Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
1
Kr 176.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående transitering av införselförbjudna varor m. m.; given
Stockholms slott den 7 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
K. j. Beskow.
Bihang lill riksdagens protokoll 19‘!4
I sand. lits höft. tNr lits./
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Förslag
till
förordning angående träns!tering ar införselförbjndna varor in. in.
Härigenom förordnas som följer:
1 i
Vara, som enligt stadgande i särskild författning ej får till riket införas
eller får dit införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller
efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, må, där ej
Kung!. Maj:t annorlunda förordnar, utan hinder av dylikt stadgande såsom
omedelbar transitförsändelse eller eljest under tullverkets kontroll befordras
eller för återutförsel uppläggas å nederlag eller transitupplag.
Har förbud mot införsel eller inskränkning i införselrätten stadgats med
hänsyn till allmän hälsovård eller allmän säkerhet eller såsom försiktighetsmått
mot djur- eller växtsjukdomar eller till förekommande av
missbruk av spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna
användas såsom berusningsmedel, skall det i första stycket lämnade medgivandet
till transitering m. m. icke gälla, med mindre Kungl. Maj:t därom
förordnar.
2 *.
Skall vara, varom i 1 § sägs, genom tullverkets försorg försäljas å auktion
och har icke genom särskild författning stadgats, huru med varan skall i
sådant fall förfaras, skall försäljningen ske under iakttagande i tillämpliga
delar av de bestämmelser, som gälla rörande införsel av vara av dylikt slag,
eller ock under förbehåll, att godset återutföres. Kan försäljningen icke
sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t, efter
anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid varan må, därest försäljningen
skolat ske för ägarens räkning, förklaras förbruten till kronan.
Knuff/. Maj:ts proposition Nr 176.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggeh, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmboth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för kommunikationsdepartementet anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Beskow, följande:
På initiativ av Nationernas förbunds generalförsamling hölls under år
3921 i Barcelona en allmän konferens rörande kommunikations- och transiteringsfrågor.
Nästan alla stater, tillhörande Nationernas förbund, voro
representerade vid nämnda konferens. Vid konferensen framlades, bland
annat, förslag till konvention och stadga rörande transiteringsfrihet (Convention
et Statut sur la Liberté du Transito
Sedan utrikesdepartementet från generalsekreteraren för Nationernas
förbund mottagit officiella handlingar rörande konferensens beslut beträffande
bland annat omförmälda förslag till konvention och stadga, överlämnades
desamma till kommunikationsdepartementet för att understå!
las Kungl. Maj:ts prövning.
Efter hörande av medicinalstyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen och generalpoststyrelsen
godkände Kungl. Maj:t den 4 november 1921 för Sveriges del, bland annat,
de i förenämnda handlingar intagna överenskommelser, och förordnade
Kungl. Maj:t samma dag, att ärendet skulle för fortsatt behandling överlämnas
till utrikesdepartementet.
Efter det ifrågavarande konvention och stadga rörande transiteringsfrihet,
som i eu från utrikesdepartementet erhållen översättning
torde få såsom bilaga A fogas vid dagens statsrådsprotokoll, i
november 1921 undertecknats i Geneve för Sveriges del under förbehåll
av ratifikation, anhöll utrikesdepartementet i skrivelse den 2 februari
1922 till chefen för kommunikationsdepartementet om upplysning
rörande departementschefens ställning till frågan om ratificering av de
vid Barcelona-konferensen beslutade överenskommelserna.
Med anledning härav anmodades generaltullstyrelsen att till kommunikationsdepartementet
inkomma med yttrande, vilket skulle innefatta
jämväl förslag, i vad på generaltullstyrelsens verksamhetsområde an
-
Generaltull
styrelsen.
4 Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.
komme, till de bestämmelser, som av vederbörande överenskommelsers
ikraftträdande kunde betingas.
Sedan generaltullstyrelsen den 1 november 1922 avgivit dylikt yttrande,
har detta, dä de däri berörda spörsmål om transitering närmast borde upptagas
till beredning inom finansdepartementet, överlämnats till sistnämnda
departement.
Med nyssberörda yttrande har generaltullstyrelsen överlämnat en av
styrelsen upprättad förteckning över de författningar, som innehålla särskilda
bestämmelser med avseende å införsel av vissa varor; och anför styrelsen
i nämnda skrivelse följande:
»De meddelade förbuden att införa vissa slags varor hava givits mer eller
mindre begränsad omfattning. Till en början är införsel av vissa varuslag
överhuvud förbjuden. Exempel härpå erbjuda bestämmelserna i § 77 i förordningen
om explosiva varor den 19 november 1897 (nr 102) samt kungörelsen
angående förbud tills vidare mot införsel till riket av krusbärsplantor
och friska krusbär den 22 september 1905 (nr 53). Beträffande åtskilliga
varuslag åter är införsel från vissa länder förbjuden. Detta gäller enligt
ett flertal författningar, som avse att förekomma smittsamma sjukdomars
införande i riket. Vidare få vissa slags varor icke till riket införas, med
mindre särskilda villkor iakttagas vid införseln. Exempel härpå erbjuda,
förutom åtskilliga av nyssnämnda författningar, förordningen angående
kontroll å tillverkningen av margarin och margarinost ävensom konstister
den 13 oktober 1905 (nr 59) och förordningen angående kontroll vid införsel
till riket av köttvaror och djurfett den 30 september 1921 (nr 581). Beträffande
vissa varuslag är införselrätten så till vida villkorlig, att varan icke
må införas utan tillstånd av viss myndighet. Sålunda erfordras t. ex. jämlikt
kungl. kungörelse den 27 september 1922 (nr 474) för införsel av skjutvapen
och ammunition tillstånd av chefen för socialdepartementet. Slutligen
må vissa slags varor införas endast av vissa personer eller sammanslutningar.
Sådana bestämmelser äro meddelade i § 6 i apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308), § 2 i giftstadgan den 7 december 1906 (nr
114), 10 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14 juni
1917 (nr 340), 3 § i förordningen angående handel med skattefri sprit den
1 juli 1918 (nr 508), 6 § i förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat
den 1 juli 1918 (nr 564), § 1 i förordningen angående införselmonopol
jämte fastställande av högsta pris å socker den 24 mars 1921 (nr 121) samt
2 och 6 §§ i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket den 15 december 1914 (nr 436).
T några nyare författningar, som avse att förhindra, att varor av vissa
slag tillföras den inhemska marknaden, har i stället för förbud mot »införsel»
stadgats förbud mot varans utlämnande från tullverket. Dessa författningar
äro förordningen angående förbud mot förtyngning av vissa
lädersorter m. in. den 11 april 1919 (nr 139) och förordningen angående förbud
mot användning av papp och konstläder i skodon den 9 maj 1919 (nr
219). Hinder för transitförsändning eller uppläggning å tullupplag av i
nyssnämnda författningar avsedda varor lärer därför icke föreligga.
Genom kungl. kungörelse den 18 mars 1921 (nr 92) är förbud meddelat
mot införsel av vissa slags frön utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. I
denna kungörelse torde emellertid införselbegreppet få anses vara närmare
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.
.)
bestämt sålunda, att i författningen avsedd vara icke må från tullverket
utlämnas, varför kungörelsen icke synes avse att förhindra omedelbar
transitförsändning eller uppläggning å tullupplag av ifrågavarande slags
frön. Enahanda är förhållandet med kungl. kungörelsen angående förbud
tills vidare mot införsel till riket av rakborstar, tillverkade i eller exporterade
från Japan, den 16 april 1920 (nr 155) och kungl. kungörelsen angående
bestämmelser att iakttagas vid införsel av potatis den 12 september
1921 (nr 532).
Enligt kungl. kungörelser den 5 februari 1909 (nr 8) och den 4 april 1910
(nr 27) må vidare utländskt frö av vissa slag icke införas, med mindre
fröet är inneslutet i på visst sätt märkta säckar och innan detsamma genom
vederbörande tullmyndighets försorg undergått behandling med
eosinlösning. Då emellertid av bestämmelserna i nyssnämnda författningar
torde framgå, att införselförbudet avser förbud mot varans utlämnande
till ägarens disposition, synes ej heller något hinder möta för transitförsändning
eller uppläggning å tullupplag av ifrågavarande slags frö,
även om nyssberörda villkor för införseln icke uppfyllts.
I § 78 i förordningen angående explosiva varor den 19 november 1897 (nr
102) har i vissa fall meddelats förbud för tullmyndigheten att utlämna
explosiv vara, med mindre emottagaren styrker sin behörighet att innehava
det ifrågavarande partiet. Hinder för annan att transitförsända i
nyssnämnda paragraf avsedda explosiva varor synes därför icke föreligga,
och i § 112 inom. 1 tullstadgan är transitförsändning av explosiva varor uttryckligen
medgiven. Däremot må enligt § 62 inom. 2 och § 89 mom. 2 tullstadgan
explosiva varor icke uppläggas å nederlag eller transitupplag.
