlägg för tobaksmonopolets införande har i stort sett utgjort
29,000,000 kronor, representerande statens stamaktier i bolaget. Enlig!
tabellen har staten genom utdelning å stamaktiekapitalet för tiden 1915—
1922 tillförts en inkomst av 55,570,000 kronor. Staten kan således sägas
hava tillfullo återbekomma sin kapitalinsats jämte ränta, detta även om
hänsyn tages till penningvärdets fall.

Statens inkomster av tobakshanteringen.

(I 1,000-tal kronor.)

Till statsverket hava under åren 1915—1923 inlevererats följande medel,
härflytande från tobakshanteringen.

.....r

1915 1916 1917

1918

1919 1920 1921

1922

1923

Summa

Tobaksskatt .........

2,125 15,290 18,875

28,716

43,496| 45.887; 41,750

35,551

32,593

264,283

Särskild skatt a to-,

baksvaror .........

- 1 ~ “

—

7,591

10,022

17,613

Utdelning ............1

— | 1,080 4,770

4,770

7,6851 7,6851 8,990

8,990

11,600

55,570

Tull å råtobak och.

1 j

|

lärdiga tobaksva-j

! 1

ror............ cirka;

2,275) 5,700 5,800

5,250

7,200 9,100 8,300

(i,(XX)

6,100

55,725

Inkomst- och förmö-

gcnhetsskatt ......

— 1 91[ 429

997

1,614; 1,983 2,291

2,139

3,050

12,594

S urania

4,400 22,161 29,S74

39,733

59,995| 64,655 61,331

60.271

63,365

405,785

Före tobaksmonopolets införande utgjordes statens skatteinkomst av tobakshanteringen
uteslutande av tullavgifter, vilka vid samma tid uppgingo till
omkring sex miljoner kronor.

Här må vidare nämnas, att det totala utförsäljningsvärdet för i riket
tillverkade och dit införda tobaksvaror utgjorde i runda tal under år 1908

38,108,000 kronor, år 1916 66,971,000 kronor och är 1923 136,725,000 kronor.
Fördelad på medelantalet invånare i Sverige under sagda år komma av
nämnda konsumtionssiffror respektive 7.05, 11.68 och 22.79 kronor per individ.
Fördelad på endast den manliga befolkningen över 15 år stiger summan till
respektive 21.53, 35.25 och 67.52 kronor. Härvid bör dock märkas, att 1908
års siffror icke äro fullt jämförbara med motsvarande siffror för åren 1916
och 1923, enär 1908 års försäljningsvärde torde vara beräknat efter avdrag
av återförsäljarerabatt, under det att för de båda senare åren priskurantpriset
beräknats, varjämte uppgifterna över folkmängden i vissa fall äro
approximativa.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Frågan o.n
kontraktsuppsägning.

Statsmonopol
eller fri
näring

1904.

2 909, 191 1.

En närmare undersökning av monopolbolagets verksamhet under åren
1915—1922 har på uppdrag av socialiseringsnämnden verkställts av därför
särskilt tillkallad. Till denna undersökning, som kommer att intagas i
statens offentliga utredningar och i dagarna lämnar trycket, her jag i övrigt
att få hänvisa.

Då jag nu går att taga ställning till frågan om uppsägning från statens
sida av det mellan staten och monopolbolaget slutna avtalet, inställa sig
omedelbart till besvarande två huvudfrågor, den ena huruvida statsmonopol
å tobakstillverkningen alltjämt bör bibehållas, och den andra huruvida,
därest den förra frågan besvaras jakande, utövandet av statsmonopolet även
framdeles bör upplåtas åt enskild.

Vad till en början angår frågan om statsmonopol eller fri näring torde jag
lämpligen böra här anföra något av vad tidigare uttalats angående monopolsystemet
och dess företräden i förhållande till andra beskattningsformer
beträffande tobak. Redan i kommittébetänkandet av år 1904 lämnades en utförlig
redogörelse i dylikt hänseende, därvid kommittén förklarade, att det icke
behövde särskilt framhållas, att på monopolbeskattningens väg ojämförligt
större inkomster skulle kunna beredas statskassan än vid vilken annan
skatteform som helst, varefter kommittén bland annat yttrade följande:

»Till förmån för monopolet kan ytterligare framhållas, att detta tobakshanteringens
samlande i en hand bereder tillfälle till genomförandet av besparingar
i driften, vilka eljest icke äro tänkbara. I detta hänseende vilja
kommitterade endast påpeka, hurusom inköpen av de för inonopolförvaltningens
tillverkning erforderliga kvantiteter utländsk råtobak kunna ske i
så stor skala, att redan därå en avsevärd vinst är att påräkna; vidare att
de agenter av olika slag, som äro för de privata fabrikanternas avsättning
av tillverkningarna nödvändiga, försvinna, och att därmed de högst avsevärda
belopp, som åtgått till provisioner och resekostnader, inbesparas till
vinst för statskassan; att förhållandet skulle bliva enahanda med de olika
slags reklamkostnader, som för närvarande till följd av den stora konkurrensen
icke kunna undgås; att en monopolförvaltning icke är utsatt för att
genom köpares iråkade obestånd åsamkas förluster, då monopolförvaltningen
icke av konkurrenshänsyn föranledes att på kredit utlämna tobaksfabrikat
till köparna; samt att handeln med tobaksfabrikat jämväl i andra avseenden
än ovan berörts kan ordnas på sådant sätt, att kostnaderna för fabrikatens
tillhandahållande åt konsumenterna nedbringas. — — — — — — — —

Slutligen bör ock påpekas det företräde hos monopolbeskattningen, att
skatten här kan mera direkt uttagas hos konsumenten än vid andra arter
av konsumtionsbeskattning.» I

I anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 27 maj 1909,
då frågan angående tobaksbeskattningens effektiva reglerande anmäldes för
Kungl. Maj:t, framhöll dåvarande departementschefen som sin åsikt, att
ett fullt tillvaratagande av skattekraften hos tobaken säkerligen icke stode
att vinna annorledes än genom monopollagstiftning. Och de kort därefter

2!)

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 192.

tillsatta sakkunniga uttalade sig i sitt år 1911 avgivna betänkande i enahanda
riktning som 1903 års kommitté.

Vid framläggandet inför 1914 års senare riksdag av förslaget om införande av
statsmonopol förklarade sig föredragande departementschefen visserligen icke
kunna bortse frän de olägenheter, som måste anses förenade med statsdrift
inom eu stor industri. Staten kunde givetvis i sin verksamhet icke begagna
sig av lika fria former som den enskilde näringsutövaren och kunde knappast
lika smidigt som denne anpassa sig efter konsumenternas krav. Där
det personliga intresset för ett företags utveckling förminskades, försvagades
ofta nog de skiftande impulserna, initiativet och arbetsintensiteten. Härtill
komma, att det ur statens synpunkt icke kunde anses önskligt, att staten
inträdde som ensam arbetsgivare och producent inom en stor industrigren
och sålunda kanske mot sin vilja såsom part intvingades i sociala stridigheter,
vilka staten i sådan egenskap helst borde hålla sig utanför. Men
även om dessa olägenheter icke finge förbises, fann departementschefen sig
i huvudsak kunna instämma i nyss återgivna uttalanden angående monopolets
företräden. Därutöver framhöll han bland annat, att statsmonopolet,
förutom den nödiga elasticiteten, som möjliggjorde en successiv stegring
av avkastningen i mån av statsverkets behov av ökade inkomster, ur skatteteknisk
synpunkt besutte jämväl den fördelen framför andra beskattningsformer,
att det för samma utgift från den konsumerande allmänhetens sida
för tobaksförbrukningen lämnade staten den största inkomsten. Vid ett
statsmonopol förefunnes ock i vida högre grad än vid varje annat beskattningssystem
möjlighet att till den konsumerande allmänhetens förmån reglera
priserna å tobaksvaror eller, därest monopolet icke utövades av staten själv,
i allt fall tillfälle att genom normerande bestämmelser till allmänhetens
tryggande influera å prissättningen, så att priserna å tobaksvaror icke sattes
oskäligt höga.

Jämväl det särskilda utskott inom riksdagen, till vars behandling förslaget
i fråga hänsköts, fann sig böra — med avslag å i ämnet väckta
motioner — tillstyrka införandet av statsmonopol »såväl på grund av den
genom de redan verkställda utredningarna ådagalagda svårigheten att på
annan väg än statsmonopolets tillfredsställande lösa den föreliggande beskattningsfrågan
som ock på grund av monopolets rent positiva företräden
framför andra beskattningssystem». Till denna utskottets uppfattning anslöt
sig ock riksdagen.

Såsom i det föregående framhållits, infördes statsmonopol å tobakstillverkningen
i vårt land först efter omfattande utredningsarbeten ocli grundliga
överväganden. Vad därvid såsom huvudskäl anfördes för och emot monopolsystemet
synes i det stora hela hava besannats av de gångna årens erfarenhet.
Avsikten med tobaksmonopolet var att för staten möjliggöra genomförandet
av en tobaksbeskattning av tillräcklig elasticitet för att medgiva

1914

Departements chefen.

30

Kungl. Maj:ts. proposition Nr 192.

uttagandet av de ökade inkomster, varav statsverket kunde komma i behov.
I sådant hänseende kan monopolet sägas hava val infriat de förhoppningar,
som ställts på detsamma. Statens inkomster av tobakshanteringen
under de gångna monopolåren hava, på sätt framgår av den å sid. 27 intagna
tabellen, varit betydande, och det vill förefalla, som om dessa icke kunnat
med ett annat skattesystem uttagas med större belopp, i allt fall icke utan
att den konsumerande allmänheten i högre grad än nu varit fallet måst
vidkännas ökade utgifter för tobaksförbrukningen. Och olägenheterna med
monopolsystemet synas icke hava varit större än man redan vid dess
införande haft anledning att räkna med. Samma skäl, som år 1914 åberopades
till förmån för monopolets införande, kunna således nu, sedan den
av monopolets införande betingade organisationen vunnit erforderlig fasthet,
så mycket mer anföras till stöd för monopolets fortsatta bibehållande. 1
detta avseende ifrågasätter jag fördenskull icke någon ändring.

Statsdrift
eller enskild
drift.

Vidkommande härefter frågan om statsdrift eller enskild drift hade den
av 1909 års sakkunniga intagna ståndpunkten, att staten själv skulle utöva
tillverkningsmonopolet, övergivits i det för riksdagen år 1914 framlagda
förslaget till tobaksbeskattningens ordnande. Till stöd för den däri föreslagna
anordningen, att utövandet av statsmonopolet skulle anförtros åt ett
enskilt, av staten kontrollerat bolag, anförde föredragande departementschefen,
att det därigenom bleve möjligt att undvika den med statsmonopolet
i dess av de sakkunniga föreslagna form förenade olägenheten av en statens
direkta företagarverksamhet på ett stort industriområde, varjämte med
monopolets upplåtande till enskilt bolag vore förenad den fördel, att för
dylikt fall statens kapitalanskaffning för monopolets genomförande icke behövde
taga så stor omfattning som i händelse av monopolets utövande genom
statsdrift.

I valet mellan det rena statsmonopolsystemet och den föreslagna modifierade
formen därav fann sig det särskilda utskottet inom riksdagen böra
tillstyrka det senare alternativet, detta så mycket hellre som, enligt vad
det framhölls, de viktigaste bland de av myndigheter och andra framställda
anmärkningarna mot det av 1909 års sakkunniga utarbetade monopolförslaget
riktade sig mot statsdriften såsom form för monopolets utövning.

Departements- De skål, som år 1914 anfördes till stöd för överlåtande å enskild av utehefen.
övandet av statens monopolrätt, lära alltjämt äga giltighet, och den vunna
erfarenheten av denna anordning kan knappast anses hava givit vid handen
något behov av ändring härutinnan. Visserligen har svenska tobaksindustriarbetareförbundet
vid en kongress i juli månad 1923 framhållit, att enligt
dess mening ett statens eget tobaksmonopol, i vars förvaltning och
styrelse tobaksarbetarna hade medinflytande, vore den rätta och lämpligaste
lösningen av tobaksindustriens monopolisering. Genom en dylik omläggning
skulle, menade man, resultatet av driften giva staten en högre vinst samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

.•{1

arbetarna bliva bättre tillgodosedda såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden
ocli framförallt bliva säkerställda som utövare av sitt yrke. Jag
har svart att kunna dela denna kongressens uppfattning. Det vill synas mig
som om kongressen ä ernå sidan överskattade fördelarna av statsdrift, samt
å andra sidan dels underskattade betydelsen av det privata initiativ och det
personliga affärsintresse, som genom nuvarande anordning kunna utnyttjas till
statens bästa, dels förbi sago de olägenheter, som enligt min mening äro och måste
vara förknippade med ett statens direkta uppträdande såsom industriell företagare
i stor skala. Och vad särskilt beträffar arbetarnas ställning i det
nuvarande monopolföretaget lärer allt tyda på, att företagets ledning förstått
att i skilda avseenden väl sörja för arbetarnas bästa. Det må i detta sammanhang
erinras därom, att uti förenämnda på uppdrag av socialiseringsnämnden
verkställda undersökning av monopolbolagets verksamhet gjorts
det uttalandet, att bolaget i Itc rörd a hänseende uppträtt med det ansvar, som
ålegat en stor, kapitalkraftig industri i monopolställning, ävensom att det
genomfört löneförhöjningar, som mera än kompenserat levnadskostnadernas
ökning, samt genom en råd välfärdsanordningar förbättrat arbetarkårens
allmänna ställning.

Jag finner alltså icke anledning föreligga att ifrågasätta en så väsentlig
förändring, som att staten själv övertoge och utövade tobaksmonopolet. I

I detta sammanhang tillåter jag mig beröra frågan om den tid, för vilken
statens monopolrätt borde upplåtas, och erinrar jag därvid, att gällande kontrakt
med monopolbolaget förutsatts skola, därest ej uppsägning mellankommer, i
fråga om giltighetstiden förlängas för tio år i sänder.

I en inom departementets lagbyrå upprättad promemoria har ifrågasatts,
huruvida det icke borde tagas under övervägande att, därest ifrågavarande
kontrakt komme att förnyas, tiden härför måtte begränsas till att avse fem
i stället för tio år. Förslag till bestämmelse om ändring i kontraktet har
tillika upprättats.

I yttrande häröver har styrelsen för monopolbolaget anfört:

»Det ligger i sakens natur, att ledningen av ett av oktroj beroende industriföretag
av stor omfattning lätt kan komma att lida av osäkerhet och obeslutsamhet
mot slutet av en oktrojperiod, då ju helt naturligt styrelsen drager
sig för att vidtaga åtgärder, som ingripa i företagets gång på andra sidan
oktrojperioden. Det är också självfallet, att alla de olikartade intressen, som
stå i relation till tobaksmonopolets verksamhet, vid en oktrojtids utgång finna
ett lämpligt tillfälle att försöka se sig själva till godo och göra sitt bästa att
få även av statsmakterna prövade framställningar ånyo behandlade. Av allt
detta lider kontinuiteten av företagets skötsel, utan att, såvitt styrelsen kan
finna, något motsvarande gagn vinnes. Det har ej heller anförts något som
helst skäl till att en så grundläggande bestämmelse i det mellan staten och
tobaksmonopolet ingångna kontraktet nu skulle ändras. Av dessa skäl anser
sig som sagt styrelsen böra avråda från denna punkts upptagande i kontraktsförslaget.
»

Tiden för
monopolrättens
upplåtande.

32

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

Departements chefen.

Tobaksmonopoltts
ställning
till odlingen^
handeln
och
importen.

Monopolet och
tobaksodlingen.

Jag anser lämpligt, att staten vid upplåtandet av monopolrätten nu icke
binder sig för en längre tid framåt än fem år. För ett med monopolbolaget
jämförligt företag, nämligen aktiebolaget vin- & spritcentralen, är oktrojtiden
bestämd till fem år. Vidare är jag för min del ej övertygad om att icke nya
former för monopolrättens bandhavande kunna ifrågakomma. Vid sådant
förhållande och då de erinringar, som framställts från monopolbolagets styrelse,
icke synas mig kunna tillmätas någon avgörande betydelse — såvitt jag
har mig bekant, hava olägenheter av den art, styrelsen antytt, icke nu vid
oktrojtidens stundande utgång i nämnvärd grad gjort sig kännbara — förordar
jag en begränsning av upplåtelsetiden till fem år.

Jag övergår härefter att något närmare beröra tobaksmonopolets ställning
till odlingen av tobak samt handeln och importen av tobaksvaror, därvid särskilt
skall uppmärksammas, huruvida härutinnan anledning föreligger till
ändring, av beskaffenhet att öva inflytande på frågan om uppsägning av det
med monopolbolaget slutna avtalet.

Tobaksmonopolets införande medförde i det stora hela icke någon annan
ändring beträffande tobaksodlingen, än att denna ställdes under viss uppsikt
av kontrollstyrelsen, varjämte prissättning bestämdes skola ske genom en
särskild prisnämnd, i vilken Kungl. Maj:t utser ordförande och vilken i
övrigt består av representanter dels för tobaksmonopolets utövare och dels
för odlarna.

Monopolets införande har, såvitt försports, icke i anmärkningsvärd mån
inverkat störande på den inhemska odlingen, och ändring i de bestående förhållandena
härutinnan har icke heller från något håll ifrågasatts.

Monopolbolaget har enligt lämnad upplysning genom försöksodlingar och
experiment, i samarbete med vetenskapsmän på området, försökt att höja den
inhemska tobakens kvalitet. Nedanstående sammanställning upptager antalet
odlare, odlingsareal, skördad takmogen kvantitet tobak och genomsnittspriserna
därå ävensom genomsnittsskörd per hektar samt skördens värde
under åren 1915—1923.

Kuiifjl. Maj.ts proposition Nr 192.

33

År

1

Odlareantal

Odlingsareal

hektar

Skördad
kvantitet
tobaksblad
i 1,000 tal
kg-

Genomsnitts-pris pr kg.
öro

Genoinsnitts-skörd per
hektar
kg.

1

Värde

luonor

i

1915............

2,267

424

878

72

2,071

632,160

1916..........

2,037

390

738

83

1,892

612,540

1917............

1,482

278

674

139

2,424

936,860

: 1918............

1,782

302

630

242

2,086

1,524,600

1919...........

1,604

324

774

208

2,389

1,609,920

1920............

;

1,773

304

760

225

2,520

1,723,500

1921............

1,946

380

661

199

1,739

1,315,390

1922............

1,827

304

528

148

1,737

781,440

1923............

1.772

340

685

129

2,015

883,650

(ienomsnitts-summa för
dessa 9 år

1,832

.338

704

158

2,097

1,113,340

I fråga om monopolets ställning till den allmänna handeln må erinras
därom, att det svenska tobaksmonopolet i motsats till vad gäller i de flesta
andra länder med statsmonopol å tobak, icke omfattar handeln med tobaksvaror.
Här i landet ansågs denna vid monopolets införande vara så ordnad,
att den erbjöd eu lämplig organisation i och för förmedlandet av ett eventuellt
fabrikationsmonopols varuförsäljning. Och en förvandling av den förhandenvarande
försäljarkåren till monopolets koncessionerade försäljare befanns icke
erbjuda några fördelar för vare sig staten eller den konsumerande allmänheten.
Härtill kom det ytterligare skälet för monopolets begränsning i angiven
omfattning, att kostnaden för monopolets införande därigenom kunde
i avsevärd grad begränsas, utan att monopolets effektivitet såsom skatteform
försvagades och utan att några berättigade enskilda intressen kränktes.

Grundsatsen om den fria handeln förutsattes skola gälla såväl grosshandeln
som detaljhandeln.

Bibehållandet av engrossistverksamheten i dess förutvarande omfattning
visade sig emellertid snart ställa sig både oekonomiskt och opraktiskt. Efter
upprättandet i olika landsdelar av särskilda för varudistributionen erforderliga
tobakskontor kunde, såvitt avsåg förmedling av monopolvaror, engrossisterna
undvaras såsom mellanhänder, varigenom den särskilda engrossistrabatten
skulle kunna såsom obehövlig indragas. Efter vederbörlig sakkunnigutredning
avlät också Kungl. Maj:t den 28 april 1916 till riksdagen proposition (nr 227)
i ämnet. Propositionen vann med vissa ändringar riksdagens bifall, varefter
förordning i ämnet utfärdades den 17 juni 1916 (nr 212). Sedan monopolbolaget
i enlighet med grunderna för förordningen upphört att lämna grossistrabatt,
har ifrågavarande grosshandel i allt väsentligt upphört.

I motsats till grosshandoln har detaljhandeln i stort sett fortgått i unJlihang
till riksdagens protokoll 192-1. I samt. 153 höft. (Nr 192.) a

Monopolet
och allmänna
handeln. .

Departements chefen.

Monopolet
och importhandeln.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

gefär enahanda ordning som före monopolets införande. Tobakshandel ma
sålunda enligt monopolförordningen utövas av envar till handel eljest berättigad
och är hunden allenast av vissa ordnings- och kontrollföreskrifter, som
för tillverkningsmonopolets behöriga utövande ansetts oundgängligen nödvändiga.
I sistnämnda hänseende märkes särskilt stadgandet i 20 § 2 mom.
av monopolförordningen, enligt vilket tobaksvaror icke må försäljas till all
mänheten till annat pris än det av monopolets utövare å varan utsatta priskurantpriset,
ävensom vissa i 1 mom. av samma paragraf meddelade föreskrifter
angående tobaksvarornas saluhållande i vederbörligen kontrollstämplade
originalförpackningar m. m.

Förhållandet mellan tobaksmonopolet och detaljhandeln har visserligen visat
sig på enstaka punkter vara mindre tillfredsställande. I det stora hela har
dock den fria handelns bestånd vid sidan av monopolet icke i principiellt
avseende givit anledning till särskild erinran. Vid sådant förhållande finner
jag icke påkallat att ifrågasätta någon omläggning såvitt avser organisationen
av handeln med tobaksvaror. Vissa från handlandekåren framförda
speciella önskemål får jag anledning att i det följande närmare beröra.

Vidkommande slutligen frågan om monopolets förhållande till importen
har inledningsvis framhållits, att handlandenas rätt att till riket införa färdiga
tobaksvaror är författningsenligt fastslagen och således oberoende av särskilt
tillstånd. Denna ståndpunkt i fråga om importens ställning i monopolsystemet
hade icke intagits av 1909 års sakkunniga. Enligt det av dem år 1911
avgivna betänkandet skulle sålunda i stort sett den egentliga importhandeln,
bedriven såsom näringsfång, upphöra. I anledning därav skulle i samband
med monopolets införande ersättning för intrång i näringsverksamheten utgå
till innehavarna av importaffärer med utländska tobaksvaror under närmare
angivna begränsningar ävensom till de hos sålunda ersättningsberättigade
importhandlare fast anställda handelsresande.

I avgivna yttranden över detta förslag riktades mot detsamma i denna
del allvarliga invändningar särskilt från tobakshandlarehåll. Det framhölls
sålunda med skärpa, att handeln icke kunde anses fri, därest handlandena
vid sina inköp — den ingalunda oviktigaste delen av detaljhandlarnas verksamhet
— bleve uteslutande hänvisade att hålla sig till monopolets utövare
såsom den enda engrosförsäljaren av tobaksvaror. Vidare erinrades, hurusom
i anledning av tobakshandelns säregna karaktär den föreslagna begränsningen
av detaljhandlarnas inköpsmöjligheter för dem skulle medföra alldeles
särskilt ogynnsamma verkningar.

Med anledning av de sålunda framställda erinringarna faun sig vederbörande
departementschef år 1914 böra frångå de sakkunnigas förslag härutinnan
och i stället förorda importens frihet. Till skydd för den inhemska
tillverkningen gentemot utländsk konkurrens föreslogos bestämmelser, som
av riksdagen antogos. av innehåll, att för alla av enskilda handlande impor -

Kungl. Mnj.ts proposition Nr /.9,2. 35

terade tobaksvaror skulle, innan varorna utlämnades till respektive importörer,
erläggas, förutom stadgad tullavgift, en av monopolets utövare uträknad
s. k. licensavgift, innefattande dels den å varan belöpande skatten, dels ock
ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålade vara med samma
priskurantpris för täckande av sina omkostnader och vinst. Till dylika omkostnader
hänföras enligt 22 § monopolförordningen alla utgifter, som monopolets
utövare i och för rörelsen får vidkännas, med undantag beträffande
egna fabrikat av råmaterialets värde och arbetslöner samt beträffande importerad
vara av inköpspris, frakt och tull.

Licensavgifterna skola betalas till monopolbolaget, vilket har att till statsverket
månadsvis inleverera de i licensavgifterna ingående skattebeloppen
men äger att för egen del behålla återstoden därav, vadan bolaget kommer
att å alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror erhålla samma
vinst, som om importen skett för monopol bolagets egen räkning. För monopolet
är det sålunda ekonomiskt likgiltigt, till huru stor del importen av
färdiga tobaksvaror kommer att ske genom enskilda handlande. Detta ansågs
vid monopolets tillkomst utgöra ett oeftergivligt villkor för att trots
monopolsystemet fri rätt att från utlandet införa tobaksvaror fortfarande skulle
kunna medgivas handlandena.

Vid tiden för förarbetena till tobaksmonopolets införande framhöll kommerskollegium
i avgivet yttrande, att handlandenas fria importrätt enligt
kollegiets åsikt utgjorde ett betydelsefullt regulativ på monopolets arbetssätt,
produkter och prissättning. Till detta uttalande kan jag giva min anslutning.
Visserligen äro med den fria importen förenade åtskilliga olägenheter,
från vilka icke kunna bortses. Den kan leda till inskränkningar i en efter
förhållandena väl avpassad arbetarstam och medföra betänkliga rubbningar
i en på viss konsumtion inriktad tillverkning med däri bundna kapitalvärden.
Den kan oek vålla exempelvis ökade kostnader i form av annonser
och annan reklam för den inhemska tillverkningen. Huru kännbara dessa
olägenheter än kunna anses vara, måste dock importens obestridliga värde
såsom reglerande faktor i förut angivna hänseenden bliva bestämmande för
den fria importens bibehållande. Det är alltså av vikt, att importrätten icke
så betungas, att den blir skenbar, likaväl som staten har ett omedelbart intresse
av att importen icke tagel- sådan omfattning, att den alltför menligt
inverkar på den inhemska näringen.

Jag finner följaktligen icke skäl att i förevarande avseende ifrågasätta
ändring i den hittills bestående ordningen. Till vissa av importörerna framställda
anspråk på beredande åt dem av en ur olika synpunkter förbättrad
ställning återkommer jag i det följande.

Med denna min uppfattning i frågan om tobaksmonopolets fortbestånd i
dess nuvarande gestaltning möter icke hinder för att åt kontraktet med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet gives förlängd giltighet. Ej heller föreligger

Departements*

chefen.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19H.

eljest skäl att uppsäga nämnda kontrakt, därvid jag dock utgår från att
vissa tillägg till eller ändringar i detsamma kunna behöva vidtagas. Bolagets
handkavande av monopolrätten har icke givit anledning till berättigade
erinringar, ett omdöme som torde allmänt kunna vitsordas, särskilt om hänsyn
tages till de onormala förhållanden, varunder bolaget började sin verksamhet
och som sedan fortvarit under flertalet av bolagets verksamhetsår.
Bolagets ställning är god och dess förvaltning, såvitt jag kunnat utröna,
väl organiserad. Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att statens monopolrätt
alltfoi''t upplåtes åt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.

Tobaksbe 8kattningen.

Jag tillåter mig nu anmäla riksdagens skrivelse den 3 maj 1923 (nr 135)
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
fortsatt tillämpning av föroi’dningen den 24 februari 1922 (nr 67)
om särskild skatt å tobaksvaror in. in., i vilken skrivelse riksdagen anhållit
om närmare utredning i fråga om tobaksbeskattningeus framtida ordnande.

Innan jag ingår på en redogörelse för innehållet i denna skrivelse, vill
jag erinra om gällande bestämmelser angående tull och skatt å tobak.

Tull. Enligt rubrikerna 195—197 i gällande tulltaxa utgår tull med följande
belopp:

för oarbetad tobak, blad och stjälk ........................ 1.— kr. för 1 kg.

» arbetad tobak:

» mjöl ................................................................ 1.15 » » » »

» cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter 6.— » » » »

» andra slag .................................................... 1.8 o » » » »

Huru behandlingen i och för införseln till tullinlandet av oarbetad och
arbetad tobak för närvarande är anordnad, framgår av följande redo
görelse, vilken grundats på en av generaltullstyrelsen meddelad sammanställning
i ämnet.

Vad först angår oarbetad tobak och tobaksmjöl, vilka varor icke må
införas av annan än aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, förfares i
fråga om dessa på följande sätt.

Vid införseln angivas varorna på samma sätt som varor i allmänhet,
vilka skola underkastas direkt förtullning. Därefter undersökas och behandlas
de från tullverkets sida liksom till direkt förtullning angivna
varor i allmänhet, med det undantag likväl, att utrönandet av varornas
vikt sker allenast med ledning av faktura eller annan företedd handling.
Uppvägning av varorna förekommer således icke hos tullverket. Sådan
företages först, då varorna intagas i fabrik för tillverkning av tobaksvaror.
Därvid utrönes nettovikten antingen sålunda, att, sedan bruttovikten
fastställts, emballagets vikt konstateras genom uppvägning och dragés
från bruttovikten, eller ock genom att varorna vägas netto. Å denna
nettovikt beräknas sedei-mera tullavgift för varorna. För detta ändamål
avlämnar föreståndaren för tobaksfabriken senast å tredje helgfria dagen
i varje månad till tullförvaltningen i den stad, där fabriken är belägen,
eller, där fabriken är belägen i stad, där tullförvaltning icke finnes, eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr !U:t.

utom stad, till närmaste i stad förlagda tullförvaltning eu av fabriksf
örestånd aren undertecknad och av vederbörande magasinsf öreståndare bestyrkt
uppgift å sammanlagda nettovikten av (le tullpliktiga varor av varje
särskilt slag, som under den nästföregående månaden uppvägts vid intagning
i tobaksfabrikör Sedan uppgiften kommit tullförvaltningen till banda, antecknar
denna därå den tullavgift, som belöper å de varor, uppgiften avser.
Därefter debiterar tullförvaltningen i sin inkommande journal det
sammanlagda tullavgiftsbeloppet. Om den sålunda verkställda debiteringen
meddelar tullförvaltningen generaltullstyrelsen underrättelse senast
den 8 i samma månad. Inom månadens utgång avlämnar därjämte aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet till generaltullstyrelsen eu på bolagets
bokföring grundad, på särskilt sätt undertecknad och till riktigheten bestyrkt
uppgift å sammanlagda nettovikten av de varor av vartdera slaget,
som under den nästföregående månaden uppvägts vid varje särskild tobaksfabrik.
Samtidigt inlevererar bolaget till generaltullstyrelsen den
däremot svarande tullavgiften. Sedan denna leverans skett och generaltullstyrelsen
kontrollerat, att de från skilda håll mottagna båda uppgifterna
samstämma, tillställer styrelsen förenämnda tullförvaltning levereringskvitto
å det tullavgiftsbelopp, som tull förvaltningen uppgivit sig liava
debiterat.

Det här ovan angivna förfaringssättet grundar sig på bestämmelser,
meddelade dels i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 497) om förtullning av
för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad
tobak och tobaksmjöl, dels i kungörelsen den 12 september 1921 (nr 545)
med särskilda föreskrifter angående förtullning av för aktiebolaget svenska
tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl,
dels ock slutligen i generaltullstyrelseus cirkulär den 29 september
1921 (tullverkets författningssamling nr 328 år 1921) med närmare kontroll-
och ordningsföreskrifter beträffande förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och
tobaksmjöl.

I fråga härefter om färdiga tobaksvoror, inkommande till handlande
med sådana varor, är behandlingen i och för införseln till tullinlandet för
närvarande denna.

Angivningen hos tullverket av sådana varor sker på för inkomna varor
i allmänhet brukligt sätt. Efter angivningen tullbehandlas varorna så
snart ägaren, själv eller genom ombud, för ändamålet inställt sig.

Hava varorna angivits till direkt förtullning, sker tullbehandiingen sålunda.
Det kolli, vari varorna förpackats, undersökes, därvid innehållet
uppackas och sorteras enligt tulltaxans rubriker. Därjämte utrönes nettovikten
av de olika varuslagen i regel sålunda, att varan väges brutto utan
ompackning eller annan förändring av det skick, vari den införts, varefter
avdrag från bruttovikten äger rum enligt vad för varuslaget är särskilt
stadgat i den vid tulltaxan fogade Taratariffen. När varuägaren
eller tullverket finner anledning därtill, konstateras nettovikten genom
störtning av varan. Över vad vid tullbehandlingen sålunda och i övrigt
förekommit utfärdar tullbehandlingsförrättaren därpå tullbehandlingsattest,
i vilken jämväl upptagas de tullavgiftsbelopp, som med tillämpning
av tulltaxan svara mot nettovikterna av de olika varuslagen. Efter det

38

Kittn/l. Maj:ts proposition Nr 192.

beloppens riktighet kontrollerats, utställer tullförvaltningen läkning å
dessa. Så snart ske kan därefter debiteras beloppen i tullförvaltningens
inkommande journal. Vid beloppens erläggande göres anteckning därom,
förutom i tullförvaltningens kassajournal, jämväl å det ställe i inkommande
journalen respektive upprättad lista över vid månads slut utestående
räkningar, där beloppet finnes upptaget. Med mindre förenämnda
belopp likvideras eller säkerhet därför ställes, utfår ägaren icke sina varor.
Utbekommandet av varorna förutsätter emellertid även, att varornas
förpackning på ägarens bekostnad försetts med föreskriven kontrollstämpel
och åsätta priskurantpris samt att ägaren visat, att han för varorna
behörigen erlagt den licensavgift och den särskilda skatt, som skola
utgå för tobaksvaror, importerade till tullinlandet av handlande med dylika
varor. I och för dessa åtgärder har varuägaren att hos utövaren av
statens tobaksmonopol göra särskild anmälan. Efter mottagandet av sådan
plägar monopolets utövare ombesörja avhämtning av varorna hos
tullverket för att låta dessa undergå den för licensavgiftens fastställande
erforderliga behandling och därmed sammanhängande förfarande eller
undantagsvis vidtaga dessa senare åtgärder i tullverkets lokaler. Först
sedan ansvarsförbindelse för eller intyg om fullgörandet av berörda åtgärder
och bevis om erläggandet av licensavgiften blivit av monopolets
utövare utfärdade, utlämnas varorna från tullverket.

Därest varorna vid införseln angivits till uppläggning å nederlag, verkställes
tullbehandlingen på enahanda sätt som vid angivningen till direkt
förtullning. Förberörda licensbehandling uppskjutes emellertid till den
tidpunkt, då varorna angivas till förtullning från nederlaget för inhemsk
förbrukning. Sedan tullbehandlingen förrättats och attest däröver utfärdats,
uträknas den å varorna belöpande nederlagsavgiften, utgörande eu
procent av det belopp, vartill tullavgiften för varorna uppgår. Den uträknade
avgiften kontrolleras, varefter räkning å densamma av tullförvaltningen
utställes. Avgiften skall erläggas inom viss tid, och varuägarens
nederlagsvaror utgöra pant för densamma. Efter tullbehandlingen
skola varorna inom närmare bestämd tid avföras till och uppläggas i nederlagsmagasin.
Detta sker genom varuägarens försorg men under särskild
tullkontroll, som, där den försiggår under tullverkets allmänna
tjänstgöringstid, bekostas av statsverket. Över uppläggningen utfärdar
den bevakande tulltjänstemannen attest. Vid uppläggningen bokföras varorna
specifikt efter tullbehandlingsattesten i en särskild för debet och
kredit inrättad nederlagsjournal, däri sedermera inträffande uttagning^-och andra speciella åtgärder med varorna likaledes antecknas. Samtliga
dessa senare åtgärder ske likaledes under tullkontroll. Denna bekostas
huvudsakligen allenast i de fall av statsverket, då varorna uttagas till
förtullning eller återutförsel å den för tullverket fastställda allmänna
tjänstgöringstiden. Vid uttagningen från nederlaget efter angivning till
förtullning angivas de varukolli, som önskas uttagna, hos tullförvaltningen,
vilken i nederlagsjournalen avför dessa samt vidare för kollina i
inkommande journalen debiterar den tullavgift, som därå belöper enligt de
i nederlagsjournalen förekommande uppgifter om de i kollina befintliga
varornas slag och myckenhet. Härefter utställer tullförvaltningen rakning
å tullavgiftsbeloppet. Förrän detta belopp erlagts, utbekommer ägaren
icke varorna, därest han icke liar antingen å nederlaget kvarliggande
varor, som av tulliörvaltningen prövas utgöra full säkerhet för oguldna
och ytterligare å de kvarliggande varorna belöpande avgifter ävensom

Kanyl. Maj:ts proposition Nr li)''2. 39

för böter, vartill lian genom dröjsmål med betalningen av dessa avgifter
kan göra sig förfallen, eller ock ställer särskild säkerhet för avgifterna.
Finnes säkerhet av ena eller andra slaget, må ägaren åtnjuta kredit på tullavgiften
under närmare bestämda tidrymder. I varje fall gäller emellertid
såsom villkor för varornas utlämnande till ägarens fria disposition,
att varorna dessförinnan undergått enahanda behandling från tobaksmonopolets
utövares sida, som i det föregående nämnts beträffande tobaksvaror,
angivna till direkt förtullning. Ordningen för denna behandling
är densamma, som i berörda sammanhang omförmälts.

Hava varorna åter vid införseln angivits till uppläggning å transitupplag,
består den därvid företagna tullbehandlingen allenast i utrönande av
bruttovikten å det kolli, vari varorna förpackats. I samband med tullbchandlingen
debiteras eu efter varornas vikt utgående första transitupplagsavgift
i inkommande journalen, där kollit ock redovisas. Därjämte
bokföres kollit hos tullförvaltningen i en särskild transitupplagsjournal,
förd på liknande sätt som nederlagsjournalen. Kollits transport till transitupplagsmagasin
försiggår under tullkontroll liksom i fråga om neder
lagsvaror. Vid uttagningen från transitupplaget avföres kollit i transitupplagsjournalen,
varjämte kollit, därest det då angivits till förtullning,
underkastas samma undersökning för uppdebitering av å kollit belöpande
tullavgift som varor, angivna till direkt förtullning. Även behandlingen
för licensavgiftens och den särskilda skattens uttagande överensstämmer
med den vid sistberörda angivning förekommande.

Förfarandet vid införseln till tullinlandet av färdiga tobaksvaror stöder
sig på föreskrifter, meddelade i gällande tullstadga, tulltaxeförordning
och tjänstgöringsreglemente för tullverket, förordningen den 15 december
1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt
förordningen den 24 februari 1922 (nr 77) angående ordningen för framställning
om uträknande av licensavgift för till införsel avsedda tobaksvaror
och särskild skatt å tobaksvaror.

För sådana färdiga tobaksvaror, som av resande för eget bruk införas till
riket, gälla särskilda bestämmelser, till vilka jag återkommer i det följande.

Enligt 18 § monopolförordningen, sådan denna paragraf numera lyder,
skall i varje tobaksvaras priskurantpris skatt ingå med belopp, som motsvarar
nedanstående procent av priskurantpriset eller varans värde, nämligen:

för cigarrer och cigarrcigarretter .................... 15 procent,

» cigarretter ................................................... 30 »

» karvad tobak................................................ 20

» spinn-, press- och rulltobak....................... 20 »

» snus................................................................ 25 »

För tobaksvara, som av handlande med tobaksvaror till riket införes, skall
enligt 22 § i nämnda förordning, innan varan utlämnas till respektive importörer,
förutom stadgad tullavgift erläggas eu licensavgift, innefattande dels den
å varan enligt 18 § belöpande skatt, dels ock ett belopp motsvarande vad
monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för täckande av
sina omkostnader och vinst. Licensavgiften erlägges till monopolets utövare.

Ordinarie

tobakiskalt.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

i I det mellan staten och monopolbolaget upprättade kontraktet angående
utövandet av svenska statens tobaksmonopol har bolaget, såsom redan nämnts,
förbundit sig att månadsvis för försäljningen av alla av bolaget inom riket
tillverkade eller dit importerade tobaksvaror ävensom för alla av enskilda
handlande importerade tobaksfabrikat till staten erlägga skatt med belopp,
motsvarande de enligt 18 § monopolförordningen stadgade procentsatser.

^Tittat0" Enligt förordning den 4 mai 1923 (nr 95) angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å
tobaksvaror skall utöver den skatt, varom förmäles i 18 § inon opol förordningen,
utgå särskild skatt med nedanstående belopp:

för i riket tillverkade tobaksvaror:

för

cigarrer................................................

................... 0.8

öre

för

1 st.

»

cigarrcigarretter..............................

..................... 0.6

»

»

1 »

y>

cigarretter ........................................

................... 0.5

»

»

1 »

»

karvad tobak ....................................

.................... 1.50

kr.

»

1 kg.

»

spinn-, press- och rulltobak...........

.................... 0.70

»

»

1 »

»

snus ....................................................

.................... 0,3 0

»

»

1 »;

för till riket införda

tobaksvaror:

för

cigarrer 1 ............................................

.................... 3

öre

för

1 st.

»

cigarrcigarretter 1 ............................

................... 1.8

»

»

1 »■

»

cigarretter...........................................

................... 0.7

»

»

1 »

»

karvad tobak ....................................

.................... 4

kr.

»

1 kg.

»

spinn-, press- och rulltobak............

.................... 4

»

»

1 »

»

snus ....................................................

.................... 4

»

»

1 » .

(xenom tilläggsavtal den 25 februari 1922 bär monopolbolaget förbundit
sig att på enahanda sätt, som gäller angående den ordinarie tobaksskatten,
erlägga och till staten inleverera den särskilda skatten.

Angående tillkomsten av den särskilda skatten å tobaksvaror tillåter jag
mig erinra om följande:

Genom proposition den 13 januari 1922, ur 14, föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen införande av en tillfällig dels efter stycketal, dels efter vikt utgående
skatt å vissa tobaksvaror med skattesatser så avpassade, att till riket
införda tobaksvaror skulle beskattas högre än i riket tillverkade. Syftet
med förslaget var i första hand att bereda statsverket ökade inkomster.

Vid anmälan i statsrådet förena runda dag av frågan om proposition anförde
min företrädare i ämbetet, bland annat, att importen av tobaksvaror hotade att
taga en allt större omfattning och redan hade inverkat menligt på den in -

) I skattehänseende utgöres enligt förordningen angående särskild skatt å tobaksvaror
skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets, har skuren
inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

Kanyl. Maj:tu proposition Nr 19X.

41

hemska tillverkningen. Orsaken till denna stegrade import läge framförallt
däri, att konkurrensen å den inhemska tobaksmarknaden till alldeles övervägande
del härrörde från länder med i hög grad deprecierade valutor. 1
det stora hela kunde därför utan tvivel importerade tobaksvaror bära eu
tyngre skattebelastning än de inom riket tillverkade. En differentiering
med hänsyn till olika valutaförhållanden mellan skattesatserna å tobaksvaror
från olika länder syntes av praktiska skäl vara utesluten. Då statens
förhållande till tobakslianteringen ordnats från den utgångspunkten, att
hanteringen borde utnyttjas såsom en av statsverkets viktigare inkomstkällor,
och då de importerade tobaksvarorna syntes skäligen kunna med större anpart
än dittills bidraga till tobaksskatten, fann departementschefen sig böra
föreslå högre skattesatser för importerade än för inhemska tobaksvaror.

Den ökning i statsinkomsterna, som den särskilda skatten å tobaksvaror
skulle medföra, beräknades till 10 miljoner kronor för år 1922 och 6 miljoner
kronor för första hälften av år 1923.

De bestämmelser, som erfordrades för vinnande av omförmälda syfte,
innehöllos i huvudsak i ett vid propositionen fogat förslag till förordning
angående särskild skatt å tobaksvaror.

över förenämnda proposition, som för behandling remitterades till bevillningsutskottet,
avgav utskottet den 16 februari 1922 betänkande (nr 5).
Utskottet anförde häri, bland annat, att utskottet funnit, att den rubbade
jämvikten mellan tobaksmonopolets försäljning och tobakshandlarnas import
måste väcka farhågor för att det ekonomiska resultatet av monopolverksamheten
skulle avsevärt förryckas och därmed ett betydande statsfinansiellt intresse
i viss grad äventyras. För utskottet hade det därför framstått såsom av
förhållandena påkallat, att ändringar i tobaksbeskattningen vidtoges i syfte
att återställa det vid monopolets införande avsedda jämviktsläget, beträffande
vilket utskottet framlagt en siffermässig utredning. Då vidare utskottet, i
likhet med föredragande departementschefen, ansett skäligt, att tobaksförbrukningen
lämnade något ytterligare bidrag till täckande av statsverkets
stora inkomstbehov, i den mån denna förbrukning finge anses kunna bära
en ytterligare skattebelastning, och då utskottet icke haft något att erinra
mot den ifrågasatta beskattningens tillfälliga natur, hade utskottet kunnat
principiellt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avsåge
en till viss tid begränsad tilläggsbeskattning av vissa tobaksvaror, så anordnad
att importerade varor drabbades hårdare därav än av monopolet
tillverkade.

