Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.
1
Nr 1G9.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statistiska
centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925
m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Beskow, anför:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågorna om anslag
dels till statistiska centralbyrån och dess verksamhet för budgetåret
1924—1925 dels ock till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning för
samma budgetår, vilka frågor vid framläggande i årets statsverksproposition
av budgetförslag för nämnda period icke befunno sig i det skick, att
anslag kunde defintivt äskas å riksstaten.
I samband härmed tillåter jag mig ock anmäla ett av statistiska centralbyrån
väckt förslag om anslag till arvoden åt personal vid valstatistik.
På riksstaten för innevarande budgetår är ordinarie anslaget till statistiska
centralbyrån uppfört med ett belopp av 269,400 kronor. I staten
för verket ingå följande anslagsposter:
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 131 höft. (Nr 169.) 1
Ordinarie
anslag:
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......... kronor 232,900
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ..... » 8,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 28,000
Förslagsanslag kronor 269,400.
I skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån framlagt
de anslagsbehov för ämbetsverket, vilka ansetts böra föranleda proposition
till 1924 års riksdag.
Vad beträffar det ordinarie anslaget till statistiska centralbyrån har
ämbetsverket i nämnda skrivelse till en början under viss angiven förutsättning
ifrågasatt ändring av den i staten ingående anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän. I detta avseende har ämbetsverket
anfört följande:
»I sitt utlåtande nr 27 i anledning av förslag till ny giftermålsbalk m. m.
anförde (sid. 37) första lagutskottet vid 1920 års riksdag beträffande det
föreslagna äktenskapsregistret, att utskottet ansåge sig böra påpeka önskvärdheten
därav, att det uppdroges åt något redan befintligt ämbetsverk,
exempelvis statistiska centralbyrån, att vara registreringsmyndighet, så
att icke något nytt ämbetsverk behövde inrättas för detta ändamål. Av
det åberopade uttalandet, vilket av riksdagen lämnades utan erinran, torde
otvetydigt framgå, att utskottet ansett en ganska avsevärd personal erfordras
för äktenskapsregistrets förande, då ju endast under denna förutsättning
upprättandet av ett nytt ämbetsverk överhuvud var tänkbart. Sedan
genom kungl. kungörelsen den 11 oktober 1920 förordnats, att äktenskapsregistret
skulle föras i statistiska centralbyrån, anförde emellertid
centralbyrån i sin underdåniga skrivelse den 5 november samma år, att,
innan ännu närmare erfarenhet vunnits om arbetets omfattning och särskilt
behovet av skriftväxling med uppgiftslämnarna, borde icke framställas
krav på större eller mera kvalificerad personal vid äktenskapsregistret,
än att därför anställdes en tjänsteman av första graden (numera lönegrad
B 13) och ett kvinnligt biträde av första graden (numera lönegrad C 2). I
överensstämmelse med centralbyråns hemställan är denna personal från
och med början av år 1921 anställd vid äktenskapsregistret och är från och
med år 1922 uppförd å ordinarie stat.
Äktenskapsregistret hade dock ej varit i verksamhet många månader, innan
det visade sig, att den beviljade personalen var otillräcklig för sitt
ändamål. Redan den 25 augusti 1921 nödgades därför centralbyrån göra
underdånig framställning om arbetskrafternas förstärkande från och med
den 1 januari 1923 med en amanuens (förste amanuens).
Angående denna framställning yttrade föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet den 7 januari 1922 (statsverkspropositionen
VII: sid. 35):
''Den av statistiska centralbyrån förebragta utredningen---synes
mig giva vid handen, att en förstärkning av de för äktenskapsregistrets
förande avsedda arbetskrafterna är av behovet påkallad. Emellertid torde
det icke vara uteslutet, att det förslag, som inom en nära framtid lärer vara
att förvänta från de sakkunniga för utredning angående minskning av utgifterna
för den officiella statistiken m. m., kan komma att resultera i åtgärder,
varigenom någon arbetsbesparing för centralbyrån kan bliva följ
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
3
den. Då vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till den från
och med innevarande år utsträckta dagliga tjänstgöringstiden inom ämbetsverken
en förändrad disposition av arbetskrafterna inom statistiska
centralbyrån möjligen låter sig genomföras, anser jag mig icke kunna
för närvarande tillstyrka centralbyråns hemställan om höjning av anslaget
till avlöningar åt icke ordinarie befattningshavare.’
I överensstämmelse med detta departementschefens uttalande avfattades
statsverkspropositionen i denna del och vann jämväl riksdagens bilall.
I underdånig skrivelse den 8 september 1922 återkom emellertid statistiska
centralbyrån till frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid
äktenskapsregistret. Efter att hava återgivit chefens för finansdepartementet
ovan berörda yttrande den 7 januari 1922, anförde statistiska centralbyrån
bland annat:
''Det av departementschefen berörda förslaget från de s. k. statistiksakkunniga
har numera avgivits, men torde detsamma knappast kunna medföra
någon nämnvärd minskning av arbetsbördan inom statistiska centralbyrån.
Om verkningarna av den andra av departementschefen berörda
omständigheten, arbetstidens utökning till sju timmar dagligen, äger man
nu erfarenhet, och giver denna vid handen, att den personal, som kan avlönas
av statistiska centralbyråns ordinarie anslag, på sin höjd kan anses
tillräcklig för sitt ändamål, men icke giver tillgång till ytterligare arbetskrafter
för äktenskapsregistret.
Å andra sidan hava, sedan centralbyrån avgav sin underdåniga skrivelse
den 25 augusti 1921, förhållandena vid äktenskapsregistret förvärrats
på ett sätt, som då ej ens kunde anas. Förnämsta orsaken härtill ligger i
den oerhörda ökning av antalet inkommande uppgifter, som blivit en följd
av knngl. kungörelsen den 26 september 1921 (svensk författningssamling
nr 564).---- Ehuru såväl den manliga som framför allt den kvinnliga
personalen vid registret blivit förstärkt från centralbyråns övriga personal
till skada för ämbetsverkets egentliga arbetsuppgifter — tidvis hava
ända till tre kvinnliga biträden sysselsatts vid äktenskapsregistret — har
likväl en betydande arbetsbalans uppkommit. Medan normalt varje uppgift
borde registreras omedelbart efter det den inkommit, har för närvarande
registreringsarbetet ej medhunnits längre än till ungefär mitten av
april månad, och medan de tryckta månadshäftena borde utkomma under
månaden näst efter den de avse, liar häftet för mars månad ännu ej hunnit
utgivas av trycket. Under sådana omständigheter nödgas statistiska
centralbyrån förnya sin framställning om förstärkning av arbetskrafterna
vid äktenskapsregistret. På grund av de nu så starkt förvärrade förhållandena,
vilka, därest de finge fortgå, skulle göra äktenskapsregistret
snart sagt värdelöst, kan emellertid förstärkningen icke begränsas till den
amanuens, varom framställning gjordes år 1921, utan erfordras därutöver
oavvisligen ytterligare åtminstone ett kvinnligt biträde. Däremot torde
för åstadkommande av minsta möjliga utgiftsökning den tidigare föreslagna
förste amanuensen kunna, åtminstone för närvarande, utbytas möten
andre amanuens.’
