Kungi. Maj:ts proposition nr 123.
1
Nr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.;
given Stockholms slott den 19 mars 1924.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga
härvid fogade förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs
län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3
mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 90 käft. (Nr 123.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Förslag
till
Lag
om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har den, som under enskild äganderätt innehar hemman, vilket utbrutits vid
på bekostnad eller med understöd av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs
län, till annan upplåtit viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel
ägas, må ägostyckning ske på de villkor och med tillämpning i övrigt
av de bestämmelser, som innehållas i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring, såvitt ej i denna lag annorlunda stadgas.
I avseende å ägostyckning på grund av upplåtelse, som sker efter denna lags
ikraftträdande, skall ock gälla vad i 3 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning är stadgat. Är lott, som innehåller inägojord,
ej så ''beskaffad som där sägs, må ägostyckning likväl ske, om lotten jämte
andra samma ägare tillhöriga ägor kan bilda en brukningsdel med sådan sammansättning
i skilda ägoslag, som i nämnda lagrum avses, och anledning ej
förekommer till annat än att lotten kommer att nyttjas i sambruk med nämnda
ägor.
Har före denna lags ikraftträdande i avhandling rörande upplåtelse av jord
från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom
viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, där av omständigheterna
eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom
hemmansdel.
Med hemman avses i denna lag fastighet, som upptagits såsom särskild åbolott
i delningsbeskrivning vid storskifte.
2 §•
I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.
3 §.
Vid förrättning enligt denna lag samt vid prövningen av sådan förrättningskall
tillses, att hinder mot ägostyckningen ej möter på grund av bestämmelserna
i 1 § första stycket andra och tredje punkterna. Ägostyckningen utgör ej
hinder för sedermera sökt laga skifte, och må förty fastställelse å densamma
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
3
icke meddelas; i stället skall under de förutsättningar, som eljest gälla för fastställelse
av ägostyckning, å kartan tecknas bevis att förrättningen prövats vara
lagligen beskaffad.
4 §•
Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av ägostyckning,
som verkställts enligt denna lag och prövats vara lagligen beskaffad, skall sådan
delägare erhålla vad enligt uppskattning svarar mot de ägor.
5 §•
Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som
utbrutits genom klyvning jämlikt 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan
eller tillkommit genom ägostyckning.
Har vid klyvning, varom i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott
med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning å
sådan hemmansdel, i stället för att jordtal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes
förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av heanmansdelens
allmänna utskylder och besvär.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om liemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss
■till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti det
rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i
överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av delägarne,
ägostyckning ske.
Huruledes inom vissa delar av Kopparbergs län ägostyckning eljest må ske,
därom är särskilt stadgat.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1)
angående lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den
11 juni 1920 (nr 426), skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna
bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej
beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, prövats vara lagligen beskaffad.
Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning från
lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.
Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,
må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.
Kungl. Maj ds proposition nr 123.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 februari 1924.
N ärvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
WtJRTEMBERG, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Ldbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, ett av f. d. justitierådet
Anshelm Berglöf i egenskap av ledare för den pågående utredningen angående
jordförhållandena i Kopparbergs län (Dalautredningen) med underdånig skrivelse
den 5 februari 1924 avgivet förslag till lag om äg ost vekning inom de på
bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs
län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordav söndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3
mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
(bil. A. och B.) ävensom av lantmäteristyrelsen efter remiss avgivet underdånigt
utlåtande över berörda förslag (bil. C.).
Efter redogörelse för berörda framställning och utlåtande anför föredraganden
:
»Av vad justitierådet Berglöf anfört framgår uppenbart, hurusom avsaknaden
av ett ägostyckningsinstitut avsevärt bidragit eller rent av varit en huvudsaklig
orsak till den oreda i fastighetsväsendet, som är rådande i de delar
av Kopparbergs län, varom här är fråga. De uppkomna olägenheterna äro av
så allvarlig natur, att det framstår såsom en bjudande nödvändighet att snarast
vidtaga åtgärder för att råda bot på missförhållandena. Såsom ett första steg
i denna riktning har justitierådet Berglöf föreslagit införandet av ett särskilt
ägostyckningsinstitut för ifrågavarande orter. Övertygande skäl synas mig
hava förebragts för en sådan åtgärd. Jag har nyss understrukit vikten av ett
raskt ingripande. Detta är även — något som jag vill särskilt framhålla —-av betydelse för Dalautredningens fortsatta arbete. Av ägostyckningsförfarandets
tillämpning skulle nämligen vinnas en säkerligen mycket värdefull erfarenhet,
och arbetet skulle då givetvis komma att befordras och påskyndas,
därest avgörandet av nu föreliggande fråga företages redan i detta tidiga skede
efter utredningens tillkomst. Jag ansluter mig sålunda även till den uppfattningen,
att den ifrågasatta åtgärden icke bör uppskjutas i avvaktan på resultatet
av det pågående arbetet å en allmän jorddélningslagstiftning.
Det synes icke nödvändigt att göra införandet av ett ägostyckningsinstitut
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
beroende på de ytterligare åtgärder för vinnande av reda i fastighetsvärde»
till vilka Dalautredningens arbete i fortsättningen kan giva anledning.
Härutinnan har lantmäteristyrelsen hyst betänkligheter samt framhållit
önskvärdheten av att samtidigt med ägostyckningsinstitutets lagfästande möjlighet
öppnas att genom s. k. utredningsförrättningar, vilka i regel avsetts skola
omfatta helt hemman, skapa en legal fastighetsindelning. Häremot må framhållas,
att man har anledning antaga det ägostyckning i det stora flertalet fall
skall komma att avse hela hemman, vilkas uppdelning då skulle bliva legaliserad
just genom ägostyckningen. Skulle förrättningen sträcka sig allenast
till en hemmansdel, som tillkommit genom klyvning direkt från hemmanet eller
genom en oavbruten serie delningsförrättningar, medför den omständigheten,
att den genom ägostyckningen vunna fastighetsbildningen blir begränsad till
endast en del av hemmanet, icke någon olägenhet, då ju förrättningen föregåtts
av en hela hemmanet omfattande legal fastighetsindelning, genom vilken den
styckade hemmansdelen uppkommit. I det sällsynta fall slutligen, då förrättningen
skulle komma att avse fastighet, som utbrutits genom klyvning av hemmansdel,
utlagd vid privat sämjedelning, skulle den för nämnda fastighet genom
ägostyckningen vunna legaliseringen till sina rättsverkningar ej behöva
bliva begränsad till fastigheten under förutsättning av en riktig tillämpning av
lagbestämmelserna om kallande till förrättningen av alla, vilkas rätt kan vara
därav beroende.
Emot huvudförslagets särskilda bestämmelser har jag allenast följande att
erinra. Lantmäteristyrelsen har framhållit behovet av bestämmelser liknande
dem, som återfinnas i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning. Visserligen torde nog, på sätt justitierådet Berglöf framhållit,
jordägarna själva i regel tillse, att deras fastigheter erhålla en lämplig
sammansättning av olika ägoslag, och det sätt för bildande och komplettering
av jordbruksfastigheter, till vilket befolkningen i denna landsdel är hänvisad
och som här synes vara av stor betydelse för brukningsdelarnas arrondering,
fordrar onekligen en viss obundenhet beträffande beskaffenheten av varje särskilt
fång. En ovillkorlig tillämpning av 1909 års lag vore sålunda här icke
på sin plats. Då emellertid de trakter, varom här är fråga, i mycket äro att
likställa med de norrländska länen--det må här framhållas, att den för dessa
län stadgade inskränkningen i rätten att avsöndra jord är tillämplig jämväl i
Kopparbergs län — synes det knappast tillrådligt att lämna jordupplåtelserna
utan tillsyn. I fråga om de fordringar, vilka här böra uppställas, synes lantmäteristyrelsens
förslag väl avpassat efter detta läns säregna förhållanden.
Utan att upplåtelser av den här karaktäristiska typen skulle i avsevärdare omfattning
hämmas, vunnes därigenom det syfte, som avses med 1909 års lag.
Jag delar även lantmäteristyrelsens åsikt rörande sättet för den ifrågasatta
prövningens verkställande. Denna bör ske på ett enklare och mindre omständligt
sätt än 1909 års lag föreskriver. Lämpligast synes vara, att, på sätt lantmäteristyrelsen
föreslagit, prövningen verkställes i första hand av förrättningsmannen
i samband med den undersökning han har att företaga rörande övriga
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
förutsättningar för förrättningens verkställande och i andra hand av ägodelningsrättens
ordförande eller denna domstol. Det blir då också mest ändamålsenligt,
att förrättningen jämväl i övrigt i likhet med ägostyckningar enligt
1896 års lag underkastas granskning av sistnämnda myndigheter. Denna
granskning kan givetvis icke utmynna i en fastställelse, men förrättningens
godkännande bör utgöra en förutsättning för att densamma skall taga åt sig
laga kraft.
I enlighet med nu angivna riktlinjer har jag latit omarbeta 1 och 3 §§ i förslaget.
I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört beträffande lämpligheten att i
detta sammanhang föreskriva granskning jämväl av provisionel^ hemmansklyvningar
må framhållas, att i avseende å redan verkställda klyvningar, som
vunnit laga kraft, en eftergranskning näppeligen kan komma i fråga och att de
anmärkningar, som med fog kunna riktas mot en del äldre dylika förrättningar,
icke torde med samma styrka göra sig gällande beträffande numera skeende förrättningar.
Då det sålunda icke är av behovet oundgängligen påkallat att i
denna punkt föregripa revisionen av den allmänna jorddelningslagstiftningen,
har jag ansett lantmäteristyrelsens erinran i denna del icke böra föranleda någon
ändring av nu gällande skiftesstadga.
Lantmäteristyrelsens förslag till stadgande om delningsgrund för styckningslott
torde i huvudsak innebära allenast en redaktionell ändring av vad härutinnan
föreskrivits i 4 § i justitierådet Berglöfs förslag. Vare sig den ena eller
andra formuleringen användes, komma nämligen lotter, som styckas från helt
hemman, att obetingat erhålla innehavet till delningsgrund, icke blott inbördes
utan även i förhållande till skifteslaget i dess helhet. Detsamma torde kunna
sägas om stycknmgslotter av hemmansdel, vilken utbrutits från helt hemman
genom provisionel! hemmansklyvning eller genom obruten serie av delningsförrättningar.
Endast i det fall att ägostyckning sker å fastighet, tillkommen genom
klyvning av en hemmansdel, som utlagts genom privat sämjedelning — ett
sällsynt fall av klyvning — blir lantmäteristyrelsens reservation tillämplig, men
torde icke behöva komma till uttryck i lagtexten. Kan nämligen fastigheten icke
försvara sitt innehav eller tillföres den mer än innehavet, lärer det ligga i sakens
natur, att styckningslotterna endast inbördes äga innehavet till delningsgrund.
Det förefaller då oegentligt att, på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, i lagtexten
göra en undantagslös reservation, som i de praktiska fallen innebär en
missvisande antydning beträffande innehavets betydelse som delningsgrund och
i de sällsynta fallen icke torde vara behövlig. Jag har därför stannat vid den
av justitierådet Berglöf föreslagna formuleringen.
Utöver vad förut nämnts hava de av justitierådet Berglöf med nu ifrågavarande
framställning avgivna lagförslag, frånsett några smärre redaktionella
jämkningar, icke föranlett någon anmärkning från min sida.»