I fråga om formen för den särskilda skatten hade bevillningsutskottet
visserligen haft under övervägande även andra möjligheter att anordna en
extra tobaksbeskattning, men hade utskottet — som funnit sig böra med
hänsyn till det gällande importförbudet bringa frågan snarast möjligt till
avgörande — utan att kunna i allo ansluta sig till departementschefens
motivering för den av Kungl. Maj:t föreslagna formen av en fast skatt,
dels efter stycketal dels efter vikt, ingående i priskurantpriset, emellertid

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

funnit densamma kunna, med hänsyn till skattens natur av en tillfällig
påbyggnad till den gällande tobaksbeskattningen, av utskottet förordas.

De av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna syntes utskottet i det hela
vara avpassade i syfte att lämna det med förslaget avsedda inkomstresultatet.
I fråga om beskattningens avvägande å de särskilda slagen av tobaksvaror
hade utskottet emellertid funnit anledning till erinringar, som föranlett utskottet
att i vissa fall föreslå andra skattesatser.

En sammanställning av de av Kungl. Maj:t (a) respektive utskottet (b)
föreslagna skattesatserna för olika tobaksvaror utvisar följande:

för i riket tillverkade tobaksvaror:

för cigarretter ..............................................

» karvad tobak ...........................................

» spinn-, press- och rulltobak..................

» snus ...........................................................

för till riket införda tobaksvaror:
för cigarrer

» cigarrcigarretter.......................................

» cigarretter ..............................................

» karvad tobak ...........................................

» spinn-, press- och rulltobak .................

» snus ...........................................................

för 1 st.

» 1 kg.

» 1 »

» 1 »

för 1 st.

» 1 »

» 1 »

» 1 kg.

» 1 »

» 1 »

(a)

0.5 öre

1.20 kr.
0.7 0 »
0.4 0 »

6 Öre

2.5 »

1.5 »
3.2 0 kr.
3.2 0 »
3.2 0 »

(b)

0.4 öre

1.5 0 kr.

0.70 »

0.30 » ;

4 öre

2.5 »

1 »

4 kr.

4 »

4 » .

I sitt förslag hade utskottet tillika ansett lämpligt, att på grund av den
högre beskattning av cigarrer än av cigarrcigarretter, som även utskottets
förslag innefattade, i eu särskild punkt i förordningen om den särskilda
skatten bestämmelser intoges om skillnaden i beskattningshänseende mellan
cigarrcigarretter och cigarrer.

De skattesatser, som utskottet föreslagit, vore de högsta, som utskottet
ansett sig kunna tillråda utan att äventyra det finansiella resultatet. Givetvis
komme detta resultat att i sin mån bliva beroende av det sätt, varpå
monopolbolaget begagnade sig av den ändrade ställning i konkurrenshänseende,
som ett bifall till utskottets förslag för bolaget medförde. Utskottet
förutsatte, att bolaget komme att i sådant hänseende låta sig bestämmas i
sista hand av hänsynen till det statsfinansiella intresset.

I skrivelse den 24 februari 1922, nr 38, anmälde riksdagen, under åberopande
av bevillningsutskottets förenämnda betänkande, att riksdagen, som
icke kunnat i oförändrat skick godkänna Kungl. Maj:ts förslag till förordning
angående särskild skatt å tobaksvaror, antagit förslag till sådan förordning
av det innehåll, varom bevillningsutskottet hemställt. Förordning
i ämnet utfärdades den 24 februari 1922 (nr 67).

Sedermera upptogs inkomsttiteln särskild skatt å tobaksvaror med 8 miljoner
kronor å tilläggsstaten för år 1922 och med 6 miljoner kronor å riksstaten
för statsregleringsperioden 1 januari—30 juni 1923.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192. 43

Dä min företrädare i ämbetet den 8 januari 1923 till statsrådsprotokollet
över finansärenden redogjorde för de beräkningar av statsverkets inkomster,
som verkställts i och för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1923
—1924, erinrade han, att inkomsttitlarna tobaksskatt och särskild skatt å
tobak beräknats av riksräkenskapsverket till 34 respektive 10.i miljoner
kronor, medan monopolbolaget beräknat motsvarande belopp till 32 respektive
10 miljoner kronor. Departementschefen framhöll emellertid ock, att
han i samband med framläggande av förslag till förnyad särskild skatt
å tobak hade för avsikt att förorda viss omläggning av skattesatserna, på
grund varav denna inkomsttitel torde kunna upptagas till 12 miljoner
kronor. Med hänsyn härtill och då försiktigheten krävde, att inkomsttitlarna
ej beräknades för högt, borde den ordinarie tobaksskatten något
sänkas under vad riksräkenskapsverket beräknat, och förordades fördenskull,
att sistnämnda skatt skulle upptagas till ett belopp av 33 miljoner kronor.

Genom proposition den 23 februari 1923, nr 113, framlade Kungl. Maj:t
för riksdagen det förebådade förslaget om förnyad särskild skatt å tobaksvaror.
Vid anmälan samma dag av frågan om propositionen anförde departementschefen
huvudsakligen:

När år 1922 med hänsyn till statsfinansernas läge förslaget om en
särskild skatt å tobaksvaror framlades, hade denna skatt fått sin särskilda
utformning på grund av den alltmer ökade importen av tobaksvaror utav
enskilda handlande, vilken hotade att helt kasta om det förhållande, som
man vid tobaksmonopolets införande tänkt sig mellan den inhemska tillverkningen
och importen. Det berättigade i denna synpunkt framginge med
all önskvärd tydlighet därav att, medan tobakshandlarnas import av cigarrer
år 1916 uppgått till 28.7 och år 1917 till 27.4 procent av tobaksmonopolets
försäljning, motsvarande siffra år 1921 utgjorde 57.2. Även för övriga
varor, speciellt cigarrcigarretter, hade visat sig en motsvarande tendens.

Den beslutade särskilda skatten hade i huvudsak återställt den rubbade
jämvikten. Beträffande cigarrer hade tobakshandlarnas import år 1922
icke utgjort mer än 20.5 procent av monopolbolagets försäljning, vilket betecknade
eu nedgång under 1916 och 1917 års siffror. Även i fråga om övriga
varuslag visade sig eu nedgång i förhållande till år 1921, mindre dock för
röktobak än för andra varor. För cigarrcigarretter och röktobak vore dock
fortfarande 1922 års siffror för importörerna förmånligare än 1916 och 1917
års; beträffande röktobak utgjorde importen år 1916 8.9 procent och år 1917
5.8 procent av försäljningen mot 15.3 procent år 1922. Ett medräknande
av siffror för januari 1923 skulle hava utvisat ett för importörerna i det
hela något gynnsammare resultat än de för kalenderåret 1922 erhållna.

Det borde emellertid bemärkas, att hela denna nedgång i importen icke
uteslutande vore att tillskriva den särskilda skatten utan delvis vore beroende
därav, att monopolbolaget för att vinna avsättning för sina tillverkningar
beviljat detaljhandlarna betydande rabatter i förhållande till dessas

1D-J.1.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

inköp under året, varigenom importörernas konkurrensmöjligheter tillfälligt
försvagats.

Det statslinansiella läget vore sådant, att en särskild skatt å tobaksvaror
oundgängligen erfordrades även under budgetåret 1923—1924. Emellertid
fann departementschefen, såsom han även antytt, att det erforderliga finansiella
resultatet av den särskilda skatten — en intäkt av 12 miljoner kronor
— borde nås på grundvalen av andra skattesatser än de då gällande.
De särskilt gynnsamma importmöjligheter, som valutaförhållandena tidigare
medfört, torde kunna anses under den sista tiden icke hava förelegat i samma
grad som tidigare. Det hade därför synts departementschefen sannolikt, att
en jämkning av skattesatserna för den särskilda skatten skulle kunna genomföras.
Departementschefen hade fördenskull under hand inhämtat förslag i
iimnet från den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören i aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet, vilken i det ifrågavarande ärendet samrått
med bolagets verkställande direktör. Detta förslag innebar, att den särskilda
skatten skulle sänkas beträffande importerade varor för cigarrer
med 1 öre, för cigarrcigarretter med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre,
men att a andra sidan eu höjning skulle äga ruin för inhemska varor, så
att skatt skulle utgå för inhemska cigarrer med 0.8 öre, cigarrcigarretter
med O.g öre och cigarretter med 0.5 öre, medan särskild skatt tidigare utgått
endast för inhemska cigarretter med 0.4 öre, allt per styck. Därest det
skulle visa sig oundgängligen nödigt, kunde även en höjning av den särskilda
skatten å inom riket tillverkat snus från 30 till 38 öre per kilogram
ifrågasättas. Det hade tillika meddelats, att de sålunda föreslagna skattesatserna
för inhemska varor vore de högsta, som monopolbolaget skulle kunna
bära utan ändring i den prispolitik, vilken vore nödvändig för ett vidmakthållande
av produktionen vid sådan höjd, att ett något så när tillfredsställande
inkomstresultat kunde uppnås.

Importen av tuggtobak och snus hade — fortsatte departementschefen —
allt sedan monopolets tillkomst saknat egentlig betydelse. Något skäl till
ändring i de för dessa varuslag gällande skattesatser i syfte att lätta importen
syntes på den grund ej förefinnas. I fråga om röktobak kunde importörerna
för år 1922 uppvisa en siffra, som för dem ställde sig betydligt
förmånligare än 1916 och 1917 års motsvarande siffror. Ej heller beträffande
detta varuslag förelåge därför anledning till ändring i gällande
bestämmelser.

Vad anginge de övriga i omhandlade förslag ifrågasatta nya skattesatserna,
innebure de en betydande förskjutning till importörernas förmån.
I fråga om cigarrer skulle inträda i det närmaste en halvering av det utav
den särskilda skatten meddelade skyddet, beträffande cigarrcigarretter skulle
skyddet bli mindre än hälften, beträffande cigarretter skulle det gå ned till
omkring en tredjedel av det då gällande. Uppenbarligen måste en reglering
av skattesatserna i denna riktning för importörerna innebära en högst
avsevärd förbättring i deras ställning.

Kandi. Maj:tu proposition Nr 192.

45

Redan vid tobaksmonopolets tillkomst både emellertid statsmakterna genom
sin utformning av tullsatser m. in. givit uttryck åt den uppfattningen, att åtgärder
borde vidtagas för upprätthållande av den inhemska tillverkningen, så
att denna ej skulle komma att allt för mycket inkräktas av importen. För
sin del vidhölle departementschefen ock fortfarande sin år 1922 uttalade
uppfattning, att tobaksmonopolets tillverkning såsom underlag för en statens
speciellt skapade inkomstkälla bolde bedömas efter eu särskild måttstock.
Departementschefen ansåge det på dessa grunder fortfarande påkallat att
vidmakthålla en sådan skillnad mellan skattesatserna för inhemska och införda
varor, att ej tillståndet före den särskilda skattens tillkomst kunde
befaras återinträda. Att minska denna skillnad utöver vad som skett i det
framlagda förslaget syntes icke tillrådligt.

Ej heller ansåge departementschefen det under dåvarande förhållanden
vara möjligt att för såväl inhemska som importerade varor med bibehållande
av nyss angivna skillnad sänka skattesatserna. Endast med en optimistisk
kalkyl torde man med de föreslagna skattesatserna kunna påräkna
de 12 miljoner kronor, vilka upptagits i statsverkspropositionen. Detta förhållande
syntes i själva verket vara ägnat att föranleda ett övervägande,
huruvida ej läget vore sådant, att även för snus eu skatteökning borde
komma till stånd. Då emellertid beräkningen av den ordinarie tobaksskatten,
33 miljoner kronor, skett med iakttagande av eu viss försiktighet,
funne departementschefen sig ej nödsakad att föreslå någon sådan skatteökning.

Departementschefen ansåge sig alltså böra förorda de sålunda ifrågasatta
omläggningarna av skattesatserna för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter,
medan övriga skattesatser lämnades oförändrade. I

I skrivelse den 3 maj 1923, nr 135, anmälde riksdagen, att riksdagen antagit
Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med vad bevillningsutskottet
i sitt betänkande den 19 april 1923 (nr 31) anfört, framhöll riksdagen
tillika följande:

»Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från ej
mindre den kronoskatt, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har att erlägga,
än även utdelningen å de preferensaktier i nämnda bolag, i vilka en mindre
del av pensionsförsäkringsfonden är placerad — enligt de från monopolets
början gällande bestämmelserna i tre olika former, nämligen dels såsom
utdelning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom
tobaksskatt, vilken utgår med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset
eller varans värde, och dels såsom tullavgifter. Till nämnda
skatteformer kommer såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten.
Den skattebelastning, som sålunda samfällt påvilar tobaksvarorna, är otvivelaktigt
synnerligen stark. Därest det kommer att visa sig nödvändigt att
även framdeles av tobaken uttaga mera än som inflyter enligt de ursprungliga
bestämmelserna, synes det vara lämpligt att taga under omprövning,

Förslag till
loiaksheskat''
ningens ordnande.

Lagbyråns

promemoria.

formerna
för beskattningen.

46 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 192.

huruvida tobaksbeskattningen, sådan densamma för närvarande är ordnad,
är ur de olika ekonomiska och statsfinansiella synpunkter, som inverka på
frågans bedömande, fullt tillfredsställande.»

Den 4 maj 1923 utfärdade Kungl. Maj:t förordning (nr 95) angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 (nr 67) angående
särskild skatt å tobaksvaror, vilken förordning gäller till och med den 30
juni 1924.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 upptogs den särskilda skatten ä
tobak med ett belopp av 11 miljoner kronor eller med en miljon kronor
mindre än vad som beräknats i statsverkspropositionen och propositionen om
den särskilda skatten.

I anledning av riksdagens förenämnda skrivelse har jag låtit inom
'' finansdepartementet verkställa utredning i det av riksdagen angivna syftet.
Resultaten av denna undersökning hava sammanfattats i en inom departementets
lagbyrå upprättad promemoria angående tobaksbeskattningen ävensom
i därtill anslutna författningsförslag m. m.

Över berörda promemoria hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
avgivit infordrade utlåtanden samt styrelsen för aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet ävensom svenska tobaksengrossisternas förening inkommit
med yttranden. I

I promemorian har till eu början i fråga om formerna för uttagandet
av de å tobak vilande avgifterna anförts i huvudsak följande:

»Den nuvarande beskattningen av tobak äger rum dels efter vikt (tull),
dels efter värde (tobaksskatt) och dels efter stycketal resp. vikt (särskild
skatt). Då dessa skatter grundas på olika primäruppgifter och uppbäras
av skilda organ, uppkommer ett ej obetydligt dubbelarbete med därav föranledd
kostnadsökning. Uppbördens samlande i en hand och avgifternas
uttagande i samma ordning och på grundval av samma primärmaterial
måste vid den stundande regleringen av tobaksbeskattningen framstå som
ett önskemål.

En ingående undersökning av de olika på frågan inverkande omständigheterna
har givit vid handen, att ett överförande till tobaksskatt av den
nuvarande tullen 1 å såväl oarbetad som arbetad tobak, att uppbäras och
redovisas av monopolets utövare, låter sig med fördel genomföra. De författningsbestämmelser,
som i sådant hänseende erfordras, hava sammanförts
i särskilda förslag till dels förordning om vissa ändringar i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,
dels kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa, dels förordning
angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, dels
lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 om straff för olov 1

Härvid bortses från resandetullen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192. 47

Lagbyrån»

promemoria.

lig va ruin för nel, dels oek kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för inoch
utförseln av tobaksvaror m. m. Förslag till vissa erforderliga tillägg
i kontraktet mellan staten och monopolbolaget har ock uppgjorts.

överföres tullen till tobaksskatt, synes hinder icke böra möta mot skattens
likformiga uttagande. Frånsett råtobakstullen uttagas alla avgifter å tobaken
på den färdiga varan. Inordnas råtobakstullen i det speciella tobaksskattesystemet,
bör jämväl denna utgå å fabrikatet. En dylik omläggning
lärer icke bereda några större svårigheter, och råtobakstullens syfte att
skydda den inhemska odlingen tillgodoses lämpligen på så sätt, att monopolets
utövare vid redovisning till statsverket av den sammanlagda skatten
för varje kilogram svensk tobak, som inköpes för tillverkningen, räkna r
sig till godo ett belopp, motsvarande den nuvarande tullen.»

För nämnda förslag, vilka torde få såsom bilagor (4—9) fogas till dagens
statsrådsprotokoll, får jag, i vad de avse nu föreliggande fråga, lämna följande
i promemorian intagna redogörelse, därvid jag först återgiver vad
som anförts rörande förslaget till förordning angående behandlingen av
till riket inkommande tobaksvaror:

»Den tullfrihet, som komme att inträda för oarbetad tobak och tobaksvaror
genom förändring av tullen för dessa varuslag till skatt, att upptagas av
utövaren av statens tobaksmonopol, medför, att åtskilliga förenklingar i behandlingen
från tullverket sida av samma varuslag automatiskt genomföras.

Dessa förenklingar bliva starkast framträdande med avseende å de färdiga
tobaksvarorna. Enligt beslut av 1921 års riksdag hava nämligen redan icke
oväsentliga lättnader i tullbehandlingen av oarbetad tobak och tobaksmjöl
blivit genomförda.

Med tullfriheten följer emellertid också, att vissa inskränkningar i de tullförmåner,
som hittills för ifrågakomna varuslag medgivits med hänsyn till
deras tullpliktiga beskaffenhet, komma att uppstå, därest ej särskilda åtgärder
till förebyggande därav vidtagas. Ett sådant förebyggande har ansetts
icke böra underlåtas. De bestämmelser, som för ändamålet synts behövliga,
återfinnas i det nu framlagda förslaget till förordning angående behandlingen
av till riket inkommande tobaksvaror. De avse dels att bereda
möjlighet att, innan varan utlämnas från tullverket, få densamma, ehuru
tullfri, försänd från en till annan ort inom riket såsom omedelbar transitförsändelse,
upplagd å transitupplag, överlåten till kronan eller helt eller
delvis återutförd, därest ägaren av en eller annan anledning icke åtnöjes
med varan. Motsvarande stadganden i fråga om oarbetad tobak eller tobaksmjöl
hava däremot funnits kunna avvaras, då importen av sådana varor
är förbehållen allenast monopolets utövare, som skulle äga att utan vidare
disponera dessa för försändning eller lagring hos sig och för vilken, med
hänsyn till den ställning, monopolets utövare intager gentemot staten, rätten
att anlita förfaringssättet att överlåta vara till kronan tydligen icke skulle
vara av praktisk betydelse.

Lagbyråns

promemoria.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

De former, varunder tullbehandlingen av oarbetad tobak, tobaksmjöl och
tobaksvaror konnne att försiggå, synas redan vid tillämpning av för tullfri
vara i allmänhet gällande föreskrifter kunna bliva av enkel beskaffenhet,
särskilt som antalet rubriker i tulltaxan för arbetad tobak i och med införandet
av systemet med tullfrihet kan reduceras. Tullbehandlingen skulle
nämligen därigenom kunna inskränkas till en föga tidsödande undersökning
för konstaterande, att förevarande kolli innehölle tobaksvaror, ävensom bruttovågning
av kollit eller utrönande av kollits vikt med stöd av företedda frakthandlingar
rörande detta. För det fall, att ett inkommet kolli innehölle,
förutom tobaksvaror, även andra varor, tullpliktiga eller tullfria, måste ett
frånskiljande av tobaksvarorna före samtliga varors utlämnande från tullverket
tydligen få företagas vid tullbehandlingstillfället. Då ett dylikt tillvägagångssätt
i andra fall förvägras, lära särskilda bestämmelser i ämnet
bliva erforderliga. Sådana hava utformats i det nu föreliggande författningsförslaget.

Den sålunda inträdande förenklingen i tullbehandlingen har synts kunna
föras än vidare genom beredande av möjlighet för tullverket att kunna efterlåta
själva undersökningen av det inkomna kollit, när anledning icke förefunnes
till antagande, att kollit innehölle annat än tobaksvara. En sådan
ytterligare förenkling skulle givetvis bliva av värde icke blott ur synpunkten
av besparing i arbetskraft för tullverket utan även med hänsyn till varuägarens
intresse att minsta möjliga tid uppehållas »av tullbeliandlingsförrättning
och att få uppackningen av sina ofta ömtåliga tobaksvaror omhändertagen
endast av monopolets utövare. Att för ett efterlåtande sådant det hä r
ifrågasatta särskilda säkerhetsföreskrifter måste ur statsverkets synpunkt förefinnas
ligger i öppen dag. På sätt av författningsförslaget framgår har man
tänkt sig dessa böra bestå i bestämmelser om avgivande av viss försäkran
på tro och heder från varuägarens sida, att vederbörande kolli icke innehölle
annat än tobaksvara, samt om straff för den, som avgivit felaktig försäkran.
Straffet har förslagsvis upptagits till böter, begränsade på sätt om tullfritt
gods vid vissa förseelser är i 5 § av lagen om straff för olovlig varuinförsel
bestämt; påföljd av varans förlust har däremot ansetts ej skäligen böra förekomma.
I fråga om fördelningen av influtna böter har vid författningsförslagets
upprättande härutinnan även nyssnämnda lag i viss mån fått
tjäna såsom förebild. Då upptäckt av förseelse, varom här är fråga, kan
ske såväl medan vhrukollit ännu kvarligger i tullverkets förvar som ock
sedan det ställts under monopolets utövares tillsyn och då förseelsen innebär
eu åtgärd, varigenom ett tullverkets kontrollförfarande kunnat undgås
eller undgåtts, har det synts lämpligt att lägga åtalsskyldigheten i varje
fall på tullverkets vederbörande åklagare.

I och med inträdandet av tullfriheten för tobaksvaror bör uppenbarligen
tullverkets kontrollplikt med avseende å varan upphöra snarast möjligt efter
varans tullbehandling. Tillsynen å densamma därefter, intill dess den kau
ställas till ägarens fria förfogande, bör i stället anförtros åt monopolets ut -

liungl. Maj:ts proposition Nr 192. 4!)

öva re. Ett undantag härifrån synes tillsynen över själva utförseln ur riket
av varan böra utgöra. Denna senare tillsyn lärer nämligen ur praktisk synpunkt
böra fortfarande liksom förhållandet är i andra likartade fall ombänderhavas
av tullverket.

Om nuvarande skyldighet att erlägga tullavgift för tobaksvaror borttages,
upphör därmed även rätten att upplägga sådana varor å nederlag och provianteringsfrilager,
varom i tullstadgan respektive förordningen den 15 november
1912 (nr 298) förmäles. Såväl med hänsyn till tullverkets personalkostnader
för kontrollen vid nederlag som ock på grund av de synnerligen
stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande sätt övervaka
utfåendet av i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket bestämd avgift för från provianteringsfrilager utlämnade tobaksvaror,
har det icke befunnits lämpligt förklara, att den inträdande tullfriheten ej
skall utgöra hinder för bibehållande beträffande varorna av den tidigare
rätten till uppläggning å dessa båda slag av lager. De i detta sammanhang
väsentligaste fördelarna med dessa lager torde likväl böra i möjligaste mån
alltfort tillförsäkras varuägarna. Dessa fördelar bestå i att dels få tidpunkten
för införselavgifternas erläggande förlagd så nära intill försäljningstillfället
som möjligt, dels ock, i fråga om provianteringsfrilager, få för fartygsproviantering
i större eller mindre partier fördela och uttaga på lagret
liggande varukolli. Den senare förmånen synes, under förutsättning att för
monopolets utövare besvärande förflyttningar av varan till tullager på platsen
eller mellan olika orter icke tillätes, till och med kunna utsträckas till
att omfatta uttagning för vilket ändamål som helst i skilda poster av ett
uppdelat kolli. En dylik utsträckning liksom ock ordningen för bestämmandet
av avgifter enligt ovannämnda förordning måste dock ur både statsverkets
och monopolets utövares synpunkt anses påkalla, att endast för redbarhet
kända och eljest lämpliga personer tillätes att begagna sig av de förmåner,
som sålunda kunde bliva beredda. Liknande inskränkning förefinnes
exempelvis i fråga om rätten att åtnjuta s. k. handelsrestitution enligt förordningen
den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa
fall vid återutförsel av utländsk vara. På samma sätt, som i nämnda förordning
sägs, skulle avgörandet av frågan om vilken, som borde meddelas
nu ifrågavarande tillstånd, lämpligen kunna anförtros åt generaltullstyrelsen,
som bör före avgörandet införskaffa vederbörande handelskammares yttrande
i ärendet.

Meddelandet av de nu berörda förmånerna förutsätter inrättandet av en
ny lagerinstitution, förslagsvis benämnd tobaksskattelager. Denna institution
synes kunna och böra närmast ställas under monopolets utövares överinseende.
För vissa av de särskilda kostnader, som härav uppkomma, lärer monopolets
utövare böra tillförsäkras gottgörelse, på sätt förhållandet är i fråga om
tullverkets kostnader av nederlags- och transitupplagsinstitutionerna. Sådana
kostnader äro de, vilka föranledas av den speciella lagerbokföringen ävensom
av begärd bevakning vid av varuägaren önskad tillgång till lagret
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 1 saml. 153 höft. (Nr 192.) 4

l.tlgbj råns
promnmoriti.

Lagbyråns

promemoria.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

vid varas uppläggande, uttagande eller av annan anledning. Bokföringsavgiften
torde i likhet med vad förhållandet är beträffande nederlagsavgiften
lämpligen kunna bestämmas med hänsyn till den avgift, som å varan belöper,
men bör till skillnad från nederlagsavgiften av praktiska skäl icke
erläggas för andra tobaksvaror än dem, vilka uttagas från lagret till inhemsk
förbrukning och först i samband med uttagningen. Bevakningskostnaderna
lära böra utgå efter viss taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes
av generaltullstyrelsen.

Det nu föreliggande förslaget till förordning angående behandlingen av
till riket inkommande tobaksvaror är, i vad det innehåller stadganden om
tobaksskattelager, grundat på ovan framhållna synpunkter. Utfärdande av
bestämmelser i förslagets riktning skulle bland annat innebära tillmötesgående
av ett från tobaksimportörernas sida ofta och med styrka framfört
önskemål att med avseende å skyldigheten att erlägga avgifter vid import
av färdiga tobaksvaror bliva bragt i mindre ogynnsam ställning i jämförelse
med monopolets utövare än för närvarande. Det kan oek förutsättas
komma att medföra den för vederbörande statsmyndighet icke oväsentliga
lättnaden i arbete, att ärenden om erhållande av restitution av avgifter för
tobaksvaror, vilka utlämnats till försäljning men av en eller annan anledning
visat sig osäljbara, praktiskt taget icke vidare behövde komma under
myndigheternas behandling. Den inträdande möjligheten för importören att
å tobaksskattelager utvälja just den vara, han vid tillfället har utsikt att
få försälja, samt undersöka beskaffenheten av denna ävensom att begränsa
uttagningen från lagret till den varukvantitet, som med visshet kan beräknas
åtgå, måste nämligen få till följd, att behov av avgiftsrestitution
icke längre kommer att föreligga.»

Vidkommande härefter förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter
för in- och utförseln av tobaksvaror m. m. innehåller promemorian
följande:

»I föreliggande förslag till kungörelse hava samlats de huvudbestämmelser
angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror, vilka enligt
förslaget till förordning i ämnet skulle ankomma på Kungl. Maj:t att till
bevarande av kronans rätt eller eljest meddela.

Däri hava inarbetats de föreskrifter av dylikt slag, vilka nu finnas intagna
i kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, angående
behandlingen i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m. Vid denna inarbetning
hava vissa formella jämkningar företagits i den nuvarande författningstexten,
dels till förtydligande av stadgandet om huru stor kvantitet,
som ma av resande medföras mot den fastställda lägre tullavgiften,
dels i anledning av överflyttningen av vissa bestämmelser från tullstadgan
till lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.

T förenämnda kungörelse den 26 februari 1915 förekommande bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 51

ruelser om kontrollen vid utförsel av inhemsk tobak hava för vinnande
av största möjliga begränsning i antalet författningar rörande tobak ansetts
böra jämväl inrymmas i det nu föreliggande förslaget.

Förslaget i övrigt är till väsentlig del uppbyggt med hänsyn tagen till
de stadganden, som för närvarande äro gällande för de närbesläktade
lagerinstitutionerna nederlag och provianteringsfrilager.

Då monopolets utövare icke bar ställning såsom statsmyndighet, har
det synts påkallat att anvisa sådan myndighet för avgörandet av vissa
uppkommande spörsmål eller vidtagandet av en del andra åtgärder, som äro
av natur att eljest ankomma på statsmyndighet. Till erhållande av sådan
befogenhet har generaltullstyrelsen ansetts höra i allmänhet ifrågakomma.
Endast med avseende å omfattningen och sättet för sammanställningen
av de statistiska uppgifterna rörande utrikes handeln med
tobaksvaror har kommerskollegium funnits vara den för ändamålet lämpligare
myndigheten. Mot sistberörda uppdrag svarande befogenhet har
förut tilldelats kommerskollegium gentemot frihamnsförvaltning enligt
§ 67 i frihamnsstadgan den 23 september 1919 (nr 626) och gentemot frilagersförvaltning
enligt § 24 i frilagersstadgan den 4 mars 1921 (nr 166).

I vissa fall har det synts önskvärt, att statsverket jämväl äger ett lokalt
organ för tillsyn att dess intressen vid införseln av tobaksvaror icke
bliva åsidosatta. Sådana fall äro bestämmandet, huruvida lokal må kunna
godkännas till användning för tobaksskattelager, samt övervakandet vid därtill
förekommen anledning, att tullpliktigt eller till införsel i riket förbjudet
innehåll i kolli, som blivit utan undersökning utlämnat från tullverket
efter försäkran från varuägaren, att i kollit ej funnes annat än tobaksvaror,
icke varder av misstag eller eljest tillställt ägaren. Det organ,
som härför ansetts bliva lämpligt, är vederbörande lokala tullmyndighet.
Såsom följd härav har det funnits nödigt att i förslaget ifrågasätta befogenhet
för tulltjänsteman att, när helst han det i och för tjänsten äskade,
vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaksvara befunne sig under
monopolets utövares kontroll.

Den särskilda bokföring över rörelsen vid tobaksskattelager, som givetvis
måste förekomma, har förmodats kunna uppläggas med bestämmelserna
om förande av provianteringsfrilagersjournal såsom huvudsaklig förebild.

En i förslaget omnämnd halvårsredovisning har ansetts icke behöva
givas vidlyftigare omfattning än den redovisning, som omnämnes i § 14
av kungörelsen den 15 november 1912 (nr 299) med vissa föreskrifter angående
rättighet att hålla provianteringsfrilager, och för vilken särskilt formulär
finnes fogat vid nämnda kungörelse.»

Vad angår förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt
därvid fogad tulltaxa anföres i promemorian:

»En följd av införandet av tullfrihet för tobak är givetvis, att den enligt

Lagbyrån»

promemoria.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns
proihemöria. .

§ 13 mom. 1 i tulltaxeförordningen medgivna restitution bör upphöra.
Stadgande härom har upptagits i detta förslag.

I samband med överförandet till tobaksskatt av tullavgifterna för tobak,
arbetad och oarbetad, och dessa varuslags angivande i tulltaxan som tullfria
hava vissa förenklingar i taxan rörande nämnda varor kunnat äga
rum. Samtidigt därmed har viss omnumrering av rubrikerna företagits.
Till underlättande av taxans användande hava de till rubrikerna hörande
anmärkningarna på grund av i annat sammanhang uttalade önskemål
fullständigats.

Särskilda övergångsbestämmelser hava icke ansetts erforderliga. Givet
är, att i fråga om tobak och tobaksmjöl, varför skyldighet att erlägga
tullavgift inträtt för monopolbolaget före upphävandet av kungörelsen den
29 juni 1921 (nr 497), kungörelsens föreskrifter skola lända till efterrättelse.»

Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15
december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket motiveras i promemorian, i vad förslaget avser formerna för tobaksbeskattningen,
sålunda:

I förslaget tinnes intagen eu föreskrift, att för varje kilogram av inom
riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror,
monopolets utövare skall i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer,
tillgodoföras ett belopp av 80 öre. Denna föreskrift avser att i en annan
form än genom råtobakstullen skydda den inhemska tobaksodlingen. Råtobakstullen
utgår för närvarande med 1 kr. per kg. för fullt färdigsvettad
tobak. Mot detta belopp svarar enligt gängse beräkningsgrunder 80 öre per
kg. för takmogen tobak, d. v. s. tobak i det tillstånd, vari den levereras till
monopolbolaget. Närmare regler om sättet för skattens beräkning och ordningen
för avdragets verkställande äro intagna i förslaget till tilläggskontrakt.
Därjämte har ifrågasatts ett tilläggsstadgande till nu meddelade föreskrifter
om skyldighet att erlägga licensavgift, av innebörd att sådan skyldighet
icke skall föreligga, så länge varan är upplagd å tobaksskattelager.

För det närmare innehållet i förslaget till lag angående vissa ändringar
i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel har
redogörelse redan lämnats i samband med anmälan i statsrådet den 7 mars
1924 av förslag till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin. Proposition i ämnet till innevarande års
riksdag torde jag få tillfälle att senare föreslå.

Beträffande slutligen förslaget till tillägg i kontraktet mellan staten och
monopolbolaget innefattar detta i här omhandlade delar bestämmelse om
skyldighet för bolaget att iakttaga de stadganden, som äro eller må varda
meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror,
samt att i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna
tillfredsställande sätt. Tillika innehåller förslaget, att belopp, som

Kanal. Maj:In proposition Nr 192. 53

skall tillgodoföras bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas
efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till
riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet,
ävensom att bolaget skall vid inleverering till statskontoret av upplupen
skatt göra avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast
föregående månad till bolaget levererad tobak.

De i promemorian sålunda ifrågasatta förslag till omläggning av formerna
för tobaksbeskattningen hava givit anledning till följande uttalanden i de
inkomna yttrandena.

Kommerskollegium yttrar:

»Den viktigaste frågan i förevarande ärende utgöres av den i förslaget
till förordning — — — intagna omläggningen av de statliga avgifter,
som belasta tobaksvaror. Denna fråga är otvivelaktigt av särdeles omfattande
och svårlöst beskaffenhet, varför den för undvikande av misstag
kräver en synnerligen vidlyftig och tidsödande utredning. På den korta tid,
som stått kollegium till buds för detta ärendes behandling, har det varit
omöjligt för kollegium att kunna bilda sig ett bestämt omdöme om, huru
berörda omläggning i de olika hänseendena skulle komma att verka.---—

Det direkta sysslande kollegium kommer att få med tillämpningen av
de föreslagna författningarna inskränker sig till bestämmande av de i förslaget
till kungörelse med vissa föreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror
m. m., §§ 3 och 4, omhandlade statistiska uppgifter. Mot förslaget i
denna del har kollegium icke något att erinra.»

Generaltullstyrelsen utlåter sig till en början sålunda:

»Ett genomförande av den omläggning, som ifrågasättes i föreliggande
promemoria, synes för tullverkets del kunna komma att medföra vissa besparingar
i arbete. Dessa hänföra sig emellertid huvudsakligen till omläggningen
i behandlingen av färdiga tobaksvaror. I fråga om oarbetad tobak
och tobaksmjöl skulle nämligen arbetsminskningen bestå allenast däri, att
tullverket befriades från de en gång i månaden återkommande bestyren med
debitering, uppbörd och redovisning av de för dessa varuslag belöpande tullavgifter.
Däremot komme beträffande färdiga tobaksvaror en väsentlig förenkling
att inträda i tullbehandlingen vid angivning, motsvarande den, som
erfordras för direkt förtullning (angivning till fri disposition). Undersökningen
från tullverkets sida av kolli, som kunde förutsättas icke innehålla
annat än färdiga tobaksvaror, skulle till och med kunna få under visst villkor
helt efterlåtas. Ytterligare skulle i fråga om de färdiga tobaksvarorna
bokföringen, upptagandet och redovisningen av tull- och nederlagsavgifterna
upphöra. Därjämte komme den särskilda redogörelse för upplagda och uttagna
nederlagsvaror, vilken tullförvaltningarna genom förande av nederlagsjournal
upprätta, icke längre att behöva omfatta färdiga tobaksvaror.
Ej heller skulle tullverket bibehålla skyldigheten att övervaka tobaksvaror
under uppläggning och förvaring å nederlag. Det lager, som skulle träda
i dess ställe, tobaksskattelager, komme att i stort sett hållas utanför tullverkets
verksamhetsområde. Varor, som överfördes till detta lager, skulle
därvid och sedermera, förutom för det fall, att de utfördes, stå helt under
monopolets utövares tillsyn. Slutligen komme uppsamlandet och sammanställandet
av de statistiska primäruppgifterna rörande tobaksvarorna att över -

Lagbyråns

promemoria.

Yttranden.

Kommers kollegium.

Generaltull styrelsen.

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

flyttas från tullverket till monopolets utövare. Endast göromålen med dessa
uppgifters inordnande i den allmänna handelsstatistiken komme att för tullverket
kvarstå.

Under sådana förhållanden finner generaltullstyrelsen sig böra tillstyrka
genomförandet av den föreslagna anordningen vad beträffar färdiga tobaksvaror.
Styrelsen vill emellertid betona, att den lindring i arbete, som må
kunna föranledas av denna omläggning, icke lärer kunna medföra någon
nämnvärd inskränkning i tullverkets personalstyrka. Därtill är tobaksimporten
och nederlagsrörelsen med tobaksvaror alltför begränsad i jämförelse
med importen och nederlagsrörelsen i övrigt. Härjämte anser styrelsen sig
böra nämna, att styrelsen uppmärksammat det förhållandet, att den minskning
i arbete, som tillgodokommer tullverket, i icke oväsentlig mån motsvaras
av ett tillskott i arbetet för utövaren av statens tobaksmonopol. Såsom
helhet betraktad torde den tilltänkta omläggningen dock giva intryck
av att kunna medföra viss besparing i det arbete, som härrör av beskattningen
å färdiga tobaksvaror. För tobaksvaruimportörerna måste därtill
den ifrågasatta nya ordningen för behandlingen av inkommande tobaksvaror
anses innefatta ej ringa fördelar.»

Innan styrelsen därefter slutligt yttrar sig beträffande omläggningen
av tobaksbeskattningen i vad gäller oarbetad tobak och tobaksmjöl,
upptager styrelsen ett spörsmål, som icke berörts i den föreliggande promemorian,
nämligen frågan om vilken inverkan den föreslagna tullfriheten för
oarbetad och arbetad tobak må komma att utöva på den till vederbörande städer
utgående, av tullavgiften för dessa varuslag beroende t olag ser sättning en.
Därvid hänvisar styrelsen till följande å styrelsens revisionsbyrås statistiska
avdelning upprättade uppgift, utvisande i runda tal den del av
tolagsersättningen till vissa städer för åren 1922 och 1923, som beräknats
belöpa för införtullade kvantiteter oarbetad tobak och tobaksmjöl samt
färdiga tobaksvaror:

Städer

År

Tobak, oarbetad,
och tobaksmjöl

Kr.

Färdiga lobaks-varor

Kr.

Stockholm ...................................................

1922

89,000

36,000

1923

88,000

34,000

Göteborg ......................................................

1922

29,000

13.000

1923

30,000

13,000

Malmö .........................................................

1922

10,000

11,000

1923

12.000

10,000

Karlskrona ..................................................

1922

11,000

100

1923

17,000

100

Södertälje .....................................................

1922

4,000

1923

4 000

—

Karlstad........................................................

1922

48,000

400

1923

48,000

100

Gävle...........................................................

1922

6,000

1,000

1923

9,000

1,000

Härnösand......................................................

1922

29,000

100

1923

33,000

100

Norrköping ..................................................

1922

8,000

200

1923

7,000

200

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 1U2.

u;>

1 anslutning till denna uppgift anför styrelsen följande:

»Av uppgiften framgår, att den föreslagna tullfrihetens inverkan på tolagsersättningen
måste beträffande flertalet av importstäderna bliva högst betydande.
Så är i synnerhet fallet i fråga om den del av tolagsersättningen,
som svarar mot tullavgifterna för oarbetad tobak och tobaksmjöl. 1 detta
avseende skulle den av tullfriheten föranledda nedgången i tolagsersättningen
efter allt att döma komma att med väsentliga belopp drabba, icke blot!
— såsom förhållandet skulle i stort sett bliva beträffande den mot färdiga
tobaksvaror svarande delen av tolagsersättningen — rikets tre största städer
utan även de flesta andra städer, över vilka tobaksimporten försiggår. Sålunda
synes det med utgångspunkt från nyssberörda uppgift kunna beräknas,
att, därest importen ej alltför mycket nedgår, den årliga minskning i tolagsersättningen,
som den ifrågasatta tullfriheten för oarbetad tobak och tobaksmjöl
skulle medföra, komme att minst utgöra exempelvis för Karlskrona
14,000 kronor, för Karlstad 48,000 kronor och för Härnösand 31,000
kronor.

Vad angår frågan om tolagsersättningens bortfallande genom införandet
av tullfrihet för färdiga tobaksvaror bar densamma, med hänsyn till berörda
åtgärds relativt ringa inverkan på respektive städers budget, icke, såsom
av styrelsens uttalande i det föregående lärer framgå, ansetts böra hindra
den föreslagna förenklingen i beskattningen av de färdiga tobaksvarorna.

Annorlunda måste saken ställa sig i fråga om omläggningen i beskattningen
av oarbetad tobak och tobaksmjöl. Här är åtgärdens betydelse för
åtskilliga städer avsevärd. Då därtill kommer, att tullavgiftens borttagande
för ifrågakomna varuslag icke innebär en motsvarande nedgång i beskattningen
av dessa utan består allenast i en av tekniska skäl företagen överföring
av tullavgiften till tobaksskatt, synes det vara tveksamt, om denna
reduktion av tolagsersättningen bör verkställas före slutförandet av den särskilda
utredning om städernas rätt till tolagsersättning, som eljest ansetts
önskvärd före avgörandet, huruvida en väsentlig inskränkning i densamma
må kunna företagas eller icke.»

Till detta uttalande anknyter styrelsen därefter sitt yttrande beträffande
omläggningen av beskattningen å oarbetad tobak och tobaksmjöl, varvid
styrelsen tillika fäster uppmärksamheten därå, att den arbetsförenkling,
som skulle inträda vid den tilltänkta skatteomläggningen, komme att i fråga
om oarbetad tobak och tobaksmjöl bliva skäligen ringa. Sin ställning till
förevarande spörsmål sammanfattar styrelsen på detta sätt:

»Med hänsyn till vad sålunda anförts och då styrelsen icke av vad i föreliggande
promemoria i ämnet framhållits blivit övertygad om lämpligheten
av att nu vidtaga den ifrågasatta förändringen i beskattningen av icke färdig
tobaksvara, finner styrelsen sig sakna anledning tillstyrka genomförandet
av nämnda förändring i detta sammanhang.»

Avfattningen i övrigt av de upprättade författningsförslagen giver
styrelsen anledning till dessa uttalanden:

»Med hänsyn därtill, att monopolets utövare icke intager ställning såsom
statsmyndighet, har det enligt föreliggande promemoria synts påkallat att i
författningsförslagen rörande behandlingen av tobaksvaror anvisa sådan myndighet
för avgörandet av vissa uppkommande spörsmål eller vidtagandet av
en del andra åtgärder, som äro av natur att eljest ankomma på statsmyn -

Aktiebolaget

svenska

tobaksmono polef.

Svenska

tobaksen grossisternas förening.

•>6 Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

dighet. Till erhållande av sådan befogenhet hav generaltullstyrelsen ansetts
hora i allmänhet ifrågakomma. Mot meddelandet åt styrelsen av denna befogenhet
synes den invändning kunna göras, att styrelsen därigenom skulle
la sig ålagda uppdrag i ärenden, som folie utom tullverkets egentliga verksamhetsområden.
Därest emellertid svårigheter skulle visa sig möta att
hnna för ändamålet lämpligare ämbetsmyndighet, vill styrelsen icke motsatta
sig, att ifrågavarande befogenhet lämnas åt styrelsen.

Betiäffande förslaget till förordning angående behandlingen av till riket
inkommande tobaksvaror, vilken förordning synes vara avsedd att av
Kung!. Alaj: t. med riksdagen utfärdas, får styrelsen---fästa upp märksamheten

därå, att den i 13 § föreskrivna skyldighet för innehavare
av tobaksskattelager att gottgöra monopolets utövare kostnaden för tillsyn
vid lagret ar vida mera omfattande än motsvarande skyldighet gentemot
tullverket i fråga om tillsynen vid såväl nederlag som transitupplag. Medan
torsiaget upptager betalningsplikt vid varje uppläggning å samt uttagning
tran tobaksskattelager, innehåller nämligen tullstadgan (§§ 87 och 110) det
betydelsefulla medgivandet, att betalningsfrihet må åtnjutas vid första uppläggning
å eller uttagning från nederlag eller transitupplag på upplagsorten
under tullverkets allmänna tjänstgöringstid. En ändring i sådan
nktrimg av det föreslagna innehållet i förevarande 13 § synes under alla
förhållanden hava fog för sig.

