Kund!. Maj:ta proposition Nr 191.

Nr 191.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser angående handel med brännved och
annat virke i löst mått, m. m.; given Stockholms slott den 14
mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels
antaga bilagda förslag till förordning med vissa bestämmelser angående
handel med brännved och annat virke i löst mått, dels ock bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved och

annat virke i löst mått.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

1 mom. I denna förordning förstås med
brännved: virke, som upphuggits för användning till bränsle;
småved: brännved i sågat och hugget skick, färdig till förbrukning för
hushållsändamål;

löst mått: rymdinnehållet av virke, upplagt i trave, välta, hög eller annorledes,
vid uppmätning utan frånräknande av vid uppläggningen uppkomna
tomrum;

travat mått: rymdinnehållet av virke i löst mått, då virket mätes, upplagt
och ordnat genom travning eller stapling;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 152 höft. (Nr 191.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

stjälpt mått: rymdinnehållet av virke i löst mått, då virket mätes, utan
ordning kastat eller vräkt i hög eller i mätnings- eller transportredskap.

2 mom. Denna förordning äger icke avseende å brännved, som framställts
av grenar, toppar, rötter, stubbar eller avfall.

2 §.

Vid försäljning i löst mått av brännved må myckenheten icke angivas i
stjälpt mått, med mindre köpare det påfordrar.

Evad försäljning avser ved i travat eller i stjälpt mått, må vedens myckenhet
icke angivas i andra enheter än kubikmeter och delar av kubikmeter;
dock att vid försäljning av småved i travat mått myckenheten skall angivas
i hektoliter och delar av hektoliter.

Avser försäljning småved, skall myckenheten angivas i vedens rymd vid
uppmätning efter det veden sågats och huggits.

3 §.

Småved må icke försäljas i annan längd än en fjärdedels meter och annan
brännved icke i andra längder än hela mångfalder av en fjärdedels meter, allt
såvida icke köpare för särskilt fall påfordrar leverans av ved av angiven
annan längd.

4 §.

Säljare, som överträder i 2 eller 3 § given bestämmelse, straffas med
böter från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen är i
allmänna strafflagen belagd med straff.

5 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfaller en tredjedel
åklagaren och återstoden kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,
skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

6 §.

Vad ovan stadgas i 2 § samt i 4 § rörande straff för överträdelse av förstnämnda
paragraf skall i tillämpliga delar äga giltighet jämväl i fråga om
försäljning i löst mått av annat virke än brännved; dock icke där virket
upphuggits huvudsakligen för förbrukning utom riket.

Vad ovan stadgas i 3 § angående längden å saluhållen småved samt i
4 § rörande straff för överträdelse av nämnda stadgande skall äga motsvarande
tillämpning, då annat virke än brännved säljes färdigt till förbrukning
såsom bränsle för hushållsändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den ld mars 192d.

N ärvarande:

»Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeeerg, Beskow. Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anför efter gemensam
beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen:

Gällande bestämmelser om mått och vikt återfinnas huvudsakligen i förordningen
i ämnet av den 9 oktober 1885 järnte därtill anslutna specialförfattningar
och av mynt- och justeringsverket utfärdade tillämpningsbestämmelser.
Nämnda förordning, däri äro meddelade föreskrifter om måttenheter
och mätningsredskap beträffande längd, yta, volym och vikt, innehåller
dels bestämmelser av sådan natur, att de av ålder ansetts kräva riksdagens
bifall, dels ock stadganden, som utfärdas av Kungl. Maj:t ensam.

Med skrivelse den 26 juni 1918 ingav mynt- och justeringsverket till
finansdepartementet förslag till nya författningar angående mått och vikt,
vilka förslag i flera avseenden inneburo en genomgripande förändring av den
gällande lagstiftningen på området. Mera av formella grunder föreslogs därvid
först en uppdelning av bestämmelserna i berörda hänseende på tre särskilda
författningar, av vilka en skulle beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt, eu utfärdas av Kungl. Maj:t och den tredje beslutas av mynt- och
justeringsverket. I samband med denna uppdelning föreslogs emellertid, att
gränserna för Kungl. Maj:ts och myntverkets befogenhet skulle utvidgas.
Därjämte inneburo förslagen inom ramen för det område, som regleras av
torenämnda förordning, ett flertal sakliga ändringar, delvis av stor praktisk
betydelse. Mest framträdande i förslagen var emellertid den utvidgning,
desamma innefattade, till områden, som för närvarande icke finnas behandlade
i svensk lagstiftning, nämligen framför allt dels fastställande av definitioner
å och storleken av måttenheter för ett flertal olika slag av elektriska,
dynamiska och optiska mätningar, dels ock kontroll över mätapparater för
leverans av gas, vatten och elektricitet. Därjämte förordades samtliga — alltså
även redan lagfästa — måttenheters sammanförande till ett enhetligt system,
baserat på vetenskapliga grunder (»meter-ton-sekund-systemet»). I de delar,
i vilka förslagen sålunda inneburo eu nyreglering, byggde de huvudsakligen
på i Frankrike framlagda lagstiftningsförslag.

över mynt- och justeringsverkets berörda förslag inhämtades yttranden
från ett flertal myndigheter och enskilda sammanslutningar. I ett stort antal

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

av de i anledning härav inkomna yttrandena hemställdes, att förslagen måtte
underkastas en överarbetning av vetenskapsmän och teknici samt även
av representanter för handeln. Sedan myntverket — som i anledning av
yttrandenas innehåll självt verkställt eu revision i vissa avseenden av de
tidigare förslagen — med åberopande av vad sålunda förekommit hemställt
hos Kungl. Maj:t om att verket för överarbetning av förslagen måtte erhålla
biträde av sakkunniga personer, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den
24 februari 1922 åt myntverket att verkställa den överarbetning av ifrågavarande
förslag, som kunde föranledas av över desamma avgivna yttranden
eller eljest ansåges erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades
samma dag sakkunniga personer, med vilka verket skulle i ärendet
överlägga.

Samtidigt med mynt- och justeringsverkets förslag förelåg ett på annan
väg framkommet författningsutkast, berörande viss del av de ämnen, som
behandlats av myntverket. Sedan vid internationell kongress år 1908 i
Londcn för elektriska enheter och elektriska normalmått, vid vilken konferens
Sverige var representerat av professorn S. Arrhenius, fattats beslut bland annat
om vissa vetenskapligt bestämda elektriska grundenheter och om s. k. internationella
enheter, som skulle representera de förra enheterna och tillräckligt
överensstämma med dem för att kunna antagas som grund för elektriska mätningar
och för lagstiftning, ingavs nämligen av professor Arrhenius förslag,
att Kungl. Maj:t måtte uti kommande lag eller stadga angående elektriska
anläggningar intaga närmare angivna bestämmelser i enlighet med besluten
på sagda samt tidigare hållna elektriska kongresser. Över detta förslag inhämtades
yttrande från kommerskollegium, som den 6 april 1916 med förord
överlämnade ett av kollegii elektriska inspektörer upprättat förslag till lag
om elektriska måttenheter. Efter det ytterligare utlåtanden i frågan inhämtats,
överlämnades handlingarna i ärendet till myntverket för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av förberörda överarbetningsuppdrag.

Av min företrädare i ämbetet yttrades vid behandling i statsrådet den
14 mars 1922 av förslag till Kungl. Maj:ts proposition (nr 175) angående
viss ändring i gällande bestämmelser om vågar, att visserligen med hänsyn
till ämnets omfattning proposition till riksdagen i anledning av myntverkets
förslag syntes icke kunna medhinnas till nämnda års riksdag, men att
avsikten vore, att frågan skulle föreläggas riksdagen snarast möjligt efter det
ärendet blivit slutligen berett.

Emellertid har, sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1922
förklarat, att myntverkets berörda uppdrag skulle upphöra senast den 28
februari 1923, myntverket i skrivelse den 26 i sistnämnda månad anmält, att
uppdraget icke kunnat slutföras, samt därvid överlämnat handlingarna i
ärendet ävensom i vissa avseenden reviderat korrekturexemplar av myntverkets
tidigare förslag samt yttrande i speciella punkter av de tillkallade
sakkunniga.

Kanal. Maj:tu proposition Nr 191.

Med det läge, vari ärendet sålunda befann sig, var det uppenbart, att proposition
i ämnet icke kunde föreläggas 1923 års riksdag. I stället igångsattes
inom finansdepartementet med biträde av enligt Kungl. Ma.j:ts bemyndigande
tillkallad sakkunnig arbete i och för slutförande av överarbetningen
av myntverkets förslag samt beredning av omförmälda förslag till
lag om elektriska måttenheter. Avsikten var därvid, att frågan skulle kunna
i hela sin vidd föreläggas innevarande års riksdag. Vid nämnda arbete visade
sig emellertid ytterligare utredning erforderlig i olika avseenden, framför
allt angående internationella förhållanden. Det utröntes därvid, att på
ett antal punkter enhetlighet icke råder i uppfattningen mellan de större
kulturländerna, utan att åsikterna gå isär om den vetenskapliga grundval,
varpå ett enhetligt system, omfattande enheter för alla slags mätningar,
bör uppbyggas. De franska förslag, vilka, såsom förut nämnts, lågo till
grund för myntverkets ursprungliga förslag, hava visserligen, ehuru först
efter väsentliga ändringar, lett till lagstiftning i Frankrike, men i övrigt
har det franska systemet endast i ett par mindre stater blivit genomfört.
På liera håll hava i stället anförts starka tvivel på att principerna för den
franska lagstiftningen i alla punkter vore sådana, att de kunde tänkas få internationellt
erkännande. Ej heller besluten på omförmälda konferens i London
hava hittills mera allmänt lett till lagstiftning i olika länder.

Mått- och viktlagstiftningens historia i vårt land visar, att man på detta
område tidigare ansett sig böra framgå med varsamhet och först sedan eu
nyhet mera allmänt genomförts i utlandet införliva den med svensk rätt.
Vid nyss angivna förhållanden synes mig en liknande försiktighet vara att
förorda i fråga om de väsentliga nyheter, som innehållas i myntverkets förslag.
Liknande synpunkter hava framförts i åtskilliga av de över myntverkets
förslag avgivna yttrandena. På många håll har därjämte yrkats en
genomgående omarbetning av förslagen, förbunden med prövning av den
vetenskapliga grundvalen för den franska lagstiftningen. Det praktiska behovet
av ett lagfästande av de nya måttenheterna lärer för övrigt icke vara
så överhängande, att icke med frågans avgörande kan anstå, till dess större
klarhet vunnits om dess internationella läge och förutsättningarna i övrigt för
dess lösning, något som torde vara att vänta inom icke alltför lång tid. Vad
särskilt angår den föreslagna kontrollen över gas-, vatten- och elektricitetsmätare,
skulle en dylik kontroll icke kunna anordnas utan sådana kostnader
för ena eller andra parten, som näppeligen för närvarande kunna anses betingade
av läget och utvecklingen på området.

På nu anförda skäl har jag ansett, att med genomförande av myntverkets
förslag, i vad angår sådan utvidgning av lagstiftningen till nya områden,
varom nyss nämnts, bör tills vidare anstå. Vid sådant förhållande har jag
funnit, att jämväl den omfattande förändring av lagstiftningens uppdelning
på författningar av olika natur, som innehålles i myntverkets förslag, lämpligen
bör uppskjutas, liksom även den genomgående revisionen i sak av det
redan för närvarande reglerade området.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Ordnande av
handeln med
brännved och
annat virne

Gällande beitämmelser.

Emellertid föreligga vissa speciella frågor, vilka synas vara av beskaffenhet
att icke kunna undanskjutas, till dess att en sådan nyreglering kan
komma till stånd, och beträffande vilka alltså enligt mitt förmenande förslag
böra, i den mån riksdagens medverkan erfordras, föreläggas innevarande
års riksdag. Vad nu anförts gäller framför allt frågan om ordnande av
vedhandeln. Visserligen torde därjämte i vissa särskilda, av nämnda fråga
oberoende punkter ändring i 1885 års förordning om mått och vikt icke
lämpligen kunna uppskjutas, men i dessa punkter synes Kungl. Maj:t kunna
meddela erforderliga bestämmelser. Jag anhåller alltså att nu få anmäla
frågan om föreläggande av proposition till riksdagen med förslag allenast i
nyss åsyftade, speciella hänseende.

Erfarenheten om de omständigheter, vilka göra eu reglering i någon form i
fråga om handeln med ved, avsedd till bränsle — i det följande benämnd
brännved — i hög grad önskvärd, är så allmän, att jag icke lärer behöva
mycket uppehålla mig vid desamma. Jag vill endast erinra om att under
den gemensamma beteckningen »famn» innefattas ett mycket stort antal
olika mått av vitt skild storlek, att i handeln förekomma ett flertal längder
så väl å den osågade veden — kastveden — som å veden i sågat och
hugget skick — vilken ved lämpligen synes kunna kallas småved — utan
att i allmänhet skillnad göres beträffande olika vedlängder, att i mycket stor
utsträckning förekommer, att ved säljes efter säck eller annan enhet, vars
storlek är helt obestämd och i praktiken i stor utsträckning varierar, samt
att, även då metersystemets enheter användas, med viss måttenhet, exempelvis
en kubikmeter, ved menas än den myckenhet ved, som, uppmätt i ohugget
skick, upptager en rymd av en kubikmeter, än den vedmängd, som vid uppmätning
av veden i travat skick, sedan den sågats och huggits, upptager
samma rymd, och än den myckenhet ved, som, då den utan travning eller
annan ordning stjälpes eller eljest kastas i ett kubikmetermått (stjälpt mått),
fyller detta, därvid myckenheten ved i fast mått, d. v. s. med frånräknande
av tomrum, i de tre särskilda fallen är helt olika.

