Kungl. May.ts proposition nr 188.

1

Nr 183.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
att traktater rörande inrättande av undersöknings- och
förlikning snämnder avslutas mellan Sverige samt Danmark,
Finland och Norge; given Stockholms slott den 19
mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag, samt med överlämnande av förslag
till text till traktater mellan Sverige samt Danmark, Finland och Norge,
angående upprättande av undersöknings- och förlikningsnämnder i mellanstatliga
tvister, vill Kungl. Maj:t härigenom anhålla om riksdagens yttrande
rörande detta förslag.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

E. Marks von Wurtemberg.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Dans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 19 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern TRYGG ER, ministern för utrikes ärendena, friherre Marks VON WURTEMBERG,
statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot, Stridsberg,
LObeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

»Den 7 nästlidne februari täcktes Kungl. Maj:t bemyndiga mig att inbjuda
danska, finska och norska regeringarna till en konferens i Stockholm för
Bihang till riksdagens protokoll 192å. 1 samt. 7-W Käft. {Nr 183.) 1

2

Kungl. Maj-ds proposition nr 188.

dryftande av frågan om avslutande av traktater angående undersöknings- och
förlikningsförfarande i internationella tvister.

Vid föredragning av detta ärende tillät jag mig erinra, hurusom vid Nationernas
förbunds första församling år 1920 frän svensk och norsk sida
framlades förslag rörande ändringar av förbundsaktens art. 12 och 15, avseende
införande av ett obligatoriskt förlikningsförfarande i tvister mellan
stater, och hurusom dessa förslag sedermera ledde till, att förbundsförsamlingen
den 22 september 1922 antog en resolution, vari förordades avslutande
mellan förbundets medlemmar av överenskommelser av innehåll, att
mellan dem uppkommande tvister skulle hänskjutas till förlikningsnämnder,
som utsetts av dem själva. Jag tillät mig vidare erinra därom, att Sverige
redan tidigare avslutat konventioner i nämnda syfte dels med Amerikas
Förenta stater, dels med Chile, samt att en liknande konvention under nästlidna
år avslutats med Uruguay. I samband härmed framhöll jag, att det
syntes mig särskilt önskvärt, att konventioner av denna typ även komme
till stånd mellan Sverige och dess närmaste grannländer.

Sedan Danmarks, Finlands och Norges regeringar antagit den i enlighet
med Kungl. Maj:ts ovannämnda bemyndigande till dem framförda inbjudning,
och Kungl. Maj:t tillika vid föredragning den 22 februari utsett ombud
för Sverige vid konferensen, sammanträdde i Stockholm den 28 nästlidne
februari sakkunniga representanter för de fyra länderna för att å sina respektive
regeringars vägnar överlägga angående text till traktater i berörda
ämne. överläggningarna pågingo till och med den 4 innevarande mars, och
enades ombuden vid konferensen om att underställa sina regeringar ett på
de särskilda ländernas språk ävensom på franska avfattat förslag till traktater
angående upprättande av undersöknings- och förlikningsnämnder, avsedda
att avslutas mellan vartdera av de fyra länderna och vart och ett av
de tre övriga.

Jag anhåller nu att få redogöra för innehållet i sagda förslag, vars svenska
och franska text torde få såsom bilaga fogas till dagens protokoll (litt. A).

Förslaget överensstämmer väsentligen med ett utkast, som utarbetats inom
utrikesdepartementet för att tjäna såsom grundval för överläggningarna å
konferensen, och vilket i sin ordning nära överensstämmer såväl med det förslag
till ordnande av undersöknings- och förlikningsförfarandet i mellanfolkliga
tvister, vilket utarbetades år 1918 av kommittéer för Sverige, Danmark
och Norge, som med det av svenska regeringen år 1920 väckta förslaget rörande
ändring i akten för Nationernas förbund.