, Si"tli-Ken rörer årslaget till kungörelse med visso ordningsföreskrifter
for in- och utförseln av tobaksvaror m. m. saknas däri stadganden
om ratt att förpanta å tobaksskattelager liggande vara. Dylika stadganden
loreknnas däremot för lagerinstitutionerna nederlag och transitupplag. Att
ratt till förpantning av varor, upplagda på tobaksskattelager, bör medgivas
ansev styrelsen vara uppenbart. Men det synes styrelsen därjämte angelaget,
att denna ratt uttryckligen begränsas i den mån, att förpantningen
icke ma ske till annan än den, som erhållit tillstånd till uppläggning å
tobaksskattelager. I annat fall komme nämligen den ifrågasatta grundbestammelsen,
att uppläggning å tobaksskattelager oj finge företagas av
annan än den, som styrelsen, efter hörande av vederbörande handelskammare
funnit lämplig att därtill erhålla tillstånd, uppenbarligen att kunna
med lätthet kringgås. Darförutom synes det styrelsen ömkligt, att en del
ordningsföreskrifter för utnyttjandet av förpantningsrätten varda meddelade.
»

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet förklarar i sitt yttrande
under uttalande, att styrelsen funnit sig sakna anledning att inlåta
sig på de grunder, som föranlett det ifrågavarande förslaget till viss
omläggning av tobaksbeskattningen — att styrelsen icke har någon erinran
att göra mot avfattningen av de framlagda författningsförslagen, i vad avser
annat än skattesatserna. De ökade förpliktelser, som på grund av den
föreslagna omföringen från tull till skatt skulle komma att åvila monopolbolaget,
anser styrelsen, att bolaget bör kunna påtaga sig.

Svenska tobaksengrossisternas förening anför beträffande den ifrågasatta
omläggningen av formerna för tobaksbeskattningen, att genomförandet av
de framlagda författningsförslagen skulle medföra eu förnuftig förenkling
av det bestående systemet för uppbörden av avgifterna för tobaksvaror

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

57

Föreningen föreslår emellertid en sänkning av den med begagnandet av
tobaksskattelagren förbundna bokföringsavgift till att motsvara den i tull
författningarna för nederlag bestämda särskilda avgiften.

Innan jag härefter angiver min ställning till nyssberörda spörsmål om
formerna för tobaksbeskattningen, övergår jag nu till att ur den inom
departementets lagbyrå upprättade promemorian återgiva de delar, som avse
grunderna för beskattningens anordnande och avvägandet av de olika skattesatserna: »Den

i redovisningsavseende för såväl tillverkningen som försäljningen
grundläggande primäruppgiften avser i fråga om cigarrer, cigarrcigarretter
och cigarretter stycketalet. Tobaksskatten med därav föranledd
kontroll hänför sig likaledes till antalet. Endast tullen utgår efter vikt.
Att beträffande dessa varuslag vid sidan av den procentuella värdebeskattningen
fortfarande bibehålla en viktbeskattning synes icke vara nödvändigt.
Vikttullen sammanfaller i sina verkningar i stort sett med en styckeskatt.
Såtillvida är emellertid viktbeskattningen rättvisare, som den
lättare varan, innehållande jämförelsevis litet råvara, drabbas mindre hårt
än den tyngre. Då emellertid den lättare tobaksvaran som regel är billigare
än den tyngre och den huvudsakliga delen av skatten redan nu utgår
efter värdet, sker härigenom en utjämning, som med hänsyn till den
jämförelsevis obetydliga skillnaden i vikten de olika prislägena emellan
är nästan fullständig. Därtill kommer, att vikten beräknas i viss mån
allenast approximativt, på så sätt nämligen att nettovikten, efter vilken
tullen utgår, erhålles genom avdrag från bruttovikten av vissa procent
(taraavdrag), olika för olika varuslag. Ett uttagande av de till skatt
sammanförda avgifterna med utgångspunkt från stycketal beträffande cigarrer,
cigarrcigarretter och cigarretter samt från vikt beträffande övriga
tobaksvaror ifrågasättes alltså. Vid överförandet av vikttullen till annan
skatt efter stycke respektive vikt måste givetvis i fråga om skattesatsernas
avvägande vissa jämkningar företagas.

Lagbyråns

promemoria.

örunderna
för beskattningen
samt
skattesatserna.

Kvant itetsskatt.

Den ordinarie tobaksskatten utgår efter värdet å tobaksvaran, medan Värdeskatt.
den särskilda skatten utgår å själva myckenheten. Det lärer knappast
råda delade meningar därom, att en tobaksvara huvudsakligen bör beskattas
efter värde. Medan en procentuell värdebeskattning drabbar den
dyrare varan hårdare än den billigare, verkar däremot en styckebelastning
degressivt. Vid tobaksbeskattningens införande i vårt land anordnades
också beskattningen — med bortseende således från den efter
vikt utgående tullen — uteslutande som en procentuell belastning efter
värdet. Först med den särskilda skattens införande år 1922 frångicks såtillvida
denna ståndpunkt, som nämnda skatt utmättes efter stycketal.

Särskilda skäl kunde anses tala härför. Dels var skatten extraordinär
och tjänade i främsta rummet statsfinansiella syften, vilka, då priserna

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

iromemoria. , ,

voro i sjunkande, kunde sakrare tillgodoses genom en av varuvärdet oberoende
styckebeskattning. Dels hade den särskilda skatten såtillvida en
bestämd uppgift att fylla, som den avsåg att förhindra den på grund av
de rådande valutaförhållandena alltför starka importen av utländska varor
och dennas ogynnsamma inverkan på avsättningen av den inhemska tillverkningen.
Då importen framförallt omfattade varor i prislägen, som för
importen voro anmärkningsvärt låga, verkade givetvis i detta hänseende
en styckebeskattning effektivare. Mot en ökad värdebeskattning har, bland
annat, anförts det skäl, att en procentuell beräkningsgrund vid högre
procentsatser har benägenhet att på ett oproportionerligt sätt höja priset
å tobaksvaror, som saluhållas i smärre, bättre utförda förpackningar.
Detta skäl torde näppeligen kunna tillmätas avgörande betydelse. Redan
nu förekommer, att samma varuslag tillhandahållas i olika förpackningar, en
enklare och en bättre, och framhållna ojämnheter i beskattningen i angivna
hänseende torde därigenom undanröjas. För övrigt må anmärkas att de i den
särskilda skatten numera ingående skattesatserna i procent av priskurantpriset
äro jämförelsevis låga. Den förskjutning från värde- till styckebeskattning,
som uppkom genom den särskilda skattens införande år 1922,
synes nu knappast behöva vidare upprätthållas. En återgång till förhållandena
före den särskilda skattens införande såtillvida, att den ordinarie
och särskilda skatten sammanslås till en efter värdet utgående procentuell
skatt, förordas. Genom en dylik återgång beredes jämväl möjlighet att
lättare möta den prissänkning, som torde komma att bliva nödvändig.
Att låta jämväl den från tull överflyttade skatten utgå efter värde har
däremot ansetts icke böra ifrågakomma. Likaväl som en alltför hård
styckehelastning kan verka rent prohibitivt i fråga om de billigare tobaksvarorna,
kan en uteslutande efter värde lagd procentuell beskattning lätt
nog, då alltför höga procentsatser komma till tillämpning, medföra samma
verkan i fråga om varor i högre prislägen. Härtill kommer det statsfinansiella
skälet, att statsinkomsterna vid hastiga förändringar i prisförhållandena
med lätthet kunna ofördelaktigt påverkas av en proportionell
skatt. Den mot tull svarande och huvudsakligen som skydd för den inhemska
tillverkningen tjänande stycke-, respektive viktbelastningen verkar
i båda dessa hänseenden utjämnande.

Överförande
av vinst til]
skatt.

Monopolbolaget har under flertalet verksamhetsår kunnat uppvisa betydande
vinst å rörelsen. Såsom den ojämförligt största delägaren i bolaget
har visserligen staten erhållit större delen av dessa vinster. Den inkomst utöver
skälig ränta å aktiekapitalet, som staten vill erhålla ur tobakshanteringen,
torde emellertid för framtiden lämpligen böra uttagas i form av skatt. Vinstmarginalens
storlek bör med andra ord minskas och från vinst till skatt
överföras så mycket, att vinsten beräknas icke komma att överstiga skälig
inkomst å rörelsen. Godtages denna uppfattning för beskattningens framtida
ordnande, torde uttryck däråt höra givas i det mellan staten och monopol -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

l>romemorlM

5!)

bolaget trallade kontraktet. Förslag till kontraktsbestämraelse i ämnet bifogas.
En omläggning i nu angiven riktning kan emellertid — trots bolagets
konsolidering och väl genomförda driftskoncentration — svårligen verkställas
annat än successivt. Redan nu böra dock kunna överföras från vinst till
skatt förslagsvis 3 procent å totalomsättningen, och tobaksskatten må samtidigt
höjas i motsvarande mån. I samband därmed bör monopolbolagets
andel i licensavgifter sänkas från nuvarande 18 procent till 15 procent
av priskurantpriset. Tillika synes sistnämnda procentsats böra fastslås som
maximum. Förslag till härav betingad ändring i monopolförordningen bifogas.

Under de senaste åren har tobakskonsumtionen nedgått avsevärt. Denna
nedgång har drabbat de olika varuslagen högst olika. Den utan jämförelse
största minskningen förete cigarrerna. Orsaken därtill är helt
visst att delvis söka i den minskade köpkraften hos konsumenterna. Otvivelaktigt
har ett flertal rökare övergått från cigarrer till de billigare varuslagen
cigarrcigarretter och röktobak, något som bekräftas därav, att
försäljningen av sistnämnda båda varuslag företer ökning såväl beträffande
kvantitet som värde. Försäljningen av cigarretter, tuggtobak och snus
har nedgått något. Vid avvägandet av skattesatserna de olika varuslagen
emellan kan denna förskjutning icke lämnas å sido. Hänsyn torde böra
tagas till de olika varornas förmåga att bära skatten. Sådana tobaksvaror,
som visat stark tendens till nedgång eller redan äro hårt beskattade, höra
således belastas mindre, då däremot varuslag, som visat stegring i omsättningen,
böra beskattas hårdare. Fördenskull föreslås — bortsett från
överföringen av vinst till skatt — vid genomsnittliga prislägen ungefär
enahanda eller möjligen något mindre skatt än den nu utgående för
cigarrer och cigarretter, varemot cigarrcigarretter och röktobak ansetts
kunna bära en högre beskattning. Detta senare gäller framförallt röktobaken.
Avvägandet hör givetvis ske så, att den totala avkastningen av tobaksskatten
å alla varuslag gemensamt lämnar ett belopp, som med ungefär
3 procent, i enlighet med vad ovan sagts, överstiger det belopp, som
skulle erhållas med nu gällande tull- och skattesatser, detta under förutsättning,
att skatteavkastningen i de båda fallen beräknas å samma omsättning
och oförändrade priser.

Förhållandet mellan den inhemska tillverkningen och importen har
under år 1923 i stort sett varit detsamma som under monopolbolagets
första verksamhetsår- Märkbart större har dock införseln av cigarrcigarretter
varit, uppenbarligen beroende på den i fråga om de importerade
tobaksvarorna än mera påfallande övergången från cigarrer till cigarrcigaretter-
I jämförelse med importen under år 1922 visar 1923 års omsättning
icke några större förskjutningar. Visserligen har importen av cigarrer
och cigarrcigarretter relativt sett stigit något, men denna stegring torde i
huvudsak såtillvida vara skenbar, som 1922 års import särskilt såvitt av -

Skattebelastningens
fördelning.

Olika skatt å
inhemska och
importerade
varor.

Lagbyråns

promemoria.

Skatte satsernas storlek.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

ser cigarrer är anmärkningsvärt låg, beroende på den omsättningspremie,
som monopolbolaget under år 1922 lämnade återförsäljarna. Röktobaken
visar en påtaglig nedgång. Det tidigare jämviktsläge, som under krisåren
rubbats men år 1922 återställts genom den särskilda skatten, kan
således sägas fortbestå, och den år 1923 vidtagna sänkningen i denna skatt
synes icke hava övat någon ogynnsam inverkan i förevarande avseende.
Den merhelastning, som utöver tullen åvilar de importerade varorna, torde
dock fortfarande i viss mån böra bestå, så att ej tillståndet före den särskilda
skattens införande kan befaras återinträda. Vad till en början angår cigarrer
och cigarrcigarretter synes således denna extra belastning böra bibehållas.
Till skillnad från vad nu gäller torde den emellertid, såsom redan framhållits,
böra utgå procentuellt efter värdet. I genomsnittliga prislägen
blir skillnaden mellan en stycke- och värdebelastning icke stor. I de
billigare prislägena medför värdebeskattningen den förmån för importörerna,
att någon större möjlighet till import av jämförelsevis billiga
varor beredes. Vad slutligen beträffar de högre prislägena innebär
beskattningen efter värde en sakta skeende höjning av belastningen. Då
det för närvarande huvudsakligen är cigarrer i de högre prislägena, som
lida av konkurrensen från importen, och dessa cigarrer i regel äro handgjorda,
innebär den förslagna belastningen, såvitt avser cigarrer, ett stöd
för den inhemska cigarrarbetarstammen, som huvudsakligen sysselsättes
med tillverkning av dyrare cigarrer. Slutligen må anmärkas, att värdebeskattningen
i den mån den drabbar varor, som äro dyrare än de av
monopolbolaget överhuvud tillverkade, kommer att enbart verka som en
finanstull. Vidkommande åter cigarretter och röktobak torde den nuvarande
extra merbelastningen kunna helt eftergivas. Genomsnittspriserna för de
av handlandena importerade cigarretterna och röktobaken ligga nämligen
så väsentligt högre än genomsnittspriset för monopolets varor, att skyddet
för dessa senare torde utan denna merbelastning vara fullt tillräckligt. I
fråga om röktobaken synes till och med tullskyddet böra borttagas såsom
numera obehövligt. Under senare tid har nämligen monopol bolaget visat
sig fullt konkurrenskraftigt med avseende å denna tobaksvara.

Vid bedömandet av skillnaden i belastningen mellan inom landet tillverkade
och importerade tobaksvaror torde ytterligare böra beaktas, att
den del av licensavgiften, som tillfaller monopoibolaget och som för närvarande
utgår med 18 procent å priskurantpriset, nedsättes till 15 procent.

Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter föreslås följande skattesatser
:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

(iJ

V a r u 8 1 a g

Inom riket tillverkade varor

Till riket införda varor

Procent av
priskurant-priset

Belopp

Procent av
priskurant-priset

Belopp

Cigarrer ...........................

18

O.S öre per 1 st.

25

3.0 öre per 1 st.

Cigarrcigarretter................

25

0.5 » » » »

30

2.0 » » » »

Cigarretter .......................

40

0. 1 > » s> »

40

0.3 » » » »

Röktobak...........................

40

bo kr. » 1 kg.

40

l.o kr. » 1 kg.

Tuggtobak .......................

25

1.0 » » » »

40

1.0 » » » »

Snus .................................

33

0.5 » » »

40

1.0 » » >''■ »

Dessa skattesatser grunda sig å ingående beräkningar, sammanställda
å tabell I (bilaga 10 till statsrådsprotokollet). Beräkningarna hava
verkställts på grundval av 1923 års omsättning beträffande såväl kvantitet
som värde samt det inbördes förhållande mellan de olika varuslagen,
varmed dessa ingå i totalomsättningen. Härigenom har erhållits en bestämd
utgångspunkt, så mycket mer nödvändig, som det icke lärer finnas
möjlighet att för närvarande bedöma, i vilken omfattning det kan bliva
nödvändigt att sänka priserna å tobaksvarorn u eller i vad mån konsumtionen
kan komma att nedgå eller övergå från ett varuslag till ett annat.

Till närmare motivering av de särskilda skattesatserna hava från tabell

I upptagits å tabell II (bilaga 11 till statsrådsprotokollet) de nuvarande
och föreslagna avgifterna å tobaksvaror, uträknade i procent å priskurantpriset
samt en jämförelse dem emellan.

Vad först beträffar tobaksmonopolets egen tillverkning angivas å tabellen

II i kolumn 1 för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter de belopp i
öre per styck och för övriga tobaksvaror i kronor per kilogram, som motsvara
råtobakstullen; i kolumn 2 de nu gällande särskilda skattebeloppen
per styck resp. per kilogram; i kolumn 3 summan av dessa belopp och i
kolumn 4 den föreslagna kvantitetsskatten i öre per styck för cigarrer,
cigarrcigarretter och cigarretter samt i kronor per kilogram för övriga
tobaksvaror. De i kolumn 4 upptagna skattesatserna hava beräknats så,
att de motsvara råtobakstullen, med itndantag vad beträffar snus, där det
i kolumn 1 angivna talet 0.4 2 motsvarar den i snus ingående kvantiteten
råtobak av utländskt ursprung, varå tull utgår, då däremot den nu föreslagna
skattesatsen 0.5 o motsvarar den i snus ingående totala råtobakskvantiteten,
således även svensk tobak inräknad, vilket skillnadsbelopp emellertid i
enlighet med vad ovan anförts skall restitueras.

I kolumn 5 angives skillnaden mellan å ena sidan summan av råtobakstullen
och särskilda skatten och å andra sidan den nu föreslagna kvantitetsskatten
samt i kolumn 6 denna skillnad uttryckt i procent av varje varas

Lagbyrån*

promemoria.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

promemoria. .

genomsnittliga priskurantpris. I kolumn 7 angivas nu gällande, i procent
av priskurantpriset belöpande skattesatser och i kolumn 8 summan av i
kolumnerna 6 och 7 angivna tal.

Under förutsättning, att skatten å alla tobaksvaruslagen höjes med de
tidigare angivna 3 procent, som skulle överföras från monopolholagets
vinst till skatt, erhållas de i kolumn 9 angivna skattesatserna.

I kolumn 10 äro de nu föreslagna skattesatserna upptagna. De föreslås
utgå med hela tal och hava i enlighet med ovan utvecklade synpunkter
valts så, att cigarrer, cigarretter och tuggtobak, vilka varuslag visa nedgång,
bliva något, om ock obetydligt, mindre belastade, varemot cigarrcigarretter
och röktobak, i synnerhet den senare, som för närvarande är lågt
belastad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, bliva
hårdare belastade. Skattebelastningen å snus har avrundats uppåt från
32.4 1 till 33 procent.

Beträffande tobakshandlarnas import hava skattesatserna bestämts efter
enahanda grunder. I kolumn 3 angives således summan av den till styckeresp.
viktskatt överförda tullen och den särskilda skatten samt i kolumn
4 de föreslagna kvantitativa skattesatserna. Dessa senare äro så valda,
att de i avrundade öretal per styck och kronor per kilogram något så när
överensstämma med nu utgående tull. Härvid har dock ansetts nödvändigt
att något minska kvantitetsskatten å cigarretter för att vinna överensstämmelse
med vad som förfarits med cigarretter av inhemsk tillverkning,
där summan av nu utgående kvantitetsbelastning nedbragts från
0.5 6 öre per styck till 0.1. Kvantitetsskatten för importerade cigarretter
har därför föreslagits skola utgå med 0.3 öre per styck, ehuru den tullen
motsvarande siffran skulle hava varit 0.6 öre. Vidare har tullsatsen för rökoch
tuggtobak samt snus vid tullens överförande till kvantitetsskatt sänkts
från l.so kronor per kilogram till 1 krona per kilogram, en sänkning,
som enligt vad ovan anförts synes berättigad.

Sedan de i kolumn 5 angivna skillnadsbeloppen överförts i procent av
genomsnittsprisen samt tillagts nu gällande skattesatser, erhållas de i
kolumn 9 angivna procenttalen, som representera den nuvarande skattebelastningen,
ökad med 3 procent, uttryckt i procent av priskurantpriset.
I kolumn 10 angivas de föreslagna skattesatserna och i kolumn 11 skillnaden
mellan dessa och de i kolumn 9 upptagna.

Undersöker man nu innebörden av de i kolumn 11 angivna talen, finner
man, att, om de föreslagna skattesatserna tillämpats på hela den egna
tillverkningen i enlighet med 1923 års omsättning, en beräknad skatteintäkt
erhålles, som blott med 0.2 procent överstiger den, som skulle
framkomma, om de nu gällande tull- och skattesatserna, ökade med 3
procent, tillämpades. För tobakshandlarnas import blir avvikelsen 1.12
procent, således en något högre genomsnittlig proportionell ökning i belastningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

63

Lagbyrån tt

Jämför man belastningen å inom landet tillverkade och importerade
tobaksvaror av samma varuslag, finner man, att de inhemska cigarrerna
genom den föreslagna skattesatsen av 18 procent blir 3.a 7 procent lägre
belastade än de teoretiskt borde hava blivit, och att de importerade bliva
1.7 4 procent lägre belastade. Olikheten visar sig emellertid vara ganska
obetydlig, om man jämför, hur skillnaden i belastning verkar vid olika
prislägen. En dylik jämförelse återfinnes i en härvid närlagd särskild
bilaga (bilaga 12 till detta statsrådsprotokoll). Denna utvisar, att
belastningen vid prislägen understigande 40 öre per cigarr är till
de importerades fördel men i prislägen över 40 öre till fördel för de inom
landet tillverkade. I de nuvarande medelprislägena är emellertid förskjutningen
helt obetydlig, och endast för de allra dyraste cigarrerna visar sig
skattehöjningen påfallande. Hurusom den föreslagna belastningen verkar
förmånligt för de svenska cigarrarbetarna har i det föregående påvisats.

Beträffande cigarrcigarretter innebära de föreslagna skattesatserna för
inom landet tillverkade en höjning i belastningen av 2.9 4 procent av
priskurantpriset och för de importerade av blott 1.2 9 procent, således till
de importerades fördel. I fråga om skattesatsernas inverkan på de olika
prislägena hänvisas till den nyssnämnda särskilda bilagan.

För cigarretter minskas skattebelastningen för de inom landet tillverkade
med 3.4 3 procent och för de importerade med 2.11 procent. För röktobak
höjes belastningen för inom landet tillverkad med 9.17 procent och för
importerad med 6.73 procent. Av den särskilda bilagan framgår de olika
skattesatsernas inverkan på de olika prislägena.

Importen av tuggtobak och snus är så ringa, att det ej torde finnas
någon anledning att för importerade varor av detta slag bestämma särskilda
skattesatser, varför de belastats med samma skattesatser som för
röktobak.

Det torde böra påpekas, att de tal, som i tabellerna I och II angiva
belastningen i procent av priskurantpriserna, icke äro allmängiltiga. I
belastningen ingår nämligen icke endast en procentuell skatt utan även
en viss efter myckenhet utgående avgift. Härav följer, att de procenttal,
som hänföra sig till ett visst varuslag, endast gälla för 1923 års genomsnittspris,
samt att de procenttal, som hänföra sig till den totala omsättningen
även äro bundna vid 1923 års omsättningsbelopp inom de olika
varuslagen. Detsamma torde bemärkas vid jämförelsen mellan belastningsprocenterna
å inom riket tillverkade varor och importerade varor, vilka
ingå i tabellerna med olika genomsnittspris. I förberörda särskilda bilaga
är jämförelsen däremot gjord mellan varor i samma prislägen.

Av tabell I (bilaga 10 till statsrådsprotokollet) framgår bland annat Inkomstberäkstorleken
av de skatteintäkter, som de föreslagna skattesatserna skulle in- ningbringat,
därest dessa tillämpats å 1923 års omsättning och priser.

64

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

Lagbyråns

promemoria.

Yttrande n.
Kommerskollegium.

De sålunda erhållna slutbeloppen, sammanställda med motsvarande belopp
beräknade enligt nu gällande tull- och skattesatser, utgöra i runda tal:

Tull lör oarbetad tobak................................

» » arbetad » .............................

! Tobaksskatt, utgående i % av priskurantpriset
» » per styck eller kg.........

Därest nu gäl-lande lull- och
skattesatser
tillämpats
under år
1923

Därest de
föreslagna
skattesatserna
tillämpats
under år 1923

.............. kr.

4,920,000

.............. »

1,200,000

_

.............. »

32,250,000

46,920,000

.............. >

10,950,000

6.865,000

Summa kronor

49,320,000

53,785,000

Ökningen i tobaksskatten utgöres huvudsakligen av de från vinst till
skatt överförda 3 procent å totalomsättningen (137,000,000 kronor) eller

4,100,000 kronor. Med denna överföring har, såsom i det föregående framhållits,
åsyftats att bereda väg för ett framtida uttagande av statens inkomster
ur tobakshanteringen i allt väsentligt i form av skatt. Den nu
gjorda överföringen är sannolikt ej tillräcklig för att i nu angivna syfte
nedbringa vinsten till skäligt belopp å aktiekapitalet. En viss försiktighet
härutinnan är emellertid tillrådlig, och erfarenhet rörande den föreslagna
vinstöverföringens inverkan å bolagets prispolitik och andra förhållanden
torde på sätt i det föregående utvecklats böra avvaktas, innan ytterligare
överföring av vinst till''skatt genom åtgärder från statsmakternas sida
i angivna hänseende vidtages.

De å 1923 års omsättning enligt förestående tabell beräknade skatteinkomsterna
böra omräknas för att bliva jämförbara med de i statsverkspropositionen
för budgetåret 1924—1925 uppskattade. En dylik omräkning
är givetvis vansklig, då varje grund för bedömandet av priser och omsättning
under ifrågavarande budgetperiod saknas. I runda tal torde intäkterna
av den föreslagna tobaksskatten dock kunna beräknas uppgå till
51,000,000 kronor och de sammanlagda inkomsterna av tobakshanteringen
till 61,000,000 kronor.» I

I sitt yttrande anför kommerskollegium beträffande nu återgivna delar av
promemorian följande:

»Såvitt kollegium nu kan bedöma, synes det, som om tobaksimportörernas
redan nu med statliga avgifter rätt så hårt betungade rörelse genom förslagets
förverkligande skulle komma i ett ännu sämre läge. Kollegium vill
härvid erinra därom, att den möjlighet till billiga inköp i Tyskland, som
förelåg före den särskilda tobaksskattens införande och då gjorde tobakshandlarnas
import farlig ur konkurrens synpunkt för monopolet, numera, med
de ändrade förhållandena i Tyskland, väsentligen upphört.

Kung!. proposition Nr lt)2. (>,>

I underdånigt utlutande den 10 juli 1914 angående förslag om införande
av statsmonopol a tobakstillverkningen i riket framhöll kollegium, att tobakshandlarnas
fria importrätt enligt kollega åsikt utgjorde ett betydelsefullt
legulativ pa monopolets arbetssätt, produkter oeh prissättning, samt att det
därför vore av vikt att importrätten icke kringgärdades med så starka begränsningar,
att densamma bleve illusorisk. I den proposition, nr 254, vilken
i frågan avlämnades till 1914 års senare riksdag, finnes även ett uttalande
av dåvarande chefen för finansdepartementet, däri denne meddelar sig till
fullo dela kollegii åsikt om vikten av att icke genom alltför starka begränsningar
importrätten göres illusorisk. Den utfästelse, som får anses hava
legat uti nyssberörda uttalande, kan tänkas hava i sin mån bidragit till att
flera av importörerna icke använt sig av den möjlighet till statsinlösen av
deras affärer, vilken bereddes genom kung!, förordningen den 17 juni 1910
om ersättning till tobaksgrossister in. in.

Kollegium hemställer, att dessa av kollegium anförda förhållanden vinna
vederbörligt beaktande vid avlåtande av en blivande proposition i ärendet
till riksdagen.»

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet uttalar sig i dessa
ämnen sålunda:

»Vad först angår den i 18 § av förslaget till författning om vissa
ändringar i tobaksmonopolförordningen föreslagna omläggningen av beskattningen
av såväl tobaksmonopolets tillverkning som importerade varor,
är ju denna föranledd av ett trefaldigt syfte, nämligen att omföra den
särskilda styckeskatten till procentskatt, att överföra en del av tobaks
monopolets vinst till skatt samt att överföra tullen å tobak och tobaksland-
till en i samband med den övriga skatten av tobaksmonopolet uttagen
skatt. Vad tobaksmonopolet i avseende å dessa förändringars genomförande
i första band anser sig böra beakta är, huruvida den fördelning
av skatten ä de olika kategorierna av tobaksvaror, som innebålles i
förslaget, är lämplig dels med hänsyn till dessa olika kategoriers förmåga
att bära den föreslagna skatten, utan att konsumtionsnedgång behöver befaras,
dels ock med hänsyn till det skydd, som tobaksmonopolets tillverkning
behöver för att icke bliva alltför ogynnsamt ställd i förhållande till
importen.

I lörra hänseendet anser styrelsen förslaget vara väl avvägt och bär sålunda
ingen anledning till erinran.

Beträffande skyddet för tobaksmonopolets tillverkning i förhållande
till importen ställer sig saken däremot något annorlunda. Vad beträffar
de skattesatser, som föreslagits för till riket införda tobaksvaror, har enligt
förslaget det för den inhemska tillverkningen existerande skyddet blivit
försämrat ifråga om varor i lägre prislägen än genomsnittspriserna
för importvarorna under år 1923. Härigenom öppnas avsevärda möjligheter
för stegrad import i med tobaksmonopolets huvudtillverkning konkurrerande
prislägen. Redan vid tobaksmonopolets tillkomst gåvo statsmakterna
genom utformning av tullsatser m. in. uttryck åt den meningen,
att den inhemska tillverkningen skulle skyddas mot att för mycket inkräktas
av importen. Då sedermera importen hotade att taga alltför stor
omfattning, sökte statsmakterna genom att låta de importerade tobaks
varorna drabbas av hårdare beskattning än de inhemska varorna åter
ställa det vid tobaksmonopolets införande avsedda jämviktsläget mellan
den inhemska tillverkningen och importen. Då den förskjutning av järnBihang
till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 153 haft. f\r 192). ;>

Aktiebolag

svenska

tobakamono

polet.

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

viktsläget, som sålunda inträffat, förnämligast gav sig tillkänna beträffande
varor i lägre prislägen, lät man den högre belastningen å importvarorna
utgå i form av en särskild, av varans värde oberoende kvantitetsskatt,
som sålunda kom att relativt hårdare drabba de billigare varuslagen.

Det synes styrelsen därför följdriktigt att vid den nu ifrågasatta omläggningen
av tobaksbeskattningen fästa särskild vikt vid att skyddet
blir effektivt för tobaksmonopolets varor i nyss angivna prislägen, eller
med andra ord de varor, som utgöra den ojämförligt huvudsakliga delen
av tobaksmonopolets tillverkning. En på grund av stegrad import minskad
konsumtion av tobaksmonopolets standardmärken skulle kunna medföra
vittgående konsekvenser av icke önskvärd natur; bland annat skulle
följden kunna bliva, att tobaksmonopolet nödgades avskeda arbetare och
tjänstemannapersonal, samt att i maskiner och fastigheter nedlagt kapital
bleve oanvänt. Då den inom tobaksindustrien fortgående mekaniseringen
av tillverkningen redan medfört och även i framtiden torde komma
att medföra personalinskränkningar hos tobaksmonopolet, synes det styrelsen
önskvärt att förebygga, att av andra anledningar avskedande av
personal bleve nödvändigt.

Anledningen till att skyddet för de inhemska varorna försämrats i
förslaget ligger däri, att förslaget velat överföra hela den efter stycke
eller vikt nu utgående skatten till en värdeskatt. För vinnande av det
syfte, styrelsen liär framhållit, synes det styrelsen vara att föredraga, att
ifråga om de importerade tobaksvarorna — dock med undantag för eigarrcigarretter,
beträffande vilket varuslag försämringen av skyddet är
så ringa, att förslaget i denna del torde kunna godtagas — kvantitetsbeskattning
i större utsträckning än i förslaget bibehålies och att i stället
den procentuella skatten nedsättes i proportion härtill. De föreslagna
skattesatserna för inom riket tillverkade tobaksvaror synas styrelsen väl

På grund av vad sålunda framhållits föreslår styrelsen, att tabellen i
18 § 1 mom. i förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket får följande lydelse:

För inom riket tillverkad 1
vara

procent av bel {ör

priskurant-

För till i

v

procent av
priskurant-

iket införd
ara

belopp för

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

Cigarrer ..................................

18

..

ore

0.8

kr.

23

30

öre

4

kr.

Cigarrcigarretter .........................

25

0.5

—

2

i Cigarretter ..................................

40

0.1

—

3°

i

__ j

i Röktobak ...................................

40

-

1

35

—

3

| Tuggtobak ..................................

25

_

l

35

—

3

Snus.............................................

33

0.50

35

—

3 1

För att närmare belysa innebörden av ovanstående förslag bifogas eu
serie grafiska tabeller, å vilka angivas dels nu gällande belastning, dels

liungl. Maj:ts proposition Nr I02. 1)7

belastningen enligt det remitterade förslaget, dels oek belastningen enligt
det av styrelsen lämnade förslaget.

Genom att bestämma skattesatserna på det sätt, styrelsen föreslagit, vin
nes önskemålet att bereda skydd för de inhemska varorna i de lägre pris
lägena, titan att den genomsnittliga belastningen å importen vid samma prislägen,
som för närvarande råda, därigenom blir större än enligt det remitterade
förslaget. Mot styrelsens förslag kan givetvis den invändningen
tänkas bliva framställd, att den procentuella skattesatsen för vissa importerade
tobaksvaror sättes till lägre belopp än den, som föreslagits skola
gälla för de inom riket tillverkade varorna. En dylik invändning torde
emellertid icke behöva tillmätas större betydelse, då det speciella förhållande,
styrelsen här ovan framdragit, gör olikheten i procentsatser ur
praktiska synpunkter önskvärd.

Vidkommande härefter det upprättade förslag till tilläggskontrakt till det
mellan svenska staten och tobaks monopolet gällande kontraktet om utövande
av statens tobaksmonopol vill styrelsen ifrågasätta, huruvida den föreslagna
punkt 4 bör intagas i kontraktet. Då styrelsen har svårt att värja sig för
den tanken, att i förslaget sådant det på denna kontraktspunkt avfattats
ligger en kritik av den prispolitik, styrelsen hittills följt, vill styrelsen
framhålla, att styrelsen i denna sin politik å ena sidan varit ledd av den
tanken, att under de sedan länge rådande abnorma förhållandena samt innan
tobaksmonopolet blivit vederbörligen konsoliderat, försiktigheten måste bjuda
att tillämpa en vinstmarginal, soin varit relativt hög och i varje fall högre
än styrelsen under normala och stabila förhållanden skulle ansett sig böra
räkna med. Å andra sidan har styrelsen haft i beaktande, att den uppkomna
vinsten till allra största delen skulle komma staten eller ett statens
verk till godo. Styrelsen vill erinra därom, att av den för 1922 års rörelse
utdelade vinsten 13,300,000 kronor endast 500,000 kronor kommit enskilda
aktieägare till godo, under det att 11,600,000 kronor gått direkt till staten
och 1,200,000 kronor till den av pensionsstyrelsen förvaltade pensionsförsäkringsfonden.
Styrelsen liar ej heller i minsta mån försport, att å regeringens
sida förefunnits någon önskan om att bolaget borde ändra sin prispolitik.

Styrelsen vill även framhålla, att statsmakterna hava i sin hand att genom
sin skattepolitik helt och hållet reglera tobaksmonopolets vinstmöjligheter
och att alltså en kontraktsbestämmelse ej erfordras för att uppnå de syften,
statsmakterna vilja genomföra härutinnan, även om tobaksmonopolets styrelse
mot all rimlig förväntan skulle åsidosätta en av regeringen härutinnan
uttalad önskan. Då bestämmelsen härjämte är av den art, att meningsskiljaktigheter
synnerligen lätt lära kunna uppstå rörande dess rätta tilllämpning,
har det synts styrelsen lämpligast, att densamma, i varje fall i
den form, den enligt förslaget erhållit, ur tilläggskontraktet utgår.»

I fråga om skattesatserna i 18 § i det remitterade förslaget till författ- Mening
om vissa ändringar i monopolförordningen hava tvenne styrelseledamöter
avgivit härefter intagna särskilda yttranden.

Det ena yttrandet har följande avfattning:

»Genom den ändrade lydelsen av 18:e § i förordningen av den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, som
innefattas i det remitterade förslaget, skulle den hittillsvarande procentuella
tobaksskatten och den sedan år 1922 utgående, år 1923 något förändrade
särskilda skatten sammanföras i eu ny procentuell skatt, var -

e t v allom* r.

t,x Kungl. Maj:ts proposition Nr lt)2.

järnte hittills utgående tullavgifter skulle ersättas av eu ny särskild skatt,
utgående efter stycke eller vikt. Redan sammanslagningen av den hittillsvarande
procentuella skatten och den nu utgående särskilda skatten
skulle naturligtvis medföra, att den nya procentuella skatten lades högre
än den nu gällande. Vid utmätandet av den nya procentuella skatten
tiar emellertid icke höjningen stannat vid den punkt, som föranledes av
den omformälda sammanslagningen, utan förslaget innebär även att genom
den procentuella skatten skulle absorberas en icke obetydlig del av den
vinst, som enligt nu följda grunder för kalkylering av priskurantprisen
uppstode av rörelsen och som i huvudsak komme staten till godo genom
utdelning a stamaktiekapitalet. Även efter minskning av tobaksmonopolets
årsvinst med det belopp, som sålunda genom höjningen av den
procentuella skatten skulle motsvara en överföring från vinst till skatt,
åtel stål* emellertid, på sätt framgår av den vid förslaget fogade promemorian,
eu icke obetydlig inkomst av rörelsen, beräknad till cirka 10
miljoner kronor brutto, d. v. s. innan avdrag gjorts för den skatt, som
på samma inkomst belöper.

Det förefaller, som om den grundläggande principen vid den skatteomläggning,
som förslaget innebär, uppbures av eu önskan att den av
staten påräknade vinsten av tobaksmonopolet skulle i huvudsak inflyta
till statskassan i form av en procentuell skatt, och att skyddet gentemot
import skulle ligga i den särskilda skatt, som tillkommit i stället
för det nuvarande tullskyddet. En fullt så rationell uppdelning av de
olika skattearternas natur har emellertid icke helt genomförts. Vid
sammanslagningen av den nu gällande procentuella skatten och den nuvarande
särskilda skatten, den senare en skatt, som i sig innebär, utöver
nuvarande tullskydd, även ett extra skydd mot import, har nämligen
den föreslagna procentuella skatten, till bibehållande av den nuvarande
särskilda skattens verkningar,, ifråga om eu de! tobaksvaror lagts sfi,
att skatten tynger mindre å inom riket tillverkade varor än å till riket
införda varor. Själva principen, nämligen att den nya procentuella
skatten skulle motsvara den avkastning, staten i huvudsak påräknar å tobaksmonopolet,
har—för övrigt av skäl, som i P. M. angivits — även såtillvida
icke fullföljts, som den inkomst av rörelsen, som fortfarande beräknats
skola av bolaget intjänas, otvivelaktigt kunnat göras till föremål
för eu ytterligare nedprutning.

. Med vad jag nu har sagt, har jag velat till eu början ånyo fästa uppmärksamheten
på, atl, på sätt jag vid behandlingen av förslaget till särskild
skatt den 19 januari 1922 anförde, det vore sä gott som självfallet, att
den enda garanti, som i längden kan bjudas allmänheten för upprätthållande
av kvaliteten å tobaksvarorna under ett monopoliserat system, är
tobaksmonopolets egen begränsning ifråga om import. I mån som genom
tull- och skattelagstiftning importen försvåras, i samma mån anser jag,
att här liksom utomlands fara uppstår för att fabrikationens kvalitet
sänkes. Det är i anslutning till denna min mening — vilken jag fortfarande
hävdar — som jag icke anser mig kunna biträda styrelsens för tobaksmopolet
förslag om ändringar av skattesatserna i det remitterade
förslaget, ity att dessa ändringar g jorts i syfte att öka det skydd, som enligt
förslaget skulle lämnas den svenska produktionen. Härmed vill jag
icke hava sagt, att styrelsen i sitt förslag gatt utöver det skydd, som den
svenska produktionen genom den nuvarande särskilda skatten och gällande
tullskydd i verkligheten redan åtnjuter. Men jag bär velat fram -

Kungl. Muj.ts proposition AV /.Vi''.

(i!)

i roduktimiP i • 1 .l,,1>ch.aIIf !do a7 nuvarande skyddet för den svenske
mål vin ar enl,rrt llfinvisad till högre skatter å importen. Samma

a‘a llfT •" nedsättning * den inom landet producerade

,a;V,- lJtdl dtt \n"il l,a spörsmålet, huruvida överhuvudtaget vid det

dndrad’nrisSftn"''T T '' ^ fmitterade fördaget bjuda, det under ofördi
ad prissättning av de svenska varorna skulle kunna befaras eu ökning

-onomZ sned''”!! iU k‘i föreffllIer det mi«- »om om i allt fall

de S Tit fS ,;V ; 1I^n«e tillverkade varorna eventuellt erforhn
nScytt ,g f- sky< d sk,dl° kn,n,a erhållas utan att avkastningen av
bolagets lorelse därigenom alltför mycket beskures. Det belopp, som en lieen

euH^t?n-faraiK-e parakaas såsoni avkastning a rörelsen, kan näm
def n J m,n.mfning mmskas utan att man därför ens kommer under
r!f " rörelsen, som i förslaget till tilläggskontrakt mellan svenska

å rörelsen’! mOUOPO et angmts sasom iämpligt, eller ''skalig inkomst
Det andra yttrandet lyder sålunda:

lv,Wrt!t to r,e 1 i S an d e i s k a 11 e f ö r s1 a g e t innebär en avsevärd inskränkning av
)0laoets vmstmo.ihgheter. Det ställes även i motiveringen till förslaget i
f fwfC1i10m ytterligare skatteökning så småningom minska vinsten än
mei. Detta kommer att beröra pensionsförsäkringsfonden, däruti ingå 12
miljoner i preferensaktier i tobaksmonopolet.

fnvebi torde i detta sammanhang till belysning av ändamålet med pensionsforsakrmgsfonden
hora erinras, att fonden har till huvudsakligt syfte att
lämna do pensioner till vilka enligt gällande bestämmelser inbetalda avSlf®*
b®rattlga; ‘t61 ar darfor i första hand av vikt för fonden att erhålla
sådan lunta, att den minst motsvarar den ränta, som lagts till grund vid
beräkningen av avgiftspensionernas storlek. I pensionsförsäkringslagen
stadgas emellertid vidare, att, därest överskott förefinnes i fonden, må så
stor del av överskottet, som Konungen bestämmer, användas till bestridande
av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse
förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Givet
ar att, i den man dylika åtgärder förmå förebygga bestående invaliditet
och därigenom framskjuta tiden för inträdandet av rätten till pension, pensionskostnader
sparas. Detta har för närvarande och för avsevärd tid
framåt sin huvudsakliga betydelse för staten genom minskning i dess
kostnader tor pensionstillägg. Hittills har kostnaden för förebyggande
åtgärder bestritts av anslag, som beviljats av riksdagen för ändamålet
ävensom av överskottsmedel i fonden. Statens anslag har dock under
senaste tiden väsentligen minskats, och överskottsmedel hava därför i
högre grad mast anlitas. Det är klart, att fondförvaltningen måste, söka
att, med vederbörligt tillgodoseende av säkerhetssynpunkten, erhålla så
stor avkastning å fondmedlen som möjligt. I den mån avkastningen minskas
och sålunda även möjligheten till överskott i fonden inskränkes
maste om erforderliga förebyggande åtgärder skola kunna vidtagas, medel
erhallas på annat sätt, och den enda utvägen härvid är, så vitt kan
bedömas, beviljande av statsanslag. Jag har ansett mig böra låta dessa
synpunkter komma till uttryck vid behandlingen av skaf teförslaget.»

Beträffande den föreslagna punkten 4 i tilläggskontraktet hava
två styrelseledamöter ansett sig böra tillstyrka, att en bestämmelse av
föreslagen innebörd intages i tilläggskontraktet som ledning för tobak--monopolets framtida prispolitik.

Svenska
obaksengrosifcternas
förening.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Svenska tobaksengrossisternas förening yttrar:

Föreningen har vid sitt bedömande av föreliggande promemoria angående
tobaksbeskattningen icke kunnat frångå sina vid föregående tillfällen tillkännagivna
principiella betraktelsesätt, enkannerligen:

att importen för sitt fortsatta bestånd som en nödig och nyttig regulator
a den inhemska tillverkningen måste kunna räkna med skälig förtjänst å
däri nedlagt kapital och arbete,

att den särskilda skatten utlovats en endast begränsad varaktighet och att
den i varje fall konime att avvecklas, så snart den ursprungliga jämvikten
emellan monopol- och importhandeln återinträtt,

att eu varaktig och bindande reglering av beskattningen borde astadkommas
efter grundliga förberedande studier.

Med hänsyn till svårigheten för importörerna att genom ytterligare
kapitaltillskott uppehålla sin rörelse under nuvarande betingelser ha de, under
förutsättning att ovanstående villkor icke bifölles, alternativt påyrkat, att
importen skulle mot skälig ersättning inlösas av staten.