I § 1 ovannämnda förordning den 24 mars 1921 (nr 121) har förklarats,
att införselförbudet för socker icke skall utgöra hinder för att upplägga
socker å nederlag eller transitupplag för återutförsel eller förflyttning till
annat tullupplag eller att omedelbart transitförsända sådan vara, och av
2 § i förutberörda förordning angående kontroll vid införsel till riket av
köttvaror och djurfett den 30 september 1921 (nr 581) framgår, att förbudet
mot införsel utan iakttagande av vissa villkor icke avser transitförsändning.
I § 1 i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 660) är stadgat förbud
mot utlämnande från tullverket av skrot av vissa slag utan medgivande
av sprängämnesinspektionen, vilket förbud emellertid uttryckligen förklarats
gälla jämväl transitförsändning.
Jämväl i kungl. kungörelsen angående förbud mot införsel till riket av
levande höns, gäss, ankor, kalkoner och duvor från land eller del därav,
som förklarats smittat av smittsam mai- och klövsjuka den 11 oktober
1920 (nr 671), är närmare angivet vad med införsel avses.»
Efter att hava framhållit, hurusom i det stora flertalet författningar angående
införselförbud begreppet införsel icke närmare bestämts, bär generaltullstyrelsen
i berörda yttrande, såvitt angår ifrågavarande spörsmål,
vidare anfört, att styrelsen för sin del ansåge, att transitering av till införsel
förbjuden vara i allmänhet bord;; vägras allenast under de omständigheter,
som angåves i första stycket av artikeln 5 i förberörda Convention
e( Statut sur la Liberté du Transit, nämligen då införselförbudet för varan
meddelats av sanitära skid eller med hänsyn till allmän säkerhet eller till
förekommande av smittsamma sjukdomar å djur eller växter. Styrelsen
yttrar härefter:
Kung/,. Muj.ts proposition År 176.
6
>Dc flesta av nu gällande införselförbud torde hava tillkommit av någon
av nyss omförmälda anledningar, och det ligger också i sakens natur, att vidarebefordran
från gränsorten av varan i dylika fall i allmänhet icke må
förekomma.
Emellertid torde enligt generaltullstyrelsens mening jämväl i fråga om
varor, som må till riket införas endast av vissa personer eller sammanslutningar,
införselförbudet ur tullverkets synpunkt böra, i den mån icke i
vederbörande författning annat är uttryckligen stadgat, anses innefatta
hinder för annan ej blott att förtulla sådan vara, vare sig direkt eller från
nederlag eller transitupplag, utan även att omedelbart transitförsända
varan samt att upplägga varan å något av nyssnämnda upplag, även om
varan upplägges för återutförsel. Enligt ordalydelsen av § 62 i tullstadgan
lärer nämligen gods, som är upplagt på nederlag, icke kunna anses
annorlunda än såsom till riket infört. Detsamma gäller exempelvis på
grund av § 90 i tullstadgan i fråga om gods, som upplägges på transitupplag.
Jämväl de i tullstadgan förekommande bestämmelserna rörande
»återutförsel» av nederlags- eller transitupplagsgods tala för nu ifrågavarande
tolkning. Vad ytterligare och särskilt beträffar gods, som är avsett
att omedelbart transitlörsändas, torde samma tolkning betingas dels av bestämmelse
i § 112 mom. 2 tullstadgan, att till omedelbar transitförsändning
angivet gods skall i så gott som samtliga avseenden behandlas såsom och
anses likställt med transitupplagsgods, dels oek därav att transitgodset,
därest detsamma icke avsänts inom viss tid, helt övergår till transitupplagsgods
pa grund av föreskrift i mom. 3 av nyssnämnda § 112 i tullstadgan.
1 förordningen den 24 mars 1921 (nr 121) har vidare, såsom ovan
nämnts, från in för sel monopolet a socker uttryckligen un dan tagits införsel
för uppläggning under angivna förutsättningar a vissa tullager
samt för omedelbar transitförsändning. Enahanda var förhållandet beträffande
införsel av vissa slag av spannmål enligt den numera upphävda
förordningen den 21 augusti 1919 (nr 547). ! fråga om övriga varuslag,
för vilka införselrätten är tillförsäkrad allenast vissa personer eller
sammanslutningar, finnas numera ej sådana undantag för en de! förmer
av införsel, som, på sätt ovan nämnts, under senare tid ansetts böra lämnas
beträffande socker och vissa slag av spannmål. Tidigare innehöll
emellertid lagstiftningen rörande brännvin eu lättnad i införselmonopolet
å sådan vara. I 26 § av förordningen den it juni 1905 angående försäljning
av brännvin, sadant detta författningsrum lydde enligt förordning
den 10 november 4916 (nr 459) var nämligen föreskrivet, att även
annan än enligt förordningen i allmänhet införselberättigad finge, om
han hos kontrollstyrelsen styrkt sig utöva partihandel med brännvin,
mot företeende av kontrollstyrelsens bevis härom upplägga brännvin å
tullnederlag eller transitupplag ävensom omedelbart (rån si t försända sådan
vara.
Ehuru de omständigheter, som här ovan anförts, torde giva stöd för
en sådan tolkning av begreppet införsel, att även i fråga om sådana slags
varor, som fa införas endast av vissa personer eller sammanslutningar,
begränsningen i införselrätten skulle avse, förutom införtullning, även
uppläggning å tullupplag och omedelbar transitförsändning, kan emellertid
ifrågasättas, huruvida beträffande sagda varuslag, en dylik bestämning
av begreppet införsel varit åsyftad och är av förhållandena
betingad. De bestämmelser, som inskränka rätten att införa sagda slags
varor, lära nämligen avse att förhindra, att varorna från tullverket ut
-
7
Kungl. Maj:ta proposition Nr 176.
lämnas till andra än särskilda kvalificerade personer. Endast i fråga
om de varor, för vilka införselförbud stadgats av någon av de anledningar,
som angivits i artikel 5 i ovan berörda konvention om fri transitering,
synas såsom ovan nämnts sakliga skäl föreligga att upprätthålla
ifrågavarande tolkning av begreppet införsel.
Det är styrelsen bekant, att den tolkning, som styrelsen pa ovan angivna
grunder funnit sig nödsakad att vid fråga om begränsad införselrätt
för varor giva åt begreppet införsel, särskilt under senare tid vållat
icke oväsentliga olägenheter för trafiken. Detta har varit fallet till och
med för den som varit införselberättigad. Där varan inkommit till och
måst lossas i annan ort än den, dit den införselberättigade haft sin verksamhet
förlagd, har denne nämligen författningsenligt varit nödsakad
att för att få varan sig tillsänd eller tills vidare lagrad i ankomstorten befullmäktiga
sitt ombud därstädes att i den införselberättigades namn
ombesörja tullklareringen av varan samt i regel tillika tillställa ombudet
av tullmyndigheten i orten fordrade handlingar, bestyrkande varuägarens
rätt till införsel till rike! av varuslag, varom vore fråga. När
olika varupartier inkommit ungefär samtidigt över flera gränsorter, hava
olägenheterna naturligen blivit ännu kännbarare. För annan än införselberättigad
hava förhållandena gestaltat sig sa, att han icke blott rönt
avbräck i sina egna transitoaffärer på utlandet utan icke ens ägt att
sitsom ombud för utländsk firma ombesörja omedelbar befordran genom
landet av det ifrågavarande godset eller någon kortare tid lagra detsamma
under tullverkets vård i avvaktan på lämplig exportlägenhet.
Vissa härav uppkomna betydande olägenheter, vad angår särskilt befordran
av tobak och tobaksvaror in. in., hava på sin tid påvisats av
Stockholms speditörsförening i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, varöver
generaltullstyrelsen den 7 juni 1916 avgivit infordrat----utlå
tande.
Oavsett huruvida ovanberörda konvention för Sveriges del ratificeras
eller ej, anser styrelsen det därför vara angeläget, att icke transithandeln
genom besvärande ordningsföreskrifter hämmas, där sådant e.j är
av något allmänt intresse oundgängligen betingat. Att något dylikt intresse
skulle äventyras genom ett frigivande av denna handel i fråga om
varor, för vilka införselrätten är på ovanberört sätt begränsad, saknar
styrelsen anledning att antaga. Givetvis måste dock därvid förutsättas,
all varorna komma att föras genom landet under den tullkontroll, som eu
omedelbar transitförsändning eller förflyttning mellan och återutförsel
från tullupplag innehure. Av icke mindre vikt och synnerligen rimligt
synes det styrelsen vara, att icke importen av ifrågakomma varor genom
i n 1b reel berättigad, bosatt å med tullkammare försedd plats, som
icke är gränsort, besväras av särskilda formaliteter för varornas försändning
i o förtull åt skick till bostadsorten.