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande måtte inhämtas
över förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordav söndring samt lag om ändrad lydelse av
6 §3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång
till fast egendom, av den lydelse bilaga D vid detta protokoll utvisar.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
N. Cervin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
9
Bilaga A.
Till Konungen.
Lagen av den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
uppställer regelmässigt såsom villkor, för ägostyckning av ett hemman,
att detsamma antingen icke legat i samfällighet med annat hemman eller
ock blivit ur samfällighet utbrutet genom laga skifte eller därmed i avseende
å orubblighet likställd delning. . „
Lämpligheten av denna begränsning i förfarandets användning nar saväi vid
lagens tillkomst som därefter varit föremål för olika meningar, därvid kritiken
förklarligt nog kommit att särskilt kraftigt rikta sig mot att villkoret idraga
ställde de allenast storskiftade delarna av Kopparbergs län utanför möjligheten
att draga fördel av det nya institutet. . .... .
I det den 5 mars 1892 avgivna kommittébetänkandet med torsiag till lag
angående bland annat ägostyckning föreslogs. sålunda .icke någon begränsning
i nu angiven riktning. Härom yttrade kommittén: Likasom 94 § skiitesstad
gan
för den händelse, att hemman, som hörde till ett större skifteslag, kommit
i fleras ägo och någon av dessa, utan att söka skifte å hela skifteslaget, ville
erhålla sin ägolott i den mindre samfälligheten utbruten, tilläte detta utan att
sådan hemmansklyvning finge utgöra hinder för sedermera sökt skifte a den
större samfälligheten, funne kommittén ägostyckning a dylikt hemman undei
enahanda förbehåll kunna äga rum, men då sådant torde ligga i sakens natur,
både någon uttrycklig föreskrift därom icke ansetts erforderlig. .
I de yttranden över kommittéförslaget, som avgåvos av Eders Kungl. Maj :ts
samtliga befallningshavande i länen, lantmäteristyrelsen samt kammarkollegium
och domänstyrelsen, framställdes icke någon anmärkning i förevarande avseende,
och det den 10 december 1892 till högsta domstolen remitterade forslaget var
härutinnan oförändrat. .... .. ..
I högsta domstolen uttalades emellertid av fyra av de i förslagets slutliga
granskning deltagande sex justitieråden den. uppfattningen, att. ägostyckning
borde tillåtas allenast å hemman, som läge i s. k. orubbligt skifte. Sålunda
yttrade ett av dessa fyra justitieråd: Genom hemmansklyvning vunnes i all
mänhet
den fördelen att de särskilda hemmansdelarnas områden bleve bestamda
på ett sådant sätt, att ägaren till var hemmansdel sedermera icke kunde rubbas
i sin besittning. Tvivelsutan åsyftades, även att genom ägostyckning kunna bereda
köpare av bestämda jordområden lika orubblig.besittningsrätt. Men häriör
erfordrades att det hemman, som skulle styckas, ej bildade någon samfällighet
med andra hemman utan för sig utgjorde ett avskilt helt, så att hemmanets ägoområde
vore en gång för alla bestämt. Eljest kunde lätt inträffa att, sedan agostyckningen
försiggått, de särskilda hemmansdelarna indroges i laga skifte inom
det skifteslag. vartill hemmanet hörde, och vid skiftets slut sannolikt komme att
åtminstone delvis bestå av helt andra ägor än dem, som genom ägostyckningen
tillagts hemmansdelarna. För att förebygga sadant syntes det vara av nöden
10
Kung!,. Maj:ts proposition nr 123.
att till bestämmelserna rörande vilka hemman finge styckas foga en restriktion
i ■ 11 *yf^ning> att hemmanet skulle vara sådant, att dess innehavare ej kunde
tillt or bindas att med hela hemmanet ingå i skifte. Hade det skifteslag, vartill
hemmanet hörde, ^endast delvis undergått laga skifte, såsom enligt 78 §''skiftesstadgan
vore tillåtet, borde ägostyckningen ej få omfatta andra ägor än dem,
skiftet ingått. Ett annat av de justitieråd, som i förevarande fråga
företrädde pluraliteten, framhöll, att det utan en sådan begränsning icke torde
kunna förhindras att, genom påkallande av laga skifte från någon skiftesdelägares
sida, den gjorda ägodelningen när som helst hävdes, och därigenom den,
som köpt vissa ägor, tvingades att i utbyte mot dessa, vilka måhända voro de
enda, som motsvarade hans avsikt med köpet, taga icke allenast annan mark,
utan även mark av annat ägoslag. Å andra sidan åter anförde ett justitieråd
att därest mrösnings,jorden vore utbruten genom orubbligt skifte och avrösningsjorden.
genom storskifte eller sämjedelning, jämväl avrösningsjorden syntes kunna
delas i områden med bestämda gränser. Sådan delning borde dock icke medföra
annan verkan än en henxmansklyvning enligt sista punkten av 94 § skiftesstadgan,
varför ägostyckningen i denna del icke finge fastställas av ägodelningsrätten.
En ägostyckning, jämförlig med hemmansklyvning av nämnda slag,
syntes, enligt samma justitieråds mening ock kunna ske å hemman, som till
såväl in- som avrösningsjord vore skilt från andra hemman allenast genom
storskifte eller sämjedelning. Enahanda uppfattning slutligen hyllade tvivelsutan
det justitieråd, soni i annat sammanhang framhöll, att vid ägostyckning en
fastställelse av förrättningen borde för framtida trygghet äga rum, därest ej
det styckade hemmanet tillhörde ett större skifteslag och ägostyckningen alltså
ej kunde få ligga i vägen för sedermera sökt laga skifte.
Lagförslaget blev sedermera i bland annat nu ifrågavarande hänseende omarbetat
i den riktning, som sålunda angivits av högsta domstolens flesta ledamöter.
. Vid det nya förslagets remitterande till högsta domstolen den 8 maj
1895 tilläde föredragande departementschefen, såsom motiv härutinnan, att när
skitte komme att övergå den samfällighet, till vilken styckat hemman hörde,
det ofta kunde inträffa, att till det styckade hemmanet måste utläggas ägor,
som efter uppskattning icke motsvarade vad till hemmanet förut hävdats eller
som innehölle mrösnings- och avrösningsjord i annan proportion än de ägor
hemmanet förut innehaft. Därav bleve åter en följd, att de genom ägostyckningen
bildade hemmansdelarna var för sig icke ens efter uppskattning kunde
bekomma ägor, som motsvarade vad vid styckningen varit avsett, eller måste
mottaga olika ägoslag i annan proportion än de till grund för ägostyckningen
liggande bestämmelser förmådde, vilket jämväl kunde föranleda därtill att de
särskilda delarnas ägovälden komme att mindre noggrant motsvara de mantal
som vid ägostyckningen åsatts dem. Såsom ett ytterligare skäl för den i förslaget
gjorda begränsningen anförde departementschefen slutligen, att skiftesverket
jämväl i de norrländska länen dåmera framjskridit så långt, att endast
en jämförelsevis mindre del av den mark, som överhuvud kunde förväntas komma
att göras till föremål för skifte, ännu vore oskiftad. — Det måste, jag vill
redarn nu understryka detta, anses beklagligt, att man vid detta uttalande
angående »de norrländska länen» ej synes hava ägnat särskild uppmärksamhet
åt Dalarna.. Hade så skett, lär man ej hava kunnat undgå att redan från början
taga ställning till spörsmålet, huruvida denna provins — där ifråga om laga
skiftesverkets framsteg förhållandena kunde sägas vara diametralt motsatta —-borde till den väsentligaste delen, ställas utanför möjligheten att i en eller annan
form anlita det nya jorddelningsinstitutet. Desto beklagligare blev detta åsidosättande
av Dalarna därigenom att samtidigt genom den nya lagstiftningen
försvårades användningen av den delningsform, avsöndring, man där ditintills
hatt att huvudsakligen lita till.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
11
Vid det nya förslagets granskning inom högsta domstolen lämnades detsamma
av domstolens flesta ledamöter uti nu ifrågavarande hänseende utan
anmärkning, men det synes mig av intresse att bringa i erinring, hurusom ett
av de i granskningen deltagande justitieraden anmärkte, att genorn^ förslaget en
väsentlig del av Sveriges jord skulle utan nödtvång uteslutas från ägostyckningsförfarandet.
Det funnes — fortsätter samma justitieråd — över allt i
riket, särdeles i vissa provinser, ej obetydliga områden av sådan beskatt enhet,
att de skulle genom den gjorda begränsningen komma att undantagas från ägostyckning.
För det dåvarande kunde från hemman, hörande till oskiltade
skifteslag, delar försäljas antingen till visst skattetal eller till visst bestämt
område. I förra fallet kunde det försålda skattetalet utbrytas genom sådan
provisionel! hemmansklyvning, som omförmältes i 94 § skiftesstadgan. I senare
fallet kunde den försålda, till området bestämda delen skiljas från stamhemmanet
genom avsöndring, eller, om den försålda delen vore större än att avsöndring
vore tillåten, genom mantalssättning enligt 13 § i förordningen den 6 augusti
1881 och mantalets avräkning å stamhemmanets mantal, således kunde delning
av hemman hörande till osldftat skifteslag redan ske genom sadant förfarande,
som förslaget benämnde ägostyckning. Den, som; kopte jord tran
sådant hemman, vare sig visst skattetal eller visst område, visste ju pa, förhand,
att han vore utsatt för risken att få sitt ägoområde genom skifte flyttat; men
denna risk torde ej hindra, att dylik jord ofta funne villiga köpare. ^ Under
det försäljning från sådana hemman av visst skattetal och av visst område till
avsöndring fortfarande bleve tillåten, skulle enligt förslaget från dessa hemman
ej vidare visst område till mantalssättning eller ägostyckning kunna saljas Fn
inom ett oskiftat skifteslag verkställd provisionel ägostyckning, som ju ej borde
fastställas, torde dock ej vid blivande laga, skifte valla större olägenhet eller
svårighet än en provisionel! hemmansklyvning eller en avsöndring ± orslagets
stadgande därutinnan syntes därför ej vara grundat på giltigt skål. och snarare
ägnat att minska än öka tillfällena för obemedlade att bilda egna jordbruk och
således rakt strida mot lagens syfte. . . ,
Bestämmelsen om ifrågavarande begränsning i agostyckmngsiorfarandets användning
bibehölls i det lagförslag, som framlades för 1896 ars riksdag. Vid
förslagets behandling i riksdagen hemställde en ledamot i forsta kammaren
(förste lantmätaren i Kopparbergs län, representant för Gävleborgs lan) och
en ledamot i andra kammaren (representant för Kopparbergs län) med instämmande
av tre ledamöter, att till 2 §, i vilken förutberörda bestämmelse fatt
sin plats, måtte fogas ett så lydande tillägg: »I Stora Kopparbergs och Gävleborgs
län må ägostyckning likväl äga rum å hemman som genom storskifte
erhållit sitt ägoområde bestämt.» Ledamoten i första kammaren framhöll, att
förslaget utan ett dylikt tillägg skulle bliva utan nytta för en stor del av
nämnda län. Rättigheten att begagna ägostyckning vore beroende av huruvida
laga skifte kunde ifrågakomma. Beträffande villkoren därför intoge dessa
län på grund av särskilda föreskrifter en undantagsställning, och da skiitesstadgan,
till vilken den föreslagna lagen kunde räknas såsom ett supplement,
i mer än ett avseende innehölle undantagsföresknfter för bland annat dessa
län, borde även en undantagsföreskrift i nu förevarande avseende vara
tillåten, och vore en sådan också nödvändig. Särskilt vore sa fallet beträffande
de delar av Dalarna, vilka undergått storskifte efter utfärdandet av kung .
kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende a besutenhets-
och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs lån. A dessa förrättningar
skulle skiftesstadgan tillämpas, och de vore sålunda endast till namnet storskiften;
i verkligheten och till gagnet vore de sannerligen laga skitten. ^
Kungl. Maj ds förslag blev i denna del av riksdagen antaget i otorandrat
skick.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Rejdan ar 1897 väcktes emellertid ånyo frågan om speciell lagstiftning i
amnet lör Kopparbergs län. I underdånig skrivelse, undertecknad av fyra
häradshövdingar och förste lantmätaren i länet, anfördes, bland annat, att i
anledning av de undantagsstadganden, vilka gällde i de delar av länet, där
storskiften verkställts på bekostnad av eller med understöd av staten laga
siuften icke kunde annat än undantagsvis förväntas därstädes komma till utiorande
la grund av den i 1896 ars lag stadgade inskränkningen i ägostyckniIl^s
.r. ranc^e^s användning skulle sålunda hemmansklyvning, alldeles lämnåd
fri i lagen, hädanefter bliva nästan enda medlet, då man ''ville förvärva
aganderatt till mark från hemman i norra och östra Dalarna, men då bleve
man ock nödsakad att taga andel i såväl in- som avrösningsjord efter sin lott
i hemmanet. Om man ville förvärva en inäga eller odlingslägenhet, tillhörande
lnrosningsjorden, bleve man förty tvungen att belasta sig med avrösningsjord
som man ej behövde eller åstundade och som kanske säljaren ej utan en betydande
prishojnmg ville avyttra, likasom man tvärtom för att åtkomma ett
skogsskifte skulle vara tvungen på samma gång köpa inägor, vilka ägde vida
högre varue för säljaren än för köparen. I båda fallen skulle således jordförvärv
betydligt försvåras och fördyras. Lagen komme förty att verka såsom
en menlig hämsko på det fria ordnandet av jordförhållandena, något som
vore desto mera tryckande, då behovet av lättnader härutinnan för visso vore
större för namnda län än för riket i allmänhet. Vad beträffade de före 1859
verkställda storskiftena hade skiftesförrättaren icke ägt föreskriva utflyttning
av hemman och lägenheter, utan varit tvungen att utlägga ägorna efter bostaden,
och da hemmanen voro sammanbyggda i mycket stora byar, hade en
naturlig följd därav blivit, att till varje hemmanslott måst utläggas en mängd
magoskiftem somliga, synnerligast fäbodeägor och ängslotter, på flera mils av„
and tran garden och gårdsskiftek Kostnaden för brukningen av dessa avlägsna
ägor överstege i allmänhet avkastningens värde, och en klokt beräknande person
både da ej annat val än att antingen för billigt pris avyttra dem till nå°-on
för vilken de voro bekvämt belägna, eller ock låta dem ligga obrukade, i vilket
fall de ej komme att lämna medel ens till de ägarna vidlådande utskylderna.
JJen torra åtgärder! torde böra befrämjas och den senare förebyggas, men därtill
fordrades åtminstone den negativa medverkan av lagstiftningen, att den
ej genom förbud och stränga formaliteter ställde sig hindrande i vägen för
1 . köpeavtal. De i 1859 års kungörelse givna bestämmelserna, att utflyttningar
skulle vid storskiftena ske och understöd till desamma av statsmedel
lämnas samt att skiftesstadgan skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vid storskiftena, medförde goda följder därutinnan, att ägoutdelningen
™ storskiftena efter 1859 rättvisligen kunnat ske i ett fåtal inägoskiften och
förty hemmansägorna sa sammanföras, att dessa yngre storskiften kunde sägas
endast till namnet vara storskiften men till gagnet laga skiften. Det lede
heller intet tvivel, att dessa senare storskiften vore verkställda vida bättre och
11 . orre .överensstämmelse med skiftesstadgans föreskrifter än en mängd laga
skiften i andra delar av riket, verkställda under 1830- och 1810-talen, då motståndet
mot bestämmelserna i skiftesstadgan mångenstädes varit så stort, att
lantmanarna undvikit att följdriktigt tillämpa desamma. Det sagda vore enligt
sökandenas mening tillräckligt för att ådagalägga, det storskiftena inom länet
vore sa beskaffade, att hemman, som undergått dylik delning, borde kunna
bliva föremål for ägostyckning, och genom tillåtelse härtill skulle ett stort
steg tagas till gagn for länets inbyggare. I händelse en sådan undantagslag
infördes för lanet syntes bestämmelsen i skiftesstadgan, att ägostyckat omrau«e11V°re.
b ■at, fran att utan ägarens medgivande ingå i laga skifte, böra
erhålla någon inskränkning: tillräcklig helgd eller orubblighet torde tillkomma
denna sorts agostycknmgar, om det stadgades, att vid laga skifte innehavet
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
13
skulle utgöra delningsgrund för ägostyckat område och, i likhet med vad rörande
välbelägua och mera enstaka hemman inom riket i allmänhet vore föreskrivet
i 85 § skiftesstadgan, ägare till ägostyckat område befriades från vidare
ingående i laga skifte, än som oundgängligen erfordrades för att bereda så
bekvämt skifte för skiftesdelägarna i övrigt, som belägenheten medgåve. Sökandena
hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes gå i författning om att för Kopparbergs
län bleve utfärdad en undantagslag, som beträffande ägostyckning
innehölle, bland annat, tillstånd att genom dylikt förfarande upplåta mark
från hemman, som endast undergått storskifte, samt att, i händelse laga skifte
komme att äga rum inom skifteslag, dit ägostyckat område hörde, sådant område
skulle njuta sitt innehav tillgodo om nödigt prövades, att det i skiftet
inginge, men att dess ägare i allmänhet befriades från att i vidsträcktare man
i skiftet ingå än som oundgängligen erfordrades för att bereda övriga delägare
så redigt skifte, belägenheten medgåve.
I infordrat yttrande över denna skrivelse förklarade Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande
i Kopparbergs län sig icke hava något att erinra mot framställningen
därutinnan, att ägostyckning finge äga rum å hemman, som undergatt
storskifte efter 1859, och att, i händelse av laga skifte, beträffande ägostyckat
område borde få åtnjutas de i 85 § 2 mom. skiftesstadgan omförmälta
förmåner. _ .
Lantmäteristyrelsen däremot, som jämväl avgav yttrande i anledning av
framställningen, ansåg sig icke kunna tillstyrka att ägostyckning medgåves a
mark, som allenast undergått storskifte. Såsom skäl härför anfördes i yttrandet:
Ehuru det icke vore troligt, att under den närmaste tiden laga skiften i någon
större utsträckning skulle komma att verkställas inom Kopparbergs län, skulle
likväl säkerligen förr eller senare befolkningens obenägenhet för laga skiften
giva vika för insikten om fördelarna att få sina ägor genom dylika skiften
sammandragna på ett fåtal ställen och laga skiften sålunda mera allmänt komma
till stånd, vilket för jordbrukets utveckling vore synnerligen av behovet påkallat,
särskilt inom de delar av länet, vilka undergått storskifte innan kungörelsen
av 1859 börjat tillämpas. Sökandena hade visserligen icke ifrågasatt
att åt ägostyckningar å storskiftad jord skulle beredas samma orubblighet, som
jämlikt 3 § 6 mom. skiftesstadgan tillkomme ägostyckning enligt 1896 års
lag, utan allenast velat befria ägare av ägostyckat område från att i vidsträcktare
mån ingå i skifte än som oundgängligen erfordrades för att bereda övriga
delägare i skifteslaget så redigt skifte, belägenheten medgåve. Men även ep
sådan ringare grad av orubblighet skulle helt säkert komma att i många, ja
kanske i de flesta fall lägga hinder i vägen för en fullt ändamålsenlig skiftesläggning
och sålunda motverka det ändamål, som med laga skifte avsåges. Och
det kunde till och med befaras, att en jordägare stundom komme att låta verkställa
ägostyckning å sitt hemman blott och bart i syfte att bereda sig en viss
trygghet för att icke i händelse av laga skifte behöva avstå den mark, han
innehade. Ju flera hemmansdelar inom ett skifteslag komme att^undergå ägostyckning,
desto svårare måste det vid skeende laga skifte bliva, på vida de ägostyckade
hemmansdelarna fritoges från att ingå i skiftet, att åstadkomma en
ändamålsenlig skiftesläggning. Å andra mdan komme i de fall, då ägostyckningen
måste rubbas för att bereda de övriga delägarna i skifteslaget så redigt
skifte, belägenheten medgåve — vilket säkerligen i mycket talrika fall måste ske
särskilt inom de delar av länet, som undergått storskifte innan förutnämnda kungörelse
börjat tillämpas och varcst fortfarande en stor ägoblandning vore rådande
— det ändamål, som med ägostyckningen avsetts, att förfelas. I allmänhet
torde väl nämligen den, som vare sig för att bereda sig boningsplatp eller för
annat ändamål förvärvade en genom ägostyckning bildad hemmansiott, lägga
vikt vid att äga just denna lott och ingalunda bliva tillfreds med att vid ett
14
Eungl. Maj:ts proposition nr 123.
laga. skifte nödgas avstå denna lott och i utbyte taga annan mark, som måhända
vore för hans ändamål alldeles otjänlig.
Frågan upptogs åter år 1899, nu i en av Daniel Persson i Tällberg i andra
kammaren väckt motion, däri han, med instämmande av fem andra representanter
tor Kopparbergs län, framhöll, att i anledning av de säregna förhållanden,
som vore radande i Dalarna rörande jordbruksfastigheterna, 1896 års
t* jr16 1C/S?na^enast betydelselös, utan i vissa avseenden rent av hinderlig och
skadlig, Till dessa förhållanden hade icke tagits den hänsyn, som önskligt
vant. Inom en stor del av Kopparbergs län hade sedan många år tillbaka
genom eu långt driven hemmansklyvning, en sådan styckning av jorden ägt
rum, att ett rationellt jordbruk vore nästan omöjligt. På senare tiden hade
dock allmogen kommit till insikt om det skadliga och för jordens rätta bruk
menliga i ett sadant stycknmgssystem, varför man börjat att återköpa och
inköpa sadana jordlägenheter eller rättare jordbitar, som läge intill de stycken
man förut både, för att pa sadant sätt sammanföra sina jordbitar så vitt möjligt
vore och lokala förhallanden det medgåve: och det vore just i detta avseende,
som agostyckningslagen i detta län finge en helt annan uppgift att fylla än på
de flesta andra stallen. Huru besynnerligt det än kunde förefalla, så ställde
sig saken i verkligheten sa, att befolkningen i berörda län behövde få rätt att
tillämpa agostyckningslagen för att få hemmansdelarna eller kanske rättare
b,ru1klilngs°Le]frina; *tor^e ?ch bättre sammanförda än vad de förut varit. Till
stod för att beträffande Kopparbergs län, som även i andra hänseenden intoge
en undantagsställning i jordlagstiftningen, en ändring vore erforderlig jämväl
i avseende a agostycknmg åberopade motionären vad som anförts i häradshövlngarnas
och förste lantmätarens förut berörda framställning av år 1897. I
anledning av att Konungens befallningshavande i länet icke förordat bifall "till
samma framställning i vad den avsåge före år 1859 verkställda storskiften ville
motionaren gorå gällande, att skillnaden mellan de före och efter år’l859
verkställda storskiftena icke vore så stor, som man kunde hava anledning tro på
grund av olikheten i de stadgande^ enligt vilka skiftena utförts. Ty även vid
mwfr 859 r?Stältk S,klftena hade så få utflyttningar ägt rum, och
manga hemman hade också da sammanförts så vitt möjligt varit och lokala
forhalknden det medgivit. Enligt motionärens förmenande förelåge följaktligen
ej giltiga skal for att inom ett och samma län ägostyckning skulle få
begagnas a det ena hemmanet, under det att samma förmån icke skulle beredas
utbrnt1?’ S°m 1 f^rhwten foretedde nagon annan skiljaktighet än att vara
utbrutet ur samfällighet under en något olikartad lagstiftning. Det syntes
darfor vara lämpligast att överlämna åt förrättningsmännen att i varje förekommande
fall prova, huruvida hemmanet vore av sådan beskaffenhet, Jatt det
med fordel kunde styckas. Motionaren hemställde, att riksdagen måtte för sin
de! besluta bland annat en sådan ändring i 1896 års lag, att till 2 § fogades ett
stycke av följande lydelse: »Inom Kopparbergs län vare dock ägostyckning
skifte11 dl>“/?raide-rdant blivit utbrutet endast genom stor
skifte, därest lantmataren eller, dar han av gode män biträdes, förrättnings
SlpWnPr°Vta
h™an eller hemmansdel vara av sådan beskaffenhet att ägostackning
utan olägenhet ma kunna ske.»
