Kungl. Maj-.ts proposition Nr 182.
1
Nr 182.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 14 mars 1924.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Clason.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Clason anför härefter:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av DyrtidsUll
dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1924—1925 åt de präster, som fått sina kyrka
. „ , , . härdar och
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlönmgslagar. komministrar
Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande be- * nyreglerade
....... pastorat m. fl.
stämmelser i ämnet. prästmåti»
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sarnl. 143 höft. (Nr 182.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas
intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den
30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner.
Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,
att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter
skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån
sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet
anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.
samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda
präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd
åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön
skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av
krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.
Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning
skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där
särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,
icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår
vunnit efter den hl december 1918.
Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg först
genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt
kontraktsprostar.
De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1923—1924 återfinnas dels i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 317)
angående dyrtidstillägg för sagda ecklesiastikår åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster, dels ock i kungörelsen samma dag (nr 308) angående dyrtidstillägg
för nämnda tid åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser
torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av
de allmänna grunderna för tilläggets utgående.
Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av
procentuellt tillägg, utgörande 33 procent av de med befattningen i fråga
förenade kontanta avlöningsförmånerna, varjämte till befattningshavare, vilken
vid ingången av ecklesiastikåret 1923—1924 på grund av försörjningsplikt
underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg av 60 kronor
för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels
ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal,
procentuellt tillägg, dels barntillägg, dels ock ett för varje kvartal lika belopp,
fast tillägg. Det procentuella tillägget utmätes efter enahanda grunder som
dyrtidstillägget till statens icke nyreglerade pensionärer med tillämpning av
så kallad glidande skala. Olikheterna äro endast formella och hänföra sig
huvudsakligen till det förhållandet, att emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal.
Barntillägget utgår till innehavare av emeritilön, vilken vid
ecklesiastikårets ingång på grund av försörjningsplikt underhöll barn under
16 år, med 15 kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock
med iakttagande av viss begränsning. Det fasta tillägget avser att giva
innehavarna av de lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget,
som motsvarar det till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget
jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen
har det nämligen icke varit möjligt att utan kyrkomötets hörande
förhöja emeritilönerna med belopp, motsvarande pensionstillägget.
De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1923—1924 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i
någon mån från dem som varit gällande i fråga om statens befattningshavare
under motsvarande tidsperiod.
Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för
det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet
med s. k. glidande skala började användas för statstjänstemannens del, icke
lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen.
Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren 1919—
1924 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet att under
löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det prästerna
tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande
att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg
beräknades, under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det
till prästerna utgående tillägget skulle undergå skälig minskning. Med anledning
härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om tilläggets storlek
formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats skola gälla allenast
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade. Under
ecklesiastikåret 1923—1924 har någon sänkning av prästernas dyrtidstillägg
icke behövt vidtagas.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—
1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att do i tjänst varande prästernas
dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med
statstjänstemannens. För innevarande ecklesiastikår har det till prästerna
utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 4
Jämförelse
mellan pras
temas och
statstjänstemannens
dyr
tidstillägg.
4
Kungl. Maj;ts proposition Nr 182.
procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts
lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillagget
Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga
avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt
beröras.
1lägget för Efter dotma återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för
ecklesiastik- prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå
1924-1925. tdl frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1924—1925.
T>VlägågS1'' 1 likhet med vad tidiSaie varit fallet synes beträffande det till prästerna
storlek. under ecklesiastikåret 1924—1925 utgående dyrtidstillägget såsom allmän
regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemännens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande
tidrymd, böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas
tillägg.
a) varaSde8* Beträffande nu gällande grunder för dyrtidstillägg åt statstjänstemannen
prästmännen, äro bestämmelser meddelade i kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265), vilken
kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare utan någon
tidsbegränsning.
I proposition den 2 januari 1924 (nr 5) har nu Kungl. Maj:t framlagt
förslag till kungörelse angående vissa ändringar i nyssnämnda kungörelse,
att gälla från och med den 1 juli 1924.
De föreslagna ändringarna i vad de äro av betydelse för prästernas dyrtidstillägg
framgår av det följande.