Ett genomförande av de lättnader i lagstiftningen, som ovan åsyftas,
komme för övrigt att innebära ett fullföljande av den princip, som fått
uttryck i § 16 mom. 3 av förordningen den 16 juli 1919 (nr 448) om ändrad
lydelse av vissa paragrafer i förordningen om frihamn den 15 novem
ber 1907. Nämnda moment stadgar nämligen, att, där i särskild författning
förskrives, att införsel till riket av visst varuslag må verkställas
endast av vissa närmare angivna personer eller samfällighet^-, sådan
föreskrift icke skall, för så vitt ej i författningen annorlunda uttryckligen
stadgas, utgöra binder för annan att föranstalta om införsel i fri
-
s Kanyl. Maj:in proposition Nr 176.
hamn av vara, smil i författningen avses, dock att i fråga om vara. som
avses il i förordningen den 14 .inni 1917 angående försäljning av rus
ly(t
eiA,sk°|a gälla särskilda föreskrifter. Dessa senare återfinnas, vad
Stockholms frihamn, i § 26 av det den 28 september 1919 faststallda
reglemente för samma frihamn (nr 628) och beträffande Göteborgs
frihamn av § 26 i den 1 augusti 1922 fastställt reglemente (nr 443).
dessa paragrafer må visserligen i allmänhet endast den, som är berättigad
till införsel av berörda drycker, upplägga sådana i frihamnen
men aven annan införa dryckerna dit för återutförsel i till kolli och beskaffenhet
oförändrat skick sjöledes till utrikes ort eller annan svensk
frihamn. Att enskildas återutförsel från frihamnen av rusdrycker således
får försiggå allenast sjöledes har sin grund i den omständigheten,
att utförsel landvägen komine att i tullhänseende förutsätta jämväl intorsel
till tullinlandet från frihamnen, eu åtgärd, vilken enligt ovanberorda
§ 16 mom. 3 i frihamusförordningen skall beträffande varor, som
icke ma inforas av en var, likställas med införsel från utrikes ort till
riket.
Då. vid bestämmande av införselrätten till frihamn rusdrycker givits
eu särställning, synes detta hava skett huvudsakligen i syfte att kunna
utan förhindrande av den direkta transiteringen till utlandet, även beträffande
den utom tullområdet fallande del av riket upprätthålla statskontroll
a förvaringen, tillverkningen, beredningen och förtäringen av
spritdrycker och viner. En dylik särställning lärer näppeligen erfordras
vid fråga om medgivande för envar att upplägga rusdrycker å nederlag
eller transitupplag, där godset författningsenligt under hela upplagstiden
skall stå under tullverkets omedelbara kontroll och ej må bliva
föremål för någon som helst bearbetning eller förädling.
Beträffande därefter de slags varor, som må till riket införas allenast
under iakttagande av vissa villkor, så utgöras dessa varuslag till största
delen av sådana, för vilka förbud mot införsel från vissa länder stadgats
till förekommande av smittsamma sjukdomars införande, t. ex. ull, oberedda
hudar och skinn, oljekakor och kli i begagnade säckar samt lump
Endast beträffande några få varuslag, för vilka villkorligt införselförbud
gäller, torde förbudet hava sin grund i andra omständigheter än dem,
under vilka transitering genom landet skulle enligt förevarande konvention
få vägras. Vad angår vissa slag av frö samt potatis gäller, på sätt
ovan antytts, villkorligt införselförbud, men av avfattningen av vederbörande
författningar synes framgå, att införselförbudet icke avser förbud
mot transitering, utan allenast förbud mot varans utlämnande utan
iakttagande av föreskrivna villkor till vederbörandes disposition. Däremot
lärer av samma skäl som här ovan anförts i fråga om de slags
varor, som må införas allenast av vissa personer eller sammanslutningar,
bestämmelserna i kungl. förordningen den 13 oktober 1905 (nr 59) med
ändringar genom kungl. kungörelsen den 15 oktober 1909 (nr 123) och den
18 oktober 1921 (nr 582) om förbud mot in- och utförsel av margarin och
margarinost och konstister utan tillsats av viss mängd sesamolja eller
potatisstärkelse icke kunna tolkas annorlunda än att förbudet innefattar
jämväl förbud mot transitering. I ett särskilt fall har enligt jordbruksdepartementets
ämbetsskrivelse den 12 november 1920 i anledning av ansökning
av aktiebolaget Olson & Wright---Kungl. Maj:t även an
sett
dispens från ifrågavarande bestämmelser nödvändig för transitering
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 9
genom landet av ett parti margarin. Även beträffande de varor, för vilka
särskilt villkor för införsel stadgats av andra anledningar än de uti
ifrågavarande konvention angivna, torde dock sakliga skäl icke föreligga
för att förhindra transitering genom landet med eller utan uppläggning
å tullupplag.
Därest, i enlighet med vad liär ovan ifrågasatts, transiteringsrätt medgives
för åtskilliga varuslag, för vilka enligt generaltullstyrelsens mening
sådan rätt nu icke förefinnes, uppstår emellertid i vissa fall fråga, huru
med varan skall förfaras, om densamma upplagts å tullupplag eller jämlikt
§ 112 mom. 3 tullstadgan erhållit karaktär av transitupplagsgods, men
icke inom i § 86 respektive § 109 tullstadgan föreskriven tid återutförts
och förty skall försäljas å tullauktion. Beträffande rusdrycker finnas bestämmelser
för det fall att varan skall försäljas å tullauktion meddelade
i 90 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14 juni
1917 (nr 340). Liknande bestämmelser äro meddelade, beträffande denaturerad
sprit i 3 § i kungl. kungörelsen den 18 december 1918 (nr 990), beträffande
alkoholhaltiga preparat i 2 § i kungl. kungörelsen den 18 december
1918 (nr 991) samt beträffande tobak och tobaksvaror m. m. i 6 §
i kungl. kungörelsen den 26 februari 1915 (nr 75). Beträffande giftiga
ämnen och apoteksvaror finnas i § 44 p. 2 giftstadgan den 7 december
1906 (nr 114) och § 20 mom. 2 apoteksvarustadgan den 14 november 1913
(nr 308) bestämmelser meddelade för det fall, att beslagtagen vara dömts
förbruten. Emellertid kunna enligt styrelsens åsikt jämväl giftiga ämnen
och apoteksvaror tänkas bliva förfallna till försäljning å tullauktion
dels jämlikt § 32 mom. 3 tullstadgan dels ock, enär enligt tullstadgan
transitgods och transitupplagsgods icke av tullverket undersökes, innan
godset förtullas, jämlikt ovannämnda § 109 tullstadgan. Omständigheterna
kunna nämligen vara sådana, att skäl till anställande av åtal för olaga
införsel icke föreligger eller domstol ogillar anställt åtal och förty frigiver
varan. För sistnämnda två fall saknas bestämmelser. Likaså saknas
bestämmelser för det fall, att margarin, margarinost och konstister, som
icke må till riket införas, skall enligt tullstadgan försäljas å tullauktion.
Vad angår varor, som endast må införas av vissa därtill berättigade, torde
försäljning å tullauktion kunna ske under iakttagande i tillämpliga delar
av gällande bestämmelser rörande införsel av den vara, som är i fråga,
alltså under villkor, att den, som inropar varan, är berättigad att införa
vara av if rågakommande slag. Vad åter angår vara, som må
införas endast under vissa villkor, torde åtminstone i vissa fall försäljning
även kunna ske under iakttagande i tillämpliga delar av de för
införsel av varan gällande bestämmelser. Emellertid torde det kunna inträffa,
att auktion på nyss angivna sätt icke kan förrättas. I dylika fall
synes varan böra utbjudas på tullauktion under förbehåll, att varan skall
återutföras. Kan försäljning ej heller på sistnämnda sätt komma till
stånd, något som torde mera sällan inträffa, synes med varan böra, såsom
gäller i fråga om socker enligt ovannämnda förordning den 24 mars 1921,
förfaras på sätt Kungl. Maj:t i varje särskilt fall förordnar, därvid varan
i det fall att försäljningen skolat ske för varuägarens läkning bör kunna
förklaras förbruten till kronan.
Såsom sammanfattning av vad här ovan yttrats, tär styrelsen anföra,
att en ratifikation för Sveriges del av ifrågavarande konvention om fri
transitering enligt styrelsens mening påkallar utfärdande av bestäm
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
meteor i syfte att möjliggöra transitering med eller utan uppläggning ä
tullupplag av dels vissa varor, som må införas endast av vissa personeleller
sammanslutningar, dels ock varor, som må införas endast under
iakttagande av vissa villkor, därest grunden till villkoret är annan än
någon av de i artikel 5 i konventionen angivna omständigheter, att, även
om konventionen icke ratificeras, nyssnämnda bestämmelser äro ur andra
synpunkter önskvärda, samt att bestämmelserna i berörda artikel 5 i konventionen
lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för bestämmelser angående
transitering av varor, för vilkas införsel till riket särskilda bestämmelse)-
äro meddelade.
Därest bestämmelser i förevarande avseende böra utfärdas, uppkommer
fråga, huruvida de särskilda författningar, som innehålla föreskrifter
om begränsad införselrätt beträffande vissa varuslag, böra ändras eller
om icke bestämmelserna skulle kunna meddelas genom en gemensam författning.