Frågan om ordnande av vedhandeln gäller vid nu angivna förhållanden
närmast spörsmålet om åstadkommande av reda beträffande de vid sådan
handel använda måttenheterna och de vid vedens uppmätning nyttjade redskapen.
I dessa avseenden finnas för närvarande icke andra bestämmelser
än följande. Enligt 1885 års förordning om mått och vikt få vid handel
eller eljest, då varor skola avlämnas eller mottagas efter mått eller vikt,
icke — utom i visst undantagsfall — nyttjas andra redskap för mätning
eller vågning än sådana, som blivit i vederbörlig ordning justerade. Endast
redskap för mätning enligt metersystemet kunna bliva justerade — även här
dock med visst undantag, vartill jag återkommer i det följande. I fråga om
mått för uppmätning av ved föreskrives i 19 § av nämnda förordning,
att för sådan mätning må justeras särskilda vedmått, nämligen ramar med

Kanal. Maj:ts proposition Nr 191.

1 meters längd och 1 meters höjd, med 2 meters längd och 1 meters höjd
samt med 2.5 meters längd och 1.6 meters höjd. Redskap av dylik beskaffenhet
medgiva ju endast mätning av ett ytmått, och kubikinnehållet
av den däri uppmätta veden blir följaktligen olika, allt efter vedens längd;
det är alltså tydligen endast då veden har en längd av jämnt 1 meter eller
mångfalder därav, som mätning i ramar av den angivna storleken ger till
resultat en rymd av hela kubikmeter. Då, såsom nyss antytts, ett flertal andra
längder å veden än 1 meter användas i handeln, medgavs under kristiden
för viss begränsad tid, att jämväl ramar av andra mått än de nyssnämnda
Unge justeras, nämligen sådana, att vid uppmätning däri av ved av vissa
andra längder än 1 meter erhölles eu myckenhet, utgörande hela kubikmeter.

Dessa bestämmelser äro emellertid numera icke längre gällande. — Vid sidan
av justerade mätningsredskap kunna enligt 1885 års förordning finnas s. k.
förvarings- och transportredskap. Möjlighet finnes nämligen att få redskap,
vilka icke äro av sådan beskaffenhet, att de kunna justeras, uppmätta av
myntverket eller justerare. Efter sådan uppmätning, vilken icke sker med
samma noggrannhet, som är föreskriven ifråga om mätningsredskap, förses
redskapet med stämplar, som beteckna, att undersökning skett, och angiva den
befunna rymden och vilka i övrigt äro av samma utseende som de stämplar, vilka
åsättas vid justering av mätningsredskap. Dylika redskap få icke vid handel
användas för mätning och vägning i teknisk mening, och de äga icke laga vitsord.
Förutsättning för att uppmätning av förvarings- och transportredskap skall
kunna få ske är enligt 1885 års förordning, att redskapet till sin form skall
tydligt skilja sig från mätningsredskap samt att rymden skall kunna uppmätas
med vatten. I båda dessa avseenden gjordes emellertid genom kungörelse
den 8 juni 1921 (nr 311) undantag beträffande vissa för transport
av ved avsedda transportkärl. I nämnda kungörelse stadgas nämligen, att
för transport av ved avsedda rektangulära transportkärl av beskaffenhet att
icke kunna såsom målkärl justeras eller nyttjas må, utan hinder av att deras
form icke tydligt skiljer sig från formen för målkärl eller att de äro så inrättade,
att de icke kunna uppmätas med vatten, tills vidare och intill dess
Kungl. Maj:t annorledes bestämmer, av justerare uppmätas och stämplas, därvid
rymden må å kärlen utsättas i kubikmeter.

Jämväl i visst annat avseende har beträffande trävarurörelse undantag
gjorts från de allmänna bestämmelserna. I överensstämmelse med ett riksdagens
beslut har nämligen år 1914 till 54 § i 1885 års förordning gjorts ett
tillägg av innehåll, att vid virkeshandel och trävarurörelse tillsvidare må
användas mätningsredskap, som äro justerade efter annat måttsystem än det
metriska, i enlighet med vad därom vore särskilt stadgat. Sådant stadgande
har meddelats beträffande de danska och engelska, på fot grundade måttsystemen.

De sålunda återgivna bestämmelserna hade emellertid visat sig icke på Proposition
något sätt vara tillfyllest för åstadkommande av reda inom och kontroll Sr 191S -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

Riksdagsskrivelse

år 1918.

över handeln med ved. För åstadkommande av bättre förhållanden härutinnan
föreläde Kungl. Makt år 1918 riksdagen proposition (nr 152)
med förslag till förordning angående längden å saluhållen ved. I överensstämmelse
med tillstyrkande utlåtanden från ett flertal myndigheter, däribland
domänstyrelsen, som inhämtat yttrande från överjägmästarna inom riket,
föreslogs i sagda proposition ett stadgande av innehåll, att, då försäljning av
ved, som icke framställts av grenar, rötter, stubbar eller sågavfall, skedde
efter mått av viss längd och höjd, veden, därest icke annorlunda avtalats,
skulle hava en längd av 1 meter eller genom sågning vara delad så, att
den hade en längd av ''/2, Vs» 1U eller 1/5 meter, överträdelse av sålunda
given bestämmelse skulle straffas med böter från och med 10 till och med
1,000 kronor, där ej gärningen vore i allmänna strafflagen belagd med straff.

Till stöd för detta förslag anförde föredragande departementschefen i
huvudsak följande. Ett ordnande av vedmätningsfrågan syntes vara eu
trängande nödvändighet. Den otaliga mängden olika »famnar» hade i hög
grad försvårat uppgörelser för köp och försäljning av ved samt givit anledning
till missförstånd och förvecklingar till nackdel ej blott för skogsägarna
och dem, som yrkesmässigt handlade med ved, utan även för den stora allmänheten.
Det avsedda ändamålet syntes lättast kunna vinnas genom eu
allmän föreskrift, att veden skulle hava viss bestämd längd. Den förebragta
utredningen syntes tydligt ådagalägga, att för kastved eu längd av eu meter
vore lämpligast. De praktiska olägenheter, som möjligen kunde åberopas
som skäl mot en sådan längd, syntes vara av ganska ringa betydelse gent
emot de avsevärda fördelar, som skulle vinnas därigenom att vedmåttets
ytmått omedelbart angåve siffran å motsvarande rymdmått. De ifrågasatta
åtgärderna borde emellertid icke begränsas till att gälla endast kastveden
utan utsträckas till att avse även sådan ved, som sågades i kortare längder.

Omförmälda förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I sin skrivelse
(nr 369) i anledning av propositionen anförde riksdagen, att riksdagen väl
funne förslagets syfte beaktansvärt och liölle före, att bestämmelser i förslagets
riktning vore av behovet oundgängligen påkallade, men att det
förefölle riksdagen, som om det med förslaget avsedda ändamålet ej skulle
uppnås genom de föreslagna bestämmelserna. På vissa närmare angivna
skäl förklarade sig riksdagen anse, att endast ett samtidigt stadgande, att
kubikmetern skulle användas som enhet vid afl handel med brännved, skulle
kunna bringa reda i rådande virrvarr på området. Efter att hava hänvisat
till olika uttalanden i samma riktning och anfört, att önskemålen inom
skogskretsar om sakens ordnande i den förordade riktningen syntes vara
sällsynt enhälliga, fortsatte riksdagen:

»Stadgandet om kubikmetern som rymdenhet vid vedförsäljning borde
vidare, enligt vad av sakkunnig uppgivits, endast gälla, om veden är så
travad, att rymden kan utrönas genom mätning av travens höjd och bredd
samt vedlängden, d. v. s. mätning i s. k. löst mått. Den föreslagna be -

Kanyl. Majrts proposition Nr 191.

stämmelsen, utt stadgandet gäller vedförsäljning ''efter mått av viss längd
och höjd’, synes nämligen jämväl inbegripa till exempel den på vissa trakter
brukliga försäljningen i ''klipp'' eller ''res'' av 1 meters höjd och 3 meters
vedlängd. Volymbestämning torde i dylikt fall vara omöjlig, innan veden
hopkörts, varjämte en-meters vedlängd är absolut olämplig. Vidare skulle,
så snart ej särskilt avtal träffats mellan kontrahenterna, nu föreslagen formulering
sålunda hindra handel med dylik ved, liksom också med den av
bränslekommissionen i stor utsträckning använda 3-metersveden, upplagd
och uppmätt i vältor. Mångfalder av meter och halva meter synas riksdagen
under alla förhållanden böra tillåtas.

Undantag från hållande av vissa bestämda vedlängder har föreslagits bland
annat för av sågavfall framställd ved. Från sakkunnigt håll har man ansett
samma medgivande böra lämnas även för ved av skogsavfall, t. ex.
av s. k. lumphugg, som för röta eller andra fel avskures å timmer, tills
frisk ved anträffas. Att här kapa på vissa längder körnare niimligen endast
att medföra onödiga förluster. Detta förhållande gällde även t. ex. justerändar
vid propskapning nr. in., och syntes lämplig formulering nås, om
ordet ''sågavfall'' utbyttes mot endast ''avfall''. Ordet ''sågning'' borde vidare
lämpligen ersättas med ''kapning'', då många andra delningsverktyg än såg
vore användbara.

Det nu föreliggande förslaget avser endast ved till bränsle. Det torde
visserligen kunna ifrågasättas, att likartade bestämmelser böra genomföras
även för andra virkessortiment, men har riksdagen nu ej ansett sig böra
framställa förslag i sådan riktning, i synnerhet som olägenheterna för den
stora allmänheten här äro mindre framträdande.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksdagen i sin
skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, om och i vilken
omfattning kubikmetermåttet skulle kunna läggas till grund vid försäljning
av brännved, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Utan samband med den av riksdagen sålunda framställda begäran om
utredning har från Kungl. Maj:ts sida visst initiativ tagits i förevarande fråga.
Genom beslut den 20 februari 1920 bemyndigade nämligen Kungl. Maj:t
chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig person för att inom
nämnda departement verkställa vissa förberedande utredningar rörande förhållandena
inom detaljhandeln med ved samt avgiva de förslag, vartill utredningarna
kunde föranleda. Uppdraget skulle fullgöras i enlighet med
de av föredragande departementschefen vid ärendets behandling i statsrådet
angivna riktlinjer, och yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet i
sådant hänseende i huvudsak följande:

»Att förhållandena inom detaljhandeln med ved för närvarande äro i hög
grad otillfredsställande, därom torde, åtminstone inom konsumentkretsar,
icke råda mer än en mening. Veden säljes ju ofta säckvis, därvid priset

Departemental
chef sy förande
den 20
februari 1920.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Sko g st axetingssakkunnigas

förslag.

beräknas per säck, men då inga som helst bestämmelser finnas vare sig
rörande säckarnas storlek eller rörande vedens längd o. d., är det, såsom ju
också de av ingenjören Bergman verkställda kontrollmätningarna giva vid
handen, uppenbart, att högst betydande variationer måste komma att föreligga
mellan de vedkvantiteter, som i det ena och det andra fallet erhållas
vid inköp av en säck ved. Såväl i dagspressen som eljest hava också klagomål
oupphörligen framförts över att vid inköp av ved i säckar konsumenterna
icke erhållit full valuta för den erlagda betalningen antingen
därigenom att för små säckar kommit till användning eller därigenom att
säckarna icke varit ordentligt fyllda.

Under sådana omständigheter och då under krisåren bränsleutgifterna
kommit att intaga en allt mer framträdande plats i den enskildes hushållsbudget,
måste det enligt min mening anses synnerligen önskvärt, att en
sakkunnig och opartisk undersökning av förhållandena inom detaljhandeln
med ved snarast möjligt kommer till stånd, ägnad att i fall av behov läggas
till grund för normerande bestämmelser i ämnet. En dylik undersökning,
vilken tills vidare synes mig böra givas mera förberedande natur, torde
böra inledas med kontroll- och provmätningar för att få utrönt, i vad mån
undermål vid vedförsäljning mera allmänt förekommer, och i övrigt främst
inriktas på utfinnandet av de lämpligaste anordningar, som i lagstiftningsväg
kunna träffas till konsumenternas skyddande mot här förut berörda
missförhållanden. I sådant avseende torde bl. a. böra tagas under övervägande,
huruvida föreskrifter må kunna utfärdas rörande viss storlek å
de säckar, i vilka veden levereras, rörande längden å den hushållsved, som
föres i handeln, rörande tillhandahållandet av kontrollmått o. d. Vid undersökningen
torde emellertid också de bränsleekonomiska synpunkterna
böra skänkas vederbörligt beaktande. Sålunda lärer böra undersökas, vilken
vedlängd, som i hushållsbruk kan anses giva den bästa värmeeffekten, ävensom
det utbyte av en viss mängd kastved, som erhålles vid uppsägning i olika
längder. I övrigt torde det få ankomma på chefen för finansdepartementet
att för utredningen meddela de närmare direktiv, som kunna befinnas erforderliga.
»

I anledning av nämnda bemyndigande tillkallades ingenjören Gustaf
Bergman såsom sakkunnig, och har Bergman efter verkställd utredning avgivit
ett betänkande i frågan, vilket sedermera överlämnats till ingenjörsvetenskapsakademien.
Betänkandet har av akademien lagts till grund för
fortsatta undersökningar samt tagits i betraktande vid avgivande av det
yttrande i frågan, som jag torde få i det följande återgiva.

Den av 1918 års riksdag begärda utredningen uppdrogs åt de för anordnande
av skogsavverkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga
skogar tillkallade sakkunniga (skog staxering ssakkunniga), och dessa sakkunniga
hava den 16 januari 1924 till chefen för jordbruksdepartementet ingivit
betänkande med utredning och förslag i ämnet. Denna utredning har sedermera
på grund av det nära samband, frågan äger dels med det på handläggning
inom finansdepartementet beroende ärendet angående helt ny lagstiftning
angående mått och vikt, dels ock med åtskilliga av de föreslagna
åtgärdernas genomförande föranledda ändringar i gällande förordning om
mått och vikt, överlämnats till behandling inom sistnämnda departement.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 191.

I sitt berörda betänkande — vilket torde få såsom bilaga (bil. A) fogas vid
dagens statsrådsprotokoll — hava de sakkunniga såsom en sammanfattning
av vad i betänkandet anförts tillstyrkt lagstiftning, omfattande
följande huvudpunkter, nämligen:

1) Då virke, avsett för förbrukning inom landet, skall avlämnas eller
mottagas efter mätning i löst mått, skall mängden angivas i kubikmeter.
Avser leveransen travad och färdighuggen småved, bör dock hektolitermåttet
utgöra måttenhet.

