Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande av tull
å vissa frövaror m. m.; given Stockholms slott den 29 februari
1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 februari 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm. Ekeberg. Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Cl ason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pettersson:

Den svenska fröodlingen arbetar för närvarande till följd av den mäktiga
utländska konkurrensen under synnerligen svåra förhållanden. Från åtskilliga
håll har också under de senare åren framhållits angelägenheten
av att statliga åtgärder vidtagas till skydd för densamma, och har i sådant
avseende bland annat föreslagits åsättande av importavgifter vid införsel
till riket av frövaror eller ökat tullskydd för sådana varor.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla denna fråga.

Till en början torde jag därvid få lämna en kortare redogörelse för nu
gällande bestämmelser rörande import av frövaror samt för vissa framställningar
och förslag om åtgärder till skydd för den inhemska fröodlingen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 99 höft. (Nr 135.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

För närvarande är frånsett barrträdsfrö och kanariefrö — tull åsatt
allenast frö av rödklöver och timotej. Den förra frösorten är åsatt en tull
av 20 öre .för kilogram och den senare en tull av 10 öre för kilogram.
Tullen å timotejfrö infördes 1888 och bestämdes då till 5 öre för kilogram,
varefter tullsatsen 1911 höjdes till 10 öre för kilogram. Sistnämnda år
infördes tullen å rödklöverfrö.

I fråga om import av frövaror inrymmas föreskrifter i kungörelserna
den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av samt handel med vissa
slag av utländskt frö och den 4 april 1910 (nr 27) angående införsel av
samt handel med utländskt barrträdsfrö. Enligt dessa kungörelser må vissa
utländska fröslag icke i riket införas, med mindre emballaget är märkt
med orden »utländskt frö» och fröet undergått behandling med eosinlösning
(färgning) på visst föreskrivet sätt.

I vad avser handel med frö är i sagda kungöx-elser föreskrivet, att emballage,
vari vissa slag av utländskt frö försäljas, skall vara märkt med
orden »utländskt frö» samt att i räkningar och fakturor m. m. angående
fröet skall angivas, att fröet är utländskt.

Intill 1921 funnos, frånsett tullbestämmelserna, inga andra föreskrifter
i fråga om import av frö än de nyssnämnda. Emellertid förspordes från
åtskilliga håll — särskilt från representanter för fröodlings- och fröförädlingsverksamheten
farhågor för tilltagande spridning inom landet av
mindrevärdigt utländskt frö och framhölls angelägenheten av att åtgärder
vidtoges till förhindrande härav. Vidare anfördes, detta särskilt under
åren närmast efter världskrigets avslutande, att den inhemska fröodlingsoch
fröförädlingsverksamhetens fortbestånd allvarligt hotades genom konkurrens
från den utländska fröhandeln. Till följd av valutaförhållandena
i vissa fröproducerande länder kunde nämligen utländska frövaror utbjudas
till försäljning i Sverige för priser, med vilka varje konkurrens från inhemska
producenter vore utesluten. För den skull påyrkades bestämmelser
för kontroll å såväl införseln av som handeln med frövaror.

Lantbruksstyrelsen, vars utlåtande infordrats över i ämnet gjorda framställningar,
avgav sådant utlåtande den 18 mars 1921. Däri hemställde
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte dels låta verkställa en allsidig utredning
och utarbeta förslag i fråga om reglering av importen av samt handeln
med frövaror dels ock, i avvaktan på resultatet av nämnda utredning och
med anledning därav till äventyrs företagna åtgärder, föranstalta om
åvägabringande av tillfälligt förbud mot import av frö av såväl vallväxter
och rotfrukter som trädgårdsväxter.

I enlighet med vad lantbruksstyrelsen sålunda hemställt utfärdade Kungl.
Maj:t den 18 mars 1921 kungörelse (nr 92) angående förbud tillsvidare mot
införsel till riket av vissa slag av frön.

Enligt denna kungörelse får ej, utan tillstånd av lantbruksstyrelsen,
införsel till riket äga rum av följande i gällande statistiska varuförteckning
under nedanstående nummer upptagna varor:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

3

Nummer i
statistiska varu-förteckningen

...

V ai-uälag

Frö:

88

timotej-

89

''

rödklöver-

andra slag ej särskilt nämnda, även pulveri-serade:

90 A

alsike- och vitklöver-

c

hundäxing-

F

rajgräs-

H

rov-, morot-, kålrot- och bet-

I

trädgårds-, blomsterfrö

K

köksväxtfrö

L

annat frö.

Nämnda införselförbud gäller ännu, med den inskränkning dock att detsamma
i vad angår blomsterfrö upphävts genom kungörelse den 1 april

1921 (nr 127).

Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj.t åt lantbruksstyrelsen
att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder till
skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö och bemyndigades
lantbruksstyrelsen att tillkalla högst fyra sakkunniga personer
för att inom lantbruksstyrelsen biträda vid uppdragets fullgörande. Uppdraget
avsåg jämväl utredning angående omorganisation av frökontrollverksamheten.

Sedan den åt lantbruksstyrelsen uppdragna utredningen angående åtgärder
till skydd mot faran av import och spridning av mindrevärdigt frö
slutförts, överlämnade lantbruksstyrelsen med skrivelse den 17 februari

1922 förslag dels till lag om vad iakttagas skall vid försäljning av utsädesfrö
i vissa fall dels ock till kungörelse angående bestämmelser att
iakttagas vid införsel av vissa slag av frön (Statens offentliga utredningar
1922:25 sid. 1—43).

Det sålunda framlagda lagförslaget avser vissa särbestämmelser för
handeln med frö och är byggt på den principen, att säljaren av en utsädesvara
skall vara skyldig att lämna köparen vissa uppgifter angående fröet,
som framför allt kunna vara av betydelse att känna för bedömande av
fröets lämplighet till utsäde. Dessa uppgifter skola emellertid icke vara
allenast upplysningar utan tillika innebära utfästelse från säljarens sida
att fröet verkligen är av uppgiven beskaffenhet.