Givetvis vore det önskvärt, att varje särskild författning, som
innehåller ovillkorligt eller villkorligt förbud mot införsel av viss vara,
vore så avfattad, att tvekan om vad med införsel avses, i möjligaste man
undanröjdes. Emellertid har icke blott i fråga om transitering tvivel uppkommit
om författningarnas tillämplighet, utan även i andra avseenden
tyda meddelade domstolsutslag på en viss osäkerhet med avseende på
frågan, när olaga införsel skall anses hava ägt rum och förseelse mot
vederbörande författning sålunda skall vara konstituerad. Under det sälunda
i vissa fall överträdelse av införselförbud torde kunna föreligga redan
genom lossning av varan, synes 5 andra fall överträdelse icke kunna anses
vara förhanden, förrän varan av ägaren angives hos tullverket och,
såsom ovan antytts, torde i många fall omständigheterna kunna vara
sådana, att ej ens tullangivningen konstituerar sådan förseelse, som bör
åtalas. En fullständig revision av hithörande författningar anse)- styrelsen.
sig i detta sammanhang emellertid icke böra sätta i fråga, utan bör
enligt styrelsens mening för ovan angivet ändamål kompletterande bestämmelser
utfärdas med utgångspunkt från artikeln 5 i föreliggande
konvention om transitering. Styrelsen har förty låtif utarbeta förslag
till författning i ämnet, vilket förslag härjämte överlämnas; och får styrelsen
i avseende därå ytterligare anföra följande.
Givetvis kan det icke undvikas, att även eu dylik författning, som
skulle komplettera de talrika författningar, sou) innehålla särskilda bestämmelser
om införsel, vid tillämpningen kan bereda tullmyndigheterna
svårigheter och vålla olikformigheter. Det torde- nämligen i vissa fall
kunna bliva föremål för tvekan, huruvida meddelade bestämmelser om
begränsad införselrätt hava sin grund i någon av de omständigheter,
som skulle utgöra giltig anledning att vägra transitering. I sådant fall
lärer emellertid styrelsen kunna genom cirkulär till tull förvaltningarna
giva erforderliga direktiv. Men även om grunden till bestämmelserna
skulle vara t. ex. att förekomma sjukdom, torde det understundom ändock
saknas verkliga skäl att förhindra transitering. I vissa fall lärer nämligen
någon sjukdomsfall icke kunna anses föreligga, innan varan blivit
utlämnad till ägarens disposition och uppackad. Huruvida och i vilka
fall eu vara, vars införsel till riket är förbjuden av sanitära skäl, skulle
kunna få i orubbat emballage transitera landet, lärer det emellertid icke
tillkomma generaltullstyrelsen att yttra sig om. Skulle det vid tillämpning
av en författning av det innehåll, styrelsen nu ifrågasätter, visa
sig, att densamma beträffande vissa varuslag skulle leda till icke avsedda
il
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
olägenheter för trafiken, synes ändring böra ske av den särskilda författning,
som innehåller bestämmelser om införsel av det varuslag, varom
är fråga.
Beträffande de införselförbud, som tillkommit med hänsyn till bevarande
av allmän säkerhet, så torde till eu början förbudet mot införsel av
vissa slags explosiva varor fä anses hava tillkommit av nämnda anledning,
varför transitering med eller utan uppläggning å tullupplag av
dessa varor ej skulle få ske. På grund av avfattningen av § 78 i förordningen
angående explosiva varor den 1!) november 1897 (nr 102) synes,
emellertid, såsom ovan antytts, i denna paragraf avsedd explosiv vara
kunna av envar transitförsändas från gränsorten, och skulle det sålunda
först vid tull behandlingen behöva styrkas, att mottagaren vore berättigad
att införa varan. Vidare torde förbudet mot införsel av skjutvapen och
ammunition hava tillkommit av sagda anledning. Enligt Kungl. Maj:ts
kungörelse den 27 september 1922 (nr 474) utgör emellertid sistnämnda
förhud icke hinder för transitförsändning till inrikes ort. Att det genom
kungl. kungörelse den 2 oktober 1920 (nr 660) stadgade förbud mot
införsel av skrot utan tillstånd av sprängamnesinspektionen, vilket förbud
också torde hava tillkommit med hänsyn till bevarande av allmän
säkerhet, uttryckligen förklarats avse jämväl transitförsändning, är här
ovan påpekat.
Enligt tullstadgan § 89 inom. 1 och § 112 sker icke någon undersökning
av transitupplags- eller transitgods före uppläggningen respektive avsändningen.
På grund härav torde det kunna hava inträffat, att införselförbud
underkastat gods, blivit upplagt å transi,tupplag eller omedelbart
transi t försänt. Tullstadgan saknar bestämmelser om rätt för tullmyndighet
att undersöka sådant gods, även om godset misstänkes vara underkastat
införselförbud. Enligt styrelsens mening bör emellertid tydlig föreskrift
om dylik befogenhet finnas i tullstadgan, och ämnar styrelsen i det
förslag till tullstadga, som styrelsen i samband med omorganisationen av
tullverket går att framlägga, intaga bestämmelser i nämnda avseende.
Av de författningar, som styrelsen, enligt vad ovan anförts, finner
höra kompletteras, hava de flesta antagits av riksdagen, varjämte apotek
svara stadgan utfärdats efter del Kungl. Maj:t inhämtat riksdagens
yttrande, och styrelsen utgår från att jämväl den no föreslagna författningen,
såsom innefattande förklaring av bland annat nyssnämnda författningar,
skulle kräva riksdagens medverkan. För den händelse Kungl.
Maj:t skulle biträda denna uppfattning, lärer det vara av vikt, att Kung].
Maj:t, då sådant av omständigheterna kräves, t. ex. vid krig eller krigsfara,
erhåller befogenhet att förbjuda, transitering. Författningsförslaget
är därför avfattat i enlighet härmed.»
Det av generaltullstyrelsen utarbetade förslaget till förordning med
föreskrifter rörande förbud mot införsel eller inskränkning i rätten att
införa vissa varor är av följande lydelse:
>1 §.
År i särskild författning stadgat, att vara av visst slag ma till riket
införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt
tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, som avse annat
iin bevarande av allmän säkerhet eller förekommande av smittsamma
sjukdomar bland människor eller djur eller av förödelse bland växter,
12
Tobuksmono
polet och
medicinalstyrelsen.
Ko mmer skollegium.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17 b.
skäll sådant stadgande, för så vitt icke annorlunda är eller varder av
Ivungl. Man:t forordnat, icke utgöra hinder att omedelbart transitförsända
vara som x författningen avses, eller att för återutförsel upplägga varan
a..?ie„..„gJelle^ transito pplag; kunnande varan före återutförseln jämväl
törsändas till annan nederlags- eller transitupplagsplats.
2 §.
Skall vara, varom i 1 § här ovan sägs, enligt tullstadgan föi-säljas å
auktion och har icke genom särskild författning stadgats, huru med Varan.
1 sadant fall förfaras, skall försäljningen ske under iakttagande i
tillämpliga delar av de bestämmelser, som gälla rörande införsel av vara
a.y dy likt sla» eller ock under förbehåll, att godset återutföres. Kan försäljning
icke sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl.
Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid varan
må, därest försäljningen skolat ske för ägarens räkning, förklaras förbruten
till kronan.»
I anledning av generaltullstyrelsens berörda torfattningsförslag hava
efter remiss yttranden avgivits av styrelsen för aktiebolaget svenska toka
ksinonopolet den 19 mars 1923, av medicinalstyrelsen den 7 april 1923,
av kommerskollegium den 20 april 1923, av lantbruksstyrelsen den 19
juli 1923 och av kontrollstyrelsen den 20 september 1923.
Styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksinonopolet samt medicinal,stvi
elsen hava förklarat sig icke hava något att erinra mot det av generaltullstyrelsen
uppgjorda förslaget till förordning.
Kommerskollegii utlutande, varmed överlämnats yttranden från liandelskamrarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Sveriges köpmanna
förbund, är, såvitt angår nu föreliggande fråga, av följande
lydelse:
»Kollegium har för sin del genomgått de kollega verksamhetsområde
berörande författningar, som avse förbud mot eller inskränkning i rätten
till införsel av vissa varor, varigenom kollegium sökt utröna, huruvida
de lat‘ nåder beträffande transitering och uppläggning å transitupplag,
som avses med nu föreslagna förordning, vore förenliga med respektive
föi fattningars syften. Såvitt kollegium kunnat finna, är ur denna synpunkt
ej något att erinra mot förslaget.
De inkomna yttrandena ådagalägga stort intresse inom handelskretsar
för upparbetande av den svenska transitotrafiken, på vars utveckling
ställas stora förhoppningar. På grund härav och då den strängt formella
tolkning, generaltullstyrelsen vid fråga om begränsad införselrätt för
varor ansett sig böra giva åt begreppet införsel, medfört olägenheter för
transitohandeln, vars utveckling särkilt under nuvarande tid torde vara
av stor betydelse för landet, anser kollegium de i författningsförslagets
1 § innehållna bestämmelserna synnerligen önskvärda.
I förslagets 2 § stadgas, att, därest försäljning å tullauktionen av importförbjuden
vara icke kan äga rum, med varan skall förfaras på sätt
Kungl. Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar, varvid
varan må, därest försäljningen skolat ske för ägarens räkning, förklaras
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
13
förbruten till kronan. Köpmannaförbundet har framfört vissa betänkligheter
häremot. Då emellertid bestämmelsen ifråga torde avse endast det
fall, att vara övergivits av ägaren, torde köpmannaförbundets betänkligheter
icke höra föranleda någon ändring i förslaget.
I likhet med generaltullstyrelsen anser kollegium, att ifrågavarande
författning bör komma till stånd, oavsett om i ärendet åberopade internationella
konvention rörande transiteringsfrihet bliver för Sveriges del
ratificerad eller ej.
