Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
1
Nr 164.
Kung1. Maj.ls proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 2 i förordningen den 20 november
1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
samt förslag till förordning om vården av vissa
kyrkogårdar i Stockholm; given Stockholms slott den 14
mars 1924.
Kungl. Maj:t Till härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 i förordningen
den 20 november 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm samt förslag till förordning om vården av vissa kyrkogårdar i
Stockholm.
Under Hans Maj:ts
Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Clason.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den 20 november 1863 (nr 68 s. 1)
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm.
Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 20 november 1863 om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm skall i nedan angiven
del hava följande ändrade lydelse:
§ 2.
Till kyrkostämmas-----löneförmåner.
Om vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1924.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 126 höft. (Nr 164.)
1
2
Kungl. Majits proposition Nr 164.
Förslag
till
förordning om vården av vissa kyrkogårdar i Stockholm.
Härigenom förordnas, att vården av de Stockholms stad tillhöriga eller
åt staden upplåtna kyrkogårdar skall utgöra en för hela staden gemensam
angelägenhet, vilken staden såsom kommun har att besörja.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1924, från och med vilken
dag förordningen den 29 april 1886 om kyrkogårdsnämnd i Stockholm upphör
att gälla.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Clason anför efter gemensam beredning
med chefen för socialdepartementet:
I fråga om den centrala kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm finnes i § 2
sista stycket av förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863 intagen bestämmelse, att om vård och
förvaltning av vissa kyrkogårdar genom kyrkogårdsnämnd är särskilt stadgat.
Dessa särskilda bestämmelser om kyrkogårdsnämnd återfinnas i den av
Kungl. Maj:t med riksdagen utfärdade förordningen om kyrkogårdsnämnd i
Stockholm den 29 april 1886. Enligt denna förordning förvaltas de Stockholms
kommun tillhöriga kyrkogårdar av kyrkogårdsnämnden. Denna nämnd
utgöres av fyra av stadsfullmäktige samt fyra genom kyrkostämmorna i de
territoriella församlingarna för två år i sänder valda ledamöter. För ledamöterna
utses jämväl suppleanter, nämligen fyra av stadsfullmäktige och
fyra genom kyrkostämmorna. De territoriella församlingarnas ledamöter och
suppleanter utses på det sätt, att var och en av de territoriella församlingarna
å kyrkostämma väljer två elektorer, vilka sedermera på överståthållarens
kallelse sammanträda och företaga valförrättningen.
För kyrkogårdsnämnden liksom för stadens övriga nämnder gäller vidare
en av Kungl. Maj:t genom beslut den 19 mars 1920 fastställd instruktion.
Sedan inom Stockholms stadsfullmäktige väckts motion med yrkande, bland
annat, att stadsfullmäktige måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
sådan författningsändring, att stadsfullmäktige själva finge rätt att välja
hela kyrkogårdsnämnden, anförde Stockholms stadskollegium i utlåtande över
motionen, jämte annat, följande:
Kyrkogårdsnämnden, som yttrat sig över motionen, både framhållit, att
Stockholms stad redan nu i egentlig mening övertagit vården och förvaltningen
av begravningsplatserna, och att kyrkogårdsnämnden numera kunde
betraktas som eu av stadsfullmäktiges permanenta nämnder. Vid sådant
förhållande torde den omständliga och tidsödande valtekniska apparat, som
för närvarande måste igångsättas i och för församlingarnas val av ledamöter
och suppleanter samt revisorer i kyrkogårdsnämnden, kunna undvikas.
Kyrkogårdsnämnden hade i anslutning till sin sålunda intagna ståndpunkt
framlagt förslag till ändringar i gällande författningar rörande kyrkogårdsväsendet
i Stockholm. Därjämte hade i gällande instruktion för kyrkogårdsnämnden
föreslagits vissa jämkningar. Ifrågavarande förslag vore med visst
undantag, varom här icke blir fråga, överensstämmande med de förslag-,
stadskollegiet framlade. För egen del anförde stadskollegiet följande. Då
förvaltningen av huvudstadens begravningsplatser i ekonomiskt hänseende
sedan länge helt och hållet ankomme å den borgerliga kommunen, ville
stadskollegiet i likhet med kyrkogårdsnämnden tillstyrka en sådan omorganisation
av dess förvaltningsområde, att dithörande uppgifter även formellt
bleve för hela staden gemensamma angelägenheter, vilka staden som kommun
hade att besörja, och att den nämnd, åt vilken deras förvaltning uppdroges,
sålunda bleve en stadsfullmäktige underlydande, med övriga kommunala
nämnder likställd myndighet.