Det föreliggande förslaget bjuder visserligen eu förnuftig och välbehövlig
fixering av licensen. Vid bestämmandet av denna senare till högst 15 procent
hade dock bort utsiigas, att stämplings- och den föreslagna bokförmgsavgiften
däri ansåges inberäknade. — — —

I övrigt tillmötesgår förslaget ej något av föreningens önskemål.

I själva verket framstår förslaget som avsett att försämra i stället för att
förbättra importörernas läge, vilket också omedelbart framgår därav, att
importen erhållit en ytterligare belastning av 23o,000 kronor i stadiet för att
minskas. Nämnda ökning kan icke av importörerna bäras, enär inköpspriserna
förete en oavbruten stegring, en höjning av priskurantpriserna är utesluten
och firmornas rörelse icke uppvisar någon som helst mot denna summa
svarande behållning. I förslaget utsäges, att det avser att förekomma faran
av att tillståndet före den särskilda skattens införande skulle återinträda.
Medan den särskilda skatten förut ägde en reglerande syftning, ges den sålunda
nu en preventiv karaktär av prohibitiv styrka. Då något alternativt
förslag om inlösen av importhandeln icke heller föreligger, måste föreningen
uttala sin allvarliga protest mot reformen såsom stridande mot statsmakternas
förut givna utfästelser och ägnat att prisgiva handelskårens garanterade
intressen.

Förslagets grundtanke synes vara att helt omöjliggöra _ importen av
cigarrcigarretter och röktobak eller de artiklar, som hittills bjudit importen
någon vinstchance. Skattebelastningen a dessa varor ökas med 1.29 lesp.
6.73 procent, varigenom prislägen uppstå, som tvinga konsumenten över till
andra varor. Den motsvarande belastningen av monopolets varor lär icke
kunna hindra denna fatala utveckling. Denna förfelade plan är så mycket
mer förvånansvärd, som förslaget medgiver, att importen under 1923 i stort
sett var densamma som undei'' monopolets första verksamhetsår och att den
importerade röktobaken visar en påtaglig nedgång (i själva verket från 6.7
—4.7 miljoner krono!1). Som en självklar följdsats till detta konstaterande

hade tvärtom en minskning av importens belastning bort. framstå.---

Visserligen har monopolets omsättning av cigarrer sjunkit, medan den
däremot beträffande cigarrcigarretter och röktobak visar en stegring; denna
senare är dock relativt obetydlig och måhända rent tillfällig. —

Den kompensation, som förslaget vill bjuda importörerna, genom en sänkt
belastning av cigarrer och cigarretter är endast skenbar. Det visai sig nämligen,
att förslaget i prislägen över 40 öre är till förmån för den inhemska

Kungl. Majrts proposition Nr 192. 71

fabrikationen, medan det just är i dessa prislägen som importkonkurrensen
finnes till; märken med fiirsvinnande låga inköpspris kunna nämligen icke
erhållas å den internationella marknaden. Det är för övrigt egendomligt,
att denna reform motiveras endast med hänsyn till de svenska tobaksarbetarna,
medan ingen tanke ägnas importfirmornas personal och monopolets
alltjämt utökade maskinella drift. Genom att erbjuda monopolet ett övertag
jämväl inom denna kategori riktar förslaget ett dråpslag mot den fria handeln,
där den förut med särskild fördel ansetts böra bestå.

Vad cigarretterna angår, har importens belastning minskats med 2.ii mot
3.4 3 procent till monopolets fördel. Med dessa satser synes förslaget vilja
uppamma en vild konkurrens inom de allra lägsta prislägena och sålunda
ockra på ungdomens cigarrettförbrukning, vilken idé synes föreningen förfelad
och osympatisk. Ur folkhygienisk synpunkt finnes ingen anledning
att belasta cigarrcigarretten och pipan till förmån för cigarretten.

Då sålunda det föreliggande förslaget---tillbakavisar föreningens ele mentära

önskemål, har föreningen måst söka att å den knappa tid, som ställts till
dess förfogande, utarbeta ett modifierat förslag. Tack vare sin anpassning
till faktiska och påräkneliga förhållanden ger detta förslag samma statsfinansiella
resultat som det föreliggande utan att äventyra dess realiserande
på sätt, som skulle bliva följden om fabrikation och import av särskilt billiga
cigarretter varit dess kärnpunkt. — — —

Det i föreningens yttrande omnämnda förslaget upptager följande skattesatser
: 1

För inom riket till- För till riket
verkad vara införd vara

1 Cigarrer ........

Cigarrcigarrettei

Cigarretter .....

Röktobak........

Tuggtobak
Snus..............

Jag kan i det stora hela ansluta mig till de synpunkter, som i den inom
finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian anlagts å frågan om
tobaksbeskattningens framtida ordnande.

Vad till en början angår frågan om tullfrihet för tobak och tobaksvaror
samt de nuvarande tullavgifternas överförande till tobaksskatt synes det
mig uppenbart, på sätt jämväl från generaltullstyrelsens sida framhållits, att
den härutinnan föreslagna omläggningen innebär förenkling och arbetsbesparing,
utan att statens intressen med avseende å skatteavgifternas behöriga
erläggande eftersättas. Väl är det riktigt, såsom generaltullstyrelsen
understryker, att besparingarna i arbete huvudsakligen hänföra sig

procent av
priskurant-

belopp för

procent av!
priskurant-!
priset eller!
värdet

belopp för

priset eller!
värdet

1 st.

1 ks.

I ,

1 st. j 1 kg*.

öre

kr.

öre 1 kr.

18

0.3

-----

20

2.5 1 —

20

1.0

—

20

1.5 ^ -

35

0.5

—

35

0.5 —

30

—

2

30 ''

_ : 2

25 i

—

2

33

—

0.5

Lepartemcn
chefen.

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

till den ändrade behandlingen av färdiga tobaksvaror. Detta gäller i alldeles
särskild grad, såvitt avser minskningen i arbete för tullverket. För
monopolets utövare åter måste bortfallandet av den särskilda, på viktuppgifter
från de olika tobaksfabrikerna grundade redovisningen av råtobakstullen
innebära något större fördelar. Därtill och framförallt kommer, att
man genom borttagandet av jämväl råtobakstullen kan nå fram till ett
fullt enhetligt beskattningssystem, som anknyter sig till den färdiga varan.

I anledning av den inverkan, råtobakstullens borttagande skulle komma
att utöva på den till vederbörande städer utgående tolagsersättningen, har
generaltullstyrelsen funnit sig sakna anledning tillstyrka den ifrågasatta
omläggningen, såvitt avser nämnda tullavgift. Däremot har tolagsersättningens
bortfallande genom införande av tullfrihet för färdiga tobaksvaror,
med hänsyn till berörda åtgärds relativt ringa inverkan på respektive
städers budget, icke ansetts böra hindra den föreslagna förenklingen i
denna del. Jag kan icke ansluta mig till donna generaltullstyrelsens
uppfattning i fråga om råtobakstullen. Städernas rätt till tolagsersätt
ning är beroende av de för olika varuslag utgående tullavgifterna. Lika
väl som eu höjning av dessa tullavgifter i regel medför ökad tolagsersättning,
likaväl medför en sänkning i tullavgifterna motsvarande minskning.
Den omständigheten, att i föreliggande fall råtobakstullens bortfallande
icke innebär en minskning i beskattningen utan allenast en överföring
av tull till tobaksskatt, lärer däri icke medföra någon ändring.
Det må i detta sammanhang jämväl erinras därom, att förläggandet av
tobaksfabriker till just de städer, varom här är fråga,1 för städerna torde
hava medfört åtskilliga ekonomiska fördelar.

På av mig nu anförda skäl förordar jag bifall till den i promemorian
föreslagna överföringen av tull till tobaksskatt beträffande såväl oarbetad
tobak som färdiga tobaksvaror.

Det i samband därmed till skydd för den inhemska odlingen framlagda
förslaget om restitution till monopolets utövare av 80 öre för varje kilogram
av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning
av tobaksvaror, tillstyrker jag likaledes. Förslaget förutsätter,
att, därest den för tillverkning inköpta tobaken av någon anledning icke
kommer till sådan användning utan exporteras, monopolets utövare återbetalar
restituera! belopp. Till grund för storleken av det föreslagna
restitutionsbeloppet, 80 öre för kilogram, ligger följande utredning.

För att beräkna, huru mycket takmogen svensk tobak svarar mot 1 kilogram
utländsk råtobak, torde böra fastställas myckenheten av den torrsubstans,
som ingår i 1 kilogram takmogen svensk tobak respektive i utländsk
fabriksfärdig tobak. Enligt uppgift i 1904 års kommittébetänkande skulle
den takmogna svenska tobaken, alltefter årgången och de lokala förhållandena,
vid dess torkning genom svettning förlora från 20 ända till 32 procent
av sin vikt och till och med därutöver. Vissa fuktighetsanalyser av odlad
tobak i Stockholmstrakten för år 1921 uppvisa en fuktighetshalt av 39..''>

1 Detta gällei- dock ej Karlstad, där någon tobaksfabrik icke är belägen.

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.72.

procent. Tobaksmonopolet har utfört ett jämförelsevis stort antal utförliga
1‘uktiglietsanalyser vid 1922 cell 1923 års mottagningar av svensk tobak.
Medeltalet av fuktighetsprocenterna från de största mottagningsorterna liar
för 1922 utgjort 38 procent; å andra orter liava erhållits medeltal, varierande
ned till 34 procent. Motsvarande tal från 1923 voro 35 procent och
32 procent. 1923 års siffror lära anses osedvanligt låga, och böra, enligt sakkunnigas
mening, 37 procent sättas som den riktiga genomsnittssiffran för
takmogen svensk tobaks fuktighetslialt. Utländsk råtobak innehåller, då den
ingår i fabrikationen — enligt tobaksmonopolets fabriksstatistik — i genom
snitt 17.8 procent fuktighet. Härav beräknas, att 1.3os kilogram takmogen
svensk tobak erfordras för att motsvara 1 kilogram utländsk fabriksfärdig
tobak. Då tullen utgår med 1 krona per kilogram utländsk tobak, skulle alltså
77 öre per 1 kilogram svensk tobak i takmoget tillstånd motsvara detta belopp,
vilket belopp ansetts lämpligen böra avrundas till 80 öro för kilogram eller
samma belopp som det i 1911 års betänkande angivna.

Vidare finner jag de vid lagbyråns promemoria fogade författningsförslagen,
i vad de avse nu omhandlade ämnen, vara ändamålsenliga
och inrymma åtskilliga fördelar för importörerna. De synas mig därför
kunna läggas till grund för lagstiftning; och de förslag härutinnan, jag nu
framlägger, äro också i allt väsentligt överensstämmande med lagbyråns
tidigare förslag. Den av generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringen i 13 § av
förslaget till förordning angående behandlingen av till riket inkommande
tobaksvaror har sålunda synts mig knappast böra genomföras. Vad beträffar
den i förslagets 14 § omnämnda bokföringsavgiften förutsätter jag,
att densamma icke bestämmes till högre belopp än som svarar mot de
verkliga kostnaderna för bokföringen. Vid nu angivna förhållande torde
den av importörerna framställda erinran mot storleken av nämnda avgift
förfalla. Till vissa ändringar i tulltaxeförslaget återkommer jag. Vidkommande
slutligen generaltullstyrelsens förslag om intagande i förslaget
till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaks7
varor in. in. av stadganden om rätt att förpanta å tobaksskattelager liggande
vara synas mig sådana bestämmelser kunna undvaras. Frågan om rätt till
pantsättning torde nämligen böra lösas enligt allmänna rättsgrundsatser
utan hänsyn till bestämmelserna om rätt till uppläggning å tobaksskattelager.
På sätt förutsatts i promemorian torde fastställandet av kungörelseförslaget,
vilket torde få närläggas dagens statsrådsprotokoll (bilaga A),
böra ankomma på Kungl. Majrt.

Vad härefter angår frågan om överförande av vinst till skatt kan jag i
allo dela den i promemorian framkomna uppfattningen, att den inkomst,
som staten vill erhålla ur tobakshanteringen, för framtiden bör i större
utsträckning än nu uttagas i form av skatt, medan utdelningen å såväl
stamaktie- som preferensaktiekapitalet bör kunna icke oväsentligt nedsättas.
Jag anser likaledes i anslutning till vad i promemorian uttalats, att denna
princip är av den grundläggande betydelse, att densamma, på sätt jämväl
två ledamöter av monopolbolagets styrelse förordat, bör i den konsumerande
allmänhetens intresse komma till uttryck i avtalet mellan staten och bolaget

74

Kungl. Maj ds proposition Nr 192.

såsom ledning för bolagets framtida prispolitik. I den enligt promemorian
ifrågasatta avfattningen till kontraktsbestämmelse föreslår jag dock en mindre
jämkning. Vidare biträder jag förslaget, att tills vidare 3 procent av bolagets
totalomsättning överföras från vinst till skatt och att i samband därmed
tobaksskatten liöjes med motsvarande procent. Däremot synes mig redan
nu monopolbolagets andel i licensavgifter kunna sänkas till 14 i stället
för såsom föreslagits 15 procent av priskurantpriset. Jag utgår nämligen
från att monopolbolaget, därest bolaget följer den prispolitik, som jag
här berört, icke behöver för täckande av omkostnader och vinst pålägga
varorna mera än 14 procent. I överensstämmelse härmed torde monopolförordningen
böra ändras.

Beträffande slutligen själva beskattningen och till en början den i promemorian
föreslagna fördelningen av skatt å de olika varuslagen synes
denna, på sätt vitsordats av styrelsen för monopolbolaget, i stort sett vara
väl avvägd. Dock anser jag, att cigarretter torde kunna beskattas något
hårdare samt att skatten för cigarrcigarretter och röktobak minskas i motsvarande
mån. Såvitt gäller den inhemska tillverkningen föreslår jag alltså,
i fråga om cigarretter att styckeskatten höjes från 0.1 öre till 0.2 öre per
styck, i fråga om cigarrcigarr etter att styckeskatten sänkes från 0.5 till 0.4
öre samt i fråga om röktobak att den efter värdet utgående skatten sänkes
från 40 till 35 procent av priskurantpriset. Nu nämnda jämkningar har
jag låtit inlägga å den vid promemorian fogade tabellen I (bilaga 10).
Ungefär motsvarande ändringar torde böra vidtagas i fråga om till riket
införd tobaksvara. Härtill återkommer jag emellertid i det följande. I

I fråga om merbelastningen å importerad vara har styrelsen för monopolbolaget
föreslagit, att beskattningen efter myckenhet bibehålies i större
utsträckning än i promemorian ifrågasatts samt att i stället den procentuella
skatten nedsättes i proportion härtill. Till stöd härför har huvudsakligen
anförts, att det synts vara av särskild vikt, att skyddet hleve
effektivt för monopolets varor i lägre prislägen än genomsnittspriserna
för importvarorna under år 1923, d. v. s. i de med monopolets huvudtillverkning
konkurrerande prislägena. Mot denna styrelsens uppfattning
har en ledamot anmält avvikande mening samt gjort gällande, att genom
prisnedsättning å de i riket tillverkade varorna eventuellt erforderligt
ytterligare skydd skulle kunna erhållas, utan att avkastningen av bolagets
rörelse därigenom alltför mycket beskures, ity att det belopp, som enligt
promemorian fortfarande påräknades såsom avkastning å rörelsen, kunde
minskas utan att man därför komme under det resultat av rörelsen, som
i förslaget till tilläggskontrakt mellan svenska staten och monopolbolaget
angivits såsom lämpligt eller »skälig inkomst å rörelsen». Slutligen har
tobaksengrossisternas förening hävdat, att ett genomförande av do i promemorian
föreslagna skattesatserna skulle försämra i stället för förbättra
importörernas redan nu brydsamma läge, en uppfattning vartill kommerskollegium
synes hava givit sin anslutning.

Kanal. May.ts proposition Nr W2. 75

De av majoriteten i styrelsen för monopolbolaget anförcla skälen för
ett utöver vad i promemorian föreslagits ökat skydd för de inom riket
tillverkade varorna i angivna prislägen hava icke fullt övertygat mig.
Fastmera kan jag, principiellt sett, ansluta mig till de synpunkter, som
utvecklats av reservanten inom styrelsen. Dä jag nämligen, såsom jag
nyss framhållit, biträder den i promemorian uttalade uppfattningen, att
monopolbolaget i sin framtida prispolitik må utgå därifrån, att bolaget
allenast bör lämna skälig vinst å rörelsen, förefaller det mig som om,
därest skattesatserna i övrigt fastställdes i enlighet med vad i promemorian
angivits, det av styrelsemajoriteten önskade skyddet i just angivna prislägen
skulle kunna ernås genom en så småningom genomförd prissänkning.
Men kan så ske, lärer det icke vara erforderligt eller önskligt, att
import mer eller mindre förhindras i varje prisläge, som ligger under de
nuvarande importpriserna. Givet är, att beskattningen bör så avvägas, att
monopolvarorna i gällande genomsnittsprislägen och närmast därintill liggande
icke utsättas för eu alltför kännbar konkurrens från importens sida.
Att däremot draga skydds gränsen än högre och därvid så anordna skattesatserna,
att varje import i prislägen under denna gräns omöjliggöres, med
andra ord inrätta ett monopol dels för monopolets utövare och dels for
importen inom skilda, bestämt avgränsade prisområden synes 111ig stå i
strid med importverksamhetens uppgift att vara en regulator å monopoltillverkningen.

Om jag sålunda principiellt icke kan giva min anslutning till styrelse
majoritetens uppfattning, föreligga dock vissa skäl för beaktande av
det utav majoriteten framlagda förslaget till ändrade skattesatser för till
riket införda varor. Dels torde med hänsyn till det statsfmansiella läget
möjligheterna till prissänkning under det kommande budgetåret i viss
mån vara begränsade. Dels bjuder försiktigheten, att man även på
förevarande område framgår med all möjlig varsamhet. Dels synas mig
de i promemorian föreslagna efter värde utgående skattesatserna för im
porten kunna och böra i någon mån sänkas. Av den vid promemorian
fogade tabellen I (bilaga 10) framgår, att överföringen från vinst till
skatt i förslaget så genomförts, att, med utgångspunkt från 1923 års
omsättning och genomsnittsprislägen, skatten för den inhemska tillverkningen
höjts med 3.2 2 procent, medan motsvarande siffra för importen
utgör 4.12 procent. Då skattehöjningen rätteligen bort utgöra allenast 3
procent, har i själva verket importen belastats l.ia procent högre än vad
för närvarande gäller för densamma. Denna ytterligare skatteökning, som
lämnats omotiverad i promemorian, synes mig icke böra ifrågakomma.
Med beaktande av mitt tidigare framställda förslag om eu viss hårdare
belastning av cigarretter till förmån för cigarrcigarretter och röktobak
föreslår jag, att skattesatserna för importen bestämmas pa sätt följer, därvid
jag till jämförelse återgiver jämväl övriga förslag till skattesatser för

importen:

76

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192.

1

F ö

r til

1 rike

t i n

förd

vara

Procent av priskurantpriset
eller värdet

Belopp per

st. resp. kg.

P. 31.

Monopol-

bolagets

förslag

Impor-

törernas

förslag

Departe-

ments-

chefens

förslug:

P. 31.

Monopol-

bolagets

förslag

Impor-

törernas

förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

25

03

3 öre

4 öre

2.6 öre

4 öre

Cigarrcigarretter ......

30

30

20

28 1

2 »

2 »

1.5 »

2 »

Cigarretter ...........

40

35

35

35 I

0.8»

1 »

0.5 s>

1 »

Röktobak ...............

40

35

30

35 !

l kr.

3 kr.

2 kr.

1.60 kr.

De av mig nu föreslagna skattesatserna liar jag låtit inlägga å de till
promemorian körande och vid statsrådsprotokollet fogade tabellerna I och
II (bilaga 10 och 11) samt sammanställningen över skattebelastningen å
tobaksvaror i skilda prislägen (bilaga 12).

Av tabell I framgår, att med dessa skattesatser den sammanlagda böjningen
av skatten för importerade varor inskränker sig till 2.9 4 procent
eller så nära 3 procent som varit möjligt.

Eu jämförelse med det av majoriteten inom styrelsen för monopolbolaget
framlagda förslaget visar, att mitt förslag upptager en sänkning av
den pioceutuella skatten med 1 resp. 2 procent för cigarrer och cigarrcigarretter.
I fråga om styckebelastningens avvägande, såvitt gäller cigarrer,
cigarrcigarretter och cigarretter, ansluter mitt förslag sig i allo till
de av styrelsemajoriteten föreslagna skattesatserna. Beträffande den efter
vikt utgående belastningen å importerad röktobak har jag stannat vid att
föreslå en ökning av 50 öre för kilogram eller till 1 krona 50 öre mot
av styrelsen föreslagna 3 kronor för kilogram, men i stället har jag,
enligt vad jag tidigare framhållit, föreslagit en sänkning från 40 till 35
procent av priskurantpriset jämväl för inom riket tillverkad röktobak.
Såsom skäl för att icke ytterligare höja styckebelastningen å röktobak
åberopar jag vad därom anföres i den inom finansdepartementets lagbyrå
upprättade promemorian (sid. 60). För importerad tuggtobak och snus
föreslås samma skattesatser som för röktobak.

Till belysande av de utav mig nu föreslagna skattesatserna tjäna nedanstående
diagram för cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak.
Diagrammen angiva de belastningar i procent av priskurantpriset, som
vid olika prislägen åvila tobaksvaror dels enligt nu gällande tull- och
skattesatser, dels enligt de av mig föreslagna skattesatserna. Av diagrammen
framgår för varje prisläge ändringen såväl i belastning av inhemska
och importerade tobaksvaror som ändringen i skydd för den inhemska
tillverkningen.

Å varje diagram hava inlagts två lodräta linjer, som var för sig beteckna!
genomsnittspriset ar 1923 för de inom riket tillverkade varorna (den
till vänster) och för de av tobakshandlarna importerade (den till höger).

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer.

jju gällande avg. för mon. tillverkning (10% A 0.8 öre A 0.8 öre)

•--*----- * * « it » import (15 % A S öre & 3.Sfi öre)

o—• * Förslag för mon. tillverkning (18 % A 0.8 öre)

’ ° '' ■■ „ import (22 «/o * 4 öro»

5S

År 1023 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarrer 24.5fi öre pr st.

” ” « n r av tobakshandlarna imp. „ 38.46 „ „ „

Skatte belastning
i %av pris
Kurantpriset

pr. styck

Genomsnittspriset för inom riket tillverkade cigarrer var 24.o öre. I
prislägen mellan 18—30 öre försåldes 76.6 procent, i prislägen under 18 öre
16.6 procent och över 3u öre 6.8 procent. Genomsnittsprisläget för tobakshandlarnas
import av cigarrer var 38.5 öre; i prislägen 50—55 öre utgjorde
försäljningen omkring 36 procent och i prislägen 30—35 öre omkring 30
procent av hela importen.

Skattebelastning
i % av priskurantpriser.

Beteckning

C

\

Cigarrcigarretter.

,-»■ Nu gällande avg. för mon. tillverkning (15% & O.fi öre & 0.4 öre)
„ „ „ „ import (J 5 % & 1.8 öre & 1.8 öre)

... • Förslag för mon. tillverkning (25 % & 0.4 öre)

■ • „ - import (28% & 2 öre)

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarrcigarretter 12.36 öre pr st.
n „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ „ „ 14.9 i „ „ „

Pris i öre 10

För cigarrcigarretter ligga genomsnittsprislägena ganska nära varandra.
För de inhemska cigarreigarretterna var genomsnittspriset 12.4 öre och
för de importerade 14.9 öre. Den största kvantiteten av de förra, eller 63
procent, såldes i prislägen 12—13 öre, medan motsvarande siffror för importen
voro 47 procent respektive 15 öre.

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarretter.

• Nu gäll. avg. för mon. tillv. (30 % & 0.5 öre & 0.06 öre)

• • „ „ „ „ import (30 % & 0.7 öre & 0.6 öre)

‘ Förslag för mon. tillverkning (40 % A 0.2 öre)

’ * „ „ import (35 % & 1 öre)

Skattebelast -

Beteckning

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkade cigarretter 4.4 öre pr st.
„ „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ 10.97 „ „ „

pr. Styck.

Inom riket tillverkade cigarretter hade ett genomsnittspris av 4.4 öre;
i prislägen 3—5 öre såldes ett antal utgörande 73.3 procent, i prislägen
under 3 öre 11.2 procent och över 5 öre 15.5 procent av hela det försålda
antalet. De importerade cigarretternas genomsnittspris var 11 öre.
Största antalet eller omkring 33 procent förekom i prislägen 11—12.5 öre;
i prislägen 6—6.5 öre såldes omkring 26 procent och i 25öres prisläge
omkring 10 procent.

Röktobak.

Nu gäll. avg. för mon. tillv. (20 % & kr. 1.50 & kr. 1)

,-- * „ „ „ „ import (20 % & kr. 4 & kr. 1.80)

i—• * Förslag för mon. tillverkning (35 °/o & kr. l)

• „ „ import (35% & kr. 1.50)

Beteckning

År 1923 var genomsnittspriset för inom landet tillverkad röktobak kr. I9.n pr 1 kg
„ „ „ „ „ av tobakshandlarna imp. „ r 46.75 „ 1 „

Pris i Kro- 7so

nor pr. kg,

Kanal. Maj:ts proposition Nr 1U2.

711

Beträffande röktobak var genomsnittsprisläget 19. n kronor per 1 kilogram
för vara av inhemsk tillverkning och 46.75 kronor per 1 kilogram
för importerad vara. Av den inhemska tillverkningen såldes 76.7 procent i
prislägen 16—22 kronor, 12. i procent därunder och 11.2 procent däröver.
Av importerad röktobak såldes något över 51 procent i prislägen 41—50
kronor, omkring 13 procent därunder samt omkring 36 procent däröver.

Den sammanlagda belastningen å cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter
och röktobak dels enligt hittills gällande tull- och skattesatser, dels enligt
de av mig föreslagna skattesatserna framgår av nedanstående diagram.

Skattebelastning 1 Ot(-lll)ClilS[TI illa

kurantpriset enligt hittills gällande tull- och skattesatser (1916—1923) samt enligt

nu föreslagna skattesatser (1924).

»Tv»-

OT- +

X >

♦ -to*.

+ -o*- +

IS

Beteckning:

10 XI Cigarrer

-

Cigarrcigarretter----

Cigarretter---------

Röktobak h—t—+
Tuggtobak + + + + + + +
Snus ...........................

1924 års siffror hava beräknats under förutsättning, att föreslagna
skattesatser tillämpas under hela året och att omsättningen
blir densamma som under år 1923.

o

11U,

W17

m

m 1920 1921 mi 1925 mr

Vid en inom finansdepartementets lagbyrå verkställd överarbetning av
det vid byråns promemoria fogade förslaget till ändringar i monopolförordningen
har jag i förslagets 18 § låtit intaga de skattesatser, som jag
nu föreslagit. Därvid har jämväl från gällande förordning angående

Inkomst heräknimien.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

särskild skatt å tobaksvaror (1923: 95) föreskriften om skillnaden i skattehänseende
mellan cigarr och cigarrcigarrett överflyttats. I 22 § 2 mom.
monopolförordningen har vidare i överensstämmelse med redan gällande
praxis intagits bestämmelse, att licensavgiften för importerade varor skall
beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställning om avgiftens
fastställande göres. Slutligen hava vissa formella jämkningar vidtagits
i 18 och 25

Statsverkets inkomster av tobakshanteringen hava under år 1923 utgjort
i runda tal:

Tull för oarbetad tobak kronor 4,900,000

» » arbetad » ................... » 1,200,000

Tobaksskatt ................................... » 32,593,000

Särskild skatt å tobaksvaror............ » 10,022,000

Inkomst- och förmögenhetsskatt...... » 3,05u,000

Utdelning............................................ » 11,600,000

Summa kronor 63,365,000.

Då jag den 2 januari 1924 till statsrådsprotokollet över finansärenden
redogjorde för de beräkningar av de särskilda inkomsttitlarna, som
verkställts för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1924—1925,
erinrade jag, att tobaksskatten i riksstaten för innevarande budgetår beräknats
till 32 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket hade emellertid
antagit, att under år 1923 skulle inflyta omkring 32.7 miljoner kronor.
För nästkommande budgetår både aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
ansett sig kunna uppskatta den ordinarie tobaksskatten till 30 miljoner
kronor, under förutsättning att rörelsen kunde fortsättas såsom hittills
med oförändrade skattesatser. Sannolikt vore dock, att gällande pris å
tobaksvaror skulle kunna sänkas något före utgången av nämnda budgetår,
i vilket fall tobaksskatten, som utginge med vissa procent å varornas
priskurantpris, komme att nedgå. Riksräkenskapsverket hade framhållit
det opåkallade i en prisreduktion och de betänkligheter, som en dylik
skulle medföra ur statsfmansiell synpunkt, samt hade ej funnit anledning
att för nästkommande budgetår beräkna mindre uppbörd än för innevarande
kalenderår eller i runt tal 33 miljoner kronor.

Jag förklarade mig dela riksräkenskapsverkets uppfattning, att någon
frivillig sänkning av prisen å monopolbolagets tillverkningar ej borde
ifrågakomma. En sådan prisreduktion kunde dock komma att visa sig
nödvändig för att förekomma en alltför stark minskning i avsättningen
med därav följande skattesänkning samt en alltför stark stegring utav
importen av utländska tobaksvaror. Dessa förhållanden reglerades uppenbarligen
av omständigheter, vilka läge utanför monopolbolagets bestäm -

Kungl. Maj:In proposition Nr IV*.

81

mande. Jag fann mig pa grund härav ej kunna tillstyrka, att tobaksskatten
upptoges med högre belopp än det av bolaget beräknade, eller
30 miljoner kronor.

I fråga om den särskilda skutten å tobaksvaror både såväl aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet som riksräkenskapsverket uppskattat beloppet för
nästkommande budgetår till 11 miljoner kronor. Då jag emellertid både för
avsikt att föreslå en mindre betydande sänkning av vissa skattesatser,
varav torde följa en minskning i inkomsten, inskränkte jag mig till att
föreslå, att nämnda inkomsttitel upptoges till 10 miljoner kronor.

Jag erinrar vidare, att utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
i förslaget till riksstat för instundande budgetår beräknats till

11,600,000 kronor.

De under särskilda titlar uppförda inkomsterna av tobaksbanteringen
hava sålunda i förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 uppskattats
till belopp, som härefter angivas, därvid till jämförelse meddelas
motsvarande siffror i riksstaterna för år 1922 och budgetåret 1923—1924:

1922

19*23—1924

|

1924—1925

Tobaksskatt.................................

35,000,000

32,000,000

30,000,000

i Särskild skatt å tobaksvaror .........

8,000,000 1

11,000,000

10,000,000

| Utdelning....................................

9,000,000 j

8,990,000

11,600.000

52,000,000

51,990,000

51,600,000

Av den till promemorian börande och vid statsrådsprotokollet fogade
tabellen I (bilaga 10), däri inlagts de av mig föreslagna skattesatserna,
framgår, att — med utgångspunkt från 1923 års omsättning och priser
— följande skattebelopp kunna antagas komma inflyta till statsverket,
nämligen omkring 45,340,000 kronor tobaksskatt, utgående i procent av
priskurantpriset, och omkring 8,310,000 kronor tobaksskatt, utgående per
styck eller kilogram, d. v. s. tillhopa omkring 53,650,000 kronor. Till jämförelse
må anföras följande under sagda förutsättning beräknade intäkter
med nu gällande tull- och skattesatser (i runda tal):

Kronor

Tull för oarbetad tobak...........................................................................

4,920,000

, » » arbetad » ...........................................................................

1,200,000

32,250,000

Särskild skatt å tobaksvaror....................................................................

10,950,000

1 Å tilläggsstat till riksstaten för år 1922.

49,320,000

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 153 haft. (Nr 192.) (i

82

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

Ökningen i tobaksskatten utgöres huvudsakligen av de från vinst till
skatt överförda tre procent å totalomsättningen (136,725,000 kronor) eller
omkring 4,100,000 kronor.

Den på grundval av 1923 års omsättning och priser verkställda beräkningen
torde med hänsyn till den prissänkning, som enligt vad jag tidigare
anfört lärer kunna förutses, behöva göras till föremål för vissa jämkningar.
År 1923 utgjorde hela omsättningen, såsom nämnt, omkring 136,725,000
kronor, och den procentuella tobaksskatten uppgick till 32,250,000 kronor,
vilket motsvarar en genomsnittsprocent av 23.6. Den för instundande
budgetår beräknade tobaksskatten av 30,000,000 kronor motsvarar efter
samma procent ett omsättningsbelopp av cirka 127,000,000 kronor. Av
förutnämnda tabell I framgår, att hela den av mig föreslagna skattebelastningen
utgör cirka 39.24 procent av priskurantpriset. Efter denna procentsats
skulle en beräknad omsättning av 127,000,000 kronor lämna i runt
tal 50,000,000 kronor.

Vid en beräkning av övriga inkomster av tobakshanteringen, utdelning
i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt inkomst- och förmögenhetsskatt,
bör uppmärksammas, att dessa inkomstposter för budgetåret 1924—1925
hänföra sig till monopolets verksamhet under kalenderåret 1924. Under
nämnda verksamhetsår kommer emellertid monopolbolaget att under hälften
av året arbeta med nu gällande skattesatser, och eventuell prissänkning
torde icke komma att vidtagas, förrän de nya skattesatserna trätt i kraft.
Vid sådant förhållande synes mig för instundande budgetår utdelningen
kunna upptagas till 9,000,000 kronor, varjämte inkomst- och förmögenhetsskatten
torde böra beräknas till 2,200,000 kronor.

Statsverkets inkomster under budgetåret 1924—1925 torde alltså kunna
i runda tal uppskattas till följande belopp, därvid till jämförelse angivas
motsvarande inkomster, därest gällande tull- och skattesatser skolat tilllämpas: -

EuJigt gällande

Enligt före-

tull- och

slagna skatte-

skattesatser

satser

Råtobakstull

............. 4,900,000

—

Tull å importerade färdiga tobaksvaror

................ 1,200,000

—

Tobaksskatt...............................................

............... 30,000,000

50,000,000

Särskild skatt å tobaksvaror

............. 10,000,000

—

Inkomst- och förmögenhetsskatt

................ 3,500,000

2,200,000

Utdelning

............... 11,600,000

9,000,000

Summa 61,200,000

61,200,000.

En omräkning av vissa i det uti innevarande års statsverkspropsition
framlagda förslaget till riksstat för budgetåret 1924—1925 uppförda inkomsttitlar
torde alltså böra företagas. Sålunda torde titlarna tullmedel och
utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet böra sänkas till respektive
114 och 9 miljoner kronor, under det att de till en titel tobaksskatt

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192. Nii

sammanförda inkomsttitlarna tobaksskatt och särskild skatt a tobaksvaror
torde böra upptagas med sammanlagt 50 miljoner kronor. Däremot torde
ett bifall till det nu framlagda förslaget icke behöva medföra någon
ändring av det belopp ä 135 miljoner kronor, varmed titeln inkomst- och
förmögenhetsskatt upptagits i förenämnda riksstatsförslag, med hänsyn
till de försiktiga beräkningar, vilka ligga till grund för berörda belopps uppförande
i sagda förslag.

Jag övergår nu till frågan om tullavgifterna för färdiga tobaksvaror, vilka
från utrikes ort medföras av resande, och vill därvid till en början redogöra
för de bestämmelser, som i sådant avseende för närvarande gälla.

Enligt kungörelse deri 26 februari 1915 (nr 75) med däri genom kungörelsen
den 4 maj 1923 (nr 97) gjorda ändringar må resande, som ankommer
från utrikes ort, för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror till
myckenhet, ej överstigande 50 gram.

Medför den resande för eget bruk sådana varor till myckenhet därutöver,
skall enligt berörda kungörelse och anm. 2 till rubrikerna 196 och 197 i
gällande tulltaxa, jämförd med 21 § i monopolförordningen, för berörda överskott
erläggas tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande 500 gram,

för cigarrer .................................................... 20 öre per st.

» cigarrcigarretter........................................ 10 » » »

» cigarretter ................................................ 6 » » »

» arbetad tobak, andra slag .................... 12 kr. » kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade,

för cigarrer ................................................. 40 öre per st.

» cigarrcigarretter....................................... 20 » » »

» cigarretter ............................................... 12 » » »

» arbetad tobak, andra slag .................... 24 kr. » kg.

Därest den resande för eget bruk samtidigt medför tobaksvaror, som draga
olika tull, skola sådana varor, för vilka högsta tullsatsen är föreskriven, i
första hand inräknas i de myckenheter, som må medföras tullfritt eller mot
erläggande av lägre tullavgift.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser anses varje cigarr väga 5 gram,
varje cigarrcigarrett 3.3 gram och varje cigarrett 2 gram.

Vid ankomst från utrikes ort är resande på förfrågan av tulltjänsteman skyldig
uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras, och myckenheten av medförda
sådana varor. Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig
kvantitet, utan att den resande på tillfrågan lämnat uppgift därom,
är den resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad
enahanda ansvar och påföljd som stadgas för sådan varuinförsel.

Härefter får jag erinra, att vid införandet av tobaksmonopolet utgångspunkten
vid utmätande av avgiftsbelastningen å importen av färdiga
tobaksvaror genom resande var den, att tullavgiften dels skulle innebära
tillräckligt skydd för monopolets varor i genomsnittliga prislägen,
dels ock skulle, under beredande av möjlighet för resande att utan
omgång ehuru visserligen med större kostnader kunna få från utlandet
medföra tobaksvaror efter sin personliga smak, samtidigt förebygga, att

Kesande tullen.

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Generaltull styrelsen.

enskilda personer, såsom eljest i gränstrakterna kunde komma att bliva
fallet, skulle finna med sin fördel förenligt att i någon större omfattning
på dylikt sätt från utlandet medföra sitt behov av tobaksvaror.
Den år 1923 beslutade höjningen i tullavgifterna för av resande medförda
tobaksvaror har emellertid tillkommit till skydd för handlandeimporten.
Vid frågans behandling inom bevillningsutskottet framkom
reservationsvis en önskan, att resandetullen måtte göras mindre kännbar
än vad som då bestämdes.

Den inom finansdepartementets lagbyrå upprättade promemorian innehåller
i detta ämne följande:

»Enligt verkställda beräkningar torde den nu ifrågasatta omläggningen av
tobaksbeskattningen icke böra föranleda någon ändring av resandetulleu. I
anledning av den på senare tid alltmer tilltagande ’ficksmugglingen’ torde
möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke den kvantitet, som får införas
tullfritt eller mot den lägre tullsatsen, borde något höjas. Förslag härom
har dock icke upptagits.»

Detta uttalande har föranlett generaltullstyrelsen att i yttrandet över nämnda
promemoria framlägga dessa synpunkter:

»Styrelsen är för sin del av den uppfattning, att de nuvarande stadgandena
för resandes import av tobaksvaror böra mildras. De hava haft till följd, att
försök till olovlig införsel av sådana genom resande i högst avsevärd utsträckning
förekommit. Kesande hava också allmänt anfört klagomål över att den
tullfria kvantiteten varit för knappt tillmätt och att tullsatserna för kvantiteter
därutöver varit oskäligt höga. Sistnämnda omständighet har icke sällan
föranlett, att överskottet i stället för att införtullas abandonnerats till kronan,
varefter det fått inlösas av utövaren av statens tobaksmonopol.

Lättnaderna i bestämmelserna för ifrågavarande införsel synas styrelsen
böra bestå i dels höjning från 50 till förslagsvis 100 gram av den kvantitet,
som må tullfritt medföras, dels ock viss minskning av de lägre tullsatser, som
för närvarande gälla i fråga om införsel av intill 500 gram utöver den tullfria
kvantiteten. Då, enligt vad styrelsen hunnit inhämta, resande endast
mera sällan medföra tobaksvarukvantitet, överstigande 550 gram, lärer behov
av nedsättning i de hittillsvarande högsta tullsatserna för resandes tobaksvaror
icke kunna anses påkallat, särskilt som en förskjutning uppåt av de gränser,
inom vilka de lägre tullsatserna skulle råda, komme att försiggå genom utökningen
av den tullfria kvantiteten. De högre tullsatserna skulle därigenom komma att
tillämpas endast för kvantitet, överskjutande 600 gram. Beträffande omfattningen
av den minskning i gällande lägre tullsatser, som må kunna utan förfång
för därav beroende andra intressen vidtagas, har styrelsen icke haft tillräcklig
tid till sitt förfogande för att kunna avgiva ett bestämt förslag därutinnan.
Det har emellertid förefallit styrelsen som om de nuvarande lägre tullsatserna,
utgörande för cigarrer 20 öre, för cigarrcigarretter 10 öre och för cigarretter
6 öre, allt per stycke, samt för arbetad tobak, andra slag, 12 kronor per kilogram,
kunde utan egentlig olägenhet sänkas till respektive 15 öre, 8 öre, 5
öre och 10 kronor. Vid beräknandet av denna sänkning har styrelsen tagit
del av de bland remisshandlingarna förefintliga tabeller, som utvisa bland
annat, att den allmänna importen av tobaksvaror i nedanstående vanligare
prislägen skulle bliva belastad med inalles följande skattesatser, nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192. 85

cigarrer med utförsäljningspris per stycke av 20—40 öre........ 8 —18 öre;

cigarrcigarretter med utförsäljningspris per stycke av 10—20 öre 5—8 öre;

cigarretter med utförsäljningspris per stycke av 4—10 öre........ 1.9— 4.3 öre;

samt röktobak med utförsäljningspris per kilogram av 20kronor 0 kronor.»

1 fortsättningen fäster styrelsen uppmärksamheten därå, att ett godkännande
av de sålunda framlagda förslagen skulle nödvändiggöra vissa angivna ändringar
i § 28 av förslaget till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för
in- och utförseln av tobaksvaror m. m. och anm. 4 punkt a) under tu 11 taxera
briken 197 i förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt
därvid fogad tulltaxa.

Vad generaltullstyrelsen i detta ämne anfört har övertygat mig om
lämpligheten att i viss mån bereda lättnader i de nuvarande bestämmelserna
om införsel av tobaksvaror genom resande. I sådant hänseende
finner jag till en början i likhet med styrelsen, att tullsatserna beträffande
den kvantitet tobaksvaror, som må införas mot de lägre tullavgifterna,
böra sänkas. Vid bestämmande av storleken av denna sänkning synes
huvudsakligen böra tillses, att de nya tullsatserna icke understiga de
skattesatser, vilka komma att tillämpas å den allmänna importen av tobaksvaror
i vanligare prislägen. Att med hjälp av tullsatserna åvägabringa
större skydd för importhandeln lärer nämligen icke numera vara av oundgängligt
behov påkallat, åtminstone icke beträffande flertalet gränsorter.
Då det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget om storleken av dessa
nya tullsatser synes vara byggt på nämnda förutsättningar och de skattesatser
för den allmänna importen, vilka jag ifrågasatt, i flertalet fall till
och med understiga dem, som utgjort underlag för styrelsens beräkningar
av de lägre tullsatserna, kan jag biträda styrelsens förslag härutinnan.
Därutöver anser jag, att tullsatserna beträffande kvantitet, överstigande
den, som må införas mot de lägre tullavgifterna, böra sänkas till dubbla
beloppen av de för sistnämnda kvantitet sålunda föreslagna. Bärande skäl
synas mig nämligen icke hava anförts för rubbning av det i 21 § av
monopolförordningen bestämda förhållandet mellan tullsatserna inom de
båda tullavgiftsgrupperna. I överensstämmelse med vad jag nu föreslagit
har jag inom finansdepartementets lagbyrå låtit upprätta förslag till erforderliga
ändringar i anm. 4 under tulltaxerubriken 197 i det tidigare berörda
förslaget till kungörelse angående vissa ändringar i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid
fogad tulltaxa.

Den av styrelsen ifrågasatta ytterligare lättnaden i tullbehandlingen
av de resandes tobaksvaror, eller att den tullfria kvantiteten av sådana
varor måtte ökas till den dubbla, kan jag endast delvis tillstyrka. En
sådan åtgärd skulle nämligen enligt mitt förmenande i fråga om andra
tobaksvaror än cigarretter innebära en förmån, som i det övervägande

Departements chefen.

Särskilda

frågor.

Kostnaden
för understöd
åt
äldre tobaksarbetare.

Statens arbetsloshetskommission.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

■antalet fall ingalunda skulle stå i överensstämmelse med de resandes normala
behov av tobaksvaror under närmaste resetiden. I fråga om cigarretter
åter är jag såtillvida ense med generaltullstyrelsen, att jag finner
det högsta antal sådana, för vilket tullfrihet må enligt de nuvarande stadgandena
åtnjutas, nämligen 25 stycken, icke vara väl avvägt i förhållande
till de tullfria myckenheterna av övriga tobaksvaror. Denna ojämnhet
föranledes därav, att den i författningarna beräknade medelvikten å en
cigarrett, eller 2 gram, till synes är alltför hög. Eu vikt av allenast 1
gram lärer bättre ansluta sig till det verkliga förhållandet. Jag har därför
trott mig böra i § 30 av det upprättade förslaget till kungörelse med
vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m. (bilaga A)
vidtaga en jämkning av dylik innebörd, varigenom resande, som av tobaksvaror
medförde allenast cigarretter, skulle kunna fn tullfritt införa högst
50 stycken sådana.

