Kungl. Maj ds proposition nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å allmänna
indrag ning sstaten åt efterlevande till vissa inom
utrikesförvaltningen anställda eller förut anställda personer;
given Stockholms slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 3:o—5:o hemställt.
Under Hans Maj:t,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF ADOLF.
E. Marks von Wurtemberg.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.
N ärvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, LtiBECK, Clason, Wohlin, Pettersson.
Ministern för utrikes ärendena anför:
3:o.
»Med skrivelse den 15 maj 1923 har sändebudet i Berlin översänt och med Ang. pension
sitt förord beledsagat en av framlidne vicekonsuln i Berlin, konsuln Axel Elof ,uln”^Berlin
Mobergs efterlämnade änka Alexandra Moberg, född von Ebart, gjord framställ- A. E. Mobergs
ning, att henne måtte tillerkännas en årlig pension av 1,000 kronor. ^^MobergA
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 1%3 Käft. (Nr 161.) 1 ^Ebart"1
2
Kungl. Maj ds proposition nr 161.
Av de till ärendet hörande handlingar inhämtas, att Moberg, vilken var född
1863 och avled den 1 juli 1922, år 1892 utflyttade från Sverige till Berlin, där
han 1894 anställdes vid dåvarande svensk-norska konsulatet och den 20 november
1905 förordnades till vicekonsul. Sedan Moberg den 28 september 1917
erhållit konsuls namn, lämnade han sin befattning vid konsulatet i slutet av
1919, varefter han den 1 maj 1920 erhöll anställning såsom chef för beskickningens
i Berlin passavdelning, vilken anställning han innehade till sin död. Under
den tid Moberg sålunda tjänstgjorde vid beskickningen uppbar han av statsmedel
ett arvode av 300 kronor i månaden, dyrtidstillägg oberäknat.
Vidare inhämtas, att änkan Moberg är född den 5 september 1883 och barnlös.
Enligt vad beskickningen i Berlin i ärendet upplyst, hade konsul Moberg under
de år, han varit anställd i beskickningens och konsulatets tjänst, städse
med nit och skicklighet skött sin tjänst samt med framgång tillvaratagit svenska
intressen. Vid sidan av sin tjänst hade Moberg tagit livlig del uti svenska
koloniens och församlingens angelägenheter. Styrelseledamot i svenska understödsföreningen
sedan 1898 hade han såsom dess skattmästare utvecklat en berömvärd
energi för föreningens verksamhet, och hade han under kriget icke
sparat några krafter för att bistå behövande medlemmar uti svenska kolonien
i Berlin.
Enligt vad jämväl genom beskickningen i Berlin blivit upplyst hade den efter
den avlidne upprättade bouppteckningen uppvisat i tillgångar kronor 90,000 och
i skulder kronor 150,950, alltså en brist av kronor 60,950. Den ogynnsamma ställningen
i dödsboet hade, enligt vad beskickningen erfarit, varit beroende därav,
att den avlidne placerat sina tillgångar uti tyska tillgodohavanden, gentemot
vilka stått svenska bankskulder. Änkefru Moberg hade av fordringsägarna erhållit
ackord, varvid samtliga tillgångar med undantag av det till ett värde av
Mark 1,347,000 uppskattade lösöreboet avståtts till kreditorerna. Då hon vore
i avsaknad av yrkesutbildning och ej hade anförvanter, som ekonomiskt kunde
bistå henne, hade hon råkat i svårt ekonomiskt betryck och för sitt uppehälle
tvingats avhända sig delar av sitt lösörebo samt delvis uthyra sin våning. Då
boet, såsom tidigare angivits, hade förhållandevis ringa värde, och den inkomst,
hon hade genom uthyrande av delar av sin våning, i betraktande av den hållning
vederbörande tyska bostadsmyndigheter intoge gentemot utlänningar, ej kunde
påräknas bliva av längre varaktighet, komme hon med största sannolikhet att
inom kort vara blottad på existensmedel.
Statskontoret har i utlåtande den 3 oktober 1923 framhållit, att riksdagen
vid olika tillfällen beviljat pension åt änkor efter vid svenska beskickningar i
utlandet anställda personer. Sålunda hade årlig pension beviljats av 1908 års
riksdag åt kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin F. Dillers änka med
400 kronor och av 1914 års senare riksdag åt kavassen vid beskickningen i Konstantinopel
Alis änka likaledes med 400 kronor. Vidare hade 1922 års riksdag
tillerkänt pension åt lantbrukskonsulenten i England F. Bagges änka med 1,000
kronor och åt vart och ett av makarnas barn 250 kronor årligen.