Den 21 november 1922 inkom till statistiska centralbyrån en skrivelse
från svenska bankföreningen, i vilken bland annat yttrades, att det för
landets banker vore av största betydelse, att de till äktenskapsregistret inkommande
uppgifterna publicerades så, att de snabbt och lätt bleve tillgängliga,
men att detta i verkligheten icke skedde, utan vore publicerandet
på ett betänkligt sätt försenat. Föreningen ville därför framhålla
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
önskvärdheten av att respektive månadshäften måtte publiceras tidigare
än som skedde. I sitt den 24 i samma månad avgivna svar till bankföreningen
meddelade statistiska centralbyrån, att orsaken till den försenade
publiceringen läge i otillräckligheten av de tillgängliga arbetskrafterna,
och redogjorde centralbyrån för de åtgärder, ämbetsverket vidtagit för vinnande
av förstärkning i desamma. Avskrift av såväl bankföreningens skrivelse
som statistiska centralbyråns därå avgivna svar överlämnades till
finansdepartementet med skrivelse den 27 november.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 januari 1923 (statsverkspropositionen
VII: sid. 32) förklarade sig emellertid föredragande departementschefen
icke kunna biträda statistiska centralbyråns hemställan om
höjning av anslagsposten Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. ''På sätt redan lärer hava skett’, yttrar departementschefen, ''torde
behovet av ytterligare arbetskrafter vid äktenskapsregistret kunna nöjaktigt
tillgodoses genom ändrad fördelning av viss icke-ordinarie personal
hos ämbetsverket.’
Ehuru statistiska centralbyråns under de senaste två åren gjorda underdåniga
framställningar om förstärkande av arbetskrafterna vid äktenskapsregistret
icke föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd, nödgas
centralbyrån att ännu en gång upptaga denna fråga, då förhållandena nu
äro sådana, att det enligt centralbyråns mening måste anses nödvändigt
att antingen förstärka arbetskrafterna i erforderlig mån eller ock befria
statistiska centralbyrån från åliggandet att föra registret.
Till belysning av hur arbetsbördan vid registret ökats torde till att börja
med få anföras följande uppgifter om antalet inkomna och avgångna uppgifter,
skrivelser och meddelanden.1
Månad |
Inkomna uppgifter av |
Inkomna uppgifter av |
Avgångna skrivelser |
||||||
1921 |
1922 |
1 1923 |
1921 |
1922 |
1923 |
1921 |
1922 |
1923 |
|
Januari.......................... |
142 |
1,005 |
869 |
34 |
15 |
39 |
3 |
190 |
320 |
Februari ........................ |
308 |
634 |
611 |
62 |
13 |
26 |
16 |
123 |
168 |
Mars ............................. |
414 |
929 |
895 |
41 |
28 |
24 |
179 |
98 |
149 |
April............................. |
477 |
995 |
798 |
45 |
24 |
35 |
146 |
109 |
148 |
Maj .............................. |
501 |
1,102 |
803 |
46 |
21 |
42 |
120 |
171 |
180 |
Juni .............................. |
487 |
784 |
740 |
41 |
19 |
28 |
92 |
68 |
75 |
Juli ............................. |
526 |
1,038 |
794 |
34 |
17 |
23 |
156 |
50 |
82 |
Augusti .......................... |
345 |
664 |
630 |
28 |
12 |
16 |
105 |
105 |
127 |
Medeltal för |
|||||||||
januari—augusti............ |
400 |
894 |
768 |
41 |
19 |
29 |
102 |
114 |
156 |
September ..................... |
476 |
1,000 |
28 |
16 |
180 |
160 |
|||
Oktober ........................ |
748 |
692 |
37 |
38 |
184 |
163 |
|||
November....................... |
1,134 |
705 |
48 |
55 |
203 |
157 |
• |
||
December........................ |
733 |
1,017 |
44 |
54 |
269 |
101 |
'' 1 |
1 Siffrorna för år 1923 äro till en del preliminära.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr lt>9.
5
Månad |
Inkomna skrivelser |
Avgångna meddelanden |
S |
u in m |
a |
||||
1921 |
1922 |
1923 |
1921 |
1922 |
1923 |
1921 |
1922 |
1923 |
|
Januari ........................ |
29 |
241 |
337 |
4 |
220 |
191 |
212 |
1,671 |
1,156 |
| Februari ....................... |
30 |
145 |
188 |
51 |
173 |
270 |
467 |
1,088 |
1,263 |
Mars.............................. |
163 |
113 |
211 |
162 |
71 |
468 |
959 |
1,239 |
1,747 |
April............................. |
147 |
132 |
172 |
168 |
13 |
25 |
983 |
1,273 |
1,178 |
Maj .............................. |
157 |
158 |
204 |
233 |
152 |
64 |
1,057 |
1,604 |
1,293 |
Juni ............................. |
140 |
102 |
118 |
178 |
131 |
445 |
938 |
1,104 |
1,406 |
Juli ............................. |
147 |
89 |
94 |
156 |
69 |
291 |
1,019 |
1,263 |
1,284 |
Augusti........................... |
134 |
104 |
157 |
173 |
10 |
338 |
785 |
895 |
1,268 |
Medeltal för |
|||||||||
januari—augusti............ |
118 |
135 |
185 |
141 |
105 |
261 |
802 |
1,267 |
1,399 |
September ..................... |
172 |
136 |
119 |
158 |
975 |
1,470 |
|||
Oktober ....................... |
218 |
279 |
130 |
224 |
1,317 |
1,396 |
|||
November ..................... |
230 |
302 |
121 |
188 |
1,736 |
1,407 |
|||
December........................ |
277 |
167 |
■ |
183 |
249 |
1,506 |
1,588 |
Utöver i denna redogörelse upptagna ärenden tillkommer arbetet med
utgivandet av de månatliga tryckta utdragen av registret med tillhörande
namnregister, vilket arbete lägger beslag på en avsevärd del av personalens
arbetstid.