I ingressen till det föreliggande förslaget hänvisas till den resolution i
ämnet, som antagits av Nationernas förbunds delegeradeförsamling 1922.
Genom denna hänvisning betonas, att konventionerna äro avsedda att ingå
såsom ett organiskt led i den rättsordning, som skapats genom förbundsakten.
Dennas bestämmelser komplettera reglerna i de föreslagna konventionerna,
vilka därför böra betraktas mot bakgrunden av det system för medling
i internationella tvister, som införts genom förbundsakten.

Kungl. Maj ds proposition nr 183.

3

Enligt förslaget skola de kontraherande staterna upprätta permanenta
nämnder med uppgift att Handlägga sådana tvister mellan dem, vilka ej
kunnat lösas på diplomatisk väg och ej äro av beskaffenhet att böra hänskjutas
till den fasta mellanfolkliga domstolen i Haag eller till skiljedomstol.
Förslaget avser alltså ett obligatoriskt medlingsförfarande i alla slags
tvister, som ej på grund av endera partens yrkande skola handläggas i domstolsväg.
För det fall, att ena parten anhängiggjort en tvist hos nämnden,
medan andra parten betraktar tvisten såsom rättsligt tillhörande den fasta
mellanfolkliga domstolens eller skiljedomstols behörighetsområde, innehåller
art. 2 den regel, att sistnämnda part kan bringa förfarandet inför nämnden
att tillsvidare avstanna, dock ej redan genom invändningens framställande
utan först genom sakens anhängiggörande vid domstolen eller vid skiljedomstol.

Beträffande nämndens sammansättning intager förslaget i huvudsak samma
ståndpunkt som tidigare förslag. Nämnden skall bestå av fem medlemmar,
två utsedda av vardera parten och den femte av båda gemensamt. De av
vardera sidan utsedda medlemmarna få ej båda vara medborgare uti ifrågavarande
stat, varemot båda kunna vara utlänningar. I händelse parterna ej
enas om valet av ordföranden, skall denne enligt förslaget utses av presidenten,
eller eventuellt vicepresidenten för den fasta mellanfolkliga domstolen.
Nämndens medlemmar utses för tre år i sänder och uppdragen kunna ej återkallas
under mandattiden. Dock kan vardera staten vid en uppkommande
tvist ersätta en av de av denna stat utsedda medlemmarna med en annan
person, som besitter särskild sakkunskap i ämnet, och vilken då fungerar
endast så länge ifrågavarande tvist handlägges.

Förfarandet inför nämnden är reglerat genom en hänvisning till de i 1907
års Haagkonvention intagna reglerna beträffande förfarandet inför under -sökningsnämnder, dock att enligt förslaget nämnden äger avvika från dessa
regler genom enhälligt beslut. Nämnden är beslutmässig, även om endast
ordföranden och två medlemmar äro närvarande, förutsatt dock att de övriga
medlemmarna erhållit behörig kallelse.

I förslagets art. 16 hava föreskrifter lämnats angående offentliggörande av
nämndens betänkande. Ett omedelbart offentliggörande kan ske efter överenskommelse
mellan parterna eller, om synnerliga skäl därtill föreligga, på
grund av majoritetsbeslut av nämnden.

På grund av bestämmelserna i akten för Nationernas förbund kan en tvist,
som icke blivit löst genom förlikningsnämndens ingripande, bliva föremål
för behandling av förbundsrådet. Förlikningsnämnderna kunna därför betraktas
såsom en första instans för behandling av uppkommande tvister.
De bestämmelser, som förbundsakten innehåller, angående skyldighet för
medlemmarna av förbundet att iakttaga en fredlig hållning, innan förbundets
råd handlagt tvisten och viss tid därefter förflutit, gälla följaktligen även
för tiden före och under förlikningsförfarandet inför nämnden, och särskilda
bestämmelser härom ha vid konventionsförslagets upprättande ansetts överflödiga.

4

Kungl. Maj ds proposition nr 183.