Förslaget till importkungörelse avser en bestående reglering — för normala
förhållanden — av importen av frövaror, och meddelas däri de när -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

mare bestämmelser, som ansetts böra föreskrivas såsom villkor för import.
Dessa bestämmelser åsyfta utestängande från landet av sådant frö, som
genom okänt eller olämpligt ursprung eller i annat avseende mindrevärdiga
egenskaper kan anses vålla en minskad produktion.

I sin ovannämnda skrivelse den 17 februari 1922 framhöll lantbruksstyrelsen,
att genomförandet av de framlagda förslagen, om än av visst gagn
för svensk fröodling, enligt styrelsens mening dock icke kunde anses
medföra det skydd för denna näring, varav den vore i behov, om den
skulle kunna bestå under nuvarande exceptionella förhållanden.

I ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande av en av de för utredningen
tillkallade sakkunniga, direktören H. Weibull, med vilken en annan av
de sakkunniga, greve Ph. Bonde, instämde, anfördes, att de föreslagna författningsbestämmelserna
måste kompletteras med mera direkta åtgärder
för den inhemska fröodlingens skydd. I sådant avseende föreslogs åsättandet
av importavgifter vid införsel av vissa fröslag, vilkas odling inom
landet försvårades eller äventyrades genom konkurrens med importerat frö,
som i förhållande till det inom landet odlade och med hänsyn till i Sverige
rådande klimatiska förhållanden oftast måste anses vara i högre eller lägre
grad mindrevärdigt. En sådan avgift syntes gagnelig även från den synpunkten,
att därigenom under nuvarande tryckta finansläge skulle kunna
erhållas medel till modernisering av frökontrollen i landet särskilt genom
inrättandet och vidmakthållandet av en statens centrala frökontrollanstalt,
varigenom också avgiften skulle komma jordbruket i dess helhet till godo.
Beträffande de av direktören Weibull sålunda framförda synpunkterna
anförde lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 17 februari 1922, att styrelsen
visserligen ansåge dem förtjänta av allt beaktande, men att styrelsen dock
icke ansett sig böra upptaga nämnda spörsmål i sammanhang med de då
avlämnade förslagen.

När lantbruksstyrelsen sedermera med skrivelse den 29 maj 1922 överlämnade
förslag i fråga om frökontrollverksamhetens omorganisation, vars
genomförande skulle ställa krav på avsevärt bidrag från statens sida, anförde
emellertid styrelsen, att nyssberörda spörsmål angående anskaffande
genom importavgifter av medel för ändamålet av styrelsen tagits under
omprövning. Utan att närmare ingå på frågan om upptagande av importavgifter
i allmänhet, uttalade lantbruksstyrelsen som sin mening, att
synnerligen beaktansvärda skäl förebragts för att genom importavgifter
på vissa fröslag åvägabringa erforderliga medel för genomförande av den
föreslagna omorganisationen av frökontrollverksamheten. Härigenom komme
ock det svenska jordbruket, till vars fromma omorganisationen skedde, att
självt få bära kostnaden därför.

Över de av lantbruksstyrelsen framlagda författningsförslagen avgåvos
yttranden av bl. a. samtliga länsstyrelser i riket, hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, kommerskollegium, handelskamrarna samt vissa sam -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

manslutningar å fröhandelns område. Det torde ej erfordras att här lämna
redogörelse för dessa utlåtanden, då nämligen, vad lagförslaget beträffar,
detsammas närmare behandling av åtskilliga anledningar synes höra för
det närvarande undanskjutas och frågan om utfärdande av importkungörelse
icke lärer i detta sammanhang behöva upptagas till Kungl. Maj:ts
prövning.

Emellertid torde förtjäna omnämnas, att i de av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott avgivna utlåtandena så gott som enstämmigt uttalats
anslutning till det Weibullska förslaget om importavgifter. Från andra
håll åter har förslaget mött bestämt motstånd. Sålunda har t. ex. Skånes
handelskammare i detta avseende anfört, att för den händelse, med hänsyn
till den inhemska fröodlingens behov av skydd mot utländsk konkurrens,
gällande importförbud icke kunde upphävas utan att andra åtgärder i
stället bleve vidtagna, dessa åtgärder borde sökas på det tullpolitiska området
och icke på den indirekta väg, som en importreglering anvisade.

I det övervägande antalet fall har emellertid frågan om importavgifter
icke berörts i de avgivna yttrandena.

Vid anmälan den 24 november 1922 av lantbruksstyrelsens förslag och
framställningar i förevarande ämne fann Kungl. Maj:t desamma för det
dåvarande icke föranleda vidare åtgärd, än att Kungl. Maj:t samma dag
utfärdade kungörelser (nr 527 och 528) angående ändrad lydelse av 1 och
3 §§ i förenämnda kungörelse den 5 februari 1909 samt angående ändrad
lydelse av 3 § i ovanberörda kungörelse den 4 april 1910, varigenom
viss utsträckning skedde av föreskriften om färgning av frö vid införsel
till landet samt meddelades viss ytterligare bestämmelse angående färgningen.
Emellertid förklarade Kungl. Maj:t Sig framdeles vilja taga under
övervägande de vidare åtgärder, som i framställningarnas syfte kunde
finnas erforderliga och lämpliga.

Jag torde i detta sammanhang böra omförmäla, att under 1922 hos
Kungl. Maj:t gjorts vissa framställningar i fråga om åtgärder för skydd
åt den svenska fröförädlingsverksamheten, vilka framställningar gå ut på,
bland annat, införande av importavgifter. Jämväl har ifrågasatts ökat
tullskydd.