Av nu lämnade uppgifter torde utan vidare framgå, att den för äktenskapsregistret
avsedda personalen — som förut nämnts en aktuarie och ett
kontorsbiträde — är i hög grad otillräcklig för arbetets utförande. Endast
genom att arbetskrafterna i avsevärd mån förstärkts från centralbyråns
övriga personal har blivit möjligt att undvika en ytterligare ökning av
den redan mot slutet av 1921 uppkomna och under förra året betydligt
ökade arbetsbalansen. Någon nämnvärd minskning av densamma har dock
ej kunnat åstadkommas; fortfarande är utgivandet av månadshäftena omkring
5 månader försenat, något som givetvis, på sätt bankföreningen i sin
förut omnämnda skrivelse påpekat, i hög grad minskar det praktiska värdet
av äktenskapsregistret.
Den minsta personal, som enligt nu vunnen erfarenhet kan anses normalt
erfordras för arbetet vid äktenskapsregistret utgör två manliga tjänstemän
och tre kvinnliga biträden — en personal, som i allt fall torde avsevärt understiga
vad som av första lagutskottet, då det tillstyrkte registrets inrättande,
antogs bliva behövligt. Det bör emellertid tillfogas, att ett bortarbetande
av den uppkomna arbetsbalansen icke torde vara möjligt utan ytterligare
förstärkning av arbetskrafterna, och att, därest arbetsbördan vid registret
skulle ytterligare ökas, den ovan beräknade personalen torde så småningom
bliva otillräcklig även för det normala arbetet.
Att, såsom hittills skett och som under innevarande budgetår allt fortfarande
blir nödvändigt, fylla bristen på arbetskrafter vid äktenskapsregistret
med personal från de statistiska arbetena anser centralbyrån icke
längre kunna fortgå. Då den del av nämnda personal, som avlönas av or
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
dinarie anslag, hittills varit otillräcklig för sin egentliga uppgift och för
framtiden kan på sin höjd antagas nätt och jämnt förslå härför, har tydligen
denna personal ej kunnat lämna den erforderliga förstärkningen till
äktenskapsregistret och kan ej heller framdeles så göra. Under sådana förhållanden
hava hittills för ändamålet måst användas medel från det anslag
på extra stat, som anvisats för bortarbetande av den balans, som uppkommit
i fråga om centralbyråns statistiska arbeten. Att sålunda för ordinarie
behov disponera medel, som beviljats för ett tillfälligt ändamål,
synes centralbyrån vara föga ändamålsenligt och höra för framtiden undvikas.
Den erforderliga förstärkningen av personalen vid äktenskapsregistret
har ovan beräknats till en manlig tjänsteman och två kvinnliga biträden.
Beträffande den manliga tjänstemannen föreslår statistiska centralbyrån,
att han, av besparingshänsyn, placeras som andre amanuens (lönegrad
1:10). Vad åter angår de kvinnliga biträdena så lärer intet tvivel kunna
råda om, att desamma bliva för framtiden behövliga och borde rätteligen
med hänsyn härtill redan nu deras befattningar uppföras på ordinarie staten.
Emellertid vill statistiska centralbyrån — likaledes av besparingshänsyn
— icke för närvarande föreslå detta, utan hemställer, att ifrågavarande
biträden anställas såsom extra ordinarie tjänstemän. Ehuru deras
arbete visserligen är av så pass kvalificerad natur, att en högre placering
på löneplanen kunde vara motiverad, måste centralbyrån likväl
föreslå deras placering i skrivbiträdesgraden (lönegrad 2:1). Sedan ordinarie
skrivbiträdesbefattning inrättats i ämbetsverket, har nämligen centralbyrån
ansett sig av principiella skäl nödsakad att placera hela den
icke-ordinarie kvinnliga personalen i skrivbiträdes lönegrad. Då alla de,
som skulle komma att anställas vid äktenskapsregistret kunna antagas hava
så lång föregående tjänstgöring, att de äro berättigade till avlöning i den
högre löneklassen i vederbörande lönegrad, kan kostnaden för anställande
av eu andre amanuens och två extra ordinarie skrivbiträden, avsedda för
äktenskapsregistret, beräknas till 7,704 kronor, med vilket belopp anslagsposten
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. skulle behöva
höjas.
För den händelse Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att, på
grund av vad statistiska centralbyrån ovan anfört, göra framställning till
riksdagen om förstärkning av arbetskrafterna vid äktenskapsregistret, får
centralbyrån alternativt föreslå, att äktenskapsregistret överflyttas till
exempelvis justitiedepartementet. Mot en sådan överflyttning är från
statistiska centralbyråns sida intet att erinra, men medför den visserligen
ingen besparing för statsverket som helhet betraktat. Ämbetsverkets ordinarie
personal kommer i händelse av sådan överflyttning att minskas med
en aktuarie och ett kvinnligt kontorsbiträde, för vilka avlöningen tillsammans
utgör i runt tal 9,200 kronor, med vilket belopp alltså anslagsposten
Avlöningar till ordinarie tjänstemän kan minskas.»
Då statistiska centralbyrån icke i övrigt haft någon ändring att föreslå
beträffande anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, har
ämbetsverket alternativt hemställt, att densamma måtte upptagas till oförändrat
belopp, 232,900 kronor, eller att den måtte minskas till 223,700
kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
I fråga om anslagsposten till vikariatsersättningar har statistiska centralbyrån
icke ifrågasatt någon ändring.
Vidkommande åter anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. har centralbyrån, såsom förut nämnts, hemställt, att
den, under förutsättning att äktenskapsregistret kvarbleve hos ämbetsverket,
måtte ökas med 7,700 kronor för erforderlig förstärkning av personalen vid
nämnda register. Skulle åter äktenskapsregistret bortflyttas från centralbyrån,
erfordrades givetsvis icke nämnda ökning. I båda fallen har emellertid
ämbetsverket ansett, att anslagsposten måste av andra skäl ökas.