I det följande skall jag beröra vissa särskilda spörsmål, som uppkommit i
samband med frågan om förlängd oktrojtid för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet;
och får jag till eu början efter gemensam beredning med
chefen för socialdepartementet anmäla en till mig överlämnad, den 9 oktober
1923 dagtecknad promemoria från statens arbetslöshetskommission.

Promemorian är av följande lydelse*:

»Vid 1914 års riksdag beslöts införandet av statsmonopol ä tobakstillverkningen
i riket (Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 15 december 1914,
Svensk författningssamling 436/1914). I enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga
förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket (Svensk författningssamling 437/1914) skulle
jämlikt 3 § av sistnämnda förordning tillsättas dels eu centralkommission,
gemensam för hela riket, dels ock lokala kommissioner för prövning av
uppkommande ersättningsfrågor. Personlig ersättning skulle efter särskilda
grunder jämlikt 9 § tillkomma verkställande direktör eller disponent,
fabriksledare, verkmästare, förman eller arbetare, vilken vid tiden
för monopolets ikraftträdande var, i sin egenskap av inom tobakshanteringen
yrkesutbildad, inom samma näring stadigvarande sysselsatt, härunder
även inbegripna på enahanda sätt sysselsatta tobaksarbetare, som för fabrikants
räkning arbetade i hemmet (hemarbetare), tobaksfabrikanter, platsförsäljare
i tobaksvaror samt person, vilken utan att vara inom tobakshanteringen
yrkesutbildad, vid tiden för monopolets ikraftträdande var stadigvarande
anställd vid fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, som användes
av tobaksfabrikant för hans tobakstillverkning.''

Personlig ersättning tilldelades 4,358 personer med ett sammanlagt ersättningsbelopp
av 17,953,400 kronor.

För att förebygga att ersättningsfbrordningens bestämmelser i vissa
gränsfall skulle verka orättvisa, hade till centralkommissionens förfogande
ställts ett belopp av 600,000 kronor, att användas som understöd eller tilllägg
i de fall, där detta prövades skäligt. I form av direkt understöd, utvidgad
ersättning eller livränteunderstöd utbetalades ett belopp av 631,100
kronor eller tillsammans med förut angivet ersättningsbelopp sammanlagt
18,584,500 kronor, vilket belopp fördelat på 4,358 personer utgör i medeltal
4,264 kronor per person.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

87

Pa »''rund av de förskjutningar i ekonomiskt avseende, som vållades
av det pågående världskriget, blevo de tillerkända ersättningsbeloppen
otillräckliga för fyllandet av den uppgift, vartill de avsetts. Under åren
HUS och 191!) inkommo därför framställningar frän ett stort antal personer,
åsyftande ytterligare ersättning eller understöd. Frågan om lämpliga
åtgärders vidtagande för bispringande av arbetslösa f. d. tobaksar
hetare har jämväl på grund av motion (nr 228) i andra kammaren 1918
varit föremål för riksdagens prövning. Med avslag på motionen, vari
begärdes särskilda krigstidstillägg å de ersättnings- och understödsbelopp,
som tidigare tillerkänts på grund av tobaksmonopolets införande,
uttalade riksdagen pa statsutskottets hemställan, att Kungl. Maj: t icke
torde underlåta att taga i omprövning de åtgärder, som av förhållandena
kunde påkallas.

På framställning från statsrådet och chefen för finansdepartementet
i skrivelse av den 2 maj 1919 beviljade aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
på sin ordinarie bolagsstämma den 19 maj 1919 ett belopp av 125,000
kronor att efter Kungl. Maj:ts förordnande fördelas till understöd åt genom
tobaksmonopolets införande arbetslösa, äldre eller sjukliga, nödlidande
personer.

De grunder, som härvid kommo i tillämpning, äro angivna i Kungl.
Maj:ts kungörelser den 2 augusti 1919 (Svensk författningssamling 535
och 536).

Dessa av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till förfogande ställda
medel förbrukades för angivet ändamål intill utgången av februari månad
1920. Den 2 december 1919 anbefallde Kungl. Maj:t arbetslöshetskommissionen,
som tillsammans med de lokala arbetslöshets- och hjälpkommittéerna
handhaft understödsverksamheten, att avgiva dels yttrande angående
behovet av medelanskaffning till understödjande för tiden efter
februari månads utgång 1920 av genom tobaksmonopolets införande nödlidande,
icke arbetsföra personer, dels ock, därest sådant behov ansåges
föreligga, förslag till erforderligt anslagsbelopp samt de grunder, som vid
understödens utbetalning borde tillämpas.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1919 anförde kommissionen,
att behov av fortsatt hjälp till nödlidande f. d. tobaksarbetare alltjämt
kvarstode. Enligt kommissionens uppfattning vore bästa sättet att bispringa
dessa personer att bevilja ett årligt understödsbelopp till envar,
som efter prövning kunde anses därtill vara berättigad.

I proposition nr 66 vid 1920 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande
nödlidande personer i enlighet med av chefen för finansdepartementet
angivna grunder å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av

150,000 kronor, samt på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 150.000
kronor.

Propositionen bifölls av riksdagen i så måtto, att ett belopp av 140,000
kronor för vartdera av åren 1920 och 1921 beviljades att användas efter
vissa av riksdagen angivna grunder som understöd i vissa fall åt genom
tobaksmonopolets införande nödlidande personer. För samma ändamål
hava av 1921, 1922 och 1923 års riksdagar anvisats:

För år 1922 ................................................................................... 140,000 kronor

:> tiden Vi 1923—80/r 1923......................................... 70,000

\f. 1923—s% 1924.............................................. 160.000 » .

»

»''

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Understödet utgår efter särskilda i Kungl. Maj:ts kungörelser den 9 april
1920 och 7 juli 1921 angivna grunder (Svensk författningssamling 157/1920
och 409/1921) och med följande belopp:

400 kronor för ensamstående kvinna.

500 kronor för ensamstående man samt för ensamstående kvinna, som
försörjer barn under 16 år.

600 kronor för man, som försörjer hustru eller barn under 16 år, samt
för hustru, som försörjer arbetsoförmögen man.

700 kronor för man och hustru, vilka båda äro understödsberättigade enligt
§ 1 i sist angivna kungörelse.

Kostnaderna för denna understödsverksamhet, som handhaves av arbetslöshetskommissionen,
hava årligen uppgått till följande belopp:

Anslag

Utbetalda

understöd

Anslaget har över-skridits med

kr.

kr.

kr.

1920 (10 mån.)........................

........ 140,000

146,492.3 5

6,492.3 5

1921 .......................................

........ 140,000

203,774.9?

63,774.9 7

1922 ........................................

....... 140,000

199,382.99

59,382.9 9

1923 */j—3% ........................

........ 70,000

95,083.33

25,083.3 3

1923 V7—3% 1924................

........ 160,000

—

—

För tredje kvartalet 1923

har tills dato

utbetalats understöd till 405 per-

eoner på 37 olika orter med tillsammans 45,900 kronor. Ännu icke avgjorda
understödsanspråk för samma kvartal torde medföra, att de understödda
för närvarande uppgå till mellan 410—420 personer.

De 405, som för tredje kvartalet 1923 redan erhållit understöd, fördela
sig på respektive understödsgrupper på följande sätt:

Under stödsbelopp per år och kvartal:

400 kronor

per

år

100

kronor

per

kvartal

r 245

personer

500 »

»

»

125

»

»

»

74

»

600 »

»

»

150

»

»

»

74

»

700 »

»

»

175

»

»

»

12

» (6 dubbelfall, man

och hustru tillsammans) -

405 personer

Största antalet understödstagare utgöres av ensamstående kvinnor eller
245. Flertalet av understödstagarna hava uppnått hög ålder. Sålunda äro
födda:

Under åren

Antal under-stödstagare

Under åren

Antal under-stödstagaro

1831—1835............

............. i

1866—1870..........

39

1836—1840...........

............. 4

1871—1875...........

19

1841—1845............

............. 17

1876—1880 ..........

............. 17

1846—1850..........

............. 59

1881—1885...........

............. 16

1851—1855............

............. 74

1886—1890...........

............. 7

1856—1860............

............ 94

1891—1895 ..........

............. 5

1861—1865

............ 53

405

Flertalet av dessa understödstagare hava vid monopolets införande tillerkänts
och sedermera uppburit kontanta ersättningsbelopp, då de icke

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 192.

Sfi

längre kunde erhålla sysselsättning inom tobakshanteringen. De understöd,
som från och med mars 1920 uppbäras i form av fasta belopp per
kvartal i efterskott, utgå av statsmedel på grund av behovs- och skålighetsprövning.
Emellertid lära enligt uppgift liera äldre tobaksarbetare,
som på sin tid vunno anställning bos monopolets utövare, numera hava
pensionerats av monopolet.

Förhållandet mellan staten och monopolets utövare (a.-b. svenska tobaksmonopolet)
regleras genom kontrakt av den 12 februari 1915. Detta
kontrakt gäller intill utgången av år 1924 och förlänges på ytterligare 10
ar, därest ej uppsägning från statens sida äger rum sex månader före
utlöpningstiden. Därest uppsägning från statens sida kommer att äga
rum, och förhandlingar om nytt kontrakt komma till stånd, synes böra
tagas under övervägande huruvida dessa understöd fortfarande skola utgå
av statsmedel eller om monopolets utövare bär få vidkännas de understöd
till äldre och på grund av sjukdom icke arbetsföra f. d. tobaksarbetare,
som i fortsättningen finnas böra utgå.

Häi''jämte vill kommissionen lämna uppgift på en mindre grupp av f. d.
tobaksarbetare, vilka på grund av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 7 juli 1921 (Svensk författningssamling 409/1921) icke kunnat
tillerkännas understöd, trots att de synas befinna sig i samma läge som de
grupper, vilka äro berättigade härtill. Förhållandet är följande:

Aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör, som enligt uppgift bildades
1912 genom en sammanslagning av ett antal mindre firmor, entledigade
vid den driftskoneentration, som härigenom kom till stånd, personal
i viss omfattning. Som regel synes denna entledigade personal hava erhållit
årliga understöd från bolaget. I Kungl. Maj:ts nådiga förordning
om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket den 15 december 1914 (Svensk författningssamling
437/1914) stadgas beträffande sådana fall i 11 § under A, att om i anledning
av bolagets bildande bolaget före den 1 augusti 1914 utbetalat
eller med bindande verkan utfäst sig att utbetala ersättning för förlorad
anställning till person, förut anställd hos något av de särskilda i bolaget
ingående företagen och tillhörande någon av de i 9 § 1 mom. av ovanangivna
författning omförmälda kategorier av ersättningsberättigade,
•skulle bolaget av staten äga utbekomma gottgörelse härför till belopp,
motsvarande vad bolaget betalt eller utfäst sig att betala, dock högst med
det belopp, som skulle hava utgått till samma person enligt de i förut omnämnda
9 § angivna ersättningsgrunder jämkade på visst sätt.

Såvitt av inkomna handlingar framgår, synas de personer, som här
åsyftas, i likhet med dem som direkt förlorade sin anställning inom tobakshanteringen
vid monopolets införande, hava erhållit ett engångskapital
i stället för tidigare utgående årliga pensionsbelopp. Ansökan om understöd
enligt nu gällande grunder har gjorts av ett 20-tal olika personer
tillhörande denna kategori.

Då emellertid 1 § i Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 juli 1921 (Svensk författningssamling
409/1921) föreskriver, att ''understöd må utgå allenast till
inom landet bosatt arbetslös person, som vid tiden för tobaksmonopolets
införande var inom tobakshanteringen stadigvarande sysselsatt och genom
införandet av tobaksmonopolet förlorat sin anställning’ etc., kunna
för närvarande understöd till f. d. tobaksarbetare av denna kategori icke
beviljas.»

Aktiebolaget

svenska

tobaksmono polet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Över berörda promemoria bär styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
avgivit yttrande. Styrelsen anför huvudsakligen:

»Innan styrelsen, som endast torde hava att yttra sig rörande understödsverksamheten
efter år 1924, ingår på frågan, huruvida under en eventuellt
iörnyad oktrojtid understöd fortfarande bör utgå av statsmedel eller, om
tobaksmonopolet genom särskilt åtagande i mellan staten och tobaksmonopolet
rörande oktrojen upprättat kontrakt bör få vidkännas de understöd
till äldre och på grund av sjukdom icke arbetsföra f. d. tobaksarbetare.
som i fortsättningen finnas böra utgå, synes det styrelsen lämpligast att
taga ställning till spörsmålet, åt vilken institution beslutanderätten i avseende
å tilldelningen av eventuellt understöd bör anförtros.

Enligt nu i ärendet gällande kungl. kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409)
angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande
personer tillkommer denna beslutanderätt statens arbetslöshetskommission.
Ansökan om understöd skall, ställd till kommissionen, ingivas
till vederbörande arbetslöshetskommitté eller motsvarande kommunala
myndighet. Sedan kommittén införskaffat nödiga upplysningar,
överlämnar kommittén jämte eget utlåtande ansökan till arbetslöshetskommissionen,
som meddelar beslut över ansökningen. Skulle ansökningen
bifallas, utbetalas understöd kvartalsvis genom kommittén. Inträder
ändring i de förhållanden, som skola tagas i betraktande vid prövning av
frågan om understöd, kan kommissionen besluta indraga understödet eller
vidtaga jämkning i detsamma. Över arbetslöslietskommissionens beslut i
bär nämnda avseende kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t i samma ord
ning, som gäller beträffande kommissionens beslut i allmänhet.

Av denna redogörelse framgår sålunda, att arbetslöshetskommissionen
vid handläggning av dessa ärenden är att jämställa med ett ämbetsverk.

Det torde icke kunna förnekas, att det skulle stöta på såväl principiella
betänkligheter som stora praktiska svårigheter att låta tobaksmonopolet
omhänderhava eu dylik tilldelning av understöd. Tobaksmonopolet är
icke organiserat såsom ett ämbetsverk och saknar för dylika ärendens
handläggning lämpliga organ, motsvarande dem, som stå arbetslöshetskommissionen
till buds. Då det väl dessutom svårligen låter sig göra att
stadga besvärsrätt över tobaksmonopolets beslut i sådana frågor, synes
det, som om understödstagaren skulle kunna anse sig genom en sådan anordning
försatt i ett sämre läge, vilket ju lätt kunde giva anledning till
friktioner, som icke kunna vara önskvärda, vare sig för staten eller tobaksmonopolet.

Så länge arbetslöslietskommissionens verksamhet fortgår, torde det därför
vara att bestämt föredraga, att den omhänderhar dessa ärendens prövning.
Skulle kommissionens verksamhet upphöra, torde det vara lämp
ligast att, såsom dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet
Thorsson, i kungl. propositionen nr 66 den 30 januari 1920 antydde, åt socialstyrelsen
anförtros uppgiften att i kommissionens ställe administrera
understödsverksamheten.

Om det sålunda icke synes böra ifrågakomma, att tobaksmonopolet skulle
hava något med administrering att skaffa utan denna omhändertagas av
ett statligt organ, återstår frågan, huruvida likväl anslaget till understödsverksamheten
bör utgå från tobaksmonopolet eller bestridas av statsmedel.

Då denna understödsverksamliet påtagligen är av rent allmän social natur,
torde det vara principiellt riktigast, att medlen till verksamheten så -

Kungl. Maj ds proposition Nr 192. 91

soui hittills bestridas av särskilt av riksdagen beviljat anslag. Att i stället
taga anslaget av tobaksmonopolets vinst, vilket ju skulle leda till att
anslaget icke komme till synes i statsbudgetens utgiftssida utan i stället
doldes i en minskad vinst från tobaksmonopolet å inkomstsidan, måste an
ses strida mot vedertagna budgetmässiga principer.

Skulle emellertid trots de betänkligheter, styrelsen här ovan anfört, från
statsmakternas sida önskemål framställas därom, att tobaksmonopolet
skulle vidkännas anslag till dylik understödsverksamhet, är styrelsen givetvis
beredd att taga ett dylikt önskemål under noggrant övervägande.
Det blir självfallet nödvändigt att härvid bestämt fixera omfattningen av
den förpliktelse, som skulle komma att åvila tobaksmonopolet, och redan
nu vill styrelsen härutinnan framhålla, att denna förpliktelse icke synes
böra sträcka sig längre än till att omfatta understöd enligt i ovannämnda
kungörelse den 7 juli 1921 meddelade bestämmelser.»

Lika med styrelsen finner jag liandhavandet av denna understödsverksamhet
alltjämt böra anförtros åt ett statsorgan. Kostnaden för fortsalt
utövande av samma verksamhet synes mig däremot med hänsyn till understödets
karaktär och förutsättningarna för detsamma^ utgående skäligen
böra åvila monopolbolaget; och har jag i sådant syfte låtit upprätta
förslag till kontraktsbestämmelse i ämnet, avsedd att intagas i det föreslagna
tilläggskontraktet mellan staten och monopolbolaget. Med hänsyn
bland annat därtill, att anslag till ifrågavarande understöd, 160.000 kronor,
redan äskats för kommande budgetår, lärer bolaget icke lämpligen
böra åläggas att bära omhandlade kostnad förrän från och med ingången
av budgetåret 1925—1926. Vidkommande slutligen den i arbetslöshetskommissionens
promemoria ifrågasatta utsträckningen av området för
denna understödsverksamhet synas mig tillräckliga skäl därför icke hava
förebragts.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 november 1923 hava
representanter för tobakshandlarkåren framhållit önskvärdheten av åtgärders
vidtagande i syfte, att återförsäljarnas antal begränsas genom utlösning
av mindre bärkraftiga affärer, att i avvaktan på denna reglering, som endast
kan genomföras så småningom, monopolbolagets försäljningsrabatt bestämmes
till minst 16 % av varans priskurantpris, så att åtminstone de
tobaksaffärer, som hava naturliga betingelser att bestå, kunna existera,
att premierabatt a cigarrer beviljas i likhet med vad skedde under år
1922, att olaga försäljning av tobaksvaror om möjligt förhindras samt att
återförsäljarna erhålla medinflytande i monopolbolagets styrelse.

Från enstaka handlande bär hemställts, att monopolbolagets försäljningsrabatt
måtte bestämmas till lägst 18 % av priskurantpriset.

Vid monopolets införande förutsattes rabatt- och kreditförhållandena ävensom
övriga frågor rörande varornas distribuering till konsumenterna skola
ordnas genom frivilliga överenskommelser mellan tillverkare och återförsäljare.
Redan då framhölls emellertid från olika håll, att monopolbolaget

Depat tementschefen.

Önskemal■
inom detaljhandeln.

tteprcaentaii
för för handeln
1923.

Vissa tidigare
utredningar.

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

k om me att gentemot de enskilda handelsidkarna intaga en sådan maktställning,
att grundsatsen om handelns frihet i själva verket bleve mer eller
mindre illusorisk. Då det väl läte tänka sig, att denna maktställning av
bolaget utnyttjades därhän, att handlandenas nuvarande vinstmöjligheter i
alltför hög grad kringskures, borde, menade man, i författningen meddelas
särskilda bestämmelser av olika slag för att bereda handlandena större
trygghet i ekonomiskt hänseende samt eventuellt hålla dem skadeslösa för de
förluster eller den minskning i näringsverksamheten, som de till följd av
monopolets införande till äventyrs kunde få vidkännas.

Med anledning av dessa farhågor anförde departementschefen vid anmälan i
statsrådet av frågan om proposition till 1914 års senare riksdag med förslag till
förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, att korrektiv
mot sådana missförhållanden torde ligga i det sätt, varpå monopolbolagets
styrelse enligt förslaget skulle vara sammansatt.

Vederbörande särskilda utskott inom riksdagen ansåg farhågorna visserligen
överdrivna men förutsåg dock, att tobakshandlarna kunde få sin stil Ilning
i viss mån påverkad av tobaksindustriens monopolisering. Utskottet
beslöt därför föreslå riksdagen att hos Kung], Maj:t anhålla om åläggande
för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse att, i vad på
dem ankomme, tillse bland annat, att sådana försäljningsförmåner lämnades
återförsäljare, att dessa i vad på monopolbolaget berodde och med hänsyn till
rådande förhållanden inom tobakshandeln ägde möjlighet att förvärva skälig
inkomst av sin rörelse. Bolaget skulle dock icke därigenom enligt utskottets
uttalande vara förhindrat att vidtaga sådana förändringar i försäljningsförhållandena,
som en rationell skötsel av bolaget kunde anses påkalla; uttalandet
utgjorde endast en erinran, att varje dylik förändring borde ske med nödigvarsamhet
och under behörigt iakttagande av handlandekårens berättigade
intressen. Utskottets förslag uti ifrågavarande avseende blev av riksdagen
godkänt, och ett åläggande av nämnda innehåll inflöt, såsom tidigare omnämnts,
i den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för de av Kungl.
Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse.

Omedelbart vid monopolets ikraftträdande gjordes rabattfrågan till föremål
för ingående utredningar inom bolaget. Därvid uppdelades detaljisterna i
två grupper, tobaksspecialister och övriga handlande. Till den hirra gruppen
hänfördes sådana, vilkas omsättning av tobaksvaror utgjorde minst 75 procent
å affärens totala omsättning. Övriga handlande hänfördes till den andra
gruppen. Den allmänna rabatten bestämdes till 16 procent. Då tobaksspecialisternas
verksamhet uteslutande eller till huvudsaklig del utgjordes av
försäljning av tobaksvaror och deras kostnader sålunda i motsvarande utsträckning
måste bestridas av inkomsterna från tobaksförsäljningen, övervägdes till
en början, huruvida tobaksspecialisterna, utöver nyssnämnda rabatt, lämpligen
kunde beviljas visst hyresbidrag eller annan därmed jämförlig ersättning.
Då denna väg emellertid icke visade sig framkomlig, igångsattes en utred -

Kanyl. Maj:In proposition AV lita. 93

ning rörande tobaksspeeialisternas medelinkomster, varvid utröntes, att tobaks7
specialisterna, genomsnittligt räknat, skäligen borde beredas en tilläggsrabatt
av 8 procent, vilken tilläggsrabatt jämväl beviljades. Den var av rent personlig
natur samt bunden till den lokal, vari vederbö rändes affär var inrymd.

Systemet med tilläggsrabatt visade sig snart medföra åtskilliga olägenheter,
först och främst yppade sig svårigheter att fastställa, vilka borde räknas
till tobaksspecialister. Växlingar i omsättningen nödvändiggjorde överflyttningar
från den ena till den andra kategorien. Då monopolet till följd av
förutsättningarnas bortfallande måste draga in tilläggsrabatten, uppstodo missnöje
och slitningar. Slutligen visade det sig svårt att öva erforderlig kontroll
över att tobakssjjecialisterna uppfyllde för tilläggsrabattens erhållande
uppställt villkor att icke till andra handlande försälja tobaksvaror en gros.

Genom överenskommelse mellan de till Sveriges tobakshandlares riksförbund
hörande tobakshandlare samt monopolbolaget löstes i början av år
1918 rabattfrågan på det sätt, att bolaget till en var av tobaksspecialisterna
utbetalade en summa en gång för alla, avsedd att utgöra en avlösning av
tilläggsrabatten, och en var sådan handlande undertecknade i detta sammanhang
en förklaring, att han erhållit slutlig ersättning för de förmåner, han
som tobaksspecialist åtnjutit. Ersättningen utgick enligt följande grunder.
Tobaksspecialist, vilkens omsättning av monopolvaror under år 1917 ej översteg
15,000 kronor, erhöll 24 procent av omsättningsbeloppet, dock lägst
1,500 kronor. Till tobaksspecialist, vilkens motsvarande omsättning uppgick
till mellan 15,000 och 60,000 kronor, utbetalades ersättning med viss procent
av omsättningsbeloppet, successivt avtagande från 24 procent vid ett omsättningsbelopp
av 15,000 kronor ned till 12 procent vid en omsättning av

60,000 kronor enligt särskilt upprättad tabell. Tobaksspecialist, vilkens omsättning
översteg 60,000 kronor, erhöll 12 procent av omsättningsbeloppet.
Den summa, som monopolbolaget utbetalade i avlösningar, uppgick till sammanlagt
5,363,174 kronor.

Förslaget om tilläggsrabattens avlösning mot eu engångsersättning utgick
från riksförbundet, som dock möjligen torde hava påverkats av en inom
monopolbolaget pågående utredning rörande möjligheten att företaga eu nedsättning
av de utgående rabatterna, en sänkning som ansågs nödvändig med
anledning av den betydande höjningen av priskurantpriset, som då ägt rum.

I samband med avlösningen av tilläggsrabatten till tobaksspecialisterna
företogs eu sänkning i den allmänna rabatten med 1 procent, så att sedan
den 1 februari 1918 utgått en för alla lika bestämd rabatt av 15 procent. Denna
rabatt har i april 1922 sänkts till 13 procent utom beträffande cigarrer, å
vilka fortfarande utgår en rabatt av 15 procent.

Slutligen må anmärkas, att monopolbolaget i november 1921, med hänsyn
till den rådande arbetslösheten bland landets cigarrarbetare, beslöt att söka
stimulera försäljningen av monopolets cigarrer i konkurrens med importerade
genom att bevilja samtliga återförsäljare en s. k. omsättningspremie. Denna
utgick på inköpen av monopolcigarrer under tiden 1 december 1921—31

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr W:<f.

Sveriges
tobakshandlares
riksförbnnd
1020.

Aktiebolaget
svenska
tobaksmonopolet
1921.

december 1922, därest under sagda tid inköpts cigarrer från monopolbolaget
för högre belopp än under tiden januari—oktober 1921. Omsättningspremien
beräknades till 0.15 procent å hela omsättningen för en ökning av 1 procent
och ökades successivt, så att den vid fördubblad omsättning uppgick till högst
15 procent. Av monopolbolagets dåvarande cirka 19,000 återförsäljare hade
icke mindre än 4,219 vid 1922 års utgång premierabatt att utfå. Sammanlagda
premiebeloppet uppgick till kronor 1,279,367: 84 och utgjorde i medeltal
8.3 4 procent av monopolbolagets totala försäljning av cigarrer under
år 1922.

Frågan om tobakshandlarnas rabattförmåner har tidigare varit föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. 1 skrivelse den 14 december 1920 hemställde Sveriges
tobakshandlares riksförbund, att Kungl. Maj:t genom en kommitté eller på
annat lämpligt sätt måtte låta utreda, huruvida tobakshandlarna under dåvarande
förhållanden kunde anses hava möjlighet att förvärva skälig inkomst
av sin rörelse, samt att, om så ej vore förhållandet, Kungl. Maj:t måtte vidtaga
de åtgärder, som kunde anses påkallade för att tillförsäkra tobakshandlarna
denna deras rätt.

Över nämnda framställning hördes monopolbolaget, som den 21 januari
1921 inkom med yttrande i ämnet, därvid huvudsakligen anfördes följande:

Frågan om rabattens skälighet kunde enligt bolagets förmenande icke, pa
sätt riksförbundet gjorde gällande, hava att göra med, om en särskild handlande
av sin handel vunne full försörjning. Skäligheten måste bedömas med
hänsyn till det arbete, det behov av kapital och den risk, som var förenad
med detaljhandeln med tobaksvaror. Att frågan om möjligheten att vinna
sin inkomst på tobakshandeln icke kunde lösgöras från frågan om omsättningens
storlek vore uppenbart, och riksdagen hade i sitt uttalande ej heller
bortsett från denna omständighet. Före monopolets införande var kreditförsäljningen
eu allmän företeelse, och handlandena plägade av konkurrenshänsyn
bevilja avsevärda rabatter till konsumenterna. Efter monopolets införande
hade försäljningen i övervägande grad övergått till att bliva en
kontantförsäljning och alltså tämligen riskfri. De fixa utförsäljningspriserna.
medförde, att vinstmarginalen blivit fast. Behovet av rörelsekapital hade
minskats, enär handlanden var i tillfälle att när som helst fylla sitt varubehov
från närmaste tobakskontor och icke behövde hålla stora lager. Dessa
omständigheter måste betinga en nedsättning av de under den fria fabrikationen
praktiserade rabattsatserna. Monopolbolaget kunde icke bära något
ansvar för, att antalet handlande bleve för stort och så stort, att de icke
kunde uppnå tillräckligt hög omsättning för att kunna leva på eu rabatt,
som i och för sig var skälig betalning för arbete och risk. Den som icke
kunde vinna så stor omsättning, att han kunde leva av sin handel, finge
antingen välja mellan att jämte tobak sälja andra varor eller ock övergå till
annan verksamhet. Genom fastställandet av den allmänna försäljningsrabatten
till 16 procent ansåg sig styrelsen hava tillfullo efterföljt de av
riksdagen lämnade anvisningarna om ett förfarande i överensstämmelse med
billighetens fordringar. Tilläggsrabatten av 8 procent motiverades av hänsyn
till den bestående kåren av tobaksspecialister och riksdagens i saken gjorda
särskilda uttalande och kunde endast behållas såsom ett övergångssystem.

Kungl. Maj:ta proposition Nr tt)2. 95

Efter att hava redogjort för 1918 ars uppgörelse med tobaksspecialisterna
slutade styrelsen sitt yttrande; i denna de] därmed, att jämväl den till 15
procent sänkta försäljningsrabatten måste anses såsom en fullt skälig ersättning,
vilket bäst framginge därav, att sedan februari månad 19111 cirka
0,100 ansökningar inkommit med begäran att fä mot gällande rabatt inköpa
och till allmänheten försälja monopolets varor.

Riksförbundet framställde sedermera i ny skrivelse till Kung]. Maj;t
sina erinringar, varefter frugal) för utredning remitterades till kommerskollegium,
som den 15 april 1921 avgav utlåtande i ämnet.

I detta utlåtande redogjorde kommerskollegium till eu början för frågans
riksdagsbehandling vid monopolets tillkomst och anförde därefter i
huvudsak följande:

Endast såsom intressent i monopolbolaget kunde staten utöva något direkt
inflytande i fråga om rabatter och andra i den förevarande framställningen
berörda ämnen. Även om man vid bedömandet av föreliggande frågor finge
lämna ur räkningen de av tobaksspecialisterna i samband med utbekommandet
av förutnämnda engångsersättning avgivna erkännanden, att de erhållit
slutlig ersättning för de förmåner, de som tobaksspecialister åtnjutit, kunde
dock ej frånkommas, att beträffande bolaget, i vilket jämväl andra aktieägare
än staten voro intressenter, statsmakterna en gång fastslagit ett visst
systern till förebyggande av möjliga maktmissbruk gentemot tobakshandlarna,
nämligen medelst av Kungl. Maj:t utsedda, med tillräckliga maktmedel utrustade
styrelseledamöter, som enligt utfärdad instruktion hade att, i vad
på dem ankomine, beakta tobakshandlarnas intressen i avseenden, varom
nu vore fråga. Och då kollegium saknade anledning till det antagandet,
att dessa av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter, som givetvis för fullgörande
även i förevarande hänseende av sitt förtroendeuppdrag förskaffat
sig ingående kännedom om alla därå inverkande omständigheter, skulle hava
i någon mån eftersatt vad dem ålåge vid beaktande av tobakshandlarnas
skäliga intressen, funne kollegium sig icke kunna förorda andra statliga
åtgärder, i syfte att dessa intressen måtte av bolaget eller eljest beaktas,
vadan kollegium hemställde, att ifrågavarande framställning icke måtte föranleda
till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. I

I en den 9 februari 1921 framställd interpellation riktade en ledamot av
riksdagens andra kammare med kammarens medgivande chefens för
finansdepartementet uppmärksamhet å de spörsmål, som i riksförbundets
skrivelse berördes. Som svar å denna interpellation tillät jag mig
anföra — efter att hava berört kommerskollegii yttrande — att jag vid
de undersökningar, som jag företagit i denna sak, icke kunnat konstatera,
att styrelsens av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter tillämpat sin
instruktion rörande förhållandet till tobakshandlarna på annat sätt än vad
riksdagen en gång därmed torde avsett. Jag utgick nämligen, i likhet
med tobaksmonopolets styrelse, därifrån, att rabattens skälighet icke kunde
hava att göra med om en särskild tobakshandlare av sin handel vunne
full försörjning, utan att skäligheten måste bedömas med hänsyn till det
arbete, det behov av kapital och den risk, som voro förbundna med detalj -

Kommers kollegium.

Interpellation
vid 1921 års
riksdag.

%

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

handeln med tobaksvaror. Att vid detta förhållande rabatten icke kunde
beräknas så hög, att handlandena, även de med den minsta avsättningen,
under alla omständigheter skulle erhålla full försörjning enbart av sin
försäljning av monopolets varor, syntes mig tydligt.

Allt sedan 1918, då de s. k. specialisterna uppburo eu engångsersättning
(uppgående till sammanlagt 5.3 miljoner kronor) för att avstå från den
intill denna tid beviljade högre rabatten, utginge rabatten såväl till de
f. d. specialisterna inom tobaksbranschen, numera cirka 1,400 stycken,
vilka interpellanten åsyftade, som till tobaksmonopolets övriga återförsäljare
med 15 procent.

En allmän höjning härav med exempelvis 5 procent skulle för tobaksmonopolet
medföra eu ökning i rabattutgifterna av cirka 10 miljoner
kronor, varmed då antingen statens inkomster skulle minskas eller tobaksvarorna
fördyras. Det syntes finnas så mycket mindre skäl till en dylik
allmän höjning, som monopolet kunde finna snart sagt obegränsat antal
personer, som vore villiga handla med tobaksvaror mot denna rabatt av
15 procent.

En höjning av rabattsatsen enbart till de f. d. specialisterna skulle,
såvida den icke kompenserades av motsvarande sänkning av rabatterna
till andra återförsäljare, medföra rätt betydande ekonomiska konsekvenser,
då de f. d. specialtobakshandlarnas andel i monopolets försäljning utgjorde
[30 å 40 procent]. Därutöver skulle vissa olägenheter uppstå
genom tillkomsten av dubbla rabattsatser, olägenheter, som tobaksmonopolet
just genom uppgörelsen av 1918 lyckades borteliminera. ,

Med det sagda skulle icke förnekas, att ett betydande antal av de t'', d.
specialisterna befunne sig i en svår ställning. Särskilt gällde detta många
av dem, som hade den minsta omsättningen. Att en affärsinnehavare, som
hade en årsomsättning på monopolets varor exempelvis under 20,000 kronor,
vilket vore fallet med 443 handlande under 1920, måste befinna sig i eu
bekymmersam ekonomisk situation, därest han skulle vara hänvisad enbart
till denna utkomstkälla, vore tydligt, och gällde detta icke blott om
han åtnjöte 15 procent rabatt utan även om rabatten vore 20 procent.

Lösningen av detta problem syntes i första hand vara att söka i eu
förbättrad organisation av handeln, närmast gående ut på en gradvis
skeende avveckling av sådana sina tobaksaffärer, som på grund av eu
alltför ringa omsättning förde en tynande tillvaro. Då därför tobaksmonopolet
funnit sig böra i vissa fall, efter prövning av föreliggande
omständigheter, bevilja visst engångsbelopp såsom avvecklingshjälp, förefölle
det mig, att man vore inne på en riktig väg. Till monopolet hade
tills dato inkommit 40 ansökningar om dylikt understöd å tillhopa 103,001)
kronor. Av dessa hade 33 bifallits med ett sammanlagt understödsbelopp
av 64,000 kronor. Genom eu dylik avveckling komme uppenbarligen för
de kvarvarande mera livskraftiga affärerna möjlighet att beredas till ökad

Kungl. Maj:ts proposition Nr W2.

97

omsättning och sålunda till cn förbättrad ställning. Det syntes mig fördenskull
vara att livligt anbefalla, att genom lämpliga åtgärder från
monopolets sida avvecklingen av mindre bärkraftiga affärer i möjligaste
mån påskyndades. Såsom ett medel härför torde i första hand böra tillses,
att de ersättningar, som lämnades, bestämdes till skäliga belopp, liksom
man över huvud syntes böra framgå ej blott med nödig varsamhet
utan ock med största möjliga välvilja mot de handlande, vilkas affärer
ställdes på avskrivning.

Jag slutade med att uttala, att jag vågade hysa den förhoppningen, att
de differenser, som förelåge mellan monopolet och tobakshandlarnas riksförbund,
skulle så småningom genom ett fortsatt samarbete försvinna.
Även vore jag övertygad om att statens representanter i monopolbolagets
styrelse skulle låta sig angeläget vara att i enlighet med instruktionens
bestämmelser söka sörja för att all rimlig hänsyn komme att visas tobakshandlarna.

Jag ansåg mig alltså icke böra föreslå Kungl. Maj:t vidtagande av några
särskilda åtgärder i det syfte interpellanten föreslagit.

I skrivelse den 15 februari 1924 har Sveriges tobakshandlares riksförbund
— under förmälan att monopolbolaget den 1 februari 1924 sänkt
rabatten på ett av de ledande cigarrettmärkena, ursprungligen avsett lör
försäljning å restaurang, från 20 till 13 procent — förnyat sin hemställan
om vidtagande av åtgärder till skapandet av garantier, som vore ägnade att
trygga tobakshandlarnas ekonomiska existens.

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har den 13 mars
1924 avgivit yttrande i ärendet. Däri anför styrelsen till en början beträffande
rabattsänkningen huvudsakligen följande:

»Tobaksmonopolet måste äga samma befogenhet som en annan fabrikant
att genom särskilt gynnsamma försäljningsvillkor, exempelvis genom
högre rabatt eller särskild omsättningspremie under viss tid för
reklam- eller realisationsändamål underlätta omsättningen av sina varor,
och styrelsen måste bestämt tillbakavisa den tanke, som synes ligga
bakom riksförbundets framställning, att tobaksmonopolet skulle handla
illojalt genom att, sedan syftemålet uppnåtts, sänka rabat! satsen till
den vanliga. Om tobaksmonopolet ej skulle få tillämpa en sådan taktik,
skulle tobaksmonopolet uppenbarligen ligga under i konkurrensen
med tobaksimportörerna, som fritt utnyttja den fria handelns konkurrensmöjligheter.
»

I frågan om återförsäljarnas ställning under en eventuellt förnyad
oktrojtid erinrar styrelsen först, hurusom styrelsen hade tillfälle att utförligt
belysa monopolets rabattpolitik i det av styrelsen den 21 januari
1921 avgivna yttrande, för vilket jag nyss redogjort, samt fortsätter i anslutning
därtill sålunda:

»Den principiella uppfattning, som låg till grund för styrelsens
--— uttalanden, var ett uttryck för styrelsens enhälliga mening och omfattas
alltjämt av styrelsens majoritet. Till belysande av huru förhållanBihang
till riksdagens protokoll 192A. 1 samt. 153 höft. [Nr 192.)

Sverges
tobakshandlares
riksförbund
1024

Aktiebolaget
svenska
tobaksmonopolet
1924.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

dena på detta område utvecklat sig efter avgivandet av ovannämnda utlåtande
vill styrelsen ytterligare anföra.

Vid sammanträde den 6 april 1922 beslöt styrelsen sänka återförsäljarerabatten
från 15 till 13 procent å alla andra tobaksvaror än cigarrer, å
vilket varuslag rabatten bibehölls vid 15 procent. Vid denna tidpunkt
hade skatten på tobaksvaror nyss blivit höjd genom införande av den s. k.
särskilda skatten. Införandet av denna skatt föranledde icke någon prisförhöjning
å tobaksmonopolets varor, och hade skatten icke tillkommit,
skulle tobaksmonopolet på grund av den allmänna prisnivåns nedgång och
därav föranledda minskade omkostnader varit i tillfälle att sänka sina
priser. Vid sådant förhållande ansåg styrelsen det berättigat att sänka
den förut utgående rabatten till de siffror, som ovan nämnts, då styrelsen
ansåg, att oaktat en dylik sänkning tobakshandlarnas inkomst skulle med
hänsyn till den allmänna nedgången i levnadsomkostnaderna i stort sett
bibehållas i samma realläge.

Att rabattsänkningen icke heller medförde någon försämring i tobakshandlarnas
läge framgår av nedanstående tablå:

Genomsnittsin-

Socialstyrelsens

Genomsnittsinkomst

0

Antal tobaks-

komst i rabatt

inde.xtal (genom-

i rabatt med hänsyn

specialister

från t ''baksmo-

snittssiffran för

till förändringen i

nopolet

helt år)

levnadskostnaderna

1916..........

........ 1,676

2,967

125

2,374

1917.........

......... 1,636

3,972

161

2,467

1918 .......

......... 1,548

4,007

222

1,805

1919.........

......... 1,475

6,449

262

2,461

1920 ..........

......... 1,398

5,799

269

2,156

1921..........

......... 1,258

5,451

247

2,207

1922 .........

......... 1,185

4,874

198

2,462

1923 ..........

......... 1,145

4,260

177

2,407

Styrelsen vill särskilt framhålla, att nedgången i de f. d. tobaksspecialisternas
antal bidragit till att genomsnittssiffran på rabattillkomsten
kunnat trots rabattens sänkning bibehållas vid ungefär samma nivå under
hela perioden. Till detta resultat har tobaksmonopolet medverkat genom
att i vissa fall lämna visst engångsunderstöd vid avveckling av
sådana mindre tobaksaffärer, som på grund av en alltför ringa omsättning
fört en tynande tillvaro. Beloppet, som tobaksmonopolet utbetalat i
dylikt understöd, utgör 362.000 kronor.

Styrelsen måste sålunda bestämt hävda, att tobaksmonopolet icke brustit
i vederbörlig hänsyn till återförsäljarne.

Att den av tobaksmonopolet nu till sina återförsäljare lämnade rabatten
måste anses vara fullt skälig framgår även av det förhållande, att sedan
april månad 1922 ej mindre än cirka 3,000 ansökningar inkommit med
begäran att få mot nämnda rabatt inköpa och till allmänheten försälja
tobaksmonopolets varor.»

Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen, därest ny oktroj beviljas
bolaget, noggrant kommer att följa utvecklingen på här ifrågavarande
områden och tid efter annan taga under övervägande, huruvida jämkning
i återförsäljarerabattens storlek är betingad av eventuellt inträdd förändring
i de faktorer, som varit utslagsgivande för rabattens fastställande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

99

En ledamot av styrelsen har anmält en från styrelsens yttrande avvikande
mening.

Till fullständigande av de lämnade uppgifterna rörande de s. k. tobaksspecialisterna
må följande anföras.

Tobaksspecialisternas antal utgjorde under monopolets första tid 1,676.
Detta antal bar sedermera för varje år nedgått, så att det vid 1923 års
slut uppgick till 1,131. Ungefärliga antalet övriga återförsäljare under
motsvarande tider var respektive 16,5o0 och 17,100.

Av monopolets totala försäljning förmedlades genom tobaksspecialisterna
till en början cirka 65 procent. Denna procentsats har därefter minskats
högst avsevärt, och år 1923 utgjorde specialisternas andel i försäljningen
allenast 28.5 8 procent, medan återstoden, eller 71.4 2 procent, förmedlades
av övriga återförsäljare.

En vid 1923 års utgång verkställd gruppering av tobaksspecialisterna
efter storleken av deras omsättning av monopolvaror giver följande till
resultat:

Antal

tobaks-

8p-*ciali8ter

Omsättning

Kronor

Antal

tobaks-

specialister

Omsättning

Kronor

Antal

tobaks-

specialister

Omsättning

Kronor

no

under 10,000

43

50,000— 60,000

8

125,000—150,000

174

10,000-15,000

23

60,000— 70,000

5

150,000—175,000

190

15,000 - 20,000

16

70,000— 80,000

1

175,000 -200,000

319

20,000—30,000

13

80,000— 90,000

över

140

30,000—40,000

3

90,000-100,000

4

200,000

77

40,000—50,000

5

100,000—125,000

1,131

Till specialister och övriga återförsäljare har monopolbolaget utbetalt
följande försäljningsrabatter: I

År

Försäljningsrabatter

till specialister

till Övriga åter-försäljare

1916

4,973,520.6 7

3,330,328.88

1918

6,203,187.2 0

8,827,310.88

1920

8,106,418.88

16,082,197.07

1922

5,776,023.7 2

12,871,557.83

1923

4,877,495.93

11,502,964.86

I understöd till tobaksspecialister, som huvudsakligen på grund av minskning
i omsättning måst övergå till annan verksamhet eller upphöra med sin
försäljning, har monopolbolaget utbetalt ersättningsbelopp i enlighet med följande
uppställning:

lloaervation.

Uppgifter
angående s. k.
tobakaspecia1
ister.

100

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Antal inkomna

Antal bifallna

Sammanlagt be-

År

ansökningar

ansökningar

viljat belopp

1920 ........

........ 34

30

56,000

1921 ........

........ 60

49

137,000

1922 ........

....... 56

49

126,000

1923 .......

