Kungl, Maj:ts proposition nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bestridande
av kostnader i samband med domstolsbehandling
av frågan om tillstånd till Vänerns reglering; given
Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wörtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Löbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Liibeck anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t på
min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att avlåtas i ämnet, till bestridande av kostnader i samband med domstolsbehandling
av frågan om tillstånd till Vänerns reglering för budgetåret
1924—1925 beräkna ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1924• 1 samt. l40 käft. (Nr 178.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Vattenfalls styrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har nu i skrivelse den 10 mars 1924 anfört, bland annat:

»Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen år 1916
framlagda förslaget till Vänerns reglering avsåg att tillämpa en sådan regleringsprincip,
att avrinningen i Göta älv och därmed samtidigt energialstringen
från Götaälvsverken skulle bliva så stor och jämn som möjligt. Av därefter
verkställda utredningar har det emellertid framgått, att det vore till stor fördel,
om energitillgången kunde medelst elektrisk överföring utjämnas mellan
olika kraftverk i skilda delar av landet och därvid särskilt mellan statens
kraftverk vid Göta älv, Dalälven och Motala ström samt framdeles kraftverk
i nedre Norrland. Sådan samköming förekommer redan, innan Vänerns reglering
blivit genomförd, i viss mån därigenom, att Trollhätte kraftverks distributionsnät
medelst den s. k. västra stamlinjen sammanknutits med det gemensamma
kraftnät, som matas från Älvkarleby och Motala kraftstationer och
från ångkraftverket i Västerås. Efter Vänerns reglering skulle denna transport
av elektrisk kraft i stora drag tillgå på sådant sätt, att under flodtiden —
höst och vår — då överflödsvatten i allmänhet finnes i Dalälven liksom i ett
flertal andra vattendrag, vatten i viss utsträckning kvarhålles i Vänern. Då
kraftalstringen på grund av denna magasinering minskas i kraftverken vid
Göta älv, ersättes denna av energi från övriga kraftverk, vilka sålunda komma
att tillgodose en del av kraftbehovet inom Göta älvs-verkens distributionsområde.
Under vintern och i allmänhet under torrperioder skulle åter det motsatta
förhållandet äga rum, så att Göta älvs kraftverk medelst ökad avtappning från
Vänern då skulle lämna kraft icke blott till det egna utan även i erforderlig
mån till andra kraftverks distributionsområden. De utomordentligt stora fördelarna
av en dylik samköming äro tydliga, i det att möjlighet därigenom erhålles
till ett bättre utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Samkörringen
kan även utvidgas att omfatta jämväl privata kraftverk, om dylikt
samarbete befinnes önskvärt och överenskommelse därom kan träffas. Redan
nu äger ett dylikt samarbete rum, bl. a. genom att vattenfallsstyrelsen vid vattenbrist
vid Gullspång och Yngeredsfors levererar energi till dessa kraftverks
distributionsnät och från vissa privata kraftanläggningar inköper energi, då
dessas egen förbrukning understiger tillgången.

En förutsättning för att Vänern efter reglering skall kunna på bästa sätt
utnyttjas för en dylik mera utsträckt samköming mellan olika kraftverk, d. v. s.
bilda en ''clearing’ för energiproduktionen i en avsevärd del av landet, är
emellertid, att den regleringsplan, som finnes angiven i det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen uppgjorda regleringsförslaget av år
1916, i vissa avseenden modifieras, så att större möjlighet erhålles att anpassa
avtappningen vid Vänerns utlopp efter den vid varje särskilt tillfälle fördelaktigaste
samkörningspricipen. Med hänsyn härtill har i det nya av vattenfallsstyrelsen
utarbetade förslaget till regleringsplan, mot vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarat sig icke hava något att erinra, endast intagits
bestämmelser i avsikt att till fördel för strandägarna minska varaktigheten av
de höga vattenstånden. I detta avseende föreslås sålunda att vid behov avtappa
genom regleringsdammen vid Vargön en större vattenkvantitet än den
naturliga avbördningen, nämligen 900 m3/sek., så snart vattenståndet under
tiden 15 februari—15 maj stiger över höjden + 44,65 meter över havet och
under övriga delen av året över höjden + 44,85, samt 1,000 m3/sek., om vattenståndet
trots sådan tappning skulle stiga mera än 0,3 meter över nyssnämnda
höjder. För åstadkommande av erforderligt regleringmagasin skulle vattenfallsstyrelsen
erhålla rätt att under samma tidsperioder hålla vattenståndet
uppdämt till de angivna höjderna resp. + 44,65 och + 44,85 med rätt att vid
Vargön avtappa så stor vattenmängd, som med hänsyn till kraftbehovet vid
varje särskilt tillfälle kan anses lämpligt, dock med den inskränkningen, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

3

med hänsyn till sjöfarten å Vänern, som beräknas röna inflytande av vattenstånd
lägre än + 43,73, varaktigheten av vattenstånd, lägre än denna nivå,
icke skulle under seglationstiden få bliva större efter regleringen än före densamma.

I vattenfallsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t av den 30 september 1922
hava ingående behandlats de kartläggnings- och utredningsarbeten, som till
nämnda datum blivit utförda. Med undantag för en del erforderliga kompletteringar
av kartmaterialet har det huvudsakliga arbetet därefter bestått i sammanförande
och iordningställande av det vidlyftiga undersökningsmaterialet, så att
regleringens inverkan icke blott å strandjorden utan även å bryggor, vägar,
vattenkraft m. m. kan bestämmas. Som ovan nämnts är visserligen utredningsarbetet
ännu icke fullständigt slutfört, men med ledning av det redan färdigbehandlade
materialet kunna dock de ekonomiska förutsättningarna för regleringens
genomförande bedömas.

Genom Vänerns reglering uppstående skador kunna uppdelas i fyra från
varandra skilda grupper, nämligen:

1) skador å inägor, d. v. s. å åker, äng, mader m. m.,

2) skador å växande skog och skogsmark,

3) skador å tomtmark samt

4) skador av teknisk natur.

För samtliga dessa skador hava beräkningarna utförts under den förutsättningen,
att regleringsmagasinet icke skulle komma att utnyttjas, d. v. s. att
vattenavtappningen vid Vargön icke skulle vara större än att vattenståndet
ständigt komme att hållas uppe vid dämningsgränsen + 44,85 resp. + 44,65.
Visserligen kan det med bestämdhet sägas, att en sådan skötsel av magasinet
icke är tänkbar, emedan det nämligen just ligger i företagets natur att för vattenkraftändamål
utnyttja regleringsmagasinet, men då det med hänsyn till under
olika tider varierande sätt för samköming med andra kraftverk icke är
möjligt att fastslå några bestämda regler för avtappningen vid Vargön vid
lägre vattenstånd än dämningsgränsen, är det nödvändigt att verkställa beräkningen
av skadorna på nyssnämnda sätt. Detta har till följd, att medeltalet
av vattenstånden under sommarmånaderna beräknas bliva höjt med omkring
40 cm. De nuvarande starkt varierande vattenstånden i Vänern, karakteriserade
av ep största skillnad i årsmedelvattenstånden av närmare 2 meter,
göra, att denna höjning av medelvattenståndet icke har särskilt stor betydelse,
då den kommer att beröra marker, vilkas värde och brukningssätt avsevärt påverkas
av översvämningar vid höga vattenstånd. Då de i regleringsplanen
intagna restriktiva bestämmelserna, avseende en stor vattenavtappning vid
Vargön, när vattenståndet stiger över dämningsgränsen, komma att medföra eu
minskad varaktighet av de höga vattenstånden i Vänern, framgår därav, att den
ogynnsamma inverkan av medelvattenståndets höjande till en del blir kompenserad
av nyssnämnda fördel, då nämligen just de höga vattenstånden alltid
åstadkomma de största skadorna.

Antalet av regleringen berörda fastigheter har befunnits utgöra omkring

8,000 stycken.

I anslutning till ovanstående har antagits, att all under dämningsgränsen
+ 44,85 belägen inägomark blir värdelös efter regleringen, varför skadan å
denna mark skall beräknas lika med hela markvärdet före regleringens genomförande.
Ovanför denna gräns utgöres skadan av skillnaden mellan markvärdet
före och efter regleringen.

På grund av att vattenavtappningen vid Vargön enligt regleringsbestämmelserna
under vissa tider skall ökas till 900 ä 1,000 m3/sek., komma skador att
uppstå å vissa strandområden utmed Göta älv.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

o Utredningen med avseende på skador å inägor har hittills fortskridit så
långt, att Skaraborgs och Älvsborgs län blivit slutbehandlade, medan däremot
uträkningen av markskadorna inom Värmlands län och vid Göta älv icke slutförts.