2) Om utförd mätning av brännved skett i s. k. stjälpt mått, skall detta
särskilt angivas, varför vid saknad av dylik uppgift skall anses, att veden
varit travad.

3) Därest icke annorlunda avtalats, skall till bränsle färdighuggen småved
haya en längd av V4 meter samt kastved en längd, utgörande hela
mångfalder av 1/i meter. Detta stadgande bör dock icke gälla ved, som
framställts av grenar, rötter, stubbar eller avfallsvirke.

4) Behövliga ramar för mätning av 1/l meters småved i hektoliter böra
få justeras samt möjligen också sådana ramar, som giva 1 kubikmeter
vid mätning av 3/4 meters kastved. Förutom hektoliterram bör något
enklare transportredskap i form av säck eller dylikt få godkännas som
hektolitermått vid leverans av travad småved.

De sakkunniga hava vidare anfört, att i fråga om stadgande av viss
längd å brännved en övergångstid, ej understigande tre år, måste anses
nödig, medan stadgande om obligatorisk användning av kubikmetermåttet
syntes kunna utan olägenhet träda i kraft inom avsevärt kortare tid.

Beträffande de skäl, som av de sakkunniga anförts till stöd för deras
berörda förslag, tillåter jag mig att, i den mån desamma icke i det följande
komma att återgivas, hänvisa till omförmälda bilaga till protokollet.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få anmäla en av Stockholms vedhandlareförening
ingiven framställning av innehåll, att ved från viss tidpunkt
skulle få säljas endast i längder av 1 meter, och att beteckningen
famn skulle bortfalla samt kubikmetermåttet bliva det enda giltiga vid uppmätning
av ved. Eventuellt har hemställts om utfärdande av lagbestämmelse
allenast därom att all ved skall säljas per kubikmeter.

Över skogstaxeringssakkunnigas berörda förslag ävensom över Stockholms
vedhandlareförenings omförmälda framställning hava utlåtanden inhämtats
från mynt- och justeringsverket, kommerskollegium, domänstyrelsen och
ingenjörsvetenskapsakademien. Därjämte hava Sveriges skogsägareförbund,
Svenska skogsvårdsföreningen, Stockholms vedhandlareförening och i övrigt
vedhandlareorganisationer och enskilda vedhandlare i de olika delarna av
riket beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Vidare har assistenten vid Tekniska högskolan, civilingenjören Nils V.

Framsläpning
från
Stockholms
vedhandlarefö.
ening.

Avgivna

utlåtanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Mynt- och
justeringsverket.

Kommers kollegium,

Domän styrelsen.

Erlandsson, i egenskap av specialist å förbränningstekniska utredningar och
bland annat för sådant ändamål ofta anlitad av statliga och kommunala
myndigheter, erhållit tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas förslag.

Mynt- och justeringsverket hänvisar i sitt utlåtande till ett av verket avgivet
tillstyrkande yttrande i fråga om 1918 års förslag och förklarar, att
verket intet har att erinra mot de sakkunnigas förslag, i vad det avser
fastställande av längden å saluhållen ved ävensom särskilt angivande av
brännved i s. k. stjälpt mått. Verket förklarar sig däremot icke kunna
instämma med de sakkunniga därom att ett säckmått av ett eller annat slagskulle
få godkännas och stämplas som hektolitermått och som transportkärl
för småved. Till vad myntverket anfört i sistnämnda del ävensom rörande
de ändringar i 1885 års förordning, som enligt myntverket skulle föranledas
av bifall till de sakkunnigas förslag, samt angående särskilda
specialbestämmelser anhåller jag att få återkomma i det följande.

Kommerskollegium anför i sitt yttrande, att kollegium, som alltsedan
är 1881 i sin officiella statistik använt kubikmeter såsom måttenhet för
ved, kunde vitsorda de för en ordnad och lojal vedhandel kännbara
olägenheter, som alltjämt vore förenade med de i ärendet påtalade, i allmänhet
tillämpade olika metoderna beträffande varans mätning. Av den
sålunda rådande förvirringen i vedhandeln hade ock kommerskollegium
fått särskild erfarenhet under sitt arbete med de av Kungl. Maj:t påbjudna
vedinventeringarna åren 1916—1918. För sin del ville kommerskollegium
framhålla såsom angeläget, att, till undanröjande av de rådande missförhållandena
å förevarande område, genom en fullständig lagstiftning tydliga
och effektiva föreskrifter åstadkommes. Beträffande dessa föreskrifters
innehåll anslöte sig kommerskollegium till de huvudpunkter, som av de
sakkunniga angivits i sammanfattningen av deras yttrande i ärendet.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande erinrat om att styrelsen år 1917
föreslagit, att brännved måtte vid all handel vara av en längd av 1 meter
eller två, tre, fyra eller fem delar av 1 meter samt mätas i kubikmeter
löst mått. Därjämte har domänstyrelsen anfört, att styrelsen genom cirkulär
till vederbörande överjägmästare och jägmästare år 1919 föreskrivit,
att vid virkesinmätning från de under deras förvaltning stående skogarna
brännved skulle kapas i längd av hela decimeter och försäljas i kubikmeter
löst mått samt att pappersved, som såldes i löst mått, skulle inmätas i
metermått.

Styrelsen fortsätter därefter:

»De nu omförmälda, av styrelsen vidtagna åtgärderna hava givetvis medfört
en viss enhetlighet i fråga om upphuggning och inmätning av särskilt
brännved å de under styrelsens förvaltning stående allmänna skogarna.
I stort sett torde emellertid förhållandena i förevarande avseende alltjämt böra
betecknas såsom i hög grad otillfredsställande och kravet på genomförandet
av en viss standardisering sålunda vara fullt befogat. Ehuru en lagstift -

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 191. 13

ning på förevarande område under eu viss övergångstid lärer komma att på
sina håll mötas av betänksamhet, är styrelsen likväl övertygad om önskvärdheten
av att sådan lagstiftning kommer till stånd, enär endast härigenom
ordning och enhetlighet till nytta för såväl säljare som köpare för
framtiden kan åvägabringas.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, där icke annorlunda avtalats, den
alltjämt i stor utsträckning brukliga vedlängden av (i kvarter eller omkring
9 decimeter avföras ur handeln. Ehuru under krigsåren genom domänstyrelsens
och bränslekommissionens åtgöranden 1-metersveden var allmänt
införd, har sedermera en tendens till återgång till 9-decimetersved gjort sig
gällande, och hava prisen å en kubikmeter av 9-decimetersved i vissa fall
varit högre än å eu kubikmeter av 1-metersved, vilket torde ha sin förklaring
bland annat däri, att upphuggning av 9-decimetersved och uppdelning
av densamma i för eldstäder i allmänhet lämpliga mätt drager något mindre
kostnader än upphuggning och uppdelning av 1-metersved. Trots denna
omständighet anser sig styrelsen böra tillstyrka de sakkunnigas förslag med
hänsyn till de övervägande fördelar samt den ordning och reda på förevarande
område, som synas stå att vinna med ett genomförande därav.»

På grund av vad sålunda anförts har domänstyrelsen uttalat sin anslutning
till de sakkunnigas förslag och tillstyrkt, att detsamma måtte
läggas till grund för snar lagstiftning.

Ingenjörsvetenskapsakademien anför i sitt utlåtande — efter att hava
erinrat om att det behov av standardisering av vedmåtten, som påpekats
av Stockholms vedhandlareförening, vilken i detta sammanhang representerade
mellanhandsintresset, ytterligare understrukits av förutnämnda sakkunniga,
vilka kunde anses representera skogsbrukaren-producenten — i huvudsak
följande:

»För sin del kan ingenjörsvetenskapsakademien — vad den vedförbrukande
allmänhetens intresse beträffar — kraftigt vitsorda, särskilt med stöd
av de undersökningar, som under åren 1920 och 1921 på offentligt uppdrag
utfördes av ingenjören Gustaf Bergman, att ett verkligt behov föreligger av
ett statligt ingripande för reglering av vedförsäljningen i angivet avseende.
Vid nämnda undersökningar visade det sig, att rymdinnehållet av det i
Stockholm för detaljhandel med sågad och huggen ved vanligen använda
måttet en ''säck’ vid 36 uppmätta säckar varierade mellan 0.63 och 0.98
hektoliter med medeltalet omkring 0.8 hektoliter. Detta förhållande är otvivelaktigt
till förfång för köparen, som i allmänhet torde vara av den uppfattningen,
att måttet ifråga rymmer en hektoliter eller åtminstone, att alla
säckar rymma samma vedmängd. Det visade sig vidare, att en mycket stor
del av variationen i måttet härrörde från variationer i vedens längd, beroende
dels på att den ursprungliga famnveden från början var av varierande
längd, (89 och 100 centimeter) dels på att denna ved sågats i olika långa
delar.»

Akademien behandlar härefter frågan om åstadkommande av ett lämpligt
mått för uppmätning av mindre kvantiteter sågad och huggen ved, i vilket
avseende jag anhåller att senare få återkomma till akademiens yttrande, och
anför vidare, att eu viktig förutsättning för användbarheten av ett sådant
vedmått emellertid vore, att vedens längd vore fullt likformig. Det voi’e

Ingenjöra vetenskaps akademien -

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

nämligen ogörligt att för olika lång ved använda mått av olika omkrets,
emedan detta dels sannolikt skulle orsaka förväxlingar i vedgården, dels göra
den åsyftade kontrollmöjligheten illusorisk. Akademien fortsätter härefter:

»En lagstiftning, som syftar till en standardisering av vedmåtten, måste
alltså först fastställa en standardlängd för veden. Är denna bestämd, möta
sedan inga svårigheter att fastställa ett enhetligt rymdmått.

Det enda sättet att erhålla småved — sågad och huggen ved —- av enhetlig
längd synes vara att fastställa en enda längd för den ursprungliga
veden, kastveden. Dennas längd bör då lämpligen sättas till 1 meter, varigenom
småvedens längd nästan automatiskt blir fjärdedelen härav eller 25
centimeter, vilken liingd är synnerligen lämplig för eldning i vanliga kokspisar,
i det den torde giva minimum av vedkostnad. Genom att använda
ännu kortare ved kan man visserligen enligt akademiens undersökningar
minska åtgången av ved, men ej så mycket att denna minskning uppväger
ökningen i kostnad för det ökade beredningsarbetet. Även för eldning i
kakelugnar lämpar sig 25 centimeters ved förträffligt.

Skulle det ur skogsteknisk synpunkt synas nödvändigt, att även en kortare
kastvedslängd bleve tillåten, bör denna fastställas till 75 centimeter, vilket
tal är en jämn multipel av 25 centimeter. Synnerligen olämplig ur ovan
anförda synpunkter är den nu ofta använda längden av 6 kvarter (89 centimeter).

En standardisering av nu angivet slag möjliggör också fastställandet av
kubikmetern och hektolitern såsom enda lagliga mått för ved, en åtgärd
som akademien anser synnerligen påkallad.»

Akademien har slutligen förklarat sig på nu angivna grunder tillstyrka,
att föreskrift utfärdades om att ved för hushållsändamål icke Ange försäljas
i andra längder än, vad beträffade kastved, 1 meter eller 75 centimeter och,
vad beträffade sågad och huggen ved, 25 centimeter. I fråga om rymdmått
vid försäljning av ved har akademien förklarat sig i huvudsak tillstyrka
det av de sakkunniga framlagda förslaget.

I detta sammanhang torde här böra nämnas, att ingenjören Erlandsson i
avgivet utlåtande förklarat, att vid av honom gjorda eldningar framgått,
att småved i längder av */, meter lämnat bättre ekonomiskt utbyte än ved
i större längder. Att ett än bättre ekonomiskt eldningsresultat skulle medelst
kortare ved kunna ernås i vissa eldstäder, hade ådagalagts, men bleve kostnaden
för eldningen därför icke mindre, då den kortare vedens högre pris
till fullo uppvägde det bättre utnyttjandet av bränslet. Ved om ‘/, meters
längd vore alltså den ur bränsleekonomisk synpunkt mest lämpliga vedsorten.
Skulle denna vedlängd bliva antagen som standard, torde med det
snaraste alla konstruktörer av eldstäder komma att anordna desamma för
denna längd, något som skulle komma att lämna en stor vinst för allmänheten.
För eldning i pannor lämnade kastved i längder om 1 meter det
bästa resultatet.

Sveriges skogsägnreförbund

m. fl. föreningar.

Sveriges skogsägareförbund har i avgivet yttrande vitsordat, att den
redogörelse för rådande, föga tillfredsställande förhållanden på vedmarknaden,
som lämnats av de sakkunniga, vore riktig, och att det förelåge ett
behov av införande av en bättre ordning å detta område. Förbundet har
emellertid vidare anfört, att förbundet icke vore fullt övertygat om att lag -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

stiftningsåtgärder vore det enda eller bästa medlet för åstadkommande av
sådan bättre ordning. Därest emellertid lagstiftningsvägen ansåges böra beträdas,
ville förbundet uttala, att de grunder för en författning i ämnet,
som av de sakkunniga föreslagits, vore klokt avvägda och liite sig praktiskt
tillämpas utan olägenheter. Förbundet både dock velat understryka, vad de
sakkunniga framhållit därom att beträffande pappersved mätning i kubikmeter
borde vara obligatorisk endast vid mätning i löst mått; vid mätning
i fast mått borde jämväl andra måttenheter vara tillåtna.

Skogsägareförbundet har tillika förklarat, att då frågan jämväl berörde de
intressen, som representerades av Svenska trävaruexportföreningen, Svenska
cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, förbundet före avfattandet
av sitt nyss återgivna uttalande inhämtat sagda föreningars mening.

Styrelsen för Svenska skog svår dsf öreningen — vilken förening redan år Svenska
1918 vid årsmöte fattat en resolution av innehåll, att föreningen uttalade skogsvårdssig
tor enhetliga, på metersystemet grundade mätningsmetoder för rundvirke styrelse.
— har nu i avgivet yttrande anfört, att styrelsen funne, att en lagstiftning
i angivet syfte skulle vara synnerligen lämplig och bringa reda i handeln
med vissa virkesprodukter, främst kastveden. Särskilt beträffande denna
rådde vid försäljning fullständigt kaotiska förhållanden. Att erhålla någon
större förbättring i dessa utan eu lagstiftning i frågan torde få anses som
fullständigt uteslutet. Styrelsen vore därför beredd att på det livligaste
tillstyrka förslaget som grund för lagstiftning i ämnet.