sWtÄnH ^ ? m0ti°n1n hänvisats, framhöll i sitt utlåtande, hurusom utskottet
trött sig finna saval att behovet av ändring i lagen i den riktning motande}
ST6 1? rr f+ramträdande ™ Kopparbergs län än inom
möttf sådln^bp+^rkpf1 m0t en. .sadan ändring i fråga om detta län icke
bni1 un 1 betänkligheter som eljest En ändring därhän, att ägostyckning
under vissa förutsättningar skulle tillåtas å hemman, vilket utbrutits
areSrr storskifte bord0 utan att medföra egentliga vådor innebära högst
avaevaida fordelar for lanet. Huruvida laga skifte framdeles komme att all
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
15
männare anlitas i de storskiftade delarna av länet, vore svårt att på förhand
bedöma, men med den därstädes i fråga om skiftesvitsord gällande inskränkningen
torde man icke sakna befogad anledning antaga, att vid de redan förrättade
storskiftena i regel komme att fa bero, synnerligast som desamma,
särskilt de efter utfärdandet av 1859 års kungl. kungörelse i ämnet förrättade-,
ofta torde vara ganska tillfredsställande. Den nya form för jordstyckning,
som ägostyckningsinstitutet innebure, skulle sålunda med nuvarande bestämmelser
sannolikt aldrig i väsentligare omfattning komma Kopparbergs län
till godo, vilket vore så mycket mer att beklaga, som densamma, enligt vad
det uppgåves, därstädes torde vara mer än i de flesta andra landsdelar av behovet
påkallad. Ju mindre anledning funnes att antaga, att storskiftena i
allmänhet komme att rubbas, desto mindre skäl funnes dessutom att förbjuda
ägostyckning å storskiftade hemman. Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i
övervägande, huruvida och i vilken mån, med hänsyn till de i Kopparbergs län
rådande särskilda förhållanden, för detta län kunde erfordras andra bestämmelser
angående ägostyckning än de i gällande lag fastställda, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Utskottets hemställan godkändes av riksdagen.
I yttrande över den i enlighet härmed avlatna riksdagsskrivelsen förklarade
sig Kopparbergs läns landsting finna alla de i skrivelsen åberopade skäl för
en undantagslagstiftning för länet i angivna avseende i synnerligt hög grad
vara för handen, varför landstinget på det kraftigaste instämde i samma skrivelse,
och detta så mycket mera som landstinget under den tid ifrågavarande
lagbestämmelse varit gällande haft tillfälle att iakttaga, att dess tillämpning
för länets invånare medfört stora olägenheter, under det att åter de fördelar,
som genom det nyinrättade ägostyckningsinstitutet varit avsedda, icke kunnat
komma länets inbyggare till godo, då största delen av jorden inom länet icke
undergått sådant skifte, som erfordrades för rättigheten till ägostyckning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, som jämväl avgav yttrande,
förklarade sig icke hava något att erinra mot bifall till riksdagens framställning,
medan lantmäteristyrelsen i underdånigt utlåtande åberopade vad styrelsen
anfört i anledning av den år 1897 gjorda framställningen.
Sedermera överlämnades ärendet till den år 1906 tillsatta skifteslagstiftningskommittén
för att vid fullgörandet av dess uppdrag komma under övervägande.
De delar av Kopparbergs län. där storskiften ägt ruin på bekostnad eller
med understöd av staten, äro Ovansiljans, Nedansiljans samt Nås och Malungs
domsagor utom Sävsnäs socken, vidare Säters socken i Hedemora domsaga
samt Svärdsjö, Envikens, Vika, Torsångs, Stora Tuna, Silvbergs och
Gustavs socknar i Falu domsaga, alltså större delen av länet.
Såsom redan i det föregående antytts, är det förklarligt, att kritiken mot ägo.
styckningsförfarandets begränsning till hemman, vilka ligga i så kallat^orubbligt
skifte, kommit att företrädesvis taga sikte på ifrågavarande delar av Kopparbergs
län. Det är visserligen sant, att obenägenhet mot laga skiften allt fortfarande
där råder hos stora delar av befolkningen, en obenägenhet, som tager sig
uttryck bland annat i strävan att slå vakt om de kända bestämmelserna i 1859
års kungl. kungörelse angående ett starkt kvalificerat skiftesvitsord. Och skenbart
kan det då framstå såsom befogat att säga, det befolkningen endast bär sig
själv att skylla, då den motsätter sig tillskapandet av förutsättningarna för
ägostyckningsförfarandets användning. Men också endast skenbart. Ty med hän
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
syn till de ofta. för den enskilde delägaren djupt ingripande följderna av ett
tfi8! • ~ )ag Vl11 i„detta sammanhang inskränka mig till att framhålla
utilyttningstyanget må man ej förtänka dalallmogen, att den hittills i regel
tvekat inför det avgörande steget till ett sådant skifte. Tillkomsten av den utredning,
vars ledning blivit av Eders Kungl. Maj :t mig i nåder anförtrodd, har
”c\halt sin grund i den övertygelsen hos statsmakterna, att dessa trakters jordiörhallanden
äro av så säregen natur, att det icke låter sig göra att där utan
vidare tillämpa för riket i övrigt avsedda bestämmelser om jorddelning. Men
ta ar saont) då måste det ock betecknas såsom föga rättvist mot denna
befolkning att a ena sidan förebrå den att vilja gå sina egna vägar och å andra
sidan för densamma avstänga tillgången till lagliga sådana.
De farhågor, vilka vid tiden närmast efter tillkomsten av 1896 års lag uttalats
rörande de menliga följderna av att nu ifrågavarande trakter uteslutits
från lagens tillämpning, hava under den långa tidrymd, som därefter förflutit
rikligen besannats.
Efter storskiftenas utförande har jorden under tidernas lopp styckats i ytterligt
små brukningsdelar med i genomsnitt endast några få hektar inägojord,
vilka vanligen utgöras av delar i ett flertal hemman i en eller flera byar. Härtill
hava olika orsaker bidragit. Till följd av den ringa tillgången på jord har den,
som velat loryarva sådan, lödgats köpa småbitar här och var, allt efter som tilltallen
yppat sig. Aven genom giften hava brukningsdelar bildats av delar i olika
hemman Vid därefter skeende arvsdelningar har i regel utlösen icke skett, utan
var starbhusdelagare fått sm andel. Detta, som bottnat i en rotfast kärlek till
hemmets jord har ofta tillämpats så, att en var delägare tilldelats jord i varje
boet tillhörande hemman eller hemmansdel, ja understundom i varje skifte inom
dylik enhet. Denom upprepade sådana delningar har splittringen på sina håll
natt gränsen för det möjliga. På senare tid har dock denna form för arvs^
delning alltmer bortlagts, och man har vinnlagt sig om att såvitt möjligt
genom köp och byte sammandraga och utvidga brukningsdelarna. Detta
u-uVu Ske pa.en gång ()ch 1 re£el eh vid ett och samma fång, med
bibehållen proportion mellan olika ägoslag. Med den sammansättning brukningsdelarna
fatt har det kamerala sambandet mellan olika ägor alltmer
iorlorat sin betydelse. Därtill har ock medverkat, att ägorna till ett och
samma hemman ofta äro vitt spridda. Det är sålunda icke ovanligt, att en
inäga jämte åtföljande hemskogsmark, som gränsar intill en viss brukningsdel
och följaktligen lämpar sig till gemensamt bruk med denna, fått åt sig uriagd
labodeskogsmark i en fäbod flera mil avlägsen från den, i vilken ifrågavarande
brukningsdel äger skogsmark. Skulle å andra sidan en närgränsande hemmansdel
till alla agoslag vara lämplig att sammanföras med brukningsdelen i fråga,
har mahända agaren av denna hemmansdel intresse av att behålla exempelvis
iäbodeskogsmarken, som ligger intill annan honom tillhörig skogsmark, medan
det däremot är för honom fördelaktigt att få avyttra återstående ägor, vilka äro
olämpligt belägna i förhållande till hans övriga jord, och i stället skaffa sig ersättning
i annan, mera gynnsamt belägen mark. Å ömse sidor spela olika faktorer
in och det torde vara mera en tillfällighet, om det önskade syftet, vilket är
värt all uppmuntran, vmnes genom överlåtelse av en klyvningslott. Nöjer sig
ej köparen av dylik hemmansdel att få den genom privat överenskommelse utlagd
utan påkallar sådan lantmäteriförrättning, som omförmäles i 94 § första
stycket sista punkten i skiftesstadgan (så kallad laga delning), kan han icke
enligt nu gällande bestämmelser med säkerhet påräkna, att vid utläggandet av
hans lott huvudvikt fästes, vid hans intresse att få den sammanförd med hans
Övriga, _i klyvningen icke ingående brukningsdel. Dessa förrättningar, vilka i
T1 jp.!^“het ofta kunna jämställas med mindre laga skiften, hava ock visat sig
medföra avsevärda kostnader i förhållande till de små områden det här är fråga
IT
Kungl. Maj: Is proposition nr ld;S.
om. Enär berörda laga delningar icke torde kunna mot delägares bestridande äga
rum, då delägarna för sina andelar sämjevis hävda vissa områden, samt hemmanen
i dessa trakter så gott som undantagslöst, åtminstone i inägorna, innehavas
på nämnda sätt, får denna delningsform sin huvudsakligaste tillämpning å arvfallen
jord. Beträffande andra fång än arv skulle praktiskt taget någon form
för utbrytning icke finnas.