Med stöd av slutresultaten i fråg''a om skador å inägor inom Älsvborgs och
Skaraborgs län kunna emellertid markskadorna bedömas jämväl för Värmlands
län och för områdena vid Göta älv. Såsom resultat erhålles en sammanlagd
skada å inägor av omkring 1,000,000 kronor, å vilket belopp enligt vattenlagen
skall utgå^SO % förhöjning, varför ersättningen till strandägarna enligt
1914 års prisnivå torde för skador å inägor komma att belöpa sig till ungefär

1.500.000 kronor. Under förutsättning att utbetalning av ersättningen skulle
äga rum vid nuvarande konjunkturer, torde böra beräknas ett tillägg av c:a
20 X.

Som förut nämnts, medför emellertid utnyttjandet av regleringsmagasinet,
att vattenståndet ofta kommer att underskrida dämningsgränsen ~\~ 44,85. Jordägarna
erhålla sålunda icke blott minskning i varaktigheten av de höga vattenstånden,
utan de kunna dessutom i allmänhet utnyttja marken ned till och delvis
under dämningsgränsen såsom äng. Den verkliga skadan av regleringen å
inägojord kommer därför att i själva verket bliva mindre än den beräknade.
o För andra skador än sådana å inägor hava utredningarna numera fortskridit
så långt, att skadeersättningarna kunna approximativt angivas. De återstående
utredningsarbetena avse i fråga om dessa skador till stor del sammanställning
och uppritning av materialet samt upprättande av erforderliga värderingslängder
m. in. För ifrågavarande skador gäller liksom vid skador å inägor, att
desamma på grund av regleringsmagasinets utnyttjande icke komma att i verkligheten
bliva så stora, som beräkningarna utvisa.

Nedanför dämningsgränsen + 44,85 förefinnas endast smärre skogsområden,
och det egentliga skogsbältet kring Vänern vidtager först på sådan höjd över
vattenytan, att den skadliga inverkan av regleringen blir relativt liten. Den
sammanlagda skadeersättningen för skogsmark inom alla tre länen beräknas
vid^1914 års pris uppgå till omkring 150,000 kronor och vid nuvarande prisnivå
till omkring 200,000 kronor.

På vissa platser vid Vänern, särskilt Karlstad och Lidköping, äro en del
tomter så lågt belägna, att de äro mycket beroende av Vänerns höga vattenstånd.
En viss skadlig inverkan av medelvattenståndets höjning uppstår även
på grund av regleringen, men denna kompenseras åtminstone delvis därav, att
varaktigheten av de högre vattenstånden minskas. Såsom utgångspunkt vid
tomtvärdenas bestämmande hava lagts de år 1920 upprättade längderna över
fastighetsvärdena inom städerna. För samtliga av regleringen berörda städer
beräknas vid nuvarande pris ersättningarna för skador å tomter, inberäknat
det i vattenlagen stadgade tillägget av 50 %, komma att utgöra omkring

500.000 kronor. Motsvarande ersättningar kunna vid 1914 års prisnivå uppskattas
till cirka 400,000 kronor.

Bryggor, vägar och upplagsplatser utmed Vänerns stränder äro i vissa fall
förlagda på en sådan höjd, att de efter regleringen få en minskad brukbarhet,
varför ersättning beräknas för därigenom uppkommande intrång eller skadainverkan
genom regleringen, åtminstone under den förutsättningen, att regleringsmagasinet
icke utnyttjas, uppstår därjämte dels å en del invid Vänern
belägna kraftverk, kvarnar m. m. därigenom, att fallhöjden minskas, samt dels
å en del invallningar för jordbruksändamål. Samtliga ersättningar för skador
av teknisk natur uppgå, beräknade efter 1914 års pris, till ungefär 550,000
kronor och vid nuvarande prisnivå till omkring 900,000 kronor.

De beräknade skadeersättningarna på grund av Vänerns reglering skulle sålunda
uppgå till följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

5

Enligt 1914
års prisnivå,

Er.

För skador å inägor . ..........

> > » skog ............

> » > tomter...........

> » > av teknisk natur.......

Summa Kronor

1,500,000: —
150,000: —
400,000: —
550,000: —

2,600,000: -

Enligt 1924
års prisnivå.
Kr.