Frågan angående åsättande av importavgifter å frö uppkom sedermera
till behandling vid 1923 års riksdag. I likalydande motioner, nr 69 i
första kammaren och nr 130 i andra kammaren hemställdes, att vid införsel
av vissa slag av frö skulle åsättas licensavgifter med vissa angivna belopp.
Sådana licensavgifter vore enligt motionärernas mening oundgängligen påkallade
av omsorgen om vidmakthållande av produktionsförmågan hos landets
växtodling. Påläggandet av dylika avgifter skulle emellertid vara gagneligt
även från den synpunkten, att därigenom skulle kunna erhållas medel
för en omedelbar modernisering av frökontrollen i landet. Samtidigt framlades
tvenne motioner, nr 70 i första kammaren och nr 131 i andra kam -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

maren, med hemställan att de medel, som erhållits genom sagda licensavgifters
upptagande, måtte användas till inrättande av en central frökontrollanstalt
samt i övrigt för främjande av växtodlingen enligt de
närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt utfärda.

Nu nämnda motioner hänvisades till sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott.
I utlåtande nr 1 hemställde utskottet av vissa anförda skäl,
att sistberörda motioner angående inrättandet av en central frökontrollanstalt
m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Med hänsyn
till den ståndpunkt, utskottet sålunda funnit sig böra intaga till den gjorda
framställningen om inrättandet av en central frökontrollanstalt, ansåg sig
utskottet sakna anledning ingå på särskild prövning av den i förberörda
motioner gjorda hemställan om påläggande av licensavgifter vid införsel
av vissa fröslag, varför utskottet hemställde, att dessa motioner icke heller
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

För att erhålla vederbörligt underlag för bedömande av frågan om de
åtgärder, som, frånsett de föreslagna författningsbestämmelserna, må vara
erforderliga och av beskaffenhet att böra genomföras för att bringa fröodlingsverksamheten
skydd under nuvarande brydsamma förhållanden samt
för förhindrande så effektivt som möjligt av spridande av mindrevärdigt
utsädesfrö, har lantbruksstyrelsen ånyo anmodats att verkställa utredning
och inkomma med förslag i sådant avseende.

Sedan styrelsen efter samråd i vissa delar med byråchefen å generaltullstyrelsens
tullbehandlingsbyrå verkställt sådan utredning, har lantbruksstyr
elsen i frågan avgivit en den 1 februari 1924 dagtecknad promemoria.

I denna promemoria framhålles till en början det inhemska fröets företräde
framför det utländska:

Erfarenheten har lärt och en omfattande försöksverksamhet till fullo
bestyrkt, att frö av sorter och stammar, som uppdragits inom Sverige,
äro betydligt värdefullare för odling av det stora flertalet av landets
kulturväxter än importerat frö i allmänhet. Särskilt gäller detta ifråga
om vall- och foderväxterna. Under andra klimatiska förhållanden uppdragna
växtformer passa ej alltid för svenska klimat- och jordförhållanden
och lämna ofta här i landet lägre skördar än inhemskt frö.

I särskilt hög grad torde detta gälla beträffande rödklöver, alsike och
timotej men jämväl i större eller mindre grad beträffande hundäxing,
ängssvingel, renlosta och de båda rajgräsen ävensom humleluzern. Det
svenska rödklöverfröets stora avkastningsförmåga och överlägsenhet,
jämfört med importerat klöverfrö, torde av gammalt vara både allmänt
känd och erkänd. Detta förhållande har ju också lett därtill, att rödklöverfrö
till skydd för den inhemska fröodlingen av denna växt åsatts
en tull av 20 öre per kilogram. Icke heller något utländskt frö av alsikeklöver,
som myllats i svensk jord, torde kunna i avkastningshänseende
jämföras med det svenska. Den allmänt i världsmarknaden förekom -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

mande alsikeklövern, till exempel den amerikanska, torde såsom regel i
Sverige icke lämna mer än två tredjedelar av den skörd, som goda svenska
stammar giva. Vad här anförts angående det svenska klöverfröets överlägsenhet
torde även, om också i mindre grad, gälla övriga ovanberörda
vallväxter. Anmärkas må dock, att olägenheten av utländska frövarors
bristande lämplighet för svenska förhållanden framträder mindre vid
odling i det sydligaste Sverige eller vissa delar av Skåne med dess
gynnsamma klimat. I allt fall lider det intet tvivel, att inom landet
odlat frö av ifrågavarande slag även i nyssnämnda landsdelar som
regel giver bättre skörderesultat än det utom landet uppdragna fröet.

Beträffande foderrotfrukterna, för vilkas fröodling även begärts skydd,
är förhållandet i viss mån ett annat. Av dessa växter marknadsföras
för närvarande inga på grund av klimatiska förhållanden naturligt framkomna
sorter och stammar, utan äro de alster av mer eller mindre långt
driven förädling. Inom Sverige har sedan årtionden tillbaka pågått förädling
av dessa växter med så gott resultat, att nu av samtliga rotfruktsslag
förefinnas förädlade stammar, som till fullo kunna mäta sig med de
bästa i utlandet uppdragna. Erkännas må dock, att vissa utländska stammar,
särskilt danska, måste anses fullt jämbördiga med de svenska. Denna
jämförelse gäller emellertid endast kvalitetsutsädet. De allmänt på
världsmarknaden förekommande frövarorna av rotfruktsfrö - ofta
alstrade utan noggrant urval av stamfrö eller utgörande resultat av s. k.
fri odling utan säkerhet för sort eller stam — lämna enligt vad erfarenheten
visat en avsevärt lägre avkastning än de i Sverige producerade,
vilka odlas på jämförelsevis få händer och i regel med användande av utvalt
stamfrö.

Även beträffande foderrotfrukternas frö måste därför som regel anses,
att det inom landet odlade fröet giver högre avkastning än det utländska.