Enligt nu gällande grunder fastställas de procenttal, efter vilka dyrtidstilläggen
utgå, med ledning av det vid varje kvartalsskifte uträknade talet
för levnadskostnadsökningen. Sedan numera levnadskostnaderna i avsevärd
mån stabiliserats, i följd varav växlingarna i indextalen för levnadskostnaderna
endast medfört obetydliga variationer i dyrtidstilläggen, föreslås i
nämnda proposition att låta dyrtidstilläggen utgå efter fasta, för hela budgetåret
gällande procenttal, fastställda med ledning av den för budgetåret
väntade genomsnittliga indexställningen. Procenttalet föreslås för befattningshavare
vid oreglerade verk till 33. Då enligt nu gällande grunder
dyrtidstilläggen åt i tjänst varande befattningshavare skulle vid en antagen
indexställning av 175 utgå efter 37 procent, innebär Kungl. Maj:ts förslag
eu nedsättning av procenttalet med 4 enheter. Denna nedsättning är avsedd
att drabba endast de procentuella tilläggen.
I avseende på de i kungörelsen den 15 juni 1923 intagna bestämmelserna
dels om barntillägg, dels att till befattningshavare, som icke uppnått 25 års
ålder och icke har försörjningsplikt, dyrtidstillägget skall minskas med Vio,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182. 5
dels ock att dyrtidstillägg icke utgår å den del av avlöningen, som överstiger
650 kronor i månaden, har i propositionen icke föreslagits någon ändring.
Med tillämpning av de normer, som i propositionen föreslagits att från
och med den 1 juli 1924 gälla för statstjänstemannens dyrtidstillägg, skulle
dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen såsom regel utgöra 33
procent av årliga avlöningsbeloppet. Någon sänkning av procenttalet på
grund av sjunkande indextal skulle, i motsats till vad hittills varit fallet,
icke kunna äga rum. För präster med barn under 16 år skulle barntillägg
utgå enligt samma grunder som de nu gällande. För annan befattningshavare,
som ej uppnått 25 års ålder, skulle tilläggsbeloppet minskas med Vio.
A den del av årsavlöningen, som överstiger 7,800 kronor, skulle dyrtidstillägg
ej utgå.
I likhet med vad tidigare ägt rum, torde emellertid, då fråga är om de
prästerliga befattningshavarna, vissa jämkningar böra vidtagas i de normel,
som skola tillämpas beträffande statstjänstemannens dyrtidstillägg.
Såsom förut framhållits, har man med hänsyn till de naturaförmåner av
olika slag, som ett flertal präster fått sig tillförsäkrade, hittills utgått ifrån
att prästernas dyrtidstillägg borde ligga något under statstjänstemannens.
Ifrågavarande skillnad, som först fastställdes till 3 procent, utgjorde under
ecklesiastikåren 1919—1923 7 procent. För innevarande ecklesiastikår är
skillnaden nedsatt till 4 procent.
Enligt vad som framgår av det vid Kungl. Maj:ts proposition den 16
mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1923—1924 åt präster fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för samma dag, anförde kyrkofonds korn mitten i sitt i
ämnet den 9 mars 1923 avgivna utlåtande såsom motiv för nedsättning av
skillnadsbeloppet från 7 till 4 procent följande:
De förhållanden, som rådde, då denna skillnad fixerades till 7 procent,
hade numera undergått så stora förändringar, att en minskning av sagda
procenttal enligt kommitténs mening vore av behovet påkallad. Levnadskostnadsökningen,
som i början av år 1919 uppgick till 167 procent och
vid ingången av år 1920 utgjorde 159 procent, både vid början av år 1923
nedgått till 83 procent. Den ekonomiska förmån, som naturaprestationerna
utgjort — särskilt i de fall, där de skolat betalas efter bestämda pris, fixerade
före eller i början av dyrtiden — hade på grund av denna allmänna prissänkning
i hög grad minskats. Härtill komme, att ett icke obetydligt antal
ordinarie präster — inemot 20 procent av hela antalet — icke åtnjöte några
som helst tjänstbarheter, samt att i de fall, då tjänstbarheter utginge, dessa,
enligt vad undersökningar, som utförts av de s. k. ecklesiastika arrendesakkunniga,
gåve vid handen, såsom regel icke torde kunna anses tillskynda
vederbörande befattningshavare någon verkligt betydande ekonomisk förmån.