Då sålunda hemmansklyvning såsom form för upplåtelse är föga ägnad att
befordra en sammandragning av brukningsdelarna, måste det betecknas såsom
högst beklagligt, att ägostyckning icke kunnat användas i dessa trakter, där ett
dylikt förfarande bort vara självskrivet såsom det väsentligaste medlet att leda
jordupplåtelserna i en sund riktning. Man torde utan överdrift kunna säga, att
det nya förfarandet varit mer behövligt där än annorstädes i riket. Försatta i
denna missgynnade undantagsställning, hava jordägarna av inneboende kynne
och genom tidigare olämplig undantagslagstiftning förvärvad vana valt att gå
sin egen väg vid sidan av lagen. De hava icke velat avstå från den för jordförhållandena
därstädes alldeles särskilt betydelsefulla fördelen att få på marken
bestämma de områden, vilka skola ingå i upplåtelsen. Då dessa områden icke
kunna utbrytas och följaktligen lagfart ej heller erhållas å dem, uträknas huru
stor andel av hemmanets inägojord ingår i upplåtelsen, varefter fastigheten i
fångeshandlingen betecknas med det uträknade andelstalet. Ännu i dag anlitas
detta tillvägagångssätt, och man kan säga att såsom allenast andel av hemman
betecknade fång så gott som undantagslöst avse vid upplåtelsen till läge
och gränser bestämda områden. Läget å märken anges som sagt icke, på sin
höjd antydes, exempelvis genom ett sådant uttryck som »10 reducerade snesland
fäbodejord i Skallskog». Hava å jordtalet belöpande andelar av vissa utägor
undantagits från upplåtelsen, har man understundom, för att få lagfart, underlåtit
alt anmärka förhållandet i fångeshandlingen. Anges intet undantag från
upplåtelsen, utan betecknas fastigheten utgöra visst antal snesland eller tunnland
reducerad jord, avses dock vanligen att alla åtföljder skola ingå i fånget. Så kan
till och med vara fallet, då upplåtelsen betecknats avse visst antal enheter reducerad
inägojord, medan samma uttryckssätt i andra fall använts för att beteckna
en avsöndrad inäga. Såsom exempel på beteckningar, då fånget avser ägor i olika
förhållande, kunna anföras: »10 snesland reducerad jord med därtill och till
ytterligare 10 snesland hörande skogsmark», »25 tunnland reducerad jord utan
andra åtföljder än hemskogsmark för 10 tunnland», »50 snesland reducerad jord
utan annan skogsmark än andel i första hemskogsskiftet» o. s. v.
Att denna maskering av ägostyckningsavtalen medför en synnerlig oreda i
fastighetsväsendet, är uppenbart. Fångeshandlingarnas vaga uttryck ge alldeles
intet eller ock ett ofullständigt material vid avgörandet av liige och gränser
för varje delägares innehav. Ofta uppstår tveksamhet, huruvida fånget
över huvud avsett en hemmansdel eller endast en avsöndring. Avsöndringsinstitutet
har — delvis på grund av att ägostyckningsförfarandet icke kunnat
tillämpas — använts utan hänsyn till lagstadgade inskränkningar, och vid upplåtelse
av avsöndring har ofta använts samma uttryckssätt som vid upplåtelse
av hemmansdel. Mången gång hava- kontrahenterna ej själva gjort klart för
sig, huruvida det ena eller andra fallet föreligger. Har i fångeshandlingen ej
angivits från upplåtelsen i själva verket undantagna, till andelstalet hörande
ägor, bänder det. att köparen med begagnande av denna ofullständighet gör
anspråk på hela hemmansdelen, eller oek väckes sådant anspråk av godtroende
förvärvare i andra hand. Om en längre tidrymd förflutit efter upplåtelsen,
torde det mången gång vara svårt att utreda, huru därvid tillgått. Ibland, men
troligen mera siillan, växlas dock vid sidan av den handling, som är avsedd att
ligga till grund för fångets lagfarande, kontrakt, däri det upplåtna noggrant
angivits till läge och gränser.
Bihang Ull riksdagens protokoll W£!,. 1 samt. !)() höft. (AV lits.)
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
o Den bristande överensstämmelsen mellan upplåtelsernas verkliga innebörd och
fångeshandlingarnas avfattning lämnar öppet ett rikt fält för processer. Mot
vad man kunde vänta, hava dock äganderättstvisterna varit förhållandevis få.
Detta torde bottna i en viss inbördes lojalitet mellan delägarna, i sämsta fall
beroende på en känsla av att alla hava samma svaga rättsställning. I själva
verket lära delägarna vanligen hava rätt väl reda på sina ägor på marken och.
efter vad för mig uppgivits, kan man säga, att delägarnas rätt i allmänhet
icke^ är i egentlig mening stridig, men däremot tilltrasslad. Jag kommer här
in på en annan sida av det rådande systemet, den synnerligen bristfälliga fastighetsredovisningen.
Ehuru fångeshandlingarnas oegentliga avfattning onekligen
bidragit att förvärra situationen härutinnan — bland annat därigenom att
de privata jordtalsbestämningarna ofta utförts oriktigt, så att hemmansdelarnas
sammanlagda jordtal kommit att över- eller understiga hela hemmanets — så
får dock anledningen till denna bristfällighet i första hand tillskrivas den omständigheten,
att all fastighetsbildning, på den grund att ägostyckningsförfarandet
ej far användas, praktiskt taget är utesluten. Förut är berört, hurusom
ej heller hemmansklyvningsformen — om den nu undantagsvis överhuvud skulle
vara lämplig vid här ifrågakommande upplåtelser av jord — kan komma till
användning, där andelarna redan äro, om ock endast genom privat sämjedelning,
utbrutna. Dessa andelar kunna sålunda icke erhålla jordregisternummer
och i de nya fastighetsböckerna upptagas å särskilda upplägg, varigenom dessa
böcker, i saknad av anslutning till den faktiska jorddelningen, komma att ge
en synnerligen otillförlitlig bild av denna. På förhand förvissade om att icke
kunna erhålla lagfart, underlåta ägarna ofta att för rätten framlägga sina mer
eller mindre oegentliga fång. De lagfarna fången ge av förut anförda skid
föga upplysning om fastigheterna. Har en person del i ett hemman på grund
av flera fång, vilka var för sig avse sämjevis på marken bestämda områden.
ånger han ofta vid upplåtelse av mark, vare sig hemmansdel eller avsöndring,
upplåtelsen såsom gjord från summan av fångens andelstal i hemmanet. Om å
endast en del av fången beviljats lagfart, användas tillgängliga lagfartsbevis
såsom åtkomst, utan hänsyn till att upplåtelsen i själva verket skett från mark.
som sämjevis utlagts genom annat fång. Huru härmed förhåller sig, saknar
rätten möjlighet att bedöma. Avser upplåtelsen en avsöndring från en genom
sämjedelning utbruten ägolott, framgår ej av jordregistret, vilken del av hemmanet
utgör stamfastighet. Aven i fråga om gravationsförhållandena uppstår
en stor och beklaglig rättsosäkerhet. Detta, om jag så får säga. flytande tillstånd
hade genom legal utbrytning kunnat förebyggas.
Att sålunda frånvaron av ett ägostyckningsinstitut haft synnerligen olyckliga
följder för ifrågavarande bygder, ligger i öppen dag och torde väl numera
knappast bestridas från något håll. Vid de sammanträden. Dalautredningen i
september 1923 höll med ortsbefolkningen i åtskilliga av dessa trakter, framhölls
ständigt huru ödesdigert denna undantagsställning verkat. Även lantmäteristyrelsen
har i en underdånig skrivelse den 28 januari 1919 givit uttryck
åt samma uppfattning samt betonat, att behovet av annat sätt för jorddelning
än hemmansklyvning och jordavsöndring inom ifrågavarande trakter gjort sig
kännbart med minst samma styrka som annorstädes. I skrivelse den 3 september
1921 till lantmäteristyrelsen har överlantmätaren i Kopparbergs län anfört,
att för ett rationellt botande av missförhållandena endast den väg
syntes framkomlig, som _ ledde till ett nytt ägostycknings- eller jorddelningsinstitut,
vilket beredde möjlighet för ägostyckning även inom endast
genom storskifte utbruten fastighet. De betänkligheter, vilka tidigare
framkommit, hava uteslutande hänfört sig till frågan om ägostyckningslotts
ställning vid blivande skifte. Visserligen torde åt ägolott, som utlägges
vid ägostyckning å storskiftad fastighet, icke böra tillerkännas orubb
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
It)
likhet, utan ägolotten härutinnan jämställas med lott, som utbrutits genom
provisionel! hemmansklyvning. Men det är härvid att märka,.att då i nu avsedda
orter det stora flertalet upplåtelser av hemmansdelar icke avse bildandet
av nya jordbruk utan, på sätt förut skildrats, komplettering av redan befintliga
brukningsdelar, ägaren i allmänhet torde hava mindre intresse av att vid kommande
skifte varda bibehållen vid samma mark än av att få sin lott utlagd, såvitt
möjligt, intill hans övriga jord, som vid skiftet kanske undergått rubbning.
Där åter mark förvärvats i sådant särskilt syfte, att ändamålet skulle
genom rubbning av lotten förfelas, torde det upplåtna härutinnan närmast hava
anspråk på enahanda skydd som avsöndring, och för övrigt tages ju vid skifte
hänsyn till vissa »särskilda lägenheter», vilka icke lämpligen kunna utbytas.
Jag finner mig i detta sammanhang redan nu böra fastslå, att ett stadigt ögonmärke
vid det av mig ledda arbetet med särskild skifteslagstiftning för Dalarna
är att i görligaste mån söka inskränka utflyttningstvånget.
Enligt min mening bör sålunda hinder ej anses föreligga mot att låta befolkningen
i nu ifrågavarande delar av länet sent omsider komma i åtnjutande av
de fördelar, som ett ägostyekningsf erfarande av nu angiven art erbjuder.
Det lär utan vidare vara uppenbart, att hemmansdel, tillkommen vid provisionel!
hemmansklyvning, bör uti ifrågavarande hänseende likställas med hemman,
som utbrutits vid storskifte. Däremot torde det för närvarande icke vara tillrådligt
att utsträcka ägost,vekningsförfarandet jämväl till hemmansdelar, vilka
icke utbrutits genom lantmäteriförrättning. Huru dessa, ofta egendomligt och
oegentligt sammansatta sämjelotter skola behandlas, är under övervägande i
Dalautredningen, och det är min avsikt att innevarande år på platsen undersöka
förhållandet. Arbetet torde komma att i första hand inriktas på utfinnandet
av lämpliga åtgärder för att få fastslaget den faktiska jorddelningen på
marken. Innan dess torde berörda fastigheter icke äga sådan stadga, att de
kunna tjäna såsom utgångspunkt för den fastighetsbildning, en ägostyckning
innebär. Ur jordregistersynpunkt skulle det ock vara mindre tillfredsställande
att öka antalet av de registerfastigheter, vilkas samband med den överordnade
enheten icke kan med bestämdhet avgöras. Redan nu kan såsom exempel på
sämjelotter, vilka uppenbarligen icke kunna bliva föremål för ägostyckning,
nämnas, att vid arvsdelning av ett bo, bestående av flera hemman eller hemmansdelar,
icke sällan en delägares lott utlägges i endast viss eller vissa av
dessa fastigheter, oaktat han enligt skiftesinstrumentet erhållit sin proportionella
andel i alla fastigheterna.