Stockholms vedhandlareförening har i avgivet yttrande förklarat, att Stockholms
föreningen på det livligaste ville instämma i de sakkunnigas förslag. Där- vedhandiarejämte
har föreningen i fråga om storleken av målkärl för mätning av ved ,öieninsi
stjälpt mått uttryckt visst önskemål, och torde jag få återkomma därtill
i det följande.

Göteborgs kol- och koksdetaljörers förening har efter sammanträde med Göteborgs koi -

medlemmar

håll:

i föreningen gjort ett uttalande av i huvudsak följande inne -

och koksdetaljörers
förening.

»Föreningen instämmer uti de sakkunnigas förslag därom, att, då virke
för förbrukning inom landet försäljes i löst mått, mängden bör angivas i
kubikmeter. Vidkommande småved anser föreningen, att försäljning av
dylik ved bör ske antingen så, att kastveden uppmätes i ram om 1 kubikmeter,
sågas, hugges och överlämnas därefter till köparen, oavsett huru stort
hektoliterantalet blir, eller så, att småveden säljes i s. k. stjälpt mått per
hektoliter. Försäljning av travad, färdighuggen småved förekommer icke i
dessa trakter.

Försäljningen i stjälpt mått anser föreningen medverka till förebyggande
av illojal konkurrens, enär försäljning av travad ved mycket ofta ger anledning
till bättre eller sämre travning, vilket är från köparens sida mycket
svårt att kontrollera.

Vid försäljning av småved i stjälpt mått användas här i trakten uteslutande
flätade enekorgar av 1 hektoliters rymd, försedda med ståltråds -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Yttranden av
vedhandlare.

Andra yttranden.

inlägg för förebyggande av uttänjning. Föreningen anser enligt vunnen
erfarenhet dylik korg såsom ett ojämförligt bättre mått än säcken från både
säljarens och köparens sida, i det att bl. a. korgen är lättare för säljaren
att fylla och för köparen att kontrollera; och får föreningen för sin del förorda,
att dylik hektoliterskorg fastställes såsom det enhetliga rymdmåttet
härvidlag.

Föreningen instämmer med de sakkunniga däruti, att, därest icke annorlunda
avtalats, till bränsle färdighuggen småved må hava en längd av 1/i
meter och kastved en längd, utgörande hela mångfalder av ''/i meter.

Men härutöver får föreningen dock framhålla önskvärdheten av att småved
jämväl finge sågas av kastved om 90 centimeters längd. Inom denna
trakt av Sverige har nämligen i mycket hög grad införts s. k. sparkokare,
särskilt inom den mindre burgna delen av befolkningen. Till denna bränslespis
ävensom till flera av de här mest brukliga järnspisarna är 25 centimeters
småved allt för lång, utan får till dessa spisar användas småved
om 18—19 centimeter, d. v. s. om ''/,-del av 90 centimeters kastveden. 1 meters
kastveden kan härvid icke ifrågakomma, varemot jämväl /, meters kastveden
läte sig därtill användas medelst 3-sågning eller sålunda i 4 bitar.»

I övrigt hava yttranden inkommit från vedhandlare i Gotlands, Kristianstads,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län. Så gott som samstämmigt uttalas i dessa
yttranden anslutning till skogstaxeringssakkunnigas förslag. Enstaka undantag
förekomma dock, och i vissa av de i huvudsak tillstyrkande utlåtandena
förekomma reservationer och tilläggsförslag i enstaka punkter. Sålunda
yrka två vedhandlare i Kristianstad, att bestämmelserna även måtte omfatta
avfallsved. Fyra vedhandlare i Mariestad yrka, att kastveden måtte försäljas
i s. k. trealnarsfamn och längden därå bestämmas till sex kvarter eller 89
centimeter. I yttranden från Karlstad hemställes, att för mätning av småved
i stjälpt mått måtte få justeras lådor på två hektoliter, samt att jämväl
90 centimeters kastved måtte få förekomma. Sistnämnda yrkande göres
jämväl av en handlande i Arvika. Av en handlande i Filipstad hemställes
å andra sidan, att endast 1 meters kastved måtte få förekomma, samt
att småveden alltid skulle säljas i travat mått. Från Falun anföres, att
därstädes sedan år 1918 för uppmätning av småved allmänt brukades en
ram med 25 centimeters vedlängd, rymmande en hektoliter, varjämte framhålles,
att ännu lämpligare än denna ram syntes vara en buntningsapparat,
medelst vilken eu myckenhet om 1 hektoliter ved efter uppmätning i
hektoliterram liopbuntades med en grov järntråd. Av vedhandlare i Gävle
och Sundsvall tillstyrkes, att småved icke måtte få säljas annat än i stjälpt
mått.

Från övriga län, där vedhandlare beretts tillfälle att avgiva yttrande i
frågan, hava sådana yttranden icke inkommit.

I vissa län hava däremot yttranden avgivits av andra än vedhandlare.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har överlämnat yttrande från överjägmästaren
i västra distriktet, i vilket yttrande i huvudsak uttalats anslutning till

Kungl. Maj:ts proposition Nr JM.

de sakkunnigas förslag men avstyrkts, att bestämmelser utfärdades angående
pappersvedens försäljning efter metermätt. Det förekomme nämligen ofta,
att pappersved eventuellt vore avsedd att försäljas till utlandet såsom props,
och för sådant ändamål vore det erforderligt, att virket vore apterat efter
engelska fot. — Från magistraterna i städerna i Värmlands län hava jämväl
inkommit tillstyrkande utlåtanden.

Redan tidigare under mitt anförande har jag framhållit önskvärdheten av
att statsmakterna sökte i lagstiftningsväg åstadkomma större reda och ordning
på vedhandelns område. Samma åsikt har uttalats ej mindre av 1918
års riksdag än även av min företrädare i ämbetet i hans nyss återgivna
yttrande i statsrådet den 20 februari 1920. Den sålunda uttryckta uppfattningen
har på det livligaste bekräftats av skogstaxeringssakkunnigas utredning
och de över samma sakkunnigas utlåtande avgivna yttrandena, för
vilka jag nu redogjort. I dessa har också allmänt och kraftigt uttryckts
önskemål om en snar lagstiftning i anslutning till de sakkunnigas förslag,
och jämväl i de särskilda punkterna har detta förslag bland de hörda myndigheterna
och korporationerna i huvudsak vunnit allmän anslutning. Även
enligt mitt förmenande är förslaget väl avvägt med hänsyn såväl till den allmänna
samfärdselns krav på ordning och säkerhet som till bränsleekonomiska
synpunkter, och jag anser, att förslaget lämpligen bör läggas till grund för
proposition till riksdagen i ämnet. Jag torde emellertid böra, särskilt i anledning
av vad som anförts i vissa avgivna utlåtanden, något beröra de
olika punkterna i förslaget.

Fastställande av viss längd å saluhållen ved föreslogs, som förut nämnts,
redan i 1918 års proposition i frågan, och tanken därå vann då riksdagens
understöd. De sakkunnigas förslag äger emellertid enligt mitt förmenande beträffande
kastveden ett avsevärt företräde framför nyssnämnda förslag, däruti
att det bereder möjlighet till vedens sågning såväl i 75 centimeters som
i 1 meters längder och därigenom tar hänsyn till de invändningar, vilka
tidigare framställts därom att beträffande vissa slag av ved 1 meter vore
ett alltför stort mått. Att märka är även, att enligt förslaget jämväl andra
längder å kastveden skola få levereras, då avtal därom träffats.

Också i fråga om den s. k. småveden innebär de sakkunnigas förslag en förbättring,
genom den förenkling, det måste medföra, att erhålla blott en normallängd,
25 centimeter eller en fjärdedels meter, å småveden i stället för det flertal
längder, som år 1918 föreslogos. Från skilda sakkunniga håll har också vitsordats,
att sagda vedläng l är den för hushållsändamål ekonomiskt lämpligaste.
Såsom de sakkunniga anfört, låter det sig visserligen ej göra att
stadga 25 centimeterslängden såsom obligatorisk; då denna längd är förstör för
användning för vissa speciella ändamål, måste nämligen, såsom i det nyss återgivna
yttrandet från Göteborg yrkats, möjlighet finnas att, om en köpare
önskar det, leverera ved av mindre längder. Det får dock anses innebära
en stor trygghet för den allmänna rörelsen, att en säljare vid straffpåföljd
Bihang till riksdagens protokoll 19ZA. 1 samt. /;>? höft. (Nr 191.) 2

Departe ments chefen.

Längden å
saluhållen
ved.

Definitioner.

Måttenheter
vid försäljning
av ved.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

blir skyldig att, om ej annat uttryckligen begäres, leverera småveden i längd
av en fjärdedels meter. Genom en bestämmelse av sådant innehåll får även
privaträttsligt en stark presumtion anses uppstå för att ett visst avtal om
köp av ved avsett sådan av nyssnämnda längd. I de fall, då försäljning
avser ved av annan längd än en fjärdedels meter, bör vedens längd alltid uppgivas.
Kontrollen över att olovliga vedlängder icke användas torde lättast
kunna försiggå på det sättet, att då, som vanligt torde bliva, ved sålts
i hektoliterram såsom 1 hektoliter, man förvissar sig om att veden håller
25 centimeter i längd.

Såsom av de sakkunniga anförts, råder å förevarande område stor förvirring
beträffande innebörden av olika beteckningar. Det måste därför
anses vara av stor betydelse, att ordning och trygghet beredas jämväl i
detta hänseende. För sådant ändamål synas de vanligast förekommande
beteckningarna böra uttryckligen definieras i den blivande författningen i
ämnet, i förhoppning att de sålunda fastslagna benämningarna skola vinna
allmän burskap i rörelsen. Som löst mått synes därvid, enligt vad jag
från sakkunnigt håll inhämtat, böra betecknas virkes rymdinnehåll vid uppmätning,
utan att vid virkets uppläggning uppkomna tomrum frånräknas.
Vedens rymdinnehåll i travat eller staplat skick lärer böra betecknas travat
mått, och rymdinnehållet, då virke mätes, sådant det fallit vid stjälpning
eller kastning, stjälpt mått.

En huvudpunkt i de sakkunnigas förslag är, jämte fastställande av normallängder
för veden, föreskriften om att ved endast får säljas efter metersystemets
rymdenheter. Den av de sakkunniga i anledning av förberörda
riksdagsskrivelse i detta hänseende verkställda utredningen synes mig, sedd
i sammanhang med de däröver avgivna yttrandena, giva vid handen, att
det är praktiskt möjligt att tillmötesgå det av 1918 års riksdag uttalade
önskemålet, att kubikmetermåttet måtte lagligen fastslås såsom grundläggande
för vedhandeln. Sant är visserligen, att benämningen »famn» såsom
beteckning för än den ena, än den andra vedmängden är så rotfast i det allmänna
medvetandet, att det torde möta vissa svårigheter att få densamma ur
bruk, men dylika svårigheter lära icke böra avhålla från en lösning av frågan,
som från alla sakkunniga och intresserade håll betecknas såsom möjlig att
småningom genomföra och såsom varande den enda riktiga. Vad sålunda
anförts äger motsvarande giltighet beträffande den omfattande användningen
av beteckningarna säck, korg, mått m. fl. för att vid vedinköp angiva
myckenheten. Även i detta hänseende lärer det på sina håll kunna visa
sig ganska svårt att förmå allmänheten att vänja sig vid försäljning efter
hektoliter, och, såsom i visst fall skall kunna förekomma, efter tiondels kubikmeter.
Utredningen synes mig emellertid hava givit vid handen, att jämväl
i detta avseende ett fastslående av metersystemets måttenheter såsom obligatoriska
är den enda möjligheten att råda hot på det nuvarande oefterrätt -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191. 1.9

lighetstillständet. Däremot kan det icke synas lämpligt att, såsom på sina
håll ifrågasatts, förbjuda leverans av ved i siickar och dylikt. Det torde
vara tillräckligt, att en leverantör är skyldig att sälja efter hektoliter och
kubikmeter och får ansvara för att säckarna innehålla den myckenhet i
nämnda mått, som han uppgivit.

Under övervägande har varit en mindre långt gående åtgärd, nämligen
att fortfarande tillåta beteckningarna famn och säck m. 11. men lagfästa dem
såsom lovliga blott för visst kubikinnehåll. En dylik utväg synes emellertid
knappast vara att tillråda, då man därigenom endast riskerar att ytterligare
öka antalet »famnar» och »säckar», utan att någon motsvarande fördel vinnes.

Emellertid är det tydligen icke tillfyllest, att man fastslår de enheter, i
vilka myckenheten av saluhållen ved skall angivas. Såsom förut anförts,
kunna dessa enheter vara uttryck för eu kubikmassa av mycket olika storlek,
allt efter det skick, vari veden uppmätes. De sakkunniga hava föreslagit,
att denna olägenhet skulle avhjälpas därigenom att en säljare alltid skulle
vara skyldig angiva, om viss försäljning avsett ved i travat eller i stjälpt
mått. Av flera skäl anser jag i likhet med de sakkunniga, att det icke
är lämpligt att, såsom ifrågasatts, förbjuda försäljning av ved i stjälpt
mått. För skapande av reda synes det mig emellertid icke vara tillräckligt
med den av de sakkunniga föreslagna föreskriften, vars iakttagande alltid
lätt skulle komma att försummas. Vad som är av vikt synes vara, att
det före leveransen blir klart mellan parterna, vilket slags mått deras avtal
avser. Härtill bör, liksom beträffande vedlängderna, sluta sig eu presumtion
för att endera måttet avses. Då försäljning i travat mått torde vara den
vanligaste, bör det alltså vara presumtion för att visst köp avsett detta mått.
För nu angivna ändamål synes erfordras en bestämmelse, att en säljare skall
vara underkastad ansvar, om han, utan att sådant påfordrats av köparen,
angiver vedens myckenhet i stjälpt mått. Då, såsom de sakkunniga anfört,
en viss vedmängd i travat mått upptager ungefär en tiondel mindre kubikinnehåll,
när den uppmätes, efter det den blivit sågad och huggen, än vid
uppmätning i travat skick dessförinnan, lärer, utöver vad sålunda anförts,
erfordras en föreskrift av innehåll, att vid försäljning av viss myckenhet
sågad och huggen ved i travat mått myckenhetsangivelsen skall avse rymden
vid vedens uppmätning, efter det den sågats och huggits. I motsatt
fall finns ju icke möjlighet för en köpare att kontrollera, att han bekommit
all den inköpta veden, även om uppmätningen varit riktig. En
annan sak är, att det naturligen alltid måste stå en person fritt att köpa
viss myckenhet osågad ved och samtidigt träffa avtal med säljaren om
vedens sågning och huggning. Hinder kommer sålunda icke i fortsättningen
att möta för en, efter inkomna yttranden att döma, i vissa delar av
landet rätt allmän sedvänja i sådan riktning. Nyss åsyftade föreskrift skulle
alltså få betydelse blott för de fall, då det icke är klart, vad parternas avsikt
varit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Annat virke
in brännved.