Angående den svenska fröodlingens svårigheter och åtgärder för dess
vidmakthållande anför lantbruksstyrelsen följande:

Den svenska fröodlingen har alltid på grund av konkurrens från utlandet
arbetat under tryckta förhållanden. Detta beror på vårt lands för
fröodling jämförelsevis mindre gynnsamma klimat, varu t i väl kan alstras
stora foderskördar, men vilket som regel lämnar avsevärt lägre fröskördar
än varmare och torrare klimat, varlör produktionskostnaden för
ett kilogram svenskt frö under alla förhållanden måste ställa sig dyrare
i Sverige än i länder med för fröproduktionen gynnsammare betingelser.
Under nu rådande ekonomiska iörhållanden, då samtliga produktionsfaktorer
i Sverige torde ställa sig dyrare än i de flesta andra fröproducerande
länder, har emellertid fröproduktionen kommit i ett sadant läge,
att det kan befaras, att donna produktion icke längre skall kunna upprätthållas,
vilket givetvis skulle lända hela vår produktion av fodermedel
till obotlig skada och därmed till förfång för landets produktion av animala
livsmedel.

Läget är så allvarligt, att åtgärder synas böra vidtagas i syfte att
förhindra ödeläggandet av den svenska fröproduktionen och därmed också
den svenska förädlingen av ifrågavarande växter. Bådande fröimportförbud,
som tillkommit särskilt lör att förhindra import av värdelöst
(iller mindrevärt fri), verkar ju i någon, om ock begränsad mån, genom

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

emolWiH SLVaTO S1S01? -Gtt ^y,dd för den inhemska fröproduktionen. Då
förtid den svenska fröproduktionen för närvarande icke täcker landets
behov, torde under en längre följd av år ett visst importbeliov komma att
torehgga Detta nödvändiggör under förutsättning av fortsatt import?°rbadQ
ett imensgivnmgssystem Svårigheterna att på detta sätt åstadkomma
en fullt rättvis och tillfredsställande reglering av fröimporten
hava i sjalva verket visat sig nästan oövervinneliga.

För att den svenska fröproduktionen må beredas nödigt skydd synes
lorhållanden in^en annan möjlighet föreligga än att åsätta
importerade froyaror en for ändamålet avpassad tull. Samtidigt därmed
torde gällande importförbud å frö upphävas, varigenom den nuvarande
importregleringen komme att bortfalla.

Lantbruksstyrelsen meddelar följande angående erforderliga tullsatser:
utseende^ ^U^axa av den ^ ^uni har i förevarande del följande ut -

85

86

87

88

89

90

Frö:

kanarie- ............................................

tall-; ävensom kottar av pinus silvestris ...........

gran-, ävensom kottar av abies excelsa eller abiei

pectinata............................................

timotej- ................................................

rödklöver- ...................................

andra slag, ej särskilt nämnda, även pulveriserade;
ävensom fröstoft (sporer) ....................

Kvantitet
för tull-beräkningen

Tullsats

kronor

öre

|

jl kilogram

10

i »

6

—

i »

1

50

ii »

—

10

i »

— 20

fria

?eöQF?S}fg’,S0“ böra. undei’gå tullförhöjning, ii,ro under rubrikerna 88
och 89 fallande timotej- och rödklöverfrö. Där jämte • böra följande frösiag
vilka såsom fallande under rubrik 90, för närvarande äro tullfria,
asattas tull, nämligen fro av alsikeklöver, humleluzern, hundäxing, ängssvmgel,
renlosta, engelskt rajgräs, italienskt rajgräs samt foderbet-,
sockerbet , rödhet-, rov-, kålrot-, kål- och morotfrö.

Fn beräkning av storleken utav den tull, som bör åsättas envar av bemaldä
frosorter, för att deras odling å svensk mark skall kunna upprätthållas,
maste tydligen gå ut från en jämförelse mellan det pris, vartill
varan kan produceras inom Sverige, och det pris, vartill densamma kan
importeras från utlandet.

Inom lantbruksstyrelsen hava därför, med utgångspunkt från rådande
allmänna odlingsforhallanden, uppgjorts så noggranna beräkningar rörande
produktionskostnaderna, som tillgängliga uppgifter möjliggjort.
Från särskilt kvalificerade fröodlare inhämtade uppgifter, utvisande avsevart
högre produktionskostnader, hava härvid icke medtagits Vid förutnämnda
beräkningar har hänsyn allenast tagits till verkliga omkostnader,
inberäknat normal ränta, varemot ingen vinst medräknats. De
skilda produktionsfaktorerna hava beräknats efter nu gällande prisläge
Produktionskostnaden avser således icke under sommaren 1923 skördat frö,

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

som alstrats delvis under högre prislägen, och kan ännu mindre anses
motsvara den betydligt högre kostnaden för fröproduktionen under
skördeåren 1921 och 1922.

Vissa svårigheter föreligga givetvis redan vid försök att åstadkomma
noggranna och allmängiltiga beräkningar över kostnaderna för produktion
av inhemskt frö. Vanskligheterna framträda emellertid i än högre
grad, när det gäller att fastställa, till vad pris samma fröslag under de
olika importsäsongerna kunnat importeras. Utgångspunkten måste näm
ligen vara priset i svensk hamn på vanlig handelsvara, icke särskilt kvalificerad
och därför dyrare vara. Den billiga utländska frövaran ned
trycker nämligen de inhemska priserna och försvårar eller omöjliggör eu
fortsatt odling av svenskt frö. Någon prisstatistik för de olika frövarorna
förefinnes icke, och även om sådan förelegat, hade den knappast kunnal
användas såsom utgångspunkt vid bedömande av behovet av tull, då den
givetvis måst angiva medelvärden.

Utredningen rörande importpriset å frö har därför grundats på till
svenska firmor inkomna utbud av frö från utlandet under trenne importsäsonger,
nämligen säsongerna 1921—1922 och 1922—1923 samt den gångna
delen av säsongen 1923—1924. För ett och annat fröslag hava icke kunnat
erhållas tillförlitliga uppgifter för samtliga dessa år, men torde detta icke
vara av någon större betydelse.

För timotejfrö, hundäxingfrö och än g ssvin g eif ro kan produktionskostnaden
beräknas lika eller till l.os kronor per kilogram. Timotejfrö odlas
ofta i blandning med klöver, varvid produktionskostnaden kan beräknas
något men obetydligt lägre. De priser, vartill utländsk frövara kan och
kunnat inköpas, framgå av följande sammanställning av införskaffade
uppgifter:

För när-

Säsongen

Medeltal

varande

1922 — 1923

kronor

kronor

kronor

Timotej .................