Att ett undersöknings- och förlikningsförfarande sådant som det här ifrågasatta
på förhand organiseras av stater, mellan vilka rätts- eller intressekonflikter
kunna tänkas ifrågakomma, och särskilt mellan grannstater, synes
mig vara synnerligen önskvärt. Detta har ock blivit från svenska regeringens
sida hävdat under de i samband med fredsförhandlingarna i Paris hållna
överläggningarna rörande bildande av Nationernas förbund och sedermera, vid
upprepade tillfällen, inom förbundet. Riksdagen har ock i sin den 4 mars
1920 avlåtna skrivelse rörande Sveriges anslutning till Nationernas förbund
bland önskemål, vilkas uppfyllande borde från Sveriges sida eftersträvas,
framhållit ett vidare utvecklande av det i förbundsakten föreskrivna med
lingsförfarandet.

Det har från svenskt håll med fog gjorts gällande, att de bestämmelser
förbundsaktens art. 15 innehåller om rådets befattning med tvister mellan
förbundsmedlemmarna, icke i och för sig kunna anses innebära en tillfredsställande
lösning av den viktiga frågan om internationell medling. Rådet
har en utpräglat politisk karaktär och lämpar sig av denna anledning mindre
väl att vara ett medlings- och förlikningsorgan. Det bör i denna egenskap
helst anlitas först sedan andra försök till uppgörelse misslyckats. Detta är
icke blott önskvärt ur de tvistande staternas synpunkt, utan det ligger även
i förbundets verkliga intresse, att dess auktoritet icke onödigtvis utsättes för
den påfrestning, som kan bliva en följd av ömtåliga tvisters omedelbara hänskjutande
till rådet. Det synes mig alltså finnas goda skäl för att Sverige
i avsevärd omfattning söker efterkomma den uppmaning i fråga om överenskommelser
rörande undersöknings- och förlikningsförfarande, som innefattas
i förbundsförsamlingens resolution av den 22 september 1922; och jag har
för avsikt att framdeles hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att
för Sveriges del underteckna överenskommelser med Danmark, Finland och
Norge i enlighet med det förslag, för vilket jag nyss redogjort.

De förpliktelser, som genom avslutandet av överenskommelser, sådana som
de föreslagna, skulle åläggas Sverige, torde icke i och för sig vara av sådan
vikt, att på grund av bestämmelserna i § 12 regeringsformen överenskommelserna
behöva framläggas för riksdagen till godkännande. Sålunda har även
den nästlidet år avslutade överenskommelsen med Uruguay tillkommit utan
riksdagens hörande.

Emellertid synas mig de nu ifrågasatta överenskommelserna intaga en
särskild ställning, då de utgöra det första betydelsefulla steget från svensk
sida för uppbyggande av det system av förlikningstraktater, som åsyftas i
den av Nationernas förbunds delegeradeförsamling antagna resolutionen, och
otvivelaktigt komma att efterföljas av ett antal på samma huvudgrunder
byggda överenskommelser med andra makter. Med hänsyn härtill finner jag
mig böra tillstyrka, att i det nu föreliggande fallet riksdagens yttrande över
de föreslagna överenskommelserna inhämtas.

Jag får därför, med åberopande av vad sålunda anförts, hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition inhämta riksdagens yttrande över de nu
omförmälda förslagen till överenskommelser mellan Sverige samt Danmark,

Kungl. Mai ds proposition nr 183.

5

Finland och Norge rörande inrättande av undersöknings- och förlikningsnämnder
för internationella tvisters behandling.

Vad ministern såliftda hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall till
riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:
Torsten VindI.

6

Kungl. Maj ds proposition nr 183.

Bilaga litt. A.

(Statschefen) _______________ och (Statschefen)
..............., vilka äro besjälade

av önskan att främja utvecklingen av
förlikningsförfarande i internationella
tvister i en med akten för Nationernas
förbund överenstämmande anda och
som därvid velat för sin del förverkliga
principerna i förbundsförsamlingens
resolution den 22 september 1922
om avslutande av konventioner rörande
förlikningsnämnder, hava överenskommit
att i detta syfte avsluta en
konvention och hava till sina fullmäktige
utsett:

(Statschefen):

(Statschefen):

Artikel 1.