Till stöd härför har av ämbetsverket anförts följande:
»Enligt av centralbyrån i förut berörda underdåniga skrivelse den 8 september
1922 lämnad utredning borde ifrågavarande anslagspost giva tillgång
till avlönande av 4 förste amanuenser, 1 andre amanuens, 4 kvinnliga
skrivbiträden och 1 vaktmästarbiträde. Med hänsyn härtill beräknades
det erforderliga anslagsbeloppet av centralbyrån till 33,396 kronor. Emellertid
upptogs anslagsposten av riksdagen, i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag, med ett belopp av endast 28,000 kronor. Ehuru statistiska
centralbyrån, med hänsyn till denna minskning av vad ämbetsverket beräknat
erforderligt, nedllyttat förste amanuenserna från 12:te till ll:te lönegraden,
giver det beviljade anslaget likväl ej tillgång till avlönande av
större personal än 4 förste amanuenser, 1 andre amanuens och 3 5 kvinn
liga
årsbiträden. Vaktmäsl arbiträdet har centralbyrån nödgats, av brist
på medel, avskeda, ehuru härigenom bevakningen av ämbetsverkets lokaler
blivit mindre tillfredsställande. Att för nästa budgetår räkna med en
mindre extra-ordinarie personal, avlönad av förevarande anslagspost, än
den ovan angivna anser statistiska centralbyrån icke möjligt. Vad särskilt
angår amanuenserna synes en minskning av deras antal så mycket
mindre kunna ifrågakomma, som ämbetsverkets ordinarie tjänstemannapersonal,
i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, av arets liksdag
minskats med en förste aktuarie. Emellertid kommer under nästkommande
budgetår det för innevarande år beviljade beloppet icke att bliva tillräckligt
för avlönande av den nämnda personalen, då under året 1924 25 två
amanuenser torde bliva berättigade att enligt 10 § 1 mom. i avlöningsreglementet
för icke ordinarie befattningshavare åtnjuta lön enligt löneplanen
för ordinarie tjänstemän. Den härigenom uppstående kostnadsökningen
kan beräknas till 1,035 kronor, varmed alltså det nuvarande beloppet behöver
ökas, därest icke medgivande lämnas att för sådana avlöningsförhöjningar
som de nu ifrågavarande, vilka ju äro oberoende av vederbörande
ämbetsverks egna åtgärder, disponera medel från det å 7 :de huvudtiteln
uppförda anslaget till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie
befattningshavare inom den civila statsförvaltningen (på 1923 24 års stat
VII: D: 21). Ett allmänt sådant medgivande torde vara så mycket lämpligare,
som det eljest torde bliva nödvändigt att ej blott i statistiska centralbyrån
utan även i andra ämbetsverk årligen höja de för extra ordinarie
tjänstemäns avlönande avsedda anslagen eller anslagsposterna. Med
de dåliga befordringsutsikter, som sannolikt för en avsevärd framtid bliva
rådande inom statsförvaltningen, kommer nämligen eiter hand ett allt
större antal extra ordinarie tjänstemän att bliva berättigade till lön enligt
löneplanen för ordinarie tjänstemän.
8 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 169.
Vidare behöver ifrågavarande anslagspost förstärkas med anledning av
Eders Kungl. Maj ds beslut den 1 april 1922 angående fastställande av nytt
formulär för fattigvårdsstatistiken m. m. I den underdåniga skrivelse
den 11 mars 1922, med vilken statistiska centralbyrån överlämnade till
Eders Kungl. Maj:t förslag till ifrågavarande formulär, yttrade centralbyrån
bland annat:
''Genom den här föreslagna omläggningen av fattigvårdsstatistiken kommer
arbetet med de individuella uppgifternas bearbetning och sammanräkning
att helt och hållet överflyttas från fattigvårdsstyrelserna till statistiska
centralbyrån. Det är ofrånkomligt, att en dylik omläggning
skulle komma att ställa ökade krav på centralbyråns arbetskrafter och
därigenom medföra ökade kostnader för statsverket. Hittills har arbetet
med uppgifternas tabellering och sammanräkning tagit i anspråk ett biträdes
arbetskraft under omkring sex månader. Det är icke för centralbyrån.
möjligt att nu beräkna den tid, som kommer att åtgå för det nya
materialets bearbetande, men ämbetsverket håller för sannolikt, att därför
komma att krävas 2 3 årsbiträden. Statistiska centralbyrån har ansett
sig icke böra underlåta att redan nu fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på denna konsekvens av den föreslagna omläggningen av fattigvårdsstatistiken
och förbehåller sig att, därest förslaget vinner Eders
Kungl. Maj :ts gillande, i sinom tid få inkomma med framställning angående
därav föranledd ökning av statistiska centralbyråns personal.’
Det av centralbyrån uppgjorda förslaget blev av Eders Kungl. Maj:t
fastställt, att tillämpas från och med redogörelseåret 1923. Den av statistiska
centralbyrån i ovan återgivna yttrande omnämnda ökningen av
arbetskrafterna är därför erforderlig för budgetåret 1924—25. Till dess
erfarenhet om det verkliga behovet vunnits, torde denna ökning böra begränsas
till 2 skrivbiträden, vilket under alla omständigheter torde bliva
det minsta erforderliga. Av skäl, som förut anförts, bör avlöningen till
de nya biträdena beräknas enligt för löneldass 2:1 gällande belopp. Den
behövliga anslagsökningen bliver alltså 3,600 kronor.
Slutligen torde statistiska centralbyrån i detta sammanhang få erinra
om att genom nådiga kungörelsen den 14 juli 1922 (nr 430) och den 3 november
1922 (nr 53/) förordnats, att de sammandrag av taxeringslängderna,
som enligt förut gällande bestämmelser skolat upprättas i riksräkenskapsverket,
skulle från och med år 1922 upprättas genom statistiska
centralbyråns försorg.
I sitt underdåniga utlåtande den 27 juni 1922 rörande ändrad ordning
för upprättande av sammandrag över taxeringen yttrade statistiska centralbyrån
i fråga om den föreslagna överflyttningen till statistiska centralbyrån
av upprättandet av taxeringssammandragen, hurusom denna
överflyttning icke kunde ske utan att centralbyråns arbetsbörda ökades
och detta i högre grad än den lindring, som bereddes riksräkenskapsverket.
Centralbyråns redan förut mycket knappa anslag komme därigenom att än
ytterligare belastas och den redan förefintliga arbetsbalansen alltså att
ökas. Att ifrågasätta anvisande av medel för avlönande av särskild personal
för arbetets utförande funne centralbyrån emellertid icke lämpligt,
utan borde arbetet, under den jämförelsevis korta tid detsamma krävde!
utföias av arbetskrafter, som eljest stode till centralbyråns förfogande.
Närmast borde härvid komma i fråga den personal inom centralbyrån, som
redan sysslade med taxeringslängderna, nämligen personalen vid de finansstatistiska
undersökningarna. Centralbyrån hemställde alltså om be
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 109.
myndigande att för arbetet med taxeringssammandragens sammanställande
och offentliggörande använda personalen vid sagda undersökningar.