Hittills har jag endast behandlat frågan om ordnande av handeln med
ved, avsedd till bränsle. Av de sakkunnigas betänkande framgår emellertid,
att de utvidgat sitt förslag, i vad angår obligatorisk uppmätning efter metersystemets
rymdenheter, till att avse även annat slags virke, dock endast då
virket säljes i löst mått och är avsett för förbrukning inom landet. För
exportvaror skulle de förut återgivna bestämmelserna i 1914 års kungörelse
om rätt till användande av andra mätningsredskap — och följaktligen andra
måttenheter — än metriska alltjämt äga tillämpning. Att märka är för
övrigt, att förslaget blott avser försäljning, ej aptering och dylikt, efter
metersystemets enheter för rymd; längden skulle ej vara bunden vid hela
och fjärdedels meter. De intresserade enskilda sammanslutningarna hava
icke haft något att erinra mot en bestämmelse av det innehåll, som nyss
angivits. Då det lärer förekomma, att virke, upphugget till pappersved för
förbrukning inom landet, sedermera säljes till bränsle, synes vidare en sådan
utvidgning av lagstiftningen vara en konsekvens av ordnandet av handeln
med brännved. Även i övrigt skulle en dylik utvidgning otvivelaktigt i
många avseenden vara till stort gagn, och jag har därför ansett bestämmelse
i sådant hänseende böra upptagas i förslaget. Emellertid förekommer även,
att virke, som varit avsett att exporteras och som upphuggits och uppmätts
exempelvis efter engelska fot, inom landet försäljes efter detta mått för
bränsleändamål. Då det tydligen icke bör läggas hinder i vägen för dylik
försäljning, lärer man följaktligen böra bestämma undantaget från lagstiftningen
så, att det innefattar allt virke, som upphuggits huvudsakligen för
förbrukning utom riket. Av motsvarande skäl bör tydligen brännved definieras
såsom virke, vilket upphuggits för att användas till bränsle.

Man torde dock kunna och böra gå ett steg längre, nämligen till
viss reglering av längden även å annat virke än brännved. Enligt vad
jag från sakkunnigt håll inhämtat, förekommer ej sällan — och särskilt
när virke, avsett att inom landet förbrukas såsom pappersved, upphugges
i samband med avverkning efter utländskt mått av exportvirke — att av
praktiska skäl jämväl pappersveden upphugges efter det utländska måttet.
Det kan då visserligen ej synas lämpligt att lägga hinder i vägen för
dylikt bruk genom att förbjuda virkets försäljning inom landet såsom
kastved i de längder, vari virket upphuggits, eller i jämna delar därav.
Jag erinrar om att i varje fall bestämmelsen om skyldighet att sälja efter
kubikmeter gäller även för det här avsedda fallet. Men då dylikt virke
säljes sågat och hugget, i sådant skick att det är färdigt till förbrukning
såsom bränsle för kushållsändamål, lärer det utan obillighet
kunna fordras, att bestämmelsen om 1/rmfderslä.ngder iakttages. Skulle
ej föreskrift i sådant avseende meddelas, vore mycket förlorat av den
trygghet, man genom de här behandlade förslagen velat bereda den, som
köper ved i småkvantiteter. Enligt min mening bör fördenskull stadgandet
om längden å saluhållen småved äga motsvarande giltighet i nu avsedda
fall. Jag vill påminna om, att vid sågningen eventuellt uppkom -

Kungl. Maj.-ts proposition Nr IM.

mande ändstycken komma att kunna säljas som avfallsvirke och möjligen,
om överenskommelse därom träffats, även som hushållsbränsle. — Vad
nu anförts om längden å pappersved in. in., då den säljes färdig till förbrukning
såsom bränsle för hushållsändamål, synes i lika grad böra gälla,
då, såsom också lärer förekomma, virke, som ursprungligen varit avsett
att exporteras, sedermera säljes inom riket till bränsle.

Vad slutligen angår tiden för ikraftträdandet av den förordade lagstiftningen,
torde, då i en del fall virke ej försäljes förrän under tredje året efter
avverkningen, en övergångstid av tre år vara erforderlig i fråga om bestämmelserna
angående bestämda längder å veden. Då enhetlighet beträffande
vedlängderna lärer vara en förutsättning för att man skall kunna kräva
obligatoriskt användande inom vedhandeln av metersystemets rymdenheter
och iakttagande av övriga nu ifrågasatta bestämmelser, torde för lagstiftningen
i dess helhet lämpligen böra stadgas en övergångstid av samma längd.

I enlighet med de av mig nu angivna grunderna har inom finansdepartementet
utarbetats folkslag till förordning med vissa bestämmelser angående
handel med brännved och annat virke i löst mått.

Jämte de bestämmelser, som lämpligen hava sin plats i en dylik förordning,
erfordras emellertid i sammanhang därmed vissa jämkningar i de
förhållanden, som regleras genom 1885 års förordning om mått och vikt.
Ett av mynt- och justeringsverket avgivet förslag till- dylika bestämmelser
torde få såsom bilaga (bil. B) fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Vissa av
de föreslagna ändringarna äro av den natur, att riksdagens medgivande lärer
erfordras till desamma, nämligen dels angående justering av mätningsredskap
för mätning av mindre kvantiteter småved i travat mått samt
för mätning av kastved av 75 centimeters längd och dels angående justering
av redskap för uppmätning av småved i stjälpt mått, i samband
varmed lämpligen synes böra vidtagas viss omläggning av gällande bestämmelser
om stämpling av förvarings- och transportkärl.

Vad först angår redskap, avsedda för mätning av travad småved i mindre
kvantiteter — för större kvantiteter kunna lämpligen de nu befintliga 1-, 2- och
4-kvadratmetersramarna användas — fordras tydligen på grund av föreskrifterna
om försäljning av småved efter hektoliter, att justerade redskap för
uppmätning av dylika kvantiteter ställas till förfogande. Behov finnes
framför allt av ramar av sådana dimensioner, att däri inlagd ved av 25
centimeters längd utgör eu hektoliter, varjämte möjligen böra åstadkommas
ramar, avsedda för 2 och 8 hektoliter. Å dylika ramar bör sättas en stämpel,
utvisande kubikinnehållet av däri staplad 25 centimeters ved. möjligen
också innehållet av ved av vissa andra längder.

De sakkunniga hava ifrågasatt, att vid sidan av dylika ramar något
enklare transportredskap i form av säck eller dylikt skulle få godkännas
såsom hektolitermått vid leverans av travad småved. Mynt- och justerings -

1 kraftträdande.

Ändringar i
förordningen
om mått ock
vikt.

Nya rammått.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

verket har i sitt förslag förklarat sig icke kunna instämma med de sakkunniga
i denna del; vilket utseende man än gåve åt en säck och huru
man än bestämde dimensionerna för densamma, komme den alltid att utgöra
en mer eller mindre obestämhar rymd, lätt att ändra och på grund av
materialets ringa hållbarhet snart avvikande från den rätta. Även ingenjörsvetenskapsakademien
har ansett, att en åtgärd, sådan som den ifrågasatta,
ej torde behöva tillgripas. Såsom resultat av ett mellan akademien och
Stockholms vedhandlareförening företaget samarbete i syfte att utarbeta ett
kombinerat mått- och transportkärl för sågad och huggen ved i småposter
— vid vilket arbete man även tillgodogjort sig de av ingenjören Gustaf
Bergman under omförmälda utredningsarbete vunna erfarenheterna — hade
framkommit en fullt användbar typ, avsedd för 25 centimeter lång ved,
nämligen en rektangulär träram med en bredd av 43 centimeter och en
höjd av 93 centimeter samt alltså rymmande en hektoliter dylik ved. Träramen
skulle vara kraftigt järnbeslagen i hörnen och försedd med ett längs
ena långsidan fästat omhölje av säckväv, vilket genom en enkel snörning
skulle kunna svepas omkring veden för att kvarhålla densamma i måttet.
Veden skulle transporteras i måttet till köparen, vilken då bleve i tillfälle
att kontrollera uppmätningen. Genom provning i vedgårdar och försök
med transport av ved hade ådagalagts, att användningen av detta vedmått ej behövde
förorsaka någon fördyring av arbetet med vedens inlastning och transport.

Väl får det anses önskvärt, att, innan det av ingenjörsvetenskapsakademien
sålunda föreslagna mätningsredskapet fastslås såsom ägande laga vitsord,
vissa närmare undersökningar verkställas angående dess lämplighet i olika
avseenden och i olika delar av landet samt om merkostnaden för dess begagnande,
på sätt som förutsatts, vid varje leverans av ved i hektoliter.
Sådana undersökningar hava med hänsyn till den sena tidpunkten för ingivandet
av de sakkunnigas betänkande och yttrandena däröver ej nu medhunnits.
Möjligen kan också det föreslagna redskapet genom experiment
ytterligare förbättras. Emellertid är det min förhoppning, att den anvisade
vägen skall visa sig framkomlig, och jag har därför ej ansett nödigt framlägga
något förslag angående justering av sådant särskilt redskap, som av de
sakkunniga förordats. Erforderliga bestämmelser för genomförande av ingenjörsvetenskapsakademiens
förslag kunna meddelas av Kungl. Maj:t, respektive
mynt- och justeringsverket, och proposition till ett annat års riksdag erfordras
således ej på grund av det uppskov i viss detalj, som sålunda förordas.
Det bör blott tillses, att bland de rammått, som fastställas, medtages ett
mått av de av akademien förordade dimensionerna, något som också av
mynt- och justeringsverket föreslagits.

I fråga om ramar, avsedda för mätning av kastved, har myntverket föreslagit,
att de nu justerbara ramarna, som äro avsedda för mätning av 1,
2 och 4 kubikmeter ved av 1 meters längd, skulle kompletteras med ramar,
avsedda för mätning av 1 och 2 kubikmeter 75-centimeters ved. De sakkunniga
hade stannat vid att påpeka behovet av en ram för uppmätning

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 191. -‘i

liv 1 kubikmeter 75 centimeters ved, därvid de tydligen ansett, att nu
befintliga ramar skulle användas, ramen för 2 kubikmeter för mätning
av lVj kubikmeter 75 centimeters ved och ramen för 4 kubikmeter för
mätning av 3 kubikmeter dylik ved. Behov av ramar för mätning av hela
kubikmeter ved om 75 centimeter kommer naturligen att förefinnas, men
mot myntverkets förslag kan anmärkas, att det icke kan vara lämpligt, att
ett alltför stort antal ramar skola förekomma, då därav lätt kan föranledas förväxling
pa grund av den ringa skillnaden i storlek mellan olika ramar. Vid
sådant förhållande synes kunna ifrågasättas, huruvida det icke voro möjligt
att tillåta sådan konstruktion på ramarna, att deras övre vertikala
bom gjordes höj- och sänkbar, så att viss ram med en höjd av bommen angåve
måttet för 1 kubikmeter 1-metersved och med en annan höjd samma volym
av 75-centimeters ved. Om dylik anordning vidtoges, skulle det nuvarande
antalet ramar för kastved icke behöva ökas. Denna fråga bör dock närmare
undersökas, innan bestämmelser i ämnet utfärdas.

Beträffande formen för meddelande av bestämmelser om beskaffenheten av
och måtten å de rammått, som sålunda kunna bliva erforderliga för ordnande
av vedhandeln enligt de sakkunnigas förslag, tillåter jag mig att erinra
om att Kungl. Maj:t genom proposition (nr 175) till 1922 års riksdag, vilken
proposition av riksdagen bifölls, föreslog riksdagen förklara, att det måtte
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, vilka slag av vågar, som skulle
kunna justeras såsom lagliga vägningsredskap, samt att Kungl. Maj:t genom
proposition (nr 169) till 1923 års riksdag, vilken proposition jämväl vunnit
riksdagens bifall, föreslagit riksdagen förklara, att det måtte ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka längdmått, målkärl och
vikter skulle kunna justeras såsom lagliga redskap för mätning och vågning.
Såsom skäl för sistnämnda förslag anfördes av föredragande departementschefen,
bland annat, att det vid flera tillfällen visat sig, att den praktiska
utvecklingen på jämförelsevis kort tid lett till användning i stor utsträckning
av mätnings- och vägningsredskap för myckenheter, som ej angåves
i förordningen om mätt och vikt. Att för varje gång ett behov av
justering av dylika nya redskap kunde inställa sig och justering utan fara
för åsidosättande av grundprinciperna i nämnda förordning skulle kunna
tillåtas, inhämta riksdagens medgivande, syntes innebära en onödig och kostsam
omgång.