1,800,000: —
200,000: —
500,000: —
900,000: —

3,400,000: -

Den på grund av regleringsbestämmelserna tidvis erforderliga vattenavtappningen
vid Vargön av 900 Och vid vissa enstaka tillfällen 1,000 m3/sek. är,
såsom förut omnämnts, större än den största vattenmängden i älven under nuvarande
förhållanden. För att icke försämrade navigeringsförhållanden skola
uppstå för sjöfarten i Göta älv, måste en del åtgärder vidtagas i älven i form
av upprensningar och uppmuddringar. Dessa rensningar åstadkomma också,
att en för kraftalstringen annars ogynnsam ökning i fallförlusten vid stor
vattenavtappning delvis kompenseras. Kostnaderna för dessa åtgärder hava
beräknats uppgå till 1,200,000 kronor vid 1914 års prisnivå och 2,000,000
kronor, om arbetena skulle utföras under nuvarande förhållanden.

De för själva regleringens genomförande erforderliga byggnadsarbetena utgöras
av rensningar vid Vänerns utlopp vid Vargön, vilka äro nödvändiga för
att kunna vid lågt vattenstånd i Vänern framföra större vattenmängd än under
nuvarande förhållanden, dammbyggnad med tillhörande luckutskov över älvfåran
vid Vänerns utlopp samt upprensning av Flottbergsströmmen i Göta
älv nedanför Trollhätte kraftstation. Kostnaderna för dessa åtgärder hava
beräknats uppgå till 2,800,000 kronor vid 1914 års prisnivå, motsvarande eu
kostnad av 4,800,000 kronor med nuvarande pris.

För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering har hittills
av riksdagen beviljats ett belopp av 2,550,000 kronor. Vad kostnaderna för
vattenmålets förande vid under- och överrätter beträffar, är det icke möjligt
att för närvarande framlägga någon beräkning härom på grund av vanskligheten
att bedöma den tid, som för domstolarna kommer att åtgå för prövning
av alla de i målet framkommande yrkandena. Uppskattningsvis torde man
emellertid kunna antaga, att de sammanlagda utgifterna för domstolsbehandlingen
komma att uppgå till ungefär 800,000 kronor. Samtliga utredningsOch
domstolskostnader skulle sålunda komma att utgöra inalles omkring

3,350,000 kronor. För målets1 anhängiggörande vid vederbörlig domstol inklusive
tryckning och duplicering av samtliga ansökningshandlingar samt för
efter ansökningens avgivande eventuellt erforderliga ytterligare utredningar
erfordras, därest åtgärder i fortsättningen skola vidtagas för erhållande av laga
tillstånd till regleringen, av nyss angivna 800,000 kronor under budgetåret
1924—1925 ett belopp av 300,000 kronor.

Med hänsyn till målets omfattning och den stora mängd såväl princip- som detaljfrågor,
som skola i detsamma avgöras, torde det vara nödvändigt att beräkna
tiden för målets behandling vid underdomstolen till omkring 4 år. Innan målet
efter eventuella överklaganden handlagts jämväl vid överdomstolen och i
Högsta domstolen, torde förflyta ytterligare 2 ä 4 år, varför det måste antagas,
att domstolsbehandlingen i sin helhet kommer att taga en tid av minst 6 å 8 år.
Räknas därefter byggnadstiden till 3 år, kan regleringen förutsättas kunna
tagas i bruk tidigast omkring 10 år efter ansökningshandlingarnas inlämnande.

Om kraftbehovet vid tidpunkten för avkunnandet av slutlig dom skulle vara
sådant, att ett omedelbart utbyggande ej vore önskvärt, kan man räkna med att
det givna tillståndet ej behöver utnyttjas förrän inom 10 år efter laga kraft -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

vunnen dom, varför byggnadsarbetena, om behov ej tidigare föreligger, icke
skulle behöva vara fullbordade förrän c:a 18 år härefter. Skulle ej ens Vid
sistnämnda tidpunkt kraftbehovet hava ''vuxit i’ regleringsåtgärden, torde det
emellertid finnas möjlighet att av domstolen erhålla uppskov med genomförandet.

De för Vänerns reglering erforderliga kostnaderna bliva sålunda:

1914 års 1924 års

prisnivå. prisnivå.

Kr. Kr.