....... 0.80

0.65

0.7 2

Hundäxing

.......... 1.33

0.56

0.94

Ångssvingel

........... 1.09

0.73

0.9 1

De nuvarande höga prisen få emellertid anses såsom en tillfällig företeelse,
som har sin orsak, dels uti eu på grund av otillfredsställande priser
minskad odling, dels ogynnsamma skörd ef örhållanden, vilka framkallat
ett osedvanligt högt pris på världsmarknaden. I och med normala odlingsförhållanden
torde en helt annan prissättning vara att emotse. Berörda
förhållande lärer sålunda icke kunna tillmätas större betydelse för
bedömandet av frågan om tullbehov för dessa frösorter. Utgår man från
de under föregående säsong gällande priser å den utländska marknaden,
torde det vara tydligt, att ett starkt behov av skydd för denna odling
av för vårt klimat värdefulla svenska stammar gör sig gällande. Detta
skydd torde ej böra beräknas lägre än till 30 öre per kilogram. För timotej
utgår redan nu en tull av 10 öre per kilogram, varför förslaget i denna
del innebär en tullförhöjning med 20 öre per kilogram.

Produktionskostnaderna för renlosta samt engelskt och italienskt rajgräs
torde kunna beräknas lika eller till 0.85—O.m kronor per kilogram. De
priser, vartill samma frövaror för närvarande och under senaste importsiisong
kunnat inköpas från utlandet, framgå av följande sammanställning
av föreliggande uppgifter:

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

För när-varande

Säsongen
1922 — 1923

Medeltal

kronor

kronor

kronor

Hen losta .....................

....... 0.56

0.8 5

0.7 0

Engelskt rajgräs

0.65

0.61

0.63

Italienskt » .......

0.6 5

0.59

0.62

Vad dessa frösorter beträffar skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke
en tull av 25 öre för kilogram kunde anses tillräcklig för beredande av
erforderligt skydd för den inhemska odlingen av desamma. Emellertid
kan det engelska rajgräsfröet på grund av sin likhet med ängssvingelfrö
icke gärna tulltekniskt skiljas från sistnämnda fröslag. Ett tulltekniskt särskiljande
av engelskt rajgräsfrö och ängssvingelfrö skulle komma att erbjuda
så mycket större svårigheter som de båda fröslagen just på grund
av likheten sins emellan i handeln ofta förekomma oavsiktligt blandade
mecl varandra. Under sådana omständigheter lärer det bliva nödvändigt
att åsätta engelskt rajgräsfrö samma tull som ängssvingelfrö. Då svårigheterna
för ett särskiljande av de olika fröslagen icke inskränka sig till
det engelska rajgräset och ängssvingel utan göra sig mer eller mindre
gällande jämväl beträffande de båda andra gräsfröslagen, synes en enhetlig
tullsats av 30 öre per kilogram böra åsättas alla nu berörda slag av
gräsfrö.

Foderbetfrö kan beräknas kosta l.so kronor per kilogram i produktion
vid odling inom landet. Sådant frö utbjudes för närvarande från Tyskland
till 90 öre per kilogram, och från England till 96 öre per kilogram. Under
importsäsongen 1922—1923 kunde utländskt betfrö importeras till ett pris
av cirka 50 öre och 1921—1922 till så lågt pris som cirka 35 öre. Det lägsta
tullskydd, som kan åsättas, om svensk odling skall kunna upprätthållas,
måste under sådana förhållanden beräknas till 30 öre per kilogram.

Sockerbetfrö och rödbetfrö kunna svårligen skiljas från foderbetfrö,
varför de av tulltekniska skäl måste åsättas samma tull som detta eller
30 öre per kilogram. En härmed förbunden fördel torde ock vara att, om
sådant skydd beredes, en avsevärd del av landets behov av dessa frösorter
säkerligen komme att odlas inom Sverige. För den svenska sockerproduktionen
bör den stegring i produktionskostnaden, som en sådan tull kan
medföra, vara betydelselös. Vid sådd av sockerbetor utsås i allmänhet
24 kilogram frö per hektar. En tull av 30 öre per kilogram skulle således
öka kostnaden per hektar med 7 kronor 20 öre. Vid en sockerbetsskörd
av 30,000 kilogram per hektar och en så låg sockerutvinning som 15 procent,
uppgår sockerproduktionen till 4,500 kilogram per hektar. Fördyringen
per kilogram socker genom den föreslagna tullen skulle således
utgöra endast O.ig öre.

Rovfrö och kålrotfrö kosta vid svensk produktion ungefär lika mycket
eller l.io kronor per kilogram. Det pris, vartill dessa båda fröslag kunna
erhållas genom import, framgår av följande sammanställning av tillgängliga
uppgifter:

För när-varande

Säsongen
1922 - 1923

Säsongen
1921 — 1922

Medeltal

kronor

kronor

kronor

kronor

Rovfrö ........

...... 0.75

0.7 6

0.6 0

0.7 0

Kålrotfrö ......

0.65

0.99

0.61

0.75

11

Kungl. Maj:ts proposition AV 135.

Eu tull av SO öre per kilogram torde även för dessa frövaror vara i alla
avseenden fullt motiverad.

Kålfrö kan icke tulltekniskt skiljas från kålrotfrö och måste av detta
skäl åsättas samma tull som sistnämnda fröslag. Någon större olägenhet
härav torde icke vållas, då dels kålfrö kan odlas inom landet och dels
en så ringa tull å detta jämförelsevis dyrbara frö torde få anses utan betydelse.

Vad redan anförts angående svårigheterna att tulltekniskt skilja vissa
frösorter från varandra gäller även i fråga om rov- och rapsfrö.