I övrigt finge kommittén rörande spörsmålet om naturaprestationerna och
deras ekonomiska betydelse hänvisa till det betänkande och förslag angående
det ecklesiastika arrendeväsendet, som den 28 februari 1923 avgivits
av nyssberörda sakkunniga (sid. 27 o. följ.).
c
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Såsom förut framhållits, medföra de ändrade grunder för dyrtidstilläggets
utmätande, vilka för statstjänstemannen föreslagits, en nedsättning av tilllägget,
som vid ett indextal av 175 uppgår till 4 procent (från 37 procent
till 33 procent). Vid eu så stark reducering av tilläggets storlek synes skäligt,
att avståndet mellan statstjänstemannens och prästernas dyrtid stillägg
ytterligare något minskas, förslagsvis till 3 procent, d. v. s. samma skillnad,
som fastställdes att gälla för ecklesiastikåret 1918—1919, då prästernas procentuella
dyrtidstillägg utgjorde 30 procent, under det att statstjänstemannens
procentuella tillägg för år 1918 uppgick till 337s procent.
Därest skillnaden bestämmes till 3 procent, skulle prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1924—1925 komma att utgå med 30 procent av avlöningsbeloppet.
Vad angår den för statstjänstemannens dyrtidstillägg gällande föreskriften
<^t för befattningshavare, som ej uppnått 25 års ålder och ej har försörjningsplikt,
dyrtidstillägget skall minskas med 1/io synes det, då det endast
torde finnas ett mycket obetydligt antal prästmän, som icke uppnått 25 års
ålder, icke vara påkallat att vid dyrtidstilläggets bestämmande tillämpa särskilda
regler i fråga om dessa unga präster. Dyrtidstillägget till de icke
familjeförsörjande prästerna torde därför, i likhet med vad som gäller för
innevarande ecklesiastikår, i samtliga fall böra utgå med fulla beloppet.
I fråga om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla dyrtidstillägg,
och de löneförmåner, å vilka tillägget bör beräknas, torde någon
ändring av de för närvarande gällande bestämmelserna icke erfordras utom
i följande avseende.
Med föranledande av bestämmelse i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen äro för
vissa kontrakt inom Luleå stift anställda s. k. kontraktsadjunkter. Enligt
gällande bestämmelser för dyrtidstillägg utgår dylikt tillägg för dessa adjunkter
å av Konungen bestämt arvode och tillfällig löneförbättring. Genom
beslut den 30 november 1923 har emellertid Kungl. Maj:t medgivit, att
kontraktsadjunkterna, som förut icke tillerkänts ålderstillägg, må, jämte fastställt
arvode, åtnjuta ålderstillägg enligt vissa angivna grunder. Med hänsyn
härtill torde vid meddelande av bestämmelser rörande grunder för dyrtidstilläggets
utgående böra iakttagas, att för kontraktsadjunkterna dyrtidstillägg
skall utgå jämväl å ålderstillägg.
Tillika vill jag erinra därom, att förslag för närvarande föreligger att,
med stöd av nyssberörda stadgande i kyrkofondslagen, för Visby stift anställa
stiftsadjunkter. Skulle detta förslag komma att förverkligas, bör
dyrtidstillägg till dessa adjunkter utgå efter liknande giunder som för kontraktsadjunkterna.
Slutligen anser jag mig böra meddela, att jag har för avsikt att senare
denna dag hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen angående
ändrad lydelse av 6 § 8 mom. kyrkofondslagen i syfte att anslag för
tjänstgöring, som omförmäles i nämnda författningsrum, måtte kunna be
-
Kungl. Maj ts proposition Nr 182. 7
viljas jämväl ordinarie prästman. Därest en dylik proposition vinner riksdagens
bifall, bör naturligen detta beaktas vid utfärdandet av bestämmelser
rörande grunderna för dyrtidstilläggets utgående.
Vad härefter angår frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner vill jag erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd
den 30 augusti 1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat
dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning
i fråga om krigstidstillägg åt prästerliga emeriti.
För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt
vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss
storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,
så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå
belöpande dyrtidstillägg.