Skadeersättningar................. 2,600,000 3,400,000

Åtgärder i form av dammbyggnad samt rensningar vid

Vargön och Flottbergsströmmen.......... 2,800,000 4,800,000

Åtgärder i Göta älv för ökad högvattentappning . . . 1,200,000 2,000,000

Utrednings- och domstolskostnader......... 3,350,000 3,350,000

Diverse och oförutsedda utgifter.......... 550,000 750,000

Summa Kronor 10,500,000 14,300,000

För beräkning av årskostnaderna’ skola härtill läggas
ränteförluster för utrednings- och domstolskostnader,
vilka vid en beräknad tid av 10 år till regleringens

genomförande uppgå till cirka.......... 2,000,000 2,000,000

samt ränteförluster under byggnadstiden med cirka . ■ 300,000_500,000

Summa Kronor 12,800,000 16,800,000

Den genom regleringen uppstående vinsten är givetvis i hög grad beroende
av konjunkturerna och därför mycket svår att i förväg bestämma. För ett
fullständigt tillgodogörande av fördelarna genom Vänerns reglering, och det är
dit man ytterst siktar, måste man räkna med utbyggandet av en vattenkraftstation
vid Vargön samt en fortsatt utbyggnad av Trollhätte och Lilla Edets
kraftstationer. De nationalekonomiska fördelarna av ett sådant unyttjande av
regleringen, varvid genom samkonung ökad kraftförsäljning möjliggöres även
från kraftanläggningar i andra vattendrag, medförande minskad kolförbrukning
för reservkraftstationer, torde ligga i öppen dag. Genom erhållande av
laga tillstånd till regleringens genomförande möjliggöres sålunda en väsentlig
utveckling av vattenkraftresurserna inom tätt bebyggda och industriellt viktiga
delar av landet, när detta visar sig erforderligt för tillgodoseende av ökat
kraftbehov. Att dessa fördelar väsentligt komma att överstiga vad som i vattenlagen
föreskrives för erhållande av laga tillstånd till regleringens genomförande,
torde vara ställt utom allt tvivel, men att för närvarande ingå på en
ekonomisk kalkyl i detta avseende torde med hänsyn till osäkerheten i fråga
om framtida kraftpris, avsättningsförhållanden m. m. icke vara lämpligt och är
icke heller erforderligt för bedömande av nu ifrågavarande spörsmål.

I samband med genomförandet av Vänerns reglering, då dygnsregleringen i
Göta älv ovanför Trollhättan kan förläggas till Vänern, erhålles möjlighet
att genom nuvarande kraftkanaler i Trollhättan framföra ökad vattenmängd till
maskinstationen. Denna vattenmängd kan med måttlig kostnad utnyttjas utan
några nya vattenbyggnader genom ökning av effekten för en del aggregat i den
redan utbyggda maskinstationen. Att detta är möjligt beror därpå, att turbinernas
vattenvägar samt generatorerna i den för c:a 15 år sedan byggda delen
av kraftstationen enligt nutida erfarenhet äro så pass rikligt dimensionerade,
att de utan olägenhet kunna begagnas för uttagning av avsevärt större maximi -

Kungl. May.ts proposition nr 178.

7

effekt vid spetsbelastning, för vilket ändamål emellertid större turbiner måste
installeras. Kostnaderna för sådant turbinutbyte beräknas uppgå till högst

500.000 kronor per aggregat, varför kostnaden för utbyte av fyra st. turbiner,
vartill tilloppskanalerna bliva tillräckliga efter genomförandet av regleringen,
skulle komma att uppgå till högst 2 miljoner kronor.

Genom ifrågavarande mindre betydande åtgärder i Trollhättan i samband
med Vänerns reglering erhålles en ökning i primakraft, som kan anses motsvara
en årlig merinkomst av minst omkring 1,300,000 kronor och vilket kraftbelopp
utan svårighet torde kunna avsättas för kvalificerade ändamål vid den
tidpunkt, då Vänerns reglering blir genomförd. Om från detta belopp avdrages
den till 200,000 kronor beräknade årskostnaden för avsättning till förnyelsefond
för vidmakthållande resp. amortering av dammbyggnaden vid Vargön
och av den nya turbininstallationen i Trollhättan samt för fiske- och regleringsavgifter,
utgifter för dammvakter m. m., skulle nettoinkomsten å den
ökade kraftförsäljningen i samband med regleringen uppgå till minst omkring

1.100.000 kronor. Denna merinkomst kan sålunda påräknas1 utan några nya
kraftstationsutbyggnader i Göta älv och motsvarar 5,9 % ränta å det vid nuvarande
prisnivå till 18,8 miljoner kronor uppgående totalbeloppet av de Teräknade
kostnaderna för Vänerns reglering inklusive ränteförluster samt kostnaden
för utbyte av ovannämnda fyra turbiner i Trollhättan.