Numera finnes här endast ett mindre antal odelade hemman. Även genom
äldre legala delningar utbrutna lotter torde i allmänhet hava undergått vidare
styckning. I betraktande dessutom av att legala delningar blott i
ringa utsträckning ägt rum och att ägostyckning icke synes böra tillåtas
annat än å hela hemman och legalt utbrutna hemmansdelar, skulle ägostyckningsinstitutets
införande i ifrågavarande trakter bliva av ringa praktisk
betydelse, därest det icke får komma till användning för att utbryta
ilo otaliga, genom fingerade andel sfång tidigare upplåtna områdena. Detta
inses lätt, om man betänker, att endast i sällsynta fall kontrahenterna i fångeshandlingen
angivit de upplåtna områdena till läge och gränser och att de områden,
som i framtiden komma att avyttras, i regel lära upplåtas från sämjevis
utlagda hemmansdelar, varå styckningsförfarandet,, som förut anförts, tills vidare
icke bör tillåtas. Endast med en sådan utvidgning av förfarandets tilllämpning,
som nu nämnts, skulle sålunda en ny lagstiftning i nämnvärd utsträckning
kunna nå de upplåtelser, vilka skett från hela hemman och legalt
utbrutna hemmansdelar. Beredes möjlighet att på nämnda sätt återföra de
gamla fången till deras verkliga innehåll genom en gradvis skeende utbrytning
20
Kung!. Maj:ts proposition nr 123.
från större till mindre delar, skulle vågen ligga öppen för eu allmän tillämpning
av förfarandet å framtida upplåtelser.
Att sålunda tillämpa ett styckningsförfarande för att utbryta ägor. vilka i
handlingarna betecknats allenast såsom en kvotdel, kan val synas innebära en
alltför genomgripande åtgärd. Häremot må framhållas, att de i dessa trakter
rådande oegentliga förhållandena, vilka icke hava någon motsvarighet annorstädes
i riket, fordra en särskild behandling. För att ernå ordnade jordförhållanden
i Dalarna är det ofrånkomligt att undanröja den rådande rättsosäkerheten,
och därvid synes mig böra eftersträvas att leda utvecklingen i en riktning,
varigenom kontrahenternas ömsesidiga avsikt förverkligas och rättsförhållandet
mellan delägarna i ett hemman bringas till överensstämmelse med de
taktiska och ostridiga innehaven på marken. Fn motsatt väg. med huvudvikt
fäst vid fångeshandlingarnas formella betec.kningssätt, skulle snarast uppväcka
och befordra illojala spekulationer. Givet är. att man beträffande dessa ömtåliga
förhållanden måste framgå med stor försiktighet för att undvika slitningar.
\ ilka medel än kunna befinnas lämpliga för att i större omfattning fastslå "delägarnas
rätt, måste det då anses såsom en lycklig omständighet, om detta arbete
får av delägarna själva inledas i den utsträckning, som kan ifrågakomma
vid en styckningsåtgärd. I betraktande av att innehaven på marken och delägarnas
rätt i fastigheten i allmänhet icke äro tvistiga, är det att förvänta, att
flertalet av de förut omnämnda, oegentligt avfattade upplåtelserna av områden
inom vissa gränser skola kunna läggas till grund för ett styckningsförfarande.
Enär Kopparbergs län i åtskilliga andra avseenden i jordlagstiftningen likställes
med de norrländska länen, bör vid införandet av ett styckningsinstitut i
de delar av förstnämnda län. vilka i viss mån hava en norrländsk prägel, tagas
i övervägande, huruvida då också eu tillämpning av lagen den 2ö juni 1909 om
inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning kan vara påkallad. Den i 3
i 1909 års lag uttryckta principen, att till inägojorden böra läggas andra ägor
i den myckenhet att fastigheten varder tjänlig för jordbruksändamål, är självfallet
berättigad även vidkommande nu ifrågavarande trakter. Men den i nyssnämnda
lag angivna vägen för vinnande av detta mål bör likväl icke här komma
till användning. Mot bakgrunden av förut skildrade egendomliga förhållanden,
i synnerhet det lösliga sambandet mellan brukningsdelar och kamerala enheter,
torde lätt inses, att ett iakttagande av nyssnämnda lagrum skulle direkt motverka
ändamålet med upplåtelserna. ^ Ehuru de upplåtna områdena långt ifrån
alltid äro så beskaffade, som i 1909 års lag föreskrives, vinnes dock samma mål
säsong resultatet av flera fång. Några olägenheter hava icke, såvitt jag erfarit ,
uppstått av att allmogen härvidlag haft fria händer. Offentlig tillsyn över
att inägojorden icke blottas på skogsmark är så mycket mindre behövlig, då
det snarare är på inägojord, som här råder brist. På sina håll i övre Dalarna
kan man rent av tala om en jordhunger, och må, det såsom en egendomlig motsättning
framhållas, att den norrländska lagstiftningen närmast tillkom såsom
ett bondens skydd mot bolagens taktik att frånstycka inägojorden. medan ett
frigörande från skogsbolagen av deras inägojord på vissa håll i Dalarna för
närvarande utgör ett allmogens önskemål. I övrigt förefaller det mindre lämpligt
att anlägga strängare jordpolitiska principer beträffande de obetydliga områden,
vilka avyttras från och läggas till fastigheter, som nästan stå på gränsen
till egna hem, och man kan, av erfarenhet, icke utan skäl hysa farhåga för
att allmogen, hellre än att för varje jordbit underkasta sig de formaliteter och
den kostnad ett iakttagande av 1909 års lag medför, skulle underlåta att begagna
ägostyckningsförfarandet.
I enlighet med nu angivna riktlinjer har jag utarbetat bilagda förslag till
lag angående ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av sta
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
21
ten storskiftade delarna av Kopparbergs län jämte därmed sammanhängande
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring och förslag till lag om ändrad lydelse
av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång
till fast egendom. . .
På den allmänna jorddelningslagstiftningens område föreligger till granskning
ett lagförslag, däri upptagits en delningsform, avstyckning, avsedd att ersätta
bland annat ägostyckning. Enligt förslaget skulle avstyckning kunna äga
rum jämväl i de trakter, om vilka nu är fråga. Men även om detta förslag upphöjes
till lag, torde icke kunna undvikas, att de storskiftade socknarna i Dalarna
böra intaga en särställning. Så blir givetvis fallet i fråga om behandlingen
av de förut omnämnda fingerade andelsfången. Även i ett annat hänseende
lära undantagsbestämmelser erfordras. För tillstånd till avstyckning torde nämligen
komma att uppställas sadana villkor, särskilt i avseende a möjligheten att
kunna sammanlägga styckningslotterna med annan fastighet, att förfarandet i
nu ifrågavarande trakter, där upplåtelserna i sa avsevärd omfattning avse lotter
till sammanläggning, skulle få endast ringa tillämpning, intill dess för dessa
trakter lämpade bestämmelser om sammanläggning utarbetats. Visserligen
kunde det då tänkas lämpligt att redan från början ansluta undantagsbestämmelserna
till det pågående allmänna lagstiftningsarbetet. Då emellertid därigenom
kan föranledas avsevärt dröjsmål, har jag ansett mig höra redan nu
framlägga förslag i ämnet på grundvalen av gällande lag. För ordnandet av
jordförhållandena i Dalarna är det av betydelse, att ägostyckningsförfarandet
snarast möjligt får tillämpas. Det skulle bliva ett första bidrag i arbetet att
bringa överensstämmelse mellan fångeshandlingarna och de på upplåtelserna
grundade markinnehaven, och den erfarenhet, som därvid vinnes, kommer helt
visst att bliva till nytta vid den vidare utredningen i denna fråga. Medan det
ännu är görligt, bör ock för styckningsförrättningarna i största möjliga utsträckning
utnyttjas den ingående kännedom, en del äldre personer, vilka bistått
vid upprättandet av fångeshandlingar, äga om upplåtelsernas innebörd.
Angående de särskilda bestämmelserna i huvudförslaget må i övrigd framhållas
:
1 §•
T enlighet med det uti ifrågavarande orter allmänt vedertagna bruk avses bär
med hemman åbolott, som utlagts vid storskifte.-
Enär i de trakter, om vilka här är fråga, ej torde förefinnas något egentligt
behov av att få tillämpa ägostyckningsförfarandet jämväl då upplåtelse ej föreligger,
har denna form för ägostyckning icke upptagits i förslaget.
Då man talsräkning ej är i bruk i de trakter, vara lagen är tillämplig, skall i
stället fördelas hemmanet åsatt jordtal.
4 §.
Ägare av lott. utlagd genom fastställd ägostyekning, äger att vid blivande
skifte njuta sitt innehav till godo. Samma förmån bör då ock tillerkännas ägare
av lott, som utbrutits genom här avsedd ägostyekning. Den i förevarande paragraf
inryckta bestämmelsen härom skulle ju komma att utgöra en sådan för
viss landsort avsedd särskild författning, vartill första punkten av 69 skiftesstadgan
hänvisar. Det har därför ej ansetts pakallat att vidtaga någon ändring
i andra punkten av nyssnämnda lagrum för utmärkande därav att ägo
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
styckning, soni icke fastställts, i förevarande hänseende skulle komma att få
samma verkan som fastställd sådan.
5 §•
Understundom har vid klyvning förekommit, att andel i hemman och från
samma hemman upplåten avsöndring sammanförts till en lott, eller ock att
hemmansdel av sådan beskaffenhet, att den icke bort utbrytas annorledes än genom
ett stycknmgsförfarande, behandlats såsom klyvningslott. Något för de i
lotten ingående ägoområdena gemensamt andelstal finnes då ej att fördela. I
stället skall vid styckning av sådan lott bestämmas det inbördes förhållande,
efter vilket styckningslotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens
allmänna utskylder och besvär.
Underdånigst
ANSHELM BERGLÖF.
Stockholm den 5 februari 1924.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
23
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
om ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län.
1 §•
Har ägare av hemman, som utbrutits vid på bekostnad eller med understöd
av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs län, till annan upplåtit viss
till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, ma ägostyckning
ske på de villkor och med tillämpning i övrigt av de bestämmelser, som innehållas
i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,
där ej i denna lag annorlunda stadgas.
Har i avhandling rörande upplåtelse före denna lags ikraftträdande av jord
från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom
viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, dät av omständigheterna
eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom
hemmansdel.
2 §.
I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.
3 §''
Ägostyckning enligt denna lag utgör ej hinder för sedermera sökt laga skifte,
och må förty fastställelse å styckningen icke meddelas.
4 §.
Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av enligt denna lag
verkställd ägostyckning, som vunnit laga kraft, skall sådan delägare erhålla vad
enligt uppskattning svarar mot de ägor.
5 §•
Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som
utbrutits genom sådan klyvning, som i 94 § första stycket sista punkten i
skiftesstadgan sägs, eller tillkommit genom ägostyckning.
Har vid klyvning, som i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott
med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning å
sådan hemmansdel, i stället för att jordtal asättes varje lott, bestämmas det
inbördes förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens
allmänna utskylder och besvär.
2 4
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 3 § i lagen den ?7 juni 18% om hemmansklyvning,
ägostyckning och jord avsöndring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemman sklyvning,
agostyckning och^ jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss
till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti
det rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i
överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av
delägarne, ägostyckning ske.
Huruledes vid upplåtelse av hemmansdel ägostyckning må ske inom de på
bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs
län, därom är särskilt stadgat.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom.
oHärigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse
:
Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna
bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej
beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, vunnit laga kraft.
Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avSer ägostyckning från
lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.
Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,
må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
25
Bilaga C.
Till Konung en.
Genom nådig remiss den 5 februari 1924 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
lantmäteristyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande angående ett av f. d.
justitierådet Anshelm Berglöf avgivet förslag till lag om ägostyckning inom
de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs
län m. m.; och tillåter sig styrelsen till åtlydnad härav i underdånighet
anföra följande.