........ 24

22

68,000

174

150

387,000

Vid de förnyade överväganden, jag nu ägnat denna fråga, har jag icke funnit
anledning att i det stora hela frångå den uppfattning, jag i mitt nyss återgivna
interpellationssvar uttalade år 1921. Det synes mig förklarligt, att
den speciella tobakshandlarkåren strävar efter att åt sina medlemmar
förskaffa bästa möjliga försäljningsvillkor och på så sätt söker verka för
en allmän höjning av kårens ekonomiska ställning. Naturligt är också,
att uppmärksamheten därvid i första hand riktas pa de rabattförmaner,
som vid försäljning tillgodokomma dessa. Tobakshandlarnas existens beror
emellertid i hög grad jämväl av omsättningen. Vid sådant förhållande
och då enligt förut av mig lämnade uppgifter över en tredjedel av
tobaksspecialisterna fortfarande har en årlig omsättning, som ej uppgår
till 20,000 kronor, synes mig grunden till de mindre gynnsamma förhållandena
inom kåren icke vara så mycket att söka i rabatternas nuvarande
läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes ringa handelsomsättning.
Jag håller således alltjämt före, att frågan om tobakshandlarnas förbättrade
ställning icke kan finna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna.
Utöver vad jag framhöll 1921 vill jag beträffande dessa senare
endast uttala, att jag har anledning förvänta, att monopolbolaget icke vill
underlåta tillse, att försäljningsrabatten såväl till tobaksspecialisterna som
till andra återförsäljare så avväges, att den i genomsnitt täcker försäljningskostnaderna,
där dessa i förhållande till omsättningen och jämväl i
övrigt äro rimliga, samt därutöver lämnar skälig försäljningsvinst. I anslutning
till vad styrelsen framhållit torde styrelsen sålunda vid förskjutningar
i de förhållanden, som äro normerande för försäljningsrabattens
bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande samt därvid,
så långt som är förenligt med en rationell skötsel av bolagets rörelse och
nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade
intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande synes mig
ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hava jämförelsevis
små omkostnader och vilkas verksamhet i övrigt icke är hänförlig
till handel i vanlig bemärkelse, såsom kiosker, kaféer, automater m. fl.
borde kunna till förmån för övriga återförsäljare åtnöjas med något lägre
rabatt. Det förefaller mig slutligen kunna göras till föremål för undersökning
från styrelsens sida, huruvida icke vid utsläppandet i handeln av
nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större utsträckning än hittills,
varigenom, samtidigt som försäljningen stimulerades, vederbörande återförsäljare
under tiden för märkenas inarbetande erhölle en något ökad
förtjänst.

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas ställning torde emellertid,
såsom jag tidigare framhållit, vara att vinna allenast genom en förändrad
organisation av handeln, närmast gående ut på avveckling av mindre bärkraftiga
affärer. Denna avveckling har monopolbolagets styrelse, efter vad
det vill synas, påskyndat i önskvärd riktning, och de utlösningsbelopp, som
under de gångna åren utbetalts, äro ej oväsentliga. Ett fortsatt framskridande
på denna väg bör tydligen alltjämt ske. De senare årens erfarenhet
giver ock vid handen, att uppsättandet av nya tobaksaffärer synes ske med
en viss varsamhet.

I vad den nu föreliggande framställningen innefattar yrkanden om åtgärder
till förekommande av olaga tobakshandel tillåter jag mig erinra om följande.

I lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för idkande
av handel och viss annan rörelse givas åtskilliga föreskrifter med avseende
å tiden för öppethållande av handelsbod i allmänhet. Lagen har avseende
jämväl å tobaksaffär. Från tillämpning av lagens stadganden äro emellertid
undantagna bl. a. för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation
samt försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband
med kafé- eller restaurangrörelse och sker allenast till förtäring eller förbrukning
å stället. Tobakshandlarna framhålla nu, att olaglig försäljning
av tobaksvaror från kiosker och kaféer försigginge i stor utsträckning.

Reglerandet av denna fråga är givetvis av synnerligen grannlaga natur.
Emellertid synes mig monopolbolaget skäligen kunna öva den tillsyn å
försäljningen, att återförsäljare, som enligt monopolbolaget tillhandakommen
underrättelse blivit dömd för olaga tobakshandel, från bolagets sida uppmärksamgöres
å nödvändigheten att följa givna föreskrifter med avseende å handelns
utövande vid äventyr att eljest varda berövad möjligheten att hos monopolbolaget
mot rabatt inköpa tobaksvaror. Likaledes vill det framstå som ett
önskemål, att bolaget i största möjliga utsträckning förser kiosker och kaféer
med varor i sådana förpackningar, att styckeförsäljning därur lämpligen kan
äga rum.

Vidkommande slutligen det framställda yrkandet om beredande åt handlandekåren
av medinflytande i monopolbolagets styrelse torde det syfte, som
därmed avsetts, kunna i ej ringa mån tillgodoses genom ömsesidig strävan
till förtroendefullt samarbete.

I en till mig ingiven framställning den 9 november 1923 har svenska
tobaksengrossisternas förening uttalat vissa önskemål med avseende å importhandelns
ställning till tobaksmonopolet.

Föreningen har till en början ifrågasatt, att importörkåren måtte tillerkännas
en rättsligt skyddad och avgränsad ställning samt att en avveckling
eller utlösning måtte ske i syfte att förbehålla importen åt de importörer,
som hittills haft import till sitt huvudsakliga näringsfång. Tillika har föreningen
anhållit, att restitution av erlagd licensavgift måtte beviljas i fall, då
den vara, varå avgiften beräknats, erhölle sitt priskurantpris sänkt eller då
varan på grund av dess mögliga eller eljest skadade skick för förstöring

Önskemål
inom imf. orthandeln.

102

Ilungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Departements chefen.

Bestituiioner.

Tidigare

uttalanden.

Sammanslutningar
av
tobakshandlare.

överlämnades till tobaksmonopolet. Vidare har föreningen hemställt, att
tobaksvara, som till riket inkommit och licensbehandlats, måtte få reexporteras
med rätt för importören att vid kommande dylik behandling bliva
gottskriven för varan erlagd licensavgift. Slutligen bär föreningen begärt,
att ersättning för de förluster, som drabbat importörer av tobaksvaror genom
det av Kungl. Maj:t den 7 januari 1922 utfärdade importförbudet för sådana
varor, måtte beredas vederbörande i form av dels restitution av erlagd skatt
för tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av förbudet, dels
rätt till förtullning från tullager av där kvarliggande tobaksvarupartier utan
erläggande av den särskilda skatten.

Utöver de sålunda uttalade önskemålen har föreningen i sin framställning
upptagit vissa spörsmål, som redan i det föregående anmälts och därvid gjorts
till föremål för hemställanden från min sida i en för tobaksengrossisterna
fördelaktig riktning.

I anslutning till de framställda önskemålen om en rättsligt skyddad och
avgränsad ställning för importörkåren samt om importhandelns förbehållande
åt de nuvarande importörerna har föreningen anfört i huvudsak följande:

Möjligheter hade saknats att bedöma en rationell handel på längre sikt
på grund av legislativa ingripanden till importens nackdel, så snart denna
visat ett någorlunda tillfredsställande utbyte. Därvid hade i synnerhet den
särskilda skatten med dess retroaktiva verkningar haft en högst ogynnsam
inverkan å importörernas ekonomiska ställning. Importen genom enskilda
handlande borde begränsas till att avse förslagsvis 25 procent av tobaksomsättningen,
beräknad efter varje föregående års statistik. Inom denna
marginal skulle importörerna få fritt röra sig med garanti mot oförutsett
intrång och extra pålagor, och varje importörs andel i den medgivna importmängden
borde bliva beroende på importörens förmåga och penningvärdet.
Eventuellt borde importmängden för envar av importörerna under ett år
bestämmas i förhållande till storleken av importörens genomsnittliga import
under föregående år.

Jag kan icke lämna min medverkan till genomförande av vare sig önskemålet
om en särskild ställning för importörkåren eller begäran om en reglering
av importen på sätt här blivit ifrågasatt. Ett tillmötesgående av dessa
krav skulle uppenbarligen äventyra det egentliga värdet med den fria importens
bestånd jämsides med monopolverksamheten.

Vad angår de av svenska tohaksengrossisternas förening framställda önskemålen
i frågan om restitution av erlagd licensavgift får jag härefter först
lämna en redogörelse för vad i denna fråga tidigare förekommit.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställde landsföreningen för Sveriges
tobakshandlare och Sveriges tobakshandlares riksförbund på sin tid,
att monopol bolaget måtte förständigas att i sammanhang med medgivande av
nedsättning i priskurantpris, som åsatts importerade tobaksvaror, restitutionsvis
återbetala skillnaden mellan de licensavgiftsbelopp, som erlagts för varorna,
och de licensavgiftsbelopp, som med tillämpning av de nedsatta priskurantpriserna
för varorna skulle hava utgått. Framställningen var närmast

Kungl. May.ts proposition Nr W2.

103

föranledd av en allmän prissänkning å importerade tobaksvaror genom en av
fredsutsikterna betingad sänkning av kostnaden för deras utförsel från Holland.

över ifrågavarande framställning yttrade sig styrelsen för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet den 11 februari 1919, kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt den 1 mars 1919, statskontoret den 11 mars 1919
samt justitiekanslersiimbetet den 14 mars 1919.

Styrelsen för monopolbolaget ävensom statskontoret och justitiekanslersäinbetet
förklarade sig därvid hysa den uppfattningen, att monopolets utövare
saknade befogenhet att vid nedsättning av priskurantpris, som åsatts importerad
tobaksvara, medgiva restitution av erlagd licensavgift. Kommerskollegium
och generaltullstyrelsen åter intogo med hänsyn till 18 § jämförd med
22 § 2 mom. i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket en mera tveksam ståndpunkt i frågan.

Genom proposition den 18 mars 1919, nr 323, bragte Kungl. Maj:t ärendet
under riksdagens prövning samt föreslog riksdagen för sin del medgiva, att,
där sänkning av priskurantpris, som vid införseln till riket åsatts importerad
tobaksvara, ägt rum, restitution måtte, i fall då sådant av billighetsskäl
kunde anses särskilt påkallat, efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande åtnjutas
i avseende å skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som jämlikt 22 § i
monopolförordningen i licensavgift för varan erlagts, och å andra sidan
det belopp, som, därest det sänkta priskurantpriset lagts till grund för licensavgiftens
bestämmande, i dylikt hänseende skulle hava utgått.

Vid anmälan i statsrådet av förevarande ärende yttrade departementschefen
bland annat följande.

Departementschefen vore i själva rättsfrågan böjd för att ansluta sig
till den åsikt, som av styrelsen för monopolbolaget samt statskontoret
och justitiekanslersämbetet uttalats. Utredningen gåve emellertid vid handen,
att fall kunde förekomma, då billigheten måste kräva, att i samband
med sänkning av åsatt priskurantpris återbetalning av en del av
den erlagda licensavgiften ägde rum. Att medgiva generell rätt till erhållande
av dylik restitution i alla de fall, då importör kunde Unna med sin
fördel förenligt att få det en gång åsätta priskurantpriset sänkt, borde emellertid
med hänsyn till de olägenheter, som därav skulle bliva en följd
knappast ifrågakomma. Tvärtom syntes det böra fasthållas vid, att endast,
där alldeles särskilda skäl förelåge, återbetalning av rätteligen erlagd licensavgift
borde få äga rum.

I skrivelse den 29 april 1919, nr 134, anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts proposition, därvid riksdagen emellertid förklarade sig
förutsätta, att det avsedda restitutionsförfarandet komme att i tillämpningen
bliva begränsat till sådana fall, där verkställd utredning tydligt ådagalagt,
att billighetens krav icke kunde tillgodoses med mindre sådan restitution
medgåves.

Kungörelse i ämnet utfärdades sedermera den 27 juni 1919 (nr 412). Enligt
av Kungl. Maj:t därefter tillämpad praxis hava billighetsskäl enligt

Yttranden
191U.

1919 års
riksdag.

Kungörelse

1919.

Svenska tobaksengrossisternas
förening
1921.

Kommerskollegium
1922.

104 Kungl. May.ts proposition Nr 192.

nämnda kungörelse ansetts föreligga, allenast då vederbörandes ekonomiska
ställning varit mindre god.

Den av Kungl. Maj:t företagna begränsningen i tillämpningen av restitutionsförfarandet
framkallade redan tidigt erinringar från importörernas
sida, och i en till Kungl. Maj:t i början av år 1921 ingiven skrift hemställde
svenska tobaksengrossisternas förening om utsträckning av rätten till
restitution.

Över ifrågavarande framställning avgåvos infordrade utlåtanden av styrelsen
för monopolbolaget den 30 juni 1921 samt av statskontoret den 14
mars 1922, varjämte nämnda förening inkom med ytterligare två skrifter i
ärendet.

Sedan genom remiss den 10 april 1922 kommerskollegium anbefallts att
genom förhandling med monopolbolagets styrelse och tobaksengrossisternas
förening verkställa ytterligare utredning, huruvida restitution av erlagd
licensavgift borde medgivas i större utsträckning än som med gällande bestämmelser
kunde ifrågakomma, inkom kommerskollegium den 9 december
1922 med utredning i ämnet. Av utredningen framgår väsentligen följande.

Vid de förda förhandlingarna begränsade föreningen sin tidigare till Kungl.
Maj:t ingivna framställning till att avse rätt till restitution, förutom i fall,
varom förmäldes i kungörelsen den 27 juni 1919, i följande fall, nämligen

a) då varan utan importörens förvållande skadats, vare sig helt eller delvis,
före eller under licensbehandlingen;

b) då fel ägt rum vid licensbehandlingen, såsom att varan visat sig hava
lägre kvantitet än den anmälda eller av misstag oriktigt pris uppgivits i
anmälan;

c) då monopolbolaget eller annan försäljare vidtagit sänkning av marknadspriset
å vara av samma märke som vara, tillhörig den, som sökte restitution;

d) då varan även i annat fall, än som under a) avsåges, överlämnats till
monopolbolaget för förstöring; samt

e) då varan reexporterats till utlandet.

Representanterna för monopolbolagets styrelse förklarade vid förhandlingarna,
att från bolagets sida ej vore något att erinra mot att restitution Ange anses
av billighetsskäl särskilt påkallad i de under a), b) och d) avsedda fallen. I
fråga om det under c) upptagna fallet ansågo representanterna restitution av
billighetsskäl särskilt påkallad, endast då bolaget självt saluförde samma
importerade märke som enskild importör och sänkte priset å märket. Beträffande
det under e) antecknade fallet förmenade bolagsstyrelsens representanter,
att licensavgift borde i restitutionshänseende likställas med tullavgift.

Kommerskollegium förordade i sitt utlåtande, att restitution måtte, förutom
under de förhållanden, som enligt förutnämnda kungörelse den 27 juni 1919
ansetts berättiga därtill, åtnjutas även i de under a), b) och d) åsyftade fallen
ävensom i den av monopolbolaget anvisade utsträckning i det under c) omförmälda
fallet. I fråga om restitution vid reexport förklarade kommerskollegium
sig av angivet skäl kunna först senare avgiva yttrande.

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Den 9 februari 1923 fann Kungl. Maj:t den av engrossistföreningen gjorda
framställningen icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t förklarade,
att i fall, då importerad tobaksvara utan importörens förvållande skadats,
vare sig helt eller delvis, före eller under licensbehandlingen, samt den skadade
varan överlämnats till monopolbolaget för förstöring, ävensom då fel
ägt rum vid licensbehandlingen, såsom att varan visat sig hava lägre kvalitet
än den anmälda, eller för varan oriktigt pris av misstag uppgivits i anmälan,
det skulle ankomma på monopolbolagets styrelse att pröva, huruvida restitu
tion i dylikt fall finge äga rum.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att svenska tobaksengrossisternas
förening i särskild till Kungl. Maj-.t ingiven skrift hemställt
om restitution av jämväl tullavgift vid sådan reexport, varom nyss nämnts.

över sistnämnda framställning avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 21 februari 1923 gemensamt utlåtande, därvid ämbetsverken
anförde huvudsakligen följande:

»Föreliggande framställning synes närmast avse en sådan utvidgning av
den vid Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 694) fogade förteckning
å varuslag, för vilka rätt till s. k. handelsrestitution må åtnjutas,
att sådan restitution även må kunna beviljas för tobaksvaror, som ur riket
återutföras. Enligt vad som synes framgå såväl av den anförda motiveringen
som ock av under hand gjorda uttalanden, skulle den sålunda ifrågasatta
restitutionsrätten huvudsakligen komma att anlitas beträffande sådana tobaksvaror,
som av en eller annan anledning blivit skadade utan att detta upptäckts
vid tullbehandlingen och vilka tobaksvaror man därför önskade återsända
till försäljaren. Restitutionsförfarandet skulle här komma att tjäna ett
syfte, som uppenbarligen är främmande för den så kallade handelsrestitutionslagstiftningen.
Därjämte kan betvivlas, huruvida egentliga förutsättningar
för tobaksengrossisterna här i landet att driva handel med tobaksvaror på oss
närgränsande länder verkligen förefinnas. Med hänsyn härtill anse sig ämbetsverken
icke böra tillstyrka bifall till ansökningen, i vad densamma kan avse
att rätten till handelsrestitution skulle utsträckas till berörda varor.

Emellertid synes det icke uteslutet, att de av sökanden framförda önskemålen
beträffande restitution av erlagd tull vid återutförsel av inom riket
osäljbara tobaksvaror skulle kunna på annat sätt tillgodoses. Genom remiss
den 15 december 1922 har kommerskollegium anbefallts att gemensamt med
generaltullstyrelsen avgiva utlåtande över av Stockholms handelskammare
och Skånes handelskammare gjord framställning om sådan ändring av § 11
i tulltaxeförordningen, att tullrestitution må kunna medgivas för vara, som
återutföres ur riket på grund av att den befunnits behäftad med fel.

Då den nu begärda rätten till tullrestitution vid återutförsel av tobaksvaror,
enligt vad som förut framhållits, väsentligen torde avse just sådana
tobaksvaror, som efter undergången tullbehandling befunnits felaktiga, lära
genom ett eventuellt bifall till förenämnda framställning från ovannämnda
handelskammare jämväl de av sökanden framförda önskemålen i huvudsak
bliva tillgodosedda.»

Kungl. Maj it
1923.

Restitution av
tullavgift.

Kommerskoilegium
och
generaltullstyrelsen

1923.

106

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

Kommerskollegium
1923.

Omfattningen
av beviljade
restitutioner.

Svenska
tobakscnyrossisternas
förening
1923.

På grund av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att ifrågavarande
ansökning icke måtte för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.

Samtidigt med nyssberörda av ämbetsverken gemensamt avgivna utlåtande
avgav kommerskollegium särskilt det förebådade yttrandet över engrossistföreningens
framställning om restitution av licensavgifter vid reexport av tobaksvaror.
Kommerskollegium hemställde däri, att sådan reexport åtminstone
för det dåvarande icke borde föranleda restitution av licensavgift.

Frågan om restitution av tull- och licensavgift vid reexport av tobaksvara
har därefter icke varit föremål för Kungl. Maj:ts beslut.

Jämlikt kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 412) bar Kungl. Maj:t medgivit
restitution av licensavgifter till följande belopp, nämligen:

År 1920 ................................... kronor 430,811: 14

» 1921 ........................ » 19,053: 46

» 1922 .................................................... » --

» 1923 ...................................................... » 6,702: 36

Summa kronor 462,126: 96.

Av nämnda belopp utgöra 263,833 kronor 9 öre tobaksskatt, som återbetalts
av statsverket, och 198,293 kronor 86 öre monopolbolagets andel i licensavgifter,
vilken återbetalts av bolaget.

De under åren 1920 och 1921 medgivna restitutionerna äro samtliga föranledda
av det störa prisfallet vid världskrigets slut. Under år 1922 har
restitution icke medgivits i något enda fall, och under år 1923 bar sådan
förekommit i allenast två fall.

Den nu föreliggande framställningen den 9 november 1923 från svenska
tobaksengrossisternas förening innefattar begäran om rätt till restitution
av licensavgift i först och främst samtliga de förenämnda fall, som
tidigare upptagits under förhandlingarna med kommerskollegium. Framställningen
innefattar således önskemål, att erlagd licensavgift måtte
återbetalas dels i mån som licenserad varas priskurantpris reducerats, dels
i fall, då varan såsom skadad överlämnats till monopolets utövare för förstöring,
dels ock slutligen där varan såsom bättre lämpad för den utländska
marknaden reexporterats.

Till stöd för framställningen härutinnan åberopar föreningen — under
framhållande av den vacklande praxis, som syntes hava gjort sig gällande
under den hittillsvarande behandlingen av frågor om dylik restitution,
och efter att hava betonat, att de praktiska olägenheterna av ett restitutionsmedgivande
sådant som det ifrågasatta icke komme att överstiga
dem, som hestode i motsvarande fall, då restitution beviljades av till statsverket
erlagda stämpel- eller accisavgifter — bland annat följande:

Kanal. Maj:ts proposition Nr 192.

107

»Mot restitution av erlagd tullavgift bär anförts svårigheterna att härvidlag
identifiera varan. Beträffande tobakslicensen bortfaller detta motargument.
Även om man icke skulle anlägga ett rent rättsligt betraktelsesätt
å denna, måste billighetsskäl tala för bifall till vår ansökan. Om
konsekvensen ansåges fordra, att jämväl monopolbolaget erhölle motsvarande
restitutionsrätt, ha vi intet att däremot erinra. Ur statsfinansiell
synpunkt vore reformen utan men och utgjorde endast en anpassning efter
gällande affärskutym.

Det har i praktiken stundom visat sig, att en inkommen och licenserad
vara ej passat den svenska smaken av en eller annan orsak, men att
samma vara kunnat finna avsättning på utlandet. Föreningen anser, att
det även ur nationalekonomisk synpunkt vore oförsvarligt, om dessa varor
bleve kvarliggande i landet till ingen nytta, och yrkar, att varorna
i stället må få reexporteras under betryggande kontroll, varvid stämplarna
makuleras och motsvarande stämplar gottskrivas vederbörande importör
att användas vid kommande licenseringar. I utlandet består den
praxis, att i hemlandet betalda skatter och banderoller gottgöras vederbörande
importör, om varan återutföres.»

Av min föregående redogörelse framgår, att beträffande återbetalning Departcmentcav
licensavgift för närvarande gäller efter beslut av riksdagen, att sådan chefen.
må förekomma, då verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens
krav icke kan tillgodoses, med mindre sådan restitution medgives.

Vidare gäller, såsom ock nämnts, enligt förklarande av Kungl. Maj:t,
att restitution kan få av monopolbolagets styrelse medgivas, där importerad
tobaksvara utan importörens vållande skadats före eller under licensbehandlingen
samt till följd därav underkastats förstöring eller då
vissa på licensavgiftens storlek inverkande misstag förekommit vid licensbehandlingen.

Sedan de särskilda kristidsförhållanden, som föranledde tillkomsten
av riksdagens nyssnämnda beslut, upphört, har Kungl. Maj:t
med stöd av detta beslut endast i något enstaka fall funnit sig kunna
bevilja restitution. Särskilt med hänsyn till det förhållandet, att berörda
beslut om restitutionsmöjlighet, när billigheten så oundgängligen fordrade,
väsentligen tillkom för att mildra följderna av ett då inträtt bestämt förhållande,
det stora prisfallet å holländska cigarrer och röktobak, har det
nämligen ansetts synnerligen angeläget att åt begreppet »billighetens
krav» giva möjligast snäva begränsning. Detta särskilt känsliga avgörande
från fall till fall, huruvida billighetsskäl må anses föreligga eller
icke, har emellertid synts mig vara en numera föga tillfredsställande anordning.
På grund härav och av skäl, som jag strax skall nämna,
lärer denna anordning böra upphöra och den i ämnet den 27 juni
1919 uti är dåde kungörelsen upphävas. Dock synes lämpligt, att importör
däi’vid beredes möjlighet att ännu någon tid därefter, förslagsvis till detta
års utgång, få restitutionsansökning beträffande vara, som till riket inkommit,
innan kungörelsen trätt ur kraft, prövad enligt bestämmelserna
i nämnda kungörelse. I monopolförordningen torde böra intagas
uttrycklig föreskrift därom, att nedsättning i priskurantpriset för vara

Införselförbudet
19*2.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

icke berättigar till återbekommande av erlagd licensavgift. Härom framlägger
jag alltså förslag.

Den reglering av licensavgifter, som, enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda
förklarande, må av monopolets utövare vidtagas vid skada å varan eller
misstag beträffande denna i sammanhang med licensbehandlingen, synes
böra, såsom innebärande allenast en rättelse av förelupna fel vid licensbehandlingen,
även i fortsättningen bestå.

Vad angår frågan om restitution av licensavgifter vid utförsel ur riket
av tobaksvaror hava tillräckliga skäl ej visats föreligga för medgivande
av en så omfattande och ur det allmännas synpunkt vansklig åtgärd. Frågan
om restitution av tullavgift förfaller givetvis i och med upphörandet
av tullpliktigheten för tobaksvaror.

I övrigt lärer enligt mitt förmenande restitutionsfrågan vinna sin lösning
genom införande av den utav mig tillstyrkta nya lagerinstitutionen,
tobaksskattelager, vilken kommer att bereda importörerna ungefär samma
ställning som monopolets utövare i avseende å rätten att få beskattningen
av tobaksvaror förlagd så nära försäljningstillfället som möjligt samt
hur ringa del som helst av dessa skattebelagd.

Svenska tobaksengrossisternas förening har också numera förklarat sig
kunna, under förutsättning att tobaksskattelager upprättades och rätt till
varas uppläggande å dylikt lager medgåves på rimliga villkor, inskränka
sitt yrkande om rätt till restitution att avse sådana fall, där restitutionsanspråken
hänförde sig till tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
I detta avseende har föreningen hemställt, att rätt till restitution
måtte medgivas i fråga om varor, för vilka nedlicensering på grund
av ändrat konjunkturläge, förstöring, mögling m. m. redan skett eller
skäligen borde ifrågakomma.

Min i det föregående angivna ställning till förevarande restitutionsfrågor
giver vid handen, att föreningens jämväl sålunda begränsade hemställan
icke kan av mig förordas till bifall.

Till sist övergår jag till att beröra de av importörerna framställda
krav, vilka hänföra sig till det av Kungl. Maj:t genom förordning den
7 januari 1922 (nr 1) utfärdade förbudet mot viss införsel av tobaksvaror.
Därvid tillåter jag mig först erinra om följande.

Omhandlade förbud, vilket föranleddes av den på sin tid ifrågasatta
förhöjningen i tobaksbeskattningen och trädde i kraft den 9 januari 1922,
drabbade förutom sådana färdiga tobaksvaror, som då ännu ej inkommit
till riket, jämväl dit redan inkomna tobaksvaror, som icke efter förtullning
uttagits från tullverket, i den mån licensavgift ej hunnit erläggas
för desamma.

Vid anmälan sedermera i statsrådet den 13 januari 1922 av förslag till
förordning angående särskild skatt å tobaksvaror uttalade departementschefen,
att skatten syntes honom böra träffa icke blott de tobaksvaror, som
först efter den ifrågasatta förordningens ikraftträdande kunde komma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

10!)

att till tullinlandet införas, utan även sådana i tullinlandet befintliga
men från tullverket e.j uttagna tobaksvaror, för vilka vid importförbudets
ikraftträdande licensavgift icke erlagts.

Kungl. Maj:ts nämnda dag beslutade proposition till riksdagen i ämnet
(nr 14) föranledde bevillningsutskottet att i sitt däröver den 16.
februari 1922 avgivna betänkande, nr 5, framlägga särskilt förslag till
förordning om skatt, varom nu är fråga, i vilket förslag nyssnämnda avgränsning
beträffande skattebestämmelsernas giltighet upptogs. Till
detta betänkande var emellertid reservationsvis fogat ett yttrande, däri
reservanten uppgav, att han inom utskottet gjort det yrkande, att utskottet
måtte, under förutsättning av bifall till utskottets hemställan, föreslå
stadgande om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i synnerligen
ömmande fall efter verkställd utredning lämna en viss ersättning åt köpmän,
vilka vid importföx-budets införande hade tobaksvaror å nederlag
och vilkas ekonomiska ställning till följd av importförbudet allvarligen
rubbats.

Kiksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, varefter den 24
februari 1922 utfärdades förordning angående särskild skatt å tobaksvaror
(nr 67). Förordningen trädde i kraft den 1 mars 1922, vilken dag förenämnda
importförbud upphörde.

Svenska tobaksengrossisternas förening hemställde därefter i en till
Kungl. Maj:t ställd skrift den 3 juni 1922, att Kungl. Maj:t ville till vissa
angivna medlemmar av föreningen låta utanordna ett sammanlagt belopp
av 748,454 kronor 58 öre, som enligt angiven beräkningsgrund kunde anses
motsvara den förlust, som drabbat föreningens medlemmar genom importförbudet,
eller, därest Kungl. Maj:t ej skulle finna skäl bifalla denna framställning,
att det måtte tillåtas medlemmarna att från tullnederlag uttaga
vissa till art och myckenhet närmare angivna tobaksvaror mot erläggande
av skatt och licens i vanlig ordning men med ett avdrag, motsvarande den
särskilda skatten.

Sedan styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 22 juni
1922 avgivit yttrande över denna framställning, förklarade Kungl. Maj:t
i resolution den 20 oktober 1922 sig icke finna skäl bifalla densamma.

Under behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition, nr 113, till 1923 års
riksdag med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror,
bragtes nu berörda ärende åter inför bevillningsutskottet genom en till
utskottet ställd, den 6 april 1923 dagtecknad skrift från svenska tobaksengrossisternas
förening. Denna skrift, vilken återfinnes såsom bilaga
till en i anledning av propositionen avgiven reservation till utskottets betänkande
i ämnet, nr 31, föranledde emellertid icke något utskottets yttrande.
Ej heller vidtog riksdagen någon åtgärd i anledning av densamma.

Det må här vidare lämnas den upplysning, att i en mot Kungl. Maj:t och
kronan, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet samt generaltullstyrelsen

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

departement s fkeftn.

vid Stockholms rådhusrätt nyligen anhängiggjord rättegång en tobaksimportör
framställt yrkande om återfående av de särskilda skattebelopp, som
av honom erlagts för ifrågakomna varor, ävensom om utbekommande av
varorna utan erläggande av den särskilda skatten men att rådhusrätten i
utslag den 12 mars 1924 ogillat de sålunda framställda yrkandena såsom
grundade på förmenandet, att vissa i vederbörlig ordning utfärdade författningar
strede mot grundlag.

Ytterligare får jag i detta spörsmål meddela, att jag till belysande av
frågan, om vilka kvantiteter färdiga tobaksvaror, som i anledning av importförbudet
hittills icke kunnat från tullverket uttagas, under hand från
generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning införskaffat
uppgifter om de före den 9 januari 1922 hos tullverket till uppläggning
å nederlag angivna myckenheter färdiga tobaksvaror, vilka den 29 februari
1924 ännu kvarlågo å sådant tullupplag. Enligt dessa uppgifter ut -

gjorde berörda myckenheter:

cigarrer, cigarrcigaretter och cigarretter .............. 84,007 kilogram

andra färdiga tobaksvaror ............................ 23,278 »

Av förut anförda skäl finner jag mig icke kunna tillstyrka importörernas
krav på restitution av redan erlagd särskild skatt å tobaksvaror.
Beträffande frågan om utförtullning utan erläggande av den särskilda
skatten av de ännu å tullnederlag kvarliggande tobaksvaror, som drabbats
av importförbudet, synes storleken av dessa varupartier tyda därpå, att
de icke kunnat bära den i samband med importförbudet inträdande större
skattebelastningen. Vid sådant förhållande vill det synas, som om skäl
talade för att staten genom beviljande av någon nedsättning i införselavgifterna
nu underlättade avyttringen av partierna. Denna nedsättning torde
lämpligen kunna ske i form av medgivande för importörerna att vid beräknande
av licensavgiften för varorna få den i avgiften ingående skatten
bestämd till enahanda belopp som för inom riket tillverkad vara. Beträffande
cigarrer och cigarrcigarretter anser jag dock, att den för importerade
varor fastställda styckeskatten bör å dessa äga tillämpning. Jag
tillstyrker alltså, att en dylik nedsättning medgives. Ur ordningssynpunkt
lärer det vara tillrådligt, att nedsättningen icke får avse varukvantiteter,
vilka anmälas till licensbehandling senare än förslagsvis sex månader
efter förmånens inträdande. De för ändamålet erforderliga stadgandena
synas böra få sin plats såsom övergångsbestämmelser till den
ifrågasatta förordningen om vissa ändringar i förordningen angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Förslag till lydelse av dessa
stadganden innefattas i det av mig framlagda förslaget till nyssnämnda
ändringsf Glättning.

Den föreslagna nedsättningens innebörd framgår av en tabellarisk sammanställning,
som jag ber få närlägga vid detta statsrådsprotokoll (bilaga
13).

Kungl. 3faj:ts proposition Nr 192.

111

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

Departe mentschefens hemställan.

A) att antaga upprättade förslag till dels förordning om vissa ändringar
i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket, dels kungörelse angående vissa ändringar i
förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
samt därvid fogad tulltaxa, dels förordning angående behandlingen av till
riket inkommande tobaksvaror;

B) att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till det mellan staten
och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontrakt angående utövande
av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med följande
förslag:

»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är,
såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915, följande
överenskommelse träffad:

1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet
stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten
gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på grund
av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd
i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer
eller enligt däremot svarande stadganden.

2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes
stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare
enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen
av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava
befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt.

3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget,
på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt till belopp,
motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser, samt i den
ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret inleverera sålunda
upplupna skattebelopp.

4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras
bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt,
som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar
rörande till bolaget levererad myckenhet av varan.

Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra
avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående
månad av bolaget inköpt tobak.

5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris,
varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen
å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas

112 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

6. Med ändring av vad i § 14 av buvudkontraktet bestämmes skall under
där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet för tiden
från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för såsom nu för tio
år i sänder.

Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning från
och med den 1 juli 1924.

Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan svenska
staten och bolaget.»;

C) att, med ändring av Kungl. Maj:ts i 1924 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för budgetåret 1924—
1925 av inkomsttitlarna tullmedel, tobaksskatt, särskild skatt å tobak samt
utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, i nämnda riksstat uppföra
ifrågavarande inkomsttitlar sålunda:

Tullmedel, bevillning .......................................................... kronor 114,000,000

Tobaksskatt, bevillning................................................. » 50,000,000

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet........... » 9,000,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla och förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Grip.

Kanal. Maj.ts proposition Nr 192.

m

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av

tobaksvaror m. m.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Vid befordran från eller till utrikes ort av till riket inkommen tobaks vara,
för vilken enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket belöpande licensavgift ännu icke uttagits, skola de i tullförfattningarna
meddelade ordningsföreskrifter för transport, lossning och lastning av
utländskt oförtullat gods av tullpliktigt slag i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

§ 2.

Förkommer tobaksvara, för vilken belöpande licensavgift ännu icke blivit
uttagen, under transport med fartyg mellan inrikes orter eller medan varan
eljest befinner sig i fartygsbefälhavarens vård, skall, såvida icke lagligen
kan styrkas, att varan gått förlorad genom skeppsbrott, uppbringning
eller annan olycka, licensavgift för varan erläggas, därvid till utgångspunkt
för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande
handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava ägt. För licensavgiftens
erläggande ansvare i första rummet fartygsbefälhavaren med
sin egendom och i andra rummet fartygets rederi med fartyg och frakt.

Går sådan vara förlorad under transport å järnväg eller medan varan
eljest befinner sig i järnvägsförvaltnings vård, skall, såvitt icke kan styrkas,
att varan blivit förstörd genom olycka, licensavgift för varan erläggas
efter nyssnämnda grunder; och åligger det järnvägens styrelse att ansvara
för avgiftens inbetalning.

* 3-

Beträffande till riket inkomna tobaksvaror, vilka utövaren av statens
tobaksmonopol för egen eller annans räkning från tullverket mottagit eller för
inhemsk förbrukning eller utförsel utlämnat, skall monopolets utövare senast
den 8 i varje månad till generaltullstyrelsen meddela statistiska uppgifter,
avseende närmast föregående månad, i den omfattning och sammanställning,
som kommerskollegium efter samråd med generaltullstyrelsen äger att
bestämma.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 153 höft (Nr 192.)

s

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 4.

Det åligger varuägare att, utan hinder av vad eljest är stadgat, till monopolets
utövare avlämna sådana statistiska primäruppgifter, som kommerskollegium
må finna för monopolets utövare erforderliga till fullgörande av
vad i § 3 föreskrives.

§ 5.

Tulltjänsteman vare berättigad att, när helst han det i och för tjänsten
äskar, vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaks vara befinner sig
under monopolets utövares kontroll.

§ 6.

Till riket inkommen vara, som enligt förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket icke får införas, må, därest den ej är att enligt
lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av
varuägaren under tullverkets kontroll återutföras inom två månader efter det
angivning av varan enligt tullförfattningarna senast skolat äga rum.

Sker ej återutförsel inom denna tid, hemfaller varan till kronan.

KAP. II.

Om kontrollen vid utförsel av inom riket odlad tobak.

§ 7.

Vill tobaksodlare ur riket utföra av honom odlad tobak, som icke försäljes
till monopolets utövare, skall utförseln ske genom den lokala tullmyndigheten
å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning
finnes, samt under den kontroll och de villkor, som i tullförfattningarna bestämmas
för återutförsel av nederlagsgods i allmänhet.

§ 8.

Vid utförsel, som i § 7 sägs, har, innan varan försändes till tullmyndigheten,
kontrollstyrelsens ombud i avsändningsorten att, på odlarens begäran,
utställa förpassning å varan i två exemplar, av vilka det ena skall åtfölja
varan vid försändningen till tullmyndigheten och det andra ofördröjligen av
ombudet dit översändas.

Sedan varan i behörigt skick ankommit till tullmyndigheten, åligger det
denna att därom meddela attest å det översända exemplaret av förpassningen
och därefter återsända detsamma till utställaren av förpassningen.

Framkommer icke varan inom beräknad tid till tullmyndigheten eller befinnes
den vid framkomsten icke hålla i förpassningen angivna myckenhet*
skall tullmyndigheten därom underrätta utställaren av förpassningen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 192.

115

KAP. III.

Om anordnandet av och rörelsen vid tobaksskattelager.

§ !)•

Då för viss ort rätt till anordnande av tobaksskattelager inträder eller
upphör, skall, på anmälan från monopolets utövare, generaltullstyrelsen därom
utfärda allmän kungörelse.

Förteckning å de orter, varest tobaksskattelager må förekomma, skall därjämte
vid varje års början av generaltullstyrelsen på enahanda sätt kungöras.

§ 10.

För tobaksskattelager avsedd lokal skall vara så belägen, att vederbörlig
tillsyn från monopolets utövares sida ej möter svårighet.

Lokalen skall vara fast och säkert uppförd samt må icke anordnas i byggnad,
där eldfarlig fabrik eller annan dylik inrättning finnes eller vilken till
följd av sitt läge kan varda utsatt för vattuflod eller översvämning. Den får
icke på annat sätt vara tillgänglig än genom ingång, till vilken varuägaren
och monopolets utövare äga var sitt lås.

§ 11.

Lokal må icke för tobaksskattelager användas, med mindre den blivit av
vederbörande tullmyndighet efter samråd med föreståndaren för monopolets
utövares kontor på platsen för ändamålet godkänd.

§ 12.

I lokal, där varor, upplagda å tobaksskattelager, äro intagna, må andra
varor ej samtidigt finnas förvarade.

§ 13.

Sker med avseende å belägenhet eller beskaffenhet av lokal för tobaksskattelager
sådan förändring, att densamma efter vederbörande tullmyndighets
prövning icke längre kan för ändamålet godkännas, skola däri upplagda varor,
därest de icke genast förflyttas till behörigen anordnat magasin, i vederbörlig
ordning uttagas från tobaksskattelager.

§ 14.

Hava varorna icke uttag its inom åtta dagar efter den dag, då monopolets
utövare meddelat varuägaren förständigande därom, skola de genom monopolets
utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk
förbrukning eller för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

$ 15.

På tobaksskattelager må ej uppläggas mindre än helt varukolli, sådant det
från tullverket utlämnats.

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

% 16.

Önskar den, som erhållit tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, få
vara upplagd å sådant lager, har lian att därom hos monopolets utövare göra
särskild anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

I anledning av sådan anmälan åligger det monopolets utövare att snarast
möjligt ställa personal till förfogande för kontroll å varan vid dess utlämnande
från tullverket samt transport till och inläggning i vederbörande lagerlokal.

§ 17-

Skall vara uttagas från tobaksskattelager, har ägaren att därom hos monopolets
utövare göra skriftlig anmälan å särskild blankett.

Därest varan är avsedd att uttagas för inhemsk förbrukning, skall anmälan
innefatta begäran om fastställande av licensavgift.

Är varan ämnad att uttagas för utförsel i allmänhet till svensk frihamn
eller utrikes ort eller för utförsel från riket såsom skeppsproviant, skall anmälan
avfattas med hänsyn till de stadganden om angivningsinlagas beskaffenhet,
som äro eller må varda meddelade i fråga om motsvarande uttagningar
från i tullförfattningarna omnämnda nederlag.

§ 18.

Skall vara förflyttas från eu till annan varuägares tobaksskattelager å
samma ort, har den förre ägaren att därom till monopolets utövare avgiva
särskild, genom den nye ägarens påskrift bestyrkt anmälan å blankett enligt
av monopolets utövare fastställt formulär.

§ Db

Anmäles å tobaksskattelager upplagd vara till utförsel i allmänhet eller
såsom skeppsproviant direkte från den ort, varest tobaksskattelagret är inrättat,
till svensk frihamn eller utrikes ort, skall varan genom ägarens försorg transporteras
till tullförvaltningen å npplagsorten samt till denna mot kvitto överlämnas.

Med varan skall därefter förfaras på i tillämpliga delar enahanda sätt, som
i tullförfattningarna är stadgat i fråga om motsvarande utförsel av nederlagsgods
i allmänhet ; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum
senast å åttonde dagen efter den, då varan överlämnats till tullförvaltningen,
med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods,
för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 20.

Dä vara, upplagd a tobaksskattelager, anmäles till utförsel i allmänhet
eller såsom skeppsproviant över annan ort med tullförvaltning än upplagsorten,
skall monopolets utövare, innan varan avsändes, med dess emballage
eller eljest företaga tillförlitlig åtgärd till förhindrande av obehörig tillgång
till varan under den tillämnade transporten.

Vid varans avsändande skall monopolets utövare utfärda till tullförvaltningen
i den slutliga utförselorten ställd förpassning över varan. I fråga om
beskaffenheten i övrigt av sådan förpassning skall i tillämpliga delar gälla
vad i § 8 stadgas.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 192.

117

Sedan varan i behörigt skick framkommit till den ort, varifrån den skall
slutligt utföras, har dåvarande tullförvaltning att tillställa det monopolets
utövares kontor, som förpassat varan, intyg om framkomsten.

Varan skall därefter behandlas såsom i tullförfattningarna omnämnt nederlagsgods
i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke äger rum
senast å åttonde dagen efter den, då varan efter framkomsten lossats eller
förpassningen å varan överlämnats till tullförvaltningen, med varan förfaras
efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods, för vilket
tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 21.

Om villkoren för utförsel av vara, upplagd å tobaksskattelager, över ort,
där tullförvaltning icke finnes, äger generaltullstyrelsen bestämma på ansökning
i varje särskilt fall.

§ 22.

Den, som erhåller tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, skall senast
å tredje helgfria dagen i varje halvår till monopolets utövare avlämna redovisning
över omfattningen av rörelsen vid lagret under närmast föregående
halvår.

Redovisningen, vilken skall upprättas å blankett enligt av monopolets utövare
fastställt formulär, skall till riktigheten vara på tro och heder bestyrkt av
den, som har att avgiva densamma.

§ 23.

Har redovisning, som i § 22 sägs, icke inom där föreskriven tid avlämnats,
skall den redovisningsskyldige av monopolets utövare skriftligen erinras om
sin skyldighet härutinnan.

Avlämnas redovisningen ändock icke senast tre dagar efter det sådan erinran
blivit delgiven, skall anmälan därom göras hos generaltullstyrelsen, på
vilkens prövning skall bero, huruvida det för den redovisningsskyldige gällande
tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager bör återkallas eller icke.

§ 24.

Den, för vilken meddelat tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager
blivit återkallat, vare pliktig att ofördröjligen anmäla samtliga för hans räkning
å tobaksskattelager liggande varor till uttagning från sådant lager.

Sker detta ej, skola varorna genom monopolets utövares försorg på behörigen
utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel till
svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 25.

Det åligger monopolets utövare att så ofta anledning därtill förekommer
och alltid i början av varje halvår genom inventering förvissa sig om
att varubehållningen å tobaksskattelagren överensstämmer med den hos
monopolets utövare hållna särskilda bokföring över rörelsen vid dessa.

Erforderligt arbetsbiträde vid sådan inventering skall bekostas av varuägaren.

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 26.

Monopolets utövare må ej förvägras tillträde till lokal för tobaksskattelager
i och för inventering eller annan tillsyn därstädes.

§ 27.

Till inventering av å tobaksskattelager befintliga varor skall ägaren
kallas.