De sålunda anförda skälen synas äga motsvarande giltighet i fråga om
justering av ramar, avsedda för mätning av ved. Att nu förelägga riksdagen
förslag till godkännande av de nya rammått, som kunna föranledas av
det föreslagna ordnandet av vedhandeln, synes mindre lämpligt även ur den
synpunkten, att det icke är uteslutet, att vid den nya lagstiftningens tillämpning
i praktiken det kan visa sig nödvändigt att medgiva justering av
nya storlekar av ramar. Jag anser fördenskull, att i nu förevarande hänseende
Kungl. Maj:t lämpligen bör föreslå riksdagen förklara, att det må
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för vilka rammått må

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

kunna justeras såsom lagliga mätningsredskap för mätning av ved i travat
mått.

sktpnififr1"ved 1 fråga om mått tör ved 1 stjälpt matt gäller för närvarande endast föreBtjälpt
mått. nämnda kungörelse av den 3 juni 1921 angående justering av vissa för transport
av ved avsedda transportkärl. Med stöd av denna kungörelse hava såsom
förvarings- och transportkärl stämplats dels vissa burar, avsedda att i vedgårdarna
användas vid uppmätning av ved i stjälpt mått, dels ock för transport
av ved i sådant mått avsedda kärror av rätvinklig form, rymmande 2
kubikmeter. Därjämte förekommer emellertid i stor utsträckning transport i
såväl stämplade kärror av annan form som i ostämplade kärror. Erfarenheten
har visat, att åtskilliga av de sålunda använda redskapen icke i praktiken
lämna den kvantitet ved, som de uppgivas rymma, beroende bland annat på
att redskapens form ofta medför, att vid vedens istjälpning orimligt stora
tomrum uppstå. De enda transportredskap, som lämna nödig säkerhet,
synas vara nyssnämnda rätvinkliga kärror, och ett önskemål är därför, att
sådana transportredskap så mycket som möjligt komma till användning.
Oavsett detta synes kravet på att även ved i stjälpt mått skall säljas efter
kubikmeter medföra, att tillgång beredes till justerade mått, avsedda för
mätning av dylik ved. Det nyss avsedda förfaringssättet, att för dylikt
ändamål använda burar, vilka endast äro stämplade och därför icke äga
laga vitsord, måste anses oegentligt. Frågan angående beredande av ökad
användning av nyssnämnda kärror synes då lämpligast lösas på det sätt,
att bland de mått, som alltså böra få justeras för dylik mätning, upptages
ett mått om två kubikmeter av dimensioner, vilka äro lämpliga såsom mått
för sådana kärror. Dessa skulle sålunda kunna få justeras, och endast uppmätning
i sådana men ej i andra kärror skulle medföra laga verkan. —
Vad angår de storlekar, i vilka mått för nu avsedda ändamål böra få
justeras, bar av utredningen framgått, att mindre mått än en kubikmeter
icke böra få ifrågakomma, då de erhålla så små dimensioner, att vid vedens
istjälpning alltför stora tomrum uppstå. Stockholms vedhandlareförening
framhåller, att även ett mått på 1 kubikmeter är alltför litet, och riktigt
är, att den vedmängd, som fyller två dylika mått, icke fullständigt fyller
ett mått å 2 kubikmeter. Skillnaden är emellertid obetydlig, och då ett mått
på 1 kubikmeter knappast lärer kunna undvaras, synes man vara nödsakad
bortse från anförda förhållande.

Beträffande den nu berörda frågan om de storheter, i vilka målkärl, avsedda för
ved i stjälpt mått, skola få justeras, synes böra gälla detsamma, som nyss anförts
om sättet för fastställande av storleken på rammått. Riksdagens medgivande
synes därför böra begäras allenast därtill att mått, avsedda för nyss nämnt
ändamål, må kunna justeras, samt till att Kungl. Maj:t må få bestämma de
storheter, i vilka dylika mått skola kunna justeras. Beträffande den närmare beskaffenheten
av dylika mått lärer det tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma;
jag vill här endast erinra om att mynt- och justeringsverket förutsatt, att

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 191. 25

mätten skola kunna vara förfärdigade av järnband eller träspjälor och att
deras uppmätning skall få ske med längdmått. Å måtten bör angivas, att
justeringen endast avser mätning av ved i stjiilpt mätt.

1. detta sammanhang vill jag framhålla, att vad sålunda föreslagits icke
skulle komma att utgöra hinder för den, enligt förut återgivet yttrande, i
Göteborg brukliga försäljningen i korgar av ved i stjälpt mått. Följden av
den föreslagna lagstiftningen skulle endast bliva, att säljaren av en dylik
korg med ved finge ansvara för att innehållet utgjorde viss del, exempelvis
en tiondel, av eu kubikmeter ved, d. v. s. för att tio dylika korgar
ved tillsammans fyllde ett kubikmetermått.

Jag erinrade i början av mitt anförande om skillnaden enligt 1885 års Ändring av
förordning mellan mätnings- och vägningsredskap, å ena sidan, och förvarings-
och transportkärl, å andra sidan, och framhöll, att sistnämnda slags stämpling av
redskap efter undersökning åsättas i huvudsak lika stämplar som de förra, ''”"nspoftred''''
alltså även kronomärke, och att den skillnaden dem emellan, att de senare skap.
ej få stämplas, med mindre de till formen avvika från de förra, i fråga
om redskap, avsedda för ved, i viss mån upphävts genom 1921 års förberörda
kungörelse. Det skulle här föra för långt att historiskt utreda upprinnelsen
till sagda bestämmelser; här må blott anföras, att anledningen till olikheterna
i bestämmelserna tydligen varit den olika utgångspunkten för undersökningen
i de båda fallen: beträffande mätningsredskap skall undersökas, huruvida
kärlets storlek överensstämmer med det därå angivna måttet, varom icke, så
godkännes ej redskapet, medan i fråga om förvarings- och transportkärl den
verkliga rymden utrönes och redskapet stämplas, oavsett hur stor rymden
är. Jämväl beträffande sistnämnda slags redskap var undersökningen ursprungligen
en justering och kallades med detta namn, och det var då naturligt,
att kronomärke åsattes dessa redskap. Redan vid antagandet av
1855 års lagstiftning om mått och vikt, vilken i uppställning och i många
fall även till innehåll ligger till grund för ännu gällande författning,
rådde enighet mellan Kungl. Maj: t och riksdagen samt vetenskapsakademien
om att, så som bestämmelserna om förvaringskärl utformats och på det
att dessa kärl ej skulle kunna anses som målkärl, förvaringskärlen ej
borde förses med kronomärke, men av någon anledning kom bestämmelse
om åsättande av sådant märke ändock att inflyta i lagstiftningen. I denna
punkt har lagstiftningen sedan förblivit oförändrad, något som i vissa fall medfört
olägenheter på grund av sammanblandning med justering av målkärl.

Det har dock icke medfört verkliga nackdelar, förrän i samma mån som man
börjat medgiva stämpling av förvaringsredskap, oaktat de ej till formen skilja
sig från målkärl. Med hänsyn till den sålunda lämnade redogörelsen synes
hinder icke möta mot att nu vidtaga den förändringen, att vid stämpling av
förvarings- och transportkärl kronomärke ej skall åsättas. Genom en sådan
förändring, vilken nu av myntverket föreslagits, vinnes på enklaste sätt det
förut omtalade ändamålet, att de rätvinkliga vedkärrorna, vilka skulle få

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

justeras som målkärl för mätning av ved i stjälpt mått, komme att tydligt
skilja sig från andra transportredskap. Jag vill erinra om att i myntverkets
förberörda förslag av år 1918 till ny lagstiftning om mått och vikt,
däri stämpling av förvarings- och transportredskap ersatts med ett nytt
institut, märkning, myntverket föreslagit, att vid dylik märkning kronomärke
ej skulle åsättas. På nu anförda skäl anser jag, att riksdagens medgivande
bör inhämtas till ändring i här åsyftad riktning av 1885 års förordning.

I de nu ej berörda hänseenden, uti vilka myntverket i sitt till statsrådsprotokollet
fogade förslag hemställt om ändring i samband med vedhandelns ordnande,
synes nämnda förslag vara av beskaffenhet att kunna av Kungl.
Maj:t avgöras, och jag saknar alltså anledning att i detta sammanhang ingå
på frågan därom.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat
förslag till förordning med vissa bestämmelser angående handel med brännved
och annat virke i löst mått samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition till riksdagen föreslå riksdagen att

l:o) antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser
angående handel med brännved och annat virke i löst mått;

2:o) besluta,

a) att såsom lagliga redskap för mätning av ved i stjälpt mått må justeras
rymdmått av minst 1 kubikmeters rymd, och

b) att vid stämpling av förvarings- och transportredskap kronomärke icke
vidare skall åsättas;

3:o) förklara,

a) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, för
vilka rammått må kunna justeras som lagliga redskap för mätning av ved i
travat mått, och

b) att det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de storheter, dock
minst 1 kubikmeter, för vilka rymdmått må kunna justeras som lagliga redskap
för mätning av ved i stjälpt mått.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse, bil. litt.... vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Grip.

K un f/l. Maj: In proposition Nr IM.

Bilaga A.

Till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition nr 152 föreslagit 1918 års riksdag
antagandet av en förordning, att saluhållen ved skulle hålla en
längd av 1 meter eller vara delad i längder utgörande Va, Vs, V» eller Vs
meter, vilket förslag riksdagen förklarade sig icke kunna bifalla utan
anhöll om ny utredning jämte förslag till riksdagen om och i vilken
omfattning kubikmetermåttet må kunna läggas till grund vid försäljning
av brännved, har genom nådig remiss ärendet hänskjutits till de sakkunniga
för anordnande av skogsavverkningsstatistik och taxering av
Sveriges samtliga skogar och få de sakkunniga på grund härav vördsamt
anföra följande.

De av Kungl. Maj:t och riksdagen berörda olägenheterna vid handeln
med brännved göra sig i huvudsak gällande på två, i viss mån skiljaktiga
punkter, nämligen dels vid saluhållande av sågad och huggen ved,
färdig för eldning i kakelugnar och spisar, vilket sortiment lämpligen
kan kallas »småved», dels ock vid handel med den grövre och längre
s. k. »kastveden », ur vilken småveden i regeln framställes.

Vid försök att åstadkomma en lösning av nu rådande virrvarr torde
man böra betrakta frågan från dessa dubbla synpunkter och därvid
lämpligen utgå från småveden, som i städer och större samhällen utgör
en betydande handelsvara, i det att snart sagt hela den mindre burgna
delen av befolkningen inköper sitt vedbebov i denna form. Som bevis på
frågans aktualitet för speciellt större samhällen må anföras, att begäran
om vedhandelns ordnande till Kungl. Maj:t ingivits av bl. a. Stockholms
stadsfullmäktige, Stockholms städs livsmedelsnämnd och Stockholms
vedhandlareförening, vilka samtliga betonat det osäkerhetstillstånd,
som för närvarande råder beträffande handeln med småved.

Småved.

Det beklagliga osäkerlietstillståndet inom städernas vedhandel med
småved beror enligt sakkunnigas mening dels därpå, att ofta ingen verklig
mätning äger rum utan användes som saluenliet det obestämda eller
snarare mångtydiga transportmåttet »en säck», dels ock därpå att vid försäljning
efter verkligen uppmätt kubikmått flera sorters olika travning
eller läggning av veden förekommer, varigenom även fullt laggilla mått
bliva missvisande, detta desto mer som åtminstone i Stockholm med omnejd
en fullkomligt felaktig terminologi under senare åren börjat komma
till användning inom vedhandeln.

Vad då först själva mätningsförfarandet beträffar kan detta försiggå
efter i huvudsak tre olika metoder, vilka för ett och samma vedparti
giva väsentligt olika resultat. Dels kan nämligen själva kastveden staplas
och mätas i eu enligt 1885 års förordning justerad ram, innan försåg -ning till småved äger rum, dels kan också själva småveden travas och
mätas antingen med längdmått eller i någon sorts hektoliterram, vilken

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 191.

dock icke ännu är officiellt godkänd, och dels kan småveden slutligen
kastas eller stjälpas titan ordning i transportkärror, vilka enligt förordning
den 3 juni 1921 l’å kontrolleras och godkännas av justerare och torde
vanliga rymden av sådan kärra vara två eller stundom eu kubikmeter.

. kubikmeter småved har sålunda den trefaldiga betydelsen av antingen
en kvantitet småved, som kan framställas ur en kubikmeter i ram
travad kastved, dels ock en kubikmeter småved, travad och uppmätt efter
huggningen samt dels slutligen ett rymdmått av 1 kubikmeter, fyllt med
utan ordning inkastad småved, vilken senare mätningsmetod lämpligen
går undet namnet »stjälpt matt». Att den i dessa tre mått ingående
vedkvantiteten ingalunda är lika, ligger i öppen dag och speciellt håller
det stjälpta måttet en väsentligt mindre vedmassa än båda de travade
måtten. Då de sakkunniga haft speciell anledning att syssla med dessa
frågor vid de undersökningar av fastmassehalten hos olika virkessortiment,
vilka framlagts i ett betänkande den 28 februari 1923 angående »Vid
virkesmätning erforderliga relationstal», må det ur denna undersökning
anföras, att de sakkunniga funno fastmassehalten hos småhuggen stamved
mätt i stjälpt matt utgöra 40 a 43 procent, dock något varierande med
måttkärlets väggyta, medan däremot travad, ordinär kastved i allmänhet
befanns hålla 60 a 6a procent last mått. Dessa siffror giva vid handen, att
man ordinärt kan påräkna omkring l''A kubikmeter stjälpmätt småved ur
1 kubikmeter travad kastved. Till liknande resultat ledde en undersökning,
som av Norra och Mellersta Sveriges Ångpanneförening under kristiden
utfördes för Stockholms stads vedbyrås räkning. Resultaten sammanfattades
på följande sätt (se Teknisk Tidskrift, veckouppl., häfte 19,
1920):

1) att 1 kubikmeter staplad kastved motsvarar styvt 1.5 kubikmeter löst
kastad, sågad och huggen ved;

2) att 1 kubikmeter kastved motsvarar 9 staplade hektoliter sågad och
huggen ved;

3) att 1 kubikmeter sågad, huggen och löst kastad ved motsvarar knappt
6 hektoliter staplad (dylik'''' ved.