Till iöljd härav lärer den lör rovfrö föreslagna tullen 30 öre lör kilogram
också behöva gälla för rapsfrö. Av dessa frösorter importeras rapsfrö
så gott som uteslutande för oljeindustrien, under det att rovfrö
företrädesvis användes för odling. Fröimport för pressningsändamål
synes emellertid fortfarande böra vara tullfritt. Svårigheten synes kunna
lösas på det sätt, att såsom förutsättning för tullfri införsel av frö av nu
ifrågavarande slag föreskrives, att vederbörande fabriksidkare vid tullhehandlingen
avlämnar skriftligt intyg på tro och heder därom, att varan
är uteslutande avsedd för oljepress!''ingsändamål. Då emellertid torde
kunna förekomma, att kål- eller kålrotfrö befinnes inblandat i annat för
pressningsändamål infört frö, torde försiktigheten bjuda, att sålunda
ifrågasatt medgivande av tullfrihet under angiven förutsättning utsträckes
att gälla även beträffande kålfrö och kålrotfrö.

Morotfrö kostar enligt lantbruksstyrelsens beräkningar 1.55—1.60 krono
per kilogram i produktion. Priset å utländskt morotfrö har inom lantbruksstyrelsen
icke kunnat fastslås för innevarande importsäsong. Under
förra importsäsongen kunde sådant frö emellertid inköpas till 1.75 kronor
per kilogram och säsongen 1921—1922 till 0.r>4 kronor per kilogram. Det
höga importpriset 1922—1923 berodde på dålig skörd av denna frövara och
torde vid bedömandet av tullbehovet icke få tillmätas större betydelse.
Frånsett detta pris torde en tull av 30 öre per kilogram för morotfrö få
anses fullt motiverad.

Bödklöver. Svensk produktionskostnad uppgår till l.ao—2.oo kronor per
kilogram. Enligt infordrade uppgifter uthjudes polsk och schlesisk vara
till ett pris av 1.45 kronor per kilogram. Under de två föregående frösäsongerna
kunde samma vara inköpas till pris av 1.47 och 1.43 kronor per
kilogram. I medeltal för dessa tre säsonger torde således rödklöverfrö av
detta slag hava utbjudits till pris av cirka 1.45 kronor per kilogram. Att
märka är, att frö från Syd- och Västeuropa, som på grund av importförbudet
icke kunnat hit införas, å världsmarknaden stått i ännu lägre pris. Ett
tullskydd av 50 öre per kilogram, synes därför vara fullt motiverat. Detta
skulle, då för närvarande tull å detta fröslag utgår med 20 öre per kilogram,
innebära, att tullen borde höjas med 30 öre per kilogram. En sådan
tullförhöjning kan emellertid synas drabba väl hårt på sådana håll, där
en mera avsevärd användning av utländsk rödklöver alltjämt äger ruin,
d. v. s. företrädesvis inom de sydligare delarna av landet. Visserligen
kunna nackdelarna anses i väsentlig mån kompenserade genom de fördelar,
dessa landsdelar skulle komma att åtnjuta genom det ökade skyddet
för den för dem synnerligen betydelsefulla gräsfrö- och rotfruktsfröodlingen,
men det oaktat torde eu begränsning av tullförhöjningen till 20 öre
per kilogram frö få anses skälig.

Alsikeklöver. Produktionskostnadspriset kan beräknas till l.sn—l.ao kronor
per kilogram. För närvarande uthjudes kanadensiskt alsikeklöverfrö

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

yndei; de bada föregående säsongerna utbjöds
andsk alsike till pris av I.35 och 1.36 kronor per kilogram. I medeltal
för de tre säsongerna har utländskt alsikeklöverfrö kunnat anskaffas till
ett pris av 1.24 kronor per kilogram. En tull av 40 öre per kilogram eller
samma som för rödklöver torde därför vara fullt berättigad, så mycket
mera som erfarenheten lärt, att utländsk alsike alltid är jämförelsevis
mdrevardig för svensk odling, vartill kommer, att under den tid, frölmportforbudet
ratt, intet behov av import kunnat påvisas eller tillstånd

Ifrågasätta! kali till och med, huruvida icke för att
val J ™ed lågt världsmarknadspris försvåra importen av denna frövaia,
såsom till exempel for närvarande, ännu högre tull bör åsättas den Salliniät

*

Humleluzern bär hittills till frö odlats i jämförelsevis liten utsträck111g
inom landet Emellertid har på Gotland under senare tid sådan od

• ™/ r!e S° komJmit tiU stånd> en odling, vars betydelse för
JOrdbrak icke b°r underskattas, men som icke torde kunna bestå
under nuvarande tryckande konkurrens med utländsk vara. Några noggranna
produktionskostnadsberäkningar beträffande denna frövara hava
icke inom lantbruksstyrelsen kunnat uppgöras av brist på erforderliga uppgifter.
Emellertid ar produktionskostnaden betydligt lägre än för röd
klöver, enär luzernfröskörden i medeltal kan beräknas mer än dubbelt så
fro®k?*den av ’^odklöverfrö. Utgår man från samma bruttokostnad
per hektar for båda fröslagen, skulle produktionskostnaden för
luzernfro bliva något mindre än hälften så stor som den för rödklöverfrö.
Ett hemknut produktionspris av 75 å 80 öre per kilogram torde närmast
överensstämma med verkliga förhållandet. För närvarande utbjudes utländskt
_ humleluzernfrö till ett pris av 45 öre per kilogram och kunde
under sistforflutna frösäsong inköpas till ett pris av 70 öre per kilogram
vilket 1 medeltal for båda säsongerna utgör 57.5 öre. En tull av 20 öre per
ki ogram humleluzernfrö torde därför få anses vara nödvändig, om svensk
odling av detta fröslag skall kunna upprätthållas.