Denna centralbyråns hemställan blev av Eders Kungl. Maj:t den 27 oktober
1922 bifallen i vad angick 1922 års taxeringssammandrag; däremot
lämnades oavgjort, liur de erforderliga arbetskrafterna för framtiden
skulle anskaffas.
Sedan beslut numera fattats om de finansstatistiska undersökningarnas
överflyttande till finansdepartementet, står den år 1922 anlitade utvägen
för taxeringssammandragens upprättande ej längre till buds. Därest detta
arbete framgent skall utföras i statistiska centralbyrån, måste härför användas
centralbyråns övriga personal, och behöver i sådant fall anslagsposten
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. att förstärkas
med ett mindre belopp. Då från och med innevarande är nya formulär
för taxeringssammandragen äro fastställda, kan det erforderliga beloppet
ej exakt beräknas. För 1922 års sammandrag användes emellertid
omkring 6 skrivbiträden under 1 månads tid, varför kostnaden uppgick till
omkring 900 kronor. I brist på säkrare beräkningsgrund torde nämnda belopp
få tillsvidare beräknas även för framtiden.
Statistiska centralbyrån anser sig dock icke böra göra formlig hemställan
om ökning av den nämnda anslagsposten med nu angivet belopp. I
underdånigt yttrande den 29 mars 1923 angående möjliga begränsningar i
ämbetsverkets arbetsuppgifter har nämligen statistiska centralbyrån ansett
det kunna tagas under övervägande, huruvida icke, i samband med
överflyttandet till finansdepartementet av statistiken över skattetaxeringarna,
jämväl sammandraget över dessa taxeringar lämpligen borde
upprättas inom samma departement. Då, såvitt för centralbyrån är känt,
Eders Kungl. Maj :t ännu icke tagit ståndpunkt till denna fråga, anser sig,
som ovan nämndes, centralbyrån icke böra för närvarande göra framställning
om förstärkning av arbetskrafterna i ämbetsverket för taxeringssammandragens
upprättande. Ämbetsverket anser sig emellertid skyldigt omnämna,
att vissa betänkligheter, särskilt med hänsyn till möjligheten av
framtida dubbelarbete, kunna anföras emot den ifrågasatta överflyttningen
till finansdepartementet. Någon reell besparing ernås för övrigt icke härigenom,
då den behövliga personalen ju måste avlönas, vare sig det sker i
finansdepartementet eller i statistiska centralbyrån.»
Statistiska centralbyrån har alltså alternativt hemställt, att anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. måtte för budgetåret
1924—25 beräknas antingen till (28,000 + 1,035 + 7,704 + 3,600 =) 40,339
kronor eller (28,000 + 1,035 + 3,600 =) 32,635 kronor eller, i avrundade tal,
resp. 40,300 och 32,600 kronor. Häri är likväl icke inräknad eventuell kostnad
för upprättande av sammandrag av skattetaxeringarna.
Slutsumman för ordinarie förslagsanslaget till statistiska centralbyrån
skulle alltså enligt centralbyråns förslag alternativt bliva (232,900 + 8,500 +
40,300 = ) 281,700 kronor eller (223,700 + 8,500 + 32,600 --) 264,800 kronor.
För bortarbetande av den betydande arbetsbalans, som efter hand upp- Kxtra anslå
kommit inom statistiska centralbyrån, hava alltsedan år 1920 anslag varit
beviljade. Anslagsbeloppet utgjorde år 1920 (tilläggsstaten) 7,000 kronor,
år 1921 12,000 kronor, år 1922 16,000 kronor, första halvåret 1923 8,000 kro
-
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
nor och för budgetåret 1923—1924 16,000 kronor. Anslagen hava före innevarande
budgetår haft natur av förslagsanslag, högst; för sistnämnda budgetår
är anslaget obetecknat.
I sin förenämnda skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån
gjort framställning om fortsatt anslag för berörda ändamål, därvid
ämbetsverket i fråga om de hittills beviljade anslagen anfört följande:
»Tyvärr hava, av skäl, som nedan angivas, dessa anslag hittills icke medfört
avsett resultat i fråga om bortarbetande av arbetsbalansen, som fortfarande
är synnerligen betydande. För närvarande utgör densamma,
räknat i år (ett år = det arbete, som erfordras för utgivande av en årgång
av respektive berättelse): vid statistiken över befolkningsrörelsen minst 3
år, vid statistiken över dödsorsakerna 3 b* år, vid rättsstatistikens avdelning
för domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet 23/*
år, vid kriminalstal istiken 2 b* år, vid konkursstatistiken 3 K år och vid
den kommunala finansstatistiken l''A år.
Förnämsta orsaken till detta beklagliga förhållande är, att under en
lång följd av år statistiska centralbyråns av ordinarie anslag avlönade
personal betydligt understigit vad som erfordrats för det normala arbetet.
Följden härav har blivit, att de anslag, som beviljats för bortarbetande
av arbetsbalansen, i verkligheten icke ens varit tillräckliga för att hindra
en ökning av nämnda balans. Under det senast förflutna året var emellertid
ställningen i viss mån en annan. Genom att den dagliga arbetstiden
för den ordinarie personalen utsträcktes till sju timmar vanns en viss ökning
i arbetskrafter; däremot har motsvarande utsträckning av arbetstiden
för den icke-ordinarie personalen verkat i motsatt riktning, i det att,
till följd av finansdepartementets allt för knappa beräkning av anslagen,
personalens antal måst minkas i högre grad, än som svarar mot den ökade
arbetstiden. Av större betydelse än utsträckningen av arbetstiden blev
det förhållandet, att arbetet med bearbetningen av de jordbruksstatistiska
lokalundersökningarna under året avslutades, varefter den härmed sysselsatta
personalen kunde överföras på andra arbeten. På grund av dessa
omständigheter har under året förhållandet mellan arbetskrafter och arbete
i viss mån utjämnats, utan att likväl jämvikt kunnat vinnas. Detta
hade däremot kunnat åstadkommas, därest statistiska centralbyrån ansett
sig beiogad att utöka personalen med användande av de medel, som jämlikt
nådiga kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 370) blevo disponibla från anslagsposterna
Avlöningar till ordinarie tjänstemän och VikariatersättninSar.