Inför den existerande stora skillnaden speciellt mellan vedmassa i travat
och stjälpt mått, måste det sålunda anses som ett första önskemål, att
en blivande förordning stipulerar skyldighet för säljare av småved att angiva
om mätningen avser travat eller stjälpt mått. Att dylika termer
bliva i lag fastslagna är desto mera nödvändigt som det stjälpta måttet,
vilket tidigare var tämligen okänt inom vedhandeln, under de sista åren
tätt en hastig spridning, varvid dessvärre en alldeles felaktig terminologi
börjat användas. Sålunda kallas det stjälpta måttet, enligt vissa av vedhandlare
i Stockholm med omnejd till förbrukare av ved utsända oöerter,
för »löst mått», vars motsats skulle vara staplad eller travad kastved,
vilken senare mätning ännu felaktigare i cirkulären ifråga kallas för fast
mått. Denna terminologi strider fullkomligt mot urgammalt språkbruk,
som med fast mått avser mätning bit för bit, d. v. s. med uteslutande av
tomrummen i en trave. Av praktiska skäl kan kastved eller småved aldrig
för handelsändamål mätas i fast mått, men väl plägar man kalkylationsvis
med stöd av erfarenhetstal eller s. k. fastmasseprocenter beräkna den
fasta massan i travar eller högar. Då dessutom termen »ved i löst mått»
sedan gammalt närmast leder tanken till sJaplad ved, varjämte i t. ex. resmilor
eu tredje form av löst mått niimligen rest. löst mått förekommer,
så inses, att det nu vid vedhandeln i Stockholmstrakten lancerade förslaget,

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 191.

att »löst mått» skulle vara liktydigt med stjälpt mått, kraftigt måste tillbakavisas,
såsom ägnat att fullständigt snedvrida vedertagna begrepp.

Ått såsom någon gång framkastats den nyligen påbörjade handeln med
småved i stjälpt mått på grund av missledande handelsbeteckning helt och
hållet borde förbjudas, kunna de sakkunniga sålunda icke lör sin del tillstyrka.
Med officiell mätning av kärrorna och med en på sätt liingre fram
föreslås konstant vedlängd, innebär nämligen mätningsmetoden för ej alltför
små vedpartier dels eu god kontroll för köparen, dels också avsevärt
förbilligade distributionskostnader för säljaren, i det att den dyrbara
mätningen genom stapling undvikes. Ytterligare kan med denna mätningveden
huggas i förlag i störa dösar, från vilka kärrorna direkt och hastigt
kunna lastas, vilken behandling bör kunna nedbringa arbetskostnaden i
vedgårdarna därigenom, att jämn sysselsättning beredes personalen även
då efterfrågan för tilliället är ringa. Att kubikmetern bör vara enhet vid
sådan mätning måste anses självklart, och annan enhet torde ej heller
förekomma, men bör å andra sidan ej mindre målkärl än lägst 1 kubikmeter
tillstädjas, då mindre mått giva alltför otillfredsställande resultat
med stark ökning av tomrummen i måttet.

Förutom detta större stjälpta mått på minst 1 kubikmeter gör sig emellertid
otvivelaktigt ett starkt behov gällande beträffande mätning av sådana
mindre kvantiteter, som levereras hemburna i lägenheterna, vilken
leverans hittills såsom ovan nämnts i regel skett i travat mått, säckvis.
Fördelarna med säcken ligga ju i dess lämplighet för transport och har
trots upprepade försök något annat, lika lämpligt redskap ännu ej kunnat
framställas. Å andra sidan är säcken som mått ytterst otillfredsställande,
då förutom skillnaden i säckstorlek jämväl sättet lör dess fyllande samt
ännu mera begagnandet av olika vedlängd gjort det fullkomligt omöjligt
för den köpande allmänheten att kontrollera erhållen vedmängd. Denna
olägenhet, som huvudsakligen är till men för den mindre burgna delen av
befolkningen, lär, enligt vad de sakkunniga inhämtat, i hög grad utnyttjas
för illojal konkurrens från mindre samvetsgranna vedaffärers sida.
Huruvida detta för allmänheten menliga tillvägagångssätt skall kunna
stävjas utan förbud för leverans per säck skall senare diskuteras. Den
ojämförligt största olägenheten med nu praktiserade försäljningsmetoder
är emellertid enligt de sakkunnigas mening att söka i de många olika längder,
vari småveden framställes, i det att den variabla längden praktiskt
taget omöjliggör varje form av tillfredsställande mätning genom travning
i säck såväl som i ram. Denna variation i småvedens längd beror dels
därpå, att kastveden kapas i olika antal delar (»tvåsågad», »tresågad»,
o. s. v.), dels ock på att den saluförda kastveden själv är av varierande
längd. Sålunda förekommer ungefär lika talrikt dels 1 meters ved, dels
ock 6 kvarters (89 centimeter), 5 kvarters (74 centimeter) samt mera sällsynt
4 lA och 4 kvarters (respektive 67 och 59 centimeter). Vid mera vanlig
delning leda dessa kastvedslängder till följande vanligast förekommande
ungefärliga längder å småveden, nämligen 18, 20, 22, 25, 30 och 33 centi -meter, d. v. s. att minst sex olika ramar behövas i eu vedgård för mätning
av t. ex. 1 hektoliter ved av dessa olika längder. Inlagda i säck
komma likaledes dessa vedlängder att åstadkomma lika många leverans
enheter, även om säckar av samma storlek och fyllda till samma höjd användas.

Det var synbarligen för att råda bot på detta virrvarr, som Kungl. Maj:t
föreslog riksdagen, att kastvedens längd skulle bestämmas till 1 meter,

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

men då samtidigt föreslogs, att den skulle få kapas till småved i jämna
delar av meter nämligen V», Vs, V« och skulle en dylik reform enligt
de sakkunnigas mening endast hava medfört en partiell förbättring i
det att allt fortfarande åtminstone tre längder funnits och tre ramstorlekar
behövts för mätning av 1 hektoliter småved.

Vill man nu, såsom från flera intresserade håll skett, tillmäta handeln
med småved i städerna avgörande betydelse, måste den enda rationella
lösningen vara den, att saluhållen småved skall vara av ensartad
längd. Efter övervägande samt hörande av ett llertal för frågans lösande
intresserade och omdömesgilla personer ha de sakkunniga funnit, att en
standardlängd för småved av K meter bör vara från flertalet synpunkter
lämpligast. Såsom motiv för denna längd kan bland annat anlöras:

att, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, eldningsförsök,
verkställda genom ingenjörsvetenskapsakademiens försorg samt av konsulterande
värmeteknikern, civilingenjör N. Erlandsson, ådagalagt, att
längden i fråga i vanliga spisar och eldstäder medför en mycket god
bränsleekonomi och bättre än för något längre ved, som nu stundom användes; att

den föreslagna längden redan nu är mycket vanligt förekommande,
då den framställes av tvåsågad femkvartersved eller tresågad meterved;
samt

att den, på sätt nedan sägs, väl lämpar sig för aptering ur kastved,
vars längd då bör stipuleras till viss mångfald av småvedens.

Såsom allmänna fördelar med standardlängd å småved kan anföras:

att ramar för verklig mätning av travad småved lätt kunna konstrueras
och justeras på samma sätt, som gällande författningar föreskriva
för kastved och som även av mynt- och justeringsverket föreslagits för småved; att

jämväl säck fylld med dylik småved utgör en åtminstone mot nu
rådande förhållanden avsevärt förbättrad måttenhet; samt

att vid mätning i stjälpt mått den fasta massan blir mindre variabel,
om längden blir ensartad, alldenstund man funnit att växlande längder
å veden åstadkommer olika stora tomrum i måttet.

Ehuru de sakkunniga icke funnit några verkliga olägenheter, som
kunna tala emot ett stipulerande av dylik standardlängd, måste det anses
nödvändigt tillstädja, att efter särskilt avtal jämväl andra längder än
V* meter få saluföras.

Där mätning av saluförd småved äger rum efter travning, bör givetvis
metersystemet vara obligatoriskt likaväl som för stjälpmåttet. Den
omständigheten, att endast smärre partier ved torde komma att uppläggas
och mätas på detta sätt föranleder lätt den reflexionen, att icke
kubikmetern utan hektolitern bör vara den lämpligaste enheten. Detta
mått skulle jämväl medföra den fördelen, att en till vissa hektoliter angiven
mängd småved kommer att betyda travad ved, medan småved,
såld i kubikmeter, angåve stjälpt mått, vilken terminologi sålunda i hög
grad skulle bidraga att undanrödja förväxlingar angående vedens läggning
och täthet i måttet. Samtidigt erhålles medelst denna utväg en
skillnad från travad kastved, varav 1 kubikmeter enligt förut refererad
undersökning lämnar ungefär 9 hektoliter travad småved, och skulle de
olika måttenheterna jämväl i denna riktning bliva vägledande för varans
beskaffenhet och bränslevärde. Ytterligare kan behöva diskuteras,

Kungl. Muj.ts proposition Nr 191.

:si

om saluförd småved, som icke levereras i stjälpmått av minst 1 kubik
meter utan transporteras travad i t. ex. säck, ovillkorligen före inläggande
i säcken skall behöva travas och mätas i t. ex. godkänd ram.
Ehuru onekligen mycket finnes, som talar för verklig mätning i hektoliter,
måste man likväl känna sig tveksam, huruvida lagstadgad sådan
enbart bleve till fördel. Den dubbla travningen, nämligen först i ramen
och sedan i transportredskapet måste nämligen i ej ringa grad verka
fördyrande på distributionen och därmed på varan, vilket måste betraktas
som en olägenhet för konsumenten. Den mest praktiska lösningen
synes därför vara, att ett transportredskap konstrueras, som samtidigt
ger skäligt mått på den däri travade vedmängden. Om ej från inätningssynpunkt
bättre redskap kan framställas, skulle det kunna tänkas,
att säckleverans bibehålies, men att vissa dimensioner föreskrevos för
säcken, varjämte graden av fyllning skulle kunna både vid avsändandet
och framkomsten kontrolleras medelst ett bandmått, lagt runt säcken,
vinkelrätt mot vedens längdriktning, då viss minimiomkrets skulle kunna
stipuleras för att säcken skall anses salugill. Inför de avsevärt förbättrade
kontrollmöjligheter som medfölja dels en standardisering av längden
å småved, dels ock ovan skisserade eller andra liknande tillvägagångssätt
måste de sakkunniga ställa sig tveksamma om lämpligheten av lagstadgad
mätning i justerad ram av i smärre partier levererad småved.
Om säcken sålunda skulle godkännas, framgår av det föregående, att den
endast bör få brukas vid mätning av väl travad men icke av stjälpt ved,
för vilken senare mätning den är av alltför liten storlek samt alltigenom
olämplig.

Kastved.

Om, såsom förut påpekats, de rådande olägenheterna vid handeln med
småved huvudsakligen berört städer och andra samhällen samt den
mindre burgna befolkningen därstädes, så kan däremot påstås, att den
kanske än större oredan i handeln med kastved berör snart sagt varje
medborgare landet runt, Denna oreda på bränslemarknaden, vilken de
sakkunniga berört i sitt betänkande om relationstal vid virkesmätning
(sid. 10), varjämte en av de sakkunniga, professor Tor Jonson, därom
publicerat två uppsatser i tidskriften Skogen (sid. 277, år 1916 och sid.
182, år 1918), består som bekant däruti, att metersystemet aldrig kommit
till användning i vedhandeln utan finnes ända till ett 40-tal mer eller
mindre olagliga famnmått i bruk inom landets olika delar (se även prisreduceringstabell
vid vedköp, utgiven av länsjägmästare W. Dybeck,
som upptager 40 olika mått). Då konsekvenserna av detta oefterrättliga
tillstånd dels äro allmänt kända, dels ock påpekade och tillfullo beaktade
av 1918 års riksdag i dess skrivelse nr 369 till Kungl. Maj:t i denna sak,
kunna de sakkunniga här inskränka sig till förslag om åtgärder till vedhandelns
ändamålsenliga ordnande.

Den första punkten i detta förslag utgör en direkt konsekvens av vad
ovan föreslagits beträffande handeln med småved, nämligen att längden
på saluhållen kastved bör föreskrivas till jämn mångfald av småvedens
standardlängd, här ovan föreslagen till V* meter. Detta stadgande, som
tydligen avlägsnar bl. a. 6-kvartei’sveden ur marknaden, kommer enligt de
sakkunnigas mening att i praktiken leda därhän, att endast två längder
å kastved komma att saluföras, nämligen 1 meter och 3A meter. Båda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

dessa längder ha inom nuvarande marknad god hävd. Meterveden har
år lör år kommit i allmännare bruk, detta ej minst genom bränslekommissionens
åtgöranden under kristiden och 75-centimoters ved liknar närmast
den förr allmänt använda o-kvartersveden (74.2 centimeter), vilken senare
längd enligt stadganden av år 1784 och 1827 var föreskriven lör saluförd
björkved, därest ej annat överenskommits. Ytterligare kan nämnas, att
den ojämförligt största importen från Finland sker i form av 1 meters
och 5-kvarters ved, vadan stadgande i denna riktning icke skulle verka
hindrande av denna import. Fördelarna med dessa två huvudlängder i
handeln kunna sammanfattas sålunda:

1) Genom delning i 4 respektive 3 delar erhålles ekonomiskt sett mycket
lämplig småved av ensartad längd.

2) \ id inläggning i redan befintliga efter 1885 års förordning krönta
ramar med 1, 2 respektive 4 kvadratmeters yta ger meterveden 1, 2 och 4
kubikmeters rymd, såsom frän början avsågs, medan *A metern i samma
ramar ger de nästan lika goda måtten 3A, IVa och 3 kubikmeter. Möjligen
skulle vid behov en ny ramtyp, som ger 1 kubikmeter vid 3 A meters ved
behöva införas.

3) Skillnaden i längd är sa betydande, att ingen svårighet för köparen
uppstår att med ögonmått avgöra, om 1 eller 3A meters ved utbjudes. De
misstag, som hittills gjorts t. ex. mellan 5- och 6-kvartersved eller ännu
vanligare, då 6-kvartersved (89 centimeter) svikligen försålts som meterved,
vilket i stor utsträckning ägt rum, komma sålunda att försvinna.

4) De betänkligheter, som framförts mot enbart meterved, nämligen att
en del pannor och större ugnar i t. ex. bagerier m. m. skulle vara konstruerade
för något kortare ved än 1 meter, bortfalla om jämväl 3A meters
kastved förekommer i marknaden.