Enligt det förslag i fråga om dyrtidstillägg åt statens pensionärer, som
av Kungl. Maj:t i proposition den 7 februari 1924, nr 43, framlagts för
riksdagen, skulle, i likhet med vad som föreslagits för statens i tjänst varande
befattningshavare, jämväl för pensionärerna införas den anordningen, att
dyrtidstilläggen bindas vid fasta, för hela budgetåret gällande procenttal.
Dessa procenttal hava för innehavare av oreglerade pensioner föreslagits till
samma siffra som för statstjänstemän vid oreglerade verk eller 33. Någon
annan ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet föreslås däremot icke.
Med tillämpning av sagda, för tiden från och med den 1 juli 1924 föreslagna
grunder för dyrtidstillägg åt statens pensionärer synes i fråga om
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1924—1925 åt innehavare av prästerliga
emeritilöner icke behöva vidtagas annan ändring i för deras dyrtidstillägg
nu gällande grunder än att det procentuella tillägget sättes till 33 procent.
Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget
under ecklesiastikåret 1924—1925, därest detta tillägg kommer
att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om kyrkofondens
förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda kostnad.
Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen
den 30 augusti 1918 en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet
och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i
form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per
10-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare
får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst
av arrendemedel, lägenhetsavgälder oelx räntor, vilka eljest skulle från pastoraten
hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen
dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten
enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och genom förhöjda
bj Emeriti.
Kostnadsbe
räkningar.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget
till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,
kontraktsprostar och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.
Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan
pastoraten och kyrkofonden har hittills utredning verkställts av kyrkofonds*
kommittén. Då nämnda kommitté numera upphört, har beräkning i förevarande
avseende verkställts inom ecklesiastikdepartementet. Med ledning
av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret 1923—1924 och
densammas fördelning av kommittén utförd undersökning och kalkyl, vars
resultat finnes intaget i förberörda statsrådsprotokoll för den 16 mars 1923,
hava nu kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1924—1925 approximativt beräknats på sätt framgår av följande tablå.
Ordinarie präster och ständiga adjunkter |
Summa dyr-tidstillägg |
Av totalbeloppet be-strides av |
|
pastoraten |
kyrkofonden |
||
kr. |
kr. |
kr. |
|
3,900,000 100,000 15.000 25.000 |
1,560,000 |
2,340,000 100,000 15.000 25.000 |
|
Emeriti . |
|||
4,180,000 |
1,560,000 |
2,620,000 |
Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1924—1925 enligt föreslagna grunder uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 4,180,000 kronor, varav cirka 1,560,000
kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten under det att omkring
2,620,000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.
Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.
Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda sammandrag av kyrkofondens
kassa och lånekonton utgjorde fondens behållning vid 1922 års början ungefär
23,960,000 kronor och vid årets slut cirka 26,120,000 kronor, vadan
fondens behållning således under året ökats med i runt tal 2,160,000 kronor.
Enär fondens räkenskaper från och med den 1 juli 1923 omlagts från kalenderår
till budgetår, kan fondens ställning den 31 december 1923 icke
direkt avläsas i något sagda dag verkställt bokslut. Enligt å fondbyrån
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
9
verkställd approximativ beräkning har emellertid fondens behållning under
år 1923 ökats till cirka 28,900,000 kronor, vadan fondens inkomster under
året överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat — för samma tid
med i runt tal 2,780,000 kronor.
T 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd
stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i
anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående
överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden
eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för
dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1924—1925 lärer således enligt detta förförfattningsrum
få disponeras ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
fondens inkomster under år 1923 och dess så att säga ordinarie utgifter
(d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma
år.
Då såsom framgår av det förut sagda fonden under år 1923 ökats med
cirka 2,780,000 kronor, men fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1924—1925 beräknats komma att uppgå till allenast omkring
2,620,000 kronor, äro de formella förutsättningarna för beviljande av dyrtidstillägg
fyllda, oberoende av huru stor del av fondens utgifter under år
1923, som kan beräknas hänföra sig till dyrtidstilläggen
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1924—1925 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående
dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenteu
bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
De formella
förutsättningarna
för beviljande
av
dyrtidstillägg
för ecklesiastikdret
1924—1925.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 143 käft. (Nr 182.)
Stockholm 1924, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.
3400823