Uti sitt den 28 januari 1919 dagtecknade och i föreliggande förslag omförmälda
underdåniga utlåtande över de förslag rörande lantmäteriväsendet, som
på sin tid avgavs av 1917 års lantmäterikommission, anförde lantmäteristyrelsen
i samband med frågan om statsbidrag till lantmäteriförrättningar följande:
»Enligt hittills gällande lagstiftning: utgör fastställt laga skifte i regel förutsättning
för tillämpning av ägostyckningsinstitutet. Till följd härav har detta
institut hittills i endast ringa utsträckning kommit till användning i Kopparbergs
län. Detta förhållande har icke oväsentligt bidragit till den oreda beträffande
fastighetsförhållandena, som råder inom stora delar av länet. Behovet
av annat sätt för jorddelning än hemmansklyvning och jordavsöndring
har nämligen där gjort sig kännbart minst med samma styrka som annorstädes,
och följden har blivit, att behovet sökt sig utvägar vid sidan av lagstiftningen.
Detta, förhållande ger ett ytterligare stöd åt den uppfattning styrelsen vid behandling
av frågan om skifteslagsindelningen uttalat eller att den utveckling
förhållandena inom länet tagit icke enbart borde tillskrivas inrotad sedvänja
och säregna egenskaper hos befolkningen utan även berodde på den undantagsställning,
som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om villkoren för jordens
delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de bestämmelser, vilka under särskilda
tider gällt, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas efterlevnad
jämte samma bestämmelsers bristande ändamålsenlighet.
Det är emellertid klart, att flera tiotal år komma att gå åt, innan, efter det
skifteslagsindelning blivit genomförd, laga skiften allmänt komma att utföras
inom länet. Intill dess är det emellertid angeläget, att man successivt, i den
mån anledning förekommer, söker att undanröja de svåraste missförhållandena.
----- ...
Intill dess i samband med en ny jorddelningslagstiftning ägostyckningsinstitutet
möjligen kan bliva tillämpligt inom de storskiftade trakterna i Kopparbergs
län, torde reda i fråga om jordförhållandena där kunna befrämjas utom
genom användning av avsöndrings- och hemmansklyvningsförfarandena genom
mantalssättning eller däremot svarande fördelning av jordatalet eller inägojordens
uppskattningsinnehåll.------—
Förhållandena inom vissa orter av länet åskådliggöras bäst därigenom, att
en jordägare, som ämnar söka förordnande för en lantmätare att verkställa utbrytning
av sina ägor, ofta är ur stånd att avgöra, genom vilken förrättning
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
detta bor ske Emellertid torde vara klart, att i eu och samma förrättning ofta
kali mga ohka slag av åtgärder. Förrättningen består emellertid till huvudsaklig
de! av utredning, och uppgiften på det hela taget är att skapa eu rättslig
grundval för de bestående besittningsförhållandena.-----»
Kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag har i sin den 29 januari
JJ21 avgivna, redogörelse för sin verksamhet förordat åtgärders vidtagande för
åstadkommande av en särlagstiftning på jorddelningens område för ifrågavarande
delar av Kopparbergs län. Enligt kommissionens framställning borde
denna särlagstiftning avse skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten samt
eventuellt även andra delar av jorddelningslagstiftningen, varvid särskild uppmärksamhet
borde ägnas avstyckningsinstitutet. Kommissionen upptog emelioin
1..S|n frånhällning även lantmäteristyrelsens i utlåtandet den 28 januari
1919 väckta förslag om särskilda utredningsförrättningar, och uppgav sig hava
tunmt, att sådana vore erforderliga för att den väntade nya lagstiftningen i
fråga om sekundär jorddelning särskilt vad anginge avstyckningsinstitutet
samt sammanläggning av fastigheter med fördel skulle kunna tillämpas i orten.
Uti sitt utlutande den 12 lebruari 1921 över ovanberörda framställning av
kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag framhöll lantmäteristyrelsen.
att det vore ostridigt, att alldeles särskilda förhållanden vore rådande uti ifrågavarande
orter och att dessa förhallanden enligt styrelsens mening vore av den
omfattning och art, att stor sannolikhet funnes för att en närmare utredning
komme att ådagalägga behovet av särbestämmelser även vad anginge andra
delar av skiftes lagstift ningen än frågorna om skiftesvit sord och utflyttningstvång.
I fråga om behovet av särskilda utredningsförrättningar anförde lantmäteristyrelsen
följande:
»Behovet av sådana framträder allt mer och mer. Åstadkommande av klarhet
i fråga om den nuvarande fastighetsindelningen är bland annat oundgängligt,
för att de föreslagna bestämmelserna om avstyckning och sammanläggning
av fastigheter skola kunna med framgång tillämpas. För lantmäteristyrelsens
del famträder önskemålet om igångsättande av en utredning för ernående
av en lagstiftning rörande de föreslagna utredningsförrättningarna så
mycket angelägnare, som de personer i bygden,“vilka framför andra genom att
stå befolkningen till tjänst vid förrättandet av bouppteckningar och arvskiften
samt äganderättsöverlåtelser äro väl insatta i ortens jordförhållanden, i allmänhet
äro till åren komna, så att man icke under någon längre följd av år kan påräkna
deras sakkunskap vid verkställandet av blivande utredningsförrättningar.
»
Nu föreliggande förslag torde kunna betraktas såsom en fullföljd av de utvägar
lantmäteristyrelsen och kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag
tidigare anvisat för att få ordning och reda uti jordförhållandena inom de orter,
varom här är fråga. I så måtto innebär förslaget ett avsteg, som det avser att,
utan avvaktan på tillkomsten av den väntade nya skifteslagstiftningen, åstadkomma
möjlighet att tillämpa ägostyckningsförfarandet och att denna möjlighet
sökes utan tillfälle att låta ägostyckningen föregås av eu utredningsförrättning.
Att frågan framföres utan att avvakta den nya allmänna skifteslagstiftningen
torde i betraktande av denna lagstiftnings nuvarande läge vara
förklarligt. Vad däremot angår förhållandet till de ifrågaställda utredningsförrättningarna
ställer sig saken något annorlunda.
I avseende å dessa förrättningar eller däremot svarande åtgärder anföres i
föreliggande framställning följande:
_ »Det lär utan vidare vara uppenbart, att hemmansdel, tillkommen vid provisionel!
hemmansklyvning, bör uti ifrågavarande hänseende likställas med
hemman, som utbrutits vid storskifte. Däremot torde det för närvarande icke
vara tillrådligt att utsträcka ägostyckningsförfarandet jämväl till hemmansde
-
Kungl. May.ts proposition nr 123.
27
lar, vilka icke utbrutits genom lantmäteriförrättning. Huru dessa, ofta egendomligt
och oegentligt sammansatta sämjelotter skola behandlas, är under övervägande
i Dalautredningen, och det är min avsikt att innevarande år på platsen
undersöka förhållandet. Arbetet torde komma att i första hand inriktas på utfinnandet
av lämpliga åtgärder för att få fastslaget den faktiska jorddelningen
på marken. Innan dess torde berörda fastigheter icke äga sådan stadga, att de
kunna tjäna såsom utgångspunkt för den fastighetsbildning, en ägostyckning
innebär. Ur jordregistersynpunkt skulle det ock vara mindre tillfredsställande
att öka antalet av de registerfastigheter, vilkas samband med^den överordnade
enheten icke kan med bestämdhet avgöras. Redan nu kan såsom exempel på
sämjelotter, vilka uppenbarligen icke kunna bliva föremål för ägostyckning,
nämnas, att vid arvsdelning av ett bo, bestående av flera hemman eller hemmansdelar,
icke sällan en delägares lott utlägges i endast viss eller vissa av
dessa fastigheter, oaktat han enligt skiftesinstrumentet erhållit sin proportionella
andel i alla fastigheterna.»
En riktig uppfattning av innebörden av dessa uttalanden, vilken vinnes, om
de ses mot bakgrunden av den redogörelse om de nuvarande förhållandena, som
återfinnes å sid. 11 och 121 uti föreliggande framställning, giver stöd åt lantmäteristyrelsens
tidigare ståndpunkt att utredningsförrättningarna, som i. regel
avsetts skola omfatta en storskifteslott, böra föregå ägostyckningsinstitutets
införande i orten eller förhållandena i allt fall ordnas så, att detta institut
ej lagfästes, utan att samtidigt möjlighet öppnas att genom utredningsförrättningar
skapa en legal fastighetsindelning, som utgör förutsättning för verkställande
av ägostyckning.
Av stor betydelse för ett ståndpunktstagande huruvida man utan tillgång till
en lagstadgad ordning för legalisering av de nuvarande besittningsförhållandena
bör införa ägostyckningsinstitutet, bör givetvis vara den omfattning, i
vilken man kan antaga att förutsättningarna för ägostyckning finnas utan en
sådan legalisering. Denna fråga torde vara mycket svår att, fa besvarad på
ett någorlunda tillfredsställande sätt. Även om man kan utgå ifrån att dessa
förutsättningar finnas i en icke alldeles obetydlig omfattning, synas betänkligheter
yppa sig härutinnan, att förslaget såsom ofrånkomligt räknar med
ägostyckning på grundval av avhandlingar, som upprättats utan tanke pa förefintligheten
av eu lag sådan som den föreslagna. Det kommer i så fall att tillkomma
förrättningsmannen — gode män torde sällan komma att anlitas utan
lagstadgande därom — att jämte närvarande sakägare tolka dessa avhandlingar.
Emellertid är det ingalunda säkert, att denna tolkning blir densamma,
som kommit att framgå, därest alla i storskifteslotten intresserade vant tillståcles
och uppvisat sina fångeshandlingar samt framfört sina anspråk. Härtill
kommer, att det icke synes uteslutet, att de erfarenheter, som kunna komma att
göras, innan förslag till lagstiftning om utredningsförrättningar föreligger,
kan komma att bliva av betydelse även för lagstiftningen om ägostyckning.
Ehuru lantmäteristyrelsen på sätt nu anförts hyser betänkligheter mot ett
framförande av ägostyckningslagstiftning för orten utan sammanhang med en
lagstadgad ordning för legalisering av den nuvarande fastighetsindelningen,
anser sig styrelsen emellertid ej böra avstyrka att sa sker.
Emellertid håller lantmäteristyrelsen före, afl med hänsyn till angelägenheten
av att blivande ägostyckningar komma att verkställas pa ett betryggande
sätt och att den fastighetsbildning, som genom dem kommer till stånd, verkligen
skall innebära ett steg mot bättre förhållanden, en granskning och provning
av förrättningarna är erforderlig. En sådan granskning och provning har ju
ansetts erforderlig beträffande ägostyekningar i allmänhet och är det desto mera
1 Sid. 17 cell 18 bär ovan.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
i fråga om ifrågavarande trakter av Dalarna, där jordförhållandena aro än mer
invecklade an annorstädes.
Anledningen att man det oaktat i föreliggande förslag avstått därifrån lärer
a ara att söka dan. att man ej genom en fastställelse av ägostvckningsförrättmngarna
velat föranleda, att desamma skulle lägga hinder i vägen för framdeles
skeende laga skiften.