De fördragsslutande parterna förplikta
sig att till en stående nämnd,
som upprättas på sätt nedan sägs, för
undersökning och förlikning hänskjuta
alla tvister, av vilket slag de vara må,
som icke inom skälig tid kunna lösas
på diplomatisk väg och icke enligt
stadgan för den fasta mellanfolkliga
domstolen eller annan överenskommelse
mellan dem skola underkastas antingen
sagda domstols eller skiljedomstols
avgörande.

Artikel 2.

Därest tvist, som av ena parten hänskjutits
till nämnden, av andra parten
anhängiggöres vid domstol eller skiljedomstol
på grund av bestämmelser,
som avses i art. 1, skall nämnden uppskjuta
handläggningen av tvisten i
avhidan på domstolens eller skiljedomstolens
beslut rörande sin behörighet.

(Le Chef d’Etat) _______________ et (le

Chef d’Etåt) ............___, animés du

désir de favoriser le développement de
la procédure de conciliation des différends
internationaux dans un esprit
conforme au Pacte de la Société des
Nations,

décidés ä réaliser, dans les rapports
entre les deux Etats, les principes de
la resolution de 1’Assemblée de la Société
des Nations en date du 22 septembre
1922, tendant å Institution de
commissions de conciliation par voie
de conventions entre les Etats,

ont résolu de conclure ä cet effet
une Convention et ont nommé Leurs
plénipotentiaires, savoir:

(Le Chef d’Etat):

(Le Chef d’Etat):

Article ler.

Les Parties contractantes s’engagent
ä soumettre, aux lins d’enquéte et de
conciliation, ä une Commission permanente,
constituée dans les conditions
prévues ci-dessous, tous différends, de
quelque nature qu’ils soient, qui n’auraient
pu étre résolus par la voie diplomatique
dans un délai raisonnable
et qui ne doivent pas étre déférés, aux
termes, soit du Statut de la Cour Permanente
de Justice Internationale, soit
de tout autre accord conclu entre Elles,
ä la dite Cour ou ä un tribunal d’arbitrage.

Article 2.

Si un différend, dont l’une des Parties
a saisi la Commission, est porté

Sar l’autre Partie, conformément aux
ispositions visées å 1’article ler, devant
la Cour Permanente ou un tribunal
d’arbitrage, la Commission suspendra
1’examen du différend jusqu’å
ce que la Cour ou le tribunal ait statué
sur la compétence.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

7

Artikel 3.

Nämnden skall bestå av fem medlemmar.
Vardera parten utser två av
dessa, av vilka en kan väljas bland
statens egna medborgare. Den femte
medlemmen, vilken skall vara nämndens
ordförande, skall vara av annan
nationalitet än nämndens övriga medlemmar.
Ordföranden utses av parterna
i förening. Skulle dessa icke
kunna enas om valet, skall han efter
anmodan av endera parten utses av

{iresidenten för den fasta mellanfoikiga
domstolen eller, därest denne är
medborgare i någon av de fördragsslutande
staterna, av domstolens vice
president.

Nämnden skall vara tillsatt inom
sex månader efter utväxlingen av ratifikationerna
till denna konvention.

Artikel 4.

Nämndens medlemmar utses för en
tid av tre år. Deras uppdrag kan ej
återkallas under mandatstiden, med
mindre parterna äro därom ense. I
händelse medlem dör eller avgår från
sin befattning, skall för återstoden av
mandatstiden en annan utses i hans
ställe, såvitt möjligt inom två månader
därefter, och i varje fall så snart
tvist hänskjutits till nämnden.

Artikel 5.

Inom loppet av fjorton dagar från
det någondera parten hänskjuta tvist
till nämnden, äger part att för behandling
av ifrågavarande tvist ersätta den
ene av de från hans sida utsedda medlemmarna
med en person, som i den
föreliggande frågan äger speciell sakkunskap,
dock med iakttagande av den
i art. 3 stadgade regeln rörande medlemmarnas
nationalitet.

Part, som vill begagna denna rätt,
skall därom genast underrätta motparten,
och äger i ty fall denne att
inom fjorton dagar, sedan han erhållit

Article 3.