I detta sammanhang torde emellertid böra anmärkas att bl. a. domänstyrelsen,
enligt av Sveriges skogsägareförbund föreslagna mätningsregler
under senare år börjat tillämpa huggning av kastved i fulla decimeter,
vilken åtgärd dock närmast är att betrakta såsom ägnad att underlätta
mätning i metermått, men som icke vidtagits på grund av särskild
efterfrågan å dylika längder.

Om sålunda de sakkunniga icke kunnat finna några som helst vägande
betänkligheter mot dessa två väntade huvudlängder å kastved, bör det
dock här liksom för småved anses tillåtet att efter avtal försälja kastved
jämväl i andra längder. Likaså bör ved, som framställts av grenar, rötter,
stubbar eller avfall, vara befriad från bestämmelser om viss längd,
såväl för grövre ved som för småved.

Vad åter den i riksdagens skrivelse berörda mätningen av kastved i
kubikmetermått beträffar, äro de sakkunniga övertygade om, att ett frångående
av nu brukade famnmått icke inom rimlig lid kan genomdrivas på
annan väg än genom lagstiftning. Visserligen skulle genom en förordning
om viss vedlängd eu mängd famnar med 6-kvarters samt vissa andra
mindre vanliga längder försvinna, men säkerligen skulle t. ex. den mängd
olika transportramar, som å järnvägarna användas i och för lastningen,
allt fortfarande fyllas och kallas för järnvägsfamn, varjämte de
gamla famndimensionerna på 6 och 8 fot säkerligen skulle bibehållas.
Man kan sålunda ingalunda hoppas, att de av justeringsverket krönta
ramarna om 1, 2 och 4 kvadratmeter, ensamma skola vara tillräckliga att
genomföra ensartad mätning i kubikmeter, detta desto mindre som endast
en mycket ringa bråkdel av all saluhållen ved bliver mätt i dylik ram.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11)1,

Dim ojämförligt mesta kastveden matos nämligen fritt upplagd i trave
medelst längdmått, varvid travens höjd oeh bredd samt vedmängden inätes,
samt volymen uträknas genom multiplikation av yttermåtten.

De sakkunniga vilja därför på det livligaste tillstyrka lagstiftning om,
att vid handel med kastved den mätta volymen ovillkorligen skall angivas
i kubikmeter. Såsom bevis för att de sakkunniga i denna fråga
företräda en mycket utbredd opinion, må bl. a. anföras, att Svenska
skogsvårdsföreningen, inför vilken det nuvarande oefterrättliga tillståndet
framlagts i form av ett föredrag aAr en av de sakkunniga, i eu resolution
den 15 mars 1918 uttalat sig för eu sådan reform, samt att Sveriges
skogsägareförbund, vilket likaledes av de sakkunniga intresserats för
frågan, i samråd med Svenska cellulosa-, pappersbruks-, trämasse- och trävaruexportföreningarna
i sina inmätningsregler för rundvirke (varav ett
exemplar här bifogas som bilaga) förordat kubikmetern som enda måttenhet
för brännved. Ytterligare kan meddelas, att de flesta ordnade
skogsförvaltningar genomfört kubikmetern som brännvedmått, men då
det oaktat reformen ej allmänt kunnat genomföras, torde detta i icke ringa
mån få tillskrivas motstånd från sådant båll, där man illojalt drager
nytta av det nuvarande tillståndet på den vedköpande allmänhetens be
kostnad.

Övriga virkessortiment.

Ehuru den bristande enhetligheten vid virkesmätning varit mest kännbar
inom bränslemarknaden, finnes det dock en mångfald andra områden,
där reformer otvivelaktigt äro önskvärda. De sakkunniga hava redan i
sitt meromnämnda betänkande om virkesmätning berört ett flertal dylika
fall, men vilja det oaktat ej underlåta, att i detta sammanhang återupptaga
en del hithörande spörsmål.

Vad då först mätning av rundvirke i s. k. fast mått beträffar, så finnas
visserligen eu del önskemål om förbättrad mätning jämväl för hithörande
sortiment, men då dessa mätningar, som föga beröra den större
allmänheten, i regel handhavas av de större och mera väl-organiserade
skogsindustrierna eller stundom av direkt organiserade inmätningsföreningar,
vilja de sakkunniga såsom sin mening uttala, att några lagstiftningsåtgärder
åtminstone för närvarande och i detta sammanhang icke
kunna anses vara av nöden för sådant virke. De sortiment, som mätas i
fast mått, äro speciellt sågtimmer samt tändsticksvirke och en del grövre
specialsortiment samt på vissa håll jämväl pappersved. Mycket ofta användes
för dylikt virke den engelska kubikfoten som enhet, vilket mått
jiimlikt kungl. kungörelsen den 31 december 1914 Hr rättsligt tillåten vid
sidan av meter måttet.

Något annorlunda ställa sig förhållanden vid mätning i löst mått, efter
vilken metod förutom kastved jämväl pappersved, props, stubb- och pinnved
samt kolved och diverse smäckrare långved mätes. Utöver vad tidigare
sagts beträffande brännvedens mätning, må påpekas, att jämväl för
övriga sortiment olagliga mått ingalunda äro sällsynta. Speciellt förekomma
sådana vid det viktiga sortimentet pappersved, som i rätt stor utsträckning
säljes per kubikfamn om (i X 6 X 6 fot = 216 kubikfot. Då
avsikten nu är, att förbjuda famnmått inom vedhandeln, kan redan detta
vara nog anledning att utsträcka samma förbud jämväl till pappersveden
och andra till förbrukning inom landet använda sortiment. Ett än viktan;;
till riksdagens protokoll <924. 1 samt. <52 höft. (Sr 191.) :5

''Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

tigare motiv till ett sådant förbud ligger emellertid i den omständigheten,
att en del massafabriker bedriva en illojal konkurrens på så sätt, att man
alltefter som den egna iördelen kräver, stipulerar olika slags kubikfamnar,
varigenom prislluktuationer m. m. helt eller delvis fördöljes. Så hava
de sakkunniga sig bekant, att samma köpare använda omväxlande svensk
och engelsk kubikfamn, varav den sista är 8.2 procent större än den förra
och på vissa håll mätes travens böjd och bredd i svenska fot, men vedlängden
i danska fot, då en famn uppkommer, som är 5.7 procent större
än den svenska. Ett flertal motiv tala sålunda för kubikmetermåttets genomförande
jämväl för sådant virke och vilja de sakkunniga påpeka, att
ett stort antal massafabriker redan nu enbart köpa sitt virke efter detta
mått, som likaså förordas i förut nämnda mätningsregler. För övrigt
småvirke med undantag av props torde redan nu kubikmetern ha stor användning,
och kunna därför endast fördelar uppstå, om metersystemet
överallt konsekvent genomföres.

Annorlunda ligger emellertid frågan beträffande propsen, som huvudsakligen
exporteras på England och som därför kapas i hela och halva
engelska fot samt merendels säljes per engelsk kubikfamn. För mätningen
finnas numera i exporthamnarna anställda edsvurna propsmätare,
vilkas mätning godtages av såväl köpare som säljare. Att under sådana
omständigheter i lag föreskriva metermätning inom landet på ett dylikt
exportsortiment kan enligt de sakkunnigas mening knappast vara något
allmänt intresse och bör därför såväl detta som övriga för förbrukning
utom landet avsedda sortiment vara befriade från obligatorisk mätning
i metermått. Med detta undantag för exportvirke vilja de sakkunniga
emellertid livligt tillstyrka, att all mätning av virke i löst mått föreskrives
skola ske efter metersystemet, detta oberoende av om det ovan
gjorda förslaget om viss längd på kastveden kommer att godtagas eller
icke.

Sammanfattning.

Såsom en sammanfattning av vad härovan anförts vilja de sakkunniga
sålunda tillstyrka lagstiftning omfattande följande huvudpunkter.

2) Om utförd mätning av brännved skett i s. k. stjälpt mått, skall detta
särskilt angivas, varför vid saknad av dylik uppgift, skall anses att veden
varit travad.

3) Därest icke annorlunda avtalats, skall till bränsle färdighuggen småved
hava eu längd av 1/i meter samt kastved en längd utgörande hela
mångfalder av */« meter. Detta stadgande om längd gäller icke ved, som
framställts av grenar, rötter, stubbar eller avfallsvirke.

4) Behövliga ramar för mätning av 1,U meters småved i hektoliter böra
få justeras samt möjligen också sådana givande 1 kubikmeter vid mätning
av 3/« meters kastved. Förutom hektoliterram bör något enklare
transportredskap i form av säck eller dylikt få godkännas som hektolitermått
vid leverans av travad småved.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 191.

I och för realisation av befintliga lager samt spridande av kännedom
om bestämmelserna i en eventuell förordning bör enligt de sakkunnigas
mening i vad som stadgas om viss längd å brännved en övergångstid ej,
understigande tre år anses nödig, medan stadgandet om kubikmetermåttets
användning utan olägenhet torde kunna träda i kraft efter avsevärt
kortare tid.

På grund av de stora värmeekonomiska och därmed nationalekonomiska
konsekvenser som standardisering av längden på små ved kan tänkas medföra,
vilja de sakkunniga hemställa, att förslaget om viss vedlängd underställes
ingenjörsvetenskapsakademien eller andra specialister på detta
område i och för yttrande.

Stockholm den 5 januari 1924.

HENRIK HESSELMAN.

WILH. EKMAN. TOR JONSSON. JOSEF ÖSTLIND.

Rob. Sköld.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Bilaga B.

Förslag

till

Kungl. förordning om ändrad lydelse ar vissa paragrafer i förordningen
om mått och vikt den 9 oktober 1885.

i § 13.

2. Därjämte må justeras för mätning av kol, koks, torv, sand, kalk och
mineralier målkärl på 30, 20, 10 och 5 hektoliter samt för mätning av
småved i stjälpt mått målkärl på 3, 2 och 1 kubikmeter.

§ 14.

1.---.

2.---.

3. ---.

4. De i § 13 mom. 2 nämnda målkärlen skola vara förfärdigade av trä,
järn eller metall och hava rätvinklig form med följande längd, bredd och
höjd, nämligen:

		längd	bredd	höjd
de på 3 kubikmeter eller 30	hektoliter..............	2.50	1.00	1.20 meter
	eller ..	3.75	1.00	0.80
» » 2 » » 20	» ..............	3.oo	1.00	0.6 6 7 »
	eller ..	2.oo	1.00	1.00 »
» » 1 » »10	» ...............	1.00	1.00	1.00 »
» » 5	» ..............	1.00	1.00	0.5 »

De för mätning av småved avsedda målkärlen må även vara förfärdigade
av bandjärn eller spjälor.

§ 16.

1.---.

2. På målkärl av metall skall genom tillverkarens försorg kärlets rymd
fullständigt utsättas på en vid kärl väggen fästad metallplåt; och skall därvid
iakttagas, att orden kubikmeter, hektoliter och liter anbringas utan
förkortning, men för deciliter må nyttjas förkortningen dl.

§ 19.

1. För mätning av ved må justeras ramar med:

2.50	meters	längd	och	1.60	meters	höjd, med en	yta	av	4	kvadratmeter
2.22	»	»		1.20	»	»	» »	»	»	2.664	»
2.00	»	»	»	1.00	»	»	» »	»	»	2.0
1.33	»	»	»	1.00	»	»	» »	»	»	1.33	»
1.00	»	»	»	1.00	»	»	» »	»	»	1.00	»
0.80	»	»	»	0.5 0	»	»	» »	»		0.40	»
0.93	»		»	0.43		»	» »	»	»	0.40	y>

Kungl. Muj:ts proposition Nr Wl.

2. Ram skall vara förfärdigad av trä eller järn eller annan styv me
tall; den skall vara rätvinklig och i (ivrigt av sådan konstruktion, som
blivit av mynt- och justeringsverket godkänd.

3. På ram skall genom tillverkarens försorg medelst inbränning å ramen
densammas ytinnehåll i kvadratmeter fullständigt utsättas.

§ 33.

2. målkärl av trä och rätvinkliga målkärl av metall:

a) ---.

b) ---.

c) av rätvinklig form a 30, 20, 10 och 5 hektoliter samt ä 3, 2 och 1
kubikmeter:

kiirlets längd, bredd eller höjd får ej med mer än 5 mm. skilja sig
från rätta storleken.

§ 37.

Jämte de närmare föreskrifter, mynt- och justeringsverket meddelar angående
sättet för justering av mätnings- och vägningsredskap, skall iakttagas,
att undersökning av kubiska och rätvinkliga målkärls rymd sker
medelst längdmått och av alla andra målkärls rymd medelst vatten.

§ 42.

Pörvarings- eller transportkärl, som ej får såsom malkärl justeras eller
nyttjas, må dock av justerare uppmätas och stämplas; skolande jämväl
transportkärlets taravikt, ifall det begå res och lämpligen kan ske, av justerare
bestämmas; allt under följande villkor:

l:o) Kärlet skall hava för ändamålet tillräckligt stark konstruktion och
oföränderlig form samt, om taravikten skall bestämmas, vara även i avseende
å tyngden tillräckligt oföränderligt.

2:o) Är kärlet avsett för torra varor, skall det rymma minst 1 hektoliter,
och för våta varor minst 15 liter; dock att även mindre kärl må
till stämpling godkännas, ifall det har tunnform och fasta bottnar.

§ 43.

1. Uppmätning av förvarings- och transportkärl skall ske medelst
vatten eller, där så kan ske med nöjaktig säkerhet, medelst längdmått.

2. Rymden utsättes å kärl avsedda att rymma 1 kubikmeter och däröver
i kubikmeter och hektoliter eller liter, samt å andra kärl i liter och
deciliter.

3. ----.

$ 44.

1. Justeraredistriktets nummer samt årtal för stämplingen, ävensom de
siffror och bokstäver, vilka angiva kärlets rymd eller taravikt, anbringas
av justeraren, å träkärl medelst inbränning på kärlets utsida och å metallkärl
genom att inslås å en på utsidan fastlödd plåt av bly eller annan
metall.

Hihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 152 höft. (Nr 191.)