Kommerskollegium hemställer om bifall till generaltullstyrelsens föreliggande
förslag.;)
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att ur synpunkten av de
intressen, lantbruksstyrelsen hade att tillvarataga, icke något syntes vara
att erinra mot generaltullstyrelsens förevarande förslag.
Kontrollstyrelsen, som vid sitt yttrande fogat ett från aktiebolaget Vinoch
spritcentralen inhämtat utlåtande, har ansett sig böra begränsa sitt
yttrande till frågan om transitförsändning eller uppläggning å nederlag
eller transitupplag av sådana varor, som falla under kontrollstyrelsens
ämbetsbefattning, nämligen rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och
alkoholhaltiga preparat, samt anför följande:
»Sagda varor må, såsom generaltullstyrelsen framhållit, införas till
riket endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt
tillstånd, och har generaltullstyrelsen uttalat, att författningarna
syntes giva stöd för en sådan tolkning av begreppet införsel, att begränsningen
i införselrätten i fråga om sagda varuslag skulle avse, förutom
införtullning, även uppläggning å tullupplag och omedelbar transitförsändning.
Generaltullstyrelsen anser det emellertid kunna ifrågasättas,
huruvida beträffande nyssnämnda varor en dylik bestämmelse av begreppet
införsel varit åsyftad och är av förhållandena betingad. ’De
bestämmelser, som inskränka rätten att införa sagda slags varor’, anför
generaltullstyrelsen, ’äro nämligen avsedda att förhindra, att varorna
från tullverket utlämnas till andra än särskilt kvalificerade personer.’
Kontrollstyrelsen kan för sin del icke helt dela generaltullstyrelsens
sålunda uttalade mening. Huruvida den av generaltullstyrelsen berörda
bestämningen av begreppet införsel ursprungligen varit åsyftad, må lämnas
därhän. Att däremot denna bestämning är av förhållandena betingad,
torde med de erfarenheter, som vunnits, sedan 1917 års rusdrycksiorsäljningsförordning
trätt i kraft, ej kunna bestridas. De bestämmelser,
som inskränka rätten att införa rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och
alkoholhaltiga preparat, torde nämligen avse att förhindra, icke blott
att varorna från tullverket utlämnas till andra än särskilt kvalificerade
personer eller sammanslutningar, utan även att över huvud taget sagda
varor från utlandet inkomma till andra än just dem, som äro berättigade
att införa ifrågavarande varor.
På grund av kända förhållanden har staten under de senaste åren
nödgats vidtaga allt kraftigare åtgärder till förhindrande av smuggling
särskilt av rusdrycker, och innevarande års riksdag har beslutat icke4
allenast vissa anslag till åtgärder i syfte att bekämpa smugglingen utan
även en särskild lag angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker
och vin till svenskt territorialvatten (lag den 3 juni 1923. nr 148).
Lantbruks»
styre Isen.
Kontroll
styrelsen.
14
Ku ng/. Ma,):ts proposit ion Nr J r ti.
Bestämmelse» i 1 § av nämnda lag, att spritdrycker och vin icke ma med
aikost av mindre nettodräktighet än 120 ton införas från internationellt
.ier,.utländskt omi‘^de till svenskt territorialvatten, torde svårligen låta
sig förenas med den nu ifrågavarande av generaltullstyrelsen föreslagna
forordningen, enligt vilken transitering av rusdrycker över svenskt område
skulle vara tillåten för vem som helst.
Enligt nu gällande bestämmelser nia införsel av rusdrycker till riket
ske blott av den, som erhållit särskilt tillstånd att driva partihandel med
rusdrycker, ävensom av rusdryeksförsäljningsbolag. För närvarande utövas
sådan partihandel allenast av tre bolag — aktiebolaget Vin- och
spritcentralen, aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och Karlshamns punschtabriksaktiebolag.
Dessutom har Bror Erik Hertz erhållit tillstånd att i
Göteborg driva partihandel med dansk champagne.
I anledning av ansökningar från åtskilliga speditionsfirmor har kontrollstyrelsen,
efter samråd med generaltullstyrelsen, meddelat vissa speditionsfirmor
tillstånd att idka partihandel med spritdrycker och vin i
och för import och export av dessa varor, dock icke i vidare omfattning
!1" , ’ Gmstadgan omförmälda rätt till uppläggning å transitupplag till
uterut försel ävensom omedelbar transitförsändning till utrikes ort eller
till svensk gränsort för omedelbar transitförsändning därifrån till utrikes
ort. Ifrågavarande tillstånd hava med liänsyn till den säregna beskaffenheten
av den ifrågavarande införseln och på grund av de med denna införsel
ur kontrollsynpunkt förbundna risker meddelats att gälla allenast
tillsvidare och sa länge kontrollstyrelsen ej finner skål återkalla desamma.
Vid sagda begränsade partihandelstillstånd hava knutits vissa villkor,
nämligen att spritdrycker och viner, som äro avsedda för transitering,
icke må försändas med andra fartyg än linjeångfartyg om minst 400
tons draktighet, ävensom att dylika varor icke få försändas till Finland
i andra fall än då finska statens socialministerium står såsom mottagare.
De nyssnämnda inskränkande bestämmelserna fann kontrollsyrelsen erforderligt
att meddela redan ett halvt år efter det att det första tillståndet
av ifrågavarande slag beviljades, och anförde kontrollstyrelsen i eu
den 20 januari 1920 dagtecknad till dåvarande tillståndsinnebavare ställd
skrivelse bland annat följande:
Enligt vad som kommit till kontrollstyrelsens kännedom, har under
senare hälften av sist förflutna år eu jämförelsevis omfattande utförsel av
spritdrycker ägt rum till Östersjöländerna och särskilt till Finland. Oftast
har detta ägt rum med smärre fartyg, motorbåtar. Ifrågavarande export
har agt rum från några av de firmor, som erhållit kontroll styrelsens
tillstånd, att på sätt ovan sagts, transitera spritdrycker och vin genom
Sverige. Då för närvarande rusdrycksförbud råder i Finland och allenast
finska staten äger importera dylika drycker, samt det blivit upplyst
att de transiterade partierna i allmänhet icke varit avsedda för finstatens
rakning, har sålunda försök till insmuggling av spritdrycker
i Finland ägt rum. Jämväl har spritdrycker, angivna för export på Finland,
insmugglats i Sverige.’
Kontrollstyrelsens ifrågavarande åtgärd föranleddes därav, att ras
drycker från transitupplag i Stockholm utförts i mindre fartyg till Finland,
men, innan desamma kommit utom svenskt territorialvatten, upplagts
i Sverige och kommit oberättigad person i Sverige tillhanda.
Såvitt kontrollstyrelsen har sig bekant, hava emellertid inga större
»lägenheter i övrigt för Sveriges del försports av transitering eller upp
-
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.
15
läggning u transitupplag av rusdrycker. Detta förhållande har i väsentlig
mån berott därpå, att allenast firmor, som äro måna om sitt anseende,
och som icke vilja medverka till lagöverträdelser, erhållit tillstånd att
driva detta slags rörelse. Ett helt annat läge komme otvivelaktigt att
inträda, om vilka personer eller sammanslutningar som helst skulle, pa
sätt den föreslagna kungörelsen skulle möjliggöra, äga driva dylik slags
rörelse. Rusdrycker skulle nämligen då komma att i icke obetydliga
kvantiteter införas till landet för att transitförsändas genom detsamma,
varefter varorna, när de väl å fartyg kommit över den svenska territorialgränsen,
olovligen skulle kunna återinföras och komma oberättigade personer
tillhanda. Det verkliga syftet med dylik transitering att utgöra ett
led i smuggeltrafiken skulle fördöljas därigenom, att det uppgåves, att
dryckerna vore ställda till viss angiven mottagare i främmande land;
någon effektiv kontroll ifråga om vem som vore den verklige mottagaren
skulle ej av tullverket kunna anordnas.
Det förtjänar också att framhållas, att två stater, vilkas gränser ligga
intill Sverige, äro förbudsländer, nämligen Finland, där totalt rusdrycksförbud
råder, och Norge, där försäljningsförbud i fråga om spritdrycker
är gällande. Orter i Sverige skulle på nyss åsyftat sätt komma att tjänstgöra
som genomgångsstationer för den olovliga rusdrycksinförseln till
dessa länder, något som måste anses såsom förkastligt.
Rusdryckshandeln de olika länderna emellan torde på grund av den särskilda
undantagslagstiftning, som i åtskilliga länder gäller beträffande
försäljning av rusdrycker, få anses intaga en given särställning och icke
underkastas de generella reglerna för varuutbytet. Enligt kontrollstyrelsens
mening träder man därför icke några intressen, till vilka hänsyn
måste tagas, för nära genom att undantaga rusdryckerna från tillämpning
av de vanliga reglerna för handelsutbytet.
Med hänsyn därtill att skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat kunna
användas såsom substitut för rusdrycker, synas jämväl dessa varor böra
vara underkastade samma särskilda regler, som gälla för rusdryckshandeln.