De sålunda ifrågasätta tullsatserna hava betingats av nu rådande förhållanden.
Visserligen torde jämväl vid normala valutaförhållanden pro
auktionen av frö inom landet på grund av klimatförhållanden m. m i regel
bliva dyrare an 1 vissa länder och ett skydd för dessa frövaror i allmän
het taget vara av behovet påkallat och ur alla synpunkter välmotiverat
De till synes höga tullsatser, vilka nu angivits såsom de lägsta, som kunna
tankas agnade att vidmakthålla den svenska fröodlingen, torde dock icke
hora göras definitiva. Fastmera synas ifrågavarande tullsatser vid förundrade
internationella ekonomiska förhållanden höra underkastas en revidering.

Angående verkan av frötullar anför lantbruksstyrelsen vidare:

f regel invändes mot alla tullar, att de till nackdel lör konsumenterna med
fora en höjning av försäljningspriserna och endast utgöra skvdd för viss
näring eller viss grupp av näringsidkare på den Övriga befolkningens be
kostnad. Här ifrågasatta tullar måste emellertid anses vara av helt annan
nf™r. j 850™. förut framhållits, torde det vara ett verkligt riksintresse,
att landets frökonsumenter, d. v. s. Sveriges samtliga jordbrukare, tillförsäkras
ett for landets olika förhållanden fullt lämpligt odlingsmaterial.
Kunde nu genom tull på de viktiga frövaror, varom här är fråga, en inhemsk
kvalificerad fröproduktion upprätthållas och så småningom ökas,
sa att den täckte det svenska behovet, måste därmed följa en ökad skörd

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

13

av ifrågavarande kulturväxter. En sådan tull måste således i stort sett
vara till fördel för lantmännen, även dem, som icke själva producera frö.

Emellertid torde det kunna väntas, att tullen även skall bliva till fördel
för den konsumerande allmänheten. Genom ökad skörd vinnes nämligen
trots höjningen av priset å utsäde en sänkning av produktionskostnaderna.
Detta förhållande torde lättast framgå av ett exempel. Om
produktionen av svenskt alsikefrö icke förslår till täckande av landets behov,
kan man bliva hänvisad till import av amerikanskt frö med en produktionsförmåga
av endast cirka mot den svenska varan. Av svensk
alsike sås cirka 12 kilogram frö per hektar. Den merkostnad i utsädet,
som en tull av 50 öre per kilogram medför, skulle således höja produktionskostnaden
per hektar med 6 kronor. Däremot svarar dock eu förhöjning
genom användandet av det svenska utsädet från cirka 3,000 kilogram hö
till cirka 4,500 kilogram eller med ungefär 1,500 kilogram till ett värde per
hektar av, lågt räknat, 75 kronor. Motsvarande blir förhållandet med såväl
rotfrukter, som andra här ifrågavarande växter. Alla dessa frösorter
avse produktion av foderväxter och den sänkning i produktionskostnaden,
som kan ske härå, återverkar å sin sida på de atiimala produkterna. Under
sådana förhållanden torde det ligga i öppen dag, att de föreslagna tullarna
icke kunna tagas till berättigad intäkt för höjning av de priser å lantmannaprodukter,
som konsumenterna få betala. Tvärt om torde det kunna
sägas, att de verka i motsatt riktning.

De enda, som skulle bliva lidande på tullar av här ifrågasatt art, äro
de fröhandlare, vilka grundat sin rörelse på import av utländskt frö. Deras
möjlighet till förtjänst på grund av de, tack vare rådande valutaförhållanden,
särskilt billiga utländska frövarorna skulle i viss mån kringskäras.
De fröhandlare åter, som genom egna eller kontrakterade odlingar
inom landet sörja för sitt behov av frö, hava givetvis samma intresse som
lantmännen och allmänheten.

Endast i undantagsfall torde liknande skäl kunna anföras för tull å
annan importvara. Det enda fall, som lantbruksstyrelsen känner, tillhör
även det växtodlingens område. Sedan erfarenheten lärt, att utländskt
tallfrö och även utländskt granfrö i jämförelse med inhemsk vara i allmänhet
lämnade sämre trädbestånd med minskad avkastning från
skogarna, hava nämnda utländska fröslag åsatts höga tullar eller 6 kronor
per kilogram för tallfrö och l.so kronor per kilogram för granfrö. Tack
vare dessa tullar har den svenska produktionen av dessa frövaror kunnat
vidmakthållas till gagn för landets skogsproduktion och därmed för hela
samhället.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida man icke i stället för
vidtagande av tullförhöjningar kunde genom en omfattande upplysningsverksamhet
göra det svenska fröets överlägsenhet och den ekonomiska fördelen
av dess användning även vid relativt högre prislägen än för motsvarande
utländska frösorter kända i vidare kretsar och härigenom åstadkomma
erforderligt stöd för den inhemska fröodlingen. En lång erfarenhet
har emellertid med tydlighet ådagalagt, att trots alla ansträngningar,
som göras i ovan angivna syfte, den stora massan av våra lantmän, särskilt
under nuvarande tryckta konjunkturer på jordbruket, låta sig påverkas
av mera avsevärd prisskillnad till förmån för den utländska varan,
även med risk av mindre ekonomiskt utbyte.

Lantbruksstyrelsen gör slutligen följande beräkning av inkomst genom
fröt ull:

14

bifrattements-
chef en.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

™ därefter beträffar frågans statsfinansiella sida torde det knappast
fata sig gorå att verkställa någon tillförlitlig beräkning över de ökade inkomster,
de ifrågasatta tullarna kunde väntas tillföra statsverket, i det
att importstatistiken icke lämnar uppgift om införseln av varje särskilt
slag av ifrågavarande frövaror. Till ledning vid bedömandet av denna
fraga^ har därför gjorts en sammanställning av de importlicenser, som
föregående importsäsong utfärdats av lantbruksstyrelsen, samt en utredning,
av vilka ökade inkomster en import av denna storlek skulle hava
lämnat med nu ifrågasatta nya eller förhöjda tullar. Därvid har erhållits
en slutsumma av 905,909 kronor. Nu kan med fog invändas, att icke alla
licenser med^ säkerhet tillfullo utnyttjats. Emellertid synes en beräkning,
gående ut på att minst två tredjedelar av licenserna begagnats, icke vara
för högt tilltagen och en inkomstberäkning av 600,000 kronor för år vara
berättigad. Framhållas må jämväl, att de ifrågasatta tullarna äro avsedda
att stimulera den svenska fröodlingen och att det vid sådant förhållande
bör antagas, att importbehovet av frö så småningom kommer att
starkt minskas. Härigenom skulle ock statens inkomster av tullavgifter
för dylik import komma att bliva reducerade i motsvarande grad.