Då emellertid centralbyrån först under september månad vann tillförlitlig
kännedom om, vilka betydande belopp, som på detta sätt komme
att tillföras de för avlönande av icke-ordinarie personal avsedda medlen,
ansågs tiden på året för långt framskriden för att man lämpligen skulle
kunna utöka personalen. Det kunde nämligen med bestämdhet förutses,
att centralbyrån skulle bliva nödsakad att vid följande års början åter avskeda
en eventuellt nyanställd personal. Resultatet blev därför, att av det
för bortarbetande av arbetsbalansen beviljade anslaget vid årets slut hade
disponerats föga över 5,000 kronor, återstoden, i runt tal 11,000 kronor, tillfördes
statsverkets kassafond. Att under sådana omständigheter arbetsbalansen
icke kunnat minskas under året, torde ej vara överraskande.
,.^n0^er inevafande år och under tiden intill nästa budgetårs början äro
förhållandena i förevarande avseende föga gynnsamma. Visserligen torde,
sedan betydande inskränkningar vidtagits i fråga om arbetet på befolk
-
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 169.
11
ningsstatistiken och rättsstatistiken, statistiska centralbyråns av ordinarie
anslag avlönade personal kunna, med frånseende av äktenskapsregistret,
måhända anses nätt och jämt tillräcklig för det normala arbetet. Det tillflöde
till ifrågavarande anslag, som kunnat åstadkommas genom tillämpning
av ovan åberopade nådiga kungörelse av den 15 juni 1922, har numera
i huvudsak upphört, sedan genom nådiga kungörelsen den 20 oktober 1922
(nr 499) förordnats, att vid semester eller annan tjänstledighet för innehavare
av ordinarie befattning vikarie icke må förordnas i andra fall, än
då sådant oundgängligen erfordras för arbetets jämna gång. Därtill kommer,
att centralbyråns ordinarie tjänstemannapersonal i början av innevarande
budgetår minskats med en förste aktuarie. Då det för bortarbetande
av arbetsbalansen beviljade anslaget kommer att till stor del behöva disponeras
för att förhindra en ökning av balansen vid äktenskapsregistret, synes
det ämbetsverket mycket ovisst, i vad mån det kan bliva möjligt att
under innevarande budgetår minska den nuvarande arbetsbalansen.
Under sådana förhållanden måste statistiska centralbyrån anse oavvisligt,
att jämväl för budgetåret 1924—1925 anslag beviljas för bortarbetande
av arbetsbalansen. Behovet härav är så mycket mera trängande, som Eders
Kungl. Maj:t den 22 december 1922 fastställt viss tid, inom vilken arbetsbalansen
vid rättsstatistiken skall vara bortarbetad. Förutsättningen för
att detta beslut skall kunna genomföras är givetvis, att de erforderliga arbetskrafterna
ställas till förfogande. Ehuru helt naturligt ett möjligast
snabbt bortarbetande av arbetsbalansen måste anses synnerligen önskligt
— statistikens värde ur praktisk synpunkt är ju väsentligen beroende på
ett snabbt offentliggörande — anser sig statistiska centralbyrån likväl av
finansiella skäl icke kunna för nästkommande budgetår ifrågasätta högre
anslag för ändamålet, än som utgår under det innevarande.
Som förut nämnts hava hittills för ifrågavarande ändamål beviljade anslag
haft natur av förslagsanslag, högst. Emellertid visar erfarenheten,
att ej obetydliga olägenheter härigenom uppstått. Statistiska centralbyrån
anser därför önskvärt, att anslaget betecknas såsom reservationsanslag,
varigenom en planmässig disposition av detsamma skulle avsevärt främjas.
Statistiska centralbyrån hemställer alltså, att på extra stat för budgetåret
1924—1925 måtte äskas till statistiska centralbyråns verksamhet ett reservationsanslag
å 16,000 kronor.»
Till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning anvisades i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag av 1920 års riksdag å extra stat för år 1921 ett
reservationsanslag å 67,000 kronor. Den utredning, som låg till grund för
riksdagens berörda beslut, återfinnes å sid. 155—157 i det vid 1920 års statsverksproposition,
sjunde huvudtiteln, fogade utdrag av protokollet över
finansärenden för den 7 januari 1920, vartill jag tillåter mig hänvisa. Å
extra stat för år 1922 anvisades för enahanda ändamål ett reservationsanslag
å 87,000 kronor. 1922 års riksdag beviljade för ändamålet ifråga å extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett reservationsanslag av 43.500
kronor. *■
Då min företrädare i ämbetet den 7 januari 1922 för Kungl. Maj:t anmälde
frågan om fortsatt anslag för 1920 års folkräkning, lämnade lian eri
redogörelse för det ifrågavarande arbetets bedrivande, till vilken jag nu
Personal vid
1920 ärs
folkräkning.
Personal vid
ralstatistiken.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
tillåter mig hänvisa (statsverkspropositionen, sjunde huvudtiteln, sid
42—43).
För budgetåret 1923—1924 är för arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning
anvisat ett extra reservationsanslag å samma belopp som det för
år 1922 beviljade eller 87,000 kronor.
I sin meromnämnda skrivelse den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån,
under framhållande av att arbetet med folkräkningen vore avsett
att under budgetåret 1924—1925 bedrivas med oförminskad personal
samt med åberopande av den utredning, som lämnats i centralbyråns skrivelse
den 25 augusti 1921 och chefens för ämbetsverket promemoria den 18
november 1921 (statsverkspropositionen 1922: sjunde huvudtiteln, sid. 42 f.)
hemställt om äskande för budgetåret 1924—1925 av ett reservationsanslag
å extra stat till personal vid 1920 års folkräkning till samma belopp, som
utgår under innevarande budgetår, eller 87,000 kronor; och har statistiska
centralbyrån i sammanhang härmed anfört, att, därest detta belopp beviljades,
såvitt nu förutses kunde, förhyrandet av de för ändamålet använda
elektriska räknemaskinerna skulle kunna upphöra kort efter årets utgång,
varvid samtidigt personalen kunde i hög grad reduceras.
För upprättande i statistiska centralbyrån av statistik över riksdagsoch
landstingsmannaval hava för åren 1918—1922 beviljats särskilda anslag
av förslagsanslags natur.