La Commission se compose de cinq
membres. Chaque Etat en désigne
deux, dont l’un peut étre choisi parmi
ses propres nationaux. Le cinquiéme,
qui remplit les fonctions de Président,
doit appartenir å une autre nationalité
qu’å celles des autres membres de la
Commission. Le Président est désigné
d’un commun accord par les Parties.
Au cas ou cet accord ne pourrait s’établir,
sa nomination sera effectué ä la
requéte de l’une des Parties, par le
Président de la Cour Permanente de
Justice Internationale ou, si celui-ci
est ressortissant d’un des Etats contractants,
par le Vice-Président de la
Cour.

La Commission devra étre constituée
dans les six mois qui suivront 1’échange
des ratifications de la présente Convention.

Article 4.

Les Membres de la Commission sont
nommés pour trois ans. Sauf accord
contraire entre les Parties, ils ne pourront
pas étre révoqués pendant la durée
de leur mandat. En cas de décés
ou de retraite de l’un d’eux il devra
étre pourvu ä son remplacement pour
le reste de la durée de son mandat, si
possible dans les deux mois qui suivront
et, en tout cas, aussitöt qu’un
différend aura été soumis å la Commission.

Article 5.

Dans un délai de quinze jours, å
dater de celui ou l’un des Etats contractants
aura porté un différend devant
la Commission, chacune des Parties
pourra, pour l’examen du litige
visé, remplacer l’un des membres désignés
par Elle par une personne possédant
une compétence spéciale dans
la matiére, sous réserve, toutefois, de
la régle stipulée å l’article 3 concernant
Ja nationalité des membres de la
Commission.

La Partie qui voudrait user de ce
droit, en avertira immédiatement la
Partie adverse; dans ce cas, Celle-ci a
Ja faculté d’user du méme droit, dans

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

underrättelsen, vidtaga motsvarande
åtgärd.

Artikel 6.

Om vid utgången av en medlems
mandatstid annan medlem ej blivit
i hans ställe utsedd, skall hans mandat
anses förnyat på tre år; dock att
ordförandens mandat skall upphöra
vid mandatstidens utgång, därest detta
dessförinnan påyrkats av endera av
parterna.

Medlem, vars mandat utgår, medan
en tvist beror på nämndens handläggning,
skall, ändå att efterträdare blivit
utsedd, fortsätta att deltaga i handläggningen
av tvisten till dess den
avslutats.

Artikel 7.

Tvist hänskjutes till nämnden genom
meddelande från en av de fördragsslutande
parterna till nämndens
ordförande. Sådant meddelande skall
omedelbart delgivas andra parten. Ordföranden
skall snarast möjligt sammankalla
nämnden.

Meddelande om tvistens hänskjutande
till nämnden skall av vederbörande
part tillställas Nationernas förbunds
generalsekreterare för kännedom.

Artikel 8.

Nämnden skall sammanträda å den
ort, där Nationernas förbund har sitt
säte, såvida icke parterna för särskilt
fall annorlunda överenskommit.

Artikel 9.

Parterna förbinda sig att tillställa
nämnden alla erforderliga upplysningar
samt i övrigt bereda nämnden alla
för fullgörande av dess uppdrag erforderliga
lättnader.

Nämnden äger att hos Nationernas
förbunds generalsekreterare anhålla
om sekretariatets bistånd, där detta är
för nämndens verksamhet behövligt.

Artikel 10.

Parterna äga rätt att utse särskilda
ombud hos nämnden, vilka även skola

un délai de quinze jours ä partir de
celui ou 1’avertissementLuiest parvenu.

Article 6.

Si, ä 1’expiration du mandat d’un
membre, il n’est pas pourvu å son
remplacement, son mandat est censé
renouvelé pour une période de trois
ans; toutefois, sur la demande de l’une
des Parties, les fonctions du Président
doivent cesser å la lin de son mandat.

Un membre dont le mandat expire
pendant la durée d’une procédure en
cours continue å prendre part ä l’examen
du différend jusqu’å ce que la
procédure soit terminée, nonobstant le
fait que son remplacant ait été désignée.

Article 7.