Beträffande nu föreliggande framställning har statskontoret anfört att, med
hänsyn till den långa tidrymd Moberg tjänat svenska statens intressen samt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
o
betraktande av hans änkas nödställda belägenhet, det syntes statskontoret skäligt,
att något ärligt underhåll av statsmedel bereddes henne. Det föreslagna
beloppet av 1,000 kronor syntes statskontoret dock väl högt, och borde enligt
statskontorets mening pensionsbeloppet ej sättas högre än till 500 kronor. Statskontoret
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgivande
därtill, att vicekonsuln Mobergs änka måtte från och med den 1 juni
1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,
åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp av
500 kronor.
I likhet med statskontoret anser jag billigt, att åt änkan Moberg beredes un- Departederstöd
av statsmedel. Beträffande understödets belopp ansluter jag mig till “entschefen.
statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vicekonsuln i Berlin, konsuln Axel Elof Mobergs änka
Alexandra Moberg, född von Ebart, må från och med den 1
juni 1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 500 kronor.
4:o.
Med bifall till ett av Kungl. Maj:t framställt förslag medgav 1912 års riksdag,
att kontorsbiträdet vid svenska konsulatet i Köpenhamn Andreas Christian
Bang finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från
nämnda befattning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 2,400 kronor (riksdagens skrivelse nr 10,
punkt 15).
Sedan Bang, som 1912 avgått från sin förutnämnda anställning, den 1 april
1923 avlidit, har Kungl. Maj:ts sändebud i Köpenhamn med skrivelse den 27
berörda april överlämnat en den 10 samma månad dagtecknad framställning
från Bangs änka Amalia Bang om beredande åt henne av pension.
Av de till ärendet hörande handlingar inhämtas följande:
Bang, som var född i Köpenhamn den 27 maj 1839 och blev upptagen till
svensk medborgare genom nådigt beslut den 30 december 1893, hade den 3 oktober
1860 antagits till biträde vid dåvarande svenska och norska generalkonsulatet
i Köpenhamn och sedermera biträtt vid handläggning av konsulatärendena
Ang. pension
åt förutvarande
kontorsbiträdet
vid
konsulatet i
Köpenhamn
A. C. Bangs
änka Amalia
Bang.
till en början vid nämnda generalkonsulat och sedermera, efter diplomat- och
konsulatväsendets omorganisation 1906, vid det olönade svenska konsulatet i
Köpenhamn. Under tiden 1 augusti 1883—31 december 1900 hade Bang innehaft
förordnande som svensk och norsk vicekonsul i Tuborg, från vilken post
han avgått vid befattningens indragning sistnämnda dag. Under sin anställning
vid generalkonsulatet hade Bang på grund av honom av ministern för utrikes
ärendena meddelade förordnanden upprätthållit befattning såsom vicekon
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
sul vid generalkonsulatet under tiden 9 januari 1895—1 september 1897 samt i
egenskap av tjänstförrättande generalkonsul vid olika tillfällen förestått generalkonsulatet
under sammanlagt 1 år 2 månader och 17 dagar. Bang hade under
den tid av över 51 år, han för konsulära göromål anlitats, städse av överordnade
erhållit de bästa vitsord för duglighet, nit och pålitlighet. År 1910 hade han
bekommit guldmedaljen »för nit och redlighet i rikets tjänst», och enligt 1912
års riksdags ovannämnda beslut hade han vid sin avgång ur tjänst erhållit en årlig
pension av 2,400 kronor, vilket belopp motsvarade två tredjedelar av den
årsavlöning, han senast uppburit vid konsulatet.
Sändebudet i Köpenhamn har anfört, att änkan Bang-, enligt de upplysningar,
som inhämtats, visserligen icke lede någon nöd, då hennes båda barn vore
jämförelsevis väl situerade, men modern funne det svårt att ligga sina barn till
last och hoppades att med en liten pension, som kunde åtminstone räcka till betalning
av hyran för hennes blygsamma bostad, kunna draga sig fram på egen
hand.
Statskontoret, som i ärendet införskaffat bouppteckning, däri behållningen i
dödsboet upptagits till ett värde av 3,000 danska kronor, har i utlåtande den
14 juni 1923 framhållit, att statskontoret, i betraktande av den obetydliga behållning
boet utvisade, funne starka billighetsskäl föreligga för utverkande av
någon pension åt sökanden. I fråga om beloppet av pensionen ansåge statskontoret
sig böra framhålla, att sökanden skulle hava varit berättigad till pension
å 600 kronor från civilstatens änke- och pupillkassa, därest hennes man vunnit
delaktighet i densamma med ett delaktighetsbelopp motsvarande den pension å
2,400 kronor, varav han var i åtnjutande. Med avseende därå att för pension
från nämnda kassa förutsattes erläggande av icke obetydliga avgifter till kassan,
syntes det statskontoret, som om beloppet i detta fall, där inga som helst
sådana avgifter förekommit, borde sättas något lägre och icke överstiga 500 kronor.
Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen
medgiva, att änkan Bang måtte från och med den 1 juli 1923 under sin återstående
livstid, så länge hon förbleve änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 500 kronor.