Utebliver ägaren från utsatt inventering, ehuru underrättad om denna
och tiden därför, må inventeringen ändock försiggå.

KAP. IV.

Om resandes införsel av tobaksvaror in. in.

§ 28.

Kesande, som ankommer från utrikes ort, ma för eget bruk tullfritt medföra
färdiga tobaksvaror till myckenhet, ej överstigande 50 gram.

§ 29.

Medför resande, som ankommer från utrikes ort, färdiga tobaksvaror för
eget bruk i större kvantitet än i § 28 är sagt, skall den lägre av de tullavgifter,
som för dylikt fall stadgats, utgå för högst 500 gram av vad som
överskjuter den i nämnda paragraf angivna myckenheten.

§ 30.

Vid tillämpning av §§ 28 och 29 skall varje cigarr anses väga 5 gram,
varje cigarrcigarrett 3.3 gram och varje cigarrett 1 gram.

§ 31.

Där resande, som ankommer från utrikes ort, för eget bruk samtidigt
medför tobaksvaror, som draga olika tull, skola sådana varor, för vilka
högsta tullsatsen är föreskriven, i första hand inräknas i de myckenheter,
som enligt vad i §§ 28 och 29 stadgas, må tullfritt eller mot erläggande av
lägre tullavgift medföras.

§ 32.

Vid ankomst från utrikes ort vare resande på förfrågan av tulltjänsteman
skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras och myckenheten av medförda
sådana varor.

Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig kvantitet,
utan att den resande på tillfrågan därom lämnat uppgift, vare den
resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad enahanda
ansvar och påföljd, som för sådan varuinförsel stadgas.

§ 33.

Cigarrettpapper må av från utrikes ort ankommande resande tullfritt för
eget bruk medföras till en kvantitet, som ej överstiger, inberäknat emballage,
10 gram.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

11!»

KAP. V.

Om aryttring av tobaksvaror m. in. i ymsa fall.

§ 34.

Tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av
tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, vilka förklarats förbrutna
jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller skolat enligt tullstadgan
å offentlig auktion försäljas, liksom ock tobaksvaror, som enligt § K
till kronan hemfallit, skola överlämnas till monopolets utövare, som har
att erlägga, förutom kostnaderna för varans översändande, den betalning
för varan, som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan anses
skälig.

Med den av monopolets utövare sålunda erlagda köpesumman skall, där
varorna icke förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, i tillämpliga delar förfaras på sätt i förenämnda
lag eller tullstadgan finnes för motsvarande fall föreskrivet om
auktionssumma; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas
från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning från
monopolets utövare kommit tullverket till hända.

§ 35.

Vid av monopolets utövare enligt § 14 eller 24 anordnad auktion å tobaksvara
skall vad av den vid auktionen influtna köpesumman kan återstå efter
gottgörande av kostnaderna för försäljningen samt av havda utlägg för varan
tillhandahållas ägaren och i avvaktan på dennes inställelse göras räntebärande
genom insättning å bankinrättning.

Inställer ägaren sig ej inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta
överskottsbeloppet, hemfaller detta jämte upplupen ränta till kronan. Sålunda
till kronan hemfallet belopp skall av monopolets utövare utan uppskov inlevereras
till statskontoret.

§ 36.

Vara, som enligt § 35 blivit å auktion inropad, må anmälas till uttagning
från tobaksskattelager för inhemsk förbrukning allenast av den, som är berättigad
att till riket införa tobaksvaror. Sådan uttagning skall i samband
med vederbörlig behandling enligt förordningen angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket vara verkställd inom åtta dagar efter auktionens
hållande. Inropad vara, vilken icke inom nu nämnda tid sålunda anmälts,
skall i den ordning, som i §§ 19—21 avses, utföras inom två månader efter
auktionsdagen.

Har utförsel icke skett inom tid, som nu sagts, hemfalle varan till
kronan och varde för dess räkning av monopolets utövare på lämpligt sätt
försåld. Därvid uppkommande behållning skall utan uppskov inlevereras till
statskontoret.

§ 37.]

Förmenar någon, vilkens rätt är av varas värde beroende, att av monopolets
utövare på grund av stadgande i denna kungörelse bestämd köpeskilling

120

Kungl. May.ts proposition Nr 192.

blivit satt för låg, äger han att hos Kungl. Maj:t begära fastställande av
köpeskilling.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, från och med vilken dag
kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning av
införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, angående behandlingen
i vissa fall av tobak och tobaksvaror m. m. skall upphöra att gälla.

BILAGOK

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

I2Ö

Bilaga 1.

K 0 n t r ak t

mellan svenska staten och aktiebolaget Svenska Tobaksuionopolet.

Emellan svenska staten samt aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, i
det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

Mom. A. Staten upplåter till bolaget för den tid, detta kontrakt gäller,
den jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket staten tillkommande rätten:
att inom riket tillverka tobaksvaror,
att till riket införa tobak och tobaksvaror,

att till riket införa specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning
av tobaksvaror likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor,
att inom riket tillverka dylika specialmaskiner och specialverktyg samt
cigarrettpapper och cigarretthylsor,

att innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara
samt att innehava omförmälda specialmaskiner och specialverktyg,
allt med iakttagande av de undantag och de begränsningar, som i nyssnämnda
förordning stadgas.

Mom. B. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar
i enlighet med förordningen om vad iakttagas skall vid införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.

§ 2.

För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid
med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den i
§ 1 mom. B angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och understöd
så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissionernas
arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets bildande
samt för inkassering av de varufordringar, varom i 4 § 6 mom. nämnda
förordning sägs.

I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18,000,000 kronor;
dock att, där hela likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor, staten
skall vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det
belopp, varmed likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor. Det övriga av
likvidsumman skall erläggas kontant, i den män, som utbetalning från
statsverket ägt rum.

§ 3.

För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget
ett obligationslån å 20,000,000 kronor, löpande med 5 procents årlig ränta.
Lånet skall kunna konverteras efter 10 år och skall amorteras under 20 år,

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

räknat från den tid, konverteringsrätten börjar. Skulle staten begagna sin
i § 14 stadgade rätt att uppsäga detta kontrakt, skall staten övertaga betalningsansvaret
för obligationslånet från och med dagen för kontraktets
utlöpande.

§ 4.

Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda obligationslån skall
gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande,
varom i § 2 sägs. Vad nu är sagt skall ock gälla beträffande kostnaden
för stämpel å obligationerna samt å de i § 2 omförmälda stamaktier, därest
sådan stämpelkostnad varder uttagen.

§ 5.

Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligga
monopolets utövare.

För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över
efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av nämnda förordning stadgas åligger
det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen, för att utdelas till rikets
tullkamrar, erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda
uppgifter om de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning.

§ 6.

För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,
som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket importeras för försäljning eller för vilka enligt 43 §
i samma förordning licensavgift skall till bolaget erläggas, skall bolaget
till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt nämnda förordning
å varje tid gällande procentsatser.

Före utgången av varje månad skall bolaget till statskontoret inleverera
de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under
nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget uppburit den i 22
eller 43 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall varje
inleverering till statskontoret vara åtföljd av på nämnda böcker grundad
uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande
direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av den utav
Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl.
Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.

§ 7.

Bet åligger bolaget för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader
att å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det mest
rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras
priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att lämna vinst å
rörelsen, kommer att vila i möjligaste män jämnt å alla varuslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

125

§ 8.

Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar
och avsättning ägt rum.

Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10
procent.

Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan
reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare avsättning
till reservfond ej äga ruin.

Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga rum
av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.

1 övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.

A det värde, till vilket de i § 1 mom. A omförmälda rättigheter i bolagets
ingående balanskonto upptagits, skall avskrivning ej äga rum.

Skulle den enligt nu angivna regler till utdelning tillgängliga årsvinst
ej förslå till 4‘A procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall
staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel före ordinarie
bolagsstämman tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras,
för att utdelning ä preferensaktierna av 4 K> procent må kunna ske.

§ 9.

Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning
för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt
förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.

Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning
till annan ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget
bestrida nödig flyttningskostnad.

§ 10.

Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj :t utfärdas, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg
för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor,
som förklarats förbrutna eller till kronan överlåtits enligt § 27
mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets
försorg å auktion försäljas.

§ 11.

Det åligger bolaget att anordna fullt tillfredsställande sifferrevision.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän.
Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt,
att vardera parten utser en och överståthållarämbetet i Stockholm den
tredje.

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 13.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

§ 14.

Detta kontrakt gäller till utgången av år 1924 samt förlänges sedermera
för tio år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning
skall ske minst 6 månader före kontraktets utlöpande.

Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.

§ 15.

Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall staten vara skyldig
att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget
till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst
för sista räkenskapsåret.

Stockholm den 12 februari 1915.

Förestående kontrakt godkännes.

A Kungl. Maj:ts och kronans vägnar: För Aktiebolaget Svenska Tobaks monopolet AXEL

VENNERSTEN. Dess styrelse:

JOH. HELLNER,

GUSTAF BOMAN. CONRAD CARLESON.
(JUST. NILSSON. O. E. MELLGREN.
PER NORDENFELT. O. WALLENRERG.

G. G. WETTERGREN.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 192.

127

Bilaga 2.

K Hind. Maj:ts instruktion den 2H februari 1915 för de av Kungl. Maj:t
utsedda ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet.

1 *.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet skola vid fullgörandet av sitt uppdrag, med särskilt
aktgivande på att statens och det allmännas intressen varda av bolaget
behörigen tillvaratagna, i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter
rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål
göra sig noggrant underrättade om bolagets alla förhållanden samt
med uppmärksamhet följa bolagets förvaltning och drift.

Särskilt åligger det dessa ledamöter att vaka över, att bolaget i allo
ställer sig till efterrättelse ej mindre de vid varje tid gällande bestämmelserna
angående statens tobaksmonopol än även föreskrifterna i den för
bolaget gällande ordningen och det mellan svenska staten och bolaget
avslutade kontraktet.

2 %.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse skola närvara
ej mindre vid styrelsens sammanträden än även vid bolagsstämmor,
såväl ordinarie som extra.

Är ledamot förhindrad att bevista styrelsesammanträde eller bolagsstämma,
Skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe
en av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna i styrelsen inkallas.

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med
utseendet av suppleanter, av Kung], Maj:t.

3 §.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som vid styrelsesammanträde
fattas, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande
mening.

4 %.

Av Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller suppleant i bolagets styrelse må
icke innehava aktier i bolaget; dock att på Kungl. Maj:ts prövning skall
bero, huruvida dylik ledamot eller suppleant, som genom arv, testamente
eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier, det oaktat må kunna kvarstå
i styrelsen.

Av Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller suppleant må icke heller vare
sig bekläda befattning eller tjänst hos bolaget, med undantag dock av
befattningen såsom jourhavande direktör, eller för bolagets räkning åtaga
sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än
sådant, som åligger honom i egenskap av styrelseledamot, eller utöva
annan verksamhet, vars bedrivande för honom medför ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot bolagets.

128

Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

5 $.

I avseende å bolagets förvaltning och skötsel åligger det de av Kungl.
Maj:t utsedda styrelseledamöterna att, i vad på dem ankommer, särskilt
tillse,

att för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader driften
a alla områden av bolagets verksamhet anordnas på det mest rationella
och effektiva sätt;

att bolagets recepter och tillverkningsmetoder i möjligaste mån hemlighållas; att

fullständig och kontinuerlig si ff er revision av bolaget anordnas;

att vid fastställandet av tobaksvarornas priskuråntpris sådana grunder
tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring
av varorna och att den belastning, som avser att lämna vinst
å rörelsen, fördelas i möjligaste mån jämnt å alla varuslag;

att bolagets tillverkning sålunda bedrives, att den konsumerande allmänhetens
smak och vanor behörigen må kunna tillgodoses;

att gentemot inhemska leverantörer till den nuvarande tobaksindustrien,
vilka för sin utkomst bliva i högre grad av bolaget beroende, från bolagets
sida förfares på ett sätt, som står i överensstämmelse med vad billigheten
kräver;

att endast med nödig varsamhet samt med tagen hänsyn till återförsäljares
berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena
vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets
rörelse;

att under lämplig övergångstid vid försäljning av lobaksvaror kredit
av bolaget beviljas återförsäljare i den omfattning, som av omständigheterna
kan anses påkallad;

att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget
beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln,
återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst
av sin rörelse; samt

att i förekommande fall gentemot de hos bolaget anställda, arbetarna
och övrig personal förfares med den särskilda hänsyn, som hetingas av
bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare inom tobaksindustrien.

6 §.

Varje bolaget tillhörig fabrik bör årligen besökas av någon av de av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse, som därvid personligen
har att skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena vid
fabriken.

7 §.

Den av Kungl. Maj:t förordnade jourhavande direktören har att göra
sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet
följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande
på statens trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras
och inbetalas, samt att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva
vederbörligen uppfyllda, eller på allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror
ej obehörigen fördyras.

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Särskilt åligger det honom därvid

att granska uppgörandet av kalkylerna rörande bolagets fabrikat samt
fastställandet av priskurantpris och licensavgifter;

att gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i
bolaget med ledning av bolagets böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar,
som enligt § 6 i det mellan bolaget och staten avslutade kontraktet
skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till
staten;

att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, hos
chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman; samt

att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva
styrelsens förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning,
samt balansräkning.

Jourhavande direktören äger att för fullgörande av sitt uppdrag, när
han sådant åstunda!-, taga del av bolagets samtliga handlingar och räkenskaper
samt inspektera dess förråd och tillhörigheter. Han bör i
regel vara tillstädes å bolagets huvudkontor under den dagliga kontorstiden.

Finner jourhavande direktören under utövningen av sin befattning
någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, äger han hos
styrelsens ordförande göra framställning om utlysande av styrelsesammanträde;
dock att sådant ej skall anses utgöra hinder mot verkställigheten
av tillämnad åtgärd.

8 §.

Vid semesterledighet eller tillfälligt förfall för jourhavande direktören
må efter åtagande annan av Kungl. Maj:t förordnad styrelseledamot
eller någon av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna av styrelsens
ordförande förordnas att uppehålla tjänsten. Om dylikt förordnande skall
anmälan vid näst påföljande styrelsesammanträde göras av ordföranden
samt anteckning ske i styrelsens protokoll.

9 §.

Finner av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i bolagets styrelse något av
bolaget eller styrelsen fattat beslut stridande emot gällande bestämmelser
angående statens tobaksmonopol eller mot föreskrifterna i den för
bolaget gällande ordningen eller det mellan svenska staten och bolaget
avslutade kontraktet eller anser han eljest i bolagets förvaltning något
hava förekommit, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,
har han att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Vad sålunda stadgats gäller ock för av Kungl. Maj:t utsedd suppleant
i styrelsen i avseende å beslut, som av styrelsen eller bolaget fattats vid
sammanträde, däri han i ledamots ställe deltagit.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 153 höft. (Nr 1.92.)

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga. 3.

Knngl. Maj:ts instruktion den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t
ntsedda revisorerna för granskning av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets
styrelses förvaltning ocli bolagets räkenskaper.

1 §•

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna för granskning av aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolets styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper
hava att göra sig noggrant underrättade om bolagets förhållanden samt
att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet; åliggande det revisorerna
att för deltagande i den årliga granskning av styrelsens förvaltning
och bolagets räkenskaper, som föreskrives i den för bolaget gällande ordningen,
infinna sig å tid och ställe, som bolagets styrelse bestämmer och
varom underrättelse bör genom styrelsens försorg revisorerna i god tid
förut meddelas.

2 i

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava att i tur och ordning,
efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, fullgöra den i
§ 6 av det mellan bolaget och staten avslutade kontraktet stadgade skyldigheten
att, gemensamt med den av Kungl. Maj:t förordnade jourhavande
direktören i bolaget, med ledning av bolagets böcker till riktigheten
bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar
av skatt till staten.

3 §.

Är av Kungl. Maj:t utsedd revisor förhindrad att deltaga i granskningen
av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper eller att fullgöra
vad honom enligt 2 § åligger, skall han skyndsamligen därom göra
anmälan och i hans ställe en av de av Kungl. Maj:t utsedda suppleanterna
inkallas. *

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med
utseendet av suppleanter, av Kungl. Maj:t.

4 $.

över den verkställda granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets
räkenskaper skola de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna gemensamt.
med de revisorer, som å bolagsstämma väljas, så snart ske kan inom
den i bolagsordningen stadgade tid avgiva skriftligt, av dem undertecknat
utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes;
börande av Kungl. Maj:t utsedd revisor, som i något hänseende
finner sig icke kunna instämma i vad i utlåtandet yttrats eller hemställts,
sin särskilda mening medelst berättelsen vidfogad skrift tillkännagiva.

13]

K linål. Maj:ts proposition Nr Wti.

5 %.

Inom en månad efter granskningens avslutande skola de av Kungl.
Maj:t utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse
om granskningen, med särskild anmälan, huruvida enligt deras
åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom
huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens
eller det allmännas intressen trätts för nära.

Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till
anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig,
skall han likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Vad sålunda stadgats gäller ock för av Kungl. Maj:t utsedd suppleant,
som vid förhinder för ordinarie revisor i dennes ställe inträtt.

6 §.

Av Kungl. Maj:t utsedd revisor och revisorssuppleant må icke utan
Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bekläda befattning eller tjänst hos
bolaget eller för bolagets räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning
i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i
egenskap av revisor.

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 4.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914
(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18, 22, 23 och 25 §§ i förordningen den 15
december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skola
i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

18 $.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i
fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock
med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp,
nämligen:

För inom riket
verkad vara

till-

För till riket
införd vara

procent av
priskurant.

belopp för

procent av
priskurant-

belopp för

priset eller
värdet

1 st. 11 kg.

1

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

Öre

kr.

Cigarrer ......................................................

18

0.8

—

25

3

—

Cigarrcigarretter.............................................

25

0.5

—

30

2

—

Cigarretter ...................................................

40

0.1

—

40

0.3

—

Röktobak......................................................

40

—

1

40

—

i

Tuggtobak ...................................................

25

—

1

40

—

i

Snus...........................................................

33

0.5

40

—

i

1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår
till högst 3.3 gram.

2 mom. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets
utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, tillgodoföra^ ett belopp av
80 öre.

22 $.

1 mom. Den -----tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna
paragraf, skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 192.

133

18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av
detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 15
procent av varans priskurantpris eller värde.

Till —*--tull.

Priskurantpriset---priskurantpriset. Nedsättning av priskurant priset

berättigar icke till återbetalning av erlagd licensavgift.

Där---detaljhandel.

Importör---inköpsfaktura.

Licensavgiftens —---bestämmes. Licensavgiften beräknas efter de

grunder, som gälla den dag, då framställningen göres. Anser---

avgift.

3 mom. Tobaksvara----vara; dock skall vad sålunda föreskrives

icke utgöra hinder för importör, som har tobaksvara upplagd å tobaksskattelager,
varom är särskilt stadgat, att å sådant lager förfoga över
varan.

23 §.

25 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke må införas,
må, därest den icke är att enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel
anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker — — —
förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 5.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)
med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa.

Härigenom förordnas,

dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för
inkommande varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade
lydelse:

% 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne
inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings
prövning restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram makaroner eller vermiceller av malet eller krossat
vete ..................................... 6.5 öre

» 1 » arbeten av papper, under villkor att varan icke

huvudsakligen består av papper, belagt med
lägre tullavgift än 10 öre per kilogram........10 »

dels ock, i fråga om den vid nämnda förordning fogade tulltaxa, att
däri upptagna rubriker 195—197 jämte dithörande anmärkningar skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Tobak:

Kvantitet
för tull-be räk
ninjren.

Tullsats.

Kronor |öre

|

195

oarbetad, blad och stjälk ..........................................

arbetad:

fri.

1

196

mjöl ............................................................................

Anmärkningar till n:r 195 och 196.

1- Vrid tillämpning av lagen om straff för olovlig varu-införsel likställes, enligt vad i 22 § av sagda lag stadgas,
till n:r 195 eller 196 hänförlig vara med tullpliktig vara.

2. Till n:r 195 eller 196 hänförlig vara må, enligt vad
i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverk-ningen i riket stadgas, införas allenast av utövaren av statens
tobaksmonopol.

frit

i

Kandi. Maj:ts proposition Nr 192.

135

197

i Kvantitet

I för tull be

räk .

ningen.

Tull Hats

andra slag

Anm. 1. Vid tillämpning av lagen om straff för olovligt
varuinförsel likställes, enligt vad i 22 § av sagda lag stadgas,
till n:r 197 hänförlig vara med ^illpliktig vara.

Anm. 2. Till n:r 197 hänförlig vara må, enligt vad ij
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket stadgas, införas allenast av:

a) utövaren av statens tobaksmonopol;

b) handlande, som avses i 22 § 1 mom. av sagda förordning;!

c) resande, då varorna medföras för eget bruk;

d) vederbörligen legitimerad handelsresande, då varorna!
medföras såsom prov; samt

e) den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tull-i
frihet för från utlandet inkommande varor, då varorna;
införas för eget behov.

Anm. 3. Av handlande införd, till n:r 197 hänförlig
vara må icke, enligt 4 § i förordningen angående behandlingen
av till riket inkommen tobaksvara, från tullverket;
utlämnas till ägaren annorledes än genom utövaren avi
statens tobaksmonopol. För varan skall erläggas licensavgift
enligt 22 § 2 mom. av förordningen angående stats-1
monopol å tobakstillverkningen i riket.

Anm. 4. llesande, som ankommer från utrikes ort och
för eget bruk medför färdiga tobaksvaror utöver viss,
mindre, av Kungl. Maj:t med stöd av 21 § 2 mom. av förordningen
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket fastställd kvantitet, skall för berörda överskott erlägga
tullavgift, som utgör:

a) vad angår kvantitet, icke överstigande den av Kungl.
\laj:t med stöd av 3 mom. av nämnda paragraf fastställda,

för cigarrer.......................................... 20 öre per st.

» cigarrcigarretter............................. 10 » » »

» cigarretter ................................ 6 » » » j

» arbetad tobak, andra slag ............... 12 kr. » kg.

b) vad angår kvantitet, överskjutande den under a) åsyftade

för cigarrer...................................... 40 öre per st.1

» cigarrcigarretter............................. 20 » » »

» cigarretter .................................... 12 » » »

» arbetad tobak, andra slag ............... 24 kr. » kg.!

Anm. 5. För av vederbörligen legitimerad handelsresande
från utrikes ort medförda prov å färdiga tobaksvaror skall
tullavgift beräknas efter de här ovan i anm. 4 under b)
bestämda tullsatser.

Anm. 6. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr
och cigarrcigarrett därav, att den senare i vikt uppgår till;
högst 3.3 gram.

Kronor ore

fria.

I

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, då kungörelsen den 29
juni 1921 (nr 497) om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets
räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl skall upphöra
att gälla.

136

Kung/. Maj:ts proposition Nr 192.

Förslag

Bilaga 6.

(Ti)lliör lagbyiåns V. M.)

till

förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om tullbehandlingen.

1 *.

Tobaksvara, som befinner sig i tullverkets förvar, skall med avseende å
kontrollen vid försändning inom riket eller till utrikes ort samt rätten
till uppläggning a transitupplag och överlåtelse till kronan likställas med
till riket inkommen illpliktig vara i allmänhet.

Sådan likställighet skall ock i tillämpliga delar äga rum beträffande
ratten att ur riket aterutföra tobaksvara, vilken hos tullverket till fritt
förfogande angivits av den, som må till riket införa dylik vara.

2

Tullbehandling av till riket inkommen tobaksvara skall ske i den omfattning,
som för införd tullfri vara i allmänhet är bestämd.

Avgiver ägare av inkommet varukolli till tullverket skriftlig försäkran
pa tro och heder, att kollit icke innehåller annat än tobaksvara, och motsages
icke denna försäkran av annan omständighet, må för tullbehandling
eljest föreskriven undersökning av kollit kunna efterlåtas.

3 §.

Finnes vid tullbehandling tobaksvara hava lovligen förpackats tillsammans
med vara, av annat slag, må sådan ompackning av varan i samband
med tullbehandlingen företagas, varigenom varan avskiljes från annan
vara.

4 §.

Till riket införd tobaksvara må icke från tullverket utlämnas till ägaren
annorledes an genom utövaren av statens tobaksmonopol.

Efter framställning av ägaren om fastställande för varan av licensavgift
varom förmärs i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, har monopolets utövare att med varan taga den befattning
som i nämnda förordning sägs.

5 §.

• tm,ri£eJ iniörd tobaksvara utlämnats från tullverket enligt vad

i 4 $ sags, skall kontrollen å varan åligga monopolets utövare, intill dess

v,aran ^f,11*8 tlU ,aga™ns fria förfogande eller i förekommande fall återställts
till tullverket för utförsel till utrikes ort.

Kungl. Maj:ts proposition Nr lvu.

137

II KAP.

Om tobaksskattelager.

6

Tobaksvara, som införes av handlande med tobaksvaror, må i avvaktan
på varans förbrukning inom riket eller utförsel till svensk frihamn eller
utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande licensavgift uppläggas
under varuägarens och monopolets utövares läs å särskilt lager, benämnt
toba ksskattelager.

7 $.

Tobaksskattelager må inrättas allenast å ort, där tullkammare eller på
avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens tobaksmonopol
tillika har kontor inrättat.

För tobaksskattelager må avses lokaler, tillhandahållna av monopolets
utövare eller enskild varuägare.

8 $.

Uppläggning å tobaksskattelager må ej företagas av annan än den, som
därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd.

Sådant tillstånd må icke lämnas annan handlande med tobaksvaror än
den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig. Tillståndet,
vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de
förutsättningar, som legat till grund för tillståndets meddelande, icke
längre förefinnas, eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande
föreligger.

Före lämnande av tillstånd hör generaltullstyrelsen i ärendet inhämta
yttrande av vederbörande handelskammare.

9 §.

Vara, som anmäles till uppläggning å tobaksskattelager, skall, så snart
ske kan efter varans utlämnande från tullverket enligt vad i 4 § sägs,
genom monopolets utövares försorg undersökas för utrönande av varans
art och myckenhet.

10 §.

På tobaksskattelager liggande varor må fördelas och uttagas i större eller
mindre partier, i mån som därvid icke uppstår förändring av innehållet i
varje särskild försäljningsförpackning, sådan den till riket inkommit.

För varje parti, som uttages för inhemsk förbrukning, erlägges licensavgift
i vanlig ordning. 11

11 §•

Från tobaksskattelager må vara icke överföras till nederlag, transitupplag
eller provianteringsfrilager.

Ej heller må vara förflyttas mellan tobaksskattelager å skilda orter.
Sådan förflyttning inom samma ort må däremot företagas under kontroll
av monopolets utövare.

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

12 $.

Därest å tobaksskattelaser upplagd vara genom olyckshändelse går förlorad,
må befrielse åtnjutas från den å varan belöpande licensavgiften.

Går varan annorledes förlorad, skall ägaren ändock vidkännas licensavgift
för varan, därvid till utgångspunkt för licensavgiftens bestämmande
skall tagas det värde, som varan enligt föreliggande handlingar eller eljest
skäligen kan antagas hava ägt.

För vara, vilken såsom obrukbar uttages från tobaksskattelager för förstöring,
må befrielse från licensavgift tillgodonjutas, under villkor, att förstöringen
sker vid uttagningstillfället och i en för statsverket betryggande
ordning.

13 %.

Den tillsyn vid tobaksskattelager, som må finnas erforderlig för tillvaratagande
av det allmännas rätt, ankommer på monopolets utövare.

Föranledes sådan tillsyn av varuägares begäran om tillträde till lagret
för varas uppläggning, uttagning eller av annan anledning, skall kostnaden
för tillsynen gottgöras monopolets utövare av varuägaren enligt
särskild taxa, som på förslag av monopolets utövare fastställes av generaltullstyrelsen.

För utbekommande av sådan gottgörelse skall monopolets utövare äga
kvarhålla vara, som av ägaren anmälts till uttagning från tobaksskattelager.

14 $.

Såväl monopolets utövare som varuägaren skall hålla särskild bokföring
över rörelsen vid tobaksskattelager.

Monopolets utövare äge upptaga en särskild bokföringsavgift, beräknad
till högst en halv procent av för uttagen vara påförd licensavgift.

III KAP.

Ansvarsbestämmelser in. in.

15 %.

Befinnes vid undersökning av varukolli, beträffande vilket försäkran,
som i 2 § sägs, blivit avgiven, att i kollit förpackats annan vara än
tobaksvara, böte ägaren från och med tjugu till och med femtusen kronor,
där ej högre ansvar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel bör
inträda.

16 §.

Av böter, som ådömas enligt 15 §, tillfalla två tredjedelar, dock högst
femhundra kronor, den, som upptäckt förseelsen, och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

17 *.

Tullverkets vederbörande åklagare har att tala ä förseelse, varom i 15 §
förmäles.

ia*t

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

18 $.

Hav, efter vad i 15 § sägs, annan vara än tobaksvara påträffats, skall
varan, där den icke redan finnes hos tullverket, utan uppskov överlämnas
dit för vederbörlig tullbehandling.

19 §.

Angående behandlingen av tobaksvara, som för eget bruk medföres av
till riket ankommande resande, gäller vad därom är särskilt stadgat.

20 $.

De närmare bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande
tobaksvaror, som utöver vad i denna förordning föreskrives må
finnas erforderliga till bevarande av kronans rätt eller eljest, meddelas
av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1924.

Tobaksvara, som vid ikraftträdandet av denna förordning finnes å nederlag
upplagd, må därå kvarbliva intill utgången av den för åtnjutande av
nederlagsrätt i allmänhet stadgade högsta tid; skolande med varan undertiden
förfaras på sätt om å nederlag förvarad tobaksvara dessförinnan
varit bestämt. Vid uttagning från nederlag av varan annorledes än för
försändning under tullverkets kontroll skall, utan att tullavgift för varan
utkräves, denna utlämnas enligt vad i 4 § sägs eller ock uppläggas å
tobaksskattelager.

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga 7.

(Tillhör lagbyråns P. M.)

Förslag

till

lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

för olovlig varuiuförsel.

Härigenom iorordnas, att 1 § 7 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff
för olovlig varuinförsel skall upphöra att gälla, samt att till lagen skall
fogas ett stadgande av följande lydelse:

22 §.

Vad i denna lag är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om oarbetad eller arbetad tobak, ändå att varan icke är tullpliktig; dock
skall därvid iakttagas,

att vad i 1 § 6 mom. stadgas icke skall äga tillämpning,

att vid olovlig införsel av oarbetad tobak bötesstraffet skall utgöra lägst
två, högst tio kronor för kilogram av den olovligen införda myckenheten,
samt

att vid olovlig införsel av arbetad tobak till grund för beräkning av
böter skall läggas den tullavgift, som skolat utgå, därest resande infört
varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

141

Bilaga 8.

(Tillhör lapoyråns 1*. M.»

Förslag

till

kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av

tobaksvaror in.in.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. 1.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Vid befordran från eller till utrikes ort av till riket inkommen tobaksrum,
för vilken enligt förordningen angående statsmonopol ä tobakstillverkningen
i riket belöpande licensavgift ännu icke uttagits, skola de i
tullförfattningarna meddelade ordningsföreskrifter för transport, lossning
och lastning av utländskt oförtullat gods av ^illpliktigt slag i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

§ 2.

Förkommer tobaksqvarn, för vilken belöpande licensavgift ännu icke blivit
uttagen, under transport med fartyg mellan inrikes orter eller medan
varan eljest befinner sig i fartygsbefälhavarens vård, skall, såvida icke
lagligen kan styrkas, att varan gått förlorad genom skeppsbrott, uppbringning
eller annan olycka, licensavgift för varan erläggas, därvid till utgångspunkt
för licensavgiftens bestämmande skall tagas det värde, som
varan enligt föreliggande handlingar eller eljest skäligen kan antagas hava
ägt. För licensavgiftens erläggande ansvare i första rummet fartygsbefälhavaren
med sin egendom och i andra rummet fartygets rederi med fartyg
och frakt.

Går sådan vara förlorad under transport å järnväg eller medan varan
eljest befinner sig i järnvägsförvaltnings vård, skall, såvitt icke kan styrkas,
att varan blivit förstörd genom olycka, licensavgift för varan erläggas
efter nyssnämnda grunder; och åligger det järnvägens styrelse att ansvara
för avgiftens inbetalning.

§ 3.

Beträffande till riket inkomna tobaksvaror, vilka utövaren av statens tobaksmonopol
för egen eller annans räkning från tullverket mottagit eller
för inhemsk förbrukning eller utförsel utlämnat, skall monopolets utövare
senast den 8 i varje månad till generaltullstyrelsen meddela statistiska
uppgifter, avseende närmast föregående månad, i den omfattning och sammanställning,
som kommerskollegium efter samråd med generaltullstyrelsen
äger att bestämma.

142

Kung!. Maj:ts proposition Nr 192.

% 4.

Det åligger varuägare, att, utan hinder av vad eljest är stadgat, till
monopolets utövare avlämna sådana statistiska primäruppgifter, som kommerskollegium
må finna för monopolets utövare erforderliga till fullgörande
av vad i § 3 föreskrives.

§ 5.

Tulltjänsteman vare berättigad att, när helst han det i och för tjänsten
äskar, vinna tillträde till lokal, där till riket införd tobaksvara befinner
sig under monopolets utövares kontroll.

§ 6.

Till riket inkommen vara, som enligt förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket icke får införas, må, därest den ej är att
enligt lagen om straff för olovlig varu införsel anse såsom olovligen införd,
av varuägaren under tullverkets kontroll återutföras inom två månader
efter det angivning av varan enligt tullförfattningarna senast skolat äga
rum.

Sker ej återutförsel inom denna tid. hemfalle varan till kronan.

KAP. II.

Om kontrollen vid utförsel av inom riket odlad tobak.

§ 7.

Vill tobaksodlare ur riket utföra av honom odlad tobak, som icke försäljes
till monopolets utövare, skall utförseln ske genom den lokala tullmyndigheten
å ort, där tullkammare eller på avdelningar fördelad tullförvaltning
finnes, samt under den kontroll och de villkor, som i tullförfattningarna
bestämmas för återutförsel av nederlagsgods i allmänhet.

§ 8.

Vid utförsel, som i § 7 sägs, har, innan varan försändes till tullmyndigheten,
kontrollstyrelsens ombud i avsändningsorten att, på odlarens begäran,
utställa förpassning å varan i två exemplar, av vilka det ena skall
åtfölja varan vid försändningen till tullmyndigheten och det andra ofördröjligen
av ombudet dit översändas.

Sedan varan i behörigt skick ankommit till tullmyndigheten, åligger det
denna att därom meddela attest å det översända exemplaret av förpassningen
och därefter återsända detsamma till utställaren av förpassningen.

Framkommer icke varan inom beräknad tid till tullmyndigheten eller
befinnes den vid framkomsten icke hålla i förpassningen angivna myckenhet,
skall tullmyndigheten därom underrätta utställaren av förpassningen.

j(tungt. Maj.fs proposition Nr 19%.

14;t

kap. in.

Om anordnande av neh rörelsen vid tobaksskattelager.

§ 9.

Da för viss ort rätt till anordnande av tobaksskattelager inträder eller
upphör, skall, på anmälan från monopolets utövare, generaltullstyrelsen
därom utlärda allmän kungörelse.

Förteckning å de orter, varest tobaksskattelager må förekomma, skall
därjämte vid varje års början av generaltullstyrelsen på enahanda sätt
kungöras.

§ 10.

lör tobaksskattelager avsedd lokal skall var så belägen, att vederbörlig
tillsyn från monopolets utövares sida ej möter svårighet.

Lokalen skall vara fast och säkert uppförd samt må icke anordnas i
byggnad, där eldfarlig fabrik eller annan dylik inrättning finnes eller
vilken till följd av sitt läge kan varda utsatt för vattunöd eller översvämning.
Den får icke på annat sätt vara tillgänglig än genom ingång,
till vilken varuägaren och monopolets utövare äga var sitt lås.

§ 11.

Lokal må icke för tobaksskattelager användas, med mindre den blivit av
vederbörande tullmyndighet efter samråd med föreståndaren för monopolets
utövares kontor på platsen för ändamålet godkänd.

§ 12.

1 lokal, där varor, upplagda å tobaksskattelager, äro intagna, må andra
varor ej samtidigt finnas förvarade.

§ 13.

Sker med avseende å belägenhet eller beskaffenhet av lokal för tobaksskattelager
sådan förändring, att densamma efter vederbörande tullmyndighets
prövning icke längre kan för ändamålet godkännas, skola däri upplagda
varor, därest de icke genast förflyttas till behörigen anordnat magasin,
i vederbörlig ordning uttagas från tobaksskattelager.

§ 14.

Hava varorna icke uttagits inom åtta dagar efter den dag, då monopolets
utövare meddelat varuägaren förständigande därom, skola de genom
monopolets utövares försorg på behörigen utlyst auktion försäljas för inhemsk
förbrukning eller för utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 15.

På tobaksskattelager må ej uppläggas mindre än helt varukolii, sådant
det från tullverket utlämnats.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

§ 16.

Önskar den, som erhållit tillstånd till uppläggning å tobaksskatteiager,
få vara upplagd å sådant lager, har han att därom hos monopolets utövare
göra särskild anmälan å blankett enligt av monopolets utövare fastställt
formulär.

I anledning av sådan anmälan åligger det monopolets utövare att snarast
möjligt ställa personal till förfogande för kontroll å varan vid dess
utlämnande från tullverket samt transport till och inläggning i vederbörande
lagerlokal.

§ 17.

Skall vara uttagas från tobaksskatteiager, har ägaren att därom hos
monopolets utövare göra skriftlig anmälan å särskild blankett.

Därest varan är avsedd att uttagas för inhemsk förbrukning, skall anmälan
innefatta begäran om fastställande av licensavgift.

Är varan ämnad att uttagas för utförsel i allmänhet till svensk frihamn
eller utrikes ort eller för utförsel från riket såsom skeppsproviant, skall
anmälan avfattas med hänsyn till de stadganden om angivningsinlagas beskaffenhet,
som äro eller må varda meddelade i fråga om motsvarande
uttagningar från i tullförfattningarna omnämnda nederlag.

§ 18.

Skall vara förflyttas från en till annan varuägares tobaksskatteiager å
samma ort, har den förre ägaren att därom till monopolets utövare avgiva
särskild, genom den nye ägarens påskrift bestyrkt anmälan å blankett
enligt av monopolets utövare fastställt formulär.

§ 19.

Anmäles å tobaksskatteiager upplagd vara till utförsel i allmänhet eller
såsom skeppsproviant direkte från den ort, varest tobaksskattelagret är
inrättat, till svensk frihamn eller utrikes ort, skall varan genom ägarens
försorg transporteras till tullförvaltningen å upplagsorten samt till denna
mot kvitto överlämnas.

Med varan skall därefter förfaras på i tillämpliga delar enahanda sätt,
som i tullförfattningarna är stadgat i fråga om motsvarande utförsel av
nederlagsgods i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke
äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan överlämnats till tullförvaltningen,
med varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas
i fråga om nederlagsgods, för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt
tilländalupit.

§ 20.

Då vara, upplagd å tobaksskatteiager, anmäles till utförsel i allmänhet
eller såsom skeppsproviant över annan ort med tullförvaltning än upplagsorten,
skall monopolets utövare, innan varan avsändes, meC dess emballage
eller eljest företaga tillförlitlig åtgärd till förhindrande av obehörig
tillgång till varan under den tillämnade transporten.

Vid varans avsändande skall monopolets utövare utfärda till tullförvaltningen
i den slutliga utförselorten ställd förpassning över varan. I fråga
om beskaffenheten i övrigt av sådan förpassning skall i tillämpliga delar
gälla vad i § 8 stadgas.

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr lita.

Sedan varan i behörigt skick framkommit till den ort, varifrån den skall
slutligt utföras, har dåvarande tullförvaltning att tillsmälla det monopo
leta utövares kontor, som förpassat varan, intyg om framkomsten.

Varan skall därefter behandlas såsom i tullförfattningarna omnämnt
nederlagsgods i allmänhet; skolande dock, därest utförseln av varan icke
äger rum senast å åttonde dagen efter den, då varan efter framkomsten
lossats eller förpassningen å varan överlämnats till tullförvaltnmgen, med
varan förfaras efter vad i tullförfattningarna stadgas i fråga om nederlagsgods,
för vilket tiden för åtnjutande av nederlagsrätt tilländalupit.

§ 21.

Om villkoren för utförsel av vara, upplagd å tobaksskattelager, över ort,
-där tullförvaltning icke finnes, äger generaltullstyrelsen bestämma på
ansökning i varje särskilt fall.

§ 22.

Den, som erhåller tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager, skall
senast å tredje helgfria dagen i varje lialvår till monopolets utövare avlämna
redovisning över omfattningen av rörelsen vid lagret under närmast
föregående halvår.

Redovisningen, vilken skall upprättas å blankett enligt av monopolets
utövare fastställt formulär, skall till riktigheten vara på tro och heder
bestyrkt av den. som har att avgiva densamma.

§23.

Har redovisning, som i § 22 sägs, icke inom där föreskriven tid avlämnats,
skall den redovisningsskyldige av monopolets utövare skriftligen
erinras om sin skyldighet härutinnan.

Avlämnas redovisningen ändock icke senast tre dagar efter det sådan
erinran blivit delgiven skall anmälan därom göras hos generaltullstyrelsen,
på vilkens prövning skall bero, huruvida det för den redovisnings
skyldige gällande tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager bör återkallas
eller icke.

§ 24.

Den, för vilken meddelat tillstånd till uppläggning å tobaksskattelager
blivit återkallat, vare pliktig att ofördröjligen anmäla samtliga för hans
räkning å tobaksskattelager liggande varor till uttagning från sådant
lager.

Sker detta ej, skola varorna genom monopolets utövares försorg på behörigen
utlyst auktion försäljas för inhemsk förbrukning eller för utförsel
svensk frihamn eller utrikes ort.

§ 25.

Det åligger monopolets utövare att så ofta anledning därtill förekommer
och alltid i början av varje halvår genom inventering förvissa sig om
att varu behållningen å tobaksskattelagren överensstämmer med den hos
monopolets utövare hållna särskilda bokföring över rörelsen vid dessa.

Erforderligt arbetsbiträde vid sådan inventering skall bekostas av varuägaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 153 hä/l. (Nr 192.)

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

146

§26.

Monopolets utövare må ej förvägras tillträde till lokal för tobaksskattelager
i och för inventering eller annan tillsyn därstädes.

§ 27.

Till inventering av å tobaksskattelager befintliga varor skall ägaren
kallas.

Utebliver ägaren från utsatt inventering, ehuru underrättad om denna
och tiden därför, må inventeringen ändock försiggå.

KAP. IV.

Om resandes införsel av tobaksvaror in. in.

§28.

Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt medföra
färdiga tobaksvaror till myckenhet, ej överstigande 50 gram.

§ 29.

Medför resande, som ankommer från utrikes ort, färdiga tobaksvaror för
eget bruk i större kvantitet än i § 28 är sagt, skall den lägre av de tullavgifter,
som för dylikt fall stadgats, utgå för högst 500 gram av vad som
överskjuter den i nämnda para graf angivna myckenheten.

§ 30.

Vid tillämpning av §§ 28 och 29 skall varje cigarr anses väga 5 gram,
varje cigarrcigarrett 3.s gram och varje cigarrett 2 gram.

§ 31.

Där resande, som ankommer från utrikes ort, för eget bruk samtidigt
medför tobaksvaror, som draga olika tull, skola sådana varor, för vilka
högsta tullsatsen är föreskriven, i första hand inräknas i de myckenheter,
som enligt vad i §§ 28 och 29 stadgas, må tullfritt eller mot erläggande av
lägre tullavgift medföras.

§ 32.

Vid ankomst från utrikes ort vare resande på förfrågan av tulltjänsteman
skyldig uppgiva, huruvida tobaksvaror medföras och myckenheten av
medförda sådana varor.

Befinnes vid tullvisitation resande medföra tobaksvara i tullpliktig kvantitet,
utan att den resande på tillfrågan därom lämnat uppgift, vare den
resande, ändå att eljest olovlig varuinförsel ej förelegat, underkastad enahanda
ansvar och påföljd, som för sådan varuinförsel stadgas.

§ 33.

Cigarrettpapper må av från utrikes ort ankommande resande tullfritt för
eget bruk medföras till en kvantitet, som ej överstiger, inberäknat emballage,
10 gram.

Kungl. Maj:in proposition Nr lita.

147

KAP. V.

Om avyttring; av tobaksvaror in. in. i vissa fall.

$34.

Tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning
av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, vilka förklarats
förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstil] -verkningen i riket eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller skolat
enligt tullstadgan å offentlig auktion försäljas, liksom ock tobaksvaror,
som enligt § 6 till kronan hemfallit, skola överlämnas till monopolets utövare,
som har att erlägga, förutom kostnaderna för varans översändande,
den betalning för varan, som med hänsyn till föreliggande omständigheter
kan anses skälig.