Såsom, förut framhållits, böra de ifrågasatta lulländringarna erhålla
provisorisk karaktär. Deras giltighetstid bör sålunda begränsas exempelvis
till den 1 juli 1926.

Det synes mig uppenbart, att åtgärder utöver dem, som må föranledas av
lantbruksstyrelsens förslag om importkungörelse, äro av nöden för att under
nuvarande för den svenska fröodlingen brydsamma förhållanden bereda
denna odling skydd gent emot den övermäktiga utländska konkurrensen
samt därvid tillika i största möjliga mån förhindra spridande inom landet
av mindrevärdigt frö.

Det rådande importförbudet, vilket emellertid från början avsågs som
en rent provisorisk åtgärd till förhindrande av införsel till riket av mindrevärdigt
frö, är visserligen ägnat att giva skydd åt den inhemska fröodlingen
i angivna hänseende. Men då den svenska fröproduktionen icke
täcker behovet och alltså import nödvändiggöres av vissa kvantiteter frövaror,
vilka genom sin prisbillighet verka nedtryckande på försäljningsprisen
för de inhemska varorna, kan detta skydd icke betecknas såsom
tillräckligt effektivt. Ett importförbud med därtill hörande licenssystem
blir för övrigt alltid i tillämpningen förenat med åtskilliga vanskligheter.
Lantbruksstyrelsen har också själv i den avgivna promemorian
framhållit, att svårigheterna att på denna väg erhålla en fullt rättvis och
tillfredsställande reglering av fröimporten visat sig nästan oövervinneliga.
Denna väg synes alltså icke föra till en tillfredsställande lösning av frågan.

Från vissa håll har — detta i främsta rummet i sammanhang med fråga
om inrättande av central frökontrollanstalt — ifrågasatts åsättande av importavgifter
vid införsel till riket av frövaror. Som jag omförmälde vid
redogörelsen för vissa yttranden över de av lantbruksstyrelsen 1922 framlagda
författningsförslagen, hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott
så gott som enstämmigt uttalat sig för sådana avgifter. Genom

Kungl. Maj.ts proposition Nr 135.

15

åsättande av dylika avgifter skulle givetvis visst skydd beredas den inhemska
fröodlingen. I vad en sådan anordning skulle vara förbunden
med fortsatt importförbud möta emellertid däremot de betänkligheter,
varom jag nyss talat. Att åter utan sådant samband åsätta importavgifter
synes mig i det hela vara liktydigt med införande av tull.

I detta sammanhang torde för övrigt böra erinras, att det direkta ändamål,
som i första hand avsågs att främjas genom de föreslagna importavgifterna,
nämligen inrättande av en central frökontrollanstalt, på sätt
framgår av vad jag anfört vid anmälan denna dag av fråga om frökontrollverksamhetens
omorganisation, synes kunna ernås utan dylik särskild
åtgärd, då nämligen de för sagda omorganisation beräknade kostnaderna
kunnat högst avsevärt begränsas.

Vid sådant förhållande synes mig det skydd, varav enligt min övertygelse
den svenska fröodlingen är oundgängligen i behov, böra givas genom
att — på sätt lantbruksstyrelsen i den avgivna promemorian föreslagit
— åsätta importerade frövaror en lämpligt avpassad tull. Att denna tull
icke kommer att verka fördyrande på lantmannaprodukter torde oförtydbart
framgå av vad lantbruksstyrelsen anfört. Man har all anledning
förvänta, att den kommer att verka till ökning av lantmännens produktion.

Vad lantbruksstyrelsen anfört i fråga om de frövaror, som för nu ifrågavarande
ändamål böra åsättas tull, finner jag sakligt och väl grundat,
liksom jag ock anser de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta tullsatserna lämpligt
avvägda. Jag vill alltså förorda vad lantbruksstyrelsen i sådant avseende
föreslagit. Likaledes biträder jag vad lantbruksstyrelsen anfört
därom, att de föreslagna tullbestämmelserna böra bliva provisoriska; och
torde framställning i ämnet till riksdagen för närvarande böra göras i
vad avser tiden intill den 1 juli 1926. Vad slutligen beträffar dagen
för de nya bestämmelsernas ikraftträdande torde det böra överlämnas åt
Kungl. Maj:t att härom träffa avgörande, i sammanhang varmed nu gällande
importförbud lärer böra upphävas och åtgärder vidtagas för utfärdande
av bestämmelser avseende reglering för normala förhållanden av
import av vissa frösorter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skola frän och med dag, som
av Kungl. Maj:t bestämmes, för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla följande
ändrade lydelse:

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

- ■■■ ■ -----------

—

för tull-

Tullsats

beräkningen

kronor

öre

1

Frö:

88

timotej-, hundäxing-, ängssvingel-, renlosta,

engelskt rajgräs-, italienskt rajgräs-, foder-bet-, sockerbet-, rödhet-, rov-, raps-, kål-rot-, kål- och morot- ..............................

1 kilogram

30

89 a

rödklöver- och alsikeklöver- .......................

1 »

—

40

89 h

humleluzern- ..................................................

1 »

—

20

Anmärkning. För oljetillverkning infört rov-, raps-, kål- eller kålrotfrö må tullfritt utlämnas,
därest vederbörande fabriksidkare vid tullbehandlingen överlämnar skriftligt intyg
på heder och tro därom, att varan är uteslutande avsedd för sådant ändamål.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
sålunda hemställt.

Hans Maj:t Konungen behagar lämna bifall härtill
samt förordnar, att proposition i ämnet skall med den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.