I sin förutnämnda skrivelse av den 1 september 1923 har statistiska centralbyrån
angående behovet av anslag till personal vid valstatistiken för
budgetåret 1924—1925 anfört följande:
innevarande budgetårs stat finnes ej uppfört något anslag för
ifrågavarande ändamål, då enligt gällande författningar intet val, för vilket
statistik skall utarbetas, är avsett att äga rum under nämnda år Däremot
erfordras för budgetåret 1924—1925 anslag för personal vid statistiken
over riksdagsmannavalen 1924. Motsvarande statistik för år 1921 er-t
fordrade, förutom ledare, extra skrivbiträden i sammanlagt omkring 162
månader, motsvarande 13.5 årsbiträden. Kostnaden för avlöning till ledare
och biträden kan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser beräknas till
omkring 28,500 kronor. En betydande del av denna kostnad förorsakas
av den bearbetning av röstlängderna efter yrken, vilken, i likhet med vad
som skett vid föregående val sedan 1911, utfördes jämväl för 1921.
Beträffande statistiken över riksdagsmannavalen yttrade s. k. statistiksakkunniga
i sitt den 1 juni 1922 avgivna betänkande (sid. 100).
Då sakkunniga icke ha för avsikt att föreslå några inskränkningar i
denna synnerligen viktiga statistik eller i dess utgivande, må redogörelse
för innehållet och omfattningen inskränkas till påpekandet, att berättelsen
vid sidan av sitt politisk-statistiska innehåll även är av mera allmänt
statistiskt intresse. Sålunda innehåller berättelsen en statistik över yrken,
grundad på röstlängdernas uppgifter — — — vilken statistik från vissa
viktiga synpunkter kompletterar den ur folkräkningarna erhållna, allmänna
yrkestatistiken.’
Ej heller statistiska centralbyrån har anledning ifrågasätta någon inskränkning
i den hittillsvarande omfattningen av statistiken över riks
-
13
Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.
dagsmannavalen och får därför hemställa om äskande för ifrågavarande
ändamål på extra stat för budgetåret 11124—1925 av ett anslag å ovannämnda
belopp, 28,500 kronor. Då emellertid en tillräckligt noggrann beräkning
av anslagsbehovet icke är möjlig, bör anslaget, liksom vid föregående
motsvarande tillfällen, uppföras såsom förslagsanslag.»
Såsom jag i årets statsverksproposition under »För liera huvudtitlar gemensamma
frågor» erinrade, bar statens besparingskommitté den 10 december
1923 avgivit förslag angående vissa inskränkningar i den officiella
statistiken.
Vad de av statistiska centralbyrån utgivna statistiska publikationerna
beträffar, berör kommitténs förslag rättsstatistiken — omfattande tre särskilda
berättelser, nämligen 1) domstolarnas och de exekutiva myndigheternas
verksamhet, 2) brottsligheten och 3) konkurser — samt fiskeristatistiken.
I sitt ifrågavande förslag har kommittén framhållit, att det icke varit
kommittén möjligt att under den korta tid, som förflutit sedan kommitténs
tillsättning, verkställa en fullständig utredning i vad mån besparing kunde
åstadkommas genom minskning eller förenkling av det statistiska arbete,
som nu utföres inom ett flertal ämbetsverk, men har det förefallit kommittén,
som om besparingar i vissa fall kunde göras utan avvaktan på den
fullständiga utredningen. Av den sålunda givna utgångspunkten bar följt,
att kommittén för närvarande icke kunnat upptaga andra möjligheter till
besparing av kostnader för statistik än sådana, där å ena sidan det vore
påtagligt, att arbeten icke för framtiden borde fortgå i dess nuvarande
form och å andra sidan besparingar kunde vinnas genom en enkel inskränkning
av statistiken eller uppskov med densamma utan att man behövde
ingå på frågan om ändrade metoder för det statistiska arbetet.
över besparingskommitténs förslag i vad detsamma avser rättstatistiken
hava, såsom chefen för justitiedepartementet förut denna dag anmält, statistiska
centralbyrån och processkommissionen avgivit infordrade utlåtanden,
varjämte centralbyrån, på grund av Kungl. Maj:ts föreläggande, i
skrivelse den 26 februari 1924 avlämnat ytterligare utredning i fråga om
statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet
ävensom framställt vissa på grundval av nämnda utredning fotade
förslag.
På chefens för justitiedepartementets hemställan har Kungl. Maj:t med
anledning av vad i frågan förekommit denna dag förordnat
dels, i fråga om statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas
verksamhet,
att berättelsen härom för åren 1919 och 1920 skall inställas;
att uppgifter enligt formulär 6, 7 och 8 till rättsstatistiken icke skola
avgivas för år 1924 och följande år;
samt att de statistiska uppgifter, vilka jämlikt kungörelsen den 6 december
1918 skola årligen till statistiska centralbyrån avgivas rörande häradshövdingarnas
sportelinkomster m. m. samt befattningshavares vid råd
-
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr lö9.
husrätter m. m. avlönings- och pensionsförmåner icke längre skola inom
centralbyrån bearbetas, såsom följd varav tabeller härom ej vidare skola
offentliggöras i de processtatistiska berättelserna,
dels ock, i fråga om statistiken över konkurser,
att den särskilda berättelsen härom för år 1921 och följande år skall
tills vidare inställas.
Tillika har Kungl. Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån att skyndsamt
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådana förenklingar i
formulär 19 till rättsstatistiken, som med huvudsakligt bibehållande av syftet
med nämnda formulär låta sig genomföras.
I fråga om besparingskommitténs förslag i vad det angår inskränkningar
av fiskeristatistiken hava, såsom chefen för jordbruksdepartementet
framhållit vid anmälan av de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret
1924—1925 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, statistiska
centralbyrån och lantbruksstyrelsen den 22 december 1923 avgivit
gemensamt yttrande; och tillåter jag mig erinra om, att bemälte departementschef
med anledning av förslaget härutinnan tillstyrkt, att statsbidraget
för insamlandet av primäruppgifter för fiskeristatistik väsentligt
begränsas.
Det förslag angående inskränkningar i rättsstatistiken, statens besparingskommitté,
såsom förut nämnts, framlagt, har icke nu kunnat upptagas
till fullständig behandling, och innebär på grund härav Kungl. Maj:ts förberörda
beslut icke slutligt ställningstagande till frågan om sagda statistiks
begränsning. Den närmare prövningen härav torde böra få anstå, till
dess frågan om nedsättning av statens kostnader för den officiella statistiken
i ett vidare sammanhang upptages.
Kungl. Maj:ts beslut innefattar icke heller någon mera betydande inskränkning
av nu ifrågavarande statistik, varav ock uppenbarligen följer,
att någon nämnvärd besparing i kostnaderna för densamma icke kan
genom personalindragning för närvarande åvägabringas. Genom sagda
beslut synes mig sålunda större besparing i nu befintlig arbetskraft i centralbyrån
icke kunna ske än att två med rättsstat istiken nu sysselsatta
kvinnliga biträden torde kunna frigöras från arbetet härmed. Dessutom
torde man kunna räkna med något minskat behov av arbetskrafter för avarbetande
av den arbetsbalans, som, enligt vad av centralbyråns förberörda
skrivelse den 1 september 1923 framgår, alltjämt förefinnes hos centralbyrån.