Emellertid lärer eu dylik fastställelse ej vara det nödvändiga komplementet
till eu provning av eu förrättnings laglighet. Prövningen synes lämpligen böra
goras av agodelmngsrättens ordförande och, därest stadgande härom meddelas,
torde clarav i olja. att den förberedande granskningen kommer att verkställas av
overlantmatarna. Därest anledning därtill förekommer, bör förrättningen hänskjutas
till agodelningsrätten, som bör äga att undanröja förrättningen eller
ioreskriya ändring Förekommer ej anledning att hänskjuta förrättningen till
agodetningsratten eller har föreskriven ändring skett, bör ägodelningsrättens
ordförande förse akten med bevis att förrättningen vunnit laga kraft.
J samband härmed anser sig lantmäteristyreisen böra fästa uppmärksamhet
ten a i oljande.
Beträffande hittills verkställda sådana klyvningar, som avses i 94 § första
stycket sista punkten skiftesstadgan och som nästan uteslutande förekomma
inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län, kan sägas, att många av dem äro
uttöjda pa ett otillfredsställande sätt även vad ang*år redovisningen av de ägoområden
eller andelar i sa dana, som tillhört föremålet för förrättningarna. Den
med aren 1909 och 1910 genomförda omorganisationen av lantmäteriväsendet
bär härutinnan icke medfört önskvärd ändring. Detta beror på att ifrågavarande
slag av förrättningar icke äro underkastade granskning på samma sätt
som gäller för förrättningar, vilka skola fastställas. Enligt lantmäteristyrelsens
mening bor darior i samband med införande av ägostyckningsinstitutet detta
missförhållande undanröjas och en granskning etter nvss angivna normer föreskrivas.
Det må visserligen vara sant, att eu stor del upplåtelser uti ifrågavarande
orter avse komplettering av redan befintliga brukningsdelar och att några olägenheter
hittills icke uppstått av att allmogen haft fria händer, men detta förhållande
innebär därför ingen garanti för att icke, om ägostyckningsinstitutet
lnlores såsom en legal jorddelningsform, olägenheter komma att uppstå. Man
o komma ihåg’ att bolagen hava stora domäner i de trakter, varom här
är Daga, Lantmäteristyreisen anser därför, att man icke helt och hållet kan
undvara bestämmelser liknande dem. som återfinnas i 1909 års lag angående
inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Enligt stj relsens mening böra bär meddelas i huvudsak enahanda bestämmelser,
som finnas i 3 § i ovannämnda lag. Till de undantag, som där äro medgivna,
bör emellertid läggas det fall, att förvärvaren av hemmanslott, som vid
ägostyckningen erhåller inägojord. förut är ägare av fastighet till vilken hör
husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark av den omfattning, att behovet
även med hänsyn till den nyförvärvade lotten därigenom är tillgodosett, samt
sannolika skäl finnas för att sistnämnda lott kommer att nyttjas i sambruk med
den fastighet förvärvaren förut äger. Givetvis måste i nu ifrågavarande ämne
undantag göras för fång, som skett innan den nya lagen trätt i kraft.
Emellertid är lantmäteristyreisen i likhet med förslagsställaren övertygad,
att, om samma omständliga och kostsamma ordning för frågans prövning, som
innes föreskriven i 1909 års lag, skulle stadgas för ifrågavarande orter, man
icke utan skäl kan hysa farhag''or för att allmogen komme att underlåta att
begagna ägostyckningsförfa.randet. Lantmäteristyreisen vill därför föreslå,
att granskningen uppdrages åt förrättningsmannen samt ä god e In i n g.s r ä 11 e n eller
dess ordförande och därigenom medelbart åt överlantmätaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
29
Den med stadgandet i 4 § avsedda innebörden torde nås på ett något korrektare
sätt, om stadgandet i fråga erhåller följande lydelse:
Ingå i skifte ägolotter, vilka blivit från varandra åtskilda på grund av enligt
denna lag verkställd ägostyckning, som vunnit laga kraft, skola sådana ägolotter
i förhållande till varandra erhålla vad efter uppskattning svarar mot de
ägor de erhållit vid ägostyckningen.
I slutliga handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit
t. f. byråchefen Bagger-Jörgensen.
Underdånigst
TORSTEN NOTHIN.
J. Hamrin.
Stockholm den 14 februari 1924.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Bilaga D.
Förslag
till
Lag
om
ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har ägare av hemman, som utbrutits vid på bekostnad eller med understöd
av staten verkställt storskifte inom Kopparbergs län, till annan upplåtit viss till
gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må ägostyckning ske
på de villkor och med tillämpning i övrigt av de bestämmelser, som innehållas
i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,
såvitt ej i denna lag annorlunda stadgas. I avseende å ägostyckning på
grund av upplåtelse, som sker efter denna lags ikraftträdande, skail ock gälla
vad i 3 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckmng
är stadgat. År lott, som innehåller inägojord, ej så beskaffad som
där sägs, må ägostyckning likväl ske, om lotten järnte andra samma ägare tillhöriga
ägor kan bilda en brukningsdel med sådan sammansättning i skilda ägoslag,
som i nämnda lagrum avses, och anledning ej förekommer till annat än
att lotten kommer att nyttjas i sambruk med nämnda ägor.
Har före denna lags ikraftträdande i avhandling rörande upplåtelse av jord
från hemman, som i första stycket sägs, det upplåtna angivits allenast såsom
viss andel av hemmanet, vare det ej hinder för ägostyckning, där av omständigheterna
eljest framgår, att fånget avsett ägor inom vissa gränser att ägas såsom
hemmansdel.
2 §•
I stället för mantal skall mellan lotterna fördelas i orten brukligt jordtal.
3 §.
"Vid förrättning enligt denna lag samt vid prövningen av sådan förrättningskall
tillses, att hinder mot ägostyckningen ej möter på grund av bestämmelserna
i 1 § första stycket andra och tredje punkterna. Ägostyckningen utgör ej hinder
för sedermera sökt laga skifte, och må förty fastställelse å densamma icke
Kungl. Mai :ts proposition nr 123.
31
meddelas; i stället skall under de förutsättningar, som eljest gälla för fastställelse
av ägostyckning, å kartan tecknas bevis att förrättningen vunnit laga
kraft.
4 §•
Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av ägostyckning,
som verkställts enligt denna lag och vunnit laga kraft, skall sådan delägare erhålla
vad enligt uppskattning svarar mot de ägor.
5 §.
Vad i denna lag är stadgat om hemman skall gälla även om hemmansdel, som
utbrutits genom klyvning jämlikt 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan
eller tillkommit genom ägostyckning.
Har vid klyvning, varom i första stycket sägs, såsom hemmansdel utlagts lott
med andel efter olika förhållande i olika ägoområden, skall vid ägostyckning
å sådan hemmansdel, i stället för att jordtal åsättes varje lott, bestämmas det
inbördes förhållande, efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av hemmansdelens
allmänna utskylder och besvär.
Försl a''g
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har ägare av sådant hemman, som i 2 § omförmäles, till annan upplåtit viss
till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, och möter ej uti
det rörande upplåtelsen träffade avtal hinder för ägostycknings verkställande i
överensstämmelse med vad nedan stadgas, må ock, på begäran av någon av
delägarne, ägostyckning ske.
Huruledes ägostyckning på grund av upplåtelse ma ske inom vissa delar av
Kopparbergs län, därom är särskilt stadgat.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s.
angående lagfart å fång till fast egendom.
1)
Härigenom förordnas, att 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart a fång till fast egendom, sådant detta lagrum ljTder enligt lagen
den 11 juni 1920 (nr 426), skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med viss till gränserna
bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart å sådan överlåtelse ej
beviljas förr än ägostyckning å hemmanet blivit fastställd eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, vunnit laga kraft.
Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning från
lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.
Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet avsöndrats,
må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen meddelats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
33
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars
1924.
Närvarande:
j ustitierådet Sundberg,
regeringsrådet Thulin,
justitierådet Stenberg,
justitierådet Köersner.
Enligt lagrådet tillhandakommet, härvid fogat utdrag av protokollet över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 29 februari 1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagradets utlåtande skulle inhämtas över
upprättade förslag till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs
län, lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1)
om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring samt lag om ändrad
lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående
lagfart å fång till fast egendom.
Förslagen hade inför lagrådet föredragits av e. o. hovrättsassessorn KarlGustaf
Hjärne.
Beträffande förslaget till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs
län avgå vos följande yttranden av lagrådet och särskilda dess ledamöter.
1 §•
Lagrådet:
Med hemman avses här fastighet, som upptagits såsom särskild åbolott i
delningsbeskrivning vid storskifte. Härutinnan synes emellertid paragrafen
behöva förtydligas.
Thulin och Stenberg:
Då 1896 års lagstiftning angående ägostyckning äger tillämpning allenast
å hemman under enskild äganderätt, torde den nu föreslagna lagen ej böra
erhålla vidare omfattning. För utmärkande härav hemställes om ändring i
förevarande paragraf.
3 §.
Lagrådet:
Det förhållande, som genom det å ägostyckningskartan tecknade beviset
skall konstateras, blir på ett mindre egentligt sätt angivet genom användande
Bihang till riksdagens protokoll 1921/. 1 samt. 90 käft. (Nr 123.) 3
#4
Kungl. Majds proposition nr 128.
av uttrycket att förrättningen vunnit laga kraft. Detta uttryck synes fördenskull
lämpligen böra utbytas mot att förrättningen prövats vara lagligen
beskaffad eller att den efter verkställd granskning lämnats utan anmärkning
eller annat dylikt uttryck, som utmärker bevisets verkliga innebörd.
5 §•
Thulin:
Då en ägostyckning under de i andra stycket av förevarande paragraf
augivna förutsättningar i kameralt hänseende skulle medföra synnerliga
olägenheter, torde paragrafen böra åtminstone tills vidare begränsas till att
omfatta de fall, att där avsedd hemmansdel har andel efter samma förhållande
i samtliga ägoområden. Jämför kungörelsen den 17 mars 1916 med särskild
anvisning till det vid förordningen angående jordregister fogade formulär
E, att iakttagas vid upprättande av jordregister för Kopparbergs län
och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.
I övrigt lämnades de remitterade förslagen av lagrådet utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
35
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 mars 192A.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
AV i) rtemberg , statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, lagrådets den 14 mars 1924
avgivna yttrande över de den 29 februari 1924 till lagrådet remitterade förslagen
till lag om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län, lag om ändrad
lydelse av 3 § i lagen den 27 juni 1896 om liemmansklyvning, ägostyckning och
jordavsöndring samt lag om ändrad lydelse av 6 § 3 mom. i förordningen den
16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom. Efter att hava redogjort
för innehållet av lagrådets yttrande anför föredraganden:
»I anledning av lagrådets anmärkning beträffande 1 § i huvudförslaget har i
detta lagrum tillagts ett tredje stycke, däri uttryckligen utsagts vad med hemman
avses. Då den nu ifrågasatta lagstiftningen åsyftats skola omfatta allenast
hemman under enskild äganderätt, har, med föranledande av vad två ledamöter
i lagrådet anfört, jämväl härutinnan ett förtydligande gjorts. Lagrådets
hemställan rörande 3 § har iakttagits. Ändringen har föranlett jämkningar
även i 4 § och i 6 § 3 mom. lagfartslagen. Dessutom har en redaktionell ändring
vidtagits i 3 § av 1896 ars lag.» .
Föredraganden uppläser härefter de omarbetade lagförslagen, vilka finnas såsom
bilaga fogade vid detta protokoll, samt hemställer, att förslagen måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Oskar Adelsohn.
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
240411