Under det relativt ogynnsamma antagandet i fråga om kraftavsättningsmöjligheterna,
att några nya utbyggnader icke skulle vara erforderliga i Göta älv
i samband med genomförandet av Vänerns reglering, skulle sålunda redan under
mellantiden erhållas en nöjaktig förräntning av det nedlagda kapitalet.

Såsom ovan nämnts uppstår den stora nationalekonomiska fördelen först i
samband med dylikt ytterligare utnyttjande av Göta älvs vattenkraft och ökad
samköming med kraftverk i andra vattendrag, varom det emellertid är vanskligt
att under nuvarande ekonomiska förhållanden göra några bestämda kalkyler.
Detta torde icke heller vara erforderligt, då det för närvarande icke
gäller att bestämma, huruvida Vänerns reglering skall genomföras eller ej, utan
endast om fortsatta åtgärder skola vidtagas för erhållande av laga tillstånd till
densamma.

Frågan om regleringens genomförande behöver ej av riksdagen upptagas till
behandling förrän om åtskilliga år och kan då handläggas med hänsyn till vid
den tiden rådande förhållanden. Det är även att märka, att ett säkert bedömande
av regleringens ekonomi icke kan ske, utan att faktiska uppgifter särskilt
om skadeersättningarnas storlek kunna erhållas. Som av kostnadskalkylerna
framgår, utgöra dessa nämligen en avsevärd del av totalkostnaderna för
regleringen. _ Något annat sätt än att genom vederbörande domstolar få dessa
skadeersättningar bestämda torde icke kunna ifrågasättas. Det under bearbetning
varande materialet för dessa skadeersättningars beräkning har också i
anslutning till Kungl. Maj:ts brev av den 14 april 1917 och häradsrättens
resolution givits det omfång och utförts med den omsorg, som är ovillkorligen
nödvändigt för. frågans behandling vid domstol. Ett uppskjutande av målets
handläggning skulle sannolikt medföra, att de för skadeberäkningen
uppgjorda kartorna och värderingarna, vilka i huvudsak utförts under åren
1918—1922, i viss mån icke längre skulle motsvara de verkliga förhållandena,
i det att förändringar ofta genomföras med avseende på såväl
brukningssätt för strandjorden som beträffande bryggor, vägar och övriga
tekniska anordningar. Det må jämväl påpekas, att styrelsen för närvarande
förfogar över personer, vilka äro fullt inne i motsvarande frågor och vilkas
kunskap i ärendet måhända framdeles icke står till förfogande. Då hänsyn
dessutom måste tagas därtill, att domstolsbehandlingen kommer att i enlighet
med vad förut nämnts kräva en tid av 6—8 år, och då utgifterna för so -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Departe mentschefen.

kände av laga tillstånd endast utgöra ett i förhållande till hela kostnaden
mindre betydande belopp, anser vattenfallsstyrelsen det vara med statens avgjorda
fördel förenligt, att åtgärder för erhållande av laga tillstånd till regleringens
genomförande utan uppskov vidtagas.»

Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att åtgärder omedelbart skola vidtagas för erhållande av laga tillstånd till
Vänerns reglering, samt att för ändamålet måtte å riksstaten för budgetåret
1924—1925 anvisas ett anslag av 300,000 kronor att utgå av lånemedel.

I skrivelse den 24 maj 1922, nr 164, angående regleringen för tiden 1 januari—30
juni 1923 av utgifterna för kapitalökning i avseende å bland annat
statens vattenfalls verk har riksdagen, i sammanhang med anmälan att riksdagen
till förberedande åtgärder för Vänerns reglering anvisat ett reservationsanslag
av 200,000 kronor, att utgå av lånemedel, framhållit, att riksdagen, i
likhet med chefen för kommunikationsdepartementet förutsatte, att preliminära
planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget framlades för
statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande vattendomstol gjordes
om tillstånd till regleringens genomförande.