Såsom centralbyråns nyss nämnda skrivelse utvisar, har emellertid centralbyrån
för nästkommande statsregleringsperiod på angivna skäl framställt
krav på ökade arbetskrafter. I viss utsträckning kommer detta krav
att tillgodoses genom att, på sätt jag anser mig böra föreslå, statistiska
centralbyrån får behålla de kvinnliga biträden, vilka, enligt vad jag nyss
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
15
anfört, skulle frigöras från arbetet vid rättsstatistiken. I övrigt har jag
icke funnit mig kunna biträda centralbyråns förut återgivna förslag, så
vitt angår byråns ordinarie stat. Till centralbyråns förfogande torde enligt
min mening allenast böra anvisas anslag för anställande av personal i
den omfattning, som nu finnes hos centralbyrån, varvid jag ock förutsätter,
att äktenskapsregistret tillsvidare bibeliålles hos byrån. Härav
följer, att jag ansett mig böra tillstyrka, att såväl ordinarie anslaget
till statistiska centralbyrån som extra anslaget till upprätthållande
av centralbyråns verksamhet för budgetåret 1924—1925 upptages med
oförändrat belopp, dock att jag icke haft något att erinra emot, att sistnämnda
anslags karaktär förändras på sätt centralbyrån ifrågasatt och
sålunda upptages såsom reservationsanslag. Med hänsyn till den av mig
nyss berörda minskningen i behovet av arbetskrafter för balansens avarbetande
böra kostnaderna för anställandet av personal vid valstatistiken
kunna bestridas av detta anslag och särskilt anslag härför sålunda
icke behöva anvisas.
Vad särskilt valstatistiken angår får jag framhålla, att sedan jag anmodat
statistiska centralbyrån att avgiva förslag till omläggning och förenkling
av statistiken ifråga i syfte att nedbringa kostnaderna för densamma,
centralbyrån i skrivelse den 7 november 1923 avgivit sådant förslag, därvid
centralbyrån anfört, att den inskränkning i valstatistiken, som syntes ligga
närmast till hands, vore uteslutande av uppgifterna om yrkesfördelning
hos de röstberättigade och de i valet till riksdagens andra kammare deltagande.
Under förutsättning att yrkesuppgifterna icke bearbetades men
att likväl röstlängderna såsom vid föregående tillfällen infordrades, skulle
emellertid kostnaderna fortfarande bliva ganska avsevärda. På grund
härav hade det synts statistiska centralbyrån böra tagas under övervägande,
huruvida det icke vore skäl att taga steget fullt ut och för denna
gång icke kräva röstlängdernas insändande utan grunda statistiken uteslutande
på av respektive länsstyrelser insända uppgifter ävensom valprotokollen;
länsstyrelsernas uppgifter skulle då behöva göras något mera
omfattande än under den andra förutsättningen och länsstyrelsernas arbete
alltså ökas, dock ej i någon nämnvärd grad. Infordrade man icke röstlängderna,
komme sålunda bearbetningen i centralbyrån att bliva av
ganska enkel natur, så att ledningen borde kunna anförtros åt en person
med endast aktuarieavlöning, vilket jämväl inverkade på kostnaden. Å
andra sidan syntes erfarenheten inskärpa vikten av att biträdena vid del
valstatistiska arbetet vore tillräckligt kvalificerade, och borde enligt centralbyråns
åsikt ett av biträdena hava kanslibiträdes ställning. Med iakttagande
härav beräknade centralbyrån, att kostnaden för en sålunda förenklad
statistik över riksdagsmannavalen skulle stanna vid högst G,000
kronor.
Till sistberörda av statistiska centralbyrån framlagda alteimativ ifråga
om valstatistikens anordnande ansluter jag mig. Genom en dylik anord
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
ning kommer visserligen statistiken icke att innehålla några upplysningar
om de i röstlängderna upptagna personernas fördelning på olika yrken
och därjämte går man miste om möjligheten att fördela de icke röstberättigade
efter olika diskvalifikationsgrunder. Det synes emellertid vara
uppenbart, att upplysningar i berörda avseende icke kunna vara av den
vikt, att de uppväga den avsevärt ökade kostnad, som röstlängdernas införskaffande
och bearbetande skulle medföra, i synnerhet då uppgifter om
fördelning i olika yrken finnas för andrakammarvalen år 1921 samt uppgifter
om diskvalifikationsgrunderna äro att tillgå för såväl andrakammarvalen
sagda år som de kommunala valen åren 1922 och 1923.
Vad slutligen beträffar statistiska centralbyråns förberörda framställning
om ett anslag å 87,000 kronor för bestridande av kostnaderna för 1920
års folkräkning har jag funnit mig böra biträda förslaget härutinnan.
Visserligen skulle i ett fall som detta, då det föreliggande arbetsmaterialet
är på förhand fixerat till ett visst begränsat kvantum, hinder i och för
sig icke möta att genom arbetets fördelning på en längre tidsperiod nedbringa
det för arbetets utförande nu anställda antalet kvinnliga biträden
och i motsvarande mån reducera anslagsbeloppet, men då en dylik
utsträckning av arbetet skulle medföra betydande merkostnader på andra
utgiftsposter, särskilt för förhyrandet av de vid arbetet använda räknemaskinerna
samt för hyra av lokal, synes det mig ur besparingssynpunkt
vara att anbefalla, att arbetet, så långt lämpligen kan ske, forceras. Jag
erinrar i detta sammanhang, att det i sådant syfte befunnits lämpligt att
även å övertid bedriva arbetet i fråga; och bar Kungl. Maj:t efter därom
av statistiska centralbyrån gjord framställning den 26 oktober 1923 beslutat
angående ersättning för dylikt arbete.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels i riksstaten för budgetåret 1924—1925 upptagna ordinarie förslagsanslaget
till statistiska centralbyrån med oförändrat belopp
..................................................... kronor 269,400;
dels ock för budgetåret 1924—1925 såsom extra reservationsanslag anvisa
ej mindre till upprätthållande av statistiska centralbyråns verksamhet
........................................................kronor 16,000;
än även till arvoden åt personal vid 1920 års folkräkning kronor 87,000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.