Genom de av riksdagen beslutade och genom förordningen den 8 juni
1923 (nr 153) promulgerade ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen
beträffande partihandelns organisation upphör rätten för kontrollstyrelsen
att meddela tillstånd till bedrivande av partihandel i och för
import och export av rusdrycker. Det liv möjligt, att genom sagda lagändring
vissa olägenheter skulle kunna uppkomma för den fullt legitima
ehuru mycket obetydliga transitotrafiken av dessa drycker. Såsom aktiebolaget
Vin- och spritcentralen i sitt utlåtande framhållit, torde emellertid
inga svårigheter möta för utövare av den legitima transitohandeln
med rusdrycker att vinna sagda aktiebolags medverkan för handelns bedrivande.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna en sådan anordning icke
vara tillfredsställande för transitohandeln, torde i varje fall transitohandel
med rusdrycker icke i vidare män böra möjliggöras, än att sådan
ändring av rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser vidtages, atf.
kontrollstyrelsen, liksom nu är fallet, erhåller befogenhet, att meddela
de firmor eller personer, som därtill äro särskilt kvalificerade, tillstånd
att idka transitohandel med rusdrycker.
På grund av vad sålunda anförts, och särskilt med hänsyn till de allvarliga
risker, som äro förbundna med det av generaltullstyrelsen framlagda
förslaget, får kontrollstyrelsen hemställa, att sagda förslag i vad
16
Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.
del avser transitoliandcln med rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och
alkoholhaltiga preparat, icke matte föranleda någon Kungl. Markis åtgärd.
»
Med anledning av kontrollstyrelsens berörda yttrande har generaltullstyrelsen
den 28 februari 1924 avgivit infordrat utlåtande.
Generaltullstyrelsen
s utletande
den
29 februari
1924.
Generaltullstyrelsen framhåller i sitt berörda utlåtande till eu början,
att styrelsens författningsförslag ansluter sig till bestämmelserna i artikeln
5 i den vid internationella samfärdselkonferensen i Barcelona år 1921
avslutade överenskommelsen angående fri transitering samt att, då i
nämnda artikel meddelats uttrycklig bestämmelse därom, att överenskommelsen
icke skulle utgöra hinder för vederbörande stater bland an
-
nat att biträda allmänt internationellt avtal, varigenom transitering
av opium och andra farliga droger förbjödes, styrelsen, som vid avgivande
av berörda författningsförslag icke haft tillgång till förarbetena
till överenskommelsen, icke kunde finna annat än att stat, som ratificerade
densamma, icke ägde ensidigt förbjuda transitering av spritvaror,
exportöl, skattefri sprit, alkoholhaltiga preparat och liknande varor, som
kunna användas för berusningsändamål, åtminstone icke med mindre fullständigt
förbud att införa nämnda slags varor genomförts. Därefter anför
styrelsen följande:
»Generaltullstyrelsens ovanberörda förslag innebär sålunda, på sätt kontrollstyrelsen
antytt, att rusdrycker, exportöl, skattefri sprit och alkoholhaltiga
preparat skulle få av en var angivas till omedelbar transitförsändning
eller uppläggning å tullupplag för återutförsel. Generaltullstyrelsen
hade så mycket mindre anledning att motsätta sig transitering av nämnda
slags varor, som transitering över frihamn av desamma redan förut medgivits,
så mycket hellre som den transitering, förslaget avser att medgiva,
skulle komma att ske under fortlöpande kontroll av tull- eller järnvägsmyndighet.
Vidare är att märka, att den, som utan att vara därtill berättigad
inför rusdrycker, skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat, uttryckligen
medgivits rätt att återutföra varan, om densamma behörigen
angivits till tullbehandling. Enahanda rätt torde gälla beträffande exportör
I fråga om skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat är ej ens
viss tid, inom vilken återutförseln skall ske, bestämd. Slutligen må rusdrycker
uppläggas å provianteringsfrilager. Transitering av rusdrycker,
skattefri sprit, alkoholhaltiga preparat och exportöl kan därför redan nu
anses vara i viss mån medgiven även över tullhamn, ehuru varorna enligt
den tolkning, generaltullstyrelsen ansett böra givas begreppet införsel,
icke fa med ovannämnda undantag beträffande provianteringsfrilager
uppläggas å tullupplag. Därest, såsom kontrollstyrelsen befarar, ett fullständigt
frigivande av transiteringen av ifrågavarande slags varor skulle
leda till missbruk, kunna, enligt uttrycklig bestämmelse i ovanberörda artikel
5, till förekommande härav särskilda föreskrifter i administrativ ordning
meddelas, t. ex. att transiteringen inom svenskt område skall äga rum
under tullbevakning.
Ehuruväl styrelsens förslag innebär allenast att vem som helst skulle,
för så vitt hinder däremot icke förefinnes enligt tullstadgan eller annan
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
författning, få upplägga ifrågakomna varor å nederlag eller transitupplag
ävensom att omedelbart transitiörsända varorna mellan inrikes orter
eller till utrikes ort — den försändning som äger rum å svenskt territorium.
innan varan inkommit till ort inom Sverige, innefattas icke under
begreppet transitlörsändning enligt tullstadgan — lärer likväl, på sätt
kontrollstyrelsen framhållit, bestämmelserna i den efter avgivande av styrelsens
ovanberörda förslag utfärdade lagen angående förbud i vissa fall
mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten den 8
juni 1923 (nr 148) knappast låta sig förena med bestämmelserna i ovannämnda
artikel 5, med mindre sistnämnda bestämmelser givas den innebörden,
att varje fördragsslutande stat skulle äga förbjuda försändning
över sitt territorium, med eller utan uppläggning å tullupplag, av spritvaror
och vin, även om fullständigt förbud mot införsel av sådana varor
icke meddelats. Det genom nämnda lag meddelade förbudet lärer nämligen
icke kunna anses såsom en enligt överenskommelsen tillåten åtgärd
till betryggande av att vara verkligen går i transit.
Bestämmelser i det ämne, som innefattas i berörda lag, äro emellertid
enligt styrelsens mening allt fortfarande, nödvändiga. Enligt vad under
hand inhämtats från utrikesdepartementet, skulle ej heller bestämmelserna
i förevarande överenskommelse utgöra hinder att förbjuda transitering av
de varor, som avses i kontrollstyrelsens yttrande. Någon olovlig införsel
i nämnvärd omfattning av skattefri sprit eller alkoholhaltiga preparat
har, såvitt styrelsen har sig bekant, icke förekommit och synes knappast
vara att befara, varför enligt styrelsens mening något skäl att förbjuda
transitering av dessa slags varor åtminstone för närvarande icke föreligger.
Beträffande rusdrycker och exportöl vill styrelsen däremot icke motsätta
sig, att desamma undantagas från transiteringsrätten.
Därest rusdrycker och exportöl kunna anses inbegripna bland de varor,
beträffande vilkas införsel särskilda inskränkande bestämmelser meddelats
med hänyn till ’santé ou sécurité publiques’ och sålunda icke böra
få transiteras, torde detta böra uttryckligen angivas. Detta synes kunna
ske genom en omredigering av styrelsens förslag. Visserligen lärer knappast
uttrycket ’santé publique’ kunna återgivas på ett sådant sätt, att därvid
tydligt inbegripes syftet med gällande nykterhetslagstiftning. Om
däremot drycker, som kunna användas såsom berusningsmedel, uttryckligen
undantagas från transiteringsrätten, torde några större tillämpningssvårigheter
icke uppkomma.
I enlighet härmed torde 1 § i styrelsens förslag kunna erhålla förslagsvis
följande lydelse:
’Är i särskild författning stadgat, att vara av visst slag må till riket införas
endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt
tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, skall, för såvitt icke annorlunda
är eller varder av Konungen förordna!, sådant stadgande icke,
med mindre inskränkningen i iniörselrätten stadgats med hänsyn till allmän
hälsovård eller allmän säkerhet eller såsom försiktighetsmått mot
djur- och växtsjukdomar eller till förekommande av missbruk av drycker,
som kunna användas såsom berusningsmedel, utgöra hinder att omedelbart
transitförsända vara, som i författningen avses, eller att för aterutförsel
upplägga varan å nederlag eller transitupplag; kunnande varan före
återutförselri jämväl försändas till annan nederlags- eller transitupplags
plats.
’ . • i on i n
Genom meddelande av bestämmelse av nu ifrågasatt innehall skulle
lutning Ull riksdagens protokoll 192). 1 samt. 13S käft. (Nr 170.) ''2
18
Departementscheftn.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
emellertid icke all försändning över svenskt område av rusdrycker och exportöl
bliva förbjuden. För genomförande av ett fullständigt transiteringsiörbud
skulle nämligen dessutom — frånsett rätten att upplägga rusdrycker
å provianteringsfrilager — erfordras ett upphävande av dels
återutförselrätten dels ock rätten att upplägga varorna i frihamn. Då
emellertid kontrollstyrelsen icke ifrågasatt upphävande av nämnda rättigheter,
har styrelsen, som ej försport något missbruk av dessa rättigheter,
ansett sig icke i detta sammanhang böra påkalla desammas upphävande.»