Av de planer och kostnadsberäkningar rörande regleringsföretaget, som numera
av vattenfallsstyrelsen utarbetats, inhämtas, att med användande av
1924 års prisnivå sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering beräknats
uppgå till 14,300,000 kronor. I detta belopp ingå 2,550,000 kronor, som
förut av riksdagen beviljats för utförande av förberedande åtgärder för Vänerns
reglering, samt de till 800,000 kronor beräknade utgifterna för domstolsbehandlingen.
Läggas härtill beräknade ränteförluster å 2,500,000 kronor för
tiden intill regleringens tagande i bruk, uppgå sammanlagda kostnaderna till

16.800.000 kronor. Genom jämförelsevis enkla förändringar i den befintliga
kraftstationen vid Trollhättan, beräknade att kosta högst 2,000,000 kronor, skulle
efter Vänerns reglering vinnas en ökning av kraft, tillgänglig året om, som motsvarar
en årlig merinkomst från kraftstationen efter avdrag för driftkostnader
m. in. av minst omkring 1,100,000 kronor. Denna summa utgör 5,9 procent
ränta å sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering och omändringen av
kraftstationen vid Trollhättan. Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, uppstår
emellertid den verkligt betydande vinsten av Vänerns reglering först sedan
nya kraftstationer utbyggts vid Göta älv för att tillgodogöra den ökade vattenmängd,
som efter regleringen vid behov kan framsläppas i älven. Jag torde
icke behöva närmare framhålla vikten av att vattenfallen i Göta älv i största
möjliga omfattning må kunna utnyttjas för att förse industrien, jordbruket
och samhällen med elektrisk energi. För att belysa betydelsen av regleringen
kan exempelvis anföras, att ett inbesparat magasin av 0,2 meters höjd i Vänern,
utnyttjat i Götaälvsverken för att under lågvattenperioder fylla kraftbrist
vid andra kraftverk, motsvarar den energimängd, som alstras av landets
samtliga ångdrivna elektricitetsverk vid nuvarande årsförbrukning av omkring

100.000 ton stenkol. Av stor betydelse är ock, att genom den redan utförda
sammanbindningsledningen mellan Trollhätte och Älvkarleby kraftnät Vänerns

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

9

stora regleringsmagasin skulle kunna i ökad utsträckning användas för tillgodoseende
av mellersta Sveriges kraftbehov.

Starka skäl tala sålunda för att, om tillstånd vinnes till Vänerns reglering,
företaget skall befinnas värt att genomföra. Någon avgörande ställning till
själva regleringsfrågan behöver dock icke nu tagas. Vattenfallsstyrelsen bar
säkerligen på goda grunder beräknat, att domstolsbehandlingen kräver en tid av
6—8 år, och vid slutet av denna tid har man att med hänsyn till de ekonomiska
förhållanden, som då råda i vårt land, fatta beslut, huruvida regleringen skall
utföras eller ej.

För vidtagande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava inom
kort nedlagts redan anvisade 2,550,000 kronor, och goda skäl synas tala för att
under de närmaste åren fullfölja utredningen genom domstolsbehandlingens
slutförande. Skulle man dröja härmed, kan man riskera, att det bevismaterial
och den personliga erfarenhet, som nu med stora kostnader samlats för ådagaläggande
av regleringens verkningar, föråldras eller förloras. Jag anser därför,
att av riksdagen bör begäras erforderliga medel till bestridande av kostnaderna
i samband med domstolsbehandling av frågan om tillstånd till Vänerns
reglering. Av hela den beräknade kostnaden, 800,000 kronor, erfordras
för budgetåret 1924—1925 300,000 kronor.

Därest nämnda anslag av riksdagen beviljas, kommer sedermera frågan om
bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att vidtaga åtgärder för erhållande av
laga tillstånd till reglering av Vänern att underställas Kungl. Maj ds prövning.

Den av vattenfallsstyrelsen framlagda planen finner jag vara i huvudsak
lämplig att lägga till grund för framställning till domstolen. Det säger sig
självt, att ändringar sedermera kunna ifrågakomma med hänsyn till vad som
under ärendets fortsatta handläggning framkommer.

På grund av vad sålunda anförts far jag hemställa, att Kungl. Maj :t matte
föreslå riksdagen

att för bestridande av kostnader i samband med domstolsbehandling
av frågan om tillstånd till Vänerns reglering för budgetåret
1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 300,000
kronor, att utgå av lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Ilawerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1921/. 1 samt. 140 käft. (Nr 178.)

2