Med den av monopolets utövare sålunda erlagda köpesumman skall, där
varorna icke förklarats förbrutna jämlikt förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, i tillämpliga delar förfaras på sätt i
förenämnda lag eller tullstadgan finnes för motsvarande fall föreskrivet
om auktionssnmma; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas
från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning
från monopolets utövare kommit tullverket till banda.

§ 35.

Vid av monopolets utövare enligt § 14 eller 24 anordnad auktion å tobaksvara
skall vad av den vid auktionen influtna köpesumman kan återstå
efter gottgörande av kostnaderna för försäljningen samt av havda utlägg
för varan tillhandahållas ägaren och i avvaktan på dennes inställelse göras
räntebärande genom insättning å bankinrättning.

Inställer ägaren sig ej inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta
överskottsbeloppet, hemfaller detta jämte upplupen ränta till kronan. Sålunda
till kronan hemfallet belopp skall av monopolets utövare utan uppskov
inlevereras till statskontoret.

§ 36.

Vara, som enligt § 35 blivit å auktion inropad, må anmälas till uttagning
från tobaksskattelager för inhemsk förbrukning allenast av den, som är berättigad
att till riket införa tobaksvaror. Sådan uttagning skall i samband
med vederbörlig behandling enligt förordningen angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket vara verkställd inom åtta dagar efter auktionens
hållande. Inropad vara, vilken icke inom nu nämnda tid sålunda
anmälts, skall i den ordning, som i §§ 19—21 avses, utföras inom två månader
efter auktionsdagen.

Har utförsel icke skett inom tid, som nu sagts, liemfalle varan till kronan
och varde för dess räkning av monopolets utövare på lämpligt sätt försåld.
Härvid uppkommande behållning skall utan uppskov inlevereras
till statskontoret.

§ 37.

Förmenar någon, vilkens rätt är av varas värde beroende, att av monopolets
utövare på grund av stadgande i denna kungörelse bestämd köpeskil -

148 Kungi. Maj:ts proposition Nr 192.

ling blivit satt för låg, äger lian att lios Kungl. Maj:t begära fastställande
av köpeskilling.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924, då kungörelsen den 26
februari 1915 (nr 75) med bestämmelser, i anledning av införandet av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, angående behandlingen i vissa fall
av tobak och tobaksvaror m. m. skall upphöra att gälla.

Kupol. Maj. ta proposition Nr 192.

14!»

Bilaga 9.

(Tillhör laghy rån k I*. M.)

F r n I u g

till

Tilläggskontrakt

till det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
den 12 februari 1915 träffade kontraktet om utövande av statens tobaks monopol.

.Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är,
såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915, följande
överenskommelse träffad:

1. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i ^ 5 av huvudkontraktet finnes
stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare
enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående
behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i
övrigt handhava l>efattningen därmed på ett för det allmänna tillfreds
ställande sätt.

2. För tobaksvaror, varom förmäles i § (i av huvudkontraktet, skall bolaget,
på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt
till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser,
samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret
inleverera sålunda upplupna skattebelopp.

3. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföra»
Inlaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt,
som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta
vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet.

Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall Inlaget göra
avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående
månad till bolaget levererad tobak.

4. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris,
varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen
å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid
icke beräknas högre än som är oundgängligen erforderligt för beredande
åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

5. Med ändring av vad i $ 14 av huvudkontraktet stadgas må kontraktet
efter utgången av år 1924, där ej uppsägning från statens sida
dessförinnan sker, förlängas för fem år i sänder.

Detta kontrakt skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1924.
Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan
svenska staten och bolaget.

Stockholm den 1924.

För svenska staten: För aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet:

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Tabell (I), Innefattande nuvarande och föreslagna avgifter dels i absoluta tal

_ Inhemsk

i

.

1

1 -

Försäljning av
egen tillverkning
år 1923

N u v

a r a n

de a

v g i 1 t

e r

Råtobakstull

Tobaksskatt

Särskild skatt

Antal st.
eller kg. i
1,000-tal

Prisku-rantpris i
1,000-tal
kronor

i 1,OOO-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris,
kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

i % av
pris-kurant-priset

Cigarrer .........

38.008

9,336

305

3.27

1,400

15

304

0.8 öre

3.26

Cigarrcigarretter

119,821

14,807

481

3.2 5

2,221

15

719

0.6 »

4.86

Cigarretter ......

1,052,100

46,291

622

1.34

13,887

30

5,261

O.s »

11.86

! Röktobak.........

942

18,003

938

5.21

3.601

20

1,413

1.50 kl*.

7.85

Summa

88,437

2,346

2.05

21.109

23.87

7,697

-

8.7

Tuggtobak ......

261

4,222

279

6.G

845

20

182

0.7 o kr.

4.a2

''

Snus...............

5,501

27,017

2,292

8.48

6,754

25

1,650

O.oo »

6.11

Totalsumma

119,676

4.917

4.11

28,708

23.99

■

9,529

7.96

Tobaksland

1 ''

Tobakshandlarnas
import av färdiga
tobaksvaror år 1923

it U V

a r a n

de a

v g i

f t

e r

Tull

Tobaksskatt

Särskild

skatt

Antal st.
eller kg. i
1,OOO-tal

Prisku-rantpris i
1,000 tal
kronor

i 1,OOO-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

i 1,000-

tal

kronor

i % av
pris
kurant-priset

i 1,OOO-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

i % av
pris-kurant-, priset

i

Cigarrer .........

11.078

4,260

372

8.7 4

.

639

15

332

3

öre

7.8

Cigarrcigarretter

16,409

2,452

295

12.05

368

15

295

1.8

»

12.05

|

Cigarretter ......

41.076

4.506

247

5.4 7

1.352

30

288

0.7

»

6.38

Röktobak.........

100.7

4,707

181

3.85

941

20

403

4:-

kr.

8.56

.

Summa

;

-

15.925

1.095

6.88

3.300

20.72.

1,318

8.28

:

Tuggtobak ......

0.4

12

1

6.0 4

2

20

2

4: -

kr.

13.4 *2;

..

Snus...............

—

4

—

—

l

25

4: -

»

-

Totalsumma

15,941

1,096

6.88

3,303

20.72

1,320

8.28 j

Anm. De med medieval satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom tinansdeparte -

Kungl. Muj:ts proposition Nr 192.

151

Bilaga JO.

dels i procent av priskurantpriset enligt 1923 ärs omsättning och priser,

tillverkning.

F ö 1

c a 1 a g n a a

g i 1 t

e r

Ökning

resp.

minskning
i % av
pris-kuraut-priset

Summa tull- och
skattebelopp

To

8 värdet

baksskatt

k kvantiteten

8 u m in a

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset ,

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-knrant-priset

i 1,000-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

i % av
pris-kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

2.009

21.58

1,080

18

304

O.S öre

3.26

1,984

21.20

— 0.2 7

304

0.8 »

3.26

-d-

00

qj

21.26

- 0.2 7

3,421

23.11

3,702

25

479

0.4 »

3.24

4,181

28.2 4

4- 6.18

599

O.5 »

4-°5

4.301

29.05

+ 5*94

19.770

42.7

18.517

40

2,104

0.2 »

4.55

20,621

44.55

+ 1.85

1,052

O.j »

2.2/

19,569

42.27

—'' O.43

5,952

33.00

6,301

35

942

1: — kr.

5.28

7,243

40.28

+ 7.17

7,201

40

942

»

5-23

8,143

45-33

+ 12.17

31,152

35.22

30,200

34.15

3,829

__

4.83

34,029

38.4 8

+ 3.26

31.100

35-''7

2,897

3.2»

33.997

38.45

+ 3-23

1,300

30.92

1.056

25

261

1: - kr.

3.17

1,317

31.17

+ 0.26

261

1:— »

6.17

1.317

31-17

+ O.25

10.090

39.59

8,915

33

2,750

0: 50 »

10.18

11,665

43.18

4- 3 69

2,750

Öl 50 »

lO.i 8

11,665

43.18

+ 3-59

43.154

30.oa

40,171

33.57

6,840

_

5.71

47,011

39.28

+ 3.22 |

41.071

34-32

5,908

4.94

46,979

36.26

+ 3-3

lamas import.

F ö 1

e s 1 a g n a

avgift

e r

Ökning j
resp.

minskning
i % av
pris-knrant-priset

Summa

skatt!

tull- och

Tobaksskatt

Summa

belopp

å värdet

å

kvantiteten

i 1,000-tal

; kronor

I i ©/ av
pris-kurant-i priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

i % av
pris-kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

1.343

31.54

937

22

443

4

öre

10.4

1,380

32.4

+ 0.86

1,065

25

332

3

»

7.8

1.397

32.8

-f~ 1.26

958

39.1

687

28

328

2

13.89

1,015

41.39

4- 2.2 9

736

30

328

0

»

73-39

1,064

43-39

+ 4.29

I 1,887

41.85

1,577

35

411

1

»

9.12

1,988

44.12

+ 2.2 7

1,802

40

123

0.3

»

2.74

1,925

42.74

+ O.8o

1,525

32.41

1,648

35

151

1.50

kr.

3.21

1,799

38.21

+ 5.80

i

1.883

40

IOI

I.-

»

2.i 4

1,984

42.1 4

+ 9-71

5,713

35.8 8

4,849

30.4 5

1,333

_

8.87

6,182

38.82

+ 2.94

|

5,486

34-4 5

S84

5-55

6,370

40

+ 4-T -

5

39.4 6

4

35

1

1.50

kr.

5.08

5

40.08

+ 0.67

5

40

—

I.-

»

—

5

—

1

j —

1

35

1.50

»

—

1

— i

j

1

2

40

I.—

»

2

| 5.719

35.88

4,854

30.4 6

1,334

8.87

6.188 38.82

+ 2.94

1

5493

34-4 5

S84

5-55

6.377 1 40

+ 4-12

mentets lagbyrS. upprättade promemorian angående tobaksbeskattningen.

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Tobaksmonopolets

I

Försäljning av
j egen import

år 1923

N

u v a r

ande

avg

i f t e r

Tull

Tobaksskatt

Särskild skatt

Antal st.
eller kg. i
1,000 tal

Prisku-rantpris i
1,OOO-tal
kronor

i 1,OOO-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

i 1,OOO-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

i l,OOO-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

'' % av
pris-kuran t-priset

Cigarrer ........

1,721

554

58

10.43

83

15

52

3.— öre

9.32

j

Cigarrcigarrettcr

5

1

—

—

—

15

—

1.8 »

i

Cigarretter ......

6,270

469

38

8.02

141

30

44

0.7 »

9.85 1

* Röktobak.........

2.4

84

4

5.08

17

20

9

4.— kr.

11.28 i

Summa

—

1,108

100

9.oi

241

21.78

105

—

9.48 |

1

i

Tuggtobak ......

—

—

—

20

—

4.— kr.

— |

Snus...............

—

—

—

—

25

—

4.— »

— j

Totalsumma

_

1,108

100

9.oi

241

21.78

105

—

9.4 8 j

Anm. De med medival satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom finansdepartementets
lagbyrå upprättade promemorian angående tobaksbeskattningen.

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Import.

Bilaga JO (forts.)

F ö

regla

g n a a

V K i 1 t

c r

Ökning
resp.
m insk-ning i %
av pris-kuraiit-priset

; Summa tull- och
j skattebelopp

To

å värdet

baksskatt

å kvantiteten

Summa

i 1,000-

tal

kronor

i %'' av
pris-kurant-priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kuran t-priset

i 1,000-tal

kronor

i öre per
st. eller
kronor
per kg.

i % av
pris-kuran t-priset

i 1,000-tal

kronor

i % av
pris-kurant-priset

193

34.7 5

122

22

69

4 öre

12.42

191

34.4 2

— 0.83

139

25

52

3 »

9''3v

191

34-3“

— 0.43

—

—

—

28

__

2 •

—

—

—

—

30

2 »

223

47.87

164

35

63

1 .

13.86

227

48.86

-f- 0.99

188

40

>9

0.3 »

4*oi

207

44.01

— 336

30

36" 8 6

29

35

4

1.50 kr.

4.28

33

39.28

+ 2.87

33

40

2

I.- »

2.82

35

42.82

4- 6.46

446

40.22

315

28.5

136

_

12.20

451

40.70

+ 0.48

360

32.49

73

6.59

433

39.08

- 1.14

__

__

_

35

_

1.50 kr.

—

—

—

—

40

I.- »

—

—

—

35

—

1.50 »

—

—

—

—

40

I.— »

446

40.2 2

315

28.5

136

_

12.20

451

40.70

+ 0.48

360

32.49

73

6-59

433

39.08

- I.T 4

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Bilaga It.

Tabell (11) angivaude tobaksvarornas nuvarande tull- och skattebelastning
jämte nu föreslagna skattesatser, beräknade å 1923 års omsättningssiffror.

;

I

1

1 2

1 »

1 4

5

1 6

1 2

8

1 9

I 10

1 11

1 Ilå-j to-

Nuvarande

För-

slag

Skillnad

Sum-

1

!

I

j Ökning
■ eller
minsk-ning i j
% av
prisku-

i baks -1 åt-i gång
j pr

i 1,000

i st. i

tull
i öre
pr
st.
eller

sär-skild
skatt
i öre
pr st

sum-ma
i öre
pr st
eller

kvan
titets
skatt
1 öre
pr st

i Ör
pr st
eller
kr.

i °/o
av
• pris-ku-rant

Nu va
rande
skatte
pro-cent

nuva-rande
skatte
pro-cent 4

.

Sum-ma in-klusive
8 »/o

I Enligt
(förslag

| kg-

kr. pr
kg.

kr. pr
kg-

kr. pr
kg

kr pr
kg.

pr

kg.

pri-

set

skill-

nad

1 ant -priset

Inhemsk tillverkning.

|

!

Cigarrer ........................

i 8.o

0.80j 0.80

1.60

0.80

0.80

3.2 7

15.00

18.27

21.27

I8.00

—3.2 7

0.8 o

O.80

3''27

15.00

l8.27

21.27

18.00

—3-27l

Cigarrcigarretter ............

! 4.0

O.ro

O.G0

1.00

0.4Oj 0.G0

4.87

15.00

19.87

22.87

25.00

-f- 2.18;

0.5 O

0-5°

4.06

15.00

19.06

22.06

25.00

+ 2.94

Cigarretter- .....................

0.6

O.or,

0.56

0.56

0 20

0.8 G
0.46

8.15

10.43

41.15

43-43

0.1 0

3°.oo

40.4 3

40.00

i.i»l

—3-43

Röktobak .....................

-

1.00

1.60 2.50

1.00

1.50

7.88

20.00

27.88

30.88

35.00

+4.17j

1.00

1.50

7.83

20.00

27.83

30.83

40.00

+ 9.4 7I

Summa

-

__

_

1

_

7.02

23.87

30.89

33.8 9

34.15

+ 0.26

8.07

23-S?

31.94

34-94

35-1?

+O.23I

Tuggtobak .....................

-

1.07

0.7 0

1.77

1.00

0.7 7

4.7 5

20.oo

24.7 5

27.7 5

25.00

—2.7 5

0.4 2

1.00

O.77

4-75

20.00

24.75

27-75

25.00

—2.75

0.80

0.7 2

0.50

0.22

4.41

33.00

+ 0.59

0.55 0

0.2 2

4-4 1

25.00

29.41

32.41

33-°°

+ 0.5 9

Totalsumma

—

—

—-

—

—

6.86

23.99

30.86

33.86

33.57

+0.22!

7-13

23-99

31.4-2

34.4 2

34-3 =

+ 0.2oj

Tobakshandlarnas import.

Vikt i

kg

1

per

1.000

styc-

ken

Cigarrer ........................

5.6

3.36

3.oo

6.86

4.00

2.36

6.14

15.00

21.14

24.14

22.00

—2.14

3.00

3.36

S.74

15.00

23.74

26.7,

25.00

-1-74

Cigarrcigarretter ............

3.oo

1.80

1.80

3.G0

2.00

1.60

10.71

15.00

25.71

28.71

28.00

—0.71

2.00

I.ÖO

10.71

I 5.00

25.74

28.7 1

30.00

+ I.29

Cigarretter.....................

1.00

O.co

0.7 0

1.30

1.00

2.78

30.00

32.78

35.78

35.00

—0.7 8

O.30

I .OO

9.11

30.00

39.”

42.11

40. OO

—2.11

Höktobak .....................

j

1.80

4.oo

5,80

1.5 Oj

4 _

9.2 oj

20.00

29.20

32.2 0

35.0 0

+ 2.80

1.00

4.80

I O. 2 71

20.00

3°-27

33.27

40. OO

+6.73

Summa

- |

-

—

6.7»!

20.7 2

27.51

30.51

30.4 5

—0.0 6

''

9.61 i

20.7 2

30-3 3

33-33

34-45

■f- I .1 2

1 r, „ 1

J

5.80:

. 1

20.00

34.48

37.48

35.00

—2.4 8

I.00

4.80

16. I Oj

20.00

36.40

39-1°

40.00

+ O.90

1.8 0 j

4.001

5.80

1.50

4.80;

8.96

25.00

33.96

35.00

— 1,96

i

!

I .OO

4.8o''

IO.01

25.00

35-°11

38.01

40.00

+ I.99

_ 1

_ 1

—

_ |

_ I

6.79

20.7 2

27.61

30.51

30.4 5

—0.06

Totalsumma

9.6 1

20.7 2 1

30.33

33-33

34-45

+ I.12

Amu, De med medieval satta siffrorna angiva förslag, som grunda sig å den inom finansdepartementets
lagbyrå upprättade promemoria angående tobaksbeskattningen.

Katigt. Mai:fn proposition Nr 192.

I5f>

Bilaga 12.

Skattebelastningen a tobaksvanor i skilda prislägen.
Cigarrer.

Inhemsk tillverkning

Import

! Kura- För°lae
. i enligt
i rande j p ^

l)ep.-

chefens

förslag

1 Nuva-rande

Förslag

enligt

1 1’. M

Dep.-

clielens

förslag

Utförsäljuingspris 20 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 5.5 kg''. Beräknad vikt per 1.000 stycken 4 kg.

0.55 —

B —

Tull ...........................

2.4 •

_

3

_

_

0h '' -

3

_

_

Tobaksskatt 18 %.........

— 3.0

B. c

Tobaksskatt 25 resp. 22%

5

4.4

» i öre per st.

— | 0.8

0.8

» i öre per st.

-

3

4

Summa öre

4.Ä5 1 4.4

4.4

Summa öre

8.4

8

8.4

Beskattning ä inhemsk tillverkning

4.85

4.4

4.4

Skillnad i öre

4.0 5

3.fi

4

Utförsäljningspris 25 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 7 kg. Beräknad vikt per 1,00(1 stycken 5

kg-

j Kätobakstull ...............

0.7 | -

—

| Tull ..........................

3

—

—

Osj —

3

_

_

Tobaksskatt 18%.........

— j 4.5

4.5

Tobaksskatt 25 resp. 22%

6.25

5.5

» i öre per st.

— i 0.8

0.8

» i öre per st. | —

3

4

Summa öre

5.25 1 5.8

5.8

Summa öre

9.75

9.25

9.5

Beskattning å inhemsk tillverkning! 5.2 5

5.8

5.8

Skillnad i öre

4.5

3.95

4.2

Utförsäljniugspris 80 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken ö.fi kg.

Kätobakstull ..............

0.8

—

| Tull ..........................

B.3

—

—

4.5

0.8

_

4.5

—

—

3

_

Tobaksskatt 18%.........

5.4

5.4

| Tobaksskatt 25 resp. 22%

7.5

6.6

» i öre per st.

—

0.8

0.8

v i öre per st.

—

3

4

Summa ore

6.1

6.2

6.2

Summa öre

10.8

10,5

10.6

Beskattning ä inhemsk tillverkning

6.1

6.2

6.2

Skillnad i öre

4.7

4.8

4.4

Utförsäljningspris 85 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8.2 5 kg. Beräknad vikt per 1.000 stycken 5.7 5 kg.

Tull...........................

3.45

_

3

Tobaksskatt 18%......... —

6.8 1 6.3

Tobaksskatt 25 resp. 22%

8.7 6

7.7

» i öre per st. —

0.8 | 0.8

» i öre per st.

—

3

4

Summa öre'' 6.87 5

7.1 1 7.1

Summa öre

11.7

11.75

11.7

Beskattning å inhemsk tillverkning

6.875

7.1

7.1

Skillnad i öre

4.825

4.65

4.6

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer. Bilaga 12 (forts.)

Inhemsk tillverkning

Import

Nuva-

rande

Förslag

enligt

r. m.

Dep.*

chefens

förslag

r i

| Nuva-i rande

Förslag, Dep.,
enligt | chefens
P. M. I förslag

Utförsäljnlngspris 40 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8.5 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 6 kg.

llåtobakstull ...............

0.86

Tull ..

3 R

i

Tobaksskatt ...............

6

—

_

Tobaksskatt ...............

0

_

Särskild skatt...............

0.8

—

—

Särskild skatt...............

8

_

—

Tobaksskatt 18 %.........

7.2

7.2

Tobaksskatt 25 resp. 22%

_

10

8.8

i öre per st.

0.8

0.8

* i öre per st.

—

3

4

Summa öre

7.65

8

8

Summa öre

12.6

13

12.8

Beskattning ä inhemsk tillverkning

7.05

8

8

Skillnad i öre

4.96

5

4.8

Utförsäljnlngspris 60 öre per styck.

Beräknad ratobaksatgång 8.5 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 8 kg.

i

Båtobakstull ...............

0.85

Tull

j 3 $

1

Tobaksskatt ...............

7.5

—

Tobaksskatt ...............

\ 7^5

1 _ |

Särskild skatt ............

0.8

—

—

Särskild skatt...............

1 3

j _

_ j

Tobaksskatt 18 %.........

—

9

9

Tobaksskatt 25 resp. 22%

—

1 12.5

n !

i öre per st.

—

0.8

0.8

» i öre per st.

—

; 3

4 t

Summa öre

9.15

9.8

9.8

Summa öre

14.1

15.6

15

Beskattning å inhemsk tillverkning

9.15

9.8

9.8 t

Skillnad i öre

4.95

5.7

5.2 J

Utförsäljnlngspris 60 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 8.5 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 6 kg.

Båtobakstull ...............

0.85

Tull ••*

3 6

Tobaksskatt..................

9

T obaksskatt ...............

9

1

Särskild skatt ..............

0.8

3

Tobaksskatt 18 %........

10.8

10,8

Tobaksskatt 25 resp. 22%

15

13.2

» i öre per st.

—

0.8

0.8

i öre per st.

—

3

4 !

Summa öre

10.65

11.6

11.6

Summa öre

15.6

18

17.2

Beskattning å inhemsk tillverkning

10.65

11.6

11.6

Skillnad i öre

4.95

6.4

5.6 |

Utförsäljnlngspris

76 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 9 kg. Beräknad vikt per 1.000 stycken 6.5

kg.

Båtobakstull ..............

0.9

Tull

3 9

Tobaksskatt ...............

11.25

Särskild skatt...............

0.8 1

3

Tobaksskatt 18 %........

-

13.5

13.5

Tobaksskatt 25 resp. 22%

18.75

16.5

» i öre per st.

— 1

0.8

0.8

» i öre per st.

—

3

4

Summa öre

12.96 |

14.8

14.8

Summa öre

18.16

21.75

20.5

Beskattning å inhemsk tillverkning

12.95

14.3

14.3

Skillnad i öre

5.20

7.45

6.2

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrer. Bilaga 12 (forts.)

Inhemsk tillverkning

3 :

O ,

r t

Nuva-

rande

Förslag

enligt

P. M.

Dep.-

cliefens

förslag

Nuva-

rande

Förslag
enligt
P. M.

I)ep -chefens
förslag

Utförsöljningspris 1 krona per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 9.6 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 7 kg.

0 a 6

___

Tull ..........................

4 2

15

0 8

3

Tobaksskatt 18 %.........

18

18

Tobaksskatt 25 resp. 22%

25

22

» i öre per st.

—

0.8

0.8

» i öre per st.

—

3

4

Summa öre

16.75

18.8

18.8

Summa öre

22.2

28

26

Beskattning å inhemsk tillverkning

16.75

18,8

18.8

Skillnad i öre

5.4 5

9.2

7.2

Utförsäljniugsprls kronor 1.60 per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 10 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 7.6 kg.

1

Tull .......................

4.5

22 5

22 5

0 8

3

Tobaksskatt 18 % ......

27

27

Tobaksskatt 25 resp. 22%

37.5

33

v i öre per st.

—

0.8

0.8

» i öre per st.

—

3

4

Summa öre

24.8

27.8

27.8

Summa öre

30

40.5

37

Beskattning å inhemsk tillverkning

24.8

27.8

27.8

Skillnad i öre

5.7

12.7

9.2

Cigarr cigarretter.

Utförsäljnlngsprls 10 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 2.6 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 2 kg.

0 25

Tull .....................

1 2

I 5

1 5

0 6

L8

Tobaksskatt 25 %.......

2.5

2.6

Tobaksskatt 30 resp. 28%

3

2.8

» i öre per st.

—

0.5

0.4

» i öre per st.

—

2

2

Summa öre

2.85

3

2.9

Summa öre

4.5

5

4.8

Beskattning å inhemsk tillverkning

2.85

3

2.9

Skillnad i öre

2.15

2

1.9

Ut försäljningspris 12 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 3 kg. Beräknad vikt per 1.000 stycken 2.5 kg.

0 8

Tull..................

1 8

1 8

0 6

1 8

Tobaksskatt 25 %.........

3

3

Tobaksskatt 30 resp. 28%

_

3.6

3.86

» i öre per st.

—

0.5

0.4

» i öre per st.

2

2

Summa öre

2.7

3.5

3.4

Summa öre

5.1

5.6

5.86

Beskattning å inhemsk tillverkning

2.7

3.5

3.4

Skillnad i öre

2.4

2.1

1.96

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

Cigarrcigarretter. Bilaga 12 (forts.)

Inhemsk tillverkning || Import

Kura- \F''6r^
rande j

II

Dep.-chefens
förslag i

Nuva-

rande

Förslag
enligt
P. M.

Dep.- ;
chefens
förslag

Utförsäljningspris 15 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 4 kg. Beräknad vikt per 1,000 stycken 3 kg.

0.4 i — j —

Tull...........................

] 8

2.25 | — 1 —

2 25

0.6 1 — j —

1.8

Tobaksskatt 25 %.........

— 3.75 1 3.75

Tobaksskatt 30 resp. 28%

4.5

4.2

» i öre per st.

— | 0.5 | 0.4

» i öre per st.

—

2

2 ,

Summa öre

3.25 1 4.25 | 4.15

Summa öre

5.85

6.5

6.2 !

Beskattning å inhemsk tillverkning

3.25

4.25

4.15 j

Skillnad i öre

2.60

2.2 5

2.05

Utförsäljning-spris 20 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 4 kg. Beräknad vikt per 1.000 stycken 3

kg-

0 4 1 — —

Tull .........................

1.8

3 — —

3

0.6 — I — ,

1 8

Tobaksskatt 25 %.........

— {5 5

Tobaksskatt 30 resp. 28%

_

6

5.6 !

» i öre per st.

— | 0.5 j 0.4

» i öre per st.

—

2

2 i

Summa öre

4 5.5 5.4 |

Summa öre

6.0

8

7.6 :

Beskattning å inhemsk tillverkning

4

5.5

5.4

Skillnad i öre

2.6

2.5

2.2

Cigarretter.

UtförsHljningspris 4 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 650 gram. Beräknad vikt per 1,000 stycken 600 gram.

Råtobakstull ...............

0.065

—

— j

Tull...........................

0.86

—

—

Tobaksskatt ...............

1.2

—

— |

Tobaksskatt ...............

1.2

—

—

Särskild skatt ............

0.5

—

— i

Särskild skatt ............

0.7

—

—

Tobaksskatt 40 %.........

—

1.6

1.6

Tobaksskatt 40 resp. 35%;

—

1.6

1.4

» i öre per st.

—

0.1

0.2

■> i öre per st.i

0.8

1

Summa öre

1.765

1.7

1.8 1

Summa örej

2.26

1.9

2.4

Beskattning å inhemsk tillverkning''

1.765

1.7

1.8

Skillnad i öre

0.495

0.2

0.6

Utförsäljningsprls 5 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 900 grain. Beräknad vikt per 1,000 stycken 800 gram.

0 09

Tull ...........................

0 48

Tobaksskatt ...............

1.5

—

Tobaksskatt ...............

1.5

—

—

Särskild skatt ..........

0.5 —

- ]

Särskild skatt ............

0.7

—

—

Tobaksskatt 40 %.........

— ! 2

2 !

Tobaksskatt 40 resp. 35 %

—

*

1.75

i öre per st-

— 1 o.i !

0.2 j

» i öre per st.

—

0.3

1

Summa öre

2.09 1 2.1 ;

2.2 i

Summa öre

2.68

2.3

2.76

Beskattning å inhemsk tillverkning

2.09

2.1

2.2

Skillnad i öre 0.59

0.2 : 0.55

15»

Kungl. Maj:ta proposition Nr W2.

Cigarretter. Bilaga 12 (forts.)

Inhemsk tillverkning

Import

Nuva-

rande

Förslag] Pcp.-enligt chefens
P. M. 1 förslag

Nuva-

rande

Förslag
enligt
P. M.

T)ep.-

chefens

förslag!

Utförsöljntiiggpris (1 öre per »tyck.

Beräknad råtobaksåtgång 900 gram. Beräknad vikt per 1,000 stycken 800 gram.

Båtobakstull

0.09

i —

—

Tull..........................

0.48

—

—

l 8

,

1 8

0 5

I

0.7

Tobaksskatt 40 %.........

2.4

: 2.4

Tobaksskatt 40 resp. 35%

2.4

2.1

» i öre per st

—

0.1

0.2

i öre per st.

i 0.3

| 1

Summa öre

2.3 9

2.5

2.6

Summa öre

2.98

] 2.7

| 3.1

Beskattning å inhemsk tillverkning

2.89

| 2.5

| 2.6

Skillnad i öre

; 0.59

0.2

0.5

Utförsäljningspris 8 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 1.000 gram. Beräknad vikt per 1.000 stycken 900 grant.

0.1

i Tull ...

Tobaksskatt ...............

2.4

—

| Tobaksskatt ...............

2.4

! _

] _

.Särskild skatt ............

0.5

—

—

Särskild skatt ..........

0.7

! -

i -

Tobaksskatt 40%........

—

3.2

3.2

Tobaksskatt 40 resp. 35%

—

3.2

2.8

» i öre per st.

—

0.1

0.2

» i öre per st.

—

0.3

i l

Summa öre

0

3.8

3.4

Summa öre

3.04

3.5

3.8

Beskattning å inhemsk tillverkning

3

3.8

3.4

Skillnad i öre

0.84

0.2

0.4

lltförsäljningsprls 10 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 1,100 gram. Beräknad vikt per 1,000 stycken 1.000 gram.

Båtobakstull ...............

O.n

—

- :

Tull...........................

0.6

_

_

Tobaksskatt ...............

3

—

- |

Tobaksskatt ...............

3

—

—

0 5

_ j

°i

Tobaksskatt 40 %.........

4

4 i

Tobaksskatt 40 resp. 35%

4

3.5

i öre per st.

— |

0.1 ;

0.2 i

i öre per st.

-

0.3

1

Summa öre

3.61

4.1 i

4.2 |

Summa öre

4.8

4.3

4.5

Beskattning å inhemsk tillverkning

3.61

4.1

4.2

Skillnad i öre

0.6 9

0.2

0.3

rtlorsäljningspris 12 öre per styck.

Beräknad råtobaksåtgång 1.200 gram. Beräknad vikt per 1.000 stycken 1

100 gran!.

Båtobakstull ...............

0.12 ;

- j

— i

Tull .........................

0.66 l

_

_

Tobaksskatt ...............!

3.6

—

_ i

Tobaksskatt ............1

3.6

—

—

0 5

_ J

0.7

Tobaksskatt 40 %.........

4.8 I

4.8

Tobaksskatt 40 resp. 35% i

4.8

4.2

» i öre per st.

i

0.1 |

0.2

» i öre per st.j

0.3

l

Summa öre''

4.22 j

4.9 !

5

Summa öre

4.96 1

5.1

5.2

Beskattning å inhemsk tillverkning!

4.2 2 j

4.9

5

Skillnad i öre

0 74 |

0.2

0.2

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192-

Röktobak. Bilaga 12 (forts.)

Inhemsk tillverk

ning

Import

Förslag

Dep.-

Förelag

Dep.-

enligt

chefens

enligt

chefens

P. M.

förslag

P. M.

förslag

Ut försäljningspris 20 kronor per 1 kilogram.

Beräknad råtobaksåtgång 1 kilogram.

Råtobakstull ...............

1

—

—

Tull ...........................

l.so

—

_

4

_

4

__

1.50

4

_

Tobaksskatt 40 resp. 35%

8

7

Tobaksskatt 40 resp. 35%

8

7

» i kr. per kg.

“

1

1

» i kr. per kg.

—

1

1.50

Summa kr.

6.50

9

8

Summa kr.

9.80

9

8.50

Beskattning å inhemsk tillverkning

6.50

9

8

Skillnad i kr.

3.80

0

0.50

Utförsäljninggpris <30 kronor per 1 kilogram.

Beräknad råtobaksåtgång 1 kilogram

1

Tull ...........................

6

6

Särskild skatt .........

1.60

—

—

Särskild skatt ...........

4

—

—

Tobaksskatt 40 resp. 35%

—

12

10.50

Tobaksskatt 40 resp. 35%

—

12

10.50

» i kr. per kg.

—

1

1

» i kr. per kg.

—

1

1.50

Summa kr.

8.50

13

11.50

Summa kr.

11.80

13

12

•

Beskattning & inhemsk tillverkning

8.50

13

11.50

Skillnad i kr.

3.80

0

0.5 0

Utförsäljninggpris 40 kronor per 1 kilogram.

Beräknad råtobaksåtgång 1 kilogram.

1

Tull.....................

8

8

1.50

4

Tobaksskatt 40 resp. 35 %

16

14

Tobaksskatt 40 resp. 35%

16

14

» i kr. per kg.

—

1

1

i kr. pr kg.

—

1

1.60

Summa kr.

10.60

17

15

Summa kr.

13.80

17

15.60

Beskattning å inhemsk tillverkning

10.50

17

15

Skillnad i kr.

3.80

0

0. 50

UtförsSljnlngspris 50 kronor per 1 kilogram.

Beräknad tobaksåtgång 1 kilogram.

1

Tull..........................

1.80

10

10

1.50

4

Tobaksskatt 40 resp. 35%

20

17.50

Tobaksskatt 40 resp. 35%

20

17.60

» i kr. per kg.

—

1

1

''» i kr. per kg.

1

1.50

Summa kr.

12.50

21

18.50

Summa kr.

15.80

21

19

Beskattning å inhemsk tillverkning

12.50

21

18.50

Skillnad i kr.

3.80

0

0.50

Kungl. Maj:tu proposition Nr LMt.

Kil

Bilaga 13.

Tabell, utvisande i fråga om tobaksraror i genomsnittliga prislägen innebörden
av föreslagen skattebelastning å tobaksvaror, som vid övergången till
förändrad beskattning kvarligga ä tullnederlag till följd av 1922 års införselförbud.

(Beloppen angivas beträffande röktobak i kronor för kilogram samt beträffande övriga tobaksvaror
i öre för stycke.)

........

Genomsnitts-prise 1923
å tobaksvaror1

Enligt skattesatserna före
den l mars 1922*

Enligt föreslagna huvud-

i eslämmelser

Enligt föreslagna övergångs-bestämmelser

Licens-

avgift

Licensavgift

Licensavgift

1

Varuslag

imp.

av

tobaks-

handl.

för-

sålda

av

Tull-

av-

gift

%

belopp

Summa
j avgifter

efter pris-kurant-prisct

efter

myc-

ken-

heten

Summa

avgifter

efter pris-kurant-priset

efter

myc-

ken-

heten

| Summa
avgifter \

tobaks-

monop.

I

1

°/n

belopp

O''

/o

belopp

Cigarrer........

38

3.86

33

12.54

15.»

(11.84 %)

36

13.68

4.—

17.08

(46.68 %)

32

12.16

4.-

:

16.10 |

(12.68 %)!

Cigarrcigar-retter .........

J5

—

1.8

33

4.96

6.75

(15%)

42

6.3

2.-

8.S

(55.38 %)

39

5.85

2.—

7.85

(52.88 %)!

Cigarretter . ■.

u

-

0.6

18

5.28

5.88

(53.4 5 %)

49

5.39

!.—

6.88

(5*4.09 %)

54

5.94

0.2

6.14

(55.82 %)j

Röktobak

47

—»

1.80

38

17.86

19.00

(41.88 %)

49

23.08

1.60

24.58

(52.19 %)

49

23.08

1-

24.08

(51.18 %)

Cigarrer.........

—

25

3.86

33

8.25

11.01

(16.44%)

36

9.—

4 —

13 —

(52 %)

32

8.—

4 —

12 —

(18%) j

Cigarrcigar-

12

1.8

33

3.96

5.76

42

5.04

2.-

7.04

39

4.68

2 —

i

<5.68

(18 %)

(58.67 %)

(55.67 %)j

Cigarretter •■ •

—

4

0.6

48

1.92

2.52

(63 %)

49

1.96

1. -

2.90

(74 %)

54

2.16

0.2

2.30

(59%) i

Röktobak ......

—

19

1.8 o 138

7.22

9.02

(47.47 %)

49

9.81

1.50

10.81

(56.89 %)

49

9.81

1 —

10.81

(54.26 %)i

1 Då ifrägakomna varor i allmänhet torde vala av lägre kvalitet, komma de troligen att
utförsäljas i prislägen, som ansluta sig till monopolbolagets.

1 Nu gällande ^särskild skatt å importerade varor utgör: för cigarrer 3 öre, för cigarrcigarretter
1.8 öre och för cigarretter 0.7 öre, allt per stycke, samt för röktobak 4 kronor per kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 153 höft. (Nr 192.)

11

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

INNEHÅLL.

SID.

I. Författningsförslag...................................................................................... 2

A. Förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 191b (nr b36)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket . .................... 2 1

B. Kungörelse angående vissa ändringar ?* förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa ............ 5

C. Förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror...... 7

Ii. Historik ................................................................................................... It

A. Tidigare utredningar............................................................................ 11

B. 191b års proposition............................................................................ 12

C. Det svenska tobaksmonopolet .................................................................. 12

a) Monopollörordningen..................................................................... 12

b) Monopolbolaget ....................................................................... 13

Aktiekapitalet, s. 13. — Styrelsen, s. 14. — Kontraktet mellan staten och
monopolbolaget, s. 14. — Instruktionen för de av Kung], Maj:t utsedda
styrelseledamöterna, s. 15. — Instruktionen för de av Kungl. JVIaj:t utsedda
revisorerna, s 15.

I). Kostnaderna för monopolets införande...................................................... 15

E. Monopolbolagets verksamhet................................................................... 18

a) Organisation och förvaltning ......................................................... 18

b) Arbetare och tjänstemän .............................................................. 17

F. Statistik ............................................................................................. 18

a) Den totala tobakskonsumtionen under åren 1916—1923 ..................... 18

b) Genomsnittspriser å dels de av tobaksmonopolet försålda, dels de av

tobakshandlarna importerade tobaksvarorna ................................. 24

c) Tobaksmonopolets distributionskostnader ..................................... 25

d) Av tobaksmonopolet lämnad försäljningsrabatt ................................. 25

e) Tobaksmonopolets till statsverket redovisade tobaksskattebelopp......... 26

f) Tobaksmonopolets vinst ............................................................... 26

g) Statens inkomster av tobakshanteringen ......................................... 27

III. Frågan om kontraktsnppsägning .................................................................. 28

A. Statsmonopol eller fri näring.................................................................. 28

1904 års kommittébetänkande, s. 28. — Departementschefen år 1909 samt
1909 års sakkunniga, s. 28. — Kungl. Maj:t och riksdagen år 1914, s.

29. — Departementschefen, s. 29.

B. Statsdrift eller enskild drift .................................................................. 30

Departementschefen.......................................................................... 30

Tiden för monopolrättens upplåtande ...................................................... 31

Departementschefen ........................ . ............................................... 32

I). Tobaksmonopolets ställning till odlingen, handeln och importen .................. 32

a) Monopolet och tobaksodlingen ............................ 32

b) Monopolet och allmänna handeln .................................................. 33

Departementschefen ...... 34

c) Monopolet och importhandeln ...................................................... 34

Departementschefen ..................................................................... 35

Kanal. Maj:tft proposition Nr 192.

168

SID.

IV. Tobaksbeskattningon ................................................................................. Sfi

A. Tull ............................................................... Sfi

B. Ordinarie tobaksskatt..................... 39

C. Särskild skatt å tobak ................................................................... 40

D Förslag till tobaksbeskattningens ordnande ................................................ 4fi

a) Formerna för beskattningen...................... 4fi

Kommerskollegium, s. 53. — Generaltullstyrelsen, s. 53. — Aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet, s. 56. — Svenska tobaksongrossisternas förening,
s. 56.

b) Grunderna för beskattningen samt skattesatserna .............................. 57

Kvantitetsskatt, s. 57. — Värdeskatt, s. 57. — Överförande av vinst till
skatt, s. 56. — Skattebelastningens fördelning, s. 59. — Olika skatt 4
inhemska och importerade varor, s. 59. — Skattesatsernas storlek, s. 60.

— Inkomstberäkning, s. 63.

c) Yttranden ang. grunderna för beskattningen samt skattesatserna ......... 04

Kommerskollegium, s. 64. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, s. 65;
reservationer, s. 67. — Svenska tobaksengrossisternas förening, s. 70.

K. Departementschefen ............................................................................. 71

F. Resandetullen ...................................................................................... 83

Generaltullstyrelsen, s. 84. — Departementschefen, s. 85.

V. Särskilda frågor .......................................................................................... hh

A. Kostnaden för understödet åt äldre tobaksarbetare .............................. ..... 86

Statens arbetslöshetskommission, s. 86. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
s. 90. — Departementschefen, s. 91.

B. Önskemål inom detaljhandeln................................................................ 91

Representanter för handeln dr 1923, s. 91. — Vissa tidigare utredningar,
s. 91. — Sveriges tobakshandlares riksförbund år 1920. s. 94. •— Aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet år 1921, s. 94. — Kommerskollegium,
s. 95. — Interpellation vid 1921 års riksdag, s. 95. — Sveriges tobakshandlares
riksförbund år 1924, s. 97. — Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
år 1924, s. 97; reservation, 8. 99. — Uppgifter angående s. k.
tobaksspecialister, s. 99. — Departementschefen, s. 100.

(''.. Önskemål inom importhandeln
Departementschefen........

I). Restitutioner.................................................. 102

a) Tidigare uttalanden........................................................................ 102

Sammanslutningar av tobakshandlare, s. 102. — Yttranden år 1919, s. 103.

— 1919 års riksdag, s. 103. — Kungörelse år 1919, s. 103. — Svenska
tobaksengrossisternas förening år 1921, s. 104. — Kommerskollegium år
1922, s. 104. — Kungl. Maj:t år 1923, s. 105. — Restitution av tullavgift,
s. 105.-— Kommerskollegium och generaltullstyrelsen år 1923, s. 105.—
Kommerskollegium år 1923, s. 106.

b) Omfattningen av beviljade restitutioner .......................................... 106

c) Svenska tobaksengrossisternas förening år 1923 ................................. 106

d) Departementschefen....................................................... 107

K. Införselförbudet år 1922 ...................................................................... 108

Departementschefen.......................................................................... Ilo

VI. Departementschefens hemställan ................................................................ 111

101

102

Förslag till kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av
tobaksvaror in. m.................................................................................. 113

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 192.

SID.

tillägor.......................................................................................................121

1. Huoudkontraktet mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 123

2. Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i monopolbolaget 127

3. Instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i monopolbolaget ...... 130

Till finansdepartementets lagbyrås promemoria hörande förslag till:

i. förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 191b (nr b36)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket ............................. 132

5. kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 191b (nr SO)

med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa............... 134

ti. förordning angående behandlingen av till riket inkommande lobaksvaror ...... 130

7. lag angående vissa ändringar i lagen den 8 juni 1923 (nr 1b7) om straff för

olovlig varuinförsel............................................................................ 140

8. kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaks varor

m. in. .......................................................................... 141

9. tilläggskontrakt till det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska lobaks monopolet

träffade kontraktet om utövande av statens tobaksmonopol ...... 149

10. Sammanställningar av nuvarande och föreslagna avgifter i absoluta tal och i

procent av priskurantpriset enligt 1923 års omsättning och priser ............... 150

11. Tabell angivande tobaksvarornas nuvarande tull- och skattebelastning jämte nu

föreslagna skattesatser, beräknade å 1923 års omsättningssiffror ................ 154

12. Tabell över skattebelastningen å lobaksvaror i skilda prislägen....................... 155

13. Tabell, utvisande i fråya om lobaksvaror i genomsnittliga prislägen innebörden

av föreslagen skattebelastning å tobaksvaror, som vid övergången till förändrad
beskattning kvarligga å tnllnederlag till följd av 1922 års införselförbud ...... 101

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.