Av den utav generaltullstyrelsen i ärendet verkställda utredning framgar,
att i ett flertal författningar meddelats mer eller mindre omfattande
förbud mot införsel till riket av i författningarna angivna varor, utan att
uttrycket »införsel till riket» närmare bestämts. Tydligt är, att åt nyssnämnda
uttryck kan givas en mer eller mindre vidsträckt betydelse. Enligt
generaltullstyrelsens mening innebära förbuden i fråga, där ej i vederbörande
författning annat är uttryckligen stadgat, hinder jämväl för här
avsedda varors transitering med eller utan uppläggande på tullupplag, eu
tolkning, vilken även i visst fall omfattats av Kungl. Maj:t. Genom beslut
den 25 september 1917 bär Kungl. Maj:t funnit en av enskild person
gjord framställning att, utan hinder av det i 2 § av gällande förordning
angående statsrnonopol å tobakstillverkningen i riket meddelade förbud
för enskilda att till riket införa tobak, få genom Sverige transitera dylik
vara icke kunna bifallas.
Lika med de hörda myndigheterna anser jag önskvärt, att de enligt nyss
angivna tolkning gällande transiteringsförbuden varda beträffande vissa
varor upphävda. Ett särskilt skäl att nu taga detta spörsmål i övervägande
utgör tillkomsten av den vid konferensen rörande kommunikations-
och transiteringsfrågor i Barcelona under år 1921 framlagda konvention
och stadga rörande transiteringsfrihet. Utan att de svenska transiteringsbestämmelserna
på vissa punkter ändras kunna ej vinnas de förmåner,
som ett tillträdande för Sveriges del av förenämnda konvention och
stadga avsett att skänka.
Den frågan uppställer sig då, för vilka nu transitförbjudna varor transiteringsfrihet
bör medgivas.
Förenämnda stadgas artikel 5 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna
rörande de inskränkningar, som de fördragsslutande staterna under
normala förhållanden må äga vidtaga i den transiteringsfrihet, som de genom
sin anslutning till stadgan förbinda sig att medgiva.
Det framgår av artikeln i fråga, att avtalsslutande stat icke är förpliktad
att medgiva person, vilkens tillträde till dess territorium är förbjudet,
rätt att färdas därigenom liksom ej heller att medgiva transitering av varor,
vilkas införsel är förbjuden av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn
eller såsom försiktighetsmått mot växt- och djursjukdomar. Är införsel
ej helt förbjuden man inskränkning i införselrätten stadgad, torde motsvarande
inskränkning kunna göras i avseende å transiteringen.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Det kan givetvis, såsom även av generaltullstyrelsen framhållits, under
vissa omständigheter erbjuda svårigheter att fastställa, huruvida ett utfärdat
införselförbud är föranlett av nämnda hänsyn eller av andra orsaker,
i vilket senare fall alltså transitering av varorna ej får hindras. Vad särskilt
angår spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas
såsom berusningsmedel, framgår av de överläggningar å Barcelonakonferensen,
som förekommo i samband med textens fastställande, att
sagda varor tillhöra dem, vilkas transitoförsändning kan förbjudas av allmänna
hälsohänsyn (»pour raison de santé publique»). Beträffande
transiteringsfria varor är att märka, att stadgans artikel 5 mom. 2 giver
vederbörande stat rätt att i fråga om dessa varor — bland dem
nämnas särskilt varor som äro underkastade monopol — vidtaga nödiga
försiktighetsmått för att övervaka, att varorna verkligen transiteras;
likaså kan staten, när det gäller resande, kontrollera att de
äro i tillfälle att avsluta den anträdda resan, vartill kommer att
staterna äga att vidtaga åtgärder för att undvika, att samfärdselleders
och kommunikationsmedels säkerhet äventyras. Framhållas må även,
att i undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt
avvikelser må ske från stadgans bestämmelser på grund av händelser
av allvarlig art, vilka beröra statens säkerhet eller landets vitala intressen.
De principer i avseende å varors transitering, vilka kommit till uttryck
i förenämnda stadga, synas mig fullt riktiga. Genom ett godkännande
för Sveriges del av nämnda stadga skulle transiteringsfrihet medgivas
för alla varor, vilkas införande ej är förbjudet av allmänna hälso- eller
säkerhetshänsyn eller såsom försiktighetsmått mot djur- eller växtsjukdomar.
Transiteringsfrihet skulle sålunda medgivas för exempelvis tobak.
För min del finner jag önskvärt, att de svenska transiteringsbestämmelserna
bringas i överensstämmelse med de i förenämnda stadga meddelade
föreskrifter.
På sätt generaltullstyrelsen föreslagit, torde detta böra ske genom en allmän
författning, som stadgar, att förekommande införselförbud icke skola
utgöra hinder för transitering. Med transitering böra i förevarande avseende
likställas annan befordran under tullverkets kontroll samt uppläggning
för återutförsel å nederlag eller transitupplag. Undantag från transiteringsfriheten,
där sådana enligt stadgan må förekomma, böra såsom
styrelsen föreslagit, beslutas av Kungl. Maj:t.
Har införselförbud stadgats av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn
eller såsom försiktighetsmått mot djur- eller växtsjukdomar, bör transiteringsfrihet
ej gälla, med mindre Kungl. Maj:t därom förordnar. På sätt
redan nämnts kunna givetvis svårigheter uppkomma vid avgörande av frågan,
huruvida ett utfärdat förbud är föranlett av nämnda orsaker. Detta
skulle möjligen kunna åberopas såsom skäl för att söka åvägabringa transiteringsfrihet
genom att direkt angiva de författningsbestämmelser, vilka
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
icke skulle utgöra hinder för transitering. Emellertid lärer detta av olika
orsaker icke lämpligen låta sig göra. Särskilt vill jag framhålla, att en
författning av antytt innehåll icke skulle innefatta ett allmänt och
principiellt genomförande av de grundsatser, varpå förenämnda stadga
är uppbyggd. Genom att enligt förslaget Kungl. Maj:t i sista hand äger bestämmanderätten
även beträffande transitering av varor, om vilka här är
fråga, synas icke heller några betänkligheter behöva hysas på grund av
svårigheten att tolka förberörda uttryck.
Bland de varor, vilka icke skulle få utan Kungl. Maj:ts förordnande
transiteras, torde i författningen särskilt böra omnämnas spritdrycker och
andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom berusningsmedel.
Generaltullstyrelsen har i sitt den 28 februari 1924 avgivna yttrande
ifrågasatt bestämmelse, i syfte att skattefri sprit samt alkoholhaltiga preparat
skulle bliva transiteringsfria. Med avseende å vad kontrollstyrelsen
i ärendet anfört har jag funnit mig icke kunna förorda
den av generaltullstyrelsen ifrågasatta bestämmelsen. De av generaltullstyrelsen
avsedda lättnader för sagda varors transitering torde, där behov
härav skulle föreligga, lämpligast kunna ernås med tillhjälp av bestämmelsen
om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om undantag från förekommande
transiteringsförbud.
Det av generaltullstyrelsen med yttrandet den 28 nästlidna februari avgivna
författningsförslaget har inom finansdepartementet undergått omarbetning
huvudsakligen i formellt hänseende. Författningen torde böra
träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda, inom
departementet utarbetade förslag till förordning angående transitering
av införselförbjudna varor in. m., hemställer departementschefen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga nämnda förelag;
dels ock medgiva, att förordningen må träda i kraft å dag som av
Konungen bestämmes.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall proposition av den lydelse, bil. litt.,
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Robert Borgström.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
21
Bilaga A.
Stadga rörande transiteringsfrihet
(antagen i Barcelona 1921)
Art. 1.
Personer, resgods och varor ävensom fartyg, båtar, fordon, järnvägsvagnar
och andra trafikredskap skola anses transitera ett område, som
står under en av de fördragsslutande staternas myndighet eller överhöghet,
när färden genom ifrågavarande område — vare sig den försiggår
med eller utan omlastning, med eller utan uppläggning, med eller utan
lossning, med eller utan uppdelning av lasten, med eller utan ändring i
transportsättet — allenast utgör en del av en hel resa, vilken börjar och
är avsedd att avslutas utanför gränserna av den stat, över vars område
transiteringen sker.
Trafik av förevarande art benämnes i denna stadga »transitotrafik».
Art. 2.
Såvida ej annat framgår av denna stadga, skola de åtgärder, som av
de fördragsslutande staterna vidtagas för reglerande och verkställande
av transporter genom områden, som stå under deras myndighet eller
överhöghet, vara ägnade att underlätta den fria transiteringen å de järnoch
vattenvägar, som äro lämpade för internationell transitotrafik. Ingen
skillnad skall göras på grund av personers nationalitet eller fartygs eller
båtars flagga eller på grund av ursprungs-, avsändnings-, införsels-, utförsels-
eller bestämmelseort eller med hänsyn till äganderätten till varorna,
fartygen, båtarna, fordonen, järnvägsvagnarna eller de andra transportredskapen.
I syfte att trygga tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel medgiva
de fördragsslutande staterna transitering genom sina territorialvatten
i överensstämmelse med sedvanliga villkor och inskränkningar.
Art. 3.
A transitotrafiken skola icke några särskilda avgifter läggas på grund
av själva transiteringen (själva in- och utförandet inbegripna). Likväl
kunna vid transitering upptagas avgifter uteslutande avsedda att täcka
administrations- och övervakningskostnader, som transiteringen medför.