I formellt hänseende hade stadskollegiet funnit eu omorganisation av här
angiven innebörd förutsätta en bestämmelse av kommunallags natur, att
vården av stadens kyrkogårdar skulle utgöra en för hela staden gemensam
angelägenhet, vilken staden som kommun hade att besörja. Den särskilda
förordningen om kyrkogårdsnämnd i Stockholm borde härvid upphöra att
gälla och den nuvarande avfattningen av § 2 i kyrkostämmoförordningen
för Stockholm i så måtto jämkas, att den i sista styckets undantagsstadgande
intagna hänvisningen till vissa kyrkogårdars förvaltning »genom kyrkogårdsnämnd»
utginge. Verkställighet och förvaltning inom förevarande område
konnne, därest detsamma överfördes till den borgerliga kommunens
verksamhetssfär, att ordnas enligt bestämmelserna i kommunalförordningen
för Stockholm, samt organisationen av den särskilda nämnd, vilken stadsfullmäktige
kunde komma att härför tillsätta, att bestämmas i eu jämlikt
§ 36 kommunalförordningen av stadsfullmäktige antagen och av Kungl.
Maj:t fastställd instruktion.
Denna ordning medförde den betydande praktiska fördelen, att orgauisationsbestämmelsema
för kyrkogårdsnämnden ej såsom för närvarande behövde
lämnas i form av eu av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag
utan kunde liksom i fråga om det stora flertalet övriga nämnder, meddelas
i instruktionsfonn och sålunda lättare jämkas efter växlande erfarenheter
och behov.
Stadskollegiet hemställde slutligen för så vitt här är fråga,
att stadsfullmäktige måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om avlutande
av proposition till riksdagen med förslag till ändring i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863 samt till förordning om förvaltningen av vissa kyrkogårdar i Stock
-
Departe
mentschefen.
4 Kungl. Maj ds proposition Nr 164.
holm i huvudsaklig överensstämmelse med till stadskollegiets utlåtande fogade
förslag.
Stadsfullmäktige biföllo vad stadskollegiet sålunda hemställt, och i skrivelse
den 15 oktober 1923 hava stadsfullmäktige inkommit med den sålunda
av stadsfullmäktige beslutade framställningen.
I ärendet hava yttranden avgivits av kyrkoråden och prästerskapet i församlingarna
i Stockholm ävensom församlingarna å kyrkostämma samt den
2 januari 1924 av överståthållarämbetet och den 15 januari 1924 av Stockholms
stads konsistorium.
Storkyrkoförsamlingens kyrkoråd och kyrkostämma hava härvid avstyrkt
de föreliggande förslagen. Övriga kyrkoråd och församlingar ävensom överståthållarämbetet
och Stockholms stads konsistorium hava icke funnit något
att erinra mot förslagen till nu ifrågavarande förordningar.
De skäl, som vid förevarande ärendes behandling inom stadskollegiet förebragts
för en omläggning av den centrala kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm,
finner jag bärande. Den utveckling, som förvaltningen i fråga undergått,
synes mig nämligen vara tillräcklig anledning för att förvaltningen i
större utsträckning än hittills ställes under den kommunala representationens
ledning. I formellt hänseende innebär den föreslagna ändringen dels att i
§ 2 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 bestämmelsen om kyrkogårdsnämnd utgår och
ersättes mod stadgande, att om vården av vissa kyrkogårdar är särskilt
stadgat, dels ock att förordningen om kyrkogårdsnämnd i Stockholm den 29
april 1886 upphäves och ersättes med förordning av innehåll, att vården av
kyrkogårdarna ifråga skall utgöra en för hela staden gemensam kommunal
angelägenhet, vilken staden såsom kommun har att besörja. Bestämmelserna
om kyrkogårdsnämndens sammansättning in. in., som nu äro givna i
nämnda förordning den 29 april 1886, skulle med de jämkningar, som betingas
av nämndens förändrade karaktär, upptagas i en av Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion för Stockholms stads kyrkogårdsnämnd. Jag finner en
sådan anordning, varigenom bestämmelserna rörande nämndens verksamhet
in. m. lättare kunna jämkas efter växlande erfarenheter och behov, vara att
föredraga framför den nuvarande, då dessa bestämmelser även i sina enskildheter
icke kunna ändras annat än genom kommunallagstiftning, och
jag anser mig sålunda böra tillstyrka den föreslagna ändringen jämväl i
detta fall.
Departementschefen uppläser härefter förslag till lag om ändrad lydelse
av § 2 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 samt till förordning om vården av vissa kyrkogårdar
i Stockholm, vilka förslag äro av den lydelse, bilaga till detta prokoll
utvisar, samt hemställer,
Kungl. Maj ds proposition Nr 164. 5
att desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Kunglig
Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Bihang till riksdagens protokoll. 1 sand. 126 höft. (Nr 164.)
2