Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
13
Nr 118.
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt f. d. kaptenen vid flottan S. G. B.
Martin; given Stockholms slott den 14 mars 1,924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
Carl Malmroth.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks
von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
Hasselrot, Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima riksdag
(nr 302) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för
beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen.
Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 29 augusti
1919 (nr 569) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring
stadgades såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat,
att vederbörande avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det
558 24
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna
betänkandet med förslag i ämnet, som lag till grund för nyssnämnda
proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga, att, därest fråga skulle
uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av
olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet
eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och på grund
härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension, sådan
fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.
I proposition till 1922 ars riksdag (nr 171) framlades förslag rörande
vissa reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte, bland
annat, att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning
till det från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet.
Sedan propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse
i ämnet den 15 juni 1922 (nr 336). I denna kungörelse har ovanberörda
villkor för erhållande av pensionsförbättring bibehållits.
Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för flottans befäl och underbefäl
med vederlikar m. m., sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen
den 17 september 1914 (nr 316), är löntagare, som icke uppnått den för
rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder,
men som, efter att under tre på varandra följande år på grund .av sjukdom,
vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, skyldig att från tjänsten avgå mot åtnjutande
av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension
i den tjänst han innehar.
Med tillämpning av denna bestämmelse meddelades kaptenen vid flottan
Sten Gustaf Eoland Martin, vilken alltsedan den 15 augusti 1920 på
grund av sinnessjukdom varit ur stånd att tjänstgöra samt enligt läkarintyg
för framtiden vore till tjänstgöring oförmögen, genom kungl. brev
den 31 december 1923 avsked från innehavande beställning vid flottan
med rätt för honom att från och med den 1 januari 1924 under sin
återstående livstid uppbära eu årlig pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,920 kronor årligen.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har nu konteramiralen vid flottan
C. F. W. Kiben i egenskap av förmyndare för Martin anhållit, att Martin
måtte, utöver sagda pensionsförmån, komma i åtnjutande av pensionsförbättring.
Direktionen över flottans pensionskassa har den 1 mars 1924 avgivit utlåtande
i ärendet samt därvid anfört, att Martin, som vore född den 12 juni 1890,
utnämnts till underlöjtnant vid flottan med lön den 28 oktober 1910 och
efter gradvis skedd befordran till kapten med lön i 2:a klass den 24
oktober 1919, ävensom att Martin vid sitt avsked innehaft en tjänstetid
av 15 år 6 månader 19 dagar från aderton års ålder.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Enligt gällande bestämmelser åtnjöte en kapten av 2:a klass efter uppnådda
55 levnadsår och 30 tjänstår pension och fyllnadspension med tillhopa
1,920 kronor, vartill komme pensionsförbättring enligt ovanberörda
kungörelse den 15 juni 1922 (nr 336) av 2,070 kronor. De sammanlagda
pensionsförmånerna utgjorde sålunda (1,920 + 2,070 =) 3,990 kronor.
Enär Martin vid avskedet icke uppnått den åldersgräns, som berättigade
till pension och fyllnadspension, vore han jämlikt nyssnämnda kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 336) icke berättigad åtnjuta pensionsförbättring.
Riksdagen hade emellertid i en del fall medgivit, att pensionsförbättring
finge utgå, oaktat pensionstagare vid avskedet icke uppnått föreskriven
åldersgräns. Under åberopande av att vid tillerkännandet av pensionsförbättring
i fall av förevarande slag pensionsförbättringens belopp plägat
reduceras i överensstämmelse med den civila pensionslagens föreskrifter,
erinrade direktionen, att, därest bestämmelserna i nyssnämnda lag varit å
Martin tillämpliga, han skulle hava varit berättigad att i sammanlagda
pensionsförmåner åtnjuta 7 5 procent av till beställningshavare i samma
tjänstegrad utgående sådana förmåner eller (0,75 X 3,990=) 2,992 kronor
50 öre, vadan den häri ingående pensionsförbättringen skulle hava utgjort
(2,9 9 2 : 50— 1,9 2 0 =) 1,0 7 2 kronor 50 öre.
På grund av vad sålunda anförts har direktionen tillstyrkt, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att Martin tillerkändes
pensionsförbättring från och med den 1 januari 1924 under sin återstående
livstid med årligt belopp av 1,072 kronor 50 öre, att i likhet med
honom beviljad pension utgå från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har i utlåtande den 6 mars 1924 — under åberopande av
vad direktionen över flottans pensionskassa anfört och då mot direktionens
förslag beträffande pensionsförbättringens belopp, vilket avpassats efter de
grunder, som i liknande fall förut tillämpats, icke syntes vara något att
erinra — tillstyrkt vidtagande av åtgärd i enlighet med direktionens
hemställan.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit finner även jag mig böra
tillstyrka, att Martin beredes pensionsförbättring till belopp av 1,072 kronor
50 öre för år, att, i likhet med honom tillkommande pension, å allmänna
indragningsstaten utgå från och med den 1 januari 1924. Pensionsförbättringen
torde böra åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336). Vid pensionsförbättringens utbetalande
bör avdrag liga rum för pensionstillägg, som må liava till Martin
utgått enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fi. pensionärer.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. kaptenen vid flottan Sten Gustaf Roland Martin må från och
med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å allmänna indrag
-
Departements
chefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
ningsstaten uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,072 kronor 50
öre för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid
armén och marinen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1924.