Les différends sont portés devant la
Commission par la notification qui en
est faite par !’une des Parties au Président
de la Commission. Cette notification
doit étre portée immédiatement
ä la connaissance de la Partie
adverse. Le Président doit convoquer
la Commission dans le plus bref délai.

La Partie ayant saisi la Commission
du différend en avisera le Secrétaire
général de la Société des Nations.

Article 8.

La Commission se réunit au siége
de la Société des Nations, å moins
que les Parties ne lui aient assigné,
dans un cas partie ulier, un au tre lieu
de réunion.

Article 9.

Les Parties s’engagent å fournir ä
la Commission tout^s les informations
utiles et å lui faciliter, å tous égards,
Taccomplissement de sa tåche.

La Commission pourra demander aa
Secrétaire général de la Société des
Nations 1’assistance du Secrétariat, si
la Commission en a besoin pour ses
travaux.

Article 10.

Les Parties ont le droit de noraiper
des agents spéciaux auprés de la Com -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

9

tjäna såsom mellanhand mellan dem
och nämnden.

Artikel 11.

Förhandlingarna inför nämnden äro
ej offentliga med mindre nämnden med
parternas samtycke annorledes beslutar.

Artikel 12.

Förfarandet inför nämnden är kontradiktoriskt.

Nämnden skall i övrigt själv fastställa
reglerna för förfarandet, dock
att bestämmelserna i avdelning III i
Haag-konventionen den 18 oktober 1907
för avgörande på fredlig väg av internationella
tvister skola tillämpas med
mindre nämnden genom enhälligt beslut
annorlunda bestämmer.

Artikel 13.

Beslut av nämnden fattas med enkel
majoritet, där ej annorledes i denna
konvention stadgas. Varje medlem äger
en röst och ordföranden vid lika röstetal
utslagsröst. Nämnden är beslutmässig
om samtliga medlemmar erhållit
vederbörlig kallelse till sammanträdet,
och ordföranden jämte minst två
andra medlemmar äro närvarande.

Artikel 14.

Nämnden skall avgiva betänkande i
varje tvist, som hänskjutits till densamma.
Betänkandet skall innehålla
ett förslag till förlikning, om sakens
beskaffenhet därtill giver anledning
och minst tre av nämndens medlemmar
förena sig om dylikt förslag.

Avvikande mening inom nämnden
skall jämte motivering för densamma
angivas i betänkandet.

Artikel 15.

Nämnden bör avsluta sitt arbete
inom sex månader från det tvisten hänskjutits
till nämnden, parterna likväl
obetaget att överenskomma om förlängning
av denna tidrymd.

I ovannämnda tidrymd inräknas ej
tid, varunder nämndens verksamhet

Bihang Ull riksdagens protokoll 1984.

mission qui devront en méme temps
servir d’intermédiaires entre Elles et
la Commission.

Arti de 11.

Les débats devant la Commission
ne sont publics que si la Commission,
d’accord avec les Parties, en décide
ainsi.

Article 12.

La procédure devant la Commission
est contradictoire.

La Commission réglera elle-méme
la procédure, en tenant compte, ä défaut
d’une décision contraire prise ä
1’unanimité, des dispositions contenues
au titre III de la Convention de la
Haye pour le réglement pacifique des
conflits internationaux, du 18 octobre
1907.

Article 13.

Sous réserve des dispositions contraires
de la présente Convention, les
décisions de la Commission sont prises
ä la majorité simple. Chaque membre
dispose d’une voix, celle du Président
étant décisive en cas de partage. La
Commission peut délibérer valablement
si tons les membres ont été dument
convoqués et si le Président et au
moins deux autres membres sont présents.

Article 14.

La Commission fera un rapport sur
chaque différend qui lui a été soumis.
Le rapport comportera un projet de
réglement du différend, si les circonstances
y donnent lieu et si trois au
moins des membres de la Commission
se mettent d’accord sur un tel projet.

L’avis motivé des membres restés
en minorité sera consigné dans le rapport.

Article 15.

Sous réserve du droit de Parties de
prolonger ce délai, la Commission doit
achever ses travaux dans un délai de
six mois, ä dater du jour oii le différend
a été porté devant la Commission.