Beloppet av alla dessa avgifter bör i möjligaste mån avpassas efter den
utgift, som de avse att täcka, och skall utgå efter de likställighetsgrundsatser,
som angivits i föregående artikel, dock att, på vissa sam färdsleder,
avgifterna kunna nedsättas eller borttagas på grund av olikheter i övervakningskostnader.
Art. 4.
Do fördragsslutande staterna förbinda sig att vid transitering å samfärdsleder,
som drivas eller administreras av staten eller å vilka konces
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
sion meddelats av staten, oavsett avgångs- eller bestämmelseorten, tilllämpa
tariffer, som med hänsyn ej mindre till trafikförhållandena, än
även till den ekonomiska konkurrensen mellan olika samfärdsleder, äro
skäliga, såväl vad beloppen som vad sättet för deras utgående angå. Dessa
tariffer böra bestämmas på sådant sätt, att de i möjligaste mån underlätta
den internationella trafiken. Inga avgifter, lättnader eller inskränkningar
skola göras beroende, direkt eller indirekt, av nationaliteten hos
eller äganderätten till det fartyg eller det andra transportredskap, med
begagnande varav någon del av en resa har ägt eller skall äga rum.
Art. 5.
Ingen av de fördragsslutande staterna förpliktas genom denna stadga
att medgiva transitering av resande, vars tillträde till dess område ej är
medgivet, eller av sådana varor, vilkas införande är förbjudet antingen
av allmänna hälso- eller säkerhetshänsyn eller såsom försiktighetsmått
mot djur- och växtsjukdomar.
En var av de fördragsslutande staterna äger rätt att vidtaga nödiga försiktighetsmått
för att övervaka att personer, resgods och varor — särskilt
sådana, som äro underkastade monopol — fartyg, kåtar, fordon, järnvägsvagnar
och andra transportredskap verkligen gå i transit, ävensom för
att övervaka att resande, som färdas genom landet, äro i stånd att avsluta
sin resa samt för att hindra att samfärdsleders och kommunikationsmedels
säkerhet äventyras.
Intet i denna stadga skall rubba de åtgärder, som envar av de fördragsslutande
staterna är eller kan bliva förpliktad att vidtaga till följd av de
allmänna internationella avtal, vartill dsn har anslutit sig eller i framtiden
kan komma att ansluta sig, i synnerhet sådana, som ingåtts under
Nationernas förbunds hägn, angående transitering, införsel eller utförsel
av vissa slags varor såsom opium eller andra skadliga droger, vapen eller
alster av fiske, eller de allmänna överenskommelser, som åsyfta att avvärja
ingrepp i industriell, litterär eller artistisk äganderätt eller som
hava avseende å missbruk av varumärken, falsk ursprungsbeteckning eller
andra sätt för illojal konkurrens.
Har bogsering blivit monopoliserad på vattenvägar, vilka begagnas för
transitering, skall monopolet så utövas, att det icke länder till hinder för
fartygs transitering.
Art. 6.
Genom bestämmelserna i denna stadga ålägges icke de fördragsslutande
staterna någon ny förpliktelse att medgiva fri transitering för icke fördragsslutande
stats undersåtar eller för dessas resgods eller för sådan stats
flagga, ej heller för varor, fordon, järnvägsvagnar och andra transportredskap,
vilka härröra eller införts från eller utföras eller äro destinerade
till en icke fördragsslutande stat, utom i det fall att giltiga skäl åberopas
för en sådan transitering av någon av de fördragsslutande staterna. Vid
tillämpningen av denna artikel gäller, att varor, som transiteras utan omlastning
under en av de kontraherande staternas flagga, åtnjuta de förmåner,
som tillkomma denna flagga.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
Art. 7.
I undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt må avvikelser
ske från de bestämmelser, som återfinnas i ovanstående artiklar,
genom särskilda eller allmänna åtgärder, som envar av de fördragsslutande
staterna kan se sig nödsakad att vidtaga på grund av händelser av
allvarlig art, vilka beröra statens säkerhet eller landets vitala intressen, varvid
dock skall iakttagas, att grundsatsen om transiteringens frihet skall i
möjligaste mån upprätthållas.
Art. S.
Denna stadga fastställer icke krigförande och neutrala staters rättigheter
och skyldigheter under krigstid. Likväl skall den bestå under krigstid
i den mån, som den är förenlig med dessa skyldigheter och rättigheter.
Art, 9.
Denna stadga ålägger icke de kontraherande staterna förpliktelser, som
strida mot deras rättigheter och skyldigheter i deras egenskap av medlemmar
i Nationernas förbund.
Art. 10.
De avtal, konventioner eller överenskommelser, som före den 1 maj 1921
avslutats mellan de fördragsslutande staterna rörande transiteringsfrågor,
skola icke upphävas genom föreliggande stadgas ikraftträdande.
Med hänsyn till att dessa överenskommelser alltjämt skola bestå, förbinda
sig de fördragsslutande staterna att — vare sig vid överenskommelsernas
utlöpande eller när omständigheterna det medgiva — i de av dessa
överenskommelser, vilka må stå i strid mot bestämmelserna i denna stadga,
vidtaga sådana ändringar, som må vara ägnade att bringa dem i överensstämmelse
med stadgans föreskrifter i den mån detta kan ske av hänsyn
till de geografiska, ekonomiska och tekniska förhållandena i de länder
eller områden, överenskommelserna angå.
De fördragsslutande staterna förplikta sig vidare att i framtiden icke
sluta avtal, konventioner eller överenskommelser, som strida mot denna
stadgas bestämmelser och vilka icke må vara föranledda av geografiska,
ekonomiska och tekniska hänsyn, som berättiga undantagsbestämmelser.
De fördragsslutande staterna kunna vidare avsluta transiteringsavtal,
berörande visst område, i överensstämmelse med grundsatserna i föreliggande
stadga.
Art. 11.
Denna stadga föranleder i ingen mån upphävandet av lättnader, vilka
äro mera vittgående än de, som framgå av dess bestämmelser och vilka
stå i överensstämmelse med dess grundsatser och som angå transiteringstrafiken
å de områden, som stå under en av de fördragsslutande makternas
myndighet eller överhöghet. Ej heller avser den att medföra förbud
att för framtiden medgiva dylika lättnader.
Art. 12.
Jämlikt art. 23 e) i Nationernas förbunds stadga skall envar av de fördragsslutande
staterna, som kan gent emot tillämpningen av någon av
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.
denna stadgas bestämmelser för hela eller en del av sitt område åberopa
ett ekonomiskt särskilt allvarligt läge, som uppkommit på grund av
härjningar å dess område under kriget 1914—1918, betraktas såsom tillfälligt
fritagen från de förpliktelser, som framgå av sagda bestämmelser,
därvid ock skall iakttagas, att grundsatsen om transiteringens frihet
i möjligaste mån bevaras.
Art. 13.
Alla tvister, som uppstå mellan de fördragsslutande staterna angående
tolkningen eller tillämpningen av denna stadga och som icke biläggas
genom direkt uppgörelse, skola hänskjutas till den fasta internationella
domstolen, såvida icke på grund av en särskild överenskommelse eller
av en allmän skiljedomsklausul tvisten skall genom skiljedom eller på
annat sätt lösas.
Anhängiggörandet skall ske på sätt är föreskrivet i § 40 av Fasta
domstolens reglemente.
I syfte att i möjligaste mån lösa tvister på vänskaplig väg förbinda
sig dock de fördragsslutande staterna att, innan anhängiggörandet sker
och med iakttagande av de rättigheter och befogenheter, som tillkomma
Rådet och Församlingen, underställa alla tvister, i och för utlåtande,
den myndighet, som må vara instiftad av Nationernas förbund såsom ett
rådgivande och tekniskt organ för medlemmar av Nationernas förbund i
vad angår kommunikations- och transiteringsfrågor. I brådskande fall
kan ett förberedande utlåtande föreskriva tillfälliga åtgärder, särskilt i
syfte att bereda den fria transiteringen de lättnader, den åtnjutit innan
den ågärd vidtogs eller den händelse inträffade, som givit upphov till
tvisten.
Art, 14.
I det fall att inom eller omedelbart vid gränserna till vissa av de för-,
dragsslutande staternas områden, zoner eller landsdelar finnas, vilka i
förhållande till nämnda staters hela område hava synnerligen ringa utsträckning
och befolkning och vilka bilda avskilda delar av desamma
eller utgöra besittningar, tillhörande andra huvudländer, och att det å
andra sidan av administrativa skäl är omöjligt att tillämpa denna stadgas
bestämmelser på sagda zoner och landsdelar, skola dessa bestämmelser
därå icke äga tillämpning.
Detsamma gäller i det fall, att en koloni eller besittning äger en gräns,
som är synnerligen långsträckt i förhållande till dess ytvidd, varigenom
övervakning genom tull och polis blir faktiskt omöjlig.
Icke desto mindre skola vederbörande stater i ovan angivna fall tilllämpa
en ordning, som i möjligaste mån tillgodoser denna stadgas grundsatser
och som underlättar transiteringen och samfärdseln.
Art. 15.
Det är överenskommet, att denna stadga icke skall tolkas såsom i något
avseende berörande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan områden,
som utgöra delar av samma suveräna stat eller ävo skällda under dess
protektion, vare sig dessa områden var för sig äro eller icke äro medlemmar
av Nationernas förbund.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.