Departe- Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört synes det billigt, att åt änkan Bang,
mentschefen. gQm uppnått en ålder av 76 år, beredes ett årligt understöd av statsmedel under
hennes återstående livstid. Mot storleken av det belopp, som statskontoret föreslagit,
har jag intet att erinra. Understödet torde, på sätt statskontoret hemställer,
böra utgå från och med den 1 juli 1923.
Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förutvarande kontorsbiträdet vid konsulatet i Köpenhamn
Andreas Christian Bångs änka Amalia Bang må från och med
den 1 juli 1923, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
5
5:o.
Uti en till Konungen ställd den 18 februari 1924 dagtecknad skrift har vakt- Ang. pension
mästaren i utrikesdepartementet Gustaf Wilhelm Sjöbergs änka Hildur
Mathilda Sjöberg, född Dahl, anhållit att henne måtte tillerkännas pension av rikesdepartestatsmedel.
mentet G. w.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att vaktmästaren Sjöberg, som var Hildur* Ma™
född den 19 mars 1860, antogs i statstjänst den 2 februari 1885 och befordrades thll^ear^S“
till ordinarie vaktmästare i utrikesdepartementet den 8 mars 1896. Han var
icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. År 1908 hade han visserligen
ägt möjlighet att vinna delaktighet i sagda kassa, men hade han icke begagnat
sig av denna förmån, då hans ekonomiska ställning icke varit sådan
att han ansett sig kunna erlägga de betydliga retroaktivavgifter, som skulle
ålegat honom vid inträde i kassan.
Av den i ärendet ingivna bouppteckningen efter Sjöberg framgår, att denne,
som avled den 14 september 1923, såsom stärbhusdelägare efterlämnat endast
änkan och syskon, samt att behållningen i boet uppgått till kronor 9,195: 92.
Företett läkarbetyg giver vid handen, att änkan Sjöberg lider av »svår nervositet
med hjärtförstoring och nedsatta krafter».
Statskontoret har i infordrat underdånigt utlåtande anfört:
I åtskilliga fall, där delaktighet i någon av staten understödd kassa för
familjepensionering icke kunnat vinnas eller där tillfälle till inträde i kassan
öppnats för vederbörande först vid så framskriden ålder, att begagnandet av
denna möjlighet befunnits vara för ekonomiskt betungande, hade pensioner av
statsmedel till avlidna statstjänares änkor beviljats, under förutsättning att
änkan till följd av ålder eller sjuklighet icke längre kunnat med arbete försörja
sig samt omständigheterna jämväl i övrigt varit sådana, att behov av
understöd förelegat. I regel hade därvid pensionsbeloppet med någon reduktion
avpassats efter vad änkan skulle hava erhållit, om mannen blivit delägare
i kassa, som ovan nämnts. För änka efter befattningshavare i den ställning,
som sökandens man innehade, hade pensionsbeloppét plägat bestämmas till 200
å 300 kronor.
Visserligen kunde sökanden icke anses vara alldeles medellös, då i boet efter
mannen funnes en behållning av över 9,000 kronor, till största delen räntebärande,
samt denna behållning på grund av testamente torde tillfalla sökanden
ensam; och enligt vad statskontoret inhämtat vore sökanden endast 45 år gammal.
Men då sökanden enligt läkares intyg lede av svår nervositet med hjärtförstoring
och till följd därav torde hava mycket liten utsikt att kunna med
arbete försörja sig, föreställde sig statskontoret, att någon pension borde beredas
henne. Beträffande beloppet ville statskontoret -— med erinran att, om
mannen begagnat sig av sin rätt att vinna delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa, pension därifrån till sökanden skulle hava utgjort 411 kronor
med rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg efter de mindre gynnsamma grunderna
— ifrågasätta, huruvida icke pensionsbeloppet i detta fall lämpligen
borde bestämmas till 200 kronor. Härtill skulle under nuvarande förhållanden
komma ej mindre pensionstillägg ä 90 kronor än även å sammanlagda beloppet
dyrtidstillägg efter de gynnsammare grunderna.
På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret, det täcktes Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att änkan Sjöberg finge från och med ingången
av år 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve änka,
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 200 kronor årligen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
! Departementschefen.
I likhet med statskontoret anser jag skäligt, att pension av statsmedel beredes
änkan Sjöberg. I fråga om pensionsbeloppets storlek biträder jag statskontorets
förslag. Pensionen torde, på sätt statskontoret hemställer, böra utgå
från och med innevarande års början. Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva
att vaktmästaren G. W. Sjöbergs änka Hildur Mathilda Sjöberg,
född Dahl, må från och med ingången av år 1924 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 200
kronor.
iVad departementschefen ovan under punkterna 3:o—5:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga litt. C till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herbert Bosson Ribbing.
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
240597