Le temps durant lequel les travaux
de la Commission sont suspendus se 1

samt. l4h höft. (Nr 183.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

varit avbruten på grund bestämmelsen
i art. 2.

Artikel 16.

Nämndens betänkande undertecknas
av ordföranden och skall ofördröjligen
bringas till parternas och Nationernas
förbunds generalsekreterares kännedom.

Parterna förplikta sig att inom skälig
tid underrätta varandra, huruvida
de godkänna betänkandets innehåll
och antaga det förlikningsförslag, som
däri må hava framställts.

På överenskommelse mellan parterna
beror, huruvida nämndens betänkande
skall publiceras omedelbart
efter dess avgivande; dock kan nämnden,
där synnerliga skäl föreligga, besluta,
att betänkandet även utan sådan
överenskommelse skall omedelbart
offentliggöras.

Artikel 17.

Ersättning till medlemmarna av
nämnden för deras befattning med en
till nämnden hänskjuten tvist utgår sålunda,
att vardera parten utbetalar ersättning
till de av honom utsedda
medlemmarna och hälften av ersättningen
till ordföranden.

Parterna böra söka träffa överenskommelse
i syfte att ersättning skall
utgå efter samma grunder till de från
vardera sidan utsedda medlemmarna.

Vardera parten har att själv vidkännas
sina utgifter i anledning av
förfarandet, samt hälften av dem, som
av nämnden prövats vara gemensamma.

Artikel 18.

Denna konvention skall ratificeras
och ratifikationerna skola utväxlas i

_______________ så snart ske kan. Den

träder i kraft omedelbart efter ratifikationernas
utväxlande och gäller fem
år räknat från denna tidpunkt. Därest
den ej senast sex månader före
utgången av nämnda tidrymd blivit
uppsagd, skall den gälla ytterligare
fem år; och skall den allt framgent
anses förlängd för en tidrymd av fem

lon les dispositions de l’artitle 2 n’est
p_as co mpris dans le délai susmentionné.

Artide 16.

Le rapport de la Commission est
signé par le Président et porté sans
délai ä la connaissance des Parties et
du Secrétaire général de la Société des
Nations.

Les Parties s’engagent ä porter å
Leur connaissance réciproque dans un
délai raisonnable si Elles acceptent les
constatations du rapport et les propositions
qu’il renferme.

Il appart ient aux Parties de décider,
d’un commun accord, si le rapport de
la Commission doit étre publié immédiatement.
Toutefois, méme å défaut
de cet accord, la Commission pourra,
en cas de raisons spéciales, procéder
ä la publication immédiate du rapport.

Artide 17.

Chacune des Parties indemnisera les
membres de la Commission nommés
par Elle et fournira la moitié de l’indemnité
du Président.

Les Parties doivent chereher ä s’entendre
pour que, des deux cötés, les
indemnités des membres de la Commission
soient fixées d’aprés les mémes
chiffres.

Chaque Partie supportera les frais
de procédure encourus par Elle et la
moitié de ceux declarés communs par
la Commission.

Artide 18.

La présente convention sera ratiliée
et les ratifications seront échangées ä

..................... aussitöt que faire se

pourra. Elle entrera en vigueur immédiatement
aprés l’échange des ratificaiions
et aura une durée de cinq
années ä dater de 1’échange des ratifications.
Si elle n’a pas été dénoncée
six mois au moins avant 1’expiration
de ce délai, elle restera en vigueur
pendant une nouvelle période de cinq

Kungl. Mnj:ts proposition nr 188.

11

år, om den icke minst sex månader
före utgången av närmast föregående
femårsperiod blivit uppsagd.

Till bekräftelse bärav hava de respektive
fullmäktige undertecknat denna
konvention och försett densamma
med sina sigill.

ans et sera ainsi de suite censée renouvelée
chaque fois pour cinq ans,
sauf dénonciation six mois au moms
avant 1’expiration de la précédente
période de cinq ans.

En foi de quoi les plénipotentiaires
respectifs ont signé la présente convention
et y ont